Archives

Sändebud för Kristus

Andra Korintierbrevet 5:11-21 SFB98

Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. Inte så att vi på nytt vill rekommendera oss själva inför er, men ni får tillfälle att berömma er av oss, så att ni har något att svara dem som berömmer sig av yttre ting och inte av det som finns i hjärtat. Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är det för er. Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

Tag emot Guds ord som är räddningen

4 Mos 24:4så säger han som hör Guds ord, han som skådar syner från den Allsmäktige, han som faller ner och får sina ögon öppnade.
4 Mos 24:16så säger han som hör Guds ord och har kunskap från den Högste. Han ser syner från den Allsmäktige när han faller ner och får sina ögon öppnade.
Josua 3:9Och Josua sade till Israels barn: ”Kom fram hit och hör Herren er Guds ord.”
1 Sam 9:27När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till tjänaren att gå före oss.” Och tjänaren fick gå. ”Men stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds ord.”
2 Sam 16:23På den tiden ansågs Ahitofels råd lika mycket värt som om man hade frågat Guds ord. Så högt värdesatte både David och Absalom hans råd.
1 Kung 12:22Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja. Han sade:
1 Krön 17:3Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade:
Esra 9:4Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlades hos mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i stum sorg ända fram till kvällsoffret.
Ps 107:11för de hade trotsat Guds ord och föraktat den Högstes råd.
Ord 30:5Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som flyr till honom.
Jes 40:8Gräset vissnar, blomman faller av, men vår Guds ord består för evigt.”
Jer 5:13Profeterna blir till vind, Guds ord är inte i dem. Vad de säger ska drabba dem själva.”
Hes 6:3och säg: Ni Israels berg, hör Herren Guds ord: Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv ska låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder.
Hes 25:3Säg till ammoniterna: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud : Eftersom du ropade ’Ha ha!’ mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt,
Hes 36:4därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herren Guds ord! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de andra folken runt omkring.
Matt 15:6då ska han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.
Mark 7:13Ni upphäver Guds ord genom era stadgar som ni för vidare. Och ni gör många andra liknande saker.”
Luk 3:2och när Hannas och Kaifas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen.
Luk 5:1En gång stod Jesus vid Gennesarets sjö, och folket trängde sig inpå honom för att få höra Guds ord.
Luk 8:11Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord.
Luk 8:21Han svarade dem: “Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det.”
Luk 11:28Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”
Joh 3:34Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning.
Joh 8:47Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”
Joh 10:35Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte upphävas –
Apg 4:31När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.
Apg 6:2Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: “Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden.
Apg 6:7Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron.
Apg 8:14När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
Apg 11:1Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord.
Apg 12:24Guds ord hade framgång och spred sig alltmer.
Apg 13:5De kom till Salamis och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes som medhjälpare.
Apg 13:7Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord.
Apg 13:46Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: “Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna.
Apg 17:13Men när judarna i Tessalonike fick veta att Paulus förkunnade Guds ord också i Berea, kom de dit och spred oro och hetsade upp folket.
Apg 18:11Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
Rom 3:2Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem.
Rom 9:6Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel,
Rom 13:2Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.
1 Kor 14:36Var det kanske från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom?
2 Kor 2:17Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.
2 Kor 4:2Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete.
Ef 6:17Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.
1 Joh 2:14Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga: ni är starka, och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.
Upp 1:2som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett.
Upp 1:9Jag, er broder Johannes som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, hade kommit till ön som kallas Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.
Upp 6:9När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade.
Upp 17:17för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse.
Upp 19:9Och ängeln sade till mig: “Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han tillade: “Dessa Guds ord är sanna.”
Upp 19:13och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.
Upp 20:4Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år.

Den röda tråden

Text: Tage Johansson

Mitt i människans förvillelse har Guds röda tråd trängt fram igenom alla tider. Det har skett genom dem som varit villiga att lyssna och handla enligt det profetiska ordet, för att förmedla det till sin samtid.

Det jag kallar den röda tråden handlar om det Guds ord, som genom det profetiska ljuset blivit uppenbarat för män och kvinnor i alla tider. Denna tråd har en början och en fullbordan och den löper parallellt med människans historia. Den finns ända ifrån då människan skapades av Gud till att vara hans avbild, till dess fullbordan då det heter att ingen tid skall givas henne mer. Den röda tråden för människans del har sin begynnelse i de ord Gud uttalade i Edens lustgård när han sa att de fick äta av alla andra träd. Men ”av kunskapens träd på gott och ont ska ni inte äta, ty då ska ni döden dö”.
Mitt i människans förvillelse har Guds röda tråd trängt fram igenom alla tider. Det har skett genom dem som i likhet med bland andra Samuel och Jesaja, varit villiga att lyssna och handla enligt det profetiska ordet, för att förmedla det till sin samtid. Det kunde sägas om dem, som det sades om David, att han tjänade Gud i sin tid. Det har understundom i alla tider och skeenden funnits män och kvinnor som varit villiga att viga sina liv till att vara en spjutspets med sitt budskap utan att köpslå om vad konsekvenserna skulle bli.
Gud kallar ut ett folk på nytt och på nytt igen, ett folk som är rustade till strid. För att vara ett folk utanför lägret med Jesus, är det nödvändigt att ta upp frågor om hur den kristne står i förhållande till värnplikten, fackföreningen, skolplikten och abortfrågan. Vad säger bibeln om barnen , uppfostringsansvaret, om kärleksfull aga. Detta har blivit en het potatis eftersom man från myndighetshåll inte kan skilja på kränkande misshandel och kärleksfull aga.
Om vi inte behandlar dessa frågor utifrån vad Guds ord lär, är vi inte sanna kristna utan blir som det står i Ordspråksboken 25:26: ”Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.”
Att vi lever i en tid av total upplösning i dagens samhälle är det knappast någon som tvivlar på idag. Vår tid behöver troshjältar som har mod likt profetissan Debora. Hon blev anförare för den heliga striden . Det är tydligen så att om Gud inte finner någon bland männen, så tar han kvinnor till redskap likt Debora och Jael, hon som med hammaren och tältpluggen riktade det dödande slaget mot fiendens huvud. Överför vi detta till Nya testamentets mark, så är vi kallade att med Ordet som vårt redskap rikta ett dödande slag mot vår fiendes huvud bildligt talat. Våra vapen, skriver Paulus, är inte av köttslig art (2 Kor.10:3-6). Vi bryta ned fästen av tankebyggnader som fienden har åstadkommit bland människorna. I Guds församling tar vi alla tankefunder till fånga och lägger dem under Kristi lydnad. Vidare skriver Paulus till församlingen i Korint, att när lydnaden hade kommit till välde bland dem var apostlarna redo att näpsa all olydnad.
Gud tydliggjorde det här, när David av Gud utförde sitt uppdrag då han gick till angrepp mot Goliat. Gud har givit Jesus åt församlingen till att vara ett huvud över allting (Ef 1:22). Han satte sonen på sin högra sida i den himmelska världen, över alla furstar och herrar i andevärlden. Allt har han lagt under hans fötter. Amen!
Broder och syster, träd upp idag i gapet till landets försvar. Gör som Sebulons och Naftalis folk som prisgav sitt liv åt döden på stridsfältets höjder för att undgå förbannelsen som drabbade Meros folk, därför att de ej kom Herren till hjälp bland hjältarna.
Vi är som trons folk kallade att handha och förvalta det arv som de första apostlarna lämnade efter sig. Det gällde att rätt förvalta sanningens ord. Om församlingen heter det att den ska vara sanningens stödjepelare och grundfäste.

Låt oss avsluta med en dikt av Nils Bolander:

Kristendomen var ett örnevangelium, sprunget ur den högsta klippspetsens näste på blanka störtflyktsvingar.
Men vi tuktade dess djärva fjädrar, rätade fackmässigt ut dess rovdjursnäbb och se – det blev en svart fågel, en pratsam och tam korp.

Kristendomen var ett lejonbudskap, ständigt på jakt efter varmt och levande byte, ett ungt lejon av Juda.
Men vi klippte dess skarpa krökta klor, stillade dess törst efter hjärteblod och gjorde det till en spinnande huskatt.

Kristendomen var en ökenpredikan, snål och vass som den pinande africus, brännande som ökensanden.
Men vi gjorde den till en trädgårdsidyll, aster, reseda och fromma rosor, ett stämningstycke i örtagård.

Herre, tag hand om vår fromma ynkedom! Giv den snabba örnvingar och vassa lejonklor!
Giv den doft av vildhonung och samum och säg sedan med döpare-röst: Detta är den seger som övervinner världen.
Detta är kristendom.

Jesu blod. NT.

2 Corinthians 5:7 Inspirational Image
Heb 12:24Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod.
Heb 13:11Offerdjurens blod bärs in i det allra heligaste av översteprästen som syndoffer, men kropparna bränns upp utanför lägret.
Heb 13:12Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att helga folket med sitt eget blod.
Heb 13:20Fridens Gud har i kraft av ett evigt förbunds blod fört fårens store herde, vår Herre Jesus, upp från de döda.
1 Pet 1:2Ni är förutbestämda av Gud Fadern och helgade genom Anden till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått.
1 Pet 1:19Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist.
1 Joh 1:7Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
1 Joh 5:6Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus: inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen.
1 Joh 5:8Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är eniga.

Upp 6:10De ropade med stark röst: “Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?”
Upp 6:12Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod.
Upp 7:14Jag svarade: “Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: “Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Upp 8:7Den första ängeln blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och kastades ner på jorden. En tredjedel av jorden brann upp, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.
Upp 8:8Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg kastades i havet. En tredjedel av havet förvandlades till blod,
Upp 11:6De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under de dagar de profeterar, och de har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
Upp 12:11De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.
Upp 14:20Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt från pressen och nådde upp till betslen på hästarna ettusen sexhundra stadier bort.
Upp 16:3Den andre tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.
Upp 16:4Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod.
Upp 16:6De spillde heligas och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det är de värda.”
Upp 17:6Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag djupt förundrad.
Upp 18:24Och i staden fanns blod av profeter och heliga och alla som slaktats på jorden.”
Upp 19:2för hans domar är sanna och rätta. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt och straffat henne för sina tjänares blod.”
Upp 19:13och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.

Ett Guds barn

Vi MÅSTE gå tillrätta med oss själva!

Jon-Are Pedersenmaj 18,

I inlägget får du läsa vad judiska rabbiner säger om oss kristna och om “vår Jesus”, en upptäckt som gjorde mig fullständigt förkrossad och förtvivlad, och fick mig ner på knäna inför Gud och be om nåd för oss. Jag ber och hoppas att det du läser ska komma påverka dig lika mycket, som det har påverkat mig! Det här kommer bli ett långt inlägg, men om du läser till slutet kommer du förstå varför jag är upprörd.

Eftersom många berömmer sig på köttsligt sätt, vill också jag berömma mig. Ty ni har ju gärna fördrag med de oförståndiga, ni som själva är så kloka. Ty ni finner er i om någon gör er till slavar, om någon utsuger er, om någon tar ifrån er, om man förhäver sig över er, om man slår er i ansiktet. 2 Kor 11:18-20 SRB14 (Reformationsbibeln).

Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på dem, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 1 Petr 5:2-3 SRB14 (Reformationsbibeln).

Sedan han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig ner igen, sade han till dem: Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre, och ni säger rätt, ty Jag Är. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Ty jag har gett er ett föredöme, för att ni skall göra så som jag har gjort med er. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, inte heller är budbäraren förmer än den som har sänt honom. Om ni vet detta, saliga är ni, om ni också gör det. Joh 13:12-17 SRB14 (Reformationsbibeln).

Lärjungarna var nog som andra människor som undrade vilken position de skulle få, eller vem av dem som var ledaren och Jesu högra hand, när de i Matt 18 undrade vem som var störst i himmelriket.

I samma stund kom lärjungarna till Jesus och sade: Vem är den störste i himmelriket? Då kallade Jesus fram ett litet barn och ställde det mitt ibland dem och sade: Sannerligen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som små barn, skall ni inte komma in i himmelriket. Därför, den som ödmjukar sig som detta lilla barn, han är den största i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Matt 18:1-5 SRB14 (Reformationsbibeln).

Jag har sett de stora apostlarna som finns runt omkring i församlingarna. Ingen får närma sig dessa. De har livvakter eller som vi kallar det: mötesvärdar, som hindrar någon ur församlingen att störa och vaktar så ingen kan springa fram till predikanten, vare sig under mötet eller efter mötet. Det finns en tydlig gräns emellan vanligt folk och de höga predikanterna. Man kan inte spontant komma fram och småsnacka med dem, utan vill man ha kontakt får man beställa tid. Det finns inte någon levande relation mellan oss och dem. Vi är ”andra klassens” får i hjorden, och dessa agerar som herrar över oss, och är nöjda så länge vi betalar in vårt tionde eller köper deras böcker och kassettband. Vi ses som ”slavar”, vi blir ”utsugna” eftersom våra pengar går till deras arbete, medan vi står på avstånd och ”beundrar” dessa övermåttan höga apostlar. De utsuger oss, de förhäver sig över oss och ”slår” oss i ansiktet med sitt skådespel (läs: Hyckleri), där dem är de stora och vi är de små.
Men detta är tvärt emot Guds eget ord och vilja, tvärt emot Jesu sunda lära, där den störste ska vara den minste, där ödmjukhet och barnslig tro och glädje har företräde framför en självpåtagen auktoritet. Dessa rekommenderar endast sig själva, och genom inbördes beundran blir de stora i varandras ögon, ja, uppblåsta och utan kärlek till sanningen. Detta är vad som händer när människor kommer till makt utan att gå igenom korset. Så hur känner man igen en falsk Herrens tjänare? Summering: de är herrar över er, utsuger er, förslavar er utan att lyfta ett finger för att hjälpa till, de slår er i ansiktet, och förhäver sig över er fastän det är tvärt emot Guds eget ord. Mycket likt fariséerna, saducéerna och de skriftlärda på Jesu tid (Luk 11:46)
Paulus använder 3 kapitel i 2 Korinterbrevet för att gå till rätta med dessa övermåttan höga apostlar, som aldrig hade betalat priset för att bli ”apostlar”. Det räckte med att de kom med ”nya” sinnesupplevelser, dessa som nu blev uppblåsta av sin ”kunskap”, men saknade ett mötet med Herren, den Fruktansvärde. Och ingen som tar sig något, utan att det är givet från Fadern, kan heller bli smord med den Helige Ande, och kan därför heller aldrig presentera ett rent evangelium och än mindre predika i Ordet i gudsfruktan. För hur kan Gud smörja den som inte hatar orättfärdighet och inte älskar rättfärdighet? Dessa kan omöjligt föra människor till Gud, de aldrig själva har kommit fram till Hans tron i gudsfruktan. Dessa som förhäver sig, och blåser upp sig själva och ger sig ut för att vara något de inte är, kommer en dag få sin dom.
Att föra människor till Gud är vårt stora mål. Vi ska vara försoningens sändebud, vi ska med våra liv och gärning visa upp en levande Jesus Kristus: Kristus i oss! Först och främst ska Jesus Kristus predikas, och all undervisning ska föra människor till omvändelse från sitt eget hårda och obotfärdiga hjärta. Och tro inte att församlingen är undantagen! Jeremia säger:

Men vem har tillträde till HERRENS råd, så att han kan se och höra hans ord? Och vem har aktat på hans ord och lyssnat till det? Jer 23:18

Om de hade tillträde till mitt råd, hade de förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar. Jer 23:22

Nu kommer jag till kärnan i mitt budskap!
Jesus och det judiska folket!
Det är den här ytligheten jag ser hos oss kristna och som jag gräms över och skäms för. Guds folk hålls i förvar av hyrda herdar som inte försvarar hjorden mot vargar, utan istället flyr när de kommer. Dessa hyrda herdar är inte själva vargar, men de försvarar inte heller fåren mot dem, utan gömmer sig och säger: Det blir nog bra, allt är väl! Och det är inte bara jag som har sett detta. Hedningarna har redan sett girigheten i våra ledare och falskheten i vår tillbedjan, och vår ”kärleksfulla” Jesus som accepterar allt (är han inte den som ska döma oss efter våra gärningar?). Och hedningarna får sällskap: judarna ser oss som avgudadyrkarelaglösafalska och bedragna bedragare. Jag talar om de judar som har kommit till tro på Messias, men också de ortodoxa judarna, som vi, Kristi församling, ska ”föra till avundsjuka” (Rom 11:14) och som Gud sa till Moses:

5 Mos 32:21 De har retat mig med gudar som inte är gudar, väckt min vrede med sina tomma avgudar. Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret.

Israel retade upp HERREN med gudar som inte var gudar, och har inte vi gjort samma sak? (På sätt och vis har vi retat upp de judiska folket, men inte som Gud tänkt). Har vi inte byggt upp vår egen avbild av Jesus? ”Var och en blir salig på sin tro”? Är det verkligen så, eller? LÄS BIBELN!!!
Läget är allvarligare än vi förstått!
Det har blivit ett så allvarligt läge för kristendomen att det lett till förakt och hat, men det inte mot sanningen, utan mot vår ytlighet och laglöshet. Vi lider inte för goda gärningar, utan för vårt oförstånd. Jag har fått en FB-vän, som en gång varit kristen, men som nu har blivit anti-kristen och avskyr ”vår” Jesus. När man läser hans inlägg blir man både förskräck och tagen, men inte förvånad. Det är nu verkligen dags att ta Jesu ord på allvar och lägga undan allt som hindrar oss från att vara uppriktiga lärjungar, och sluta leva ett ytligt, laglöst liv. Jag har många gånger påpekat detta och sagt att helighet inte är en önskan från Gud, utan ett krav! Och med detta har många vänt sig emot mig och slutat lyssna. Det är farligt, för Guds tanke med oss kristna är inte att vi ska förkasta Hans lag, utan att vi ska uppfylla lagen, i Kristus, eftersom han har fullbordat lagen (inte upphävt). Hur många bibelverser behöver vi för att omvända oss från våra synder till ett liv i rättfärdighet?
Det hat och förakt många judar känner för oss kristna är befogat. Under snart 40-50 år har vi predikat ett urvattnat och falskt evangelium i församlingarna, och nu visar det sig vilket hat och förakt, ja, avsky det judiska folket känner för oss. Det har aldrig varit tanken att vi kristna skulle leva utan lagen, den lag som vi uppfyller genom att leva i kärlek till Gud och våra syskon i tron, och som sprider sig (ska sprida sig) till de som inte tror. Nedan kan vi läsa hur några ser på vår Herre Jesus Kristus, på evangeliet och på oss. Ett mycket allvarligt läge.
Citat från en FB-vän som tappat tron:

”Syftet med kristendomen och Nya testamentet är att ändra, förvränga, lägga till och ta bort ord från vår Skapare. Vi kan tydligt se i Daniel 7:25 vem som ligger bakom denna plot “Han skall tala högtravande ord mot den Högste, och skall ha för avsikt att ändra tider och lag (Torah)”. Det sätt som Satan frestade Eva var genom att få henne att ifrågasätt huruvida YHWH verkligen sagt vad han sade”.

Det vi läser ovan är resultatet av många års falskt evangelium, där kristna faller bort från Jesus. Min FB-vän fortsätter:

”Nya testamentet är utformad för att få människor att ifrågasätta vad YHWH har sagt. Det har skapat en falsk Elohim som är något liknande den som har talat till oss och uppenbarat sig för oss i Tanach. YHWH har sagt genom sin Tora och hans profeter att han förväntar oss att vara rättfärdiga och han förväntar oss att följa de instruktioner som han har gett oss om hur vi ska leva.”

Hur predikar vi rättfärdigheten från Gud? Hur har vi hanterat ett sådant viktigt budskap? Har vi inte gjort oss skyldiga till denna överträdelse genom att predika att nu när vi är rättfärdiga, nu accepterar Gud allt vi gör och är, UTAN bevis på vår tro? Kan man verkligen vara rättfärdig inför Gud utan att GÖRA som Jesus sagt? Är detta den kristendom du representerar? Johannes förklarar för oss vad rättfärdig betyder: Den som GÖR det som är rätt är rättfärdig.

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 

GÄRNINGSLÄRA! skriker nån, fast det blir ju inte det gärningarna görs i tro. Trons lydnad visar verklig tro. Och det är vad som saknas i kristenheten. Lögnerna som spridits i Kristi kropp har förlamat och fört församlingen in i döda gärningar och ut ur den uppriktiga tron. Hur kan den som vet att göra det rätta, men inte gör det, vara rättfärdig? Sluta bedra er själva. Om Jesus säger: älska era ovänner, och du gör det. Om Jesus säger om någon tvingar dig gå en mil, gå två mil, och du gör det. Om Jesus säger: Ljug inte, och du låter bli, då är du rättfärdig, för då gör du som Ordet säger. Då blir du rättfärdig. Handla efter Anden och inte köttet!
Det offer Jesus gjorde för oss, var inte till för att skapa egenrättfärdiga och förljugna kristna, som med läpparnas bekännelse prisar Gud, men med sina gärningar förnekar honom. Detta dubbelliv måste få ett slut, och varje bibellärare och varje pastor ansvarar inför Gud, att predika sanningen. Om du som bibellärare eller pastor inte känner till Guds vilja för din flock, sätt dig för Guds skull ner och ta reda på det. Börja läsa din Bibel, be och omvandla det i praktiken. För, som vi ser nu, så har vi verkligen kommit på skam med våra liv. Men vad som är ännu värre; vi har fört skam över namnet Jesus, som vi nämner så lättsinnigt. Säger inte Ordet: var och som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten? Detta kan vi läsa om i 2 Tim 2:19. Herren känner de sina. Så om du verkligen menar dig tillhöra Herren då har du ett stort ansvar att också lyda evangelium. På grund av vår olydnad har många gått bort från Gud, och många av oss lever ett låtsasliv inför Honom. Det behagar absolut inte Gud.
Citat från min avfälliga FB-vän:

”Vår Skapare älskar rättfärdighet och de rättfärdiga och han hatar ondska och de ogudaktiga (Ps 11: 4,5) och han planerar att förstöra dem. Han kräver att vi föraktar en avskyvärd person eller vi inte är välkomna att bo hos honom (Psalm 15: 4). David bad ofta (Ps 69.109.139) att hans fiender skulle förstöras och utplånad ur livets bok. Han sade att han hatade dem med en perfekt hat. I Malaki 3:18 Det säger oss att de ogudaktiga är de som inte tjänar YHWH. De rättfärdiga är de som tjänar YHWH. Om du fortfarande omfamnar kristendomen och Nya Testamentet då avvisar du ord från din skapare. Kontrasterna är skarp. Alla måste välja att tro ord från deras skapare eller tro de falska läror som kristendomen försöker få dig att ifrågasätta om din Skapare verkligen sagt vad han sa egentligen.”

Jag vill att du ska läsa vad judiska rabbiner har sagt så du får en bild av verkligheten om oss kristna. 

En messiansk jude berättar:

“Från och med slutet av 90-talet började jag rapportera om att ett stort antal ortodoxa judar (även rabbiner) redan vet att Yeshua är den sanna och enda Messias och att vissa av dem har till och med anförtrott detta faktum till mig. Jag förstod då att de inte hade för avsikt att avslöja detta faktum, eftersom de trodde att det skulle förena dem med en anit-Torah kristendom som är överfylld med hedniska seder och bruk, och ett förakt för Torah som ses som “slaveri”. Jag fick möta en hel del skepsis på den tiden, och sedan Rabbi Yizachak Kaduri vidtagit åtgärder för att avslöja sin tro på Yeshua som Messias ett år efter hans död. ” – James Trimm

Citat från en judisk skriftlärd:

Daniel Boyarin öppnar sin bok med några mycket intressanta ord: “Om det finns en sak som kristna vet om deras religion, är det att det inte är judendom. Om det finns en sak judar vet om deras tro, är det att det inte är kristendom. Om det finns en sak som båda grupperna vet om detta “dubbla inte”, är det att kristna tror på treenigheten och inkarnationen av Kristus (det grekiska ordet för Messias) och att judar inte; att judar hålla kosher och kristna inte. – Daniel Boyarin, en judisk lärd utdrag från hans bok: De judiska evangelierna – Mark och John.

Citat från en messiansk jude:

“Nu har en grupp av ortodoxa rabbinska judar börjat arbeta mot en förnyad prövning … inför det Rabbinic Sanhedrin. Detta kallas officiellt för Jesus Anathema Removal Project. Ariel Cohen Alloro, en ortodox judisk präst bygger ett team för att få en formell framställning till Rabbinic Sanhedrin i Jerusalem, Israel. Detta försök till en förnyad prövning av Yeshua genomförs av ortodoxa rabbinska judar som tror att Yeshua falskeligen anklagades “-. Rabbi James Trimm

Rabbi James Trimm fortsätter:

Den “Jesus” judendomen har avvisat!

Har judarna verkligen avvisat Yeshua? Den enda “Jesus” som de flesta av de judiska folket någonsin mött är den “Jesus” som påstås komma för att “befria dem från lagens träldom”. Ja, de har förkastat denna Torahlösa Jesus, och det med rätta. Men de flesta av dem har aldrig mött den verkliga Yeshua. Under de kommande åren kommer du att få se många av det judiska folket omfamna Yeshua som Messias. (I själva verket har det redan börjat). Men den Yeshua de kommer att acceptera, kommer vara den verkliga Yeshua och inte Torahlösa “Jesus” som kristenheten har antagit från hedniska källor. Det judiska folket vet att en anti-Torah Messias är ingen Messias alls, de vet bättre än att acceptera tydlig hedendom kopplat till hedningarnas kristendom. Som jag har sagt i åratal, jag är personligen medveten om väldigt många ortodoxa judar (även rabbiner) som redan vet att Yeshua är Messias, men ännu inte är beredd att avslöja denna information till världen. En av dessa berättade för mig att han väntar tills “rätt tid”. – Rabbi James Trimm

Slut citat:
Hur tror ni vi har lyckats med detta? Genom vårt falska evangelium, med äregirighet, själviskhet och falskhet kanske? Detta är en stor skam för oss, och jag sörjer av hjärtat när jag tänker på den skam vi fört över Hans namn, Honom som vi älskar, honom som vi talar om och jublar över, som vi predikar om varje söndag och går ut på gatorna och vittnar om. Vi har fört skam över Hans namn inför både hedningen och juden och det visar hur långt från sanningen vi har kommit. Det sanna evangeliet predikas inte längre, för om det gjordes, skulle vi inte vara där vi är, eller som vi är idag.
Efter årtionde av ett människocentrerad, humanistiskt evangelium har vi ingen styrka i våra ord, eller i vårt vittnesbörd. Det är ett allvarligt krisläge vi befinner oss i, och vem av oss är villig att börja ta Jesu ord på allvar och börja leva som han levde, och följa hans exempel? Jag är en! Hur många av oss är villiga att beräkna kostnaden för vår efterföljelse av Kristus, där han själv säger att det kommer kosta oss allt? Jag har!
Kan vi tillåta oss själva att leva i falskhet, och prata om att välsigna judarna och välsigna Jerusalem, om vi helt har tappat vårt vittnesbörd? Är detta vad Gud menar när han säger. Den som välsignar dig, ska jag välsigna? Vad betyder det att välsigna Israel? Är det inte att predika evangelium för det judiska folket, i liv och gärning? Eller är det bara ett skådespel vi håller på med, när vi säger: Jag älskar Israel!? Jag älskar det judiska folket!? Kom till sans och förstånd någon gång så vi på riktigt kan vara vittnen för Jesus. Det är vi som ska ”lyda Guds bud och hålla fast vid Jesu vittnesbörd”. Vi måste kunna mer om Skriften för att kunna föra en jude till tro. Vi har den helige Ande som lärare, och Han lär oss sanningen!
Är Gud med oss?
Vad gör vi om Gud inte själv går med oss? Jag vill inte gå en enda meter utan Jesus, för det är faktiskt möjligt att få välsignelsen utan att Han, som välsignar, går med oss. Det kan vi se när Israel skulle in i det förlovade landet: De hade syndat, men ångrade sig. HERREN sa: Gå ni in i det förlovade landet, men själv går jag inte med er. Jag sänder en ängel med er (2 Mos 33:1-3). Moses sa då: Nej, HERRE, om du inte går med oss går inte jag in (2 Mos 33:15-16). (Min parafras)
Vi har alla blivit ormbitna och är i stort behov av motgiftet. För så som Mose satte upp kopparormen på pålen, så blev Jesus gjord till förbannelse för oss (4 Mos 21:4-9 ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva”). Vi behöver blicka upp på korset, och se Jesus när han bär våra synder, så att motgiftet får göra sitt (Joh 3:14 ”Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd”). Utan korset och den dagliga döden, kommer vi fortsätta vandra otåligt i cirklar i öknen, som Israels barn gjorde, och vi kommer fortsätta knota och klaga och tala emot Gud och Hans ord. Vi behöver återupptäcka det sanna evangeliet, och omvända oss från vårt eget, våra egna tankar om vem Gud är, och våra egna tankar om vad Jesus gjort för oss. Vi har blivit ormbitna och bedragna, lurade och bestulna på kraften i evangeliet under så många år. Hur kan vi föra Israels folk till svartsjuka när vi inte känner Herren i ande och sanning? Det är när vi lär känna Abrahams, Isaks och Jakobs Gud; Israels Gud – JHWH – och när vi känner Skrifterna bättre än judarna, och lever det liv som Ordet beskriver, som vi upphöjer Jesus – Gud Fadern till ära, och gör det judiska folket avundsjuka.
Om vi däremot väljer fortsätta vår meningslösa liv i självbedrägeri, kommer vi uträtta noll, nada! Inget! Tillbaka till Skriften, läs Ordet och se vem Han är, hur Hans personlighet och hjärta är, att Gud Fadern faktiskt sörjer oss, vi som egentligen skulle predika evangeliet, utbreda Hans evangelium och göra Hans gärningar kända.
Detta sker inte genom tecken och under, det är bara att Gud stadfäster Sitt Ord när vi predikar evangelium. Nej, detta sker bara genom en djup kännedom om vem vår Skapare är, vem vår Herre är, och genom att vi utsöndrar Kristi väldoft för dem som blir frälsta, och en doft av död för dem som går förlorade. Hur viktigt är det inte att andra verkligen ser Kristus i oss? När de ser att vi helgar oss och överlåter oss, lever ett liv enligt Guds ord och ärar Gud i allt vi säger, gör och tänker, det är då vi får kraften att föra andra människor till omvändelse, av hjärtat. Och det är då det judiska folket, som hittills sett på oss med förakt, som vilseförda avgudadyrkare – kan omvända sig och säga: Gud bor verkligen i er, och de kan prisa Gud för det verk han gjort på korset. Annars blir vi till skam för Hans namn, och vi går miste om lönen. Vad har vi att skryta med när vi vandrar som hedningarna, lever ett laglöst liv inför Gud och i allt söker vårt eget? Vad kan vi berömma oss av när vi inte söker Herrens ansikte, inte läser hans ord, inte tar Honom på allvar? Vi uppnår ingenting, utan får stå där med skam och ingen, vare sig juden eller greken, blir frälsta.
Det är ingen annan lag än Guds lag skrivna i våra hjärtan (de tio budord) vi ska leva efter. Det är inte den levitiska lagen, de ceremoniella lagarna eller dietiska lagarna. Vi bör alla känna till vad Guds lag säger, vad Kristi lag är, så vi i allt gör vad HERREN har befallt.
Så vad vill du med ditt liv? Är du en som längtar efter Herrens härlighet och kraft i ditt liv? Är du en sådan som känner missnöje med ett torrt och tråkigt kristet liv, där du bara upptar kyrkobänken och sitter av tiden? Känner du hur meningslöst ditt liv är utan Jesu närvaro i ditt liv? Är du en av dem som vågar ta till dig detta och ändra på det så att vi här och nu omvänder oss från ytlig kristendom till ett verklig lärjungaskap? Gud välsigne dig i så fall. Han kommer hjälpa dig och mig, när vi i ödmjukhet lever vårt liv som Han lärt oss, när vi uppfyller Guds tio budord och lever och vandrar i Anden, för den som leds av Anden är Guds barn.
Guds frid!!!
PS. Nej, jag har inte konverterat till Hebrew Root eller judendom. DS.

Tack Jon-Are för en härlig, sann artikel. Vi är Guds barn och han är vår Far.

Maria

Gud accepterar inte lögner

Maria: Förr sade man: *Man lovar runt och håller tunt*. Ja man kunde lova att göra något för någon, man kunde lova att utföra något som inte blev av, man lurades och satte annan person i knipa. Detta har skett för mig ett tag och det gör ont. Jag tänker på vad Gud ser och sett och vet att jag bett om hjälp men blivit lurad. När man litar på en person och dennes förmodade kunnande så blir man såå ledsen då det utlovade inte utförs…. Arrogans. Bibelorden talar om vad Gud säger om lögner och fel beteende som skadar:

Hes 13:22Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv.

Heb 6:18Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden, där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss.

3 Mos 19:11Ni ska inte stjäla eller ljuga eller bedra varandra.

Ps 120:2Herre, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från falska tungor!

Ord 12:19Sanna ord består för evigt, en lögnaktig tunga bara ett ögonblick.
Ord 13:5Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den gudlöse beter sig avskyvärt och skamligt.

Jes 32:7Girigbukens vapen är onda, han tänker ut ondskefulla planer för att fördärva de betryckta med lögnaktiga ord och den fattige när han vädjar om rättvisa.

Jer 6:13Hög som låg, alla söker de oärlig vinst. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.

En ren hunger efter Gud

HUR tillber du Gud och hur vet du att du gör rätt? Hur tillber du Gud? Står du med fruktan inför hans ansikte? Hur gör människor, är de Gud själva eller låter de Gud vara Gud? Längtar ditt hjärta att vara ett med Gud? Det finns många sätt att vara med honom i stillhet varje dag. Tar man den stunden man behöver och som Gud vill välsigna? Se video.
Foto Maria

Jag tror. Jag tror på Gud, gör du det?

Isaiah 46:4 by MyLittleCornerOfTheWorld
Inspiration
"God says...trust me" - Roy Lessin by Ana1983

Gud vet att den som verkligen tror på honom kan gå igenom många tuffa saker just för att de TROR på honom. Gud vet att den troende ber och väntar på bönesvar och inte ger upp även om de inte får de svar de önskar, men de får alltid svar! De älskar honom och tror till 100% och ibland mer…

Jag vet att Gud är med mig från första början till mitt sista andetag, och sedan därefter: i EVIGHET!

Foto Maria

Skapelse kontra evolution / God, the Creator/ Darwin was wrong

Skapelse kontra evolution   

Jan-Egil Hafsahl undervisar
Creatio ex nihilo – skapelse av ingenting

Skapelse kontra evolution. Det är ämnet för mitt föredrag. År 2009 är det år då världssamhället firar 200-årsjubileet för Charles Robert Darwins födelse, och även 150-årsjubileum för utgivningen av boken On the Origion of Species by Means of Natural Selection. Lika naturligt som 200-årsjubileet är firandet av ett historiskt faktum – en stor vetenskapsmans födelse – så firar man 150-årsjubileet som året då sanningen om människans uppkomst genom utveckling fördes fram i ljuset.

Det första jubileet är helt odiskutabelt. Det andra är högst diskutabelt. Ty som sanningssökande människor måste vi ställa oss frågan: Utvecklingsläran – hur sann är den? Idén om utveckling började först och främst inte med Darwin. Tankarna uppstod bland de gamla grekerna – den tidens vise män – som förde fram sin revolutionerande sanning. Empidokles berättade för oss att allt djurliv utvecklats från jordens växtliv. Nej, protesterade
Aniximander, så är det inte, utan alla människor har utvecklats från fiskarna.

Även andra idéer såg dagens ljus, och Aristoteles påstod redan 400 år före Kristus att levande varelser kunde uppstå plötsligt och av sig självt. Ty Aristoteles och hans likasinnade menade att man kunde se insekter stiga rakt upp ur gyttja och slem. Man sade att om detta kunde vara sanning om insekter, varför inte också om andra skapelser? Skapade av sig själva. Dessa teorier var verkligen livskraftiga och seglivade.

Den tyske biologen Ernst Haeckel, som levde 1834-1919, konkluderade så sent som 1866 genom böckerna Generelle Morfologie och Den Stannbaum des Menschengeschecht att livet uppkommit
plötsligt och helt av sig självt, och utvecklats och förbättrats till nya arter. Haeckel säger att ”läran måste vara riktig. Om inte, så måste man tro på en skapare – och det vill vi ju inte…”

Jag undrar om det inte är just där vi har sakens kärna: ”Det vill vi ju inte”. Kemisten och bakteriologen Louis Pasteur stängde till munnen på Haeckel och satte stopp på idén om det spontana av-sig-själv-livets upprinnelse från sitt forskningscentra i Paris knappt tio årsenare. Jag går nu inte in på detaljerna av Pasteurs bevisföring.

Vi måste åter till de gamla grekerna för att hitta fossilernas existens omnämnda i skrift, utan att väcka någon nämnvärd uppmärksamhet. Man ansåg att de var just det de var: förstenade rester av levande organismer. En av de första som visade fossilerna något vetenskapligt intresse var Ristoro D’Arezzo, som året 1282 utgav boken La composizione del
mundo. I boken lägger D’Arezzo fram summan av sina vetenskapliga fynd. Han konkluderade helt enkelt med att bibelberättelsen om en flodkatastrof som drabbat jorden, måste vara sann – citat D’Arezzo.

På toppen av ett högt berg grävdes fram skal av sjödjur och stora mängder av fiskben. Senare, under ett grävningsarbete i samband med ett kanalbygge i norra Italien, fann Leonardo Da Vinci fossiler av sjödjur, 218 år efter D’Arezzo, och tron på flodkatastrofen blev ytterligare stärkt. År 1728, samma år som han dog, gav den engelske professorn John Woodward ut boken The national history of fossils of England. Woodward blev lovprisad av sina samtida vetenskapsmän.
Han konkluderade med att fossilerna i stort sett var lämningar av djur som dött i en global flodkatastrof. Någon form av evolution kunde Woodward inte spåra. Det hör till historien att Woodward förutom att han var vetenskapsman, också var bekännande ateist.

Som ett resultat av Woodwards forskning låg evolutionismens tankegods nere under merparten av 1700-talet, ända fram till 1809, då Jean-Baptiste de Lamarck utgav boken Philosophie zoologique, en teori  om den organiska världens utveckling. Huvudprincipen hos Lamarck är attarterna inte är konstanta, utan ideligen förändrar sig. Arternas förändringar orsakades dels av att de sökte efter förändring och fördelar, exempelvis om ett djur kan springa litet fortare, få litet längre hals, osv. Och dels av yttre påverkan, exempelvis förändring i klimatet. Och nu kommer poängen. Dessa nya inlärda egenskaper, sa Lamarck, kommer att fortsätta gå i arv i nästa generation. Dessa nya egenskaper man ärvt av sina föräldrar kommer att fortsätta. Jag kan i förbigående nämna att under Stalintiden i Sovjetunionen var Lamarcks genteorier de enda godkända.

Idag är det knappt någon som tar Lamarck speciellt allvarligt. Norges i särklass största lexikon, Aschehoug og Gyldendals store Norske leksikon, avslutar en längre artikel om Lamarcks teorier på följande vis:
-Ärftlighetsforskningar visar att inlärda egenskaper inte nedärvs. Grundförutsättningen
för Lamarckismen existerar därför inte.
Och därmed avslutas historien om Lamarck.

Vi ska ha detta i åtanke när vi så småningom kommer fram till Gregor Mendel. Nu är det emellertid inte namn som Ernst Haeckel eller Lamarck vi först tänker på när vi talar om evolution. Evolutionsläran är oupplösligt knuten till namnet Charles Robert Darwin. Han föddes 12 februari 1809. Han var son till en läkare, Robert Darwin. Han var sonson till en läkare och naturforskare som hette Erasmus Darwin. Denne farfar utgav så tidigt som år 1798 boken The Laws of Organic Life. Där framställde han hypotesen att alla livsformer har utvecklats från ett enda filament – eller urtråd – genom millioner år, utan att Erasmus på någon enda rad dryftade tanken på varifrån denna urtråd eller filamentet hade sitt ursprung. Charles Darwins teorier var alltså lånegods från farfar, i något förbättrad utgåva.

Charles Darwin var onekligen en mycket intelligent människa. 16 år gammal började han studera till läkare i Edinburgh. Han blev snart tvungen att avbryta sina studier pga att det var vissa saker i studierna han inte klarade av, medicinskt. Då började han läsa teologi i Cambridge. Endast 24 år gammal tog han Bachellor Degree i teologi. Under dessa år av läkarstudier och teologistudier, studerade han också naturvetenskapliga ämnen. Han lärde känna en hel rad naturforskare.

1831 fick han följa med på en femårig jordenruntsegling med krigsskeppet Beagle, som vetenskapsman. Han hade alltså studerat läkarvetenskap,teologi – och så åker han omkring som naturvetenskapsman.
När Darwin kom hem, hade han huvudet fyllt av många nygamla idéer – à la farfars. Arterna, konkluderade han, är inte konstanta, men underkastade förändringarnas lagar. På Galapagosöarna hade han sett sköldpaddor på de olika öarna som liknade varandra. Men de var inte helt identiska. Då började Darwin fundera på om de inte rent av härstammade från en gemensam typ. Finkarna på öarna intresserade honom ännu mer. Finkarnas näbbar kunde vara olika i form, färg och storlek. Utvecklingslärans hejarklack fann senare ljusare och mörkare fjärilar. Först var det mest ljusa, för de mörka var så synliga mot de ljusa trädstammarna, att de blev ett enkelt byte för naturliga fiender. Så kom den industriella revolutionen.
Då blev träden mörkare, för det färgades av så mycket sot och förorening. Då överlevde de mörka fjärilarna, medan de ljusa blev fiendens byte!

Läran om kampen för tillvaron och det naturliga urvalet grävdes fram. Det djur som visade fram de tydligaste variationerna, exempelvis kamouflagefärger, överlevde. De starkaste förde släkten vidare. Eftersom de bästa av arten överförde sina företräden till avkomman, blev arten ständigt bättre och bättre. Så småningom förbättrades den så att den övergick till andra och mera högt stående arter. Sitt bevismaterial för denna idé hämtade darwinisterna från morfologien, läran om plantors och djurs former och strukturer. Darwin såg att några organismer var enkla i strukturerna, och andra mycket mera komplicerade.

Så upptäckte han att det var möjligt att klassificera dessa organismer i ett fullständigt gradindelat system, från de enklaste till de mest sammansatta. Eller, som Darwin uttryckte det, från de lägsta till de högsta. Därför placerade han encelliga djur, som amöban, först. Över denna den flercelliga hydran. Över den en orm, och därefter fiskar, paddor och lägre däggdjur. Därovanför apor av lägre grad, sedan högre stående apor och till sist den mest sammansatta av alla – nämligen människan. När han var färdig med denna gradindelning från de enkla till de mera sammansatta, så vänder han sig till dem som tror på en skapare och säger: Titta här! Här är beviset för utvecklingsteorin,som bevisar att de mer utvecklade livsformerna utvecklas från de lägre stående. En absurd bevisföring.

Jag har mycket böcker i mitt bibliotek. Om jag skulle gradindela mina böcker efter storlek och innehåll, skulle jag med liknande argumentation kunna bevisa utvecklingen i mina böcker! Beviset faller på sin egen orimlighet. Ändå så är det Darwins bevisplansch som våra barn och studenter genom det statliga undervisningsmaterialet får lära i skolorna.
Den-starkaste-vinner-teorin och det naturliga urvalet kan möjligtvis förklara hur den bäst utrustade överlever. Men aldrig hur den bäst utrustade kommer till. Det faktum att organismer kan arrangeras i en viss ordning, exkluderar väl inte möjligheten att både den enkla och mera sammansatta har tillkommit samtidigt?

Detta var det morfologiska beviset, det som handlar om klassificering. Till detta talardarwinisterna gärna om beviset från den jämförande anatomin. Vad är det för något? Den som studerar anatomi, undersöker de olika djurens uppbyggnad i detalj. Exempelvis kotor, ben, muskler, senor, artärer, vener, osv. De vill se att det finns en viss uppbyggnadslikhet bakom allt detta. Eller ännu ett bevis för evolutionismens odiskutabla sanningar. Här finns en gemensam härstamning och utveckling.

Om jag skulle undersöka alla Stockholms skolbyggnader, skulle jag genast hitta många likheter. Jag förmodar att alla har en entré, en administration, säkerligen undervisningslokaler med skolbänkar och stolar. Troligen också någon form av gymnastiksal och sanitära byggnader. Det är väl ingen som skulle komma på tanken att för att det finns så många sammanfallande likheter så måste det finnas en gemensam härstamning? Ej heller bevisar de olika skolbyggnaderna att någon utveckling har skett? För att följa denna tanke, så säger den hellre att bakom skolorna finns troligtvis en gemensam byggherre, Stockholms stad kanske. Att skapelsens gemensamme arkitekt gjorde likhet mellan några arter och enorma olikheter mellan andra arter, det får stå för hans räkning. Så var helt enkelt skaparens plan. Att tala om den jämförande anatomins bevis, är inte bara ologiskt och oförnuftigt, det är också direkt förnuftsvidrigt.

Låt oss återgå till fossilerna. Intill Darwins tid hade fossilerna inte över huvud taget antytt någon utveckling. Men från 1880-talet måste alla fossiler förklaras så att de var accepterade av utvecklingen. En geologisk tidtabell sattes därför upp, på grund av fossilfynden. Mycket lik utvecklingsplanchen från amöba till människa. Man började med Pre-kambriumtiden, följd av Kambrium, där man exempelvis placerade trilobiterna, en liten skapelse som liknade en kräfta. Så följde i rask följd Ordovicium, Silur, Devon, Karbon, Perm, Trias, Jura, Krita och Tertiärtiden. För att ge utvecklingen någon rimlig chans, delade man in tiden i så där 500, 600, 700 miljoner år. Och så fördelade man fossilerna upp igenom de olika lagren. Och vips så hade man nu geologiska beviset för utveckling! Vi hade nu först och främst det morfologiska
beviset, alltså beviset om den jämförande anatomin. Och så hade vi för det tredje det geologiska, eller fossilbeviset.

Jag ska inte gå in så mycket på den här bevisföringen, men det blir något löjligt när man bredvid en trilobitfossil hittade ett avtryck som såg ut som någon med skor på fötterna krossat trilobiten under skosulan…
Speciellt med tanke på att trilobiten och människan, enligt den geologiska modellen, levde med ungefär 600 miljoner års tidsskillnad. Betydliga problem blir det också när fossiler ständigt och ideligen grävs upp i fel geologisk tidsålder. Och ännu sämre när de mer högtstående hittas under de mera enkla.

Det största problemet är: varför hittar man inga fossiler av de olika övergångsfaserna? The missing links? Varför inte se det som det är? Många av de större fossilerna, talar ett och samma språk. Om en global katastrof som har ägt rum. Varför blev sådana djur som dinosaurier utrotade? Det är som om de plötsligt försvunnit från jordens yta, tillsammans med en rad andra djurarter. Min bibel lär mig, att det var bara de djurarter som var med i arken som överlevde syndafloden, den globala översvämningskatastrof som drabbade jorden. Varför fortsatte inte dessa djur att leva efter floden? Troligtvis klarade de inte de nya klimatiska förhållandena. Dinosaurierna behövde en jämn temperatur, ty de var kallblodiga. Det innebar att de inte kunde reglera kroppstemperaturen. De följde temperaturen i omgivningen. Nu har evolutionisterna också gett sin förklaring. Orsaken till att dinosaurierna utrotades var en plötslig klimatologisk förändring. Men de har ingen förklaring på hur denna förändring kunde äga rum. Bibeln talar i andra Petrus’ brev i klartext:
-genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns.

Låt oss gå tillbaka ca 130 år. I en klosterträdgård i nuvarande Tjeckien, finner vi munken Gregor Mendel. Han bedriver vetenskapliga försök med trädgårdens ärtplantor. Föga anade Mendel att han med sina experiment utgjorde själva startpunkten till genetikens vetenskap, studien av ärftlighet.
Låt oss för ett ögonblick se på dessa experiment. Mendel korsade olika slags ätbara ärtor. När han korsade en rödblommig med en vitblommig, så fick avkomman röda blommor. Det var alltså generation två. Så korsade Mendel dessa nya, röda blommor med varandra. Han fann att de fick röda och vita blommor i förhållandet tre till ett. Vi förstår det enklast om vi kan tänka oss gener som ingår i korsningarna. En gen kan betraktas som den enhet som bestämmer vilka egenskaper, i det här fallet blommornas färg kommer att få. De kan alltså existera i en av två former.

Den ena frambringar röda och den andra vita blommor, som ett resultat av korsningen bland röda och vita blommor. Mendel drog slutsatsen att den röda var dominant i jämförelse med de vita, så att plantor med båda generna skulle bli röda. När dessa blommor korsades med varandra, var det möjligt för två vita gener att befruktas så att avkomman fick vita blommor. Sannolikheten för att avkomman skulle få minst en röd gen, var i förhållande tre till en.

Så måste man fråga sig: Varför försökte dåtidens darwinister att tiga ihjäl Mendel? Vad upptäckte Mendel som var livsfarligt för utvecklingsteorin? Darwins teori vilade på tanken att en nyförvärvad egenskap som föräldrarna inte hade haft, skulle kunna komma fram. En ras måste få nya egenskaper för att den någon gång skulle utveckla sig. Mendel påvisade att egenskaperna inte var förvärvade. De hade hela tiden funnits hos föräldrarna, men blivit maskerade av andra, mera dominanta gener. Mendel visade att generna i den nya generationenframkom i exakt samma förhållande som hos föräldragenerationen. Det är möjligt att förlora gener genom att dräpa dem som hade dem. Men det är omöjligt att förvärva nya egenskaper på det sättet. Darwins teorier vacklade, men blev skonade från total kollaps, genom en ny s.k. vetenskap. Nu gick teorin ut på att gener av och till kunde bli förändrade till helt nya former. Denna påstådda radikala förändring av ärvda egenskaper, kallades mutation. Genom naturligt urval, säger man, bevaras gener som har de bästa egenskaperna. De andra kommer successivt att dö ut. Tänk på den mörka och ljusa björkmätaren. Här har vi det naturliga urvalet. Nya gener blev valda, vi har all anledning tro att nya och förbättrade gener uppstår vid mutation. Jaså, har vi det?

Låt oss se på mutationen, som det så fint heter på latin. Förändringarna, på ett mera begripligt språk. I en grupp plantor eller djur händer det av och till att det förekommer exemplar som skiljer sig ifrån de övriga. Ett djur kan exempelvis bli s.k. albino; få röda ögon och vit päls. Eller få en deformering, kanske ett par ben för mycket. Dessa plötsliga förändringar orsakas av mutationer, tillfälliga förändringar i DNA-koden. De allra flesta mutationer är skadliga. Även om de ivrigaste darwinisterna påstår att en av hundra mutationer sker till det bättre. Ja, det är klart att det måste man dra till med för att bli trodd, för hela den moderna utvecklingsteorin står och faller med frågan om mutation.

Så enkelt är det inte. Organismer som är studerade i laboratorier, exempelvis bananflugan och bakterier, har aldrig utvecklat sig till nya arter. Man har studerat tiotusentals för att inte säga hundratusentals av generationer där mutationer framkommit genom röntgenstrålar och kemikalier.
Vetenskapsmännen har ibland fått fram nya varianter. Vi har sett bilder av bananflugor med fyra vingar istället för två. Men såväl bananflugan som bakterierna har förblivit samma skapelse som de var i början, med möjlighet till vissa kosmetiska förändringar. Problemet är att ibland är dessa mutanter reversibla, i tredje generationen återgår de till den ursprungliga.

De mest utvecklingspositiva forskarna räknar med att möjligheten för att en genmutant ska överleva en grupp eller mutation är så små, att det tar en till två miljoner generationer innan den ursprungliga genen fullständigt har blivit ersatt med en ny. Det gäller en gen. Vi människor har omkring 20.000 gener! Andra talar inte om miljoner generationer, utan miljarder generationer. I bästa fall tar det mellan fyrtio miljoner och fyrtio miljarder generationer innan en schimpans skulle kunna dricka morgonkaffe med oss. Fantasifoster, säger andra, mera nyktra vetenskapsmän. En mutation har aldrig lett till någon förbättring, utan till försämring. Så möjligheten för att vår mutant-schimpans ska degraderas till en råtta är betydligt större än att den ska träda in i den mänskliga släkten. Det saknade mellanledet mellan människan och apan har alltid varit ett skattjaktsobjekt.

Australopithecus – piltdownmannen – javamänniskan – sinanthropus pekinensis – heidelbergmannen – homo rhodesiensis – neanderthalmänniskan och vad de heter allesammans, har alla stått fram med krav på missing links tron. De har framkommit – och försvunnit.
Detroniserade som falsarier och fantasier. Det nyaste tillskottet är Ida. Det är kanske mera korrekt att tala om de saknade mellanleden än det saknade mellanledet, eftersom redan det första ledet i Darwins utvecklingskedja saknas: Världsalltets början. Svalget mellan den livlösa materien och den första levande cellen. Dessutom saknas alla led som binder den ena arten till den andra. Här har vi den springande punkten. Svalget mellan schimpansen och människan har sin orsak i att de tillhör olika arter, eller”slag”, som det heter i den norska bibeln. Fortfarande, efter hundra års intensiv jakt på detta apliknande fenomen, saknas det fortfarande. Det saknade ledet kommer aldrig att hittas, för det har aldrig existerat. Om vi exempelvis ser på hundfamiljen, så är det en enorm variationsrikedom inom familjen. Stora och små hundar kan få avkomma tillsammans, och en ny blandras kan uppstå. Men en hund och en katt kan inte para sig och få avkomma. Varför det? De tillhör olika arter. En häst och en åsna kan få en bastardavkomma, en mulåsna. Men den har ingen möjlighet till fortplantning, och så är gränsen nådd för deras art. Alla människor av olika färg och olika etnisk bakgrund från den minste till den störste kan få barn tillsammans. Varför det? De tillhör samma art.

Nu är det kanske på sin plats att berätta historien om den kvastfeniga fisken. Alla landdjur, och vi människor, härstammar ifrån den enligt Darwins schema. Utifrån evolutionisternas lära skulle den första kvastfeniga fisken ha sett dagens ljus i urhavet för omkring 350 miljoner år sedan. Där fanns den ungefär 300 miljoner år, men en dag beslöt den sig för att överge sjölivet. Det var alltså för ungefär 50 miljoner år sedan den förste sjömannen gick iland. Och man måste ju medge att den här fisken har gjort det bra sedan han kom iland. Ty enligt det evolutionisterna berättar för oss, har den utvecklat sig till att bli professor i naturvetenskap. Så händer det plötsligt något oförutsett.
En dag i december 1938 låg en stor, himmelsblå fisk och sprattlade för livet i en båt utanför sydafrikas kust. Den var en och en halv meter lång, och vägde 47 kilo. Den blåa fisken, som fick namnet latimeria, hade alls ingen lust att lämna det våta elementet. Tvärt om var den otacksam nog att bita efter fiskaren som hjälpt honom upp på det torra. Paradoxalt nog hade inte fisken förstånd nog att vara tacksam för att ha blivit hjälpt upp till sitt första utvecklingssteg att bli människa. Det var nämligen vår gamle stamfader, den kvastfeniga fisken från urhavet som visat sig. Fisken skulle ha varit död, eller åtminstone förvandlad, för 50 miljoner år sedan. Men fisken var oförskämd nog att överleva darwinisternas teorier. Den hade inte gått iland, den hade hållit sig dold på femtio famnars djup. Annars måste man säga att den inte uträttat åren sedan den försvann, eller på de 350 miljoner åren sedan den första gången uppenbarade sig. Den hade inte blivit apa, den hade inte blivit människa, den hade inte ens blivit en liten enkel havsjungfru eller ens en ganska allmän torsk. Den var efter 350 miljoner år densamma kvastfeniga fisk den alltid varit.

Alla försök att skapa liv av död har misslyckats. Urcellen, eller farfar Darwins filament, urtråden,
som skulle ha klarat konsten för några miljarder år sedan, har inte låtit sig finnas. Att universum och livet skulle ha uppstått av en tillfällighet, är långt mindre sannolikt än att vår bibel skulle ha tillkommit genom en explosion i ett eller annat tryckeri.

Det återstår enbart en lösning och ett svar på universums och sedan fåglarnas, djurens och människans upphov. Det är Gud. En skapare som inte famlade omkring i blindo efter en förlorad urcell, men i sin allmakt skapade ex nihilo – av ingenting. Jag är ingen vetenskapsman, kan knappt kallas teolog, men jag tror på Gud. Tron har satt mig i förbindelse med visdomens källa, så genom tron förstår jag att världen har blivit skapad eller fullbordad genom ett ord av Gud
-Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt. (Hebr. 11:3)

Det vetenskapen kallar naturlagar, de krafter som säkrar samspel och koordinering är för mig svaret på Guds styrande plan. Alltsammans äger bestånd i honom, står det i Kolosserbrevet.
Om tyngdkraften skulle ta sig några sekunders semester – vad skulle då ske? Eller om detsamma skulle ske med centrifugalkraften – vad skulle hända då? Och om temperaturen hoppade upp och ner några hundra grader från den ena dagen till den andra? Eller om våra lungor plötsligt skulle behöva helium istället för syre – vad skulle hända då?

Vi kristna vill gärna se Gud i de upphävda naturlagarna – i undren. Det är sant. Han stillade vågorna med ett enda ord, och själv gick han på vattnet. Men att han är naturlagarnas upprätthållare, är för mig inte något mindre under.
-HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen! När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, utbrister David i Psalm 8.

Om Gud Sonen säger bibeln att allting – allting är skapat i honom; som tanke, som idé. Allting är skapat genom honom; han är Skaparen, iståndsättaren. Och det står, Gud vare lov, att allt är skapat till honom. Han är skapelsens mål, halleluja! I honom, genom honom och till honom är allting skapat. Det som är i himmelen, på jorden och under jorden, Gud vare lov! Hur suverän är inte Gud? Och hur suveränt står inte hans ord över alla -ismer och mänskliga funderingar? Låt dig inte luras av någon kalium-argon-datering, några kol-14-metoder eller andra teorier som försöker datera jordens ålder åt oss, men inbördes grälar om miljoner och miljarder år. Tro på Guds ord!

1 Mos 1  I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
Och Gud sade: “Varde ljus”; och det vart ljus.
Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.
Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.
Och Gud sade: “Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.”
Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.
Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.
Och Gud sade: “Samle sig det vatten som är under himmelen
till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.” Och det skedde så.
Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade
han hav. Och Gud såg att det var gott.
Och Gud sade: “Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter
sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.” Och det skedde så; jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.

Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
Och Gud sade: “Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år, och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.” Och det skedde så;
Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.
Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,
och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.
Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen
Och Gud sade: “Frambringe vattnet
ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.”
Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.
Och Gud välsignade dem och sade: “Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden.”
Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
Och Gud sade: “Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.” Och det skedde så;
Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.
Och Gud sade: “Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.”
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
– – –
Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.
Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.
Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort. (Citat ur 1 Mos 1 och 2)  https://www.midnattsropet.se/2009/05/skapelse-kontra-evolution.html

Maria:   Skapelseberättelsen ljuger ej, Gud ljuger inte om sin skapelse   / 

Kärleken- Guds energi. Guds vilja. /Artikel T Johansson

Kärleken – Guds energi   The emphasis within this scripture is simple, when we pray and ask what God wants for us, He will listen and give us an answer. How do you pray? The Bible tells us that God wants us to dream and ask God for our hearts desires, but it always has to align with God’s will for your life. After all, He created us for a specific reason! Have you dreamt with God? Those are the times that will surpass anything you could have imagined, because when you are confident in your prayers and know without quest

Bibelstudium av Tage Johansson
Från: https://www.midnattsropet.se/2018/10/karleken-guds-energi.html

Spelet var inte förlorat i och med syndafallet. Gud hade en upprättelsens plan med människan, så att hon skulle kunna bli ett redskap och ett kärl för honom i tiden.
Han handlade genom en makt som är högre än någon annan makt: Guds kärlek. Den som låter sig fyllas av Guds kärlek har ingen begränsning. Det är kärleken som är drivkraften. Den är energin.

Hela universum är i rörelse genom en energi. Allt som rör på sig har någon energi bakom. Detta går att tillämpa på det kristna livet. Utan Guds energi fungerar ingenting som han har tänkt sig. Guds energi är hans kärlek. Om något annat än Guds kärlek driver oss, då åstadkoms inte den frukt som endast kan produceras genom Andens liv.
Vi är kallade att var kärl som Gud ska fylla. Vi kan ta de första lärjungarna som exempel. Det finns en bakgrund som vi bör tänka på och det handlar om hur synden fick fäste och inflytande över människan, och om hur Gud skulle komma tillrätta med vad som hänt med människan, som ju var skapad till Guds avbild och kallad att vara skapelsens krona, denna fantastiska kallelse att vara en återspegling av Gud själv. En oerhörd tanke!
Genom att synden kom in, förlorade människan sin ställning och var inte längre skapelsens krona. Guds avbild förstördes allt mer. Synden fick snart ett fast grepp om människan. Vid det första mordet sa Gud att något som Kain egentligen inte ville kom att styra hans liv. Han slog ihjäl sin bror. Gud frågade honom:
– Varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den (1 Mos 4:6-7).

Vi tänker på hur Gud gick tillväga för att människan skulle upprättas och åter komma i tjänst för honom och bli det som Gud vill, nämligen att vara ett kärl för honom. Han vill på nytt synliggöra sig och det sker genom att vi får Andens frukt i våra liv – vi bär frukt. Att bli frälst från ett ont och perverst släkte är stort, men det är ännu större att få vara en avbild av Gud här i tiden och vara Kristusbrev, där Guds frälsning kan visa sig för människorna. Då är vi ljus och salt i världen. Vilken oerhörd uppgift vi har fått! Det har att göra med vår kallelse, att Gud tar ut oss för sitt syfte. Guds ögon överfar hela världen, han ger akt på varje människa. Han söker få någon att bli ett redskap för honom, ett kärl. När Salomo byggde templet tog han ut en sten ur det massiva berget för att den skulle komma in i sin uppgift som en del i tempelbygget, vilket är en bild på församlingen.
Det är underbart med kallelsen till frälsning; att bli född på nytt. Det är ju grunden för att Gud överhuvud taget ska kunna fortsätta göra någonting med dig och mig. Men vi upplever att det finns krafter vi inte rår på. Krafterna i världen gör att människan är som en boll i djävulens spel. Han använder människor för sitt syfte. Han inriktade sig på att se till att människan förlorade sin ställning som skapelsens krona, så att han skulle få grepp om henne. Människan i världen är en operationsbas för den onda andevärlden. Paulus påminner om detta i sitt brev till Efesierna:
– Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn (Ef 2:2).

Mörkrets makter är verksamma i den här världen, och Jesus säger till och med att hela världen är i djävulens våld. Men i kallelsen Jesus ger i Johannes evangelium, säger han:
– Jag har utvalt er och tagit er ut ur världen (Joh 15:19).
Det skedde med var och en som bejakade kallelsen. Att bli ett kärl för Gud sker helt på frivillig basis. Gud tvingar aldrig någon, inte på den minsta lilla punkt, ty Gud har skapat människan med en fri vilja. Därför har människan ett oerhört ansvar för sin ställning. Hon kan göra precis vad hon vill med sitt liv.
Gud förkastade inte människan som hade syndat. Istället ropade han efter syndafallet på henne: Var är du? Spelet var inte förlorat i och med syndafallet. Gud hade en upprättelsens plan med människan, så att hon skulle kunna bli ett redskap och ett kärl för honom i tiden. Gud som själv är energin, hade en lösning, och något skedde som stod över allt annat. Han handlade genom en makt som är högre än någon annan makt: Guds kärlek. Den som låter sig fyllas av Guds kärlek, har ingen begränsning. Det är kärleken som är drivkraften. Den är energin.
Den stora frågan är: Hur mycket av denna energi får plats i våra liv? Hur blir vi ett kärl för denna gudomliga kärlek? Synden åstadkom inte bara separation från Gud, utan människan blev mer inriktad på sig själv. När Gud skapade människan var fokus inställt på Gud, men genom synden blev fokus inriktat på människans jag. Allt kom att kretsa omkring människan. Men Guds frälsning är så mäktig, att han kan ta itu med detta, bara vi överlämnar oss till honom.

Som den första människan blev kallad, så kallas också vi på nytt. Frälsningen åstadkommer något mycket större än det som skedde när Gud skapade människan. Istället för att degradera oss, har Gud genom sin frälsning skapat något mycket större. Därför kommer vi som är återlösta att i himlen sjunga sånger som inte någon av himlens tidigare invånare har kunnat sjunga. Vi har upplevt försoningen som trängde sig så djupt att den kunde lyfta upp den djupast sjunkna. Det är aldrig något som är baserat på det mänskliga. Frågan är om människan vill överlämna sig till Gud. Det är lättare för Gud att göra något med den som misslyckats väldigt grundligt och inte har något att berömma sig av.
Paulus som farisé använde lagen för att försöka behaga Gud. Viljan fanns och han ville göra något för Gud. Men i frälsningen och kallelsen handlar det inte om vad vi kan göra för Gud utan vad Gud har gjort för oss och vad han vill göra genom oss. Det är den stora och underbara tanken Gud har: att få göra något igenom dig och mig. Något som inte på något vis har berömmelse genom någon människa och vad en människa gör, men det enda vi har berömmelse av är genom korset, där allt vad människan har åstadkommit har fått sitt slut. Där får människan uppleva att ingenting sker genom hennes egen styrka och kraft, utan bara genom Jesu uppståndelsekraft.
Det finns två sidor av korset. Den ena är det som Gud måste ta itu med, det som naglades fast vid korset – allt som tillhör den gamla skapelsen. På andra sidan korset verkar uppståndelsekraften så att vi får uppleva att vi är nya skapelser i Jesus Kristus. All berömmelse en människa kan åstadkomma är fastnaglad vid korset. Där har den gamla naturen också fått sitt slut.
Vill vi det Gud vill, eller är det fortfarande så att vi vill något som ligger på sidan av Gud och hans frälsning? Den springande punkten är det som Jesus på ett tidigt stadium förklarade för lärjungarna. Kanske de inte uppfattade det då han var hos dem, men då de fick uppleva Andens dop, såg de klart vad Jesus hade sagt till dem. Vi kan läsa i Johannes evangelium:
– Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt (Joh 12:24).
Det vi ska fokusera på här är att det bär rik frukt. Men det kan inte bära frukt utan att det sker som Jesus sedan säger:
– Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv. Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara (Joh 12:25-26).
Allt utgår ifrån vad du och jag vill. Jesus lade ihop det här med frälsning och kallelse till tjänst. Han hade inte tid att diskutera med människorna, han bara lade fram detta: Om någon vill följa mig … Om de dör … Här är frågan om du och jag vill utlämna oss till denna död. Nu talar jag inte om hur långt vi möjligen har kommit, utan just utifrån vad Guds ord säger. Det är verkligen viktigt att rannsaka sig själv. Nu står jag inför det här ordet: Men om det dör bär det rik frukt.
Många gånger har människorna förundrats inför Jesu kallelse. Varför ställer han så höga krav och varför måste det bli en sådan separation? Hans kallelse var som ett svärd som gick rakt igenom människan. Hon ställdes inför att välja efterföljelsen eller fortsätta att leva sitt eget liv som den rike ynglingen. Det finns något som ligger i hjärtats djup, som faktiskt avgör detta. Det är vad som sker i människans hjärta då hon mottager kallelsen. Därför är det alltid baserat på Guds kärlek som når människan och gör att hon väljer det ena eller det andra. Det är frågan om att välja vad Gud vill göra, eller att välja det som tillhör den mänskliga sfären.

Det är verkligen stort då en människa grips av Guds kallande kärlek. Detta är evangeliets framgång – att människan möts av Guds kärlek. Man kan tala om Guds kärlek och efterföljelsen med kallt hjärta. Men efter andedopet var lärjungarnas hjärtan varma. Glödheta! De bar fram ett budskap som gjorde att människor förnam att de mötte ett budskap som var utöver det mänskliga. ”Bröder, vad ska vi göra för att bli frälsta?” var resultatet. Samtidigt som de träffades av Guds ords åtskiljande kraft, upplevde de att något fanns i atmosfären som talade till deras hjärtan. Det här var fråga om en hjärteangelägenhet. Om de tog emot kallelsen, gav rum för och tog emot Guds kärleks erbjudande, blev de frälsta.
Det handlar om ett erbjudande från Guds sida. I den ofrälsta världen upplever man Gud som en mycket sträng despot som vill plåga människan. Men den som upplevt dopet i den helige Ande kan förmedla Guds kärlek. Uppgiften förverkligas genom kärleken. Människan har blivit ett kärl för Gud som bor i kärlet. ”Vet ni då inte att våra kroppar är tempel åt den helige Ande.” Uppgiften förverkligas genom att Guds kärlek tvingar – den förmår allt. Tänk, att en stackars syndig människa kan få erfara detta som Paulus talar om kärleken. Jag återger nu från en annan översättning av 1 Korintierbrevet 13:
– Den är överlägsen. Den befriar ifrån själviskhet. Kärleken kräver inte att få fram sin egen vilja. Den är inte irriterad över andra. Den är inte lättretad. Den lägger knappt märke till när någon annan handlar fel. Den är inte glad över orättfärdigheten, men gläder sig i sanningen. Kärleken är trogen vad än det kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.
Det sista jag läste, ”den uthärdar allt”, summerar samman vad kärleken är.
Tänk vilka möjligheter den människa har som blir gripen av Guds kärlek! Hon kan åstadkomma de gärningar hon är kallad att göra på det sätt som Gud har tänkt. Det blir då inte som det sedermera måste sägas till församlingen i Efesus: ”gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid”. Det fattades inte gärningar. Men det var inte sådana gärningar som den första kärleken åstadkom. Därför betonar Paulus alltid genom undervisningen i sina brev att vi ska bevara och förnya det vi har upplevt. Det är en intensiv kamp varje dag för detta.
Kärleken kommer genom uppfyllelsen. Men innan Gud kan fylla en människa, måste han tömma henne. Vi förstår ju att det fick lärjungarna erfara. De tömdes på allt. Exempelvis kolliderade deras tankar om Gud gång på gång med Jesu undervisning. Och deras tankar om Guds rike: ”Ska du i denna tid upprätta riket?” De var fokuserade på fel saker. Men framför allt detta: ”Nu kommer Messias, nu ska han kasta ut romarna, och Guds rike ska komma!” Så tänker judarna än idag. Men en dag ska de i stor nöd få skåda upp till honom som de har stungit.

Kärleken tar sig uttryck i uppfyllelsen. Vi läser i Romarbrevet 5:5:
– Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande.
Det är Anden som ger oss kärleken. Det finns ett tillflöde av Anden i våra liv om vi lever i överlåtelsen. Detta är verkligen den ömma och springande punkten i våra liv. Överlåtelsen innebär att Gud får göra vad han vill i mitt liv. Hur skulle vi kunna ta itu med vår själviskhet och allt vad det innebär? Många missuppfattar och börjar i fel ände: Nu ska jag bli en bra kristen! Och man börjar med olika saker. Och så misslyckas man. Gud kräver en enda sak av oss: överlåtelse. Överlåt dig! Nu handlar det inte längre om mig, utan det är han som gör det. Då faller vi i Mästarens händer, som kan forma leret till hedersamt bruk. Om vi behåller något för oss själva, så begränsar vi Gud och tillintetgör möjligheten för honom att göra med oss som han har tänkt. Om vi inte överlämnar allt så att han får göra vad han vill, då kan han inte göra en gudsmänniska av oss som kan träda fram i ljuset. Man upplever i vår tid att det verkligen saknas undervisning om detta i kristenheten. Priset man måste betala är att ge allt åt honom.

Det är suveränt med den helige Ande i en människas liv, för den helige Ande klargör vad som är fel och rätt. I Andens förnyelse upplever vi vad som är gott och välbehagligt för Gud. Vi känner på långt avstånd när något kommer som inte är Gud till behag, och vi vill till varje pris behålla Andens liv, så att vi kan vandra värdigt den kallelse vi har fått.
Timoteus erfor på ett tidigt stadium att han fick en undervisning som gick ut på att anta kallelsen till överlåtelse. Det var grunden till att han blev ett sådant redskap. Paulus skriver också att han hade ingen av samma sinne som Timoteus.
Vi ska läsa om det som ligger till grund till att Timoteus blev den gudsmänniska han blev. För det första hade han ett föredöme. Har man inte ett verkligt föredöme, begränsas möjligheten för Gud att visa vägen. Paulus var ett verkligt föredöme. Han kunde säga: ”det ni har sett och hört av mig, det ska ni göra. Så ska fridens Gud vara med eder”. Han skriver och påminner Timoteus:
– Men du har troget följt mig i lära och liv, i målsättning och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, i de förföljelser och lidanden … Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst (2 Tim 3:10-11, 14-15).
Det är det vi upplever. Vi ska bli frälsta in i det vi ska uträtta. Jag talar nu inte om begynnelsefrälsningen, men den pågående frälsningen. Den pågående frälsningen fick inte grepp om dem som var på ökenvandringen. Därför bäddades de ner i öknen. Gud hade inte behag till dem. Man tog inte emot undervisningen, man lät inte Ordet bli upptaget i eller sammansmält med sig. Timoteus var en läraktig lärjunge, och fick som barn undervisning om vad de heliga Skrifterna säger. Det står fortsättningsvis:
– Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning (2 Tim 3:16-17).
Allt detta är baserat på vad Gud vill göra och kan göra genom en människa. Men den springande punkten vill jag åter betona: Det handlar om överlåtelse. Har jag överlåtit mitt liv åt Gud? Får han göra allt vad han vill?

Det gäller att vandra i Guds vilja, som Abraham gjorde. Antingen sätter vi upp hinder för Gud, eller så ger vi honom fritt tillträde. Gud kan inget göra, om inte vi vill. Överlåtelsen innebär väldigt mycket, framför allt att det är Gud som utför sitt frälsningsverk i oss. Det är han som verkar vilja och gärning. Om vi gör det ena, så gör Gud det andra. Om vi med fruktan och bävan arbetar på vår frälsning och inriktar oss utefter det Gud vill och har undervisat om i sitt Ord, då verkar Gud vilja och gärning. Det som är angeläget för Gud är att han vill se frukt av sin frälsning. Paulus manar Korintierna att inte så ta emot Guds nåd att den blir utan frukt. Gud verkar frukt, den helige Ande utför sitt verk så att vi får bära frukt. Vi kan läsa i Johannes evangelium:
– Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra (Joh 15:1-5).
Gudsmän i Bibeln har blivit sådana på grund av överlåtelsen de varit med om. Det är otroligt att genom de exempel vi har i Bibeln se att Gud har ett sådant tålamod. Han kommer om igen och frågar om du nu är redo att överlåta ditt liv åt honom. Vi ser det speciellt i Jakobs liv. Han fick ett slag på höften, och där markerade Gud att nu var han i Guds hand och fick dra till Betel – Betel betyder Guds hus. Där byggde han ett altare. Det är gripande att läsa om vilka händelser som ägde rum efter Jabboks vadställe (1 Mos 32:22). Då blev Jakob en annan människa. Efter denna överlåtelse fick Gud hand om honom. Det är en oerhörd kamp för Gud att få oss till punkten då det sker en fullkomlig överlåtelse. Sedan springer jag inte hit och dit och låter mina egna tankar och idéer råda, utan jag får uppleva att Gud omgjordar mig, liksom han omgjordade Petrus. Så vill Gud omgjorda också oss, och kanske vi också upplever att vi inte vill gå dit Gud vill, men när vi lyder får vi uppleva underbar välsignelse.
Överlåtelsen öppnar en ny värld för människan. Hon får se och ta på Guds möjligheter, och uppleva vad Gud kan göra.

Vi läser i Bibeln om patriarkerna som inte var speciellt fina exempel bland människorna, utan det de var härleds endast till överlåtelsen. De ville ge Gud allt. Så har också Gud blivit allt för dem. Det centrala ordet här är överlåtelse och att Guds kärlek får vara drivkraften. Får han bara ett kärl, så tar han det i sin tjänst.
I Jeremias bok läser vi om en krukmakare. Det talas om leret, men just krukmakarskivan är väldigt intressant. Det gäller att vara överlåten åt Guds vilja, så att Guds vilja får ske i alla avseenden. Inte bara var jag ska bo och vem jag ska gifta mig med. Leret behöver bara vara på drejskivan, så blir det format. Att vara på drejskivan är att vara i Guds vilja med sitt liv. Då händer något. Det är en kraft som gör att drejskivan roterar. Gud sätter till sin kraft, och när man är på drejskivan så verkar han fram sin avsikt. När drejskivan är igång får man uppleva att allt man möter samverkar till det bästa och kommer att vara till nytta och välsignelse. Guds kallelse till oss är att gå från kraft till kraft och från seger till seger.

Paulus beskriver i Romarbrevets sjunde kapitel om hur hans vilja att tjäna Gud blev ett stort hinder för honom. Det är så viktigt att vi inte försöker åstadkomma något i oss själva då det gäller vår helgelse. Visst ska vi medverka och ge vårt erkännande till den, men det är Anden som utför verket i våra liv. Paulus mötte något som han inte rådde på, även som troende människa. ”Jag arma människa, vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?” Det här var en nyttig erfarenhet för Paulus, han fick uppleva vad han sedan skrev i Romarbrevet:
– Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag (Rom 8:2).
Syndens och dödens lag verkar fortfarande i den troendes liv, men den ska inte triumfera. Har vi överlåtit vårt liv får vi också uppleva att vi inte vandrar i köttet utan i Anden, och gör vad Anden vill. Amen.

Quotes | Inspirational | Motivational | God | Bible | Faith | God’s Plans | Proverbs 19:21 | Christian | Jesus

 

*Om han sargar så förbinder han..— Herrens hemligheter är hos dem som fruktar honom

 

❤ Tron försätter berg. Matt 17:20

“De bästa styrkemedel har Gud förvarat åt oss för vår djupaste vanmakt.”

“Om han sargar så förbinder han och, om han slår, så helar och hans händer.” Job 5: 18.

“Var frimodig och oförfärad i ditt hjärta.” Ps 27: 14.
“Herrens hemlighet är hos dem som frukta honom.” Ps 25: 14 eng övers.
——————

Densamme i dag!
Vad trygghet det ger, när jag själv är så svag.
Den väg Han mig leder må skifta för mig.
Han själv är densamme. —
Han ändrar ej sig!
Han ser vad mig fattas långt bättre än jag —
Densamme i dag!

Hans eviga ord
har fastare grundval än himmel och jord;
hur människors tankar än skifta därvid,
det ordet allena kan skänka mig frid.
Det håller i stunder av djupaste nöd,
i liv och i död.

Han ser mitt begär,
Han böjer sig djupt, och min börda Han bär;
ej växlingens skugga min Frälsare når,
Han älskar i dag, som Han gjorde i går,
förlåter och helar och styrker mitt mod
med kraft av sitt blod.
Anna Ölander
—————–
O, knorra ej i otro emot mig!
Mitt öra hör, din klagan skadar dig!
Förtroende är Fadershjärtats törst,
och i den djupsta nöd är hjälpen störst.

Tro ej mitt barn, att du av mig är glömd.
I varje skickelse min nåd är gömd.
Jag tar dit allt blott för att allt få ge,
och varje nöd har sin välsignelse.
L.H.