Archives

En ren hunger efter Gud

HUR tillber du Gud och hur vet du att du gör rätt? Hur tillber du Gud? Står du med fruktan inför hans ansikte? Hur gör människor, är de Gud själva eller låter de Gud vara Gud? Längtar ditt hjärta att vara ett med Gud? Det finns många sätt att vara med honom i stillhet varje dag. Tar man den stunden man behöver och som Gud vill välsigna? Se video.
Foto Maria

Jag tror. Jag tror på Gud, gör du det?

Isaiah 46:4 by MyLittleCornerOfTheWorld
Inspiration
"God says...trust me" - Roy Lessin by Ana1983

Gud vet att den som verkligen tror på honom kan gå igenom många tuffa saker just för att de TROR på honom. Gud vet att den troende ber och väntar på bönesvar och inte ger upp även om de inte får de svar de önskar, men de får alltid svar! De älskar honom och tror till 100% och ibland mer…

Jag vet att Gud är med mig från första början till mitt sista andetag, och sedan därefter: i EVIGHET!

Foto Maria

Skapelse kontra evolution / God, the Creator/ Darwin was wrong

Skapelse kontra evolution   

Jan-Egil Hafsahl undervisar
Creatio ex nihilo – skapelse av ingenting

Skapelse kontra evolution. Det är ämnet för mitt föredrag. År 2009 är det år då världssamhället firar 200-årsjubileet för Charles Robert Darwins födelse, och även 150-årsjubileum för utgivningen av boken On the Origion of Species by Means of Natural Selection. Lika naturligt som 200-årsjubileet är firandet av ett historiskt faktum – en stor vetenskapsmans födelse – så firar man 150-årsjubileet som året då sanningen om människans uppkomst genom utveckling fördes fram i ljuset.

Det första jubileet är helt odiskutabelt. Det andra är högst diskutabelt. Ty som sanningssökande människor måste vi ställa oss frågan: Utvecklingsläran – hur sann är den? Idén om utveckling började först och främst inte med Darwin. Tankarna uppstod bland de gamla grekerna – den tidens vise män – som förde fram sin revolutionerande sanning. Empidokles berättade för oss att allt djurliv utvecklats från jordens växtliv. Nej, protesterade
Aniximander, så är det inte, utan alla människor har utvecklats från fiskarna.

Även andra idéer såg dagens ljus, och Aristoteles påstod redan 400 år före Kristus att levande varelser kunde uppstå plötsligt och av sig självt. Ty Aristoteles och hans likasinnade menade att man kunde se insekter stiga rakt upp ur gyttja och slem. Man sade att om detta kunde vara sanning om insekter, varför inte också om andra skapelser? Skapade av sig själva. Dessa teorier var verkligen livskraftiga och seglivade.

Den tyske biologen Ernst Haeckel, som levde 1834-1919, konkluderade så sent som 1866 genom böckerna Generelle Morfologie och Den Stannbaum des Menschengeschecht att livet uppkommit
plötsligt och helt av sig självt, och utvecklats och förbättrats till nya arter. Haeckel säger att ”läran måste vara riktig. Om inte, så måste man tro på en skapare – och det vill vi ju inte…”

Jag undrar om det inte är just där vi har sakens kärna: ”Det vill vi ju inte”. Kemisten och bakteriologen Louis Pasteur stängde till munnen på Haeckel och satte stopp på idén om det spontana av-sig-själv-livets upprinnelse från sitt forskningscentra i Paris knappt tio årsenare. Jag går nu inte in på detaljerna av Pasteurs bevisföring.

Vi måste åter till de gamla grekerna för att hitta fossilernas existens omnämnda i skrift, utan att väcka någon nämnvärd uppmärksamhet. Man ansåg att de var just det de var: förstenade rester av levande organismer. En av de första som visade fossilerna något vetenskapligt intresse var Ristoro D’Arezzo, som året 1282 utgav boken La composizione del
mundo. I boken lägger D’Arezzo fram summan av sina vetenskapliga fynd. Han konkluderade helt enkelt med att bibelberättelsen om en flodkatastrof som drabbat jorden, måste vara sann – citat D’Arezzo.

På toppen av ett högt berg grävdes fram skal av sjödjur och stora mängder av fiskben. Senare, under ett grävningsarbete i samband med ett kanalbygge i norra Italien, fann Leonardo Da Vinci fossiler av sjödjur, 218 år efter D’Arezzo, och tron på flodkatastrofen blev ytterligare stärkt. År 1728, samma år som han dog, gav den engelske professorn John Woodward ut boken The national history of fossils of England. Woodward blev lovprisad av sina samtida vetenskapsmän.
Han konkluderade med att fossilerna i stort sett var lämningar av djur som dött i en global flodkatastrof. Någon form av evolution kunde Woodward inte spåra. Det hör till historien att Woodward förutom att han var vetenskapsman, också var bekännande ateist.

Som ett resultat av Woodwards forskning låg evolutionismens tankegods nere under merparten av 1700-talet, ända fram till 1809, då Jean-Baptiste de Lamarck utgav boken Philosophie zoologique, en teori  om den organiska världens utveckling. Huvudprincipen hos Lamarck är attarterna inte är konstanta, utan ideligen förändrar sig. Arternas förändringar orsakades dels av att de sökte efter förändring och fördelar, exempelvis om ett djur kan springa litet fortare, få litet längre hals, osv. Och dels av yttre påverkan, exempelvis förändring i klimatet. Och nu kommer poängen. Dessa nya inlärda egenskaper, sa Lamarck, kommer att fortsätta gå i arv i nästa generation. Dessa nya egenskaper man ärvt av sina föräldrar kommer att fortsätta. Jag kan i förbigående nämna att under Stalintiden i Sovjetunionen var Lamarcks genteorier de enda godkända.

Idag är det knappt någon som tar Lamarck speciellt allvarligt. Norges i särklass största lexikon, Aschehoug og Gyldendals store Norske leksikon, avslutar en längre artikel om Lamarcks teorier på följande vis:
-Ärftlighetsforskningar visar att inlärda egenskaper inte nedärvs. Grundförutsättningen
för Lamarckismen existerar därför inte.
Och därmed avslutas historien om Lamarck.

Vi ska ha detta i åtanke när vi så småningom kommer fram till Gregor Mendel. Nu är det emellertid inte namn som Ernst Haeckel eller Lamarck vi först tänker på när vi talar om evolution. Evolutionsläran är oupplösligt knuten till namnet Charles Robert Darwin. Han föddes 12 februari 1809. Han var son till en läkare, Robert Darwin. Han var sonson till en läkare och naturforskare som hette Erasmus Darwin. Denne farfar utgav så tidigt som år 1798 boken The Laws of Organic Life. Där framställde han hypotesen att alla livsformer har utvecklats från ett enda filament – eller urtråd – genom millioner år, utan att Erasmus på någon enda rad dryftade tanken på varifrån denna urtråd eller filamentet hade sitt ursprung. Charles Darwins teorier var alltså lånegods från farfar, i något förbättrad utgåva.

Charles Darwin var onekligen en mycket intelligent människa. 16 år gammal började han studera till läkare i Edinburgh. Han blev snart tvungen att avbryta sina studier pga att det var vissa saker i studierna han inte klarade av, medicinskt. Då började han läsa teologi i Cambridge. Endast 24 år gammal tog han Bachellor Degree i teologi. Under dessa år av läkarstudier och teologistudier, studerade han också naturvetenskapliga ämnen. Han lärde känna en hel rad naturforskare.

1831 fick han följa med på en femårig jordenruntsegling med krigsskeppet Beagle, som vetenskapsman. Han hade alltså studerat läkarvetenskap,teologi – och så åker han omkring som naturvetenskapsman.
När Darwin kom hem, hade han huvudet fyllt av många nygamla idéer – à la farfars. Arterna, konkluderade han, är inte konstanta, men underkastade förändringarnas lagar. På Galapagosöarna hade han sett sköldpaddor på de olika öarna som liknade varandra. Men de var inte helt identiska. Då började Darwin fundera på om de inte rent av härstammade från en gemensam typ. Finkarna på öarna intresserade honom ännu mer. Finkarnas näbbar kunde vara olika i form, färg och storlek. Utvecklingslärans hejarklack fann senare ljusare och mörkare fjärilar. Först var det mest ljusa, för de mörka var så synliga mot de ljusa trädstammarna, att de blev ett enkelt byte för naturliga fiender. Så kom den industriella revolutionen.
Då blev träden mörkare, för det färgades av så mycket sot och förorening. Då överlevde de mörka fjärilarna, medan de ljusa blev fiendens byte!

Läran om kampen för tillvaron och det naturliga urvalet grävdes fram. Det djur som visade fram de tydligaste variationerna, exempelvis kamouflagefärger, överlevde. De starkaste förde släkten vidare. Eftersom de bästa av arten överförde sina företräden till avkomman, blev arten ständigt bättre och bättre. Så småningom förbättrades den så att den övergick till andra och mera högt stående arter. Sitt bevismaterial för denna idé hämtade darwinisterna från morfologien, läran om plantors och djurs former och strukturer. Darwin såg att några organismer var enkla i strukturerna, och andra mycket mera komplicerade.

Så upptäckte han att det var möjligt att klassificera dessa organismer i ett fullständigt gradindelat system, från de enklaste till de mest sammansatta. Eller, som Darwin uttryckte det, från de lägsta till de högsta. Därför placerade han encelliga djur, som amöban, först. Över denna den flercelliga hydran. Över den en orm, och därefter fiskar, paddor och lägre däggdjur. Därovanför apor av lägre grad, sedan högre stående apor och till sist den mest sammansatta av alla – nämligen människan. När han var färdig med denna gradindelning från de enkla till de mera sammansatta, så vänder han sig till dem som tror på en skapare och säger: Titta här! Här är beviset för utvecklingsteorin,som bevisar att de mer utvecklade livsformerna utvecklas från de lägre stående. En absurd bevisföring.

Jag har mycket böcker i mitt bibliotek. Om jag skulle gradindela mina böcker efter storlek och innehåll, skulle jag med liknande argumentation kunna bevisa utvecklingen i mina böcker! Beviset faller på sin egen orimlighet. Ändå så är det Darwins bevisplansch som våra barn och studenter genom det statliga undervisningsmaterialet får lära i skolorna.
Den-starkaste-vinner-teorin och det naturliga urvalet kan möjligtvis förklara hur den bäst utrustade överlever. Men aldrig hur den bäst utrustade kommer till. Det faktum att organismer kan arrangeras i en viss ordning, exkluderar väl inte möjligheten att både den enkla och mera sammansatta har tillkommit samtidigt?

Detta var det morfologiska beviset, det som handlar om klassificering. Till detta talardarwinisterna gärna om beviset från den jämförande anatomin. Vad är det för något? Den som studerar anatomi, undersöker de olika djurens uppbyggnad i detalj. Exempelvis kotor, ben, muskler, senor, artärer, vener, osv. De vill se att det finns en viss uppbyggnadslikhet bakom allt detta. Eller ännu ett bevis för evolutionismens odiskutabla sanningar. Här finns en gemensam härstamning och utveckling.

Om jag skulle undersöka alla Stockholms skolbyggnader, skulle jag genast hitta många likheter. Jag förmodar att alla har en entré, en administration, säkerligen undervisningslokaler med skolbänkar och stolar. Troligen också någon form av gymnastiksal och sanitära byggnader. Det är väl ingen som skulle komma på tanken att för att det finns så många sammanfallande likheter så måste det finnas en gemensam härstamning? Ej heller bevisar de olika skolbyggnaderna att någon utveckling har skett? För att följa denna tanke, så säger den hellre att bakom skolorna finns troligtvis en gemensam byggherre, Stockholms stad kanske. Att skapelsens gemensamme arkitekt gjorde likhet mellan några arter och enorma olikheter mellan andra arter, det får stå för hans räkning. Så var helt enkelt skaparens plan. Att tala om den jämförande anatomins bevis, är inte bara ologiskt och oförnuftigt, det är också direkt förnuftsvidrigt.

Låt oss återgå till fossilerna. Intill Darwins tid hade fossilerna inte över huvud taget antytt någon utveckling. Men från 1880-talet måste alla fossiler förklaras så att de var accepterade av utvecklingen. En geologisk tidtabell sattes därför upp, på grund av fossilfynden. Mycket lik utvecklingsplanchen från amöba till människa. Man började med Pre-kambriumtiden, följd av Kambrium, där man exempelvis placerade trilobiterna, en liten skapelse som liknade en kräfta. Så följde i rask följd Ordovicium, Silur, Devon, Karbon, Perm, Trias, Jura, Krita och Tertiärtiden. För att ge utvecklingen någon rimlig chans, delade man in tiden i så där 500, 600, 700 miljoner år. Och så fördelade man fossilerna upp igenom de olika lagren. Och vips så hade man nu geologiska beviset för utveckling! Vi hade nu först och främst det morfologiska
beviset, alltså beviset om den jämförande anatomin. Och så hade vi för det tredje det geologiska, eller fossilbeviset.

Jag ska inte gå in så mycket på den här bevisföringen, men det blir något löjligt när man bredvid en trilobitfossil hittade ett avtryck som såg ut som någon med skor på fötterna krossat trilobiten under skosulan…
Speciellt med tanke på att trilobiten och människan, enligt den geologiska modellen, levde med ungefär 600 miljoner års tidsskillnad. Betydliga problem blir det också när fossiler ständigt och ideligen grävs upp i fel geologisk tidsålder. Och ännu sämre när de mer högtstående hittas under de mera enkla.

Det största problemet är: varför hittar man inga fossiler av de olika övergångsfaserna? The missing links? Varför inte se det som det är? Många av de större fossilerna, talar ett och samma språk. Om en global katastrof som har ägt rum. Varför blev sådana djur som dinosaurier utrotade? Det är som om de plötsligt försvunnit från jordens yta, tillsammans med en rad andra djurarter. Min bibel lär mig, att det var bara de djurarter som var med i arken som överlevde syndafloden, den globala översvämningskatastrof som drabbade jorden. Varför fortsatte inte dessa djur att leva efter floden? Troligtvis klarade de inte de nya klimatiska förhållandena. Dinosaurierna behövde en jämn temperatur, ty de var kallblodiga. Det innebar att de inte kunde reglera kroppstemperaturen. De följde temperaturen i omgivningen. Nu har evolutionisterna också gett sin förklaring. Orsaken till att dinosaurierna utrotades var en plötslig klimatologisk förändring. Men de har ingen förklaring på hur denna förändring kunde äga rum. Bibeln talar i andra Petrus’ brev i klartext:
-genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns.

Låt oss gå tillbaka ca 130 år. I en klosterträdgård i nuvarande Tjeckien, finner vi munken Gregor Mendel. Han bedriver vetenskapliga försök med trädgårdens ärtplantor. Föga anade Mendel att han med sina experiment utgjorde själva startpunkten till genetikens vetenskap, studien av ärftlighet.
Låt oss för ett ögonblick se på dessa experiment. Mendel korsade olika slags ätbara ärtor. När han korsade en rödblommig med en vitblommig, så fick avkomman röda blommor. Det var alltså generation två. Så korsade Mendel dessa nya, röda blommor med varandra. Han fann att de fick röda och vita blommor i förhållandet tre till ett. Vi förstår det enklast om vi kan tänka oss gener som ingår i korsningarna. En gen kan betraktas som den enhet som bestämmer vilka egenskaper, i det här fallet blommornas färg kommer att få. De kan alltså existera i en av två former.

Den ena frambringar röda och den andra vita blommor, som ett resultat av korsningen bland röda och vita blommor. Mendel drog slutsatsen att den röda var dominant i jämförelse med de vita, så att plantor med båda generna skulle bli röda. När dessa blommor korsades med varandra, var det möjligt för två vita gener att befruktas så att avkomman fick vita blommor. Sannolikheten för att avkomman skulle få minst en röd gen, var i förhållande tre till en.

Så måste man fråga sig: Varför försökte dåtidens darwinister att tiga ihjäl Mendel? Vad upptäckte Mendel som var livsfarligt för utvecklingsteorin? Darwins teori vilade på tanken att en nyförvärvad egenskap som föräldrarna inte hade haft, skulle kunna komma fram. En ras måste få nya egenskaper för att den någon gång skulle utveckla sig. Mendel påvisade att egenskaperna inte var förvärvade. De hade hela tiden funnits hos föräldrarna, men blivit maskerade av andra, mera dominanta gener. Mendel visade att generna i den nya generationenframkom i exakt samma förhållande som hos föräldragenerationen. Det är möjligt att förlora gener genom att dräpa dem som hade dem. Men det är omöjligt att förvärva nya egenskaper på det sättet. Darwins teorier vacklade, men blev skonade från total kollaps, genom en ny s.k. vetenskap. Nu gick teorin ut på att gener av och till kunde bli förändrade till helt nya former. Denna påstådda radikala förändring av ärvda egenskaper, kallades mutation. Genom naturligt urval, säger man, bevaras gener som har de bästa egenskaperna. De andra kommer successivt att dö ut. Tänk på den mörka och ljusa björkmätaren. Här har vi det naturliga urvalet. Nya gener blev valda, vi har all anledning tro att nya och förbättrade gener uppstår vid mutation. Jaså, har vi det?

Låt oss se på mutationen, som det så fint heter på latin. Förändringarna, på ett mera begripligt språk. I en grupp plantor eller djur händer det av och till att det förekommer exemplar som skiljer sig ifrån de övriga. Ett djur kan exempelvis bli s.k. albino; få röda ögon och vit päls. Eller få en deformering, kanske ett par ben för mycket. Dessa plötsliga förändringar orsakas av mutationer, tillfälliga förändringar i DNA-koden. De allra flesta mutationer är skadliga. Även om de ivrigaste darwinisterna påstår att en av hundra mutationer sker till det bättre. Ja, det är klart att det måste man dra till med för att bli trodd, för hela den moderna utvecklingsteorin står och faller med frågan om mutation.

Så enkelt är det inte. Organismer som är studerade i laboratorier, exempelvis bananflugan och bakterier, har aldrig utvecklat sig till nya arter. Man har studerat tiotusentals för att inte säga hundratusentals av generationer där mutationer framkommit genom röntgenstrålar och kemikalier.
Vetenskapsmännen har ibland fått fram nya varianter. Vi har sett bilder av bananflugor med fyra vingar istället för två. Men såväl bananflugan som bakterierna har förblivit samma skapelse som de var i början, med möjlighet till vissa kosmetiska förändringar. Problemet är att ibland är dessa mutanter reversibla, i tredje generationen återgår de till den ursprungliga.

De mest utvecklingspositiva forskarna räknar med att möjligheten för att en genmutant ska överleva en grupp eller mutation är så små, att det tar en till två miljoner generationer innan den ursprungliga genen fullständigt har blivit ersatt med en ny. Det gäller en gen. Vi människor har omkring 20.000 gener! Andra talar inte om miljoner generationer, utan miljarder generationer. I bästa fall tar det mellan fyrtio miljoner och fyrtio miljarder generationer innan en schimpans skulle kunna dricka morgonkaffe med oss. Fantasifoster, säger andra, mera nyktra vetenskapsmän. En mutation har aldrig lett till någon förbättring, utan till försämring. Så möjligheten för att vår mutant-schimpans ska degraderas till en råtta är betydligt större än att den ska träda in i den mänskliga släkten. Det saknade mellanledet mellan människan och apan har alltid varit ett skattjaktsobjekt.

Australopithecus – piltdownmannen – javamänniskan – sinanthropus pekinensis – heidelbergmannen – homo rhodesiensis – neanderthalmänniskan och vad de heter allesammans, har alla stått fram med krav på missing links tron. De har framkommit – och försvunnit.
Detroniserade som falsarier och fantasier. Det nyaste tillskottet är Ida. Det är kanske mera korrekt att tala om de saknade mellanleden än det saknade mellanledet, eftersom redan det första ledet i Darwins utvecklingskedja saknas: Världsalltets början. Svalget mellan den livlösa materien och den första levande cellen. Dessutom saknas alla led som binder den ena arten till den andra. Här har vi den springande punkten. Svalget mellan schimpansen och människan har sin orsak i att de tillhör olika arter, eller”slag”, som det heter i den norska bibeln. Fortfarande, efter hundra års intensiv jakt på detta apliknande fenomen, saknas det fortfarande. Det saknade ledet kommer aldrig att hittas, för det har aldrig existerat. Om vi exempelvis ser på hundfamiljen, så är det en enorm variationsrikedom inom familjen. Stora och små hundar kan få avkomma tillsammans, och en ny blandras kan uppstå. Men en hund och en katt kan inte para sig och få avkomma. Varför det? De tillhör olika arter. En häst och en åsna kan få en bastardavkomma, en mulåsna. Men den har ingen möjlighet till fortplantning, och så är gränsen nådd för deras art. Alla människor av olika färg och olika etnisk bakgrund från den minste till den störste kan få barn tillsammans. Varför det? De tillhör samma art.

Nu är det kanske på sin plats att berätta historien om den kvastfeniga fisken. Alla landdjur, och vi människor, härstammar ifrån den enligt Darwins schema. Utifrån evolutionisternas lära skulle den första kvastfeniga fisken ha sett dagens ljus i urhavet för omkring 350 miljoner år sedan. Där fanns den ungefär 300 miljoner år, men en dag beslöt den sig för att överge sjölivet. Det var alltså för ungefär 50 miljoner år sedan den förste sjömannen gick iland. Och man måste ju medge att den här fisken har gjort det bra sedan han kom iland. Ty enligt det evolutionisterna berättar för oss, har den utvecklat sig till att bli professor i naturvetenskap. Så händer det plötsligt något oförutsett.
En dag i december 1938 låg en stor, himmelsblå fisk och sprattlade för livet i en båt utanför sydafrikas kust. Den var en och en halv meter lång, och vägde 47 kilo. Den blåa fisken, som fick namnet latimeria, hade alls ingen lust att lämna det våta elementet. Tvärt om var den otacksam nog att bita efter fiskaren som hjälpt honom upp på det torra. Paradoxalt nog hade inte fisken förstånd nog att vara tacksam för att ha blivit hjälpt upp till sitt första utvecklingssteg att bli människa. Det var nämligen vår gamle stamfader, den kvastfeniga fisken från urhavet som visat sig. Fisken skulle ha varit död, eller åtminstone förvandlad, för 50 miljoner år sedan. Men fisken var oförskämd nog att överleva darwinisternas teorier. Den hade inte gått iland, den hade hållit sig dold på femtio famnars djup. Annars måste man säga att den inte uträttat åren sedan den försvann, eller på de 350 miljoner åren sedan den första gången uppenbarade sig. Den hade inte blivit apa, den hade inte blivit människa, den hade inte ens blivit en liten enkel havsjungfru eller ens en ganska allmän torsk. Den var efter 350 miljoner år densamma kvastfeniga fisk den alltid varit.

Alla försök att skapa liv av död har misslyckats. Urcellen, eller farfar Darwins filament, urtråden,
som skulle ha klarat konsten för några miljarder år sedan, har inte låtit sig finnas. Att universum och livet skulle ha uppstått av en tillfällighet, är långt mindre sannolikt än att vår bibel skulle ha tillkommit genom en explosion i ett eller annat tryckeri.

Det återstår enbart en lösning och ett svar på universums och sedan fåglarnas, djurens och människans upphov. Det är Gud. En skapare som inte famlade omkring i blindo efter en förlorad urcell, men i sin allmakt skapade ex nihilo – av ingenting. Jag är ingen vetenskapsman, kan knappt kallas teolog, men jag tror på Gud. Tron har satt mig i förbindelse med visdomens källa, så genom tron förstår jag att världen har blivit skapad eller fullbordad genom ett ord av Gud
-Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt. (Hebr. 11:3)

Det vetenskapen kallar naturlagar, de krafter som säkrar samspel och koordinering är för mig svaret på Guds styrande plan. Alltsammans äger bestånd i honom, står det i Kolosserbrevet.
Om tyngdkraften skulle ta sig några sekunders semester – vad skulle då ske? Eller om detsamma skulle ske med centrifugalkraften – vad skulle hända då? Och om temperaturen hoppade upp och ner några hundra grader från den ena dagen till den andra? Eller om våra lungor plötsligt skulle behöva helium istället för syre – vad skulle hända då?

Vi kristna vill gärna se Gud i de upphävda naturlagarna – i undren. Det är sant. Han stillade vågorna med ett enda ord, och själv gick han på vattnet. Men att han är naturlagarnas upprätthållare, är för mig inte något mindre under.
-HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen! När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, utbrister David i Psalm 8.

Om Gud Sonen säger bibeln att allting – allting är skapat i honom; som tanke, som idé. Allting är skapat genom honom; han är Skaparen, iståndsättaren. Och det står, Gud vare lov, att allt är skapat till honom. Han är skapelsens mål, halleluja! I honom, genom honom och till honom är allting skapat. Det som är i himmelen, på jorden och under jorden, Gud vare lov! Hur suverän är inte Gud? Och hur suveränt står inte hans ord över alla -ismer och mänskliga funderingar? Låt dig inte luras av någon kalium-argon-datering, några kol-14-metoder eller andra teorier som försöker datera jordens ålder åt oss, men inbördes grälar om miljoner och miljarder år. Tro på Guds ord!

1 Mos 1  I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
Och Gud sade: “Varde ljus”; och det vart ljus.
Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.
Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.
Och Gud sade: “Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.”
Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.
Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.
Och Gud sade: “Samle sig det vatten som är under himmelen
till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.” Och det skedde så.
Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade
han hav. Och Gud såg att det var gott.
Och Gud sade: “Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter
sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.” Och det skedde så; jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.

Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
Och Gud sade: “Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år, och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.” Och det skedde så;
Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.
Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,
och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.
Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen
Och Gud sade: “Frambringe vattnet
ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.”
Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.
Och Gud välsignade dem och sade: “Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden.”
Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
Och Gud sade: “Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.” Och det skedde så;
Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.
Och Gud sade: “Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.”
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
– – –
Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.
Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.
Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort. (Citat ur 1 Mos 1 och 2)  https://www.midnattsropet.se/2009/05/skapelse-kontra-evolution.html

Maria:   Skapelseberättelsen ljuger ej, Gud ljuger inte om sin skapelse   / 

Kärleken- Guds energi. Guds vilja. /Artikel T Johansson

Kärleken – Guds energi   The emphasis within this scripture is simple, when we pray and ask what God wants for us, He will listen and give us an answer. How do you pray? The Bible tells us that God wants us to dream and ask God for our hearts desires, but it always has to align with God’s will for your life. After all, He created us for a specific reason! Have you dreamt with God? Those are the times that will surpass anything you could have imagined, because when you are confident in your prayers and know without quest

Bibelstudium av Tage Johansson
Från: https://www.midnattsropet.se/2018/10/karleken-guds-energi.html

Spelet var inte förlorat i och med syndafallet. Gud hade en upprättelsens plan med människan, så att hon skulle kunna bli ett redskap och ett kärl för honom i tiden.
Han handlade genom en makt som är högre än någon annan makt: Guds kärlek. Den som låter sig fyllas av Guds kärlek har ingen begränsning. Det är kärleken som är drivkraften. Den är energin.

Hela universum är i rörelse genom en energi. Allt som rör på sig har någon energi bakom. Detta går att tillämpa på det kristna livet. Utan Guds energi fungerar ingenting som han har tänkt sig. Guds energi är hans kärlek. Om något annat än Guds kärlek driver oss, då åstadkoms inte den frukt som endast kan produceras genom Andens liv.
Vi är kallade att var kärl som Gud ska fylla. Vi kan ta de första lärjungarna som exempel. Det finns en bakgrund som vi bör tänka på och det handlar om hur synden fick fäste och inflytande över människan, och om hur Gud skulle komma tillrätta med vad som hänt med människan, som ju var skapad till Guds avbild och kallad att vara skapelsens krona, denna fantastiska kallelse att vara en återspegling av Gud själv. En oerhörd tanke!
Genom att synden kom in, förlorade människan sin ställning och var inte längre skapelsens krona. Guds avbild förstördes allt mer. Synden fick snart ett fast grepp om människan. Vid det första mordet sa Gud att något som Kain egentligen inte ville kom att styra hans liv. Han slog ihjäl sin bror. Gud frågade honom:
– Varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den (1 Mos 4:6-7).

Vi tänker på hur Gud gick tillväga för att människan skulle upprättas och åter komma i tjänst för honom och bli det som Gud vill, nämligen att vara ett kärl för honom. Han vill på nytt synliggöra sig och det sker genom att vi får Andens frukt i våra liv – vi bär frukt. Att bli frälst från ett ont och perverst släkte är stort, men det är ännu större att få vara en avbild av Gud här i tiden och vara Kristusbrev, där Guds frälsning kan visa sig för människorna. Då är vi ljus och salt i världen. Vilken oerhörd uppgift vi har fått! Det har att göra med vår kallelse, att Gud tar ut oss för sitt syfte. Guds ögon överfar hela världen, han ger akt på varje människa. Han söker få någon att bli ett redskap för honom, ett kärl. När Salomo byggde templet tog han ut en sten ur det massiva berget för att den skulle komma in i sin uppgift som en del i tempelbygget, vilket är en bild på församlingen.
Det är underbart med kallelsen till frälsning; att bli född på nytt. Det är ju grunden för att Gud överhuvud taget ska kunna fortsätta göra någonting med dig och mig. Men vi upplever att det finns krafter vi inte rår på. Krafterna i världen gör att människan är som en boll i djävulens spel. Han använder människor för sitt syfte. Han inriktade sig på att se till att människan förlorade sin ställning som skapelsens krona, så att han skulle få grepp om henne. Människan i världen är en operationsbas för den onda andevärlden. Paulus påminner om detta i sitt brev till Efesierna:
– Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn (Ef 2:2).

Mörkrets makter är verksamma i den här världen, och Jesus säger till och med att hela världen är i djävulens våld. Men i kallelsen Jesus ger i Johannes evangelium, säger han:
– Jag har utvalt er och tagit er ut ur världen (Joh 15:19).
Det skedde med var och en som bejakade kallelsen. Att bli ett kärl för Gud sker helt på frivillig basis. Gud tvingar aldrig någon, inte på den minsta lilla punkt, ty Gud har skapat människan med en fri vilja. Därför har människan ett oerhört ansvar för sin ställning. Hon kan göra precis vad hon vill med sitt liv.
Gud förkastade inte människan som hade syndat. Istället ropade han efter syndafallet på henne: Var är du? Spelet var inte förlorat i och med syndafallet. Gud hade en upprättelsens plan med människan, så att hon skulle kunna bli ett redskap och ett kärl för honom i tiden. Gud som själv är energin, hade en lösning, och något skedde som stod över allt annat. Han handlade genom en makt som är högre än någon annan makt: Guds kärlek. Den som låter sig fyllas av Guds kärlek, har ingen begränsning. Det är kärleken som är drivkraften. Den är energin.
Den stora frågan är: Hur mycket av denna energi får plats i våra liv? Hur blir vi ett kärl för denna gudomliga kärlek? Synden åstadkom inte bara separation från Gud, utan människan blev mer inriktad på sig själv. När Gud skapade människan var fokus inställt på Gud, men genom synden blev fokus inriktat på människans jag. Allt kom att kretsa omkring människan. Men Guds frälsning är så mäktig, att han kan ta itu med detta, bara vi överlämnar oss till honom.

Som den första människan blev kallad, så kallas också vi på nytt. Frälsningen åstadkommer något mycket större än det som skedde när Gud skapade människan. Istället för att degradera oss, har Gud genom sin frälsning skapat något mycket större. Därför kommer vi som är återlösta att i himlen sjunga sånger som inte någon av himlens tidigare invånare har kunnat sjunga. Vi har upplevt försoningen som trängde sig så djupt att den kunde lyfta upp den djupast sjunkna. Det är aldrig något som är baserat på det mänskliga. Frågan är om människan vill överlämna sig till Gud. Det är lättare för Gud att göra något med den som misslyckats väldigt grundligt och inte har något att berömma sig av.
Paulus som farisé använde lagen för att försöka behaga Gud. Viljan fanns och han ville göra något för Gud. Men i frälsningen och kallelsen handlar det inte om vad vi kan göra för Gud utan vad Gud har gjort för oss och vad han vill göra genom oss. Det är den stora och underbara tanken Gud har: att få göra något igenom dig och mig. Något som inte på något vis har berömmelse genom någon människa och vad en människa gör, men det enda vi har berömmelse av är genom korset, där allt vad människan har åstadkommit har fått sitt slut. Där får människan uppleva att ingenting sker genom hennes egen styrka och kraft, utan bara genom Jesu uppståndelsekraft.
Det finns två sidor av korset. Den ena är det som Gud måste ta itu med, det som naglades fast vid korset – allt som tillhör den gamla skapelsen. På andra sidan korset verkar uppståndelsekraften så att vi får uppleva att vi är nya skapelser i Jesus Kristus. All berömmelse en människa kan åstadkomma är fastnaglad vid korset. Där har den gamla naturen också fått sitt slut.
Vill vi det Gud vill, eller är det fortfarande så att vi vill något som ligger på sidan av Gud och hans frälsning? Den springande punkten är det som Jesus på ett tidigt stadium förklarade för lärjungarna. Kanske de inte uppfattade det då han var hos dem, men då de fick uppleva Andens dop, såg de klart vad Jesus hade sagt till dem. Vi kan läsa i Johannes evangelium:
– Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt (Joh 12:24).
Det vi ska fokusera på här är att det bär rik frukt. Men det kan inte bära frukt utan att det sker som Jesus sedan säger:
– Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv. Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara (Joh 12:25-26).
Allt utgår ifrån vad du och jag vill. Jesus lade ihop det här med frälsning och kallelse till tjänst. Han hade inte tid att diskutera med människorna, han bara lade fram detta: Om någon vill följa mig … Om de dör … Här är frågan om du och jag vill utlämna oss till denna död. Nu talar jag inte om hur långt vi möjligen har kommit, utan just utifrån vad Guds ord säger. Det är verkligen viktigt att rannsaka sig själv. Nu står jag inför det här ordet: Men om det dör bär det rik frukt.
Många gånger har människorna förundrats inför Jesu kallelse. Varför ställer han så höga krav och varför måste det bli en sådan separation? Hans kallelse var som ett svärd som gick rakt igenom människan. Hon ställdes inför att välja efterföljelsen eller fortsätta att leva sitt eget liv som den rike ynglingen. Det finns något som ligger i hjärtats djup, som faktiskt avgör detta. Det är vad som sker i människans hjärta då hon mottager kallelsen. Därför är det alltid baserat på Guds kärlek som når människan och gör att hon väljer det ena eller det andra. Det är frågan om att välja vad Gud vill göra, eller att välja det som tillhör den mänskliga sfären.

Det är verkligen stort då en människa grips av Guds kallande kärlek. Detta är evangeliets framgång – att människan möts av Guds kärlek. Man kan tala om Guds kärlek och efterföljelsen med kallt hjärta. Men efter andedopet var lärjungarnas hjärtan varma. Glödheta! De bar fram ett budskap som gjorde att människor förnam att de mötte ett budskap som var utöver det mänskliga. ”Bröder, vad ska vi göra för att bli frälsta?” var resultatet. Samtidigt som de träffades av Guds ords åtskiljande kraft, upplevde de att något fanns i atmosfären som talade till deras hjärtan. Det här var fråga om en hjärteangelägenhet. Om de tog emot kallelsen, gav rum för och tog emot Guds kärleks erbjudande, blev de frälsta.
Det handlar om ett erbjudande från Guds sida. I den ofrälsta världen upplever man Gud som en mycket sträng despot som vill plåga människan. Men den som upplevt dopet i den helige Ande kan förmedla Guds kärlek. Uppgiften förverkligas genom kärleken. Människan har blivit ett kärl för Gud som bor i kärlet. ”Vet ni då inte att våra kroppar är tempel åt den helige Ande.” Uppgiften förverkligas genom att Guds kärlek tvingar – den förmår allt. Tänk, att en stackars syndig människa kan få erfara detta som Paulus talar om kärleken. Jag återger nu från en annan översättning av 1 Korintierbrevet 13:
– Den är överlägsen. Den befriar ifrån själviskhet. Kärleken kräver inte att få fram sin egen vilja. Den är inte irriterad över andra. Den är inte lättretad. Den lägger knappt märke till när någon annan handlar fel. Den är inte glad över orättfärdigheten, men gläder sig i sanningen. Kärleken är trogen vad än det kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.
Det sista jag läste, ”den uthärdar allt”, summerar samman vad kärleken är.
Tänk vilka möjligheter den människa har som blir gripen av Guds kärlek! Hon kan åstadkomma de gärningar hon är kallad att göra på det sätt som Gud har tänkt. Det blir då inte som det sedermera måste sägas till församlingen i Efesus: ”gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid”. Det fattades inte gärningar. Men det var inte sådana gärningar som den första kärleken åstadkom. Därför betonar Paulus alltid genom undervisningen i sina brev att vi ska bevara och förnya det vi har upplevt. Det är en intensiv kamp varje dag för detta.
Kärleken kommer genom uppfyllelsen. Men innan Gud kan fylla en människa, måste han tömma henne. Vi förstår ju att det fick lärjungarna erfara. De tömdes på allt. Exempelvis kolliderade deras tankar om Gud gång på gång med Jesu undervisning. Och deras tankar om Guds rike: ”Ska du i denna tid upprätta riket?” De var fokuserade på fel saker. Men framför allt detta: ”Nu kommer Messias, nu ska han kasta ut romarna, och Guds rike ska komma!” Så tänker judarna än idag. Men en dag ska de i stor nöd få skåda upp till honom som de har stungit.

Kärleken tar sig uttryck i uppfyllelsen. Vi läser i Romarbrevet 5:5:
– Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande.
Det är Anden som ger oss kärleken. Det finns ett tillflöde av Anden i våra liv om vi lever i överlåtelsen. Detta är verkligen den ömma och springande punkten i våra liv. Överlåtelsen innebär att Gud får göra vad han vill i mitt liv. Hur skulle vi kunna ta itu med vår själviskhet och allt vad det innebär? Många missuppfattar och börjar i fel ände: Nu ska jag bli en bra kristen! Och man börjar med olika saker. Och så misslyckas man. Gud kräver en enda sak av oss: överlåtelse. Överlåt dig! Nu handlar det inte längre om mig, utan det är han som gör det. Då faller vi i Mästarens händer, som kan forma leret till hedersamt bruk. Om vi behåller något för oss själva, så begränsar vi Gud och tillintetgör möjligheten för honom att göra med oss som han har tänkt. Om vi inte överlämnar allt så att han får göra vad han vill, då kan han inte göra en gudsmänniska av oss som kan träda fram i ljuset. Man upplever i vår tid att det verkligen saknas undervisning om detta i kristenheten. Priset man måste betala är att ge allt åt honom.

Det är suveränt med den helige Ande i en människas liv, för den helige Ande klargör vad som är fel och rätt. I Andens förnyelse upplever vi vad som är gott och välbehagligt för Gud. Vi känner på långt avstånd när något kommer som inte är Gud till behag, och vi vill till varje pris behålla Andens liv, så att vi kan vandra värdigt den kallelse vi har fått.
Timoteus erfor på ett tidigt stadium att han fick en undervisning som gick ut på att anta kallelsen till överlåtelse. Det var grunden till att han blev ett sådant redskap. Paulus skriver också att han hade ingen av samma sinne som Timoteus.
Vi ska läsa om det som ligger till grund till att Timoteus blev den gudsmänniska han blev. För det första hade han ett föredöme. Har man inte ett verkligt föredöme, begränsas möjligheten för Gud att visa vägen. Paulus var ett verkligt föredöme. Han kunde säga: ”det ni har sett och hört av mig, det ska ni göra. Så ska fridens Gud vara med eder”. Han skriver och påminner Timoteus:
– Men du har troget följt mig i lära och liv, i målsättning och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, i de förföljelser och lidanden … Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst (2 Tim 3:10-11, 14-15).
Det är det vi upplever. Vi ska bli frälsta in i det vi ska uträtta. Jag talar nu inte om begynnelsefrälsningen, men den pågående frälsningen. Den pågående frälsningen fick inte grepp om dem som var på ökenvandringen. Därför bäddades de ner i öknen. Gud hade inte behag till dem. Man tog inte emot undervisningen, man lät inte Ordet bli upptaget i eller sammansmält med sig. Timoteus var en läraktig lärjunge, och fick som barn undervisning om vad de heliga Skrifterna säger. Det står fortsättningsvis:
– Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning (2 Tim 3:16-17).
Allt detta är baserat på vad Gud vill göra och kan göra genom en människa. Men den springande punkten vill jag åter betona: Det handlar om överlåtelse. Har jag överlåtit mitt liv åt Gud? Får han göra allt vad han vill?

Det gäller att vandra i Guds vilja, som Abraham gjorde. Antingen sätter vi upp hinder för Gud, eller så ger vi honom fritt tillträde. Gud kan inget göra, om inte vi vill. Överlåtelsen innebär väldigt mycket, framför allt att det är Gud som utför sitt frälsningsverk i oss. Det är han som verkar vilja och gärning. Om vi gör det ena, så gör Gud det andra. Om vi med fruktan och bävan arbetar på vår frälsning och inriktar oss utefter det Gud vill och har undervisat om i sitt Ord, då verkar Gud vilja och gärning. Det som är angeläget för Gud är att han vill se frukt av sin frälsning. Paulus manar Korintierna att inte så ta emot Guds nåd att den blir utan frukt. Gud verkar frukt, den helige Ande utför sitt verk så att vi får bära frukt. Vi kan läsa i Johannes evangelium:
– Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra (Joh 15:1-5).
Gudsmän i Bibeln har blivit sådana på grund av överlåtelsen de varit med om. Det är otroligt att genom de exempel vi har i Bibeln se att Gud har ett sådant tålamod. Han kommer om igen och frågar om du nu är redo att överlåta ditt liv åt honom. Vi ser det speciellt i Jakobs liv. Han fick ett slag på höften, och där markerade Gud att nu var han i Guds hand och fick dra till Betel – Betel betyder Guds hus. Där byggde han ett altare. Det är gripande att läsa om vilka händelser som ägde rum efter Jabboks vadställe (1 Mos 32:22). Då blev Jakob en annan människa. Efter denna överlåtelse fick Gud hand om honom. Det är en oerhörd kamp för Gud att få oss till punkten då det sker en fullkomlig överlåtelse. Sedan springer jag inte hit och dit och låter mina egna tankar och idéer råda, utan jag får uppleva att Gud omgjordar mig, liksom han omgjordade Petrus. Så vill Gud omgjorda också oss, och kanske vi också upplever att vi inte vill gå dit Gud vill, men när vi lyder får vi uppleva underbar välsignelse.
Överlåtelsen öppnar en ny värld för människan. Hon får se och ta på Guds möjligheter, och uppleva vad Gud kan göra.

Vi läser i Bibeln om patriarkerna som inte var speciellt fina exempel bland människorna, utan det de var härleds endast till överlåtelsen. De ville ge Gud allt. Så har också Gud blivit allt för dem. Det centrala ordet här är överlåtelse och att Guds kärlek får vara drivkraften. Får han bara ett kärl, så tar han det i sin tjänst.
I Jeremias bok läser vi om en krukmakare. Det talas om leret, men just krukmakarskivan är väldigt intressant. Det gäller att vara överlåten åt Guds vilja, så att Guds vilja får ske i alla avseenden. Inte bara var jag ska bo och vem jag ska gifta mig med. Leret behöver bara vara på drejskivan, så blir det format. Att vara på drejskivan är att vara i Guds vilja med sitt liv. Då händer något. Det är en kraft som gör att drejskivan roterar. Gud sätter till sin kraft, och när man är på drejskivan så verkar han fram sin avsikt. När drejskivan är igång får man uppleva att allt man möter samverkar till det bästa och kommer att vara till nytta och välsignelse. Guds kallelse till oss är att gå från kraft till kraft och från seger till seger.

Paulus beskriver i Romarbrevets sjunde kapitel om hur hans vilja att tjäna Gud blev ett stort hinder för honom. Det är så viktigt att vi inte försöker åstadkomma något i oss själva då det gäller vår helgelse. Visst ska vi medverka och ge vårt erkännande till den, men det är Anden som utför verket i våra liv. Paulus mötte något som han inte rådde på, även som troende människa. ”Jag arma människa, vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?” Det här var en nyttig erfarenhet för Paulus, han fick uppleva vad han sedan skrev i Romarbrevet:
– Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag (Rom 8:2).
Syndens och dödens lag verkar fortfarande i den troendes liv, men den ska inte triumfera. Har vi överlåtit vårt liv får vi också uppleva att vi inte vandrar i köttet utan i Anden, och gör vad Anden vill. Amen.

Quotes | Inspirational | Motivational | God | Bible | Faith | God’s Plans | Proverbs 19:21 | Christian | Jesus

 

*Om han sargar så förbinder han..— Herrens hemligheter är hos dem som fruktar honom

 

❤ Tron försätter berg. Matt 17:20

“De bästa styrkemedel har Gud förvarat åt oss för vår djupaste vanmakt.”

“Om han sargar så förbinder han och, om han slår, så helar och hans händer.” Job 5: 18.

“Var frimodig och oförfärad i ditt hjärta.” Ps 27: 14.
“Herrens hemlighet är hos dem som frukta honom.” Ps 25: 14 eng övers.
——————

Densamme i dag!
Vad trygghet det ger, när jag själv är så svag.
Den väg Han mig leder må skifta för mig.
Han själv är densamme. —
Han ändrar ej sig!
Han ser vad mig fattas långt bättre än jag —
Densamme i dag!

Hans eviga ord
har fastare grundval än himmel och jord;
hur människors tankar än skifta därvid,
det ordet allena kan skänka mig frid.
Det håller i stunder av djupaste nöd,
i liv och i död.

Han ser mitt begär,
Han böjer sig djupt, och min börda Han bär;
ej växlingens skugga min Frälsare når,
Han älskar i dag, som Han gjorde i går,
förlåter och helar och styrker mitt mod
med kraft av sitt blod.
Anna Ölander
—————–
O, knorra ej i otro emot mig!
Mitt öra hör, din klagan skadar dig!
Förtroende är Fadershjärtats törst,
och i den djupsta nöd är hjälpen störst.

Tro ej mitt barn, att du av mig är glömd.
I varje skickelse min nåd är gömd.
Jag tar dit allt blott för att allt få ge,
och varje nöd har sin välsignelse.
L.H.

Dagens bibelord. Svek. Kan alla verkligen förlåta, det är en fråga

Att bli sviken på ett eller annat sätt och verkningarna av det är inga trevliga saker. I bibeln står det en hel del om det skeendet i människor och städers liv.
Den ende som inte sviker, det är Gud. Han har alltid alltid rätt och han sviker aldrig aldrig någon. Han är alltid kärlek och ro och frid, men de som är fiender till honom får känna på hans styrka och hans dom.
Den som gör fel får känna på det och den som ber om förlåtelse får det. Den han älskar den agar han, ja så står det också.
Heb 12:6 för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär.

Så… jag ger dig bibelorden och du får läsa dem och se att människorna gör fel och de älskar inte alltid varandra. Man kan vara så sviken att man knappt orkar leva och i den situationen kan man säkerligen bli både vred och känna hat och det får man be om förlåtelse för. Alla troende är INTE perfekta! Alla är vi människor, vi är inte Gud. Vi kan ha översvämmande kärlek i vårt inre men kanske inte till den som svikit oss svårt. Det brukar vara populärt att säga till en sviken människa: Förlåta? Inte alla kan det?

70 x 7        ..     Bibelorden berättar för dig.

Job 27:4 ska mina läppar inte tala orätt eller min tunga tala svek.
Ps 32:2 Salig är den som Herren inte tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.
Ps 34:14 Vakta då din tunga från det som är ont, dina läppar från att tala svek.
Ps 35:19 Låt inte mina svekfulla fiender få triumfera över mig, låt inte dem som hatar mig utan orsak få blinka med ögonen.
Ps 35:20 Det är inte frid de talar, de tänker ut svekfulla ord mot de stilla i landet.

Ps 36:4 Hans muns ord är ondska och svek, han vill inte vara förståndig och god.
Ps 38:13 De som vill ta mitt liv lägger snaror, de som söker min olycka talar om min undergång. Ständigt tänker de på svek.
Ps 50:19 Du sprider ondska med din mun och spinner svek med din tunga.

Ps 52:4 Din tunga tänker ut fördärv, den är som en vässad rakkniv. Du begår svek.
Ps 55:12 Den är full av fördärv, förtryck och svek viker inte från dess torg.

Ps 101:7 Den som begår svek får inte bo i mitt hus, den som talar lögn ska inte bestå inför mina ögon.
Ps 105:25 Han vände deras hjärtan till att hata hans folk, till att handla svekfullt mot hans tjänare.

Ord 6:14 Han har svek i sitt hjärta, han smider ständigt onda planer och skapar gräl.
Ord 12:20 De som smider onda planer har svek i hjärtat, de som främjar frid får glädje.
Ord 20:17 Bröd man fått genom svek smakar gott, men sedan blir munnen full av grus.
Ord 25:19 Som en ruttnande tand och en slintande fot är förtroende för en svekfull på nödens dag.
Ord 26:24 En fiende förställer sitt tal, i sitt inre bär han på svek.
Jes 53:9 Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun.
Jer 5:27 Som en bur full av fåglar är deras hus fulla av svek. Därför har de blivit stora och rika, de har blivit feta och skinande.

Mal 2:10 Har vi inte alla samme Far? Har inte samme Gud skapat oss? Varför begår vi då svek mot varandra och kränker våra fäders förbund?
Mal 2:11 Juda har begått svek, och avskyvärda ting har gjorts i Israel och i Jerusalem. Juda har kränkt det som Herren håller heligt, det som han älskar, och de har gift sig med kvinnor som dyrkar främmande gudar.

Mark 7:22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund, hädelse, högmod och dårskap.
Joh 1:47 Jesus såg Natanael komma och sade om honom: “Här är en sann israelit som är utan svek.”
Apg 13:10 och sade: “Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar?

Rom 1:29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.
Rom 3:13 Deras strupe är en öppen grav, sina tungor använder de till svek. De har huggormsgift bakom sina läppar.

1 Pet 2:22 Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun.
1 Pet 3:10 För: Den som älskar livet och vill se goda dagar ska vakta sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek.

“Judge not, and ye shall not be judged: condemn not, and ye shall not be condemned: forgive, and ye shall be forgiven:” ‭‭Luke‬ ‭6:37‬ ‭KJV‬‬ http://bible.com/1/luk.6.37.kjv  

"Then Peter came to Jesus and asked, “Lord, how many times shall I forgive my brother or sister who sins against me? Up to seven times?” Jesus answered, “I tell you, not seven times, but seventy times seven times." - Matthew 18:21-22  Förlåtelse.

Gud ger och ger och ger. Ärliga hjärtan?? Rannsaka sitt hjärta och vända om

God owes us nothing, AMEN/Pinterest

Gud är inte skyldig oss någonting. Kan du tänka dig det?  MEN han ger OSS ALLTING! Han ger och ger och ger och ger, men vad får HAN???

Får han ALL DEN KÄRLEK han är värd att få? Skäms man inte då man pratar om stora välsignelser och ändå gör fel? Jodå, man bör skämmas om man tror att man kan fråga efter allt och mycket om man inte kan följa Gud av hela sitt hjärta.

  1 Mos  6:5 Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.

—–

Maria:  –En sådan människa måste vända om från sin ondska och inte begära något från Herren.

Ps 58:3 Nej, i hjärtat gör ni onda planer, era händer banar väg för våld i landet.
Ps 62:11 Lita inte till våld, hoppas inte på stulet gods. Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer.
Ps 78:37 Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom, de var inte trogna mot hans förbund.
Ord 11:20 Herren avskyr förvridna hjärtan, de som lever hederligt behagar honom.
Pred 9:3 Detta är något ont i allt som händer under solen, att det går alla lika. Och människornas hjärtan är fulla av ondska, av dårskap i deras hjärtan så länge de lever, och sedan går de ner bland de döda.
Jes 59:13 Vi har gjort uppror och förnekat Herren, vi har vänt vår Gud ryggen. Vi har talat förtryck och avfall, tänkt ut och fört fram lögnaktiga ord från våra hjärtan.

—Man förnekar och förtalar och gör uppror och har inte ärliga hjärtan, hur kan då Gud välsigna allt människan ber om? Gud välsignar den han vill välsigna, den som har ett ÄRLIGT HJÄRTA. Är det de FLESTA människor som har ett HELT IGENOM ÄRLIGT HJÄRTA? Nej det tror jag inte man har men…BARA GUD VET VAD  som ryms i allas våra hjärtan.

copyright Maria

Foto bild/

 

Överlämna din väg åt Herren. Jesaja kap 65. HERRENS långmodighets mått

HERRENS Långmodighets mått. Tröst för HERRENS tjänare. Straff för de otrogna. Nya himlar och en ny jord.                     

   —  

Jesaja Kapitel 65
1 Jag lät mig sökas av dem
som inte frågade efter mig,
jag lät mig finnas av dem
som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade
mitt namn sade jag:
“Här är jag, här är jag.”
2 Hela dagen har jag
räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar den väg
som inte är god,
som följer sina egna tankar,
3 ett folk som ständigt kränker mig
rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder offereld
på tegelaltaren,
4 de håller till bland gravar
och tillbringar nätter
i gömda nästen,
de äter svinkött
och har oren mat i sina kärl.
5 De säger: “Håll dig undan!
Kom inte nära mig,
för jag är heligare än du.”
De är som rök i min näsa,
en eld som brinner dagen lång.
6 Se, det står skrivet inför mig:
Jag tiger inte
förrän jag gett dem vad de förtjänar,
gett det i deras famn,
7 för både deras egna missgärningar
och deras fäders, säger Herren,
för att de tände offereld på bergen
och hånade mig på höjderna.
Jag ska mäta upp i deras famn
lönen för vad de tidigare har gjort.
8 Så säger Herren:
När man finner saft i en druvklase
säger man:
“Förstör den inte!
Det finns välsignelse i den.”
Så ska också jag göra
för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 Jag ska låta
en avkomma gå ut från Jakob,
från Juda en arvinge
till mina berg,
för mina utvalda ska besitta landet
och mina tjänare ska bo där.
10 För mitt folk, som frågar efter mig,
ska Saron bli en betesmark för får
och Akors dal
en lägerplats för kor.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bord åt Lyckan
och häller upp blandat vin
åt Ödet,
12 jag ska låta svärdet bli ert öde.
Alla ska ni få böja er ner
för att slaktas,
för ni svarade inte när jag kallade,
ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont
i mina ögon
och valde det som misshagade mig.
13 Därför säger Herren Gud så:
Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra.
Mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta.
Mina tjänare ska glädjas,
men ni ska skämmas.
14 Mina tjänare ska jubla
i hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtats plåga
och jämra er i förtvivlan.
15 Ni ska överlämna ert namn
åt mina utvalda
till att användas som en förbannelse,
och Herren Gud ska döda dig.
Men åt sina tjänare
ska han ge ett annat namn.
16 Den som välsignar sig i landet
ska välsigna sig vid
Sanningens Gud,
och den som ger sin ed i landet
ska svära vid Sanningens Gud,
för de forna bedrövelserna
är glömda och dolda
för mina ögon.
17 Se, jag skapar nya himlar
och en ny jord,
och man ska inte mer minnas
det förgångna eller tänka på det.
18 Nej, fröjda er och jubla för evigt
över det som jag skapar!
För se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 Jag ska jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras
gråt eller klagan.
20 Där ska inte mer finnas spädbarn
som lever bara några dagar,
eller gamla män
som inte uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
ska syndaren drabbas
av förbannelsen.
21 De ska bygga hus och få bo i dem,
plantera vingårdar
och äta deras frukt.
22 När de bygger hus
ska andra inte bo i dem,
när de planterar något
ska andra inte äta av det.
Mitt folks ålder ska bli
som ett träds ålder,
mina utvalda ska länge få njuta
av sina händers verk.
23 De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till plötslig död,
för de är ett släkte
välsignat av Herren,
de och deras efterkommande
tillsammans.
24 Och det ska ske att
innan de ropar ska jag svara,
medan de ännu talar
ska jag höra.
25 Vargar ska beta med lamm,
lejon ska äta halm som oxar,
och stoft ska vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont
eller skadligt, säger Herren.

 

 

Väntar du på svar från HERREN? Förväntar du dig ett svar? HERREN ger hjälpen om du tror…

 

“Jag vill stiga upp på min vaktpost och ställa mig på muren; jag vill speja för att se, vad Han skall tala genom mig.” Hab 2: 1.

UTAN vaksam förbidan å vår sida vänta vi förgäves på hjälp från Gud. Om Herren icke kommer till oss såsom vår styrka och vårt försvar, är det, emedan vi ej äro på utkik efter Honom. Mången gång gå vi miste om den erbjudna hjälpen, emedan vi icke stå på vår vaktpost och speja efter den annalkande undsättningen i fjärran för att öppna våra hjärtedörrar på vid gavel för densamma. Den som icke intager en sådan avvaktande ställning skall aldrig hoppas att få mycket. Förbida din Gud beständigt i alla livets förhållanden.

Om du icke ställer ut ditt vattenkrus, då det regnar, skall du aldrig få något vatten.

Vi måste vara mer metodiska och bruka vårt sunda förnuft då vi i bönen göra anspråk på Guds löften. Vad skulle man tänka om den man, som om och om igen gjorde sitt besök i banken, placerade på disken ett stycke papper som han sedan tog tillbaka för att hastigt skynda ut igen? Jag fruktar för, att han inom kort bleve visad på dörren. Den person, som besöker banken i en bestämd avsikt framlämnar sin check och väntar tills han fått den utväxlad i mynt. Han lämnar icke banklokalen, förrän han uträttat sitt ärende. — Han ställer sig icke vid disken med checken i handen för att resonera om den utomordentliga namnteckningen och det förträffliga dokumentet. Han väntar på sina penningar, och först då han erhållit dem, är han tillfreds. Sådana personer, men icke gycklare, tages där väl emot.

Men ack, huru många människor handla icke med Gud på detta sätt! De bedja såsom på lek, utan att invänta svar från Honom. Vår himmelske Fader vill, att vi skola mena fullt allvar då vi bedja till Honom. — C. H. Spurgeon.

Du skall icke i dina förväntningar komma på skam.

 

Två vägar. Guds väg och Ormens väg. pdf-fil av Solveig Hendriksen

           

I denna pdf-fil nedan kan du läsa om TVÅ VÄGAR: Guds väg och Ormens väg. 

Jag tror du kommer att finna detta intressant, och även farligt för det är en tid av stor oro och förvillelse i världen. LÄR DIG DEN RÄTTA VÄGEN som är:   GUDS VÄG.

*Gudscentrering

Gud rättfärdiggör och helgar    Människan utvecklar gemenskap med levande Gud genom bibelläsning, bön, brödsbrytelse och syskongemenskap

*Människocentrering

Människan frälser sig själv genom askes, olika tekniker och metoder Självförgudning Världsbild Världen är skapad av Gud Världsbild Världen har emanerat ur GUD

LÄS:   http://media.bibelfokus.se/docs/Tva_vagar.pdf    Av: Solveig Hendriksen

 

Vinnie Paz med låten: I’ve been working for the Devil too long. /Joh 8:44-47. Förändring.

Har jag med rappare här på sidan? Ja jag gillar deras låtar och hur de beskriver samhället vi lever i. RATS i videon betyder de som lever fel och lurar andra, pengar, knark, korrupta! Människor tjänar så villigt satan! De tjänar ju pengar på det! De förstör sina liv-  och det finns de som säger ja till JESUS och ÄNDRAR PÅ SINA LIV!


workin for the devil too long.

Verse 1:You see, I prayed on things and then I preyed on them
And I took it to the corner, got paid off then
The destruction wasn’t even on my radar then
And my heart was black, it was Darth Vadar then
It was jumbs to the bums, G packs to the OGs
The money came to me, I sat back with my Co-Ds
Money changed hands and moved on like a cold breeze
And I ain’t give a fuck about death or an OD
Mama always in my ear, saying that I didn’t care
But I ain’t going back to being broke like this was yester-year
The plan is to try to be out in less than a year
No drugs, no thugs, no weapons in here
You see I’m trying to get out ma, but I feel trapped
What employer gonna hire me when I sell crack?
I’m not fully rehabilitated, I fell back
And regret is a muhfucker, run, tell that
Hook:
I’ve been working for the Devil too long
I’ve been working for the Devil too long
Tempt us, lead us to the edge, watch the wise turn into fools
The greatest lie ever been told is the one closest to truth

I’ve been working for the Devil too long
I’ve been working for the Devil too long
I’m gone
Verse 2 : You see, I preyed on things and then I preyed on y’all
My attempt was to never get paid off y’all
When I was young I saw politicians of all stripes
But all I saw was lies in they eyes and that’s not right
I said, “When I get older, I’m going to change shit”
Take the welfare system and rearrange shit
Years later, I’m quietly moving up the ladder
Trying hard, realizing that it doesn’t matter
My wife told me, “Baby, money doesn’t buy elections
Money doesn’t buy votes, it just buys attention”
I kissed her on the head and told her she was right
But she couldn’t understand and see the coldness of the plight
Couldn’t understand why it’s so cold for me at night
Cause political bribery just hold me in a vice
But there’s always implicitly some string that’s attached
By a muh’fucker think he got wings on his back
You ain’t an angel, probably, you working for the Devil
The nightmare of money, the league would be a rebel
I did all of you dirty, so I should’ve gone to jail
I took your fucking government and put it up for sale
Look, American democracy has been hacked
By the corrupt paradigm, that’s a supreme fact
And every word that I said in this song
I’ve been working for the Devil too long and now I’m gone

Joh ev 8:44-47   Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader. 45 Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte! 46 Vem av er kan visa att jag skulle ha syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte?47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

En lögnens ande i profeternas mun. /Bibelfokus.se/ Sverige fullt av synd och avfall

En lögnens ande i profeternas mun

Från: http://bibelfokus.se/lognprofeterna

Bibeln berättar om kung Ahab som regerade över Israel i 22 år runt mitten på 800-talet f. Kr. Han var en av de värsta kungarna som Israel hade, detta beroende på hans omfattande avgudadyrkan. Hans hustru Isebel var ännu värre, eftersom hon även lät mörda ett stort antal av Herrens äkta profeter. Du kan läsa om Ahab i bl.a. 1 Kung 16:29-33. På grund av denna Ahabs ogudaktighet – som också folket följde efter i – beslutade Gud att straffa Ahab och Israels folk genom att locka in honom i en ödesdiger krigsföring. Det Gud då gjorde var att han lät en lögnens andemakt inta de ca. 400 profeter som Ahab höll sig med.

Vad var det då dessa profeter sedan profeterad lögn om? Jo, FRAMGÅNG! Ahab hade fått i sinnet att han skulle ut i krig, och han rådfrågade därför sina privata profeter om kriget skulle bli framgångsrikt eller inte. De svarade då med en mun:

“Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du ha framgång. Herren skall ge det i konungens hand.” (1 Kung 22:12)

En av dessa Ahabs lögnprofeter, Sidkia, gjorde sig horn av järn och sade dessutom:

“Så säger Herren: Med dessa skall du stånga araméerna, så att de förgörs.” (1 Kung 22:11)

Men det fanns en äkta profet i landet (utöver Elia) som Ahab ibland mötte, han hette Mika. Om honom sa Ahab:

”jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara olycka.” (1 Kung 22:8)

Kung Ahab ville alltså inte höra sanningen utan endast budskap som kliade gott i öronen. Men på Juda kung, Josafats inrådan, kallade Ahab trots allt in Mika för att höra vad han hade att säga. Kung Josafat skulle nämligen bistå Ahab i kriget mot kungen i Aram. Men observera nu att det är skillnad på att höra och att lyssna. Att lyssna innebär att man tar till sig det man hör och agerar utifrån det. Ahab hörde vad Mika sa, men lyssnade inte till det.

Genom profeten Mika fick kungarna veta att en lögnens andemakt hade intagit Ahabs privata profeter. På grund av det budskap Mika förmedlade, gav den falska profeten Sidkia Mika en käftsmäll med en fråga om varför Mika skulle vara bättre än honom. Det är alltså ganska uppenbart att lögnprofeterna i detta fall trodde att de spådde rätt, men de var intagna av en andemakt som gjorde att det var lögn som kom ur deras mun. Vidare meddelade Mika att Ahab skulle dö, att kriget skulle bli misslyckat och att Israels folk skulle skingras på bergen som får utan herde. Men som sagt, Ahab lyssnade inte till de varningar som Mika fick förmedla och därför dog han och många fler på slagfältet. Läs mer om hela denna händelse i 1 Kung 22:1-28.

Profetiska texter
Gamla testamentets texter om judarnas historia och öde talar många gånger profetiskt om vad som kommer att ske med kristenheten. Vi tycks nu befinna oss i en motsvarande avfallsperiod som den som rådde under t.ex. kung Ahabs tid. Avfallet kommer att eskalera, och inom en inte allt för avlägsen framtid kommer ”Babels kung” att inta även vårt land. Så vad kan då denna text om Ahab och lögnens ande i hans profeters mun säga oss idag? Kan vi lära något? Kan vi få någon varning och vägledning? Jag kan i vart fall se en hel del parallella saker.

Sverige är ett avfallet land: materialism och egoism är standard, fitness och fåfänga står i centrum för många, omoral och ogudaktighet är vida utbrett, grov kriminalitet är vardagsmat, avgudadyrkan finns i alla samhällets delar, och kristenheten har gått en lång bit in på avfallets väg bort från sund och sann kristen tro. Många i kristenheten håller sig nu med sina egna favoritprofeter, likt hur kung Ahab hade inordnat det. Dessa ”profeter” talar enbart om stora segrar och framgång. Detta har också aposteln Paulus förutsagt:


2 Tim 4:3: ”Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.”

I denna osaliga röra tycker jag det är lätt att tro att Guds välsignelser och beskydd håller på att försvinna helt även från Sverige. Helt klart talar de tilltagande hotbilderna mot landet i den riktningen. Ändå är det mest löften om framgång, väckelse och skörd som vi hör om i förkunnelse och profetior. Nyligen hörde jag t.ex. detta från en sommarkonferens: ”under 2017 skall Guds löften till Sverige gå i fullbordan”. Det tycks alltså härja en lögnens ande i munnen på många ”profeter” i kristenheten idag. Man kan därför fråga sig vad Gud EGENTLIGEN har beslutat för Sveriges räkning!?

Jag vill därför be dig läsa de texter som jag hänvisat till och reflektera över om dessa kan tala till oss och vårt land idag. Personligen tror jag det är omvändelse som dessa texter skall kalla oss till. Gud har alltid en dörr öppen för omvändelse. Det gäller att kasta alla ”avgudabilder” och ”stoder” på elden. Och vad dessa ord eventuellt symboliserar i ditt liv skall du fråga Gud om. Låt oss också en gång för alla slå fast att katolicism inte kommer att hjälpa Sverige att bli sunt, tvärt om. Ett vurmande för t.ex. den katolska eukaristin drar oss bara ännu mer in i sådan mysticism som Bibeln skulle kalla avgudadyrkan. Inte heller mystik, New wine, Toronto-sprattlande, konferenser, Jesusfestivaler, spektakulära bönemanifestationer kommer att hjälpa Sverige att bli sunt. Begrunda istället vad det var som en gång gjorde Sverige till ett av jordens mest välmående och fridsamma länder. Jag är övertygad om att det var det enkla och sanna evangeliets spridning, och att Sverige då fick ett så pass stort antal sanna evangeliska kristna att Gud välsignade vårt land på ett särskilt sätt. Så förhåller det sig INTE idag!

Så vad gör vi nu? Läs förslagsvis om sådana nitälskande personer i Bibeln som kung Hiskia (2 Kungaboken kap. 18-20) och kung Josia (2 Kungaboken kap. 22-23) och låt dig inspireras av deras iver över att vara i synk med Guds vilja! Gör rent hus med allt som inte hör ihop med en enkel och ren evangelisk tro! Sluta lyssna på lögnprofeterna och avslöja istället deras falska budskap! Värna om det enkla och sanna evangeliet där vi lägger all vår förtröstan och all vår förmåga hos Herren vår Gud! Be om andligt uppvaknande och rening i vårt land! Kanske vi då kunde få ännu en liten nådatid på samma sätt som det judiska folket fick uppleva under kungarna Hiskia och Josia.

Herre vår Gud, ge oss sådana ledare, ett sådant uppvaknande och en sådan nådatid!

/Lennart