Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Det går inte att hitta en församling som är perfekt. Men vad vi söker är Guds rena evangelium, Guds rena ord, att hela Guds rådslut predikas och att inget utesluts.
Finns det någon sån församling idag? Ja, men de blir färre och färre. För vem vågar stå upp för Guds sanningar idag när det är en sådan press från omvärlden att böja sig för ”nya” sanningar? Eller ”grupptrycket” från världens barn som så starkt går emot Jesus?
Det är inte många pastorer som vågar predika omvändelse från synden, stå upp för Guds ords tillförlitlighet eller ens nämna Jesu återkomst.
Församlingarna har förvandlats till företag, pastorn till VD, äldstekåren till styrelsemedlemmar och medlemmarna till anställda. Utan vinst och framgång läggs församlingarna ner och ve den ”VD” som bara bryr sig om fåren och inte ger vinst.
Det rena evangeliet!
Luk 24:46-48:
”Så står det skrivet, och därför var det nödvändigt att Kristus skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Och ni är vittnen till detta”
Här läser vi Jesu ord om 1) sitt lidande 2) uppståndelsen från de döda efter tre dagar 3)Omvändelse och 4) syndernas förlåtelse ska predikas i Jesu namn. 5) Det fanns vittnen.
Vi läser 1 Kor 15:3-5
”Först och främst har jag ju meddelat er vad jag själv tagit emot, att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, och att han blev begravd och att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna, och att han blev sedd av Kefas, sedan av de tolv.”
Är Jesu lidande på korset viktigt? Tror man på hans ställföreträdande död där han beredde frid med Gud genom att våra synder spikades fast på korset? Tror man på hans fysiska uppståndelse? Att han verkligen var död och uppstod? Predikades det omvändelse från synderna eller slätar man över dem och säger att Gud älskar dig som du är? Omfattar budskapet att vi har fått förlåtelse för alla våra synder efter omvändelsen? Som Johannes säger i 1 Joh 1:9
”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
Det är det rena evangeliet om Jesus Kristus vår Herre och Frälsare.
Blir du uppbyggd?
Om en församling vill bygga upp den kristna, hur gör dem det då? Är det genom att ge ”profetia”? Är det genom att be för dig? Är det genom att säga hur bra du är? Är det genom att begära ”bara tro”? Då puffas köttet upp och man bli uppblåst.
Eller får du mat, vilket är Guds ord. Vi lever inte bara av bröd utan av varje ord som utgår ur Guds mun. Undervisas du enligt den kristna trons grunder som vi kan hitta i Hebr 6:1-2
”Låt oss därför lämna de första grunderna av Kristi lära och sträva vidare mot det som hör till fullkomligheten. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och med tro på Gud, med läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom.”
Finns det undervisning som har Skrifterna som grund, med bibelhänvisningar för varje påstående? Uppmanas du att ta med dig din bibel för att hänga med i predikan? Uppmanas du att själv läsa din bibeln eller lär du dig blint lita på vad predikanten säger?
En eldig predikant är inte alltid en bra predikant. Det äldre gardet är oftast mer grundat i Guds Ord. En predikan som inte konfronterar det onda och bara puffar upp det mänskliga sinnet, eller som gör dig entusiastisk och ivrig, är inte värt att lyssna till.
Vad är centralt i församlingens undervisning? Pengar? Mission? Evangelisation? Eller är det Kristus? Jesus Kristus är och förblir centrum för allt i det kristna livet. Inte helande, inte mirakler, inte sakrament, inte våra gärningar utan Hans gärningar. Evangeliet handlar inte först och främst om oss. Inte om mig, mitt och mig själv. Det är synden som Jesus kom för att ge sitt liv för att friköpa oss från. Evangeliet är inte människocentrerad, utan Kristus centrerad. Det med andra ord INTE humanistiskt, inte socialt, inte politiskt.
Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 2 Kor 3:17. Det betyder att du får höra sanningen, sanningen om Gud, Människan, synden och genom det lär känna Jesus Kristus. Det kan man bara göra genom Guds ord, inte genom förbön, profetia, aktiviteter, gärningar, gåvor, inte ens genom mäktiga kraftgärningar.
Den smala vägen kommer in på när vi har böjt oss inför Guds sanning, bekänt våra synder, med andra ord, gått igenom korset ut på andra sidan, och när vi tagit på oss vårt eget kors. Vårt kors kan vara förakt, hån, förlöjligande, att de talar illa om oss, att vänner överger oss på grund av vår tro, eller nåt annat som Jesus säger kan hända på vägen.
”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt att förföljas.” 2 Tim 3:12
Guds frid. /Jon-Are P /Tack för en bra predikan / Maria
Jag tror att Gud måste utföra ett verk i oss innan vi kan göra anspråk på något förbundslöfte. Vad är detta prejudikatarbete som alla andra är beroende av? Jeremia berättar för oss. ”Jag ska lägga min fruktan i deras hjärtan, så att de inte ska vika ifrån mig” (Jeremia 32:40, NKJV).
Guds grundläggande verk i förbundet är att lägga sin fruktan i våra hjärtan genom den Helige Andes verk.
Jeremia talar här om bestämmelserna i Guds nya förbund, inte det gamla. Gud berättar mycket tydligt för oss hur detta första förbundsverk kommer att utföras. ”Jag kommer att lägga min rädsla i deras hjärtan.” Han låter oss veta att vi inte kan skapa en helig rädsla /respekt/ genom handpåläggning eller vårt kötts strävanden. Nej, det enda sättet som detta heliga verk kan utföras i oss är om Guds Ande utför det.
Gud säger till oss genom detta ställe, ”Jag kommer att göra underbara saker i dig. Jag kommer att sända min egen Ande för att förbli i dig och ge dig ett nytt hjärta.” Han kommer att ge dig kraft att döda alla köttsliga gärningar, och han kommer att vägleda dig till total frihet från syndens makt. Slutligen kommer han att få dig att vilja och göra hans välbehag.
Men det finns ett verk som Anden måste utföra i dig före någon av dessa andra. Han kommer att ge dig den sanna fruktan för Gud angående synd, en djup vördnad för honom och för hans Ord. Han kommer att ge dig en djup vördnad för sin helighet så att du inte avviker från hans bud. Annars kommer din synd alltid att leda dig bort från honom.
Helt enkelt förändrar den Helige Ande hur vi ser på vår synd. Han vet att så länge vi fortsätter att ta lätt på det kommer vi aldrig att bli fria. Hur gör den Helige Anden detta? Genom att använda Guds övertygande ord, den heliga sanningens genomträngande pilar.
Bibelord: Hes 36:26 Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.
This Cop’s Reaction to The Bible at Pride Festival Will Leave You Speechless Läs 1 Kor 14 INTERVJUN nedan är med den som man arresterade för att han nämnde Gud! Det enda mannen ville säga var att man inte skall leva i den synden som Gud har sagt nej till. SÅG DU om mannen var aggressiv??? Det hade kunnat bli våldsamt.
OM INTE Guds ord hade varit SANT så hade INTE så många människor blivit triggade att säga emot den troende. I en annan video om PRIDE var det en som blev frälst, det är underbart och kan ske om vi troende får vara med och berätta om ett nytt liv! LÄS ÅKE GREEN’s predikan nedan, jag skrev om detta år 2011:
Lyssna till predikan. Vad gör vi när vi väntar på Gud? Vad händer i oss när pressen blir för stor och känslorna tar över? Göran Wahlgren undervisar om att invänta Herrens ande istället för att bygga guldkalvar. Bibelord i videon. Matt 15:18-19, Jeremia 17:9, Psalm 51
Hosea 12:7
Så vänd om till din Gud, håll fast vid kärlek och rätt och vänta ständigt på din Gud.
Rom 5:5
Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.
2 Thess 3:5
Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet.
1 Joh 2:5
Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.
Här finns en ARTIKEL om att FÖRA människor till JESUS/Frälsning: /Hur skall man göra, och hur skall man inte göra? En vän skriver:
När jag var nyfrälst till Jesus/Gud så trodde jag och ville tro att det bara är till att vandra runt bland anhöriga eller bland okända människor (vem/vilka som helst) och tala om hur underbart det är att ha blivit frälst. Jag trodde och ville tro att alla som jag talade med också skulle bli frälsta så att vi kunde dela den glädjen med varandra. Jag delade frenetiskt ut biblar till släktingar och till andra och trodde att om de bara läser lite i bibeln och efter att jag hade berättat för dem om mina egna erfarenheter så blir de förr eller senare frälsta. Det blev de inte och jag funderade mycket på om det berodde på mig själv och om jag hade gjort något fel. Skuld och tvivel kom in i bilden! Kanske jag var så himlastormande lycklig över att ha blivit frälst så att jag pratade mer om det och fick dem till att tro att jag var allmänt sjävupptagen. Jag kanske istället borde ha gett dem en bibel innan jag visade min egen glädje och det var sådant jag funderade över. Jag började då istället att lämna över biblar och sa att läs speciellt det eller det från bibeln men inte heller det och ingenting vad jag än sa eller gjorde, verkade att fungera. De läste inte i sina biblar och det spelade ingen roll vad jag sa till dem. Då talade Jesus/Gud om för mig att du kan inte föra någon till frälsning utan att JAG har förberett dem. Det du har gjort det har du gjort i ditt KÖTT för att du så gärna vill att dina nära och kära (dina egna barn) och andra skall bli frälsta. Som helt nyfrälst så varken kunde eller ville jag förstå det. Jag tänkte att du Jesus/Gud har ju sagt åt oss kristna att föra de glada nyheterna vidare, att vi skall predika överallt där vi kan predika men förstod sedan att det inte spelar någon roll hur mycket jag predikar eller hur många biblar jag ger till en människa om JAG, lilla jag som är obetydlig i sammanhanget, är ute efter att föra dem till frälsning UTAN HONOM. Jag förstod att det handlade om ett felaktigt motiv från min sida och att JAG personligen ville och trodde att jag kunde föra människor (speciellt mina egna barn) till frälsning. Steg efter steg kom jag in i Jesus/Guds sanningar för jag bad honom om att få veta vad allt handlar om och fick veta det jag vet idag och bland annat att det inte går att föra en annan människa till frälsning (inte ens sina egna barn) om inte Jesus/Gud har kallat och utvalt den människan och dragit den/dem till SIG FÖRST. Alla ansträngningar att föra någon annan människa till frälsning är förgäves. Vi som har blivit frälsta till honom är endast hans REDSKAP (vi kan inte vara våra egna redskap) och vi vandrar i förutbestämda gärningar som frälsta till honom. Det är inte vi själva utan han som ber oss att ge ett ord till andra människor som antingen tar till sig ordet eller förkastar det men ordet sås inte förgängligt och det finns ett syfte bakom att predika ordet och det SYFTET kommer inte från oss själva utan från Jesus/Gud. När och Om vi vandrar i Ande och i Sanning med honom kommer inte ORDET att sås förgäves men om vi vill upphöja oss själva och bli några inför andra människor/inför världen då kommer inte ORDET att slå rot någonstans hur mycket vi än predikar det. Det är inte vi som skall ta åt oss ÄRAN om något av hans (Jesus/Guds) förlorade får blir frälsta till Jesus/Gud och inte heller någon så kallad kyrka eller något så kallat samfund (ett kollektiv) som inte bryr sig om vilka de bjuder in då de vill ha så många som möjligt som de kan predika för och som kan stötta dem på olika sätt så att de kan predika lögner och sko sig själva på sina egna lögner och föra in andra i vilsenhet och i mörker. Vi har blivit UTVALDA sedan tidernas begynnelse i vilken tid vi än föds in i och det är vad Jesus/Gud och bibeln (apostlarna) lär. Det finns kristna som tänker i banor som att si eller så många människor har JAG fört till frälsning utan att de har fört en enda människa till frälsning utan bara fört dem TILL SIG SJÄLVA. Det är de inte sena med att berätta om det uppstår konflikter förr eller senare. Minns hur snäll jag var mot dig när du var ofrälst (utan att ha någon bibel vid din sida) och låg i rännstenen etcetera och hur mycket jag efter det har ”HJÄLPT” dig. Du måste ju därför tacka mig och se upp till mig. Vad jag vill säga är att sådana ”KRISTNA” inte vandrar med Jesus/Gud. De vandrar, även om de påstår sig ha varit kristna och frälsta i femtio år, i sitt kött och i och med det så vandrar de med andra som också vandrar i sitt kött så länge som de kan hålla sams med dem. Då och när det uppstår osämja/splittring så vandrar de bara helt sonika vidare på egen hand som om inget har hänt. De startar nya kyrkor och församlingar som menar sig vara bibeltroende vilket alla kyrkor anser att de är och ALLTID har varit. Det är förklaringen till att det finns så många olika kyrkor och samfund med olika läror och doktriner (med kristna som gör sin egen grej) trots att Jesus/Gud, apostlarna och bibeln talar om att alla kristna har en och samma ANDE.
/Undrar du över kriget som säges pågå i Ukraina så har jag talat med en vän i dag som säger att de har kontakt med släkt o vänner i Ukraina. Det smäller och låter där och det är ett krig som pågår. Vidare berättar vännen att V Putin har bestämt sig för att gå vidare med detta och att hans efterföljare och i hans regering är mycket rädda för honom. /Maria Återkommer med bibelord ur Joh Upp och ur Daniels bok.
VI får be att människor vill lära känna Jesus Kristus och att vi kan förmedla hans vilja och evangelium till människor.
Korset och frälsningen, Jesu kärlek till alla oss människor.
Om man vill få en översikt över vad Bibeln säger på ett visst tema, kan man göra som jag gör ibland: Ta en penna, och markera med en bokstav eller symbol varje gång texten rör vid det ämnet. I min bibel har jag markerat med ett ”x” alla gånger texten svarar på frågan ”varför” eller ”med vilket mål”, och det kommer sig av att jag en dag för många år sedan frågade mig själv: ”Varför? Varför frälsning? Varför Jesus? Varför allt?” Vad som blev det slutliga resultatet av det studiet är kanske ämne för en annan artikel, men en av de verserna jag markerade var 1 Petrus brev 2:21, som säger: ”Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår” (min kurs.). Här ger Petrus oss anledningen till att vi är kallade, och det är frågan jag vill säga något om i denna artikel.
Kallad av Gud
Guds kallelse är ett tema lika gammalt som Bibelns äldsta berättelser. Gud kallade såväl Noa, Abraham, Mose, Samuel och David som alla profeterna och hela Israels folk vid olika tillfällen. Han tog dem ut ur sina tidigare sammanhang, och avskilde dem för ett speciellt uppdrag. Om man läser i Bibeln om tiden efter Jesu död och uppståndelse, så avskilde också Jesus en grupp av sina adepter för att de skulle gå ut i hela världen och berätta de goda nyheterna om Guds rike som nu hade brutit in i kosmos på ett nytt och revolutionerande sätt. De kallades för apostlar (från grekiska apóstolos, sändebud), och dessa vidareförmedlade kallelsen att bli en del av Guds rike, då de i hela världen skapade nya Jesus-familjer. Dessa grupperna blev på grekiska kallade för ekklesía (de utkallade/avskilda), på svenska oftast översatt med ”församling” eller ”kyrka”. Då Petrus skrev sitt första brev, adresserade han det till ”… de utvalda (gr. eklektois) som lever utspridda som främlingar …” (1 Petr 1:1). Vi ser nog oftast på frälsningen som något vi väljer; Jesus öppnar en dörr för oss till evigt liv, och vi väljer om vi vill gå in genom den dörren eller inte. Även om det är en del av sanningen, så är det inte hela sanningen – och inte ens det som Bibeln sätter fokus på. Självklart sa du ja till Guds kallelse när du kom till Gud – men det är inte du som definierar vad kallelsen är till för eller vad Gud har tänkt med dig.
Till detta
Petrus fortsätter i sitt brev att förklara för ”de utvalda” hur de ska förhålla sig till en fientligt inställd värld. Det intressanta är att han inte ser fram emot en positiv utveckling, där saker och ting blir bättre och lättare för de förföljda och hånade Jesus-familjerna. Han uppmanar dem istället att möta hån med goda gärningar, och förföljelse med en blick fäst på Jesus. Det är i det resonemanget som bibelordet jag citerade i inledningen kommer in. Först beskriver Petrus en slav som tjänar en ond herre. Han uppmuntrar slaven att visa tålamod, även om han lider orätt – för det är just då man lider orätt som man kan få uppleva Guds nåd. Det är här jag blir både provocerad och fascinerad av Petrus. Nåd? Är det nåd att lida orätt? Vad är det för något att säga till en som lider under hopplösa omständigheter? Då motiverar Petrus sitt påstående: ”Till detta är ni kallade …” Kan det stämma? Är detta världens sämsta rekryteringsslogan? ”Kom till oss! Här får du lida!” Men Petrus hämtar inte sitt påstående ur tomma luften. Några år tidigare hade han hört något liknande från Jesu egen mun:
”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?” (Matt 16:24)
Den första församlingens erfarenhet
Det var inte många dagar efter den första församlingens födelse som förföljelse och svårigheter mötte den unga rörelsen. I Apostlagärningarna kan man läsa om Stefanus, den första martyren – och Jakob, den första av apostlarna som blev avrättad. Under de första 300 åren i församlingens historia var förföljelse mer regel än undantag (även om det absolut inte var så att kristna blev förföljda överallt och hela tiden), och martyrium var en viktig och naturlig del av den kristna identiteten. Även om denna delen av den kristna historien inte betydde att kristna konstant blev utjagade ur städerna eller korsfästa så fort de blev fångade av myndigheterna, så var främlingskapet en alltid närvarande del av livet. Förkunnelsen satte sina spår i livsstilen, och de val man gjorde skapade distans till omvärlden. Därför levde de kristna inte bara under förföljelse, men möttes också av missförstånd, fiendskap, hån och motvilja från resten av samhället. Det låter kanske inte som ”riktigt” lidande, men alla som har varit tvungna att gå i konfrontation med samhällets konsensus vet att det är en kamp.
Jesus som exempel
Bibelordet jag försöker utlägga säger alltså: ”Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.” Om man undrar varför lidandet är en så integrerad del av den kristnes kallelse, så är det bara att se på Jesus. Hans lidande och hur han hanterade det är vårt exempel. Petrus förklarar: ”Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun. När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade” (1 Pet 2:22-24). Här finner vi ännu ett ”för att”, ett ord som pekar på avsikt: ”… för att vi skulle dö bort från synderna …” Meningen med Jesu lidande och död var människors frälsning. Om man läser det här bibelordet så ser man att det Jesus gjorde inte kan kopieras – nämligen att bära människors synder – men också att vi genom att ha samma inställning till vår existens som den Jesus har, kan vi vara med på att föra människor till Jesus i och genom alla omständigheter.
Allt förmår jag!
Nu ska jag säga något som jag menar av hela mitt hjärta, men jag förstår att påståendet lätt kan missförstås: Gud behöver inte att jag är frisk. Det slog mig en dag då jag hade predikat i ett möte. Efter mötet kände jag mig så deprimerad och ägnade timmar åt att förebrå mig själv för min brist. Så tänkte jag: Varför låter Gud mig må dåligt när jag har predikat? Borde jag inte belönas med gott humör åtminstone? Eller är jag så värdelöst dålig att Gud straffar mig med depression? Eller finns det en tredje förklaring? Kan det vara så att Gud använder mig trots att jag mår dåligt av det? Kanske Gud inte behöver att jag är frisk, rik, glad och framgångsrik? Kanske han bara behöver att jag är trofast i min tjänst? Det låter märkligt, för så mycket av dagens förkunnelse handlar om att Gud vill att vi ska bli framgångsrika, och hur vi ska kunna frigöra Guds kraft för vår egen välsignelse. Och kanske det är sant, jag sa inte att Gud inte vill att vi ska bli friska – men att han inte behöver det. Jesus var tvungen att lida för att uppnå det som var Faderns plan, och alla apostlarna som har skrivit i vår Bibel säger att hans lidande är ett exempel för oss. Det är en viktig lektion att lära sig, så man inte blir förundrad över prövningens eld (1 Pet 4:12) och förlorar tron på grund av svårigheter. Gud kommer att använda din svaghet, sjukdom, lidande, och till och med död, till sitt namns förhärligande. Är det nog för dig? Men hur ska man klara av att leva ett liv som är så osäkert? Där får vi ta aposteln Paulus till hjälp, och läsa Bibelns kanske mest missförstådda vers:
”Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft” (Fil 4:12-13).
Den sista meningen här använder ”alla” kristna i betydelsen ”Gud hjälper mig, och därför kommer jag vinna alla kamper och därför kan jag göra vad jag vill”. Är det Paulus poäng? Uppenbarligen inte. Han säger att han klarar av både hunger och brist, därför att Gud ger kraft. Han som började en god gärning i oss, han är också mäktig att bevara oss genom alla livets svårigheter. Det var nämligen dessa svårigheter han kallade oss till. Min bön är denna: Herre, hjälp mig att leva dig till ära idag. Hjälp mig att leva som en främling i denna världen, bära lidande när det är nödvändigt och låt mig se segrar för ditt rike. Lär mig att fästa blicken på dig, och låta dagens sorg vara en påminnelse om att det finns en törst som denna världen inte kan släcka. Mitt hjärta är i ro endast när det får vila hos dig.PUBLICERAT I MIDNATTSROPET, UNDERVISNING
Lennart J: Vi får börja det nya året med att bli bättre på att ”pröva andarna” tycker jag. Så jag skall här dela några tankar om detta i ett slags ”besiktningsprotokoll”. Först en kort definition av vad som menas med att ”pröva andarna”.
För det första: vi talar här om att pröva något i kristna sammanhang.
För det andra: att pröva andarna betyder att avgöra om det som sker eller sägs av en förkunnare, i ett sammanhang eller i en lära kommer från Gud eller från något annat. Detta ”annat” kan vara en annan andemakt än Guds Ande. Det kan också handla om en människas egna tankar eller agerande, det vi med Bibelns ord kallar ”köttet”. Tyvärr är det nog så, att en människa som agerar i ”köttet” på den andliga arenan, med tiden kommer att utnyttjas av orena andemakter mer och mer.
Så detta är vad jag avser med att ”pröva andarna” i denna text.
Vi uppmanas att pröva andarna
Det Bibelord som framför allt uppmanar oss att pröva andarna har vi i Johannes första brev i NT.
1 Joh 4:1: ”Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen.”
Observera att den Helige Ande inspirerade aposteln Johannes att skriva detta ”pröva andarna”. Gud vill alltså att vi prövar andarna, han uppmanar oss att pröva, och han tål att vi prövar. Gud uppmanar oss att pröva andarna eftersom det alltid kommer att finnas gott om villoläror och falska profeter mitt i hans församling. Detta tillåter Gud för att se om vi älskar sanningen eller inte, om vi älskar Gud högst över allt eller inte.
5 Mos 13:1-3: ”Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: ’Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem’, då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty Herren, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ.”
Var alltså inte rädd att pröva andarna, men gör det utifrån vad Bibeln ger för ledning.
Du kan själv pröva andarna
Ett sätt att pröva andarna kan vara att kolla av mot ett slags ”besiktningsprotokoll”. Man prickar för några Bibliska principer som måste vara uppfyllda, annars blir det anmärkning eller körförbud. Tro alltså inte att du behöver en särskild andebedömningens gåva för att pröva andarna. Det är mest falska profeter som undervisar så (varför är ju lätt att gissa). Du behöver inte heller någon teologisk examen eller någon bakgrund i bibelskola. Vad du behöver är lite kunskap i vad Bibeln lär, och den kan du skaffa på egen hand. Dessutom skadar det inte med lite sunt förnuft. Även detta är något som falska profeter och sektledare är rädda för. Det är för att söva förnuftet som man i deras sammanhang ständigt matas med en massa undervisning och åter undervisning. Så låt oss då med öppna ögon titta vad Bibeln vill säga oss.
Innehållsförteckning – Nio testpunkter
Här är vårt besiktningsprotokoll med nio testpunkter som vi skall gå igenom noga en efter en:
1. Varje ande som bekänner att Jesus ÄR Kristus och Gud, som kommit i köttet, han är från Gud (1 Joh 4:2)
Om Jesus är Kristus/Messias eller ej är den mest grundläggande lärofrågan i den kristna tron. Det här handlar ytterst om ifall Jesus är och alltid har varit Gud eller ej. Enligt min (och många andras) mening, kan vi säga att ordet Kristus/Messias (som ordagrant betyder ”den smorde”) syftar på Gud uppenbarad i mänsklig gestalt, ”i köttet”. En korrekt översättning från grekiskan av 1 Tim 3:16 avslöjar detta. Vi ser den översättningen i King James Bibel, i Luthers Bibel, i Karl XII:s Bibel, mfl, eftersom dessa översättningar lutar sig mot den grekiska grundtext som kallas ”majoritetstexten”. Senare översättningar lutar sig mot den betydligt mindre samlingen grekiska manuskript ”minoritetstexten” där Jesu gudomlighet har gömts undan.
1 Tim 3:16: ”Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: Gud som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i Anden, sedd av änglarna, predikad bland hedningarna, trodd i världen och upptagen i härligheten.” Reformationsbibeln (reviderad Karl XII:s Bibel)
Av de 300 grekiska grundmanuskript som innehåller 1 Tim 3:16, är det endast fem sent skrivna manuskript (från 800-, 1100- samt 1200-talet) som ersatt ”Gud” med ”Han”. Dessa ynka fem manuskript har ändå fått utgöra grunden till moderna Bibelöversättningar. Ovanstående översättning stämmer med 98,3 % av befintliga grekiska grundmanuskript och med ”summan av Guds Ord”, vilket gör det troligast att detta är en korrekt översättning.
Vi ser att ovanstående Bibelord – rätt översatt – är mycket intressant ihop med följande:
1 Joh 4:2: ”Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud”
Jesus ÄR Kristus. Han har inte blirvit det genom att han erhållit något slags ”kristus-ämbete”. Nej, han var, är och kommer alltid att vara Kristus. Det här betyder, att den som är fylld av Guds Ande bekänner att Jesus ÄR Gud. Den som är fylld av Guds Ande bekänner också att Jesus ÄR Kristus. Någon annan än Jesus kan inte bli eller vara Kristus. Jesus förblev den samme även efter sin uppståndelse. Han inkarnerade inte i en annan kropp. Jesus – i den kropp världen såg honom i för 2000 år sedan – ÄR Kristus/Messias/judarnas Konung. Denne Jesus ÄR Gud uppenbarad i mänsklig gestalt. Vad den person är uppfylld av som inte har denna bekännelse kan vi läsa vidare om i 1 Joh 4:3:
”Men varje ande som inte bekänner att Jesus Kristus har kommit i köttet, är inte från Gud. Det är Antikrists ande,” Reformationsbibeln (som utgått från Karl XII:s Bibel)
Kanske Johannes var den apostel som tydligast beskrev kännetecknet för Antikrists ande, men han var också den som allra tydligast skrev om Jesus som Gud. Vi har tidigare läst ett av dessa Bibelord, nu skall vi läsa ett som är ännu tydligare:
1 Joh 5:20: ”Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.”
Det kan vara bra att känna till, att alla de sammanhang/religioner jag nu skall räkna upp inte bekänner att Jesus är Gud uppenbarad mänsklig gestalt: new age, mormonerna, Jehovas vittnen, frimurarna, trosförkunnelsen, hinduismen, bahai, mfl. Om du därför ser att en förkunnare eller ett sammanhang i kristenheten börjar stappla på orden när det gäller att bekänna Jesus som Gud, då kan du veta att de är på väg att sätta sig i samma båt som de ovanstående. Det är i så fall bevis nog för att något är på väg att gå helt galet. Judarna har inte heller denna bekännelse idag, men de kommer att få den i den yttersta tiden enligt Guds plan, så därför sätter jag inte dem i samma båt som de övriga. Då skall de förstå att det var Gamla testamentets Gud, deras Gud som de korsfäste:
Sakarja 12:10: ”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat.”
Testpunkt 1
Bekänner den förkunnare, det sammanhang eller den lära du vill pröva att Jesus ÄR och förblir Kristus och Gud som kommit i mänsklig gestalt?
Svar:
JA = Godkänt på denna punkt.
NEJ = Körförbud! Skrota genast förkunnaren, sammanhanget eller läran.
2. Förkunnelsen skall stämma med summan av Guds Ord
Om vi skall bedöma en förkunnare eller ett sammanhang måste vi även bedöma förkunnelsen, dvs den lära man för fram. Det förstår vi av följande Bibelord:
Rom 16:17-18: ”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.
Det är alltså oerhört viktigt att en doktrin, en lära stämmer med Bibeln. Och det skall även stämma med hela Bibelns budskap. Om någon försöker bevisa en doktrin med en enda Bibelvers så kan man bevisa nästa vad som helst, brukar man säga. En doktrin skall harmoniera med allt det Bibeln vill få sagt till oss. Så en doktrin måste bevisas med fler Bibelord och det skall inte finnas Bibelord som talar mot det man vill bevisa. Om man har två Bibelord från Gamla och tre från Nya testamentet som bevisar en avgörande doktrin, och inget Bibelord talar mot detta, då tycker jag man kan känna sig ganska trygg. Följande Bibelord säger oss ungefär samma sak:
Ps 119:160: ”Summan av ditt ord är sanning”
Testpunkt 2
Stämmer läran hos förkunnaren eller sammanhanget med summan av Guds Ord?
Svar:
JA = Godkänt på denna punkt.
NEJ = Körförbud! Skrota förkunnaren, sammanhanget och läran. (Guds tilltal tål att granskas på detta sätt.)
3. Den Helige Ande är Gud och inte något ”det”
Även om ordet ”treenighet” inte förekommer i Bibeln så uppenbarar sig Gud i Bibeln som en treenig Gud: Fadern, Sonen och den Helige Ande. Att Fadern är Gud är det få som vill tvista om. Att Jesus är Gud är däremot en känsligare fråga. Under hela den kristna historien har just denna sanning ständigt attackerats. New age-rörelsen är mycket noga med att betona att Jesus bara är en i högen av kristusgestalter. Inom villoläror som Trosrörelsen, Jehovas vittnen, Mormonerna mfl. så framställs Jesus i deras undervisning mer som en pånyttfödd människa än som den samme som Gud. Men klassisk kristen tro säger att Jesus är Gud kommen i mänsklig gestalt. Alltså, när Gud uppenbarar sig i en mänsklig kropp, så är det Jesus, och vi kallar honom då för Guds son. Men Jesus fanns till före skapelsen och han uppenbarar sig på flera ställen i Gamla testamentet som Herren Gud.
På motsvarande sätt förhåller det sig med den Helige Ande. Han är en av Guds personligheter. Den Helige Ande är den samme som Fadern och Jesus, men i en annorlunda skepnad.
Läs 1 Joh 5:7-8 i din Bibel så skall du se att där troligen står något om ”Anden, vattnet och blodet”. Men om vi läser i King James Bibel står där:
”For there are three that bear record in heaven, the Father, the Word, and the Holy Ghost: and these three are one.”
Här ser vi tydligt att Fadern, Sonen (Ordet som blev kött) och Anden är ETT. Varför är det då annorlunda i våra nya Biblars översättning? Jo, kortfattat kan jag säga att det beror på att nyare översättningar utgår från en nyare manipulerad grekisk grundtext där man medvetet velat dölja treenigheten och framförallt sanningen om Jesus. I äldre Biblars översättning har man utgått från den grekiska grundtext som kallas ”majoritetstexten” och som anses vara den mest kompletta och korrekta. Luther använde den texten och så gjordes för svenska Biblar före 1917-års översättning. Så i den s.k. Reformationsbibeln (som utgått från Karl XII:s Bibel) står det då:
1 Joh 5:7-8: ”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande och dessa tre är ett.”
Här har vi det tydligaste Bibelstället om treenigheten men som moderna teologer och bibelöversättare försökt lägga bakom en dimridå. Den Helige Ande är ett med Fadern, han är alltså också Gud. Vi skall även se på något Bibelställe där den Helige Ande kallas för ”han”, dvs att han verkligen är en person och inte någon neutral kraft.
Heb 10:15: ”Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han: …”
Joh 15:26: ”När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig.”
Vad innebär då detta? Jo, att vi inte kan behandla den Helige Ande som enbart en kraft som vi förfogar över. Man förfogar inte över Gud! Vi kan inte tala om den Helige Ande som enbart en ”smörjelse” av det ena eller andra slaget, typ något som någon speciell förkunnare kan dela ut lite som han själv tycker. Den Helige Ande är inte något ”det” eller ”den”. Han är Gud!
Testpunkt 3
Är den Helige Ande Gud och behandlas han som Gud hos den förkunnare, i det sammanhang eller i den lära du vill pröva?
Svar:
JA = Godkänt på denna punkt.
NEJ = Körförbud! Skrota förkunnaren, sammanhanget eller läran.
4. Den Helige Ande är HELIG!
Den Helige Andes primära namn och titel är just den Helige Ande. Inget oheligt härstammar från den Helige Ande, ingen otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar (köttets gärningar enl. Gal 5:19-21). Inte heller maktmissbruk, självupphöjelse, skrytsamhet eller pengabegär kommer från den Helige Ande. Andens frukt är däremot kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning (Gal 5:23). Observera att ordet ”frukt” står i singularis i Gal 5:23. Det innebär att där Guds Ande verkar skall vi kunna uppfatta allt detta goda, inte bara en del.
Testpunkt 4
Kännetecknas den förkunnare, det sammanhang eller den lära du vill pröva av Guds helighet och är Andens frukt synlig?
Svar:
JA = Godkänt på denna punkt.
NEJ = Anmärkning! Känn tveksamhet inför förkunnaren, sammanhanget eller läran. Vi måste dock ha tålamod med varandra. Ingen blir perfekt på denna sidan evigheten. Men du skall kunna se en positiv förändring över tiden pga av att en sann kristen lever i helgelse.
5. Den Helige Ande pekar bara på Jesus och inte på sig själv
En av de främsta uppgifter den Helige Ande har är att upphöja Jesus. Han vill inte upphöja sig själv. Så här är det för att Guds verk genom Jesus Kristus skall få lysa klart inför människorna. Det är Guds nåd genom Jesu försoningsdöd på korset som skall framhävas och inget annat.
Joh 15:26: ”När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig.”
Testpunkt 5
Vad talas det mest om hos den förkunnare, det sammanhang eller den lära du vill pröva, den Helige Ande och hans verk eller om Jesus och hans försoningsverk?
Svar:
Jesus och hans försoningsverk = Godkänt på denna punkt.
Helig Ande och hans verk = Anmärkning! Var försiktig. Fel fokus kan leda in i allvarliga villfarelser.
6. Den Helige Ande överbevisar om synd, rättfärdighet och dom
Joh 16:8: ”Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom”
En av den Helige Andes främsta uppgifter här i världen är att peka ut synd och att döma den, samt att visa på vägen till rättfärdighet. Utan överbevisning om synd finns ingen förkrosselse och ånger hos en människa. Utan förkrosselse och ånger finns ingen omvändelse. Utan omvändelse finns ingen pånyttfödelse och frälsning. Utan pånyttfödelse och frälsning finns ingen rättfärdighet. Och utan hela denna kedja får vi inte det eviga livet hos Gud! Det här är egentligen korsets hela budskap. Så när vi vill pröva en förkunnare, ett sammanhang eller en lära måste vi se om dessa genomsyras av korsets budskap. Talar man om synd, dom, straff, ånger, omvändelse, pånyttfödelse, frälsning och rättfärdighet? Det här är otroligt avgörande eftersom det är utmed denna väg – korsets väg – som Gud leder oss till frälsning och evigt liv.
Testpunkt 6
Genomsyras den förkunnare, det sammanhang eller den lära du vill pröva av korsets hela budskap?
Svar:
JA = Godkänt på denna punkt.
NEJ = Körförbud! Skrota förkunnaren, sammanhanget eller läran.
7. Vi skall inte be till den Helige Ande
Denna punkt hör på sätt och vis ihop med punkt 5, men jag vill ändå lyfta fram det här för sig eftersom jag tror att vi gör fel på denna punkt många gånger.
Inte någonstans i Bibeln kan vi se att någon bad direkt till den Helige Ande, så det tycks inte vara Guds ordning för hur vi skall be. När Jesus undervisade oss om bön sa han: ”Så skall ni be: Fader vår som är i himlen…”. Detta är en mall för hur vårt böneliv skall fungera. Vi vänder oss inte inåt som mystikerna. Vi vänder oss inte heller till Guds Ande. Vi får vända oss direkt till vår Far i himlen, och det är detta är en sak som är så underbar i den kristna tron: barnaskapet hos Gud!
I Apostlagärningarna 4:23-31 kan vi läsa om hur lärjungarna i förföljelsetider bad om att Gud skulle göra tecken och under genom dem, och i samma stund blev de uppfyllda av den Helige Ande. De bad alltså inte till den Helige Ande utan till Fadern. Det här låg helt i linje med vad Jesus hade sagt:
Luk 11:13: ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”
Så även om vi vill bli uppfyllda av Anden skall vi inte be till den Helige Ande. Varför då? Jo, det är fel ordning. Gud har inte tänkt så, och då gör vi inte så. Börjar vi fokusera för mycket på den Helige Ande, så faller fokus väldigt snart bort från Jesus och hans försoningsverk på korset och landar istället på tecken och under etc.
Testpunkt 7
Uppmuntrar den förkunnare, det sammanhang eller den lära du vill pröva bön till den Helige Ande eller till Fadern och Jesus?
Svar:
Fadern och Jesus = Godkänt på denna punkt.
Helig Ande = Anmärkning! Var försiktig. Fel fokus kan leda in i allvarliga villfarelser.
8. Den Helige Ande kan inte ÖVERFÖRAS genom handpåläggning
Som vi sett i punkt 3 är den Helige Ande Gud och inte en kraft. Vi kan inte överföra Gud genom vår handpåläggning. Och vi kan inte utifrån egen vilja eller önskan skicka iväg den Helige Ande hit eller dit.
Jag har genom åren läst en hel del litteratur av gamla tiders väckelseförkunnare som Finney, Moody, Torrey, Mangs, och ingen av dessa praktiserade vad jag kunnat se handpåläggning. Ändå blev folk både andedöpta och helade på deras tid. Finney, Moody och Mangs, fick alla tre uppleva ett mäktigt andedop utan någon annan människas medverkan. Inte heller i den tidiga pingstväckelsen praktiserades handpåläggning som om det vore en nödvändighet för att erhålla ett andedop.
Det är visserligen inte obibliskt med handpåläggning, Jesus uppmanar oss t.ex. att lägga händerna på sjuka för att göra dem friska. Men vi ser också i Bibeln att handpåläggning inte är en nödvändighet för att människor skall bli helade eller få del av den Helige Ande. Istället för att skapa metoder skall vi vara ledda av Gud till att handla efter hans vilja i varje situation. Läser vi om den första pingsten, blev alla lärjungar fyllda av den Helige Ande utan handpåläggning. Lärjungarna blev senare på nytt uppfyllda av den Helige Ande, utan handpåläggning, när de bara bad till Fadern om hjälp (Apg 4:23-31). Kornelius hela familj fick ta emot den Helige Ande när Petrus bara talade till dem om evangeliet (Apg 10:44). Sedan kan vi läsa om tillfällen då den Helige Ande kom över folk när apostlarna la sina händer på dessa. Men vi skall inte läsa detta som om det var genom händerna som den Helige Ande kom, utan när de lade händerna på dessa människor kom den Helige Ande över dem.
Apg 19:6: ”Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.”
Om vi omvänt oss till Gud, har vi ett löfte om att vi kan få den Helige Ande om vi ber om det. Sedan är det upp till Gud hur den Helige Ande kommer till oss. Låt oss inte tro att han måste komma via någons handpåläggning eller via någon särskilt ”smord” förkunnare, det är inte Bibliskt. Be istället så skall du få när Gud tycker att tiden är inne!
Luk 11:13: ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”
Läser vi i Hebreerbrevet ser vi där att det finns en tro som kan mogna bortom detta att vara fokuserad på bl.a. handpåläggning.
Heb 6:1-2: ”Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom.”
Testpunkt 8
Finns det en överbetoning på vikten av handpåläggning hos den förkunnare, i det sammanhang eller i den lära du vill pröva?
Svar:
JA = Anmärkning! Var försiktig. Detta kan lätt leda till en fokusering på enskilda människor, sammanhang eller läror. Fel fokus kan leda in i allvarliga villfarelser där orena andemakter har kontrollen.
NEJ = Godkänt på denna punkt.
9. Den Helige Andes gåvor fördelas på människor så som HAN vill
Vi kan inte heller dela ut andliga gåvor som vi själva tycker. Den Helige Ande är Gud och han delar ut sina gåvor så som han själv tycker:
1 Kor 12:7-11: ”Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.
1 Kor 12:30: ”Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?”
Från de här texterna kan vi förstå flera saker:
Andens gåvor måste bli till nytta, och det syftar med all säkerhet främst på nytta för andra än jag.
Alla kan inte få samma gåvor.
Alla kan troligen inte få gåvan att tala i tungor.
Den Helige Ande fördelar gåvorna som HAN vill !
Vi kan då summera detta och säga, att den Helige Ande fördelar sina gåvor olika till olika personer så som han själv tycker är bäst. Människor kan inte dela ut den eller den gåvan efter eget tycke, och vi kan inte heller förvänta oss att få gåvor efter eget tycke. Men vi får be om gåvorna, och vi får tro att de gåvor Anden vill ge kan komma till oss utan handpåläggning och utan närvaro av någon annan människa. De kan också komma via en annan människas ingripande, men det är upp till Gud om det skall vara så. Akta dig för att springa efter kändisförkunnare i tron att det endast är dessa som kan dela ut andedopet och andliga gåvor och helande. Jag tror faktiskt det är tvärt om, hos upphöjda människor har du inget från Gud att hämta.
Paulus önskade att alla skulle kunna tala i tungor eftersom detta bygger upp den personliga tron (1 Kor 14:4-5). Av det kan vi inte dra slutsatsen att Gud verkligen vill ge den gåvan till alla, men det är uppenbart att vi får be om den och hoppas på den, bara motiven är de rätta. Men ännu hellre skall vi be om gåva att profetera eftersom den bygger upp många fler än bara mig själv (1 Kor 14:4-5).
Här skall jag bara slutligen nämna det, att den väldiga fokuseringen på att dela ut andedop, andliga gåvor, helande och ”smörjelser” via handpåläggning av särskilt ”smorda” förkunnare, framför allt växte fram ur den s.k. Latter rain-rörelsen som startade i slutet på 1940-talet. Ur denna rörelse har en mängd riktigt allvarliga villoläror kommit fram. Dessutom härstammar många av dagens villfarna rörelser mer eller mindre ur Latter rain, såsom trosrörelsen, profetrörelsen, den apostoliska rörelsen, Toronto, Lakeland, mfl. Alla dessa är mycket starkt fokuserade på att dela ut andedop, andliga gåvor, helande och ”smörjelser” via just handpåläggning av särskilt ”smorda” personer. Detta är något som bidragit till en otrolig fokusering på och upphöjelse av enskilda förkunnare, vilket i sin tur gjort dessa enormt förmögna. Jag hoppas att detta lilla dokument kan belysa något av allt det galna i alla dessa rörelser. Använd gärna alla 9 testpunkter på dessa och notera resultatet.
Testpunkt 9
Kännetecknas den förkunnare, det sammanhang eller den lära du vill pröva av ett speciellt fokus på olika personer och deras förmåga att dela ut andliga gåvor, smörjelser och andedop?
Svar:
JA = Körförbud! Skrota förkunnaren, sammanhanget eller läran. Vi får inte vara fokuserade på människor som tror att de förfogar över den Helige Ande och Andens gåvor. Det leder med säkerhet in i ytterligare villfarelser där orena andemakter har kontrollen.
NEJ = Godkänt på denna punkt.
Summera protokollet
Har du nu fått fram körförbud på någon testpunkt så anser jag att du genast skall vända ryggen åt den förkunnaren, det sammanhanget eller den läran som du prövat. Har du fått fram fler än en anmärkning så tycker jag att du skall vara mycket försiktig, kanske även då vända ryggen åt. Som sagt, Gud tål att vi prövar och agerar utifrån resultatet av vår prövning, det är ju han själv som bett oss göra det.
Bibeln beskriver vad som är rätt, och smörjelsen lär oss om allting. De flesta kristna läser inte bibeln i sin kontext, utan tar bara ut det som passar sin teologi, och ”klipper” bort det andra. Det fanns en tid då vi enkelt kunde avgöra vad som var rätt och fel. Vi räkna på en hand alla villfarelser inom kristenheten. Men nu har det blivit mycket svårare och kräver en djupdykning i Guds ord. Det gäller inte längre bara att skilja mellan rätt och fel. Nu behöver vi skilja mellan rätt och nästan rätt. Detta är ett tidstecken och inget vi kan ta lätt på. En bra regel är: Om grunden är fel, så är allting fel. Om vi tar reda på grunden inom olika läror så är det mycket enklare att avslöja vad som predikas. Korset är och förblir det mest centrala inom kristenheten, och synen på korsets budskap, hur det predikas, vad som hände där, och vilket evangelium man predikar, visar var en församling eller en predikant står. Som sagt, nu gäller det att skilja rätt från nästan rätt, och det är inte lika enkelt längre.
—–Maria: Sanna ord från Jon-Are, och det är ett virrvarr av s k kyrkor o församlingar som har mycket knepiga uppfattningar och mycket lite kunskap om Guds ord. Läs texten här igen och tänk på Ordet från Gud!
I en bibelstudieserie Arne Imsen hade under 1980-talet utifrån Uppenbarelsebokens undervisning och varning för Babylon, jämförde han med Jesu liknelser om himmelriket i Matteus evangelium. Bibelstudierna gavs ut i bokform under titeln Vedergäll Babylon. Från denna mycket aktuella undervisning publicerar vi här utdrag ur ett av kapitlen där Jesus för fram liknelserna om senapskornet och surdegen.
Här lägger vi märke till att senapskornet är minst av alla frön. Senapskornets uppgift är att utvecklas till en kryddväxt. I föregående liknelse läste vi att det äkta och det oäkta växte upp ur samma åker. Kryddväxtens frö rotar sig och växer upp till en relativt kraftig växt. Större än övriga växter. Då har den nått sitt mål som kryddväxt. Men här händer något. Kryddväxten blir ett träd. Ett jätteträd! Jesus talar alltså om två utsäden ur samma åker, och två växter på samma rot. Jesus talade om det förfärliga problem som uppstår när folket sover och fienden får möjlighet att fritt operera och så ut ogräs på en åker som är reserverad och bearbetad för ett speciellt ändamål. I den här nya situationen beskrivs något annat. Det är inte sömnaktighet som är problemet, utan övermod och högmod. Det inställer sig när man blivit stor. Då vill man bli större. När man blivit större än övriga växter, börjar man jämföra sig med träden. Den första etappen av växandet var naturlig, så länge växten höll sig inom ramarna för det givna och lagbundna. Men när den börjar jämföra sig med träden, forceras de naturliga gränserna.
Vid ett tillfälle sa Israels barn: Vi vill bli lika våra grannfolk och styras av en konung. Vi vill ha en armé, vi vill ha makt. Det lilla Filadelfia, om vilket det heter: ”Väl är din kraft ringa, men du har tagit vara på mitt Ord och inte förnekat mitt namn”, detta lilla Filadelfia blir ett jättestort Laodicea, som istället säger: ”Jag är rik, mig fattas intet.” Det är en väldig skillnad mellan Filadelfia och Laodicea. Men skillnaden visar sig först då man nått ett visst stadium i utvecklingen. Kryddväxten blir större än andra växter, men är ändå mycket mindre än alla träd. Varför skall vi, som Guds folk, vi som representerar så mycket, leva så instängt och isolerat? Vi har ju makt och resurser som vi kan använda till att genomsyra samhället eller för att skaffa oss politisk och ekonomisk makt. Så kan man utöva inflytande. Och helt andra visioner och ambitioner börjar förändra verksamhetsmetoderna. Allt får en helt ny prägel av sociala, politiska, inomvärldsliga reformsträvanden. I varenda människa ligger en strävan efter att göra något för att förändra och förbättra, och på detta sätt uppstår en fruktansvärd situation.
I Uppenbarelseboken ser vi hur denna ambition fullständigt fått välde. ”Kom, låt oss bygga en stad”, sa man i förstone. Det är inte rådligt att vi, som är så många, bor så åtskilda. Låt oss förena våra krafter i ett ekumeniskt arbete. Vi bygger en stad och ett torn, vars spets når ända upp till himmelen! Då har man sprängt gränserna. Precis som på Noas tid, då Guds söner förenade sig med människornas döttrar. Gränserna sprängdes. Det heter likaså om det stora Babylon att dess synder räcker ända upp till himlen. Man har ingått förbjudna förbindelser. Man etablerar förbindelser med utomvärldsliga krafter för att, inte bara konkurrera med, men för att annektera, ockupera och inta nya territorier. Kryddväxten börjar, genom mutativa förändringar, få trädets form, och blir det största av alla träd. Kryddväxten blir ett stort träd, i vars grenverk fåglarna kommer och bygger sina nästen. Vi skulle kunna illustrera detta på många sätt. Det finns så otroligt många exempel i historien där detta skett. Kom, låt oss göra, kom, låt oss bygga, kom, låt oss samla våra krafter! Vilka oerhörda strävanden till enhet, gemenskap, samarbete, samförstånd, utveckling, tillväxt, framgång! När man lyckats organisera detta, träder man fram inför hela världen och demonstrerar vad man representerar. Det är en slags konkurrens och uppvisning, som vill hävda att vi är minst lika många som de övriga. Vi är flera, mäktigare, starkare. Våra värderingar är betydelsefullare. Så börjar den vanliga kampen om politiska taburetter för att tvinga igenom s.k. ”kristna värderingar” i samhällena. Man etablerar kristna partier – allt möjligt växer fram. Och detta, för att det skedde en förändring i växten. Den blev något annat än vad som var bestämt från början. Men på samma rot!
Jämför med väckelserörelserna. Den som läser pingströrelsens budskap på tjugotalet, och jämför med vad som presenteras idag, kan bara av detta sekels mest markanta och påtagliga väckelse se hur växten blivit ett jätteträd, som omspänner hela jorden. Idag talar man världsspråket, maktspråket i politiska, sociala termer, men sällan i andliga. Och då man talar i andliga termer, menar man egentligen något annat än man gjorde förr. Det var bra så länge växten förblev växt, men den lilla kryddväxten växte upp till något stort. Blev mäktig. Blev många. Man började ställa krav utifrån sin numerär. Utifrån sin moral och ekonomiska styrka. Så fick växten injektioner från samtiden, som åstadkom de mutativa förändringarna. Injektioner, exempelvis från ekumeniken, ingav storhetstankar. Man ser nya, kromosomliknande plantor växa upp, som blir träd. I litteraturen som gavs ut av pingströrelsen på tjugo- och trettiotalet och den som ges ut idag, kan konstateras att visst härleder man till samma rot, men någonstans skedde en mutativ förändring. Det lilla Filadelfia har blivit ett jätte-Laodicea.
Jag har aldrig kunnat förlika mig med tanken på samfund och organisation. Jag har i panik flytt organisationer, för jag vet att de har sin egen dynamik. Släpps den loss, kommer den att genom sin byråkrati ta väldet. Det som kanske i en tid av expansion var nödvändigt av förordningar och ordningar, blir betungande i ett stadium av återhämtning, då man istället för att vårda det inre livet måste satsa alla krafter för att klara de yttre formerna. Det räcker inte längre med offer och bön. Man måste söka andra metoder för att klara av de yttre anordningarna. Och då blir det kommers eller subventioner. När man nått det stadiet, har man växt bort ifrån offerlivets hemligheter. Då ger man av sitt överflöd, och engagerar sig på fritiden. Vi får vara tacksamma när Gud slår sönder oss så att församlingen inte blir något träd som fåglarna kan bygga bo i. Fåglarna är villfarelser som auktoriseras genom förvärldsligade och sekulariserade kyrkosamfund som står på väckelsens rot. Den hämtar näring ur sin historia, ur den jord, som den en gång placerades på. Hämtar näring, men tjänar helt andra syften. Det är sannerligen inte betydelselöst om vi är en växt eller har blivit ett träd som ger utrymme för dessa fåglar, som lever och när sig på det vete såningsmannen kastade ut, men som föll på stengrunden. Allt det oäkta har sin förutsättning i det äkta. Utan det äkta skulle ingenting oäkta existera. De stora, väldiga organisationerna har sin förutsättning i det lilla, roten utan vilken de inte kan existera. Dessa väldiga världskyrkor som växer fram, får sin näring från väckelseroten som står på den bearbetade jorden, gödslad genom Guds Ord och den helige Ande.
I detta sammanhang tar Jesus upp ytterligare något, som på ett påtagligt sätt belyser ett betydelsefullt område, Matteus 13:33: – En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat. Vi har talat om åkern; det äkta och det oäkta. Och om växten, som blir träd. Båda slagen på samma åker. Båda på samma rot. Men nu handlar det om en surdeg, som en kvinna blandar i tre skäppor mjöl. Detta är en väldigt onaturlig handling. Surdeg är ingenting annat än gammal deg. Antingen gräddas degen i ugnen, eller så lagras den till surdeg. Antingen blir degen bröd för hungriga, eller surdeg. Man blir surdeg genom att förbli som man är. Enda sättet att bevaras ifrån surdegens effekter, är att genom förnyelse bli vad man skall vara. Jesus vill illustrera hur mjölet på ett så tidigt stadium som möjligt blev förstört, och förlorade alla möjligheter att bli vad det egentligen skulle vara. Kvinnan tog inte all surdeg som fanns på jorden och kastade den i allt mjöl som existerade. Hon tog det lilla som hörde hushållet till. Det här handlar inte om de jättelika kyrkorna, som uppträder volymiöst och mäktigt. Här är det den enkla, lilla församlingen. Det lilla Filadelfia blir genom en riktig undervisning bevarat, och blir inte något annat än vad det är avsett att vara. Det förnyas ständigt i processen fram till fullkomningen.
Surdegen är bilden på en sorts kristna. Mjölet är bilden på en annan sorts kristna, som har bevarat äktheten. Det är malt, pulveriserat, krossat. Vad ser vi i kristenheten idag? Traditioner och surdeg finns precis överallt, och kastas in så fort det börjar komma fram något av det uräkta, det lilla, krossade, tillintetgjorda. Väckta människor börjar söka Gud i ödmjukhet och bedja. Mjölet är bilden på den förkrossade människan. Tre skäppor – det talar om spisoffret, som skulle bäras fram inför Gud. Det hade en speciell funktion för gudstjänsten, men också för gemenskapen, och det skulle vara absolut fritt ifrån surdeg. Men de kristna i vår tid kommer surdegs-jäsande och uppblåsta till sammankomsterna. Gud kommer aldrig till. De har varit i kontakt med den kristenhet som lever på gamla upplevelser och historiska erfarenheter. Alla har alltså något samband med mjölet, men istället för att bli gräddat till bröd, blev det surdeg. Hela kristenheten är full av denna surdeg. Så fort en liten ansats av färskt, nymalt mjöl uppenbarar sig, så är kvinnan där för att kasta surdeg i mjölet. Hon nöjer sig inte med att låta det stå oförstört och utvecklas i överensstämmelse med Guds plan. Kvinnan kommer när säden är mald till mjöl. När själen är förkrossad, och man längtar efter Gud så att man kan förgås. Då kastas detta sura in för att ta bort äktheten i bönen, förkrosselsen, tillbedjan och ödmjukheten. Då börjar jäsningsprocessen. Man jäser och surnar. Hur kan något som började så bra, sluta så illa? Tänk om Gud hade fått lyckas med alla erbjudanden, som han givit genom människor som överlämnat sig åt honom och i förkrosselse gått inför hans ansikte! I bekännelse, ånger och nöd. Tänk, om han fått lyckas genom dessa ödmjuka människor, som är färdiga med sig själva, reducerade till mikroskopiska små pulver – som små senapskorn. Ingenting att visa upp eller briljera med. Om Gud fått lyckas. Men så finns hela hopen av gamla, förvarade erfarenheter, som legat lagrade i kristenheten och förs fram vid lämpliga, högtidliga tillfällen. Göm ingenting av det du har upplevt. Lämna det genast! Se till att alltid ha något nytt och färskt; friskt och levande. Annars blir det så lätt surt. Och då börjar jäsningen, uppblandningen. Till slut blir allt förstört. Vi måste lära oss lagarna, som har med ursprung, natur, utveckling och tillväxt att göra. Det är fråga om liv och organism. Inte organisation. Kvinnan kastade surdegen av vårdslöshet eller med avsikt. Hon är bilden på visdomen och kunskapen. Den lagrade och konserverade. Den som blivit sur. Det är väldigt lätt att surna. Man hör det på bönerna och vittnesbörden. Ödmjukheten går förlorad och blir en slags bitterhet. Något väsensfrämmade. Det är gammal deg, som magasinerats i förråden, istället för att gräddas i ugnen. Det är lätt att bli sur. Man möter och ser saker och ting. Upplevelser, händelser, människor, och förlorar förståelsen för att dessa upplevelser är en del av reduceringsprocessen. Gud håller på med oss. Mal ner oss. I bibeln är det klar uttalat om fariséernas surdeg, sadducéernas surdeg, Herodes surdeg. Olika slag av surdeg, som är bestämda till namnet. Sadducéernas surdeg – förräderiet. Fariséernas surdeg – egenrättfärdigheten, högmodet och girigheten. Herodes surdeg – maktbegäret.
Vad vi behöver i varje tid är en väckelserörelse som rycker oss upp ur passivitet och försoffning, och lär oss prioritera det som är viktigt. Den som prövar sig inför detta budskap, kan inte komma undan en oerhörd, försmäktande känsla av otillräcklighet. Här finns ingen möjlighet att gömma sig bakom surdegsupplevelser – sextiotalets surdegsupplevelser, som var så bra då de var på mjölstadiet, och som bakades till bröd för skaror av människor. Men det som blev kvar, det gömde vi i våra förråd och tänkte: det här skall jag ha för mig själv! Det har vi burit på tills det utvecklats till en ordentlig jäsningsprodukt i vårt väsen, så att allt som rör sig i vår andliga värld för oss bara är sextiotal eller sjuttiotal. Vi har våra årtal där vi ständigt hämtar ny näring.
I Uppenbarelseboken ser vi ytterligare sammanhanget. Detta är nämligen bara initialskedet. I Uppenbarelseboken ser vi slutresultatet. Mognaden. Om vi låter oss gripas av Ordet, kommer Herrens ande att tända eld på gammalt bråte, så att det brinner upp, och vi fylls med ny kraft och härlighet. Han vill tända oss med en eld som gör oss till brinnande, levande och fungerande kristna. Vi har läst om skördetiden. Tidsbestämda operationer som sätts in i sitt rätta, nödvändiga sammanhang. Det är inte tillfälligheter som avgör, utan skeendet är lagbundet. I Matteus 25 fortsätter Jesus undervisningen: Då skall det vara … Den liknelse som följer, går inte skilja ifrån sin bakgrund och sitt sammanhang. Man måste avläsa förhållandet bland de tio brudtärnorna utifrån Herrens tjänare, som hade i uppgift att ge Guds folk mat i rätt tid, men istället började slå sina medtjänare och söka sitt eget. Tjänaren var kluven, med delad håg. Han tjänade sig själv och egna syften, och samtidigt försökte han tjäna Herren. Då hans herre kom, sade han: Hugg honom i stycken. Hans kluvenhet blev uppenbar. Och han delades i lika många beståndsdelar, som han var splittrad i sitt väsen. Då skall det vara … Tio gingo ut. Det handlar om hela kristenheten.
I varje generation har människor brutit upp. Alla som reser sig upp och går ut, har messiasförväntningar. Lutheraner, baptister – alla har sitt advent. Några har ett överflödsmått av andens liv. Andra har brist. Vad beror nivåskillnaderna på? Vi läser i Uppenbarelseboken om församlingen i Laodicea: Därför att du är ljum skall jag utspy dig ur min mun. Inte kall, inte heller varm. Att vara ljum innebär att ha vissa grader av energi, men inte tillräckligt. Det finns kristna, som har energi till att göra sådant som är typiskt för dem som vill följa Jesus. De har energi för vandringen, men de har inte kraft som räcker för att ryckas upp när Jesus kommer. Många är med i uttåget. De har olika kristusföreställningar. Somliga har baptisternas kristusbild, men har inte sett fullheten. Och eftersom de inte sett fullheten, har de inte känt sig uppfordrade att övervinna försumligheterna. Varför är man försumlig? Det beror på bristande energi. Den som inte har tillräckligt med energi, lägger ting åt sidan, som han menar inte är så viktiga. I varje fall inte för ögonblicket. Kanske du inte har tillräckligt med energi. Du har tröttnat. Herrens tjänare var kluven, han gav dig en del – men inte helheten. Kristusbilden är stympad, beskuren, begränsad. Den uppfordrar dig inte att vara ivrig att undfå de andliga gåvorna. Faren efter helgelse, ty utan helgelse kan ingen se Herren. Varen ivriga att undfå …”Var finns ivern? En bristande iver markerar för lite energi. Man är inte medveten om detta, och därför nöjer man sig med ett halvdant liv. Även om man klarar av vandringen tillsammans med övriga kristna, så är man inte redo vid uppryckelsen. Vad är det som fordras för att bli uppryckt? Den ande som bor i oss skall förvandla vår förnedringskropp och ikläda oss härlighetskroppen. Vi har Kristusideal, vi har gemenskap. Vi följer med, har vårt advent och predikar att konungen kommer. Var och en väntar på konungen, på sitt sätt. Man är i rörelse med olika aktiviteter: Arbete, mission. Men energin räcker inte till för uppryckelsen. Man har inte känt det angeläget och nödvändigt med ivern. Faren efter! Söken av hela hjärtat! Så prioriterar man på fel sätt, och tänker: Bara jag är med i verksamheten och gör si eller så, blir jag en god kristen. Så förstår man inte att det som är nödvändigast är att ha överflödslivet. Vad är kännetecknande för överflödslivet? Säger jag att det är tillbedjan, så kan vi göra tillbedjan till en slags formel. Säger jag att det är tacksägelsen, så gör vi tacksägelsen till en formel. Det finns ingen möjlighet att säga vad som är speciellt kännetecknande för överflödslivet, för det som rör detta liv är inte sådant som syns i gemenskapen, men det som visar sig i uppenbarelsen. När ropet ljöd: Se brudgummen kommer; då visade det sig att hälften saknade olja. Det var i mognaden man såg skillnaden mellan det äkta och det oäkta. Inte i början, inte i tillväxtprocessen, men vid skördetiden. Så är det också här. Frågan är: Har vi liv? Inte till att klara av mötesverksamheten. Inte för att vara med i offerinsatsen för själavinnande, men har vi liv och energi för uppryckelsen? Söker vi liv för att bli själavinnare? Om vi, liksom Paulus, sträcker oss framåt för att nå fram till uppståndelsen ifrån de döda, då kommer själavinnandet som en naturlig följd. Genom det korta perspektivet, närheten till Jesus Kristus, tvingas vittnesbördet fram. Om Jesus är levande för oss, om hans tillkommelse är verklig, då är det inte svårt att vittna om Honom. Då är det inte svårt att vara med i mötena, vittna och tjäna. Då känner man: Herre, jag måste vara med!
De tre liknelserna vi tidigare studerat handlar om det organiska livet och naturens lagar. I denna fjärde, handlar det om tio jungfrur som tog sina lampor – rörelse, aktivitet, vandring. De prioriterade rätta uppgifter på ett riktigt sätt. Medvetandet om att Jesus kommer, hjälper oss att leva i detta tillstånd av uppbrott, hemfärd. I varje situation måste vi pröva oss om vi är redo att möta honom, och se till att vi har livsöverflödet. Hur är din livsstil och din gudstjänst, med avseende på ljus, värme, energi? Har du kraft för uppryckelse och hemfärd? Då har du också kraft för vittnesbörd och tjänst. Där ligger hemligheten!
