Tag Archive | Bibeln

Växande. Mognad. Trohet. Styrka. Tankar.

Matt 13:30Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada.”
Ef 4:15Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus.
Kol 1:10Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud.
Kol 2:19Han håller sig inte till honom som är huvudet och som får hela kroppen att växa med den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av leder och senor.
1 Thess 3:12Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er.
Heb 12:15Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många.
2 Pet 1:8För om allt detta finns hos er och får växa, blir ni inte overksamma eller utan frukt i er kunskap om vår Herre Jesus Kristus.

Bibelorden är tydliga i sitt budskap till oss, vi som vill växa, förkovra oss och bli den som Gud vill och kan använda. Vi har alla olika ERFARENHETER och kunskaper. MEN vi är alla människor, och vi försöker sprida hans ord så gott vi kan, det är vår uppgift. Ett bibelord är ett bibelord som skall förstås, inte kastas i huvudet på t ex en sörjande människa eller en människa som talar om en sanning som man inte förstår.

Vi troende är alla på olika nivåer i vårt växande och kunnande, en del har fel, en del har rätt, då det gäller Gudsordet. MEN om vi alla tar GUDS ORD på allvar så får vi nåden att kämpa oss igenom livet som sådant och vi får nåden att bli använda. Den stora kärleken från Gud ger oss kraft och styrka att gå vidare även om vi som människor kan känna att man kanske ‘inte orkar en dag till’. Där har jag varit många gånger.

DÄR, i sådana situationer, har många personer i tiden varit och det behövs stor tro på Gud och erfarenhet av att bibelordet håller, för att ORKA LEVA i olika omständigheter som kan vara mycket mycket svåra. Det märkliga är att det glättiga och roliga skall ta överhanden, istället för att hjälpen i en svår tid borde överväga med tröst och hjälp, det sker inte alltid. Gud är god och tar oss över hindren och det är gott att VETA att han är GOD i ALLA Omständigheter.

Biblisk uppslagsbok H/ Jag lyfter mina händer, psalm

Herradöme
Rike. Välde.

Herravälde
Oinskränkt makt över någon eller något.

Herren
Israeliterna kom att betrakta Guds namn, som skrevs “JHVH”, som så heligt att man inte vågade uttala det. I stället angavs i skrifterna med vokaltecken att ordet skulle ersättas med “Adonai” (“Herren”). I den judiska översättningen av Bibeln till grekiska använde man det grekiska ordet för “herre”, “Kyrios”, där hebreiskan hade gudsnamnet JHVH. I svenska biblar har grundtextens “JHVH” följaktligen också översatts med “HERREN”, men skrivet med kapitäler (små versaler).

Herrens arm
Beteckning för Guds styrka och makt.

Herrens berg
Sinai, där Herrens ängel överlämnade lagen till Moses. Även beteckning på Sion, tempelberget i Jerusalem.

Herrens bön
Även kallad “Fader vår”. Jesu exempel på vad en bön till Gud bör innehålla och hur den kan vara utformad.

Herrens dag
Yttersta dagen. Den tidpunkt då Herren skall uppenbara sig för att på ett avgörande sätt ingripa i mänsklighetens tillvaro – som domare över de orättfärdiga och frälsare av de rättfärdiga – och upprätta ett Guds rike på jorden. I den uppenbarelse aposteln Johannes fick, “förflyttades” han “i anden” till Herrens dag.

Herrens heliga
Änglarna.

Herrens kärl
De heliga kärlen från templet i Jerusalem som fördes bort av den babyloniske kungen Nebukadnessars härar.

Herrens måltid
En gemensam måltid i den tidiga kristna församlingen där man bröt bröd och drack vin till minne av Jesu sista måltid med lärjungarna.

Herrens smorde
En kung, präst eller profet, eftersom man smorde deras hår med olja då de invigdes till sitt ämbete.

Herrens ängel
Ängel som representerar Gud. När Gamla testamentet talar om att Gud visar sig är det alltid Herrens ängel som åsyftas, eftersom ingen kan se Gud. Det var Herrens ängel som kontaktade Moses, ledde Israels folk ut ur Egypten, steg ner på berget Sinai, överlämnade lagtavlorna etc.

Himlens härskaror / Himmelens här
Änglarna. Även solen, månen och stjärnorna som israeliternas grannfolk dyrkade som gudomligheter.

Himmelriket
Eftersom judarna undvek att nämna Guds namn, sa man “himmelriket” i stället för “Gudsriket” då man talade om det världsomfattande rike som fredsfursten Messias enligt Bibelns profetior skulle upprätta på jorden.

Himmelrikets hemlighet
Kunskapen om det himmelrike som Messias ska upprätta på jorden, en kunskap som är fördold för alla utom för dem som Gud kallar och ger förmågan att förstå den.

Himmelrikets nycklar
Den auktoritet som Jesus gav åt apostlarna att öppna dörren till himmelriket för dem som beslutar sig för att följa Guds vilja, och att stänga den för dem som väljer att gå sin egen väg.

Himmelsfärden
Bibeln berättar att Jesus en och en halv månad efter sin uppståndelse fördes bort från jorden av ett “moln”. I Gamla testamentet nämns hur profeten Elia flyger iväg med en “vagn av eld”, men det rörde sig bara om en färd till en annan plats där han fortsatte sin verksamhet.

Jag lyfter mina händer

1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.
Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) efter Psalt. 121, Jesper Svedberg 1694 (41 år)

Noahide-lagarna


Förändra Heliga Tider och Lagar

Dan 7:25  Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid.

Noahide lagarna kommer tillämpas av antikrist efter hans kröning, och är mycket farliga. Som jag skrev i Del 5:1 Introduktion till Kabbalah fångades min uppmärksamhet kring detta av att någon frågade mig om vad jag ansåg om Noahide lagarna, som också kallas Noakit lagarna, där jag jämförde Noahide lagarna med Apg. 15:28-29För den Helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon ytterligare börda, förutom detta som är nödvändigt: Att ni ska avhålla er från det som är offrat åt avgudarna, och från blod, och från kött av kvävda djur och från otukt. Om ni noga aktar er för detta, gör ni rätt. Farväl. Och jag upptäckte vid närmare undersökning att Noahide och Apg. 15:28-29 inte har samma källa. Den ene kommer från Gud själv, och den andre från Talmud, och dessa två källor har alltså inte samma ursprung.
Men vad är Noahide lagarna? Noahide består av sju stycken lagar varav den sjunde är till för att upprätta och upprätthålla de sex första. Varje lag har mängder med underlagar som preciserar vad huvudlagen betyder och avgör straffet för överträdelser. Dess sju lagar har talmudiska rabbiner tagit fram för att gälla alla hedningar. De anses vara bibliskt grundade och gällande hela mänskligheten. Rabbinerna antyder med detta att: Där det judiska folket har 613 lagar, har hedningarna bara 7, underförstått: Det är vi som bär den tunga bördan och ni slipper lätt undan.
Läs nu följande väldigt noga och lägg det på minnet, för om rabbinerna får igenom dessa lagar, vilket de är på god väg att lyckas med, så ser vår framtid ut att blir ganska annorlunda och farlig.

Upp. 20:4 Och jag såg troner och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörds och för Guds ords skull, och som inte hade tillbett vilddjuret, inte heller dess bild och som inte hade tagit märket på sin panna eller sin hand. Och de levde och regerade med Kristus i tusen år.

De 7 Noahide lagarnaDessa lagar är som följer:

  1. Kännedom om den Enda Sanna G-den. Tron på EN ENDA G-d. Inte tillbe avgudar.
  2. Respektera G-d och prisa Honom. Häda inte Hans namn.
  3. Respektera Livet. Mörda inte; detta inkluderar abort.
  4. Respektera Äktenskapet; detta inkluderar samkönade äktenskap.
  5. Respektera andras Egendom. Stjäl inte.
  6. Respektera Djuren. Detta inkluderar att inte riva av kroppsdelar av levande djur.
  7. Upprätthålla Rättvisa. Upprätta ett juridiskt system som upprätthåller dessa lagar.

Lagarna ser till synes oskyldiga ut, jag menar, vem skulle inte hålla med om det här? Det är självklara lagar för en pånyttfödd kristen. Eller hur? Vi skulle aldrig tillbe avgudar, vi vördar Gud och respekterar allt liv, äktenskapet, andras egendom och även djuren. När man läser de sju lagarna verkar de vara tagna rakt ut av Bibeln. Men är dem det? Och varför behövs det nya lagar när vi redan har Guds tio budord?
Noahide lagarna har tagits fram av judiska rabbiner och är enbart till för oss hedningar. De påstås vara bibliskt grundade och rabbinerna säger att dessa gavs till Noas, därav namnet Noahide (Noachide, Noakit). Och att de därigenom gäller hela mänskligheten, eftersom Noas söner; Shem, Ham och Jafet, är allas förfäder. Dock hittar vi inte någonstans i Bibeln där Gud ger Noa sådana budord. Dessa är framtagna genom rabbinernas uttolkning av judiska skrifter i Talmud. Det närmaste vi kommer Noahide lagarna hittar vi i The Book of Jubilee, en apokryfisk judisk skrift.
Där det judiska folket har 613 lagar, har hedningarna bara 7, vilket är en sanning med modifikation. Det finns nämligen en stor mängd paragrafer under varje Noahide lag, närmare bestämt 620 lagar. Och det är när vi tränger ned i underlagarna vi förstår hur vidriga och farliga Noahide lagarna verkligen är. Jag börjar lite försiktigt.
Noahide styr hela ditt liv; vad du får ta på dig, hur du ser ut, hur du talar, vad du får äta, vad du får göra och om du får vila en dag i veckan eller inte. Männen får t.ex. inte raka sig, inte klippa håret vid öronen. Du rekommenderas att inte bära ett plagg som består av både ull och linnen då det ger ”kraftfulla mystiska effekter”, och om du väljer att inte bära plagg gjorda av ull och linnen, får du en riktig fin belöning av Gud. Dessa lagar är ”mjuka” lagar, d.v.s. ger oftast inga allvarligare påföljder.Hasidic University,1 där jag hämtat Noahide lagarna från, förklarar det så här.

… hedniska präster har länge gjort detsamma för sina avgudaceremonier. Att bära kombinationen av ull från får och linne från lin ger kraftfulla mystiska effekter som judar normalt är förbjudna att skapa, och som i avgudamässiga ritualer bygger på krafter av andlig orenhet. Även om hedningar inte är förbjudna att bära sådana plagg, kan de vara bra att undvika dem för att få extra andlig belöning från G-d.2

Men! Om du t.ex. låter håret växa långt för att sedan raka av det, kan du ha gjort dig skyldig till avgudadyrkan därför att ”Vissa avgudar eller falska gudar tillbeds genom … att låta håret växa långt, raka av det och sedan offra det.3 Enligt Noahide lagarna är straffet för detta halshuggning om du befinns skyldig.
Dödsstraff Genom HalshuggningDödsstraff genom halshuggning kan utdömas under alla de sex första lagarna. Jag har räknat och funnit 43 paragrafer som ger halshuggning vid överträdelse. Ordet dödsstraff används flitigt – 224 gånger i ett dokument på 653 sidor. Sammanlagt består Noahide lagarna av 7 huvudlagar och 620 underlagar. I praktiken är det bara sex huvudlagar, då den sjunde finns till för att upprätthålla de sex första och syftar till att upprätta ett rättssystem baserad på Noahide i varje stad. Längre ned kan du läsa dessa lagar.
För varje brott mot någon av de sex första lagarna gäller halshuggning! T.ex. vi kristna som tror att Jesus är Gud kommen i köttet, Guds Son, och tror på en treenig Gud, faller under lagen om avgudadyrkan, och kommer ställas inför ett ultimatum – förneka Jesus Kristus eller dö. Men t.ex. Jehovas Vittnen anses vara kosher och kommer vinna sitt liv, eftersom dessa intetroratt Jesus är Gud kommen i köttet.

Att inte tillbedja någon falsk gud på något av dessa fyra vanliga sätt: (a) böja sig, (b) offra offer, (c) bränna rökelse eller (d) hälla drickoffer (som t.ex. vin eller vatten). Dessa fyra rituella handlingar är alla involverade i dyrkan av den sanna G-den i templet i Jerusalem (när den väl har byggts upp från sina nuvarande ruiner), och är således heliga tillredningssätt som är förbjudna att utövas för någon falsk gud, även om handlingen inte är en del av den sedvanliga ritualen för den falska religionen (eftersom -6e budet handlar om de etablerade ritualerna som är specifika för varje falsk religion). Så även om det inte är en etablerad kristen tradition att erbjuda offermat till Jesus, och inte heller skulle buddhister normalt hälla drickoffer till sin avgud, så skulle ändå varje handling innebära dödsstraff.

Detta budord förbjuder också muntligt erkännande någon av alla falska gudar som ens gud och innebär dödsstraff.

Exempel: Att inte muntligt acceptera Jesus som ens gud eller “herre.”4 Att inte döpas till kristendomen eller att be i Jesu namn.5 Att inte påstå sig ha fått andliga uppenbarelser från Jesus eller “moder Maria.”6

Att Jesus gjorde vatten till vin, eller att han gick på vattnet, är häxkraft enligt Noahide. Om du försöker göra liknande gärningar som Herren, som t.ex. att be för de sjuka, gör du dig skyldig till häxkraft och straffet är…. halshuggning.

Det var kraftfullare och effektivare i forntiden, vilket bevittnades av de egyptiska trollkarlarnas förmåga att förvandla vatten till blod eller andra ämnen, eller att framkalla grodor över hela landet (se 2 Mos. kap. 7-8), eller senare, Jesus Nasarens förmåga att förvandla vatten till vin eller gå på vatten; idag är det främst en illusion och bedrägeri och i allmänhet kraftlöst. Men även när den var på sin höjd hade trolldomen alltid svåra begränsningar (se 2. Mosebok 8: 14-15). Icke desto mindre är alla försök att utöva detta föremål för verkställighet av teokratiska domstolar under dödsstraff.7

Dödsstraff genom Halshuggning är standardstraff för en hedning som befunnits skyldig till brott mot en av de sex lagarna och det anses vara den mest humana metoden.

Kort beskrivning: Att avrätta genom halshuggning de som är dömda för att ha begått vissa synder. Förfarandet för halshuggning utförs vanligtvis med svärd.

Detta straff genomförs av judiska domstolar för särskilda synder, medan det är den enda metoden för dödsstraff som utförs av hedniska teokratiska domstolar, oavsett brott enligt Noahide-lagarna.8

Det gäller med andra ord andra lagar för juden än för hedningen. Något som kräver dödsstraff för en hedning är inte lika allvarligt för en jude. Lika märkligt är att om en judisk man eller kvinna har tidelag9 ska både den skyldige och djuret dödas. Men om en hedning har tidelag så sparas djuret i båda fallen.10 Det verkar inte vara lika allvarligt för djuret om en hedning våldför sig på det. Men så är icke-juden enligt Talmud en lägrestående varelse med ”satanisk natur”.
En hedning och jude får inte gifta sig. Juden, antingen man eller kvinna, får piskslag för överträdelsen. Om hedningen är en man, får han sitt straff av Gud. Om hedningen är en kvinna, får hon dödsstraff från den judiska domstolen.11 En judisk man står över en judisk kvinna, den judiska kvinnan står över de judiska barnen, den judiske kvinnan står över en homosexuell judisk man, sen en lesbisk judisk kvinna, sen judarnas djur i rätt ordning. Under strecket kommer en hednisk man kommer efter det, sen en hednisk kvinna, osv.
Bibelns släkttavlor följer mannen, men rabbinerna ändrade detta till att följa kvinnan. Den som har en judisk mor räknas som jude.12
Vem verkar vara måltavlan när du läser igenom följande paragrafer? Skriv gärna en kommentar.
Paragrafer Om Dödsstraff Genom Halshuggning
Här vill jag gå igenom de olika lagarna och dess underparagrafer där dödsstraff genom halshuggning är domen:

  1. Budord mot avgudar-5 Ingen avgudadyrkan enligt fyra standardsätt. Detta budord förbjuder också muntligt erkännande av alla falska gudar som ens gud och innebär dödsstraff. Exempel: Att inte muntligt acceptera Jesus som ens gud eller “herre.” Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  2. Budord mot avgudar-6 Ingen avgudadyrkan enligt dess etablerade ritualer. Att inte tillbe en falsk gud enligt de sedvanliga ritualerna som fastställts av dess religion. Exempel: Inte för att döpas till kristendomen eller att be i Jesu namn. Att inte fira sådana hedniska helgdagar som påsk, halloween eller jul. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  3. Budord mot avgudar-7 Inte offra sina barn genom ritualer för att dyrka Molech. Medan all avgudadyrkan redan är förbjuden och verkställs med dödsstraff, var Molech-kulturen uppenbarligen en så farlig form av avgudadyrkan att förtjänar ett separat Torah-bud. *Exempel: Inga ges. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  4. Budord mot avgudar-8 Inte utöva Ov-Kultens praxis. I forna tider i landet Kanaan praktiserades Ov-kulten som ett sätt att kommunicera med spöken. En kombination av trolldom och avgudadyrkan. Den som utövar Ov är straffskyldig i teokratiska domstolar; konsekvenserna för dem som deltar i och besöker sådana ceremonier diskuteras i budet -36. Exempel: Inga ges. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  5. Budord mot avgudar-9 Inte utöva Yidonikultens praxis.Den antika Yidoni kulturen, som utövades i Kanaans land, kombinerade trolldom och avgudadyrkan i en séansliknande ritual för att konsultera andar. Utövaren av Yidoni är straffskyldig i teokratiska domstolar; de som deltar och konsulterar sådana ceremonier begår också en synd under -37. Exempel: Inga ges. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  6. Budord mot avgudar-16 Inte locka en annan person till avgudadyrkan. Att inte rekrytera en annan person till tron på eller tillbedjan av någon falsk gud. Detta förbud gäller även om frestaren inte själv tror på den falska religionen, utan bara rekryterar andra för något yttre syfte; dödsstraff verkställs också för försök att locka, oavsett om den lockade personen faktiskt valde att gå med eller delta i avgudadyrkan. Exempel: Inte för att delta i kristen mission eller distribution av missionärstraktat och inte donera pengar till någon kyrka eller byrå som driver rekrytering eller aktiviteter som t.ex. “vittnesbörd”. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  7. Budord mot avgudar26 Ingen profetia i en falsk guds namn. Att inte uttala ett profetiskt budskap som förment antas mottas från någon annan källa än den sanna G-den…. Även om den falska profetian eller meddelandet innehåller sanning, av det faktum att det uttalas i namnet på någon falsk gud eller makt, låtsas det att validera dessa andra gudar och är därför en aspekt av avgudadyrkan. Exempel: Att inte påstå sig ha fått andliga uppenbarelser från Jesus eller “moder Maria.” Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  8. Budord mot avgudar27 Ingen falsk profetia, inte ens i den sanne G-dens namn. Att inte uttala ett falskt profetiskt budskap, inte ens i den sanne G-dens namn. Detta förbud inkluderar (a) att inte ge ut ett meddelande som aldrig mottogs från G-d, vare sig meddelandet i sig är sant eller falskt, och (b) att inte tillkännage en sann profetia som faktiskt kom från Gd, men inte till den personen som påstår sig vara profeten. Således innehåller falsk profetia i G-ds Namn antingen falskt innehåll eller falskligen ges äran som “profet” till en person till vilken G-d inte väljer att uppenbara budskap. Exempel: Inga ges. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  9. Budord mot avgudar34 Ingen Häxkraft. Att inte bedriva någon form för trolldom eller svartkonst, att inte kontakta andliga krafters orenhet för att försöka åstadkomma fysiska resultat…. Icke desto mindre är alla försök att utöva det föremål för verkställighet av teokratiska domstolar under dödsstraff. Exempel: Inga ges. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  10. Budord mot hädelse60 Ingen hädelse mot G-ds Namn. Att inte uttala en förbannelse mot G-d (G-d förbjude!) med ord. För hedningar skulle dödsstraff verkställas mot en som hädar den sanna G-den med vilket namn som helst för Honom, på vilket språk som helst, när åtminstone ett pålitligt vittne kan vittna om brottet – så länge vittnesbörden stöds av allt annat bevis. Exempel: Inga ges. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  11. Budord mot Mord289 Inga mord.Att inte mörda någon, direkt eller indirekt, inklusive abortera ett foster eller utföra eutanasi mot en redan döende person. Teokratiska domstolar skulle verkställa dödsstraff för avsiktligt mord; oavsiktligt mord (dråp) skulle inte verkställas mot hedningar av teokratiska domstolar, men mördaren skulle kunna dömas i blodhämnarens händer. Exempel: Att inte abortera ett foster 40 dagar efter befruktningen (den punkt då människoliv börjar, såsom definieras av G-d’s Lag; förstörelse av ett embryo före den punkten är en annan synd – av villig förstörelse i allmänhet – och teokratiska domstolar är moraliskt förpliktigad att också förbjuda sådana tidiga aborter när det blir ett utbrett missbruk, som med dagens tillgänglighet av RU-486 och andra “morgon efter” piller). Att inte göra ett barmhärtighetsmord, inte ens för att avsluta en patients lidande. Att inte begå självmord (straffas av G-d själv efter personens död). Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  12. Budord mot Stöld+218 Att bestraffa en våldtäktsman.När ett ögonvittnes vittnesmål kan bevisa att handlingen var ofrivillig från kvinnans sida, måste teokratiska domstolar straffa en hednisk våldtäcktsman med dödsstraff. Teokratisk lag klassificerar våldtäkt som en form av skada, liknande att skada en person, som i fallet med en hednisk brottsling också verkställs med dödsstraff. Exempel: Inga ges. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  13. Budord mot Stöld+239 Att bestraffa en tjuv.För domstolarna att verkställa dödsstraff för alla hedningar som stjäl till och med ett litet belopp och förmodligen kräva att han också återlämnar eller återbetalar den stulna egendomen (se bud +194). Detta bud tillåter också en husägare att döda alla inbrotttjuvar som han finner bryter sig in i sitt hus, under antagandet att inbrottstjuven är helt kapabel att döda honom om denne ges möjlighet. Exempel: För att domstolarna ska avrätta inbrottstjuvar, beväpnade rånare och plundrare samt snattare, studenter som stjäl kopior på svaren på ett test och de som driver bedrägliga affärssystem. För att domstolarna ska avföra alla som sprayar graffiti eller vandaliserar någons egendom. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  14. Budord mot Stöld238 Inte försenar lönen för anställda. Att inte försena att betala lön till en arbetare eller avgifter till en tjänsteleverantör. Betalning sker på dagen dagen arbetet utförs, såvida inte ett förhandsavtal gjordes för att betala på något annat schema. Att inte betala i tid är en form av stöld, för vilken en hedning får dödsstraff. Därför måste man till och med låna, om det behövs, för att inte betala för sent. Exempel: Inga ges. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  15. Budord mot Stöld243 IngenKidnappning.Att inte kidnappa någon person. Teokratiska domstolar skulle verkställa detta budord med dödsstraff för hedningar. Exempel: Inga ges. Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  16. Budord mot Stöld244 Inga stölderAtt inte stjäla några pengar eller föremål från någon. Det här budordet täcker all stöld i smyg, till exempel inbrott, fusk eller ekonomisk bedrägeri. En hedning som stjäl till och med ett litet belopp får dödsstraff.Exempel: • Att inte ta pennor eller pappersklipp eller göra obehöriga fotokopior på en arbetsplats bakom handledarens rygg. Att inte stjäla något tillfälligt för att göra ägaren arg, även med avsikt att återlämna fastigheten. Att inte lura eller vilseleda människor i affärer, till exempel genom att felaktigt föreställa eller dölja fakta om en produkt för att sälja den.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  17. Budord mot Stöld244 Inga rånAtt inte öppet stjäla några pengar eller föremål från någon. Detta budord omfattar all stöld med våld, till exempel väpnad rån eller plundring. En hedning som stjäl till och med ett litet belopp får dödsstraff.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  18. Budord mot Stöld246 Inte stjäla land genom att flytta gränsposter.Att inte flytta ett staket eller annan markör som skiljer två egendomar för att stjäla fastigheter från ens granne. Teokratiska domstolar skulle verkställa detta bud med dödsstraff för hedningar som medvetet flyttar en fastighetsgräns.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  19. Budord mot Stöld247 Ingen vägran att betala skulder.Att vägra att returnera ett lånat föremål eller att vägra att betala någon skuld, vare sig det uppstår genom lån, genom köp eller rättsligt ansvar (exklusive fall där gäldenären verkligen inte kan betala). Detta är en form av stöld, och teokratiska domstolar skulle verkställa detta bud med dödsstraff för hedningar.Exempel: Att inte förklara konkurs mot legitima skulder, vilket gör att en person kan undvika sitt ekonomiska ansvar med rättsligt skydd av den nuvarande, icke-teokratiska regeringen. Att inte skapa ett företag som en juridisk sköld mot legitima skulder. Att inte vägra att betala legitima skatter som införts av en legitim regering (vart och ett av legitimiteten definieras av en serie regler enligt teokratisk lag).Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  20. Budord mot Stöld248 Inte förneka en skuld.Att inte ljuga genom att förneka att man är skyldig eller genom att förneka att en annans egendom är i hans besittning. Som en form av stöld kan detta verkställas med dödsstraff för hedningar. En jude som förnekar en skuld anses inte längre vara ett pålitligt vittne och ogiltigförklarar som vittna i en domstol, och detsamma kan gälla för hedningar (i fall där domstolar är maktlösa att utföra dödsstraffet).Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  21. Budord mot Stöld249 Inte under ed förneka en skuld.Att inte avge en falsk ed som förnekar att man är skyldig eller att förneka att en annans egendom är i hans besittning. Detta kombinerar stöldens synd genom att förneka en skuld (bud -248) med synd om hädelse när man gör en falsk ed (bud -62) och kan verkställas med dödsstraff för hedningar.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  22. Budord mot Stöld250 Ingen över- eller underavgift i handeln.För köpmän som inte tar betydligt mer än det lokala marknadspriset för identiska varor och för kunder att inte betala betydligt mindre än marknadsvärdet. Teokratisk lag anser att detta är en form av fusk som ger dödsstraff för hedningar när de görs medvetet; oavsiktlig över- eller underavgift av ett visst belopp måste återbetalas och mer än det gör att försäljningen ogiltigförklaras fullständigt. Förbudet mot över- eller underbetalning gäller inte när 1. säljaren uppger hur mycket av hans försäljningspris som är vinst;2. försäljningen sker som byteshandel och byter varor snarare än att köpa med pengar. Eller3. det är en försäljning av mark, slavar eller samlade skulder.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  23. Budord mot Stöld267 För en jordbruksarbetare att inte äta från de oskördade produkter han arbetar med.För en anställd jordbruksarbetare att inte äta från grödor han arbetar med, såvida han inte utför skördarbete, i vilket fall den teokratiska lagen tillåter honom att äta från dessa grödor medan han utför arbetet (bud +201). En anställd arbetare som äter från förbjudna grödor som han arbetar på begår en form av stöld för vilken han får dödsstraff.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  24. Budord mot Stöld268 För att en jordbruksarbetare inte tar mer än han kan äta under skörden.För en anställd jordbruksarbetare att inte själv ta grödor han arbetar med, andra än de som han tillåts enligt teokratisk lag att äta medan han utför skördarbete (bud +201). Detta bud förbjuder honom att ta ytterligare skördprodukter för att äta senare eller till andra som hans familj att äta. En anställd arbetare som tar ytterligare grödor som han arbetar på begår en form av stöld för vilken han får dödsstraff.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  25. Budord mot Stöld271 Ingen användning av falska vikter eller mått.För att inte fuska i affärer genom att använda felaktiga mått, inklusive våg och mått på torr eller flytande volym. Teokratiska domstolar skulle verkställa detta bud med dödsstraff för hedningar som medvetet fuskar i affärer, medan vågar eller pumpar som är felaktiga genom vårdslöshet skulle hittas och korrigeras av regeringens inspektörer.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  26. Budord mot Omoral330 Ingen relation med ens mor.För att en man inte ska ha samlag med sin egen mor. Båda skulle straffas under detta bud. Straffet för både judar och hedningar är dödsstraff, även om det på olika sätt.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  27. Budord mot Omoral331 Ingen relation med ens fars fru.För att en man inte ska ha samlag med sin fars fru, även om hon inte är hans mor, och även efter att hon inte längre är gift med sin far. Både mannen och kvinnan skulle få dödsstraff enligt detta bud.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  28. Budord mot Omoral347 Inget äktenskapsbrott med en gift kvinna.För att en man inte ska ha samlag med en gift kvinna. Teokratisk lag förbjuder en kvinna att ha flera män, och därför är alla förbindelser mellan en gift kvinna och en annan man förbjudna enligt detta bud. Båda äktenskapsbrytarna, mannen och kvinnan, skulle få dödsstraff.(Eftersom en man enligt den grundläggande Torah-lagen får ha flera fruar (såvida det inte är förbjudet enligt ytterligare regeringslagar), skulle äktenskapliga förbindelser mellan en ensamstående kvinna och en gift man inte vara äktenskapsbrott, och ingen av parterna skulle åtalas i teokratiska domstolar ; ändå skulle det vara ett brott mot förbudet mot förbindelser utanför äktenskapet (se bud -355) och skulle leda till straff från himlen.)Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  29. Budord mot Omoral348 För att en man inte ska ha relationer med ett djur.För att en man inte ska ha samlag med ett djur. En jude som bryter mot detta bud skulle avrättas, liksom djuret; en hednisk överträdare skulle också få dödsstraff, men djuret skulle skonas.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  30. Budord mot Omoral349 För att en kvinna inte ska ha relationer med ett djur.För att en kvinna inte ska ha samlag med ett djur. En judisk kvinna som bryter mot detta bud skulle avrättas, liksom djuret; en hednisk överträdare skulle också få dödsstraff, men djuret skulle skonas.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  31. Budord mot Omoral350 Inga homosexuella relationer.För att en man inte ska ha samlag med en annan man. Förhållanden mellan två kvinnor betraktas inte som ett verkligt samlag, och därför skulle kvinnlig homosexualitet inte verkställas med dödsstraff enligt detta bud. Icke desto mindre är lesbianism ett brott mot reglerna mot blygsamhet (se bud -353), och är därför också förbjudet.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  32. Budord mot Omoral351 Inga homosexuella relationer med ens far.För att en man inte ska ha samlag med sin far. Som en tillämpning av det allmänna förbudet mot homosexualitet (se bud -350) verkställs detta bud med dödsstraff.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  33. Budord mot Omoral352 Inga homosexuella relationer med bror till ens far.För att en man inte ska ha samlag med sin farbror. Som en tillämpning av det allmänna förbudet mot homosexualitet (se bud -350) verkställs detta bud med dödsstraff.Exempel: Inga ges.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  34. Budord mot att Äta Levande Djur182 Att inte äta en lem från ett levande djur.Att inte äta från en lem – definierat som ett ben omgiven av en viss mängd kött, senor, vener etc. – som rivits eller skurits från ett levande djur, även om djuret dör innan den separerade lemmen äts. För hedningar täcker detta förbud lemmar av landdjur och verkställs med dödsstraff. lemmar slits från fåglar skulle vara synd men inte verkställas med dödsstraff. Detta bud förbjuder också att orsaka djur av alla slags onödiga lidanden. Men allt mänskligt behov, oavsett hur litet, åsidosätter detta förbud – inklusive att använda djur för äkta medicinsk eller säkerhetsforskning.Exempel: Att inte stödja tjurfäktning, tuppfäktning, rodeos eller andra sporter som orsakar lidande för djur för bara underhållningsändamål. Att inte jaga djur för rekreation där jordbruk och slakt är tillgängliga som källa.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  35. Budord för Rättslig Rättvisa273 Att inte avvika från Torahnormer när det gäller att bedöma ansvar och skuld.För att en domare inte ska avvika från reglerna och principerna i Toras teokratiska lag vid bedömning av ett fall, ersätter varken hans eget “sunda förnuft” eller motstridiga idéer från någon annan ideologi, filosofi eller religion för att tolka domar. En hednisk domare som medvetet förvränger rättvisan av någon anledning får dödsstraff.Exempel: Inga gesBestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  36. Budord för Rättslig Rättvisa274 För domare att inte ta mutor.För att en domare inte accepterar bestickning av något slag – oavsett om det är faktiska gåvor, politiska eller personliga tjänst etc. – även för att bedöma ett fall korrekt. Mutor snedvrider oundvikligen en persons bedömning, ofta utan att personen inser det. Att ta mutor i allmänhet, när det inte är relaterat till vissa fall, straffas av himlen; Att ta mutor i samband med ett visst fall medför dödsstraff för domaren. Exempel: För en domare som arbetar för en rättslig position som aldrig accepterar kampanjbidrag, politiskt stöd eller förmåner från mäktiga människor. För att en domare aldrig ska acceptera något fall som involverar en åtalad eller tvist (eller advokat) som tidigare stött domaren med kampanjbidrag, talmöjligheter, hjälp med karriärfrämjande, politiska fördelar, etc., eller något fall där någon som har tidigare stödde domaren – som en regeringsinsider som arrangerade sin utnämning till domare – har ett intresse. För att en domare aldrig ska acceptera ett mål som involverar någon från vilken han hoppas få förmåner i framtiden.Bestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  37. Budord för Rättslig Rättvisa275 För att inte gynna en hedrad i en tvist.För att en domare inte ska styra sin dom till förmån för en prestigefylld åklagare eller tvist för att inte skämma ut honom offentligt, utan snarare att döma ärendet och verkställa lagen med fullständig objektivitet, oavsett den tvistandes status. En hednisk domare som medvetet förvränger rättvisan av någon anledning får dödsstraff.Exempel: Inga gesBestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  38. Budord för Rättslig Rättvisa276 Att inte frukta farliga tvister.För en domare att inte ska befria eller avgöra till förmån för en farlig åtalad, till exempel en våldsam brottsling eller ledare inom organiserad brottslighet, av rädsla för vedergällning. Detta förbud är bindande för judiska domare, som förväntas frukta G-d mer än någon människa och som är skyldiga att ta alla ärenden som de har börjat höra. Men hedniska domare kan vägra att ta ett farligt fall även efter att ha hört argumenten. Ändå, om en icke-judisk domare väljer att höra ärendet, kan han absolut inte förvränga rättvisan på något sätt av rädsla; en hednisk domare som medvetet förvränger rättvisan av någon anledning får dödsstraff – såvida han inte tvingades kapitulera med ett direkt hot (se bud -294).Exempel: Inga gesBestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  39. Budord för Rättslig Rättvisa277 Att inte gynna en fattig tvistande part över en rik.För att en domare inte ska styra sitt beslut i en civil rättegång till förmån för en fattig person på grund av dennes fattigdom, för att döma honom en ekonomisk dom på bekostnad av sin rikare motståndare. En hednisk domare som medvetet förvränger rättvisan av någon anledning får dödsstraff.Exempel: Inga gesBestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  40. Budord för Rättslig Rättvisa278 Att inte vara partisk mot en ond tvistpart.För att en domare inte ska uttala sig mot en åtalad eller åklagare på grundval av andra synder som han begår, de som denne inte står åtalat för, utan snarare att döma ärendet och verkställa lagen med fullständig objektivitet, oavsett rättspartens ondska i andra frågor. En hednisk domare som medvetet förvränger rättvisan av någon anledning får dödsstraff.Exempel: Inga gesBestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  41. Budord för Rättslig Rättvisa292 Ingen avrättande av en överträdare utan prövning i domstol.Inte för att genomföra medborgargardes rättvisa mot en brottsling, utan snarare föra honom till domstolarna för en formell rättegång för att fastställa hans skuld eller oskuld när han anklagades för att ha brutit mot en av de sju Noahide-lagarna. Medborgargardes tillämpning skulle i sig vara en mordhandling som kan bestraffas med dödsstraff.Hedniska teokratiska domstolar fungerar något annorlunda än judiska:• Den enda straff som ges enligt de grundläggande Noahide-lagarna är dödsstraff genom att halshuggning.• Domen fattas av en domare, inte nödvändigtvis av flera domare (inte heller av en jury).• Minst ett vittne måste ha sett handlingen; under normala omständigheter får en person inte dömas på rent indicier (som vanligtvis är fallet i de flesta domstolar idag), och inte heller när vittnet motsägs av ett lika trovärdigt motsatt vittne.• En tilltalad kan dömas av sin egen bekännelse.I nödsituationer, inklusive okontrollerbara brottsvågor eller uppror, kan dessa regler släppas något för att döma de skyldiga och få tillbaka situationen under kontroll. Men detta bud kräver fortfarande att processen ska vara ordnad och genomföras av ett officiellt domstolssystem.Exempel: Inga gesBestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning.
  42. Generella Budord för Ordning i Samhället319 Inte slå sina föräldrar.Att inte slå någon av sina egna föräldrar. En person som slår sin förälder och orsakar blödning får dödsstraff för att medvetet orsakat skada (se bud +236). Uppföljning av detta bud krävs för att samhället ska fungera korrekt; bristande respekt för äldre, och särskilt ens egna föräldrar, leder till anarkisk omvälvning och förstörelse; denna princip har erkänts och följts av hedningarnas samhällen över hela världen i tusentals år och är mer trängande nödvändig idag än någonsin.Exempel: Inga gesBestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning i vissa fall.
  43. Generella Budord för Ordning i Samhället+221 Att behandla en fångad kvinna enligt vissa regler.När man utkämpar ett erövringskrig tillåts en judisk soldat som ser en vacker hednisk kvinna bland fiendens befolkning enligt judisk lag att ha en relation med henne en gång, varefter han kan välja att antingen gifta sig med henne eller skicka iväg henne. Denna behörighet är föremål för olika regler och villkor som definieras av detta bud.Detta tillstånd gäller endast i erövringskrig, inte försvarskrig; eftersom hedningar är helt förbjudna att föra krig i syfte att erövra, kan detta bud aldrig tillämpas på dem. Därför har en hedning som har förhållanden med en kvinna som han hittar på fiendens territorium begått en synd, vare sig det bryter mot förbudet för förbindelser utanför äktenskapet om hon är ogift (bud -355) eller om äktenskapsbrott om hon är gift (bud -347) – i det senare fallet är det straffbart.Exempel: Inga gesBestraffning för överträdelse: Dödsstraff genom halshuggning i vissa fall.

PDF Noahide-LagarnaJag har samlat alla Noahide lagarna i ett dokument på dryga 653 sidor som jag gjort tillgänglig för den som önskar läsa det. Rabbinerna påstår att det finns en uppsättning lagar för judarna och enannan för hedningarna. Bibeln vittnar tvärtom att det ska vara en och samma lag för både juden och främlingen.13

2 Mos. 12:49  En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.

2 Mos. 20:10  Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar.

3 Mos. 24:22  En och samma lag ska gälla för er, såväl för främlingen som för den infödde, för jag är Herren er Gud.

4 Mos. 9:14  Om en främling bor hos er och vill fira Herrens påskhögtid, ska han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni ska ha en och samma stadga för främlingen och för den infödde i landet.”

4 Mos. 15:15  Inom församlingen ska samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så ska det vara för främlingen inför Herrens ansikte.

4 Mos. 15:16  Samma lag och samma rätt ska gälla för er och för främlingen som bor hos er.”

4 Mos. 15:26  Hela Israels församling och främlingen som bor bland dem ska få förlåtelse, eftersom hela folket hade del i synden som gjordes av misstag.

4 Mos. 15:29  Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem ska samma lag gälla när någon begår en synd av misstag.

Jag skulle kunna ge många fler exempel från Bibeln, men det kanske räcker för att visa min poäng. Mose lag är en utökning och en detaljbeskrivning av Guds tio budord. Om Gud säger i torah att både Israels barn och främlingen ska ha samma lag, hur kommer det sig att rabbinerna försöker införa sju nya lagar, som dessutom inte ens finns i Bibeln? Vi vet att domstolar i kristna länder har tagit bort De Tio Budorden, och frågan blir då: Är det ett steg mot införandet av Noahide lagarna?
Fotnoter


1https://www.hasidicuniversity.org/2Noahide lagarna, under Optional Commandments, Negativa budord #42 No wearing a garment containg both wool and linen3Noahide lagarna, under Commandments Against Idolatry, Negativa budord #6 No idol-worship according to its established rituals.4Noahide lagarna, under Commandments Against Idolatry, Negativa budord #5 No idol-worship in four standard ways.5Noahide lagarna, under Commandments Against Idolatry, Negativa budord #6 No idol-worship according to its established rituals.6Noahide lagarna, under Commandments Against Idolatry, Negativa budord #26 No prophesying in the name of a false god.7Noahide lagarna, under Commandments Against Idolatry, Negativa budord #34 No witchcraft.8Noahide lagarna, under Commandments for Legal Justice, Positiva budord #226 To execute certain transgressors by the sword.9https://sv.wikipedia.org/wiki/Tidelag10Noahide lagarna, under Commandments Against Immoral Relation Negativa budord #348 For a man not to have relations with an animal.11Noahide lagarna, under Commandments Against Immoral Relation Negativa budord #51 No intermarriage between Jews and gentiles.12Noahide lagarna, under Commandments Against Immoral Relation Negativa budord #51 No intermarriage between Jews and gentiles.13(Sökning på Främlingen.)

FRÅN: https://theholyremnant.blogspot.com/2020/05/del-71-forandra-heliga-tider-och-lagar_63.html

Maria: NYTTIG Läsning! Läs igen!

Hälsn Maria

Om Bibeln:

Varför är evangelierna så lika varandra?

Tobias Hägerland, Lunds universitet

De tre första evangelierna i Nya testamentet påminner så mycket om varandra att likheten inte kan bero på en slump. I över 250 år har forskare funderat intensivt på i vilken ordning evangelierna har tillkommit och hur evangelisterna kan ha använt sig av varandra. Allt fler anar att gåtans lösning inte kan bestå i en enkel modell, utan att förhållandet mellan evangelierna är mer komplicerat än man ofta har antagit. Det mesta pekar på att evangelisterna använde texter som inte längre finns bevarade och att också det äldsta evangeliet, Markusevangeliet, har genomgått en redigering innan det fick sin plats i Nya testamentet.

De synoptiska evangelierna

De flesta bibelläsare funderar kanske inte så mycket över om ett ord av Jesus eller en episod ur hans liv står hos Matteus, Markus, Lukas eller Johannes. Kristna i alla tider har format sin bild av Jesus utifrån alla fyra evangelierna, och har kunnat konstatera att berättelserna är tillräckligt samstämmiga för att bekräfta varandra samtidigt som varje evangelist bidrar med något eget. Redan fornkyrkans teologer lade dock märke till att likheterna mellan de tre första evangelierna är betydligt mer omfattande än deras likheter med Johannesevangeliet. Med början på 1700-talet har forskare jämfört dessa tre skrifter, som man kallar för de synoptiska evangelierna eller synoptikerna, och föreslagit olika teorier för att förklara hur likheterna har uppstått.

De synoptiska evangelierna följer en gemensam tidslinje när de berättar om Jesu liv och verksamhet från det att Jesus döps av Johannes döparen. Man får ett intryck av att Jesu verksamhet varar i ungefär ett år. Först berättas det om hur Jesus förkunnar, undervisar, botar, driver ut andar och gör andra underverk i Galileen. Synoptikerna är överens om att Petrus erkännande av Jesus som Messias är en vändpunkt (Matt 16:16; Mark 8:29; Luk 9:20). Efter den börjar Jesus tala om hur han kommer att lida och dö i Jerusalem, och snart får vi också följa Jesus och hans lärjungar på vandringen till denna stad, dit de går i samband med påskhögtiden. Besöket i Jerusalem skildras utförligt, särskilt Jesu sista vecka då han rensar templet, håller påskmåltid med lärjungarna och till sist blir anklagad och dömd till döden. Jesus korsfästs, dör och blir lagd i graven. Den gemensamma tidslinjen avslutas med att några kvinnor finner graven tom två dagar senare och får veta att Jesus har uppstått.

Jämför man denna tidslinje med Johannesevangeliets är det lätt att se hur samstämmiga synoptikerna är. Johannes nämner en påskhögtid redan i början av sitt evangelium (Joh 2:13) och ytterligare en påsk något längre in i berättelsen (6:4), innan vi kommer fram till Jesu sista påskfirande (11:55). Johannes förutsätter alltså att Jesu verksamhet varade mellan två och tre år. Jesus gör också flera resor mellan Galileen och Jerusalem enligt Johannesevangeliet, ofta i samband med religiösa högtider som synoptikerna inte ens nämner (5:1; 7:2, 10; jfr 10:22). Johannes har inte som synoptikerna något dramatiskt avslöjande av Jesu identitet som Messias, utan lärjungarna är från första stund medvetna om vem Jesus är (1:41, 45, 49). Jesus rensar templet vid den första påskhögtiden (2:14–22), inte under sin sista vecka. Den sista måltiden är ingen påskmåltid och Jesus dör samtidigt som påsklammen slaktas. Det här visar att Jesu liv kunde berättas på rätt olika sätt under det första kristna århundradet. Ändå berättar de synoptiska evangelierna ungefär på samma sätt.

Likheterna mellan synoptikerna blir ännu mer slående om vi vänder oss till innehållet på en mer detaljerad nivå. Man har räknat ut att 90% av de händelser och Jesusord som berättas i Markusevangeliet också finns hos Matteus. Över 50% av samma material finns även hos Lukas. I många fall är dessutom formuleringarna nästan ordagrant de samma. Här följer ett exempel, där den svenska översättningen är hämtad ur Bibel 2000. Ibland skapar översättningen ett intryck av likheter och skillnader som inte finns i den grekiska grundtexten, och därför anges de avgörande uttrycken på grekiska inom parentes.

Matt 9:9–10Mark 2:14–15Luk 5:27–29 
Jesus fortsatte (paragon)därifrån, och då han såg (eiden) en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion) sade han till honom (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!” När han gick där (paragon) fick han se (eiden) Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion), och han sade till honom: (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!” Sedan gick Jesus därifrån (exelthen) och fick då se (etheasato) en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion). Han sade till honom (kai eipen auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!”
Och Matteus steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).Och Levi steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).Levi lämnade allt och steg upp och följde honom (anastas ekolouthei auto).
När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia) kom många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou).När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia autou) var det många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou), för det var många som följde honom.Levi gav en fest för Jesus i sitt hus (en te oikia autou), och där var en mängd tullindrivare och andra (ochlos polys telonon kai allon), som låg till bords med dem (esan met’ auton katakeimenoi).

Vi behöver inte tvivla på att de tre synoptikerna berättar om samma händelse, fastän mannen som blev Jesu lärjunge heter Matteus i evangeliet med samma namn och Levi hos de två andra. En del av Lukas formuleringar avviker också språkligt från Matteus och Markus. Alla tre berättar ändå episoden på ett så likartat sätt att det inte kan vara en tillfällighet. Tre av varandra oberoende vittnen till händelsen hade inte kunnat återge den så samstämmigt. Forskare har med rätta slagit fast att synoptikerna måste ha använt sig av varandra, eller av gemensamma källor.

Vilket evangelium är äldst?

Under lång tid diskuterade man framför allt vilket evangelium som är äldst och som därför kan ha legat till grund för de två andra. Numera är de flesta forskare överens om att det är Markusevangeliet, och det finns goda skäl för den slutsatsen, som vi skall se. Länge ansåg man dock att Matteusevangeliet var äldre. Matteusevangeliet står först i Nya testamentet och det var också den allmänna uppfattningen i fornkyrkan att Matteus skrevs först. Papias (100-talet) menade till och med att Matteus hade sammanställt Jesu ord på hebreiska, men det är osäkert om Papias verkligen tänkte på vårt Matteusevangelium. Johann Jakob Griesbach lanserade under 1700-talets senare del en hypotes som vetenskapligt försökte förklara förhållandet mellan de synoptiska evangelierna utifrån tanken att Matteus var det äldsta evangeliet. Enligt den här hypotesen använde Lukasevangeliets författare Matteusevangeliet, och till sist skrevs Markusevangeliet. Man tänker sig då att Markus ville göra en koncis sammanfattning av det viktigaste som Matteus och Lukas har gemensamt, och att han utelämnade i princip allt sådant som bara finns hos en av de andra. Det skulle kunna förklara varför Markus nästan inte har något eget material alls.

Det finns fortfarande en del amerikanska forskare som håller på Griesbachs hypotes, men i övrigt anser de flesta att det är osannolikt att Markus skulle ha använt sig av Matteus och Lukas. Det är nämligen svårt att förklara varför Markus i så fall valde att utelämna en rad viktiga traditioner som finns hos de två andra men inte alls i Markusevangeliet. I stället är Markus ofta mer detaljrik i de episoder som är gemensamma med Matteus och Lukas. Till exempel är inledningen till berättelsen om hur Jesus botar en lam man i Kafarnaum mer målande hos Markus än hos de andra:

Matt 9:1–2Mark 2:1–3Luk 5:17–18 
Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde.Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 
 Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem.En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota.
Där kom de till honom med en lam som låg på en bår.Då kom de dit med en lam som bars av fyra män.Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad…

Lukas storslagna inledning till episoden är lätt att begripa sig på. Fariseerna får en viktig roll senare i berättelsen och det är inte så underligt att Lukas väljer att omnämna dem redan i början. Däremot har de fyra bärarna som Markus nämner ingen funktion alls i berättelsen, förutom möjligen att detaljen får skildringen att framstå som mer levande och realistisk. De allra flesta forskare har svårt att föreställa sig att Markus skulle ha lagt till sådana ovidkommande detaljer och samtidigt ha uteslutit sådant material som saligprisningarna (Matt 5:3–12; Luk 6:20–23) och Herrens bön (Matt 6:9–13; Luk 11:2–4). Det är lättare att förstå varför Matteus och Lukas utelämnade de få episoder som är unika för Markus. Berättelserna om hur Jesus helar en döv man (Mark 7:32–36) och en blind man i Betsaida (8:22–26) kan till exempel ha uppfattats som opassande, eftersom Jesus här använder saliv för att bota.

Markus uppvisar över huvud taget en mer opolerad bild av Jesus än de två andra synoptikerna. Jesusbilden är mer tillrättalagd hos Matteus och Lukas, och även det talar mot att Markus skulle vara beroende av dem. Ett bra exempel finns i episoden om hur Jesus möter otro och motstånd i sin hemby Nasaret. Jesus ”kunde inte göra några underverk där”, konstaterar Markus (Mark 6:5), medan Matteus skriver ”han gjorde inte många underverk där” (Matt 13:58). Matteus har troligen ändrat formuleringen för att undvika bilden av en Jesus som ville men inte kunde göra underverk. Vi kan också tänka på hur Jesus enligt Lukas dör med ett förtröstansfullt ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:46; jfr Ps 31:6), men hos Markus (och även hos Matteus) i stället ropar ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34; Matt 27:46; jfr Ps 22:2) vilket kan uppfattas som att Jesus på korset faktiskt upplevde att Gud hade lämnat honom. Även här måste Markus version vara mer ursprunglig.

Markusevangeliet innehåller också en del sakliga tveksamheter som Matteus och Lukas har korrigerat eller uteslutit, till exempel påståendet att citatet ur Mal 3:1 står hos profeten Jesaja (Mark 1:2), orden om att det var på översteprästen Evjatars tid som David åt av skådebröden i templet (2:26) och den alldeles för generaliserande bilden av hur ”alla… judar håller fast vid fädernas regler” (7:3–4).

Mark Goodacre har uppmärksammat ytterligare ett fenomen som pekar på att Matteus och Lukas använde sig av Markusevangeliet. Goodacre visar hur Matteus och Lukas ibland har misslyckats att integrera material som de hämtat från Markus i sina egna evangelier. Episoden om hur Jesus botar en spetälsk man finns hos alla tre synoptikerna och är en god illustration av det här fenomenet. Hos Markus får vi inte veta var eller i vilket sammanhang den spetälske mannen kommer till Jesus, men mötet verkar äga rum i avskildhet, eftersom Jesus kan förmana den botade mannen att hålla tyst om det inträffade—en förmaning som inte blir åtlydd (Mark 1:40–45). Både Matteus och Lukas placerar händelsen i offentliga miljöer; hos Matteus är Jesus i sällskap med ”stora folkskaror” och enligt Lukas utspelar sig det hela ”i en av städerna”. Därför blir det rätt märkligt när Jesus här, precis som i Markusevangeliet, förväntar sig att botandet skall förbli en hemlighet (Matt 8:1–4; Luk 5:12–16). Det är som om Matteus och Lukas efter en stund har glömt bort hur de inledde episoden och i stället fallit tillbaka i en mer mekanisk återgivning av förlagan, det vill säga Markusevangeliet. Goodacres undersökningar visar att detta inträffar flera gånger i evangelierna, och hans resultat bekräftar andra forskares aningar att Markusevangeliet är det äldsta synoptiska evangeliet. 

Använde Lukas Matteusevangeliet?

Om Markusevangeliet skrevs först, återstår det att ta reda på hur Matteus och Lukas är relaterade till varandra. Här är oenigheten större bland forskarna. Austin Farrer föreslog 1955 en lösning som är ganska enkel: Lukas använde helt enkelt både Markus och Matteus som förlagor när han skrev sitt eget evangelium. Lukas skriver i inledningen till sitt evangelium att ”många” redan har försökt skriva en sammanhängande berättelse om händelserna kring Jesus (Luk 1:1). Enligt Farrer är det Markus och Matteus som Lukas syftar på.

Styrkan i denna hypotes är just att den är så enkel. Till skillnad från tvåkällshypotesen, som vi skall komma till senare, förutsätter Farrers hypotes inte några okända texter vilkas existens är osäker. Åtskilliga, framför allt brittiska, forskare har tilltalats av hypotesen och argumenterat för den. Mycket talar för att Lukasevangeliet verkligen är det synoptiska evangelium som skrevs sist. Lukas grekiska håller en något högre nivå än språket hos Markus och Matteus, och på många ställen kan man se hur Lukas förbättrar formuleringarna hos de två andra. Till exempel kallar Lukas Galileiska sjön för just en ”sjö” (limne på grekiska) och inte för ett ”hav” (thalassa) som Markus och Matteus lite missvisande gör. Vi har redan sett ett exempel på hur Lukas är den mest välplanerade berättaren: i episoden om den lame mannen i Kafarnaum ser Lukas till att introducera Jesu motståndare redan i början, medan de dyker upp halvvägs in i berättelsen hos Markus och Matteus.

Om vi tänker oss att Lukas använde de två andra evangelierna förklarar det, enligt anhängarna till Farrers hypotes, varför Lukasevangeliet ibland ligger nära Markusevangeliet men andra gånger stämmer bättre överens med Matteusevangeliet. Lukas och Matteus har nämligen en hel del gemensamt material som inte alls finns i Markusevangeliet. Vi har redan konstaterat att saligprisningarna och Herrens bön saknas hos Markus. Totalt rör det sig om ca 200 verser material som är gemensamt för Matteus och Lukas, varav det mesta är Jesusord (till exempel en stor del av innehållet i Bergspredikan i Matt 5–7 eller Slättpredikan i Luk 6) och i mindre utsträckning berättelser (till exempel episoden där Jesus sätts på prov i öknen, Matt 4:1–11; Luk 4:1–13). Kan det vara så att allt detta är stoff som Matteus lade till det som han hittade i Markusevangeliet, och att Lukas sedan i sin tur tog över det från Matteus?

De flesta forskare tror ändå inte att Lukas verkligen använde Matteusevangeliet. En viktig invändning mot den tanken är att Matteusevangeliet har en mycket välordnad struktur, som Lukas inte alls har tagit över, och det är svårt att förklara varför han inte har gjort det. Matteus utmärker sig genom att han har separerat det mesta av Jesu undervisning från berättelserna om honom och samlat denna undervisning i fem sammanhängande tal. Det mest omfattande talet är Bergspredikan, som redan omnämnts (Matt 5–7). Hos Matteus hittar vi också Utsändningstalet (kap. 10), Liknelsetalet (kap. 13), Kyrkoordningstalet (kap. 18) och Talet om tidens slut (kap. 24–25). Mycket av det som står i dessa tal är just sådant som inte finns i Markusevangeliet, men däremot i Lukasevangeliet. Hos Lukas kommer dock denna undervisning inte i stora sjok som hos Matteus, utan insprängd på flera olika platser i den större berättelsen och på ett sätt som verkar mindre genomtänkt. För de flesta forskare är det mycket osannolikt att en kompetent författare som Lukas skulle ha slagit sönder Matteusevangeliets goda struktur på det sättet.

En annan invändning mot Lukas beroende av Matteusevangeliet är kanske ännu mer uppenbar. De flesta av oss har väl en rätt klar bild av hur Nya testamentet skildrar Jesu födelse, men om vi verkligen jämför berättelserna om Jesu bakgrund, födelse och uppväxt hos Matteus och Lukas upptäcker vi snart hur olika de egentligen är (Matt 1–2; Luk 1–2). Inte nog med att Matteus berättar ur Josefs perspektiv medan Lukas ser händelserna med Marias ögon. Matteus har dessutom med en rad episoder som Lukas inte alls nämner: de österländska stjärntydarnas besök, flykten till Egypten och barnamordet i Betlehem (Matt 2:1–18). Lukas å sin sida berättar exempelvis om Betlehems herdar, som inte finns med i Matteusevangeliet (Luk 2:8–20). På somliga punkter verkar Matteus och Lukas direkt motsäga varandra. Medan Matteus förutsätter att Josef bosatte sig med sin familj i Nasaret en tid efter Jesu födelse (Matt 2:23), tänker sig Lukas att Maria och Josef från början bodde i Nasaret och tillfälligt besökte Betlehem i samband med en skattskrivning (Luk 2:1–5). De båda evangelisternas släkttavlor är också motstridiga, vilket många teologer genom historien har grunnat över (Matt 1:1–17; Luk 3:23–38). En sak är säker: Lukas har knappast använt Matteusevangeliet när han komponerade sin berättelse om Jesu födelse och barndom. Först när Jesus i vuxen ålder låter döpa sig av Johannes döparen börjar likheterna mellan Matteus och Lukas berättelser, och det är också där som Markusevangeliets berättelse om Jesus börjar. Av det borde man dra slutsatsen att Matteus och Lukas använde Markusevangeliet var för sig, utan att använda sig av varandra.

Q, ett förlorat evangelium

Vi har konstaterat att den främsta orsaken till att de synoptiska evangelierna är så lika varandra är att Matteus och Lukas bygger på Markusevangeliet. Däremot verkar det inte som om Matteus och Lukas har använt sig av varandra. Hur skall vi då förklara det gemensamma stoff hos Matteus och Lukas som inte har någon motsvarighet hos Markus? Den vanligaste förklaringen sedan 1830-talet kallas tvåkällshypotesen. Enligt tvåkällshypotesen har både Matteus och Lukas haft tillgång till ytterligare en text, som inte längre finns kvar. Detta hypotetiska dokument brukar man kalla ”Q”. Matteus och Lukas har då tagit material från Markusevangeliet och Q, kombinerat materialet på olika sätt och dessutom lagt till eget material.

LÄS FORTSÄTTNINGEN HÄR: https://old.bibeln.se/bibelvetenskap/artiklar/2011/01/20/varfor-ar-evangelierna-sa-lika-varandra/

Händer. Använda till det goda

Lyfta händer Gratis Stock Bild - Public Domain Pictures

Vad ska vi göra med våra händer och vad kan vi göra med våra händer? Bibelorden är ju klara och lätta att förstå, men många människor förstår inte vad de ska ha sina händer till. En del kan inte lyfta sina händer men agerar som om de kunde, av kärlek till sin nästa. En del slår med sina händer och en del gråter med sina händer. Ja det finns många sätt att vara på. Att sorgen kan ligga i ett par händer är också konstigt och att man med ett par händer kan ödelägga en och flera människors liv, det är hemskt. Jag har upplevt människor som gjort mycket mycket gott med sina händer, deras ögon har varit händer och hjälpt i nöd och en del händer har bara varit hårda redskap som skadat. Ja..kanske några ord att tänka på här …….

Rom 10:21Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.
1 Kor 4:12Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut,
Ef 4:28Tjuven ska sluta stjäla och i stället arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.
1 Thess 4:11Sätt en ära i att leva lugnt och sköta ert och arbeta med era händer, så som vi befallt er,
1 Tim 2:8Jag vill nu att männen på varje plats ska be med heliga, lyfta händer, utan vrede och diskuterande.
1 Tim 4:14Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord när de äldste lade händerna på dig.
1 Tim 5:22Var inte för snabb med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.
Heb 1:10Och: I begynnelsen lade du, Herre, jordens grund, och himlarna är dina händers verk.
Heb 10:31Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
Heb 12:12Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.
Jakob 4:8Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade.
Joh 13:3
Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud.

Lyfta händer Gratis Stock Bild - Public Domain Pictures

Om jag vill hjälpa kan jag använda händer, själ och hjärta, Vill jag hjälpa sjunger min själ en sång. Om jag kan hjälpa strävar jag efter att höra Guds vilja, om jag vill hjälpa ber jag Gud om hjälp. Hans nåd är stor och alltid redo. Det finns många vis att hjälpa på. Ja det är klart att vi vill hjälpa! (?) Vill man?

Foto Maria

Den som tror på hans namn

Men… Vi sjunger ju bara Mose och Lammets sång

Jon-Are Pedersen

Upp 15:3: “Och de sjöng Moses, Guds tjänares, sång och Lammets sång, och sa: Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du de heligas konung.”

Varför blir så många arga och går emot det vi skriver? Vi sjunger ju bara Mose och Lammets sång? Vad är det? Jag tar det från början!

Joh 1:12 Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Dem som tror på hans namn? Vad betyder det? Hans namn visar vad Han kom för att göra, namnet Jesus (Yeshua) betyder – Frälsare, Förlossare, Befriare. 

Matt. 1:21: “Och hon ska föda en Son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.

Han skulle heta Jesus, för han skulle frälsa sitt folk från deras synder. Vi tror att vi har blivit förlåtna våra synder. Att tro på Hans gärningar är att predika Hans namn. Att göra Hans gärningar är att predika hans namn. Att konfrontera ogudaktigheten är att predika Hans namn. Att predika omvändelse och syndernas förlåtelse i Hans namn är att predika evangeliet. När vi predikar omvändelse från synden och tro på evangeliet PREDIKAR VI I HANS NAMN.

Jes. 52:7 Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (hebr. Yeshua – Jesus) och säger till Sion: “Din Gud är konung!”

Vi förkunnar Jesus och säger till Sion: “Din Gud är nu Konung!” Jesus är Frälsaren, Konungarnas Konung och herrarnas Herre. Det finns ingen annan Gud förutom Herren. Det finns ingen annan väg till Fadern än genom Jesus. Inget liv utan Jesus. Ingen Sanning utan Jesus.

Det gör att de religiösa hatar oss och vill göra sig av med all “fundamentalism”, för alla “fanatiker” ska bekämpas. 

Varför? För vi sjunger ju bara Mose och Lammets sång?

Och när vi gör det, blir resultatet att vi blir hatade för att vi avslöjar synden och predikar omvändelse och frälsning (Hans namn) från synderna. 

Matt. 10:22: “Och ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst.”

Matt. 24:9: “Då ska de utlämna er till att plågas och döda er, och ni ska bli hatade av alla folk för mitt namns skull.

Och vad är Mose sång då? För att förstå behöver vi läsa vad Moses sjöng och förstå varför.

Han talar om hur avfälliga och svekfulla folket var, hur de kommer att tillbe avgudar och göra det som är ont HERRENS ögon. Mose predikade mot avgudarna och falsk tillbedjan. Mose predikade MOT synden och frälsning FRÅN synden – alltså Jesus (Yeshua – Frälsare, Förlossare, Befriare). 
Kan vi förneka att vi sitter i samma sits idag som Israels folk och behöver omvända oss?
Var med och sjung Mose sång och Lammets sång du med!

5 Mos. 31:30 … Inför Israels hela församling talade Mose denna sångs ord från början till slut.

5 Mos. 32:1-44 “Lyssna, ni himlar, jag vill tala, hör, du jord, orden från min mun. Som regnet må min lära drypa, som daggen må mitt tal flöda, som rikligt regn på grönska, som regnskurar på gräs. Ty HERRENS namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud. Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han. De har handlat illa mot honom, de är inte hans barn, utan en skam, ett förvänt och avogt släkte. Är det så du lönar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är han då ej din Fader som skapade dig, han som danade och formade dig? Kom ihåg forna dagar.

……

Då blev Jesurun fet och slog bakut. Du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gudsin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa. De retade honom genom främmande gudar, med vidrigheter väckte de hans vrede. De offrade åt onda andar, som inte är Gud, åt gudar som de inte kände, nya gudar som nyss kommit till och som era fäder ej fruktade. Du övergav Klippan som födde digDu glömde Gud som gav dig livet. HERREN såg detta och förkastade dem, eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.

Han sade: “Jag vill dölja mitt ansikte för dem, jag vill se vilket slut de får. Ty de är ett förvänt släkte, barn utan trohet. De har retat mig med gudar som inte är gudar, väckt min vrede med sina tomma avgudar. Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret. Ty genom min vrede har en eld tänts och den brinner till dödsrikets djup. Den förtär jorden med dess gröda och sätter bergens grundvalar i brand (glöm Det Gröna Evangeliet). Jag skall hopa olyckor över dem, mina pilar skall jag skjuta på dem. Hungersnöd skall drabba dem, feberglöd förtära dem, pest som bittert pinar. Jag skall sända över dem vilddjurs tänder och gift från ormar som krälar i stoftet. Ute skall svärdet dräpa deras barn, inne gör skräcken det. Unga män och jungfrur förgås, spädbarn och grånade män.

Jag skulle säga: Jag vill skingra dem, utplåna minnet av dem bland människor, om jag inte fruktade hån från fienden, att deras ovänner skulle misstyda det, och säga: Vår hand är mäktig, det var inte HERREN som gjorde allt detta.” Ty ett rådlöst folk är de, och förstånd finns ej i dem. Vore de visa skulle de inse detta, de skulle förstå vilket slut de måste få. Hur kunde en enda jaga tusen framför sig, två driva tiotusen på flykten, om ej deras Klippa hade sålt dem, om ej HERREN hade utlämnat dem? Ty de andras klippa är ej som vår Klippa, det kan våra fiender döma om. Ty från Sodoms vinstock är deras vinstock, och från Gomorras fält. Deras druvor är giftiga druvor, deras klasar är beska. Deras vin är ormars etter, kobrors grymma gift. Sådant ligger förvarat hos mig, förseglat i mina förrådshus. Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras fot skall vackla. Ty nära är deras olyckas dag, det som väntar dem kommer med hast.

Ty HERREN skall ta sig an sitt folks sak, och förbarma sig över sina tjänare, när han ser att deras kraft är borta och att ingen finns kvar, varken slav eller fri. 

Då skall han fråga: Var är deras gudar, klippan de tog sin tillflykt till, de som åt deras slaktoffers fett och drack deras drickoffers vin? Må de stå upp och hjälpa er, må de vara ert beskydd. Se nu, jag, jag är Gud, det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag slår och jag helar. Ingen kan rädda ur min hand. Se, jag lyfter min hand upp mot himlen, och säger: Så sant jag lever för evigt: När jag har vässat mitt flammande svärd och min hand skipar rätt, skall jag ta hämnd på mina ovänner och vedergälla dem som hatar mig. Jag skall göra mina pilar berusade av blod, mitt svärd skall mätta sig av kött, av de slagnas och fångnas blod, av fiendehövdingars huvuden. 

Jubla, ni hednafolk med hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod. Han tar hämnd på sina ovänner och bringar försoning för sitt land, sitt folk.”

Mose kom tillsammans med Hosea, Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket. Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, sade han till dem: “Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. Ty detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord skall ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning.” 

Sjung med oss!

Jon-Are Pedersen

Bibeln varnar

Bibeln varnar MED NAMN!

Rom. 16:17: ”Jag förmanar er, bröder, att ge akt (KJV: Mark them) på dem som åstadkommer splittring och förförelse I STRID MOT DEN LÄRA ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Jesus Kristus utan sin egen buk, och genom milda ord och smicker bedrar de deras hjärtan som är godtrogna”.Vi som kristna, som älskar sanningen måste stå upp och peka ut den eller dem som predikar ett falsk och lögnaktigt evangelium. Om inte, älskar vi inte sanningen. När det gäller att namnge personer som helt klart och tydligt predikar falskhet, bedrägeri och lögn, så har detta en biblisk förankring.Jag vill här med hjälp av Bibeln visa hur Gud avslöjar falska lärare, profeter, onda kungar och onda människor MED namn och ta upp hur apostlarna varnade MED NAMN!

  • Moses skriver att EVA blev bedragen, vilket också Paulus tar upp i 2 Kor. 11:3 ”Men jag fruktar att liksom ormen med sin list bedrog Eva….
  • KAIN som mördade sin bror. 1 Mos. 4:8. ”Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom.
  • ESAU som Gud hatade för att han sålde sin förstfödslorätt och beskrivs som otuktig och oandlig.
  • Samuel avslöjar Kung SAUL som blev besatt av onda andar på grund av sin olydnad och otro.
  • Vi har Kung DAVID som Gud skriver om, när han bedrev äktenskapsbrott, bedrog en av sina bästa soldater, skänkte honom full och sen skickade ut honom i strid för att dö. Han gav order till sina befälhavare att skicka ut Uria i främsta ledet sedan dra sig tillbaka och lämna honom.
  • Gud namnger AHAB och JESIBEL och alla deras synder. Gå igenom varje bok så hittar du NAMN som den falske profeten HANANJA, kung JOJAKIM som mördade profeten Uria, nehelamiten SEMAJA som gav befallning att tillrättavisa Jeremia och många fler namn dyker upp hela tiden.
  • I Evangelierna namnger Jesus Herodes, när han säger: HERODES den räven,
  • Lukas namnger ANANIAS och SAFIRA som försökte bedra Gud.
  • Du har SIMON trollkarlen som försökte köpa den Helige Ande för pengar.
  • Paulus namnger PETRUS och hans synd i Galaterbrevet. När det gäller Petrus och hans svaghet: Om INTE Paulus gått emot honom, skulle det fått förödande konsekvenser, främst för Petrus själv i sitt hyckleri, men viktigast av allt: För församlingen. Om Paulus inte hade gått emot Petrus kanske han blivit en villolärare? Vem vet konsekvenserna av hans feghet?
  • I 1 Tim 1:19-20 varnar Paulus Timoteus för HYMENEUS och ALEXANDER eftersom dessa hädar Gud.
  • I 2 Tim 2:17 varnar Paulus för HYMENEUS och FILETUS, som säger att uppståndelsen redan skett, och hade kommit bort från sanningen.
  • I 2 Tim 4:14 varnar Paulus Timoteus för ALEXANDER kopparsmeden, som har gjort honom mycket ont. ”Akta dig för honom. Ty han har gjort häftigt motstånd mot vår förkunnelse”.
  • I 2 Tim 4:10 nämner Paulus DEMAS, som av kärlek till den här världen hade övergett honom.
  • I 1 Petr 2:15 beskrivs BILEAM, som en som älskade orättfärdigheten.
  • I 3 Joh 9 säger Johannes: Jag har skrivit till församlingen, men DIOTREFES, som vill vara den främste bland dem, tar inte emot oss. Därför, om jag kommer, vill jag påminna om de gärningar han gör, hur han med elakt tal förtalar oss. Och inte nog med det, han tar själv inte emot bröderna och hindrar andra som vill göra det och driver ut dem ur församlingen.
  • Johannes och Judas namnger KAIN som en ond människa.
  • Judas nämner BILEAMS villfarelse, KORAS uppror.
  • Paulus namnger JANNES och JAMBRES, som stod emot sanningen.
  • Jesus namnger NICOLAI i Uppenbarelseboken.

Alla dessa som Bibeln tar upp är exempel på onda människor, människor som söker sitt eget, sin egen ära, som tjänar avguden mammon, som predikar lögn och bedrar människor, som inte lever rätt och förleder hela församlingar.
Hur tror du det är möjligt att gå emot en falsk lära, och undervisa om vad som är fel, utan tydliga exempel? Och hur kan man undvika vargen om vi inte visar vem vargen är? Artikel Jon-Are Pedersen

Ondska

 Satan

Den­na namn­form går till­ba­ka på det hebre­is­ka or­det satán, som be­ty­der ”motstånda­re”, ”fi­en­de” (1 Kung 11:14, 23, 25) och även ”an­kla­ga­re” inför dom­stol (Job 1-2; Ps 109:6; Sak 3:1 f.). I NT:s grund­text upp­träder en gre­ci­se­rad form av or­det (sa­tanás) som namn på den on­da mak­ten, omväxlan­de med den gre­kis­ka mot­sva­rig­he­ten diábo­los, varav svens­kans ”djävul”. I Matt 16:23 be­teck­nar ”Sa­tan” en människa som, om också ba­ra tillfälligt, går den on­des ären­den (jfr 2 Kor 11:14).

Maria: Den sataniska s k ordningen som är nu i världen är mycket mycket stor, och jag vill visa på att det verkligen är så och vad han är! En djävul och andra djävulska ‘makter’ styr på jorden.

Gud har tillåtit att jag varje dag går i djup sorg sedan många år, och det är verkligen hårt. Jag vill visa dig lite på vad just sorg kan vara och vad som står som förklaring på just SORG.

Sorg, sorgebruk

En rad sor­ge­bruk, del­vis främman­de för oss, nämns i den hebre­is­ka bi­beln och skym­tar även i bi­belns gre­kisk­språki­ga de­lar. Is­ra­e­li­ter­na be­grav­de si­na döda obrända så snart som möjligt ef­ter döds­fal­let. De ef­ter­le­van­de gav star­ka ut­tryck för sin sorg, och det­ta un­der lång tid; de sju da­gar som nämns i 1 Mos 50:10 (jfr Job 2:13) kom att bli re­gel (Ju­dit 16:24; Syr 22:12, men jfr också 38:17). Man gav upp gälla rop, som bru­kar åter­ges med ”ack” el­ler ”ve” (1 Kung 13:30; Jer 22:18; Am 5:16). Sam­manhäng­an­de sor­gesång­er gav konst­ful­la­re ut­tryck för upp­skatt­ning av den döde och smärta över förlus­ten (2 Sam 1:19-27; 3:33 f.). For­men för en sådan döds­kla­gan imi­te­ras i en del pro­fe­tis­ka tex­ter om ri­kens och härs­ka­res fall (Jes 14:4-21; Hes 19:1-14). Både kla­go­rop och sång­er kun­de utföras yr­kesmässigt av be­tal­da med­hjälpa­re, of­tast kvin­nor (”gråters­kor” och ”sång­ers­kor”, Jer 9:17; 2 Krön 35:25). In­stru­men­tal­mu­sik hörde också till (Jer 48:36; Matt 9:23).

En rad be­te­en­den före­kom både vid döds­fall, vid botgöring och vid sto­ra olyc­kor el­ler fa­ror. De var alltså allmänna ut­tryck för sorg, förkros­sel­se och fa­sa och gick ut på att an­pas­sa klädsel och ut­se­en­de till den do­va sin­nes­stämning­en. Bl.a. kun­de man ri­va sönder kläder­na, hölja in hu­vu­det i tyg, så att an­sik­tet dol­des (2 Sam 15:30; Hes 24:17), ta av san­da­ler­na, los­sa tur­ba­ner el­ler håruppsätt­ning­ar, så att håret häng­de löst, el­ler ra­ka hår och skägg (Jer 41:5; Mik 1:16). Som särskild sorg­klädsel användes säckväv, som man svep­te sig i el­ler band om höfter­na. Man strödde vi­da­re as­ka el­ler jord över hu­vu­det (1 Mack 11:71; Upp 18:19) och kun­de också lägga sig i as­ka (Est 4:1, 3; Hes 27:30) el­ler sit­ta på mar­ken (Job 2:13; Jes 47:1). Ut­tryc­ket ”(gå) i säck och as­ka” syf­tar på des­sa bruk. Även fas­ta, som of­tast hör ihop med botgöring (t.ex. 2 Krön 20:3; Jon 3:5), nämns någon gång i sam­band med döds­fall (1 Sam 31:13).

Is­ra­e­li­ter­nas sor­ge­bruk var till stor del ge­men­sam­ma med grann­fol­kens och kan ur­sprung­li­gen ha stått i sam­band med främman­de trosföreställ­ning­ar. En del av dem förbjöds ef­ter hand. Se­den att ris­ta sig blo­dig nämns ut­an kri­tik i Jer 16:6; 41:5; 48:37; Mik 5:1 men förbjuds i 3 Mos 19:28; 5 Mos 14:1. Mer okla­ra är de tex­ter som nämner mat i sam­band med be­grav­ning och sor­gehögtid. Den van­li­ga forn­ti­da se­den att ställa fram gravgåvor före­kom även i Is­ra­el, fast gåvor­na tro­li­gen upp­fat­ta­des som en he­der­be­vis­ning åt de döda, in­te som of­fer åt de­ras an­dar el­ler som näring i döds­ri­ket. Ef­ter hand kom bru­ket ändå att kri­ti­se­ras som ett slags av­gu­da­dyr­kan (Syr 30:18 f.; jfr 5 Mos 26:14). And­ra ställen, Jer 16:7 och kanske Tob 4:17, tol­kas na­tur­li­gen som att den dödes vänner gav bi­drag till en be­grav­ningsmåltid. Kanske var syf­tet att hjälpa de ef­ter­le­van­de med mat­lag­ning­en, ef­tersom de var ore­na av sin be­fatt­ning med li­ket. Det ”sor­ge­bröd” som nämns i Hes 24:17, 22 har satts i sam­band med sam­ma slags målti­der men kan tol­kas på fle­ra sätt. I Hos 9:4 tycks me­ning­en va­ra att allt som åts i sor­ge­hu­set förde oren­het med sig.

Spe­ci­el­la sedvänjor och av­vi­kel­ser från de van­li­ga bru­ken nämns bl.a. i skild­ring­ar av stormäns be­grav­ning­ar. Särskilt långa sor­ge­pe­ri­o­der in­ne­bar en he­ders­be­vis­ning (4 Mos 20:29; 5 Mos 34:8). Vid påkos­ta­de kung­a­be­grav­ning­ar bädda­des krop­pen ner i kryd­dor, och man gjor­de upp eld till den dödes ära, kanske med föremål ur hans kvarlåten­skap (2 Krön 16:14; 21:19; Jer 34:5).

+++++++++Sing+Out+My+Soul+to+The+Lord:+Prayer+for+When+Hearts+are+Burdened

DEL 2 Fariséerna

https://theholyremnant.blogspot.com/2020/03/fariseerna.html

Jon-Are Pedersen Artikel

Nytt inlägg i min serie.
Jag tar upp

  • Historiska bakrunden
  • Vem Fariseerna var.
  • Vem Fariseerna är.
  • Chabad-Lubavitch.
  • Hur Jesus ser på det.
  • Myten om den Muntliga Lagen (Talmud)
  • One for Israels bemötande av Rabbinsk Judendom.
  • Plus några invändningar mot felaktig tolkning av vissa Bibelverser.

Vi får inte vara naiva och blunda för detta. Vi får heller inte vara rädda för att ta reda på vad Rabbinsk Judaism är och innebär för oss som tror på Jesus. Rädsla för att stämplas som antisemit eller antisionist ska inte få hindra oss från att samtala om detta.Frid syskon.


Fariseerna 

Matt. 23:13 Men ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni stänger till himmelriket för människorna! För själva går ni inte in, och de som är på väg in tillåter ni inte heller att gå in.

Jag känner att jag behöver lägga grunden för den här serien genom lite historiska texter och börjar därför med Fariseerna!

Vilka var fariseerna, var kom de ifrån, vad trodde de? Fariseerna var en av tre större sekter inom judendomen som uppstod under den andra tempelperioden. Sadducéerna och Esséerna var två andra. Fariséerna verkar dyka upp runt år 150 f.Kr. under vad som kallas den Hasmoniska perioden. Enligt deras muntliga lag, har de fört vidare sin tradition sedan Mose tid, och menar sig kunna spåras ända tillbaka till Adam.
Fariséerna lyckades få politisk, rättslig och religiös kontroll över nationen Israel genom det styrande Sanhedrin, som vi känner igen från Skriften som det Stora rådet. Enligt Bibeln var det prästernas uppgift att styra Israel. Fariseernas slutliga seger över prästerna, alltså sadduceerna, kom lägligt vid templets förstörelse år 70 e.Kr. Då befanns sig prästerskapet i ett förvirrande vakuum.
Dödehavsrullarna skrevs under den Hasmoniska perioden, och innehåller en beskrivning av fariseerna, skriven av Esséerna: Efraims bedragare, som genom sina lögnläror, falska tungor och bedrägliga språk kommer vilseleda många. Fariseernas ledare beskrivs i dödehavsrullarna som ”en bedrägeriets förkunnare”, ”En föraktets människa”, som ”föraktade den skrivna Torah”.
Under drottning Alexandra av Jerusalem, regent från år 76-67 f.Kr.1,  (hebr. Drottning Shlom-Tzion), fick fariseerna allt större makt och började sprida sina läror och påtvinga dem på folket. Hon var judarnas sista regent innan romerna ockuperade landet. Josephus Flavius skriver att drottning Alexandra gav fariseerna full auktoritet över folket och förnyade alla deras traditioner. Hon insatte också sin äldste son Hyrcanus som överstepräst, tillät fariseerna göra vad som helst och befallde folket att underordna sig dem.2
Sadduceerna fruktade fariseerna, även om de ansvarade för templet. Fariseerna förkastade många av sadducéernas förordningar och påtvingade dem nya traditioner.
Chabad-Lubavitch,3 en Ultra-Ortodox organisation och fariseernas arvtagare, förklarar ur sin synvinkel vad som hände och hur situationen var mellan de olika sekterna under Andra Tempelperioden:

Det var en era med stor politisk omvälvning internt, med en pågående kamp för överhöghet bland olika grupper av judar. De judiska fraktionerna kristalliserades i fyra sekter:

Fariséerna leddes av rabbinerna och Sanhedrin (rabbinens högsta domstol). Ordet “farisée” kommer från det hebreiska ordet perushim, “separatister.” Det finns olika synpunkter på ordets etymologi. En förklaring är att de skilde sig från världens dårskap och glädje. En annan är att de var noga med att upprätthålla rituell renhet och skilde sig från dem som inte strikt följde dessa lagar.

Sadducerarna avvisade den muntliga Torah och ledarna för rabbinerna. Många av dem var rika präster och de tog kontroll över prästadömet och köpte ibland vägen till Översteprästens ämbete. De som ville bli vän med romarna var mestadels sadduceerna.

Medan det första templet förstördes på grund av avgudadyrkan, olagliga förhållanden och mord, tillskriver våra Äldste förstörelsen av det andra templet det grundlösa hat som rådde bland judarna. Om judarna hade förenats, skulle de ha förtjänat Guds beskydd. De skulle ha motstått romarna. Det var fraktionen bland judar som slutligen ledde till förstörelsen av det andra templet.4

Rabbi Yosef Eisen5 från Chabad-Lubavitch förklarar det så här:

Det fanns fyra primära grupper av judar under stora delar av andra templetiden: fariséer, saddukéer, Amei Haaretz och Essenerna. Fariséerna, kända som Perushim eller Chaverim, bestod av de Äldste och den stora majoriteten av det judiska folket som var lojala mot Torah och följde de Äldste. Denna grupp kallades Perushim, vilket betyder separat, eftersom de var noga med att inte komma i kontakt med människor som kanske inte var rituellt rena.

Sadducéerna, eller Tzadokim (för efterföljare av apostaten Tzadok), var en rik och mycket mäktig minoritet som hade stort politiskt inflytande i proportion till deras antal. De tydligt och öppet visade deras misstro mot de rabbinska tolkningarna av den muntliga lagen och perverterade medvetet utövningen av Torah. Till exempel offrade Sadducén Kohanim Gedolim Yom Kippurrökelsen genom att först placera den på kolen i en panna utanför Kodesh HaKodoshim och sedan föra den in, och därmed trotsade Torahlagen som anger det motsatta. Genom att göra detta skulle Kohen Gadol onekligen dö. Ändå var Sadduceeserna så inriktade på att bevisa Tora fel att de fortsatte i sin felaktiga utövning. Faktum är att Talmud säger att mer än 300 Kohanim Gedolim tjänade under det andra templets period, i motsats till endast 18 för första templet, även om varje helgedom varade ungefär lika länge.

Under Sukkot6 kunde Sadducéernas Kohanim7 vägra att hälla offervatten på altaret, eftersom denna speciella offertjänst var en del av den muntliga traditionen som inte uttryckligen nämns i den skriftliga Torahen. Dessutom tolkade Sadducee-kontrollerade domstolar versen (2 Mos. 21:24) “Ett öga för ett öga” bokstavligen, istället för dess traditionella betydelse att skador kräver monetära betalningar.

Under Pesach 8, speciellt på den andra dagen av högtiden, kräver Torah ett kornoffer som kallas omern. Toran använder termen “dagen efter sabbaten” (3 Mos. 23:15) för att hänvisa till omern, som den muntliga lagen tolkar som dagen efter Pesachs första dag, oavsett vilken veckodag det är. Sadducéerna följde dock den bokstavliga betydelsen av versen och förde omern på en söndag.

Dessutom, och tydligt mest avskyvärda, var Sadduceeserna inte bara en kättare grupp. Istället utnyttjade de alla möjligheter att förfölja de Äldste.

Amei Haaretz (singular, Am Haaretz), bokstavligen människor på jorden, var observanta judar som inte var utbildade i de intrikata lagarna om rituell renhet och att lägga undan tionde (maaser). Som ett resultat kunde judar som noggrant höll dessa lagar inte komma i fysisk kontakt med Amei Haaretz eller äta deras mat. Denna sociala utrysning, nödvändig som den var, orsakade stor förargelse mellan fariséerna och Amei Haaretz. Trots sådana dåliga känslor följde Amei Haaretz emellertid i allmänhet de Äldste.

Däremot var Essenes en liten splintergrupp som bodde i isolerade ökengrottor och praktiserade extrem askes på sätt som inte hade någon grund i judisk lag. En del historiker spekulerar i att Yeshu9 (Jesus) kan ha varit medlem i denna grupp. År 1947 hittades rullar i grottor vid Qumran som innehöll apokalyptiska visioner som kan ha haft Esseiskt ursprung.

Av ovanstående texter kan vi få en inblick i det förakt och hat dessa två sekter hade för varandra. Och Chabad erkänner också i sina texter hur den muntliga lagen stod över den skriftliga, och hur sadduceerna försökte stå emot den genom att följa Mose lag. 
Tyvärr hittar vi inte beskrivningar av det andra templets tid skriven av sadduceerna. Men utifrån de texter vi har från historien förstår vi att det var en maktkamp mellan sadduceerna och fariseerna, där de sistnämnda avgick med segern. Och när templet förstördes år 70 e.Kr. avgjordes striden eftersom sadduceerna inte längre kunde förrätta sin prästtjänst i templet. Fariseernas muntliga lag ersatte den skriftliga, synagogorna ersatte templet, och rabbinerna ersatte prästerna. Nu hade fariseerna fullständig kontroll över folket, som nu var beroende av deras tolkningar av Skriften. Den muntliga lagen skrevs sedan ned på grund av den förföljelse som uppstod under romarna. Det var av rädsla för att de Äldste skulle dö ut och den muntliga lagen försvinna med dem.
Det var under den perioden Jesus påbörjade sin tjänst, och fariseerna och saducéerna var ofta i konfrontation med Honom. Sadduceerna hade redan förlorat kontrollen över folket när drottning Alexandra gav kontrollen till fariseerna. Ändå ser vi hur båda grupperingarna gaddade sig samman mot Jesus, för nu fick de en gemensam fiende. 
De var förblindade genom sina själviska ambitioner. Förhärdelse hade drabbat en del av dem (Rom. 11:25). Hebreerbrevet 3:13 säger att vi förhärdas genom syndens makt att bedra. Och det är genom att hålla fast vid vår synd vi förhärdar oss, vilket en del av det judiska folket, och främst fariseerna, gjorde sig skyldiga till. Judarna, alltså de skriftlärda, fariseerna och prästerna som höll till i Jerusalem, visste att Jesus var Messias, men de förhärdade sina hjärtan. Han ofta gick emot deras fäderneärvda människobud, avslöjade deras korruption och kärlek till pengar (Luk. 16:11). 
Vi ser

Joh. 10:41 Jesus sa till dem: Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni: Vi ser. Därför står er synd kvar.

De påstod sig ”se”, och med det visade de att de visste att Jesus var deras Messias. I en liknelse avslöjar Jesus deras hjärtan och onda avsikter: 

Det var en jordägare, som planterade en vingård och satte ett stängsel omkring den, och grävde ut en vinpress därinne och byggde ett torn, och arrenderade ut den åt vinodlare och for utomlands. När nu skördetiden kom, skickade han sina tjänare till vinodlarna för att de skulle hämta dess frukt åt honom. Då tog vinodlarna fast hans tjänare. En piskade de och en annan slog de ihjäl och en annan stenade de. Åter skickade han andra tjänare, fler än de första. Men de gjorde med dem på samma sätt. Och till sist skickade han sin son till dem och sa: De kommer att ha respekt för min son. Men när vinodlarna fick se sonen, sa de till varandra: Denne är arvingen. Kom, låt oss döda honom och ta hans arv. Och de tog fast honom, drev ut honom ur vingården och dödade honom. Matt. 21:33-38

Men de ville inte förlora sin makt över folket eller templet (Joh. 11:48). Jesus undergrävde deras auktoritet när Han undervisade folket ur Skrifterna. Han hade inte indoktrinerats i deras Yeshivas, de sade ”Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?” (Joh. 7:15). Det var nämligen genom sina avancerade och svårförståeliga tolkningar av Torah och Tanach dem utövade sin makt. De skriftlärda undervisade genom den muntliga lagens linser och hade lagt tunga bördor på folket (Matt. 23:4). 
Evangelisten Markus skriver: Och de (folket) blev mycket förvånade över hans lära, för han undervisade dem så som en som har auktoritet och inte så som de skriftlärda. (Mark. 1:22). De gånger vi läser Ni har hört det är sagt… hänvisar Jesus till den muntliga lagen vilket fariseerna och de skriftlärda påtvingat folket. Jesus visade ingen respekt för sådana människobud utan avslöjade deras påhittade lära varhelst Han fick möjlighet. Varje sabbat botade Han de sjuka, och fariseerna blev ursinniga och planerade hur de skulle döda Honom. Det verkar vara ett centralt tema i Jesu liv: att bota sjuka på sabbaten. Men deras hjärtan hade avvikit från HERREN: Mark. 7:6Han svarade och sa till dem: Rätt har Jesaja profeterat om er, ni hycklare, som det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
Fariseerna hade lagt nästan 3 000 extra budord bara kring sabbaten; som hur långt man får gå på en sabbat; vad som var arbete, om man fick tända upp en eld etc.. Jesus visade genom sina gärningar att Gud bryr sig om människan, och botad därför även på sabbaten, för det var inte goda gärningar Han ville skulle upphöra, utan det var världsligt arbete och sådant som tog tid bort från Hans gemenskap med dem. [Fördjupning Guds Lag och Kristi Lag – Guds Tio Budord]. 
Den judiska, ortodoxa författaren Chaim Schimmel skriver i sin bok ”Den Muntliga Lagen10: ”Judarna levde aldrig enligt de faktiska ord skrivna i Torah, utan enligt rabbinernas traditioner.11
Den judiske professorn Avigdor Shinan från Hebrew University i Jerusalem säger. ”Vår teologi är inte Tanachs teologi. Traditionen som vi följer idag är inte traditionen i Tanach, det är de Äldstes traditioner. Sabbatslagar, kashrutlagar, listan kan göras lång, det finns inte i Skrifterna, inte i Tanach. I Tanach finns ingen synagoga, ingen Kaddish, ingen Kol Nidre, ingen Bar Mitzvah, ingen Tallit. Allt som någon skulle definiera som judiskt och söka efter ursprunget; hittar det inte i Tanach, utan hittar det i de Äldstes litteratur. Det var där allt började. Var är judendomen i Tanach? Moses kallades inte en jude. Abraham kallades inte en jude. Inte David, heller. Endast Mordechai, ”Juden Mordechai”, och det är i slutet av Tanach under den persiska tiden. ”(Prof. A. Shinan).12
One for Israel går emot myten om ”Den av Gud givna Rabbinska Muntliga Lagen” i en av sina videos. Den öppnar så här: 

Har du någonsin undrat om den judiska judiska religionen som vi alla känner idag är samma judendom som utövades på biblisk tid, på Mose och profeternas tid?13

Under de senaste 2000 åren har den gemensamma termen “observant”, vad gäller Torah eller buden, inte riktigt betytt vad de flesta tror att det betyder. Numera är det helt enkelt omöjligt att följa Torahns bud eftersom de kretsar kring templet, tabernaklet, prästadömet, altaret och hjärtat i allt: att offra offer för att försona våra synder.

Inget av detta fanns efter att templet förstördes för 2000 år sedan. Idag representerar uttrycket ”iaktta Torahs bud” människor som följer rabbinska regler. Det finns nästan ingen anknytning till Moses och hans urgamla budord. Sanningen är att rabbinerna har spelat en mycket sofistikerad och bedräglig plan mot nationen Israel: De fick oss alla att tro att traditionerna enligt de rabbinska reglerna, som uppfanns av dem, i själva verket är “Mose lag”.

Jag lägger ut min översättning här för den som vill läsa vidare vad One for Israel avslöjar om rabbinerna. 
Som ni nog har förstått vid det här laget, är dagens rabbiner samma fariséer som motarbetade, förföljde Herren och Hans lärjungar för 2 000 år sedan. Rabbinsk judendom är fariséernas surdeg i full blom, en falsk lära som Jesus varnade oss för när han sa: Se till att ni aktar er för fariseernas och sadduceernas surdeg…. Hur kommer det sig, att ni inte kan förstå, att det inte var om bröd då jag sa till er: Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg? Då förstod de, att han inte hade sagt att de skulle akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas läraMatt. 16:6
Jag öppnade det här avsnittet med att citera från Matt. 23:13 ”Men ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni stänger till himmelriket för människorna! För själva går ni inte in, och de som är på väg in tillåter ni inte heller att gå in.” Och det har fariseerna lyckats med när det gäller det judiska folket. De har lyckats stänga till himmelriket för folket, de har hindrat människor från att gå in, de har undanhållit dem deras Messias, som försonat dem med deras Gud, och lyckats indoktrinera ett helt folk att tro på den muntliga lagen, att Talmud är Guds högsta auktoritet som bara rabbinerna kan tolka. 
Fariseerna har även skapat ett hat och förakt för Herren Jesus Kristus genom sina falska berättelser och propaganda om Honom i sina skrifter. De flesta ultra-ortodoxa rabbiner arbetar aktivt för att häda Jesus och Hans verk på korset. Men tyvärr, idag är det vanligt att kristna lyssnar till, och tar in judiska rabbiner i sina församlingar, eller att deras böcker läsas i kristna kretsar. Att rabbinerna kallar sig messianska judar är inget bevis för att det tror Jesus är Messias. Det har sedan länge funnits messianska judar inom judendomen som förnekar Jesus Kristus, och motarbetar evangeliet. Två exempel på messiansk judendom är Chabad-Lubavitch och Gush Emunim. Det finns också messianska judar som har läpparnas bekännelse av att Jesus är Herren, men som undervisar ur TalmudhaZohar och andra judiska Skrifter. Det tryggaste sättet för oss att känna igen en sant troende messiansk jude är om denne undervisar ur både Gamla och Nya Testamentet och lämnar Talmud och judisk mysticism åt sidan. Om judiska myter blandas in och lärs ut är det ett varningstecken. Du kommer bli chockad när jag tar upp vilka kristna läror som har sitt ursprung i Talmud och Kabbalah. 
Vidare, jag har ofta läst sådana som kallar det judiska folket för ”Jesu minsta bröder”. Men detta är inte skriftenligt! Jesus sa att Johannes var den störste profeten på Gamla Testamentets tid, men att den som är minst i himmelriket är större än han (Joh. 11:11), vilket handlar om pånyttfödelsen och inte om fysisk härkomst. Detta handlar om den som ödmjukar sig och är den andres tjänare. Den jude som förkastar Jesus som Messias tillhör inte Gud, utan har brutits bort på grund av sin otro och kan därför inte vara Jesu minsta bröder. Johannes skriver: Var och en som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. (1 Joh. 2:23). Jesus ställer just den frågan i Matteus 12:48-50Vem är min mor, och vilka är mina bröder? och svarar också på den Och han räckte ut sin hand mot sina lärjungar och sa: Se, min mor och mina bröder! För var och en som gör min himmelske Faders vilja, som är i himlarna, är min mor, syster och bror. Det är alltså inte den biologiska släktskapen han talar om, utan trons släktskap genom Andens pånyttfödelse. Och Paulus skriver i Rom. 8:9Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.
En ofta använd bibelvers är Johannes 4:22, som används som bevis för att vi måste tillbaka till judendomen och under rabbinerna för att verkligen förstå djupet i vår kristna tro. Detta är en mycket förvrängd sanning. Visserligen underlättar det vår förståelse för Bibelns berättelser om vi har en djupare förståelse för Mose lag, t.ex. matlagarna eller offersystemet, men det har inget med vår frälsning att göra. 

Joh. 4:22 Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen (Yeshua) kommer från judarna.

Jesus säger här att det är Han som är Frälsningen och kommer från judarna. Hans namn Yeshua betyder på hebreiska Frälsning. Ingen rabbi kan ge oss frälsningen, ingen kristen kan ge oss frälsningen. Bara Jesus (Yeshua). Så versen säger INTE att frälsningen bara kommer från judarna, utan Yeshua kommer från judarna. Denna vers används ofta till försvar för att lyssna på judiska rabbiner. Men det bör vi absolut inte göra. Dessa har inte den Helige Ande och därför talar en annan ande genom dessa.
Rom. 1:16 används också för att ge en felaktig fokus på judarna: För jag skäms inte för Kristi evangelium, för det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först för juden, så också för greken.
Men Paulus förklarar senare vad först för juden betyder. Denna vers påstår absolut inte att juden är bättre och viktigare än de hednakristna. Vi behöver läsa vidare för att förstå vad ”juden först” betyder.

Rom. 2:9-11 …nöd och ångest över varje människosjäl som gör det som är ont, juden först men också hedningen. Men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också hedningen. För Gud gör ingen skillnad på människor.

nöd och ångest över varje människosjäl som gör det som är ont… Vi ser att juden ska dömas först. Det eftersom de fick lagen och budorden först och om de ändå förkastar evangeliet kommer de vara först att dömas. Gud gör inte skillnad på människor, jude och grek, jude och hedning är lika inför Gud. Ansvaret Gud lade på det judiska folket genom lagen och budorden som Han gav genom Mose, gör att de kommer dömas först. 
Men vi är alla ett i Kristus, och en ny skapelse (Ef. 2:15 då han i sitt kött tog bort fiendskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid.). Många missbruker dessa verser och menar att judarna måste vara väldigt speciella, så låt oss därför följa dessa rabbiner. 
 Juden är inte bättre än hedningen, det är inte vad Rom. 1:16 säger. Samtidigt är inte hedningen bättre än juden. Vi är alla delaktiga i samma frälsning och delaktiga i samma arbete att bärga in skörden. 
Alltså, Yeshua kommer från judarna, men judarna kan inte ge frälsning. Därför bör vi vara på vår vakt och inte låta oss dras med i deras följe. 
Sök inte tradition utan Helige Andefyllt undervisning.

Del 1 | Del 3:1

Guds ord
Maria

Nåd

Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga. Ps 36:8

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och från Jesus Kristus, Faderns son, skall vara med oss i sanning och kärlek.

1 Tim 1:2Till Timoteus, mitt äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.
2 Tim 1:2Till Timoteus, mitt älskade barn. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.

Ps 5:8Men jag får gå in i ditt hus,genom din stora nåd;jag får tillbedja i din fruktan,vänd mot ditt heliga tempel.
Ps 5:13Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige;du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.
Ps 13:6Jag förtröstar på din nåd,mitt hjärta fröjde sig över din frälsning.Jag vill sjunga till HERRENS ära,ty han har gjort väl mot mig.
Ps 17:7Bevisa din underbara nåd,du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Ps 18:51Ty du giver din konung stor segeroch gör nåd mot din smorde,mot David och hans säd till evig tid.
Ps 21:8Ty konungen förtröstar på HERREN,och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.
Ps 23:6Godhet allenast och nåd skola följa migi alla mina livsdagar,och jag skall åter få bo i HERRENS hus,evinnerligen.
Ps 25:6Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd,ty de äro av evighet.
Ps 25:7Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser,utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
Ps 25:10Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.
Ps 26:3Ty din nåd är inför mina ögon,och jag vandrar i din sanning.
Ps 30:6Ty ett ögonblick varar hans vrede,men hela livet hans nåd;om aftonen gästar gråt,men om morgonen kommer jubel.
Ps 30:8HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt;men du fördolde ditt ansikte,då förskräcktes jag.
Ps 31:8Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd,att du ser till mitt lidande,att du låter dig vårda om min själ i nöden
Ps 31:17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare;fräls mig genom din nåd.
Ps 31:22Lovad vare HERREN,ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
Ps 32:10Den ogudaktige har många plågor;men den som förtröstar på HERREN,honom omgiver han med nåd.
Ps 33:5Han älskar rättfärdighet och rätt;jorden är full av HERRENS nåd.
Ps 33:18Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom,till dem som hoppas på hans nåd;
Ps 33:22Din nåd, HERRE, vare över oss,såsom vi hoppas på dig.
Ps 36:6HERRE, upp i himmelen räcker din nåd,och din trofasthet allt upp till skyarna.
Ps 36:8Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud!Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
Ps 36:11Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
Ps 40:11Din rättfärdighet fördöljer jag ickei mitt hjärta,om din trohet och din frälsning talar jag;jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.
Ps 40:12Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig;din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.
Ps 42:9Om dagen må HERREN beskära sin nåd,och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.
Ps 48:10Vi tänka, o Gud, på din nåd,när vi stå i ditt tempel.
Ps 51:20Gör väl mot Sion i din nåd,bygg upp Jerusalems murar.
Ps 52:3Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare?Guds nåd varar ju beständigt.
Ps 52:10Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus;jag förtröstar på Guds nåd

Har du någon gång undrat över vad nåd är? Har du känt och vet att du fått nåd från Gud? Berätta gärn något av dina vittnesbörd som jag gärna lägger in här.

Maria

Världen. Gud. Han skapade, människor förstörde

VAD säger GUD om Världen? Jo han säger att världen är RUTTEN. Den kans e fiiin ut men den är rutten i botten. Det är sanningen och därför kommer det en video till som behandlar ‘corona’. Jag kan, precis som denna man och många andra, tänka mig att VACCINET mot ‘corona’ är det hemska de vill ge oss all. land efter land, folk efter folk.

Jag vet faktiskt inte vem denna man/predikant är, har aldrig hört honom, men jag tycker att han har samma åsikter som många andra av oss. Vaccin som är dödligt är säkerligen på väg. Lyssna och tänk, denna världen är ju INTE ok!

1 Joh 4:1Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen.
1 Joh 4:3och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.
1 Joh 4:4Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen.
1 Joh 4:5De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem.
1 Joh 4:9Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.
1 Joh 4:14Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare.
1 Joh 4:17Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen.
1 Joh 5:4för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.
1 Joh 5:5Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?
1 Joh 5:19Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld.
2 Joh 1:7Det finns ju många bedragare som har gått ut i världen, de som inte bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet. Sådan är Bedragaren, Antikrist.
Upp 3:10Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare.
Upp 11:15Och den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen: “Väldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han ska vara kung i evigheters evighet.”
Upp 12:9Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.
Upp 13:8Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat.
Upp 16:14De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. –
Upp 17:8Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer, men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet. De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens skapelse ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma.

Ja så är det……

The site—Walk in the Light—provides rich devotional resources on various Bible study topics, such as Bible Prophecy, Second Coming of Jesus, and The Rapture, helping us go deeper into the Bible. #BibleStudyTopics #biblestudy #BibleVerse #biblesearchtool #dailydevotionsonline
Bible Verses to Live By:This is my favorite quote from the Bible because I can relate to this so well. My life is full of darkness right now and I need the light.
Maria

Den andliga striden

Femtekolonnare inom svensk kristenhet /Stig Andreasson

Vi är glada över att här få publicera en tänkvärd artikel av Stig Andreasson. Stig arbetade i mer än femtio år i det katolska Frankrike som evangelisk missionär. Där fick han nåden att leda många katoliker till befrielse från sakramentsträldom till ett liv efter det enkla och sanna evengeliet. Idag ser han hur de som tidigare ivrade för sådan mission nu sviker sitt uppdrag. Stig säger i sin artikel:

”I min ungdom mötte jag flera brinnande pingstvittnen som reste till katolska länder med evangelium.  Idag verkar det som om pingstledare snarare reser till Rom i sällskap med katolska prelater för att ”studera” hur katolska kyrkan fungerar. Andra samfund visar lika liten glöd för mission i katolska länder. Femtekolonnarna har verkligen orsakat ett jordskred inom svensk kristenhet.”

Läs och begrunda Stigs angelägna budskap till oss.

(artikeln infördes först i Midnattsropet, nr 2, 2011)


Den andliga striden

Vår olyckliga värld har alltid varit och är alltjämt en krigsskådeplats där ljus och mörker, sanning och villfarelse kämpar om makten.  Den kristna tron och den kristna församlingen har under alla tider utsatts för fientliga angrepp. Ibland genom regelrätt förföljelse från den gudlösa världen, men lika ofta genom den omgivande hedniska kulturen, som utövat en sådan press på församlingen att den inte kunnat stå emot och därför blivit påverkad.  Men fiendens allra farligaste vapen i striden mot den kristna församlingens tro och liv sker genom infiltration av falska förkunnare och främmande läror bland Guds folk. När så dessa läror och åsikter får aktiva anhängare bland de ledande i församlingen, då blir resultatet en korrumperad kristendom.

Det är denna fara som Paulus varnade för då han tog avsked av de äldste i Efesus – församlingen:

Apg: 20:29-30: ”Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden.  Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen.”

Vid andra till fällen talar han om ”falska bröder, som nästlat sig in” bland de kristna för att föra dem till lagträldom. Ja, han omtalar också ”falska apostlar, som uppträder som Kristi apostlar.” Samtidigt understryker han att ingenting av detta egentligen borde överraska oss. Satan själv förskapar ju sig till en ljusets ängel. Han uppträder vanligen inte alls som en skräckinjagande figur med horn i pannan och eldgaffel i handen.

Försåtliga angrepp inifrån

Idag verkar det som om de mest försåtliga angreppen på den kristna tron faktiskt kommer inifrån den officiella och bekännande kristenheten själv.  Det ser ut att finnas ”en femte kolonn” innanför de evangeliska och reformatoriska kyrkosamfunden. Uttrycket ”femte kolonn” eller ”femte kolonnare” är kanske inte bekant för alla läsare. Det har sitt ursprung i spanska inbördeskriget som rasade mellan 1936 och 1939. General Franco marscherade då mot Madrid med fyra kolonner av soldater. Men inne i Madrid fanns en ”femte kolonn”, som på olika sätt skulle sabotera den lagliga regeringens verksamhet och på så sätt medverka till General Francos seger, vilket tyvärr också skedde.  Sedan dess har uttrycket ”femte kolonn” blivit en beteckning på dem som inifrån försöker sabotera en regerings eller rörelses grundprinciper. Finns det då ”femtekolonnare” i kristenheten? Ja, utan tvekan. Här följer några exempel.

Den liberala teologin och dess vapendragare

På de flesta av vår tids teologiska fakulteter har man antagit den historisk-kritiska bibeltolkningen Den utgör normen för utbildningen av präster och pastorer, som sedan för samma budskap vidare. Vad handlar det hela egentligen om? Jo, man anser att Bibeln måste tolkas efter den moderna vetenskapens principer för att passa vår tids människor. Och vilka är då naturvetenskapens principer? Helt enkelt att allt som sker i denna världen måste ha sin orsak i denna världen. Det finns inga utomvärldsliga, övernaturliga makter som kan gripa in i vår tillvaro. Ett mirakel kan inte ske. Därmed måste man förneka och omtolka både jungfrufödelsen och Jesu uppståndelse samt alla andra tecken och under som är omtalade i Bibeln. Därmed bryts de sanna evangeliska tron ned inom många kyrkosamfund och det sker inifrån. Det liknar verkligen en femte kolonnverksamhet. Så kommer vi till en annan företeelse.

Den breda ekumenikens talesmän

Kommuniteten i Taizé är vida känd och berömd i vår tid. Den bildades ursprungligen av två pastorer från den reformerta kyrkan. Men båda hade så starka sympatier för den katolska kyrkan att en av dem en gång fick frågan: ”Varför går du inte över till den katolska kyrkan?” Svaret var nog så avslöjande: ”Går jag nu, går jag ensam. Väntar jag en tid får jag många med mig.” Därmed var syftet med Taizé ganska klart, vilket gjorde att evangeliska ledare nere på kontinenten omtalade Taizé som en femte kolonn, vars mål var att påverka protestanter till att bli katoliker.  Senare gick båda grundarna av Taizé över till den katolska kyrkan, men det gjorde de i hemlighet. Taizés nuvarande ledare är en tysk katolik.  Den kände schweiziske teologen René Pache omtalade på sin tid Taizé under rubriken ”Katoliserande tendenser inom protestantismen.”

Förbundet för kristen enhet bildades i Sverige år 1965. Målet var helt från början att på sikt skapa en synlig enhet mellan Svenska Kyrkan och den Romersk-katolska kyrkan. På deras hemsida kan man få fram en utläggning som heter ”Katolsk tro i Svenska Kyrkan”. Den överensstämmer nästan ordagrant med en katolsk katekes. Den svenska kyrkan vilar officiellt på luthersk och reformatorisk grund. Om den skall förbli på den grunden kan den inte öppna för katolsk tro. Vad skall man då säga om personer som tillhör en sådan reformatorisk kyrka och som därmed skriver under på dess trosbekännelse, men som samtidigt arbetar för att få den att ändra trosbekännelse och bli katolsk? Vore det inte ärligare att gå ut av den lutherska kyrkan och över till katolicismen och sen därifrån påverka lutheranerna?  Men nej, man tror tydligen mer på ”den femte kolonnens princip”, att bryta ned den reformatoriska kyrkan inifrån.

Enhetens kyrka är ett ännu färskare exempel. Den har byggts upp av lutherska och anglikanska teologer och kyrkomän samt representanter från andra protestantiska samfund som är beredda att ställa sig bakom en deklaration med innehållet:

Rätten och motiven till separat existens för de samfund som skildes från den romerska kyrkan vid 1500-talets reformation finns inte längre.”

Har man hört på maken! Att somliga ekumener inte kan finna något motiv eller någon orsak till att stå utanför den katolska kyrkan, är ju inte något nytt. Men att förvägra evangeliska kristna rätten till separat existens i förhållande till Påvekyrkan låter rent av hotfullt! Dessa kyrkoledare talar som om de inte kände till religionsfrihetens princip. Påven är givetvis enig i dessa uttalanden, men i detta fall är det inte han själv som talar, utan ledare för de reformatoriska kyrkorna och därmed går de påvens ärende. De är verkligen vår tids religiösa ”femtekolonnare”.

Men fortsättningen av deklarationen från Enhetens Kyrka är ännu mer chockerande. Läs och tänk efter! 

”Vi uppfattar påven Benedikt XVI som talesman för den klassiska kristna tron och etiken i mötet med såväl den sekulariserade kulturen i Väst som med de andra världsreligionerna i Öst i långt större utsträckning än de som har makten i de kyrkosamfund vi tillhör. Och här förgrenar sig nätverket långt utöver de kretsar som betecknas som högkyrkliga eller katoliserande. Påtagligt är att den världsomspännande med böneveckan för enheten jämnåriga pingstväckelsen, som på 60-70-talen trängde in som karismatisk förnyelse i de traditionella kyrkorna och samfunden, också sluter upp och nu kommer med i denna samling genom framträdande representanter, så som samlingen i uppropet för Enhetens Kyrka just manifesterar.”

Detta uttalande borde göra varje medlem av något reformatoriskt, evangeliskt och frikyrkligt trossamfund totalt mållös. Bland de som aktivt stöder denna Enhetens kyrka finner vi naturligtvis katoliker, men som ovanstående deklaration säger, även framträdande representanter från en rad samfund, som hittills har ansetts som klart frikyrkliga, evangeliska och bibelförankrade med rötter i gångna tiders väckelserörelser.  Deras namn kan vem som helst läsa på det offentliga dokument som Enhetens Kyrka publicerat. Här kan vi bara nämna att de kommer från Pingstväckelsen, Trosrörelsen, Lutherska kyrkan, Evangeliska Frikyrkan, Missionsförbundet m.fl.

Menar verkligen dessa representanter att Påven är den bäste talesmannen för klassisk kristen tro? Vad menar man förresten med det uttrycket? Hör exempelvis tron på Maria som Himlens Drottning och Kyrkans Mor till klassisk kristen tro? Och menar dessa representanter att deras egna samfund varken har rättighet eller något giltigt motiv till att stå utanför den katolska kyrkan? I så fall jobbar de aktivt på de fria väckelserörelsernas undergång och det jobbet utför de medan de själva ännu står med i dessa rörelser. Vad skall man kalla en sådan verksamhet? Är det inte en typisk femtekolonn-aktivitet?

 Keryx är en relativt ny kristen tidskrift som vill vara på hög akademisk nivå. Tillsammans med vissa alster från kristna bokförlag och en del evangeliska tidningar återspeglar denna tidskrift den besynnerliga situation vi nu befinner oss i. Keryx står emellertid i särklass. Den ges ut av Livets Ord i Uppsala. Jag skall vara rättvis och medge att vissa artiklar i denna tidskrift är goda och läsvärda, beroende på vilket ämne som behandlas. Men Keryx vimlar framför allt av negativa påståenden om de fria väckelserörelsernas folk. De är offer för otroliga fördomar. De kännetecknas av en otrolig okunskap. De begriper ingenting av den levande traditionens viktiga funktion. De saknar förståelse för värdet av en hierarkisk organisation. De är totalt okunniga om kyrkofäderna m.m. Eftersom utgivarna av Keryx av allt att döma betraktar sin egen rörelse som framsprungen ur en väckelse skulle dessa skriverier kunna uppfattas som sträng självkritik och därmed som tecken på ovanlig ödmjukhet. Problemet är att i bakgrunden skymtar hela tiden bilden av en kyrka som har en rätt förståelse av sakramenten, av ett hierarkiskt ämbete, av Jungfru Marias verkliga betydelse och som har tagit vara på den levande traditionen. Detta verkar nästan som en sorts propaganda för en sakramental ämbetskyrka, som för tankarna till Rom. Om författarna till artiklarna i Keryx menar att de skriver något nytt, tar de gruvligt fel.  Personligen kan jag intyga att jag har läst samma argument många gånger förr. Men då var det katolska teologer som höll i pennan. Det kunde säkert varit behövligt att ge några konkreta exempel på detta. Men det får bli vid ett senare tillfälle.

Innehållet i Keryx är gåtfullt. Tidskriften ges ut av en församling som trots allt anses höra hemma i den evangeliska kristenheten. Varför då denna svartmålning av väckelserörelserna, inklusive pietismen och denna skönmålning av den sakramentala och hierarkiska ämbetskyrkan, som just i Påvekyrkan får sin starkaste utformning? Från evangelisk-kristen synpunkt kan sådant bara ha en negativ effekt. Därför ser vi också här en form av femtekolonn-verksamhet.

Den nakna sanningen

Journalisten Tomas Dixon – som själv tidigare var katolik – känner mycket väl den katolska kyrkans lära och historia. Han är inte lika hänförd över vurmen för enhet med Påven som vissa frikyrkoledare tycks vara. Han skriver bl. a. följande:

”Så enhetlig som många just nu inbillar sig är inte katolska kyrkan. De andliga och teologiska skillnaderna inom den är knappast mindre än mellan protestantismens olika samfund. Det finns katoliker längs hela skalan från kyrkligt konservativa (som vill återinföra latinet) till totala modernister och liberalteologer av alla slag.” 

Med anledning av att somliga också betraktar påveämbetet som enhetens symbol skriver han:

”Hur skulle det mänskliga ämbete, som under historien initierat folkmord, inkvisition och antisemitism – och som dessutom förklarat sig ofelbart så att det i princip inte kan be om och få förlåtelse – hur skulle det ämbetet kunna symbolisera och förverkliga den enhet, som Jesus talar och ber om i Johannes 17?”

Hela saken har också en annan sida. Tomas Dixon påminner oss om något som femtekolonnarna totalt överser:

”Det finns många katoliker som inte tror på Gud alls. Det finns också katoliker som bekänner sig till Gud och katolska Kyrkan med sina läppar men som inte bryr sig om varken Guds moral eller påvens bud.“

Han nämner också de många s.k. ”Marianisterna” som praktiserar en ytterliggående Mariadyrkan. Till detta kan vi tillägga att massor av människor i de katolska länderna aldrig har öppnat en Bibel! Vilken andlig nöd och vilket missionsbehov! Men vem tänker på det idag?

I min ungdom mötte jag flera brinnande pingstvittnen som reste till katolska länder med evangelium. Idag verkar det som om pingstledare snarare reser till Rom i sällskap med katolska prelater för att ”studera” hur katolska kyrkan fungerar. Andra samfund visar lika liten glöd för mission i katolska länder. Femtekolonnarna har verkligen orsakat ett jordskred inom svensk kristenhet. Kontrasten mellan de ledare som stod i spetsen för väckelserörelsernas folk för 50 år sedan och deras nutida efterföljare är så stor att de verkar ha lite eller ingenting gemensamt. Kyrkopolitiken tycks tyvärr ha ersatt själavinnarglöden…

 /Stig Andreasson