Archives

Har Gud på förhand bestämt varje människas eviga öde?

https://midnattsropet.se/midnattsropet/har-gud-pa-forhand-bestamt-varje/

TEXT Stig Andréasson

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse? Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter. Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.

Hur och varför tanken på en absolut gudomlig förutbestämmelse utformades.

Calvin kunde inte acceptera den katolska läran där människan framställdes som starkt medverkande till sin egen frälsning. Han trodde nämligen på människans totala syndafördärv. Ingen kunde därför direkt medverka till sin egen frälsning. Om människan, sådan hon är av naturen, säger ju Guds Ord: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen förståndig finns, ingen som söker Gud.” Varje människa, överlåten till sig själv, saknar alltså andligt förstånd till att söka Gud. Därför måste Gud ta initiativet till den enskildes frälsning, precis som han måste göra det för hela människosläktet. Jesus sa ju också: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom.”
Så långt kan vi utan problem följa med i Calvins tankegång. Men i fortsättningen uppstår ett problem. Många människor synes inte uppleva denna dragning till att söka Gud. Andra däremot upplever den starkt och mäktigt. För Calvin måste detta innebära att Gud gjort ett speciellt ”nådaval”. Han har utvalt några till frälsning, andra till förtappelse. Bibeln säger ju också: ”Därför beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.” Gud är med andra ord suverän i sitt handlande, vilket enligt Calvin är och förblir ett mysterium för oss.
Här måste vi emellertid ställa frågan: Stämmer allt detta med Bibelns samlade och enhetliga undervisning? Eller visar Guds Ord på andra möjligheter att rätt förstå Guds plan och handlande? Låt oss se på några tydliga och viktiga bibliska sanningar.

Bibeln talar om utkorelse och förutbestämmelse på olika områden.

I Romarbrevet har vi exempelvis tre kapitel (9-10-11) som till stor del handlar om hur Gud utvalde ett speciellt folk till att vara bärare av hans uppenbarelse. Om judafolket skrev Paulus att ”Guds Ord har anförtrotts åt dem”. Han utvalde och förutbestämde dem med andra ord till detta.
Bibeln säger också att Gud utväljer och förutbestämmer vissa personer till särskilda uppgifter. Till profeten Jeremia sa Herren: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig och satte dig till en profet för folken.” Och aposteln Paulus vittnar om att han ”redan i moderlivet blev utvald av Gud till att förkunna evangelium bland hedningarna”. Att Gud faktiskt har en förutbestämd plan för vårt liv kommer fram i det löftesord som gäller oss alla och som lyder: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra.”
Bibeln säger också att vår livslängd är bestämd på förhand. ”Alla mina dagar blev uppskrivna i din bok. De var bestämda innan någon av dem hade kommit” (Ps 139:16). Detta ger oss en känsla av trygghet. Vi kommer att leva så länge Gud vill. Men det väcker också många frågor. Varför får somliga leva så länge, medan andra får ett så kort liv? På denna fråga har vi inget uttömmande svar.

Bibeln lär tydligt att frälsningen är tillgänglig för alla människor.

Då Calvin understryker att det är Gud som måste ta initiativet till den enskilda människans frälsning står han på solid biblisk grund. Gud måste först söka oss förrän vi får förstånd till att söka Honom. Varför så många människor synes förbli likgiltiga för sin egen frälsning är något vi inte fullt ut kan kartlägga. Men att detta skulle kunna förklaras genom någon sorts partiskhet från Guds sida är uteslutet. Den s.k. ”dubbla predestinationsläran” som innebär att Gud av evighet har bestämt varje individ, antingen till frälsning eller förtappelse, är därför på kollisionskurs med en rad bibliska sanningar.
1. Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen (1 Tim 2:4). Det är därför otänkbart att Gud skulle ha förutbestämt någon till förtappelse. Det tidiga 1800-talets store amerikanske väckelsepredikant Charles Finney skrev på sin tid: ”Gud är kärlek. Därför är det orimligt att han skulle ha skapat en enda människa med den avsikten att sända henne till ett evigt fördärv.”
2. Jesus har dött på korset för alla människor, inte bara för ett begränsat antal utvalda. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra, men hela världens (1 Joh 2:2).
3. Gud vill ingen syndares död. Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. Istället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva (Hes 33:11).
4. Frälsningen erbjuds den som törstar. Ja, var och en som vill får ta emot den som en fri gåva. Den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta mot livets vatten för intet (Upp 22:17).

Många är kallade, men få är utvalda.

En av Jesu liknelser handlar om ett kungligt bröllop. En konung beredde en bröllopsfest för sin son. Inbjudan till festen gick ut i ett par omgångar med varierande resultat. Den profetiska betydelsen av detta faktum skall vi här inte gå in på. Vi bara konstaterar att konungens tjänare fick en sista order: ”Gå ut till vägskälen och inbjud till bröllopet alla som ni träffar på.”
Här i Sverige har vi på senare år haft flera kungliga bröllop. Det första var då kronprinsessan Viktoria gifte sig med sin Daniel. Då förklarade tidningarna att festen skulle bli strålande och att många var inbjudna. Men det gällde speciellt utvalda personligheter. Antingen måste man tillhöra en eller annan kunglig eller furstlig släkt i Europa eller också vara medlem av Sveriges regering. Det rörde sig med andra ord om en mycket selektiv och restriktiv inbjudan till på förhand utvalda personer.
I Jesu liknelse är det däremot en mycket generös inbjudan som kungens tjänare förmedlar. Den måste närmast uppfattas som universell. Ingen av de inbjudna kunde därför ha varit direkt utvald på förhand. Praktiskt taget alla fick ju en invitation. De inbjudna behövde inte ens skaffa sig bröllopskläder. Enligt en gammal sed i Österlandet stod den som inbjöd till bröllopet för den saken. Ingen behövde således känna sig för fattig, dåligt klädd eller ovärdig. Vem som helst fick komma. Men liknelsen omtalar också en person som kommit sig in i bröllopssalen utan bröllopskläder. Antingen hade han tagit sig in genom en bakdörr eller också hade han tackat nej till bröllopskläderna vid huvudingången. Han menade kanske att hans egna kläder var goda nog. Han blev utkastad. Detta säger oss att vår egen hemmagjorda rättfärdighet är otillräcklig. Mycken nutida förkunnelse säger till alla: ”Du duger. Du är bra som du är.” Men det är ett falskt evangelium. Ingen av oss duger som gäst i det himmelska bröllopet utan att först bli iklädd Jesu Kristi rättfärdighet, den som han vann åt oss genom sin död på korset.
Trots att många hade tackat nej till inbjudan blev bröllopssalen till slut full av gäster. Det var då Jesus uttalade de ord, som för många verkar gåtfulla. Han sa: ”Många är kallade, men få är utvalda.” Vilka var då de utvalda? Det kunde inte vara några andra än de som tackat ja till både inbjudningen och bröllopsdräkten. Både Jesus och apostlarna använder många gånger just uttrycket ”de utvalda” när de omtalar de troende som mottagit evangelium.
Låt oss nu tänka oss att kungen i liknelsen var allvetande. Eftersom han utan tvekan är en bild på Gud Fader måste väl detta vara underförstått, även om det inte nämns i liknelsen. Gud vet ju allt från all evighet. Kungen i liknelsen måste då i förväg ha känt till vem som skulle säga ”ja tack” och vem som skulle säga ”nej tack”. Hade han då varit verkligt restriktiv, då hade han väl bara inbjudit dem som han visste skulle tacka ja till hans inbjudan. Varför skulle han inbjuda de andra? Det var ju ändå meningslöst, eftersom de inte ville ta emot invitationen. Men nej, han var inte restriktiv i sin inbjudan. Han ville inte att någon skulle kunna anklaga honom för partiskhet. Ingen skulle kunna säga: ”jag fick aldrig någon inbjudan”. Men som allvetande kände kungen på förhand dem som skulle komma att motta hans inbjudan. Detta för oss fram till en viktig bibliskt sanning.

Guds förutbestämmelse grundar sig på hans förutvetande.

Så gott som alla vanliga bibelöversättningar på engelska, tyska, franska och spanska säger att enligt 1 Petrus 1:2 är de troende ”utvalda enligt Guds förutvetande”. Detsamma står i norska och danska översättningar. För att finna samma ord i svenska biblar måste man märkligt nog gå antingen till den stora Studiebibeln eller Fjellstedts bibel från 1861. Waldenström är emellertid på rätt spår, då han i likhet med ”Normalupplagan” från 1884, använder uttrycket ”förutseende”. Sedan tillägger han att ordagrant borde det återges med ”förutkännande”. Waldenströms konklusion blir då helt enkelt: ”Guds förutvetande är grunden till utkorelsen.” Förutbestämmelsen bygger alltså på Guds förutvetande. Detta blir väldigt tydligt i Romarbrevet 8:29. där det står: ”Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild.” Det är stor skillnad på att känna till något på förhand och att bestämma något i förväg. Eftersom Gud från all evighet kände dem som skulle komma att motta frälsningens budskap, kunde han förutbestämma dem till evig härlighet. Han kunde göra dem till sina utvalda.
Skriften säger också att det är ”i Kristus” som vi är utvalda. Det fria val som alla måste ta beträffande Jesu Kristi frälsningserbjudande avgör saken. Precis som bröllopsgästerna i liknelsen måste alla motta eller förkasta Herrens inbjudning. De som tar emot kommer in i bröllopssalen. De sägs allesamman vara kända av Gud från all evighet. De som förkastar invitationen måste stanna utanför. Men det betyder inte att de av evighet var förutbestämda till detta – de utestängde sig själva från bröllopsfesten genom sin otro och negativa inställning till Frälsaren.

Bibelns lära om förutbestämmelsen är inte avsedd att skapa ångest och ovisshet i de troendes hjärtan. 

Jag träffade en gång en missionär som arbetade i ett område i Holland där den kalvinistiska predestinationsläran hade fört många människor in i en ångestfylld ovisshet om vilken kategori de tillhörde – de som var utvalda till evig frälsning eller de som var bestämda till evig fördömelse. ”Hur löser du det problemet?” frågade jag. ”Vi förkunnar att Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor, som det står i Bibeln”, svarade han.
Guds Ord uppmanar de troende att ”göra sin kallelse och utkorelse fast” (2 Pet 1:10). Det betyder helt enkelt att du bör vara fullt viss om att du mottagit Jesus Kristus som din personlige Frälsare och att du helhjärtat önskar leva honom till behag. Kan du ärligt bekräfta att detta är ditt fasta beslut och din innersta önskan? Ja, då kan också du glädja dig över att du inte bara är en av de många som blev kallade, men du hör även till de utvalda.
Till sist tar vi med den berömde evangelisten Moodys syn på saken. Han menade att på utsidan av porten till Guds rike står dessa Jesu ord skrivna: ”Kom till mig, ni alla! Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte stöta ut.” Den sökande syndaren förstår då att frälsningslöftet gäller också honom. Spontant går han så in genom porten. På insidan läser han ett annat yttrande av Jesus: ”Ni har inte utvalt mig, men jag har utvalt er”. Då förstår sökaren som just gått in genom porten: Det är inte min förtjänst att jag kom in i Guds rike. Det var Herren som sökte mig och kallade på mig innan jag ens hade förstånd att söka honom. Att jag nu står på insidan av porten är bara Guds ofattbara nåd.

Ge ditt liv till Jesus,full tid.

Uppenbarelseboken 1:9 säger som i samma vers i videon:

Människosonen uppenbarar sig

9 Jag, er broder Johannes som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, hade kommit till ön som kallas Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. 

-För Guds skull och för evangeliets skull valde Johannes då han kom till Patmos, att han skulle vara innerligen MED GUD. Hela vägen, ända fram, skulle han ära och tjäna Gud. Han skulle vara i Anden, han skulle vara i Bön, han skulle ära Gud och prisa Gud och vara med honom HELA tiden. VI ÄR Guds tjänare och tjänarinnor och kan få uppleva både under och mirakel och svåra saker som mycket lidande med mer.

-Joahannes, Han ville ge hela sin vakna tid till Gud, och det gjorde han ju som vi vet. Vill du ge hela ditt liv till Jesus?

-Det är en kallelse till oss alla, att tjäna Gud och vara nära Gud! Vi ÄR hans vittnen, vi är hans folk. De, som han skall arbeta med, de som han skall visa hur livet med honom skall vara.

Hälsn Maria

Djup sorg

Ps 38:9 Jag är maktlös och helt krossad, jag ropar i mitt hjärtas ångest.
Ps 38:11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har lämnat mig. Mina ögons ljus är också borta.
Ps 40:9 Att göra din vilja, min Gud, är min glädje. Din lag är i mitt hjärta.”
Ps 51:19 Det offer Gud vill ha är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.
Ps 69:33 De ödmjuka ska se det och glädjas. Ni som söker Gud, era hjärtan ska leva,
Ps 119:58 Av hela mitt hjärta bönfaller jag dig: förbarma dig över mig enligt ditt ord!
Ord 3:5 Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
Ord 14:10 Hjärtat känner sin egen sorg, en främling kan inte dela dess glädje.

Sorg kan hela, sorg kan läka, sorg kan döda, sorg kan vara för evigt i jordelivet, sorg, ja vad är sorg . Inga ord kan beskriva smärtans sorg. /Maria

Tider /A pure hunger

Gud har visat oss allt, om vi bara vill veta. Gud har gjort allt för oss om vi bara kan förstå och handla så som han vill. Att gå den väg han vill kan man bara göra av kärlek, den han vill ge varje människa att leva efter. I ALLA TIDER har han kunnat leda folk och i dessa tider behöver vi verkligen honom mer än någonsin. Det kommer att gå mycket fel nu framöver, och många kommer att lida svårt, för att de inte tog hans ord på allvar.. De troende idag måste också tänka på vad hans ord säger och hans ord visar oss tydligt att timmarna är sena nu. Det sker alldeles för många vidriga saker nu och detta är bara början på vedermödor/vedermöda.

Apg 17:30Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig.
Rom 16:25Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus. Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold
1 Tim 4:1Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror,
2 Tim 3:1Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider
Heb 10:12Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida
Matt 13:39Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar.
Matt 13:40Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut.
Matt 13:49Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
Matt 28:20och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”

HUR MÅNGA kommer Jesus att hitta som är rättfärdiga?
Rom 1:17I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.
Rom 1:18Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
Rom 1:29De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.
Rom 2:5Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras.
Rom 2:8men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten.
Rom 2:13Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga.
Rom 3:5Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad ska vi då säga? Inte kan väl Gud, mänskligt talat, vara orättfärdig när han straffar i sin vrede?
Rom 3:10Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda.

Vi kan bara göra allt vi kan och inte mer, sedan träder Gud in. Vi kan bara hoppas och tro att vi ska vara de som kan leva rätt, och kan vi inte så ber vi Gud om hjälp. HAN ska vara vår HERRE för alltid.

Kom närmare Jesus / D Wilkerson

Getting closer to Jesus (David Wilkerson) / Videon berättar om att vi kan och vi vill komma närmare Jesus- Vi kan inte, och skall inte jämföra oss med andra kristna. Vi vet inte vilka vägar de gått på sin vandring. VI går VÅRA vägar med Jesus!

Var det du är; en lärjunge som vill ha en nära nära kontakt med Gud och att utföra hans vilja så gott du kan, som han vill. Var det du är, en människa som blivit frälst av nåd! Kan en sådan människa ta sig någonting och sätta sig på höga hästar?

Var det DU är: Jesu lärjunge, Jesu medarbetare! Guds barn, Guds lilla barn, det är väl du?

Lyssna i bön. Dra dig nära Gud och lyssna. Gud kommer att tala till dig.

Man vill ofta ha Guds ord att stå på och förstå det, men inte alltid orkar man eller förstår att Gud vill ha ett SAMTAL med oss. Att vi ska vara i bön, det är helt nödvändigt. Att vi skall prisa Gud är nödvändigt, att vi ska vara nära Gud är nödvändigt. HUR ska vi annars kunna bli och vara den som Gud vill forma? Om vi förstår att det krävs arbete av oss, d v s att vi tar tid att komma Gud nära, då har vi kommit långt, för det är ingen envägskommunikation som det handlar om. VI ska komma nära vår skapare i BÖN, vi kan INGET KRÄVA i vår gemenskap med Gud.

Många människor lämnar Gud och säger att han inte LYSSNAR, men det är många gånger människan som inte orkar av olika anledningar. Det kan vara sorg, trötthet, okunskap, leda på livet, oro, tvärhet, egoism, m m som gör att man inte klarar av att komma nära Gud. Det kan också vara av rent oförstånd, att man inte vet vem Gud ÄR. Gud kommer till den som söker honom. Närheten finns, men vi måste SÖKA den, ROPA på honom, och vilja uttrycka vår KÄRLEK. Videon förklarar hur Gud vill ha det och ATT han VILL HJÄLPA alla dem som kommer till HONOM. Jag har fått så mycket hjälp och ibland har det bara varit SUCKAR AV GRÅT som jag gett honom! HAN har förstått det och givit mig av sin FRID!

Guds lag- Kristi lag, Guds tio budord

https://theholyremnant.blogspot.com/2019/10/guds-lag-kristi-lag-guds-tio-budord.html

Guds Lag – Kristi Lag, Guds tio Budord

Jon-Are Pedersenoktober 30, 2019

Mose Lag kom för att de föll

Rom. 5:20 Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större….

Mose fick Guds lag på Sinai berg, men folket började redan under tiden han var där, att tillbe andra gudar (2 Mos. 32:4). Gud gav Mose beskrivning av hur de skulle göra ett tabernakel åt Herren, och föreskrifter för hur de skulle tillbe HERREN. Mose blev arg på folket och slog sönder stentavlorna (2 Mos. 32:19). Men eftersom folket syndade och eftersom Gud kände deras hjärtan gavs Mose lag. Och alla de bud vi läser om i Moseböckerna har Guds tio budord som grund. Mose lag hade en annan funktion i skapandet av Israel som nation. Mose lag beskrev hur samhället skulle byggas upp med domare och funktionärer och ett rättssystem som inga andra folk hade. Men inte nog med det, Hesekiel 20:25 säger: “Därför gav jag dem också stadgar som INTE var till någon nytta för dem och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.” 
Gud visste att folket inte kunde hålla de tio budorden och det visade de direkt Mose var borta. De föll för avgudadyrkan, och Han stramade åt tyglarna för folket. Och detta var den FÖRMYNDARE som skulle finnas fram till Kristus kom (Gal 4:1). 5 Mos 31:24-27 säger att lagen skulle lämnas vid sidan av förbundsarken till ett vittnesbörd MOT folket. Varför behövs ett vittnesbörd MOT folket? Guds tio budord beskrev alla de punkter en människa INTE kunde hålla, och Israel var ett bevis på Guds sannfärdighet. 

5 Mos 31:27 Ty jag vet att du är upprorisk och hårdnackad. Se, ännu medan jag lever bland er har ni varit upproriska mot HERREN. Hur mycket mer skall ni då inte bli det efter min död! SFB98. 

Kristi Lag Rom 10:4 säger att Kristus är lagens mål, slut, slutpunkt, eller ändstation. Rom 8:2 pratar om två lagar: 
    1. Kristi lag.    2. Syndens och dödens lag.
Men INGEN av dessa två är Mose lag. Syndens lön är döden, och det är syndens och dödens lag. Mose lag däremot innehåller 613 ceremoniella lagar, offerlagarna, och de levitiska lagarna. Allt pekade mot en person, allt var en förebild för den som skulle komma, Kristus (Hebr 8:5). Kol 2:17 säger samma sak

Kol 2:17 …som är en skugga av det som skulle komma, Kristi kropp. SRB16. 

Mose lag är alltså bara skuggan, skuggbilden av Kristus, och det är så vi ska förstå vad Guds lag är. Det finns flera lagar som jag nämnde tidigare, men Guds lag fick Mose på Sinai berg, och den kallas också Kristi lag (Gal 6:2), eller frihetens fullkomliga lag (Jak 1:25) och sammanfattas i dessa två bud: 

Mark. 12:29-31 Då svarade Jesus honom: Det främsta av alla buden är detta: Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en (5 Mos. 6:4). Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd och av hela din kraft (5 Mos. 10:12). Detta är det främsta budet. Och det andra är likt detta: Du skall älska din nästa som dig själv (3 Mos. 19:18). Inget annat bud är större än dessa. SRB16. 

Det är en sammanfattning av 5 Mos. 6:4, 5 Mos. 10:12 och 3 Mos. 19:18 som i sig är en sammanfattning av Guds tio budord. De tio budorden kan delas in i två delar: En som visar hur vi ska förhålla oss till Herren (bud 1-4), och hur vi förhåller oss till våra medmänniskor (bud 5-10). 
Därför är kärleken lagens fullbordan: 

Rom 13:8-10 Var inte skyldig någon någonting, utom när det gäller att älska varandra. För den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. För dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, du skall inte döda, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd, du skall inte ha begär, och vilket annat bud som helst, det sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv. Kärleken gör inte något ont mot sin nästa, därför är kärleken lagens uppfyllelse. SRB16. 

Galaterbrevet 5:14 säger samma. 

Gal. 5:14 …för lagen är fullbordad i detta enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv. SRB16. 

Och överallt när Jesus och apostlarna pratar om att hålla Guds bud, eller vad som skulle göras för att få evigt liv, hänvisades dem till Guds tio budord. Paulus säger följande i 1 Korintierbrevet.

1 Kor 9:20-21 Och för judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen (torah) har jag blivit som den som står under lagen (torah), så att jag kan vinna dem som står under lagen (torah). För dem som är utan lag (torah) har jag blivit vore jag utan lag (torah), för att jag skulle kunna vinna dem som är utan lag (torah) – fastän jag inte är utan Guds lag, utan under Kristi lag. SRB16. 

Så varför skriver jag detta? 

Kol 2:4 Men detta säger jag för att ingen skall bedra er med övertalande ord. SRB16. 

Kol 2:8 Se till att inte någon rövar bort er genom filosofi och tomt bedrägeri, enligt människors traditioner, efter världens läror och inte efter Kristus. SRB16.

Kol 2:16-17 Låt därför ingen döma er i fråga om mat eller dryck, eller i fråga om HÖGTID eller NYMÅNAD eller SABBAT, som är en skugga av det som skulle komma, Kristi kropp. SRB16. 

Gal 1:6-8 Det förvånar mig att ni så snart avfaller från honom som har kallat er i Kristi nåd, till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Men det finns några som förvillar er och vill förvränga Kristi evangelium. Men även om vi eller en ängel från himlen predikar ett annat evangelium för er, än det som vi har predikat för er, så vare han förbannad! SRB16. 

Han säger detta två gånger: 

Gal 1:9 Såsom vi redan förut har sagt, så säger jag än en gång: Om någon predikar ett annat evangelium för er än det ni har tagit emot, så vare han förbannad! SRB16. 

Paulus menar allvar. Det finns inget annat evangelium, och dem som kommer med ett sådant är bara uppblåst i sitt köttsliga sinne. Och det är bara genom tron på Honom som vi kan undfly vredesdomen, som Johannes säger: 

Joh 3:18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds Enfödde Sons namn. SRB16. 

 Lev Inte Under LagenDärför vill jag poängtera att den som vill leva under lagen ska också dömas av lagen. Den som försöker hålla lagen, har fallit ut ur nåden. Och slutligen: Guds tio budord är skrivna i våra hjärtan genom den Helige Ande som kallas hjälparen, och nu först kan vi hålla Guds tio budord och leva som Gud tänkt, för som Sakarja säger: 

Sak 4:6 Inte genom styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. SFB98. 

Detta är att vandra i Anden som Galaterbrevet 5:16 säger. Alla budorden finns återgett i breven, alla utom ETT, det fjärde budordet. Därför att i Kristus har vi kommit in i sabbaten från Gud (Hebr 4), där vi vilar från våra gärningar, köttets gärningar (Gal 6:19-21), och vandrar i, av Gud, förberedda gärningar (Ef 2:10). 
 Den Judiska Lagen Gäller Inte OssSom hednakristna gäller inte den judiska lagen oss. Vi har fått enkla instruktioner från apostlarna:

Apg 15:9-10 Och han gjorde inte någon skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. Varför frestar ni då Gud, genom att på lärjungarnas hals lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi har kunnat bära? SRB16. 

Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 

Apg 15:19-20 Därför anser jag att man inte ska göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud, utan att man skriver till dem att de ska avhålla sig från besmittelse genom avgudar och från otukt, och från kött av kvävda djur och från blod. SRB16. 

Allt annat är otro, ett bevis på att vi inte kommit in i trons vila som är Kristus:

Hebr 4:1-4 När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, så låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig ha blivit efter på vägen. För evangeliet har ju blivit förkunnat för oss liksom för dem. Men ordet som det hörde blev inte till någon nytta, eftersom det inte blev förenat med tron i dem som hörde det. För vi som har kommit till tro går in i vilan, som han sa: Så svor jag i min vrede: De ska inte komma in i min vila. Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens grund blev lagd. För på ett ställe har han sagt om den sjunde dagen på följande sätt: Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk. SRB16. 

 Livet i KristusAllt handlar om att vandra i Anden, i Kristus, i Rättfärdigheten, i Ljuset, i Sanningen, och regelverket ÄR eller SKA vara skrivna i våra hjärtan, så vi inte bryter Guds lag, Kristi lag, Frihetens fullkomliga lag. Mose Lag leder bort från Gud, och var inte tänkt att ge liv. Så håll er till Guds nåd i Kristus. 
Paulus undervisar i Romarbrevet att juden är befriad från lagen. Och själv höll han inte Mose lag. Han gjorde det enbart för att behålla sitt vittnesbörd inför judarna. Själv var han inte under någon Torah utom Kristi lag. Paulus undervisar oss jättenoga om att döden kom genom lagen, och livet kom genom Kristus. Lagen var en förmyndare, en uppfostrare, en lärare intill tron kom. 
Torah kom därför att Israel var olydiga. Den kom därför att Israel gjorde tvärt emot vad Gud befallt. Mose lag kom för att visa Guds stränghet mot överträdelserna och synden. 
2 Moseboken 20:1ff berättar att folket HÖRDE med sina egna öron Gud läsa upp lagen när de stod framför Sinai berg. Detta var INNAN Moses gick upp och fick Guds lag och budord. 
2 Moseboken 24 fick Moses Guds lag på Sinai berg. Han skrev den på stentavlor och Moses kom ner och såg att folket REDAN avfallit från första budordet: ”Du skall inte ha någon annan Gud jämte mig”. Han krossade tavlorna i vrede över folkets avfall. Han hade varit borta 40 dagar och de kunde inte ens hålla avgudarna borta. 
2 Moseboken 34 får Mose Guds tio budord på nytt. De syndade genom sina ständiga uppror, sin själviskhet och sin egoism. De ville inte tro. De kunde inte tro. De hade fortfarande Egypten i sig. Egypten är en bild på världslighet och farao en bild på djävulen. 
SkuggbildenLagen var en skuggbild av Kristus (Hebr 8:5, Kol 2:16-17), precis som skuggan av din hand inte är det riktiga utan handen som du bär på din kropp. Lagen stramades åt på grund av folkets synder och Paulus säger i 1 Timoteusbrevet:

1 Tim 1:1-11 Paulus, Jesu Kristi apostel enligt befallning av Gud, vår Frälsare, och Herren Jesus Kristus, vårt hopp, till Timoteus, min äkta son i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Jesus Kristus, vår Herre. Nu, liksom när jag gav mig iväg till Makedonien, ber jag dig att stanna kvar i Efesus för att förmana somliga att inte förkunna främmande läror och inte heller bry sig om myter och ändlösa släktregister, som snarare leder till ordstrider än den uppbyggelse som Gud verkar genom tron. För syftet med förmaningen är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en uppriktig tro, varifrån somliga har kommit vilse och vänt sig till tomt prat. De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger, eller vad de med sådan säkerhet uttalar sig om. Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt, och vet att lagen INTE ÄR TILL FÖR DEN RÄTTFÄRDIGE utan för laglösa och olydiga, för ogudaktiga och syndare, för oheliga och oandliga människor, fadermördare och modermördare, dråpare, otuktiga, homosexuella, slavhandlare, lögnare, menedare och vad helst annat som strider emot den sunda läran, enligt den salige Gudens härliga evangelium som har anförtrotts åt mig. SRB16. 

Lagen, Torah, är inte till för de rättfärdiga (1 Tim 1:8-11). Lagen, Torah, gör ingen rättfärdig (Apg 13:39, Rom 3:20, Gal. 3:11). Lagen, Torah, ger inte liv (Gal. 3:21). Lagen, Torah, är en förmyndare för de upproriska (Gal. 4:1-7), de som syndar och bryter mot lagen, Torah, (1 Joh 3:4). 
Men Mose lag, Torah, är fullt och helt byggd på Guds tio budord. Den som älskar Gud håller buden (Upp 12:17). ”Den som älskar mig han håller mina bud” (Joh 14:15 21, 15:10), säger Jesus. Genom den Helige Ande gjorde Gud det som var omöjligt för lagen (Rom 8:3), att få oss att hålla buden, så vi skulle få leva (Matt 19:17). 
Alla dessa tio budord uppfylls genom detta: ”Älska Herren av hela ditt hjärta, av hela din själ, av allt ditt förstånd och all din styrka (5 Mos 6:5), och älska din nästa som dig själv (3 Mos 19:18)” Luk 10:27. hela lagen hänger på dessa två buden och vi hittar det första i 5 Mos 6:5 och nästa i 3 Mos 19:18. Jag skriver ner det första som kommer till mig, och jag är säker på att det finns så mycket mer vi kan säga om varje budord. 
Men det viktigaste är att det har en verklighetsanknytning och ska nu vara skriven i våra hjärtan så vi håller dem utan yttre påbud eller påtryckningar (Rom 2:14). 
De tio Budorden1. Det första budet är: ”Du skall inte ha andra gudar jämte mig”. 
Och Jesus säger tydligt och klart: Den som älskar far eller mor eller syster eller bror mer än mig, han är mig inte värdig (Matt 10:37). Avgudadyrkan består i att sätta annat före eller jämte Jesus. Det kan gälla ditt eget liv, det kan gälla ditt jobb, det kan gälla dina pengar, det kan gälla din teologi och kunskap, det kan gälla din församling, det kan gälla ALLT som går före Jesus Kristus, den sanne Guden (1 Joh 5:20). 
Du har säkert hört uttrycket: Jesus vill vara nr 1 i ditt liv. Men Han vill vara ditt ALLT. Om du inte låter Jesus vara ditt allt, då har du ställt någonting jämte honom. Gud tillåter inte tvehågsenhet (Jak 4:8) eller en fot i världen och en i Guds rike. Vi borde veta detta. Vi är inte okunniga. 
2. Det andra budet är: ”Du skall inte gör dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden”. Och detta gäller självklart Maria-statyer och reliker.

Rom. 1:21-25 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen. 

Men det gäller också att du i ditt eget sinne inte har gjort dig en egen Jesus. Många har idag en egen Jesus, som de har pysslat ihop med lite här och lite där, och fruktar inte HERRENS ord som Jesaja säger:

”Min hand har gjort allt detta, så att det blev till, säger HERREN. Jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande, OCH till den som fruktar mitt ord.” Jes 66:2

och 

”Hör HERRENS ord ni som fruktar för hans ord.” Jes 66:5 

Vi får inte göra oss en avbild av HERREN och om vi inte fruktar Jesus, så fruktar vi inte heller Guds ord. Om vi säger vi älskar Jesus men inte älskar hans ord, då ljuger vi säger Johannes. Om vi säger vi älskar Gud men vandrar i mörkret, då bedrar vi oss själva. 
3. Det tredje budordet är: ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.” 
3.1. Detta betyder självklart att vi inte svär och förbannar eller att vi använder Jesu namn i svordomar, eller Gud i svordomar. Vi ska inte svära vid nåt. Vi ska renas av hjärtat så munnen talar goda saker, och i enlighet med Guds ord. Men det betyder också att vi inte predikar lögn och falskhet i Jesu namn , eller att vi inte använder Jesus för att sko oss själva, att skaffa oss guld och silver, eller framgång, eller egen trovärdighet. Allt sådant är att missbruka Herrens namn. Lev i fruktan för HERRENS ord. 
4. Det fjärde budordet är: ”Tänk på vilodagen så att du helgar den”. 
4.1. Sabbaten står för vila (1 Mos 2:2), minneshögtid (3 Mos 23:24), sammankomst (3 Mos 23:24), helgelse (5 Mos 5:12) och jubelår/friår (3 Mos 25:8-10). Allt detta ska vi tänka på, och det gör vi genom att vila från våra egna verk, som är onda, som inte ger något gott och som Paulus kallar för köttets gärningar i Galaterbrevet 5:19-20. Det gör vi genom att minnas Kristi offer, Kristi kärlek, Kristi ord och Kristi återkomst. Vi tänker på sabbaten genom att hålla Kristus helig i våra hjärtan. Vi gör det genom våra sammankomster, där bröder och systrar möts för gemenskap i Jesu namn. Vi låter Anden och Ordet helga oss och föra oss fram till fullkomlighet i Kristus. 
Det gör vi genom bön och bibelläsning, och genom att tillåta den Helige Ande uppenbara våra fel och brister och att omvända oss från dessa. Vi jublar och glädjer oss över den frihet vi har fått i Kristus, då han friköpte oss från syndens och dödens lag, då han spikade fast skuldbrevet som anklagade oss, på korset, när vi fick friheten att komma inför nådens tron med full trosvisshet och utan skam och rädsla, utan fruktan för döden och fri från VÅRA gärningar, som skulle ha lett till evig död. Den friheten kom genom Jesus Kristus, och därför är han vårt ALLT. 
5. Det femte budordet är: ”Hedra din Fader och din Moder för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land”. 
5.1. Att visa respekt och kärlek och lydnad för sina föräldrar var något vi fick lära oss. Det gjorde vi för att vi älskade och brydde oss om våra föräldrar. Det är också det första budet som har med sig ett löfte: ”Att det må gå dig väl, och du må länge leva i ditt land”, och just därför betyder det något extra för Gud att vi visar kärlek och respekt för våra föräldrar.

Ef. 6:1-3 Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, för det är rätt. Hedra din far och din mor, vilket är det första bud som har ett löfte med sig, för att det ska gå dig väl och du ska leva länge på jorden. 

Gjorde vi inte det innan vi kom till tro på Jesus, så är det förlåtit nu i Kristus. Paulus säger i

1 Tim 5:1-2 ”Var inte hård mot en äldre man. När du förmanar honom, tala som till en far. Förmana yngre män som bröder, äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar i all renhet”. 

OCH 

1 Tim 5:4 ”Men om en änka har barn eller barnbarn, ska dessa först och främst lära sig att visa respekt för sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Detta är rätt inför Gud.” 

OCH 

1 Tim 5:8 ”Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror. ” 

Hur vi behandlar våra föräldrar visar vår tro på Gud och hans löften. Vi tar också hand om våra föräldrar på gamla dagar. Det är enligt Guds bud att inte överge dem när de blir äldre. Vi ska vara som en pensionsförsäkring för våra föräldrar. Det står också att föräldrar inte ska reta upp sina barn. I det femte budordet tycker jag att det ligger ett ansvar på föräldrarna att de lever ett rätt liv för barnens skull. 
6. Det sjätte budordet är: ”Du skall inte dräpa”. 
6.1. Mördare har inget evig liv i sig (1 Joh 3:15), och kan inte heller ärva Guds rike (1 Kor 6:9-10, Gal. 5:20-21, Ef 5:5). Men hat likställs med mord i Johannes brev. Att hata är att vara kvar i mörkret (1 Joh 2:9), och den som hatar sin broder lever inte i ljuset (1 Joh 2:11) och känner inte Gud (1 Joh 4:20) för Gud är kärlek (1 Joh 4:16). Och som han har förlåtit oss våra synder så förlåter vi dem som syndat emot oss. Vi dräper inte, därför att vi håller Guds lag.
7. De sjunde budordet är: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott.” 
7.1. Och det har både en fysisk applicering och en andlig. Vi är trofasta av hjärtat mot vår hustru/man och älskar Gud och därför kan vi inte göra illa vår make/maka på ett sådant sätt. Äktenskapet ska hållas heligt inför Gud (Hebr 13:4), och Gud vill ha trofasthet mellan man och kvinna. Därför skall en man dra ut från sin far och sin mor, och hålla sig till sin hustru. Ty de är ett kött (Matt 19:5-6, Mark 10:8, 1 Kor 6:16, Ef 5:31). 
Men äktenskapsbrott kan också begås när vi börjar gå bort från Herren, när vi börjar flörta med andra religioner, när vi flörtar med världen och världens ande. För världens vänskap är fiendskap mot Gud (Jak 4:4). Och Gud är svartsjuk (Jak 4:5) och vill ha trofasthet och trohet (Matt 23:23, Gal. 5:22-23) i sin församling. Skulle vi ta Kristi kropp och göra den till en sköka (1 Kor 6:15-16)? 
Genom att vandra bort från troheten till Kristus (2 Kor 11:3), blir vi trolösa (Hebr 3:12, Jak 4:4) och det slutar med att vi skärs bort och kastas i elden (Joh 15:6, Rom 11:11-24). Håll dig till Guds nåd (Apg 13:43, Rom 5:15, 2 Kor 6:1
8. Det åttonde budordet är: ”Du skall inte stjäla”. 
8.1. Paulus undervisar om att tjuven ska sluta stjäla och börja arbeta så han har något att dela med sig till andra (Ef 4:28). Tjuven tar sig något som inte tillhör honom och en tjuv är en tjuv även om han tror han är Robin Hood, som gör det med goda intentioner. Stöld får inte förekomma hos kristna. 
Jesus kallar stöld för ont och säger det kommer från hjärtat (Matt 15:19, Mark 7:21). Stöld innefattar ALLT som inte blir dig given av Gud eller människor. Allt som inte du får av andra, antingen mot betalning eller som gåva. Det gäller snatteri, piratkopiering, ekonomiska oegentligheter, smusslande med andras pengar, ja, det finns många sätt att stjäla som gör att vi bryter mot Guds bud. 
9. Det nionde budet är: ”Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa”. 
9.1. Lögnare (Upp 21:27) och menedare (1 Tim 1:10) går emot den sunda läran, Kristi lära och ingen lögn får finnas i våra hjärtan eller i vår mun. Sådant måste vi låta den Helige Ande helga oss från. Det finns vita lögner och halv-sanningar, men det blir ändå inte sant. Två halv-sanningar blir inte en hel sanning. Låt den Helige Ande få tämja tungan, för det kan ingen människa klara (Jak 3:5-8). Låt ditt hjärta fyllas med Guds ord så är det Guds ord som kommer ur din mun (Matt 12:34, Luk 6:45). Om någon vill se goda dagar skall han avhålla sin mun från att tala vad ont är (1 Petr 3:10). 
10Det tionde budet är: ”Du skall inte ha begärelse till din nästas hus. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänarinna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.”
10.1. Avund, begär och missunnsamhet är inte av Gud. Det var en av de ursprungliga synderna Adam och Eva gjorde i lustgården: 

1 Mos 3:6. ”Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd”. 

Johannes säger så här om det: 

1 Joh 2:15-17”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt.” 

De begärde det som Gud sagt de inte skulle begära. Avund uppstår när du inte är nöjd med att du har mat och kläder (Matt 6:25, 31, 34, Luk 12:22, Fil 4:6, 1 Tim 6:8). När du inte är nöjd med det Gud gett dig och du begär mer. 
Många idag fylls av begär efter rikedomar, guld och framgång, och sådant säger Paulus, leder till skeppsbrott i tron (1 Tim 6:10). De som begär sådant kommer inte att vandra i uppriktighet inför Gud och drar över sig mycket lidande och problem, och Gud vill vi ska leva utan sådant. Vi kan inte tjäna både Gud och mammon (Matt 6:24, Luk 16:13). Var nöjd med det hem du har, var nöjd med den fru/man Gud gett dig, var nöjd och begär inte mer, utan tacka honom för det du redan har. Då ärar du Gud och upphöjer honom med ditt liv. 
 Sabbaten Vad Är det?Först av allt vill jag säga, att om du väljer att fira sabbaten så begår du ingen synd. Men om du lägger på andra att fira den blir det till synd för dig. Vi har två bibelställen som talar om detta, ett i Romarbrevet och ett i Kolosserbrevet. 

Kol 2:16-17 ”Låt därför ingen döma er i fråga om mat eller dryck, eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat, som är en skugga av det som skulle komma, Kristi kropp.”

Rom 14:5 ”Den ene gör skillnad mellan dag och dag. Den andre anser att alla dagar är lika. Låt var och en vara fullt övertygad i sitt eget sinne.”

Problemet blir när vi propagerar för sabbaten eller kosher-mat och att vi därigenom dömer den andre som inte tror som vi. Att den som inte firar sabbat ser ner på den som firar sabbaten, och den som firar sabbaten dömer den som inte firar sabbaten. 
Ett annat, mycket allvarligare problem får vi om någon vill judaisera den kristna församlingen, som har blivit underställd Guds lag, Kristi lag, och kommer med påbud om olika förordningar från Mose lag. Det leder till villfarelse och vi kommer bort från nåden och in i lagen. 
 Men Vad är Sabbat?Grundläggande kan vi ge 5 förklaringar på vad sabbaten är. 

  1. Vila
  2. Minneshögtid
  3. Sammankomst
  4. Helgelse/helighet och 
  5. Jubelåret. 

Första gången sabbaten dyker upp i Bibeln är i 1 Mos 2:2

1 Mos 2:2 ”Så fullbordades himlarna och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen fullbordade Gud sitt verk som han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, eftersom han på den dagen vilade från hela sitt verk, som Gud hade skapat och gjort.” 

 Vila!Det första ordet är vila, som inte betyder att sluta vara aktiv, utan betyder att upphöra med det du håller på med. Det betyder också att upphöra med världsliga aktiviteter, temporära saker, jordiska handlingar. 
Det finns alltså två saker enligt torah man får göra på sabbaten. 

  1. Saker som har att göra med Torah, som Torah säger. 
  2. Att rädda liv eller göra sånt som kan rädda liv. Att vila handlar då inte om att upphöra från arbete, utan att upphöra göra våra världsliga arbeten, våra världsliga saker. 

Vi har exempel från Jesu liv som t.ex. i Mark 6:2 ”Och när sabbaten kom började han undervisa i synagogan”, och sen började han göra mirakler, bota sjuka på sabbaten. Vila på sabbaten betyder INTE att upphöra med all aktivitet, utan att upphöra med aktivitet som inte har evighetsvärde.

 Minneshögtid! Sammankomst!

3 Mos 23:24 ”Säg till Israels barn: I sjunde månaden på första dagen i månaden, skall ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid med basunklang, en helig sammankomst.”

Här ser vi två andra koncept, eller tankar bakom sabbaten: En minneshögtid och en helig sammankomst

Ps 133:1 ”Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans.” När Gud är färdig med sitt verk, vill han att vi sätter oss ner tillsammans med honom i gemenskap. 

Helgelse/Heliga! 

5 Mos 5:12 ”Håll sabbaten, så att du helgar den, så som HERREN, din Gud, har befallt dig.” 

Helgelse/helga är att avskiljas för Gud. Det är vad helighet betyder. Inte att vi är ”änglalik” utan synd och köttslighet, men avskild för Gud och hans verk. Att bli änglalik och sluta synda blir ett resultat av helighet – avskildhet för Gud. All helighet är ett resultat av ett mötet med Gud. Det är att dag för dag komma närmre Gud och lära känna honom. 
 Jubelåret!Tanken med jubelåret är frihet, frigöring av skulder, både ekonomiskt och annat. Tanken med sabbaten pekar mot frihet. 3 Mos 25:8-10 talar om jubelåret. Vart 49de år kom jubelåret. De fångna sattes på fri fot, och de bindande kontrakt som människor var lagligt bundna till, som genom att ge sig i tjänst för att betala en skuld, socialt eller ekonomiskt, upplöstes. Sabbatsåret är alltid kopplat till Messias som skulle komma. Ja, för att få oss att se fram emot det som skulle komma, som Jesus säger i Luk 21:28 ”Men när detta börjar ske, res er upp och lyft upp era huvuden, för då närmar sig er befrielse.”
Sabbaten är också en mini-påsk där judarna bryter brödet och dricker ur bägaren, och ser tillbaka på uttåget/befrielsen ur Egypten och ser fram emot det kommande uttåget/befrielsen genom sin Messias. 
Det är likadant med oss vid nattvarden, vi bryter brödet och dricker ur bägaren. På så vis proklamerar vi Herrens död till dess han kommer. Vi ser tillbaka på hans död (vårt uttåg ur världen) och ser fram till hans ankomst (vår slutliga räddning). ”Gör detta till minne av mig” sa Jesus, så det är en minneshögtid och ett jubelår, ett minne och ett smakprov på bröllopsmåltiden. 
Jesus är vår sabbatsvila (Hebr 4:1-10), vår helgelse (1 Kor 1:30), vårt offerlamm som skulle slaktas (1 Kor 5:7), vi kommer tillsammans i helig sammankomst i hans namn (Matt 18:20), vi helgas genom honom (Hebr 2:11, 10:14, 1 Petr 1:2) och han är vårt jubelår (Luk 4:18-19

/Jon-Are P

Att bli lik Kristus

Ja denna videon tar upp frågan/viljan/ Önskan att bli lik Kristus. Att bli lik honom och att följa honom är INTE LÄTT, och det sade han inte heller.

Att bli lik Kristus kräver allt. Förr var det sol sedan blev det pina? Är det en bra beskrivning om att gå med Kristus? JA i vissa fall och på ett visst sätt ja, ja säger jag. Då jag bestämde mig att följa Jesus då blev det svååårt, och det är det fortfarande efter över 30 år.

Varför? JO, för att Gud säger att det finns LIDANDE då man följer honom. Slå upp lidande på din dator i t ex folkbibeln så kommer det upp massor med text om just lidande. Se på Job, se på Paulus, se på Jeremia, Jona, och alla de andra som ÄLSKADE Jesus.

Älskar du Jesus? Jag hoppas det!

Att vara i rörelse

Predikan av Arne Imsen från 1999

Vågrörelserna som sköljer över Sverige och andra länder uttrycker på ett mycket konkret och påtagligt sätt feminismen, vilken i sin tur har sin upprinnelse i katolicismen. Inte i katolska kyrkan, för det är något annat, men katolicismen. Dessa vågrörelser har nu gått ut över hela kristenheten.
Jorden är fylld av tegelstensbyggnader som kallas Guds hus. Alla har en väldig strävan. De har torn som reser sig högt upp, och vanligtvis kröns de av en tupp. Symboliken är tydlig, de försöker resa sig upp för att riktigt markera strävan mot höjderna – ett torn, två, tre torn. I alla fall torn som visar en inriktning. Men Gud vill att vi ska vara hans hus, uppbyggt med gudomligt material och sammanbundet av det himmelska murbruket.
Detta kan vi aldrig prestera, det är helt uteslutet, men vi kan ha hans löften som mål, så att löftena blir upplevelser. Det skrivna Ordet blir det upplevda ordet. Hur ska detta kunna gå till? Här är svaret: ”Låten eder alla uppfyllas av Anden … ” Låten – det är alltså fråga om viljan. Vill du bli uppfylld med Anden så finns alla möjligheter att bli det, men det går inte genom passivitet. Bibeln måste bli levande och hågen väckt, så att vi kan sätta oss i rörelse. Grundförutsättningen för att detta ska ske är att vi allesammans låter oss uppfyllas av den helige Ande.
Nästa bibelord är ett oerhört mönster för hur Gud förverkligar sina planer och för hur suverän han är. Han är fullständigt oberoende av våra händer, vår intelligens. Ändå vill han ha allt vi representerar för att bruka det i sin tjänst. Han har givit oss förebilder och ideal som vi måste tänka på och tillägna oss. Vi måste bli riktiga forskare, så att vi kan gräva fram hemligheten till hur detta kan förverkligas.

Guds mönster
I Hesekiels första kapitel finns Guds mönster. Han ger oss en förebild genom de märkliga rundlarna. Vi kan kalla dem hjul. Det är en hel mängd helt förunderliga hjul. De beskrivs som inbyggda i varandra och står i ett speciellt förhållande till varandra. All deras verksamhet förutsätter energimottagande ifrån en alldeles bestämd himmelsk kraftkälla. Helt plötsligt drog de åt ett håll. Inte ett och ett, men alla tillsammans! Det var inte så att det kom en ängel från himlen och ryckte loss dem från varandra och skickade hjulen åt olika håll. Det anses ju annars vara maximal andlighet – att vara fri. Frågan är väl då vad du är fri till. ”Fri att älska, fri att tjäna…”
Men fri att älska och tjäna är inte att släppa loss sina inre drömmar. Det är att älska Gud och tjäna honom.

Dessa hjul har ett bestämt förhållande till varandra och de kommer alltid samlade, inte ett och ett; hit och dit: min vision, min plan, mina drömmar och mitt förverkligande. Den köttsliga människan är ovillig att underordna sig en gudomlig plan, att foga sig in i ett gudomligt mönster och att hitta relationen till de andra hjulen. Därför tycker hon att hon kan slita sig loss från de andra och dra iväg åt det håll hon själv tycker passar. Men om man är inne i Guds plan, Guds mönster, då har man en väldigt stor längtan efter att få vara tillsammans. Det är fråga om en kärlek fri från egenkärleken, egennyttan, självförverkligandet. Åter till denna fantastiska bild. Rätt vad det är så sätter sig hjulen i rörelse. Här är förutsättningen för Guds rikes framgång. Och för församlingens förverkligande av sitt mycket hemlighetsfulla uppdrag. Vi ska återkomma till hjulen, rundlarna, rörelsemönstret, relationerna, förutsättningarna, gemenskapsbehovet. Allt det jag nu sagt ligger i fullständig strid med tidens ideal och förebilder. Det får vara hur det vill med den saken, men om vi har förtått detta enorma budskap, då blir bönen: Herre, hjälp mig hitta min plats i denna förunderliga värld, hjälp mig att förstå betydelsen av riktiga relationer till hjulet ovanför och hjulet under; hjälp mig att vara villig röra på mig och inte bromsa upp, hjälp mig så jag inte frigör mig på ett falskt och felaktigt sätt från det sammanhang där du har placerat mig, utan finner det viktigt och angeläget att tillsammans med de andra hjulen få vara i rörelse i enlighet med ditt enorma uppdrag.
Bara hjulen kommer på plats, bara Herren får dem i rörelse så är kampanjernas tid slut och väckelsehysterin har försvunnit. Där upptäcker man att gudsingripandet inte är baserat på impulser, utan det är planmässigt förberett och metodiskt genomfört, så att var och en hittar sin plats. Där kan vi vara med och ge näring åt förflyttningen i den ena eller andra riktningen. Vinden blåser vart den vill … Det är den rörligheten vi behöver ha, tillsammans.
Gud har upprättat en källa i Sions stad mot all synd och orättfärdighet. Där vill han rena oss så att vi frimodigt kan kungöra hans hemligheter.

Det jag nu ska tala om kräver mycket. Det får inte bli slagträn som vi använder i den teologiska trätan eller i den kyrkopolitiska kontroversen. Det vore helt meningslöst. Då är det bättre att man avslutar striden och blir katolik, och inte tänker på annat än mässor, ikoner, reliker och sådant som är prydligt, kulturellt, allmänt och uppbyggligt. Sedan får man försöka lösa frälsningsfrågan med avlat och försöka hålla sig utanför skärselden och även försöka få andra loss ifrån pulgatoriet. Men ingen av oss vill väl det? En hel del saker här är rent förfärliga tycker vi. Exempelvis Mariakulten. Men funderar vi på hur det är med vår egen Mariakult?

Antikrist och hans brud
Antikrist håller på att församla sin brud, sin drottning. Allt det han företar sig är en förvanskning eller imitation av Guds planer och metoder. Krist blir Antikrist, Lammets hustru blir den stora skökan … Den profana och religiösa makten förenar sig. Sist och slutligen ser vi denna förunderliga kombination av motstridiga krafter som plötsligt träder fram med denna sköka.

Människans stora behov är försoning med Gud. Men man saknar korsets kraft. Man kan erbjuda vad som helst, sjunga om tomtar och troll, psalmer och visor, framföra olika variationer av konst som man sätter upp så att människan får fäste för sin virrande och sökande blick. Men det människan får är vin iskänkt ifrån kalken som den här vidriga superhoran, lyxhoran, har. Det här är inget party för några handplockade kyrkobesökare, utan hela mänskligheten är berusad. Det skökan säger även då hon försöker vara vis och klok, är ingenting annat än fyllesnack. Hon ljuger! Hon berusas av sina egna lögner, och berusar andra genom att kärleksfullt och generöst, tjusande bjuda. Det är helt oerhört att en hel mänsklighet blir bedragen.
Vad har då Jesu brud fått? ”I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig” (Höga V 2:4). Har du förts dit? Han styrker mig med äpplen och sötaste vin, sjöng man förr. Vem är det som gör detta? Det är inte lyxhoran från Babylon! Nej, han som lett oss in i vinsalen, där det finns alla årgångar från skapelsens begynnelse, och där det mot alla naturliga lagar konstateras att han har gömt det bästa vinet till sist, är vår Herre Jesus Kristus.
Mitt i denna berusningens, förvirringens och gudsfrånvändhetens tid har han sparat det bästa till sitt folk, till den sista generationen. ”Då skall jag utgjuta min Ande över allt kött.” Vi kan inte mobilisera något försvar, men vi kan få ett inneboende övertryck, ett andligt övertag över dessa krafter. Förförelsens magnifika är så slugt uttänkt, så man har nästan en känsla att det här har ingen människa kunnat hitta på. Här talar en annan furste, Lucifer, sitt språk; förförelsens, lögnens och bedrägeriets språk. Han gör det som han alltid gjort ända från fallets dag. Han framstår allt tydligare bakom skeendet. Han har försökt imitera Gud så att det ska se ut som om han själv vore Gud och Gud vore satan, att himlen är helvete och helvetet är himlen, att svart är vitt och vitt är svart. Förförelsens konster. Hur har han lyckats så totalt med detta?
Vi har hört uttrycket ”det stora avfallet”. När inträffar det? Då Guds eget folk har maximala möjligheter att se tecknen, att orientera sig i tiden och låta sig uppfyllas av Anden för att sätta kurs mot himlen, då Jesu Kristi församling har större resurser än någon gång tidigare i sin historia, med rikare löften än någon annan tidigare generation – då inträffar det fullständigt motsägelsefulla. När man har dessa stora resurser, då börjar stjärnfallet. Stjärnorna faller från himlen ner på jorden. Det är ett fall i andevärlden, men stjärnorna, Herrens tjänare, faller ifrån det eviga himmelska firmamentet ner på jorden. Som ett resultat av detta uppstår kaos och förvirring. Det blir till sist så att när Gud själv tar itu med avfallet och alla dess konsekvenser, då reduceras furstarna till nollor och försöker gömma sig bakom de förskansningar de byggt upp för att bereda människorna trygghet.

Var ska vi gömma oss för Guds vrede? För Lammets vrede? Det finns ingen neutral plats att fly till. Det finns ingen förskansning att gömma sig bakom. Allt är uppenbart, avfallet bekräftat och Guds åtgärd ett faktum.

Vem kan stå emot brudgummen, skökans, drottningens man Antikrist; vem kan stå emot? Skriften säger: ingen. Människorna är fullständigt tillintetgjorda inför mötet med hans ande, hans ideologi, hans kulturyttringar, hans religiösa form, hans projekt och program. De blir totalt avväpnade. Kan ingen stå emot? Jodå, den Smorde kan. Det heter: de som icke har dragit sig undan, de valde att följa Lammet vart det går. De hade icke sitt liv så kärt att de drog sig undan …
Det fanns de som nöjde sig med Guds tillåtna vilja och blev Antikrists byte och offer. Men så fanns också några som gick in under Guds fullkomliga vilja för att följa Lammet vart det går. De som inte skonade sig själva av en eller annan orsak, men var redo att ge sina liv.
Jag känner i mitt hjärta ett rop: Herre Jesus Kristus, är jag verkligen en korsbärare i din efterföljd, eller är det så att jag nöjer mig med ett kors runt halsen. Har jag korset endast som dekoration och symbol? Det som kan hjälpa oss är korsets kraft! Här finns källan han har upprättat för att befria sitt folk från feghetens och självupptagenhetens synd, så vi får vara med om en reningsprocess.

Levande uppenbarelse
Församlingen fick en viktig och synnerligen angelägen undervisning i Uppenbarelseboken. Där ges oss en väldig orientering. Om vi läte oss uppfyllas av den helige Ande och fick den visdom som Guds Ande representerar och den kunskap som Anden vill förmedla till oss och igenom oss, så blir uppenbarelsen levande. Låt oss studera, riktigt forska, tränga oss in i den värld som vi tycker innehåller så många och svåra symboler, men som egentligen är klar och enkel. Om vi får den ner på det plan där det hör hemma, så blir det inte någon filosofisk eller akademisk uppfattning. Varje tal i Uppenbarelseboken har en betydelse: sju församlingar, fyra väsenden… Så kan vi fortsätta att forska. Ett bestämt antal dagar, begränsad och avgränsad tid. På ett år skall denna otroliga, förfärliga förförerska blottas. Den som egentligen kommer att bli verkställare av dessa förfärliga domar som omtalas i bibelns sista bok, är djuret som skökan sitter på. Han ska beröva henne alla hennes rikedomar, konfiskera alla hennes egendomar, där hon i sitt högmod proklamerar: Jag är ingen änka, jag sitter som drottning!
Det är märkligt att budskapet som varnar för skökan och hennes väsende inte tränger igenom. Om det försvinner, då blir resultatet det stora avfallet. Andra idéer övertar, andra förebilder, avgudabilder som hämtas från Babylon. I varje tid går det igen. Där uppenbarelsen trängts ut blir folket tygellöst. Om den tonen som fanns i väckelsetider tystnar, om den dimensionen försvinner, så får man istället en tendens att bli stormodig och skrytsam, man börjar sjunga om sig själv och sitt arbete, sina projekt. Man berömmer sig av sociala bragder och annat. Istället för att peka på Kristus reserverar man församlingen som ett skyltfönster där man marknadsför egna produkter. Himlen gråter, Jesus sörjer, Anden har dragit sig tillbaka. Istället har en annan ande tagit över. Det märks först och främst i en ny generation som vet väldigt litet om Josef. Därför är det naturligare för dem att etablera kontakter med omgivande folk och deras gudar. Denna etablering började så fint. De som skulle prisges gjordes istället till vattenbärare och vedhuggare. Så småningom tog det främmande elementet över därigenom att man befryndade sig med de omgivande folkens döttrar.

Det finns ett folk som i den här situationen inte sitter i vikarna och underhåller varandra, eller ägnar sig åt stora debatter eller konferenser. Det finns fortfarande ett folk som prisger sitt liv på stridsfältets höjder. Där vill jag vara med! Jag ber till Gud om ynnesten att få tillhöra den skara som inte leker eller diskuterar bort tiden eller roar sig, som det står omtalat om dem som satte sig ner att äta och sedan stod upp för att leka.  Mitt i bedrövelsen finns ett hopp. Nyckeln till vår framtid ligger i detta faktum: HAN LEVER! Han skall komma igen! Han skall fullborda Faderns avsikter, och förhärliga sig i och genom sin församling.
Tack för ett förnyat uppdrag! Guds budskap till en ny generation! Vi märker att det är inget nytt budskap, utan det gamla som blir förnyat. Så är det alltid. Guds Ord står fast, ty det är hans gamla, beprövade budskap för en ny generation som skall gå över floden; lämna öknen och inta landet. Vi har väldigt stora svårigheter. Förmodligen de största någon generation haft då det gäller exempelvis koncentration, omfattning, konsekvenser. Vi lever i en tid då problemen får sådana dimensioner att Gud måste avsluta. Situationen i mänskligheten blir så komplicerad och svår att det inte finns någon form av lösningar, och då måste Gud avbryta, ty annars skulle intet kött bli frälst; hela mänskligheten skulle gå under. Då säger Gud: Hit, men inte längre! Och så avslutar han den förfärliga attacken mot den Smorde. Denna attack som tar sig uttryck i strid mot höga värden och människor. Det finns starka intressen som upplöser normala relationer och förvandlar hela mänskligheten till ett perverst, avogt och totalt förvirrat släkte. Där säger Gud stopp, för de utvaldas skull. Om vi inte skulle ha någon annan uppgift i tiden, så har vi uppgiften att dämma upp denna fruktansvärda flod av våld och ondska som drar fram över jorden. Natten kommer då ingen kan verka. Då avblåser Herren striden och evakuerar sitt egendomsfolk.

Men tänk att vi får finnas här som en moteld. Det sker inte genom att vi likbildas med världen eller låter oss uppfyllas av de andemakter som är rådande i världen. ”Låten eder alla uppfyllas av helig Ande.” Skall vi ta emot erbjudandet och gå in i det så att vi verkligen blir det Gud vill att vi skall vara? Det går inte komma med salt då förruttnelsen är ett faktum. Det har ett förebyggande syfte på jorden – inte i världen. Världen kan inte räddas, den är genomrutten. Som ljus i världen har vi en uppgift att lotsa människor ut ur träsk och förödelse, upp till Sions berg, som lyser. Staden lyser och orienterar oss så att vi kan hitta och förenas med Guds rike. Berget är Guds rike, staden är Guds församling.
Tack Herre, för uppgiften, tack att vi får vara med, tack för förtroendet! Hjälp oss att förstå vad Du vill, så att vi inte blir socker, sötningsmedel, budbärare som kittlar människorna i öronen, utan blir salt! Vi vet saltets effekter – det skapar törst. Predika ordet, så kommer hunger och törst efter rättfärdighet!
Vi ska inte förenas med världen. Jesus har tagit oss ut ur världen. Däremot skall vi göra ständiga inbrytningar och erövringar; rycka människor loss ur dödens käftar och överföra dem till Guds rike. Det sker inte genom
konvertering; det sker genom Guds eget Ord som predikar omvändelse. Därefter måste man igenom gränsområdet, floden, dopet i vatten, dopet i den helige Ande, in i Guds fullkomliga vilja. Gud har kontrollen. Han vakar över dig och mig, församlingen, våra barn. ”Frukta icke du lilla hjord, ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” Vi tackar Gud för hans välsignelser. Låt oss i fortsättningen som aldrig förr tacka honom för att han gav oss riket. Fastän vi är så små och eländiga, fick vi förtroendet och han gav oss fullmakt att vara försoningens sändebud.
……….

Vi har talat om Guds plan med de utvalda, nu ska vi titta litet på Guds plan med hela mänskligheten. Vad som ska ske då tidpunkten kommer för den skilsmässa som är absolut nödvändig. Då ska det hemlighetsfulla Gudsriket med dess medborgare synliggöras, och det ska bli uppenbart vem Jesus är. På en timme skall Guds vrede befästas. På en timme skall Gud bryta ner, förinta och förstöra allt det mänskligheten har byggt upp under årtusendens arbete, möda, strider, slit. Under årtusenden med kultur, religiositet, litteratur och vetenskap.
Hon har byggt upp sitt folkhem, sitt samhälle, sitt paradis. Olika filosofier, ideologier, inspirationer, visioner, kyrkor, organisationer. Mångtusenårig historia skall få sitt facit då Herren träder ner och förintar alltihop på en timme. Det går snabbt när Gud griper in. Tänk på alla de som i årtionden, århundraden har lidit martyrskapets konsekvenser och känt att varje minut har varit påfrestande och känts som en evighet. Alltid har det sett ut som om det inte skulle finnas någon räddning. Allt detta som har sammangaddat sig mot Jesu vittnen skall möta sin överman när Herren träder fram. Då gör han upp med hela systemet på en timme. I ett enda ögonblick är allt borta, och så träder han fram i full härlighet; den Smorde, hans Rike och hans folk.

Vi ser i slutändan på hela denna oerhörda process hur Gud föder hela jorden, hela skapelsen på nytt. Det framträder nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Där rättfärdigheten inte är ett fragment, men där rättfärdighet bor. Hör du hemma där? Så förbereder vi slutuppgörelsen genom att göra som Herren har sagt: ”Dragen ut ifrån henne, så att ni inte gör er delaktiga i hennes försyndelser.”
Är det möjligt att den helige Ande beskriver ändetidens religiösa och politiska system i dessa ordalag? Tiden, överheten, den politiska och ekonomiska makten beskrivs med vedervärdiga ord. I andra bibeltexter, exempelvis i Romarbrevet och i första Korintierbrevet, talas det öppet, men här är det hemlighetsfullt. Här döljer man istället för att avslöja. Det sägs klart att ingen skall förstå det utom de förståndiga. Det finns inte en enda människa som kan tränga sig igenom dessa koder med hjälp av sitt eget förnuft. Det hjälper inte med historia, inte ens med teologi, religiös filosofi eller karismatiska upplevelser.
Det tillsluter hemlighetsfullt, men ändå är det så otroligt viktigt för oss att veta vad som kan hända inom kort. Om det är oroligt, om det är farofyllt. Det är viktigt att veta vad som kan hända inom kort med arbete, familj, vad kan övergå vårt liv, vårt samhälle. Hela tillvaron kan vändas upp och ner och råka i fullständig upplösning.
Vi måste få den sanna kunskapen. Inte propagandan, inte reklam och marknadsföring av idéer och projekt, men uppenbarelse, avslöjanden av Kristi hemligheter, så att vi får, inte bara ytlig kunskap, men blir så förutseende att vi kan bereda oss efter mönsterbilden.

Vid den tiden
I Apostlagärningarna 11 beskrivs en liten detalj. Den förefaller vara så betydelselös, men får plats i den urkristna församlingens historieskildring. Den som har sorterat materialet är ingen journalist. Det är den helige Ande som har vakat över detta ord. Detta budskap förefaller vara nästan för enkelt, men ändå belyser det verkligheten som vi alla möter i vårt dagliga liv.
”Vid den tiden kom några profeter … ” Vid den tiden? Vilken påminnelse! Gud kommer inte vid någon annan tidpunkt än den absolut förberedda. Den här tiden vill Anden tala till församlingen, skickliggöra församlingen och göra församlingen medveten om hur hon skall förbereda sig enligt denna metod: lekamlig övning gagnar till litet. För tiden har den någon betydelse, men gudsfruktan gagnar till allt för både tid och evighet. Den har med sig både det lilla och det stora, den utelämnar ingenting. Den helige Ande är ju i kroppen. De lekamliga övningarna blir då nödvändiga på ett nytt sätt, därför att kroppen blir ett tempel för den helige Ande, och skall vårdas med mycket stor omsorg.

Maten och industrin är ingen oskyldig maktfaktor i spelet om din själ, och om den inte hade ett religiöst motiv, skulle den aldrig lyckas. Det är motiven och löftena om en bättre värld, en bättre människa, en lycklig människa, som arbetar sig in i vårt medvetande och förvandlar oss till konsumismens slavar. Då hör vi inte vad Herren har att säga till sin församling.  Du har kanske läst det här ordet många gånger utan att tänka på i vilket sammanhang det står och vad det möjligen kan förklara för oss om vi ser evighetsperspektivet.
– Vid den tiden kommo några profeter från Jerusalem ned till Antiokia. Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andens ingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen; den kom också på Klaudius tid. Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judéen. Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översände de det till de äldste (Apg. 11:27-30).
Några profeter kom… det var säkerligen ingen annonserad kampanj, ingen ekumenisk fest. De kom, sända av Anden, inte bara för att uppbygga, men för att informera och avslöja ting som ingen annan kunde meddela. Det fanns inga sådana informationskanaler och de hade det som församlingen nödvändigtvis behövde för att kunna möta den tid som låg framför och för att kunna sätta sig i rörelse. Inte för bönemöten den här gången, men för insamling. Sedan skulle de insamlade medlen avskiljas och överlämnas.

Tre ting. Profeterna kom till församlingen. Agabus – det betyder egentligen ämbete, ämbetsbärare – han kom till församlingen med bud. Församlingen tog emot budskapet från dem som visade sig vara trovärdiga och sanna budbärare. Så satte sig denna församling i rörelse, liksom hjulen. De rörde sig i den riktning Anden förde dem, till en gemensam insamling.
Gud vill ha fram dessa ting så att vi kan använda våra händer, fötter och kropp på ett sådant sätt att vi rör oss i rätt tid tillsammans, i samma riktning för att gemensamt utföra ett gudomligt uppdrag. Förbereda oss på den ondska som går över mänskligheten så att den inte fäller oss, men så att vi blir övervinnare. Vi kan bli övervinnare på ett sådant praktiskt vis att vi till och med löser frågan om födoämnen. Frukta icke! Se på sparven! Där har du den rätta attityden: inte sorglöshet, men frimodighet. Gud är trofast.

Det heter: ”Han förmår alla … ” Både små och stora, fattiga och rika, alla pojkar, alla flickor, alla barn – det gäller oss alla. Det är angeläget for oss att ta emot undervisningen och preparera oss inför mötet med denna förfärliga, förföriska makt. Måtte vi kunna ta emot detta budskap och smälta det. Framför allt förverkliga det. Inte kollektivt, men individuellt, så att vi med samma vilja och håg kan förenas i denna Andens heliga tjänst. På rätt plats, i rätta förhållanden. Hjul som rör sig endast då Anden påskyndar, i en och samma riktning. Så vi inte fastnar i former och traditioner, utan drar åt höger eller vänster och framåt för att förverkliga Guds vilja.
Hjulen var fullsatta av ögon. Gud vet allt, Gud ser allt. Han förstår allt. Han kommer att leda oss i smått och stort, så att hans fullkomliga vilja kan ske. Hur är det möjligt att intelligenta, kloka, erfarna, bildade människor har blivit så fullständigt berusade av lögnen och så totalt bedras? Vem är auktoritet i spelet om din själ, i kampen om herraväldet? Vilken är den bakomliggande drivkraften? Jag har sett gestalterna. De är huvudsakligen två eller tre: Skökan, Antikrist… De lyckas förmå alla att dricka ur hennes kalk och berusas. Hon bjuder. Många är kritiska till en början, kanske skeptiska, men de låter sig ändå bortföras som segerbyten. Hur är det möjligt?
Jag hoppas verkligen till Gud att det här budskapet ska tränga sig igenom skikten som möjligen ligger som hinder i vår inre värld. Skikten av olydnad, upproriskhet, egoism, skikten av allt det som lagrats efter årtiondens kretsgång, cirkelrörelser, med ett enda centrum: egot, jaget.
Det är häpnadsväckande att intelligenta, bildade, bibelsprängda, kunniga människor så totalt kan bedras att de öppnar sig för det som finns i skökans besynnerliga kalk. Vad är det som gör att den här kvinnan får en sådan oerhörd makt över människorna? Vad är det för kalk hon har? Vi känner igen bägarna som togs ifrån Israels tempel och som blev mycket viktiga och framstående pjäser i den babyloniske kejsarens stora fäste, ända till dess att det kom ett finger som skrev på väggen: ”Mene, mene tekel…” Du är vägd på en våg, men befunnen vara för lätt. Vägd, utan tyngd. Vägd, utan djup. Vägd, utan kraft. Vägd, och befunnen vara underkänd. Du, som har fått ett konungsligt uppdrag, vilken bägare dricker du ur? Nej, frågan bör vara: Vilken bägare är du? Vad finns det i den? Vad bjuder du på?

Att bli övervinnare
Vilken bägare är församlingen? Har bägarna placerats i ett främmande sammanhang? Det folk som tillverkade dem, efter ett gudomligt mönster, befinner sig i fångenskap i ett främmande land. Bortförda som trälar. Hur kan man bli en bägare till hedersamt bruk? Vad innebär det? Det är inte fråga om legeringar, blandningar, litet gudsfruktan och litet annat. Det är fråga om att vara helgjuten.

Gud vill ha helgjutna kristna. Men han måste ju ha material så att han kan forma bägaren efter sin vilja. Om han inte har någon bägare till hedersamt bruk, hur skall han då kunna bjuda på frälsningens kalk? ”Frälsningsbägaren jag lyfta vill, visa världen vem jag nu hör till, och förtälja världen vem han är…” Var finns en bägare för frälsningsbudskapet? Det finns ju ingen som bjuder på frälsningens evangelium. Vad är det man har i bägaren? Vad är det för material den är tillverkad av? Vem har tillverkat den? Är den ett uttryck för mänsklig design och mänsklig uppfinnarförmåga, eller är det Han som kallat dig vid namn som har skapat den och fått fylla den?
Det finns ett budskap, en nyckel in i ditt liv, in i kristenhetens liv. Det budskapet är alltid lika aktuellt, lika nödvändigt, och är en förutsättning för framåtskridande; individuellt och gemensamt: ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.” Han är inte mindre nogräknad, han låter inte udda vara jämt. Han vill göra oss till det han är – lydnaden personifierad. Tro är inte konvertering eller anslutning, tro är överlåtelse åt honom, där han blir den förste och den siste, begynnelsen och änden.

Är jag övervinnare, segervinnare? Dessa segervinnare är ett Filadelfia-folk som aldrig har fått någon plats i tiden – det är pelarna, helgonen i Guds menighet. ”Den som vinner seger, honom skall jag göra till en pelare i min Guds tempel” Vill du bli ett pelarhelgon? Då har du en sak att göra: Ta vara på budet om ståndaktighet, så skall han taga vara på dig. Vill du bli stabil, fast, uthållig, ståndaktig intill änden, så skall du sist och slutligen inte bara få uppleva den första frälsningen, men också den sista. Slutfrälsningen.
Ska vi dansa tillsammans? Ska vi springa tillsammans? Hur ska vi uttrycka oss? Har vi uttrycksmedel? Gör vad som helst – bara du låter honom få komma till i ditt liv. Bryta ner stolthet, självupptagenhet och alla andra hinder, så att du blir ett hjul tillsammans med de andra. Så att du får öppenhet och blir ett hjul fyllt med ögon, genomlysning, men också klarhet och visdom.

Märker du vilket djup det finns? Märker du vilken härlighet det finns? Herren har inte gjort dig till åskådare, han har sagt: Kom och bli deltagare. Det är ditt, om du blir min. Då blir församlingsgemenskapen någonting annat än föreningsverksamhet dit man går för att bli välsignad, eller deltar om det passar. Nej, då har man hittat sin plats bland rundlarna.PUBLICERAT I MIDNATTSROPET

No religion! Do not follow you heart as a christian. Planned parenthood

Bilden kan innehålla: text där det står ”I DON'T HAVE A RELIGION. I HAVE CHRIST! ISN'T IT FUNNY THAT PEOPLE BELIEVE THE NEWS MEDIA THE GOVERNMENT AND THE INTERNET, YET THEY QUESTION EVERYTHING IN THE BIBLE? THE ONLY TRUE SOURCE IS THE”

Följ bara Jesus, den vägen han visar dig. Följ INTE ditt hjärta! Följ den helige Andes vägvisning, råd, hjälp. Alltför många FÖLJER sitt HJÄRTA, säger de och det är fel, även troende säger så. Följ Jesus.

Bilden kan innehålla: text där det står ”DID YOU KNOW?! "Follow your heart" is NOT biblical advice! Proverbs 28:26 (KJV) He that trusteth in his own heart is a fool: but whoso walketh wisely, he shall be delivered. Jeremiah 17:9 (KJV) The heart [is] deceitful above all [things] and desperately wicked: who can know it?”

Planerat föräldraskap t ex, är ju omdiskuterat och i bibeln kan vi läsa om det i Hezekiel 16: 20-21

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.
Bilden kan innehålla: en eller flera personer, hav, himmel, text, utomhus och vatten

PSALM 113:3 From the rising of the sun unto the going down of the same the LORD’S name is to be praised.

Evangeliets sista tid

EVANGELIETS SISTA TID

PUBLICERAT 

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Vi läser från Predikaren kapitel 7:9: ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse. Bättre är en tålmodig man än en högmodig.” 

Saker och ting har en början och ett slut. Även i Guds rådslut finns en början, och ett slut. Världen har sin början – Gud har skapat allt. Det finns en början på evangelium som vi kan läsa om i Apostlagärningarna, och inte minst i evangelierna, och det finns också en evangeliets sista tid. Jesus talar både om den första tiden, och den sista tiden. Den första tiden är hans undervisning och hans exempel. Den sista tiden är hans profetiska tal då han förutsäger vad som ska komma i tidsålderns ände. 

Vi går till Matteusevangeliet 28:18 och läser där det vi kallar missionsbefallningen. Jesus hade varit verksam ett antal år, han hade dött som en förbrytare och korsfästs med andra förbrytare, men därefter uppstått från de döda. Då samlar han lärjungarna på ett berg och säger:

Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gör alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt er. Se jag är med eder alla dagar intill tidens ände.

Det började med ett speciellt avstamp, men apostlarna måste vänta på att något särskilt skulle ske, något som ännu inte hade skett. De skulle få kraft!
När Jesus tidigare undervisade om uppdraget och om att det skulle vara ända till tidsålderns slut, då läser vi i exempelvis Matteusavangeliet om ”detta evangelium”. Evangelium? Vet vi vad det är? Aposteln Paulus hjälper oss att få tag i själva kärnpunkten. Han har gått igenom en hel del med församlingen i Grekland och skriver till dem:

Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i, genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid — om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro. Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna, och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna, och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv (1 Kor 15).

Detta evangelium.

Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma (Matt 24:14).

Det här är ett mycket allvarligt ord som vi behöver beakta och stanna inför. Detta evangelium, detta glada budskap om riket, det ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma. 
När jag läser det här kommer jag att tänka på ett annat ord där Jesus talar om evangeliets inramning, en historisk inramning. I Lukasevangeliet 16:16 läser vi om början: ”Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.”
Det här är som en ram kan man säga, eller tröskel till den tid då evangelium började predikas. ”Sedan ska änden komma.” Det har en inramning – lagen och profeterna intill Johannes, och sedan kommer evangelium. Evangelium ska predikas i hela världen, och sedan kommer änden. Mycket av det Jesus säger, när han beskriver det som ska komma i tidsålderns avslutning, det ser vi och det förnimmer vi.

När vi läser om Herrens tillkommelse, finns det två ord i grekiskan – kvalitativt och kvantitativt. Inte alla epoker har den kvalité som kommer till uttryck. I allmän mening så kan det finnas tider som har väldigt stor betydelse för samhällen och folk, och så är det även med Guds verk i historien. Det finns saker som upprepas, men då har vi ännu inte kommit till det kvalitetsmässiga momentet, utan då handlar det om kvantitet. Men då saker och ting går i uppfyllelse, i fullbordan, då handlar det om hög kvalité. När Jesus kom var det förutsagt att han skulle komma, och den tiden ägde en väldig kvalité genom hans närvaro. Det kunde inte på något vis ersättas av något annat. Det fanns dock de som försökte ersätta det Gud ville, det som var Guds vilja. 

När apostlarna började predika efter att Jesus tagits ifrån dem, innebar det stort motstånd. Motståndet personifierades inte minst av översteprästerna, av de som kallades för saducéer, en typ av liberalteologer. När Jesus själv var verksam så möttes han inte på samma sätt av motstånd från saducéerna, som från fariséerna. Apostlarna däremot, hade inte så mycket problem med fariséerna. Jo, det hade de, men inte som Jesus själv hade. De hade däremot saducéerna över sig. 
Apostlarna hade predikat och blivit fängslade, men frisläppta, för folket tyckte så mycket om dem och höll dem i stor ära. Det var Petrus, Andreas, Jakob, Johannes; de som hade varit med Jesus. De hade ett sådant budskap, och en sådan kraft var verksam, att det gick bara inte att låsa in dem.
 Fariséen Gamaliel tillrättavisade dem som var väldigt ivriga att få apostlarna i fängelse. Vi läser om det i Apostlagärningarna 5:34-39: Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen. Sedan sade han till de andra: ”I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män. För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet. Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade. Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned; men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.”
Den vise mannen Gamaliel berörde två exempel. Det ena handlade om Teudas. Varför slöt sig fyrahundra män till honom? De var upptagna av tiden, och framförallt kvantiteten av tiden. Det har ju gått så lång tid, och nu borde väl Messias komma. Eller, det sker ju så mycket, så mycket som talar om att nu är tiden inne. De var framförallt uppmärksamma på kvantiteten av tiden, kvantiteten av händelserna. Men de kunde inte se kvalité, att den här Teudas inte hade den kvalitét som en gång skulle träda fram genom Jesus Kristus själv.

Samma gäller naturligtvis Judas från Galileen. Varför förleddes de av Judas? Det var så mycket som hände, kanske. Det var så mycket som talade för det. Tiden var nu nära, och man tog intryck av kvantiteten, och kunde inte bedöma kvalitén. Judas hade inte den kvalitét som Messias skulle ha. Teudas hade inte den kvalitén. Men Jesus hade den! Jesu lärjunge Simon Petrus bekänner sig till denna kvalitét: ”Du är Messias, den levande gudens son.” Det var en stor gåva att han fick se det. Det blev uppenbarat för honom och det kan man verkligen kalla nåd. Jesus sa: ”Det här har du fått uppenbarat för dig.” Det är inte bara att du har samlat en massa uppgifter, samlat en massa fakta. Visserligen är det väldigt viktigt, men man måste kunna se skillnad på Teudas och Jesus. På Judas och Jesus. Och i det läget var det många som inte kunde det. 
Men när Jesus talar – inte om den tiden som var då – men om den tiden som ska komma, om framtiden, då handlar det om vågor av försök till att ersätta Guds vilja, vågor av försök att ersätta Jesus Kristus själv. Han talar till lärjungarna i Matteus 24 om åtminstone tre stora vågor av falska Messiaspretendenter och falska profeter. Lärjungarna har ställt en fråga i vers tre: ”Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände. Då svarade Jesus och sade till dem: Sen till, att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: Jag är Messias’ och skola förvilla många. Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig.”
Det var sådana händelser som man då säkert kunde räkna upp väldigt många av, och som vi nu även i vår tid kan räkna upp väldigt många av. Lukas talar i kapitel 21 om samma saker. Det är samma tal som i Matteusevangeliet men på det sätt Lukas uppfångat Jesu ord: ”I får höra krigslarm och upprorslarm”(v 9), och ”folk ska resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det ska bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra” (v 10-11).
Hur många gånger i historien har man inte kunnat räkna upp mycket sådant här som har hänt? Det finns kvantitet, men man missar många gånger kvalitén. Man kan fångas av många som kommer under Jesu namn och säger ”jag är Messias.” 
I Matteus läser vi vidare i kapitel 24:11- 14:

Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

Det var där vi tog utgångspunkten. Och änden kommer och har sin våg. Det kommer en våg av falska profeter, men det kommer att vara en viss skillnad då för de kommer att vara mycket mer attraktiva, förrädiska och förföriska än någonsin tidigare. Det är den våg som han talar om i vers 24:

Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.

Det är en sak jag funderar på när det gäller just den här versen, och jag läser den om och om igen:”Detta evangelium om riket ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.” Det kan man kalla för evangeliets sista tid. Det finns en första tid, och då hade vi en inramning, eller en förberedelse – lagen och profeterna har haft sin tid, intill Johannes döparen. Sedan dess predikas evangelium om Guds rike, och sedan ska änden komma. Det är alltså ett skede som väntar. Evangeliets sista tid. 

Himlen har förväntningar på Jesu lärjungar, att vi ska vara vaksamma. Tidshändelser är väldigt allvarliga, det ska man inte ringakta. Vi ska vara vaksamma, helt uppenbart. I Markusevangeliet 13:33-37 har vi samma tal men såsom evangelisten Markus uppfattade det:

Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne. Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka. Likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen; vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer. Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!

Hur ska vi förhålla oss till evangeliets sista tid? Vad kommer den att innebära? 
Innan han talar om ”detta evangelium”, säger han: ”Den som är ståndaktig intill änden, han ska bli frälst.”
Här talar Jesus om händelser som ska komma i framtiden, ja han talar faktiskt om en väldigt intensiv missionsverksamhet. Men det är verkligen inte bara hans lärjungar som är verksamma. Det är verkligen inte bara hans vittnen som är aktiva. Det står om de som han kallar för falska profeter, och de som utger sig för att vara Messias. En intensiv missionsverksamhet, det är typiskt för den här sista tiden och stor betydelse har då ståndaktigheten. Många gånger kanske det inte är så nödvändigt att kasta sig ut i alla möjliga aktiviteter, men bara att stå fast vid det som vi har fått lära. Som aposteln Paulus skriver till Timoteus. Hålla fast när så väldigt mycket, så många olika krafter är i rörelse och vill fånga. Det är allvarliga saker som sker.
 
Jag tycker det är märkligt med de här rättegångarna som pågår nu. Dels en rättegång i Uppsala som handlar om att det gjorts anspråk. Man talar där om personer som är narcissistiska; väldigt självupptagna och väldigt uppviglande människor, som har en otrolig förmåga att spela ut sig själva. Det gäller inte bara Uppsala tingsrätt och de som en gång utgjorde den så kallade Knutbysekten och som har gjort anspråk på att vara Kristi brud. Det gäller även Amerikas förenta stater vars president dragits inför rätta i en riksrätt. Jag vet inte hur många gånger som Donald Trump har kallats för en narcissistisk person. Har inte denne man någon gång även sagt att han skulle gott kunna kallas Judarnas konung? Israels konung, eftersom han tog beslutet att flytta den amerikanska ambassaden. Detta sker parallellt – människor som gör märkliga anspråk.
Jag inledde studiet med ett ord i Predikaren. Det är faktiskt ett ord som på sitt sätt är löftesrikt. ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse. Bättre är en tålmodig man än en högmodig.” Tålamod och ståndaktighet. Det hör hemma i ändens tid ifall vi vill bli frälsta. ”Den som är ståndaktig intill änden, han ska bli frälst.” 
Jag talade om att saker och ting har både början och slut. Evangelium kommer inte att predikas i evighet – det finns en bestämd tid. Därför är det allvarligt att ta vara på den tiden, och som aposteln Paulus skriver till Korintierna:

Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt. Han säger ju: Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag (2 Kor 6:1-2).

Det fanns ett folk i världen som Gud ingick förbund med, och som har givit oss skrifterna, Toran. Detta Israels folk har en början, men också ett slut, eller vi kanske hellre ska säga ett mål. Det är bättre att använda det uttrycket även om evangelium, och även om skapelseverket som sådant. 
När började det gamla egendomsfolket; det folk som har så stor betydelse för Guds frälsningsrådslut? Vilket är målet för detta Guds egendomsfolk? Det judiska folket som varit förskingrat under så lång tid men som åter har börjat församlas i det land som Gud med ed och löfte hade givit åt deras fäder. När började det här folket? Har du funderat på det? 
Ja, det började med Abraham? Eller började det med Isak? Eller med Jakob? Jakob är den som får namnet Israel. Israel, dess begynnelse. Jag tror att vi får ett svar på den frågan om vi går till Jesaja 51:1-2:

Hören på mig, I som faren efter rättfärdighet, I som söken HERREN. Skåden på klippan, ur vilken I ären uthuggna, och på gruvan, ur vilken I haven framhämtats: ja, skåden på Abraham, eder fader, och på Sara som födde eder. Ty när han ännu var ensam, kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.


Det här kan man kalla Israels begynnelse. Det är något som Gud själv tänkt, någonting som Gud själv genom sitt sätt att handla med Abraham har förberett. ”När han ännu var ensam kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.” 
Men vad är då målet? Det började med en ensam man. Redan när det talades om den ensamme mannen, så talades det också på sätt och vis om målet. Det talas om vad Gud har gjort, att han kallat honom, välsignat honom och förökat honom. Därför är det väldigt intressant när aposteln Paulus i Romarbrevet undervisar om vad som är slutmålet för detta judiska folk. Där finns mycket spännande uttryckt som handlar om inte slut, men fullbordan.
Det här är ett väldigt ämne för studium. Början och slutet! Hela skapelsen. Israels folk. Evangeliets första tid. Evangeliets sista tid inför Jesu tillkommelse … en ny början!