Archives

Min Herre

Kapitel 146

Herren vår hjälpare

1 Halleluja!Lova Herren, min själ!2 Jag vill lova Herren så länge jag lever,lovsjunga min Gudså länge jag är till.3 Lita inte till furstar,till människors barn som inte kan frälsa.4 Deras ande lämnar dem,de blir jord igen.Den dagen går deras planer om intet.5 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare,som sätter sitt hopp till Herren sin Gud,6 till honom som har gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,som är trofast för evigt,7 som skipar rätt för de förtryckta och ger bröd åt de hungriga.Herren befriar de fångna,8 Herren öppnar de blindas ögon,Herren reser upp de nerböjda,Herren älskar de rättfärdiga,9 Herren bevarar främlingar och stöder faderlösa och änkor,men de gudlösas väg gör han krokig.10 Herren är kung för evigt,din Gud, Sion,från släkte till släkte. Halleluja!

Låt mig få en stilla stund med Jesus,
när jag dignar under dagens strid.
Låt mig vid Hans helga fot få sitta,
när en storm har grumlat själens frid.

Låt mig få en stilla stund med Jesus,
när jag frestas och min tro är svag.
Jag vill fly till Honom, när det mörknar,
Han kan vända natten uti dag.

Låt mig få en stilla stund med Jesus,
Han som burit smärtans törnekrans.
Jag vill säga Honom allt, som tynger.
Intet öra lyssnar såsom Hans.

Låt mig vila vid Hans ömma hjärta.
Uti världen är så tomt och kallt.
O, jag längtar att Hans röst få höra,
längtar att få säga Honom allt.

Elsa Eklund.

Hälsn Maria

Där ovan

Jesu seger på Golgata räcker

JESU SEGER PÅ GOLGATA RÄCKER
Predikan av Gunnar Nilsson https://midnattsropet.se/midnattsropet/jesu-seger-pa-golgata-racker/

Det är underbart att gång på gång betona detta att Jesus genom blodet på korset har vunnit seger, han har uppstått och han har vunnit seger över de onda makterna. Han har uppfarit till himlarna, och sitter på Faderns högra sida och regerar i härlighet. Det finns ingen annan väg till Gud. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå evigt liv. Det finns ingen djupsinnighet som övergår dårskapen som Gud lät predikas genom försoningen i Jesus Kristus.
Vem kan utforska Guds kärlek till oss i Kristus Jesus? Han sände sin son medan vi ännu var syndare. Och innan världens grund var lagd, utvalde han oss i Kristus Jesus, prisat vare Herrens namn. Vi sjunger i en sång att ”källan ingen botten har”. Det finns ingen begränsning av de gudomliga realiteterna. Det är en sanning som förkunnats för oss genom Ordet sedan världens begynnelse.
Det står i Kolosserbrevets andra kapitel att ”verkligheten själv finnes i Kristus”. I en nyare översättning: ”verkligheten själv är Kristus”. Då syftas på det tidigare judiska väsendet då man lade vikt vid mat och dryck, nymånad, högtider eller sabbat. Vi behöver inte dömas efter sådana ting, för detta var bara en skuggbild av det som skulle komma.
Kristus var med från världens begynnelse, och Gud utvalde oss i Kristus förrän världens grund var lagd. Vi kan inte tränga in i de eviga perspektiven om tider och gränser, men det är som om skuggan kastades bakåt och man fick se dessa ting på ett förebildligt sätt, det som skulle komma. Det här var dyrbart så länge vi inte hade mött verkligheten. Men nu hade Kristus kommit, man hade sett verkligheten och vittnade om vad man sett och hört. Vi kan predika Kristus som är Guds väsens avbild, och proklamera den verklighet som finns i Kristus för människor i vår omgivning på olika sätt. Vi har hört om behovet och nödvändigheten av att vara vittnen och att tala om det enda nödvändiga. Må Herren leda oss var och en, så att vi kan vara rätta vittnen. I första hand genom vad vi är. Det går ju an att tala och säga en massa saker, men frågan är om det finns en motsvarighet i våra liv. Vi kan också utan ord vara Kristus-människor. Det finns exempel på det. Förhoppningsvis märks det i våra liv att Kristi ande bor i oss, utan att vi talar om det. Människor kan känna, utan att jag går eller uppför mig på något speciellt sätt, att jag är fylld av Kristus. Det känns om det är rätt ställt med oss, för vi har fått hans rättfärdighet. Vi är inte klädda bara i våra vanliga kläder, vi är iklädda hans rättfärdighet. Det märks och det känns.

Många människor ute i världen har ingen kunskap. Samhället är avkristnat, och det ligger i världens avsikt att få bort så mycket som möjligt av den kristna grunden. Men många människor, särskilt de äldre, har en klarhet om hur det egentligen ska vara i det kristna livet, även om de inte själva vill ta steget att bli en dåre för Kristus. Därför känner de igen atmosfären och tonen när vi börjar yttra oss om saker och ting. Rättfärdigheten är vunnen åt oss, och måtte vi vara ljus i världen och salt. För vi är inte av den här världen. Vi är ställda här som fyrbåkar i natten för att leda vilsna människor tillbaka till Gud. Det är ett oerhört ansvar, med tanke på att så många människor går förlorade. Vår uppgift är att proklamera Kristus för dessa människor. Jesus är verkligheten. Verkligheten själv är Kristus. Tidigare i detta kapitel som jag citerat, står det:
-Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi byggd på mänskliga traditioner och stadgar, och inte på Kristus.
Vi vet vad det innebär att ha fått våra synder förlåtna, att ha fått möta Jesus och lära känna honom. Det är väldigt underbart och väldigt nödvändigt att gång på gång påminna varandra om detta på ett enkelt sätt. Många gånger kläder man evangeliet i väldigt fina fraser och djupsinniga tankar och teoretiska utläggningar. Det kan ha sitt värde, man kan belysa evangeliet på olika sätt. Men den tid vi lever i, appellerar väldigt mycket till vår förmåga att tänka. Människor har lärt sig under en ganska lång tid att ta till sig information och tillgodogöra sig den på det bästa sättet med syfte att bli en så effektiv och duktig människa som möjligt.

I yrkeslivet är det ju så. Den ena kursen avlöser den andra. Man måste hela tiden vara uppdaterad, som det heter, för att lära sig mera och bli mer produktiv; bli så bra som möjligt både personligen och för samhället. Också i det kristna sammanhanget kommer detta in. Jag anser att det ligger en fara i denna ”kursmentalitet”. Man tar fram en tavla och visar med skisser sådant som kan vara bra för att lära in saker och ting i skolarbetet, och i viss mån har sitt värde i församlingen. Men det viktiga är inte att vi lär oss de religiösa, kristna och bibliska tingen med vårt förstånd. Vi kan bli väldigt kunniga, och lära oss än det ena och än det andra och kunna redogöra för det mest djupsinniga; historiska sammanhang, osv. Men – är du frälst? Har du mött Jesus? Har du prisat honom? Har du gråtit ut inför honom? Har du lärt känna hans kärlek?
Det där är ett annat språk, som har tagits bort till stor del, för att vi ska lära oss så mycket, vi ska förstå så mycket, vi ska se så mycket, vi ska ta till oss så mycket för att vi i vår tur ska kunna tala om för andra.

Vad gör vi i det sammanhanget? Jo, när vi tagit till oss denna intellektuella kunskap i vårt medvetande, då fortsätter vi i dessa banor. Välutbildade människor kommer in i Guds hus. Det är inget fel att vara välutbildad, men om man använder de välutbildades kunskaper, och tror att de olika metoder och sätt man tillägnat sig i världen ska kunna användas för att nå ut med evangelium, då har man kommit fel. Var finns den kyrka som inte har en dramagrupp eller dansgrupp eller någon form av spektakel för att lära människorna att på ett enkelt sätt ta till sig evangelium? Det är väldigt farligt att göra saker och ting, som man tror, lättillgängliga på det här sättet. Vi kan få folk att gråta och skratta, bli gripna och engagerade. Vi kan få folk till praktiskt taget vad som helst, om vi är duktiga, kan agera på scenen och uttrycka oss på ett speciellt sätt. Visst kan vi få människors uppmärksamhet. Men – har de fått möta Jesus? Har de känt ett styng i sina hjärtan? Den första pingstdagen hade de inget av dessa hjälpmedel. Ja, men nu har vi det, kan någon pigg kyrkomedlem upplysa om, så nu har vi det bättre! Men jag tror inte det blir bättre. Det handlar inte om en bra utveckling. Det är viktigt att vi förstår vad vi håller på med. Vi kommer inte längre än vad Herren kan utföra igenom oss genom den helige Ande.
Det enkla, det grundläggande evangeliet vi möter, som de första lärjungarna fick gå ut med när Jesus kallade dem: Följ mig, så ska jag göra er till människofiskare! Det är det vi behöver komma tillbaka till. Det enkla. Vi kommer ingenstans med allting annat. Vi kommer någonstans bara om den helige Ande får smörja oss och vi får förkunna ordet i kraften av den helige Ande så att människor får uppleva styng i sina hjärtan. Det var det man upplevde första pingstdagen. Vi behöver komma tillbaka till enkelheten och äktheten man hade i början. Man fick ett styng i sina hjärtan. Så blev man Kristi lärjungar, som uppfylldes av hans härlighet. Herren vill uppfylla oss med sin härlighet, sin kraft och sin smörjelse. Han vill låta sin helige Ande uppfylla hela vår varelse, så vi får del av honom. Det här kan inte förklaras. Vi kan inte kläda i ord mycket av det Gud vill göra i våra liv. Vi kan inte arbeta schematiskt, vi kan inte visa: så här är det. Bibeln säger att den som är född av anden, är som vinden. Du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av anden. Det finns inga givna mänskliga ramar och fack att placera in saker och ting i, det finns bara den för oss oberäkneliga gudomliga kraften, som vi inte kan tämja.
Gud give att vi kan intas av denna kraft och föras dit Herren vill föra oss – både geografiskt och andligt, så vi kan föras vidare och växa till i hans styrka och hans härlighet.

Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi. Nu var det naturligtvis speciella saker som Paulus hänvisar till här, men det gäller också oss. Tomheten – det finns mycket ord och mycket prat och mycket av det som jag har nämnt här. Men frågan är vad som är byggt på mänskliga traditioner, och vad som är byggt på Kristus. Låt oss öppna våra hjärtan för Herren! Han var till i gudsskepnad, han räknade inte jämlikheten med Gud som ett byte, står det. Han utblottade sig själv, och blev lydig intill döden på korset. Det här kan ingen teaterföreställning göra levande för någons hjärta. Men den helige Ande kan röra vid någons hjärta, så han kan se härligheten hos Kristus.
Jesus säger: ”I världen lider ni betryck, men var vid gott mod, jag har övervunnit världen.” Ofta fastnar vi vid det första – betryck. Vi ser i den politiska världen och i den religiösa världen. Vart ska vi vända oss? Situationen trycker oss ned. Men var vid gott mod, sa Jesus, i alla fall, för jag har övervunnit världen! Det är seger i namnet Jesus! Han har klätt av makterna och förevisat dem offentligt, sedan han på korset triumferat över dem. Det är seger i vad Jesus har gjort, och det finns ingen makt i höjden eller i djupet som skulle kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Vi behöver uppleva närheten till Herren mer och mer i den tid vi lever. Inte bara i mötena, men i hemmet, på arbetet, ute bland människorna. Ju mer vi känner gemenskapen med Jesus, dess mer känner vi oss som främlingar i världen. Det är en riktig utveckling, eftersom vi verkligen är främlingar i den här världen. Vi är i den, men inte av den. Bibeln säger faktiskt att vi har kommit till den levande Gudens stad, till änglar i mångtusental. Vi är faktiskt, andligen, insatta i den andliga världen. Vi har omkring oss en stor hop av vittnen. Vi förstår sällan det här, men i gudsgemenskapen, och när den helige Ande får göra det levande för oss, så kommer vårt sinne att bli upplyst av härligheten i honom. Det finns ingen gräns för denna härlighet, Gud vill föra oss längre och längre. Då blir det så att vi ser tingen med det gudomliga perspektivet. Och inte bara med det gudomliga perspektivet, men på det gudomliga sättet.
Abraham blev allt starkare i tron, för han ärade Gud. Gud hade talat till Abraham. Tiden gick och ingenting hände, men Guds löfte uppfylldes, och Abraham trodde ändå, fastän allting var omöjligt, mänskligt sett. Denna tro är en följd av vandringen med Herren. Det handlar inte om att vi ska tillägna oss någon sorts jag-ska-ha-det-mesta- och jag-ska-ha-det-bästa-attityd genom tron. Det är en annan sak. Men det handlar om den gudomliga härligheten. Ju mer vi kommer i gemenskap med Herren och får uppleva mer av hans kraft, hans smörjelse, hans härlighet, dess mer kommer de yttre omständigheterna; betrycket i världen och det som ser omöjligt ut för människor och omöjligt för oss själva; det kommer att sänkas, och istället kommer det gudomliga att höjas. Och när tron på det här sättet får växa sig större än tvivlet, då blir det en gudomlig proportion på tingen, som är riktig.
För det är inte riktigt att stå med båda fötterna på jorden. Det är ett kärt uttryck att säga att man ska göra det. Men det behövs ingen uppmaning till det, för det sköter ju tyngdkraften om, rent fysiskt. Och det sköter också allt annat, både inom oss och utom oss om. Men Herren vill lyfta vår blick upp mot hans härlighet och hans möjligheter, så vi ser att det finns en annan värld att skåda in i. Där saker och ting händer som inte kan hända när vi ser det på vårt sätt. Och som inte heller kan hända när vi försöker tämja de andliga tingen och stoppa in dem i de mönster vi vill göra.
Det finns en härlighet, det finns en frihet, det finns en storhet, det finns en möjlighet. Vi får lära känna höjden, bredden, djupet, vidden – alla dimensioner, som vi inte har i vår fysiska värld, men som finns i den andliga världen. Gud vill visa oss sin härlighet. Och alltsammans detta äger bestånd i Kristus. För verkligheten själv finns i Honom.
Den materialistiska världen kan aldrig komma längre än dit förståndet räcker. Men vi har kommit längre. Vi har kommit förbi. Vi har kommit in i den gudomliga härligheten. På ett sätt är vi bundna av de tidsbegränsade, jordiska förhållandena. Men å andra sidan bryts också de fysiska och tidsmässiga gränserna när Gud vill. Jesus sa, när lärjungarna frågade: vem kan då bli frälst. Ja, för människor är det omöjligt, det håller Jesus med om. Men inte för Gud, ty för Gud är allting möjligt, prisat vare hans namn!

När Filippus hade talat med hovmannen, ryckte Herrens Ande bort honom, och han blev senare sedd på en annan plats, Asdod. Målet är inte att vi ska uppleva spektakulära och märkliga saker. Målet är att vi ska komma in i den andliga dimensionen. Inte för vår skull, och för att det ska bli konstigt och märkvärdigt, men för att Gud ska få utföra det han vill med oss. Köttet och anden ligger i strid med varandra för att hindra oss att göra vad vi vill. Men Gud vill frigöra oss så vi kommer in i övernogslivet. Då kan Gud visa oss vad som är den egentliga verkligheten. Det är inte den materialistiska omgivningen, det är inte de saker människor i allmänhet sysslar med. Eftersom man saknar livet i Gud så måste man bygga upp stora saker av vad som egentligen inte är någonting. Både i samhället och individuellt ser man ständigt exempel på detta. Man gör hela kulturer på sådant som faktiskt inte är någonting. Det är för det mänskliga ögat verkligheten. Och så ser man på vad de kristna håller på med; att det bara är fantasier och strunt. Men det är ju precis tvärt om! Det är vi som har funnit verkligheten, för verkligheten själv finns hos Kristus. Och det andra är sådant som inte kommer att bestå. Vi har funnit de eviga värdena, de eviga sanningarna. Det Gud har givit oss genom Jesus Kristus.

Det är underbart att gång på gång betona detta att Jesus genom blodet på korset har vunnit seger, han har uppstått och han har vunnit seger över de onda makterna. Han har uppfarit till himlarna, och sitter på Faderns högra sida och regerar i härlighet. Det finns ingen annan väg till Gud. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå evigt liv. Det finns ingen djupsinnighet som övergår dårskapen som Gud lät predikas genom försoningen i Jesus Kristus. Det är förstånd att söka Gud, säger bibeln. Den säger också att dårarna säger i sina hjärtan: det finns ingen Gud. Han är visdomens och kunskapens källa. Alltsammans äger bestånd i Jesus Kristus. Honom har Gud givit åt församlingen till att vara ett huvud över allting. Vi är förenade med Kristus. Han är inte en som vi kommer till någon timme på söndag förmiddag och sen går ifrån, utan han har tagit gestalt, tagit sin boning i oss genom den helige Ande. Vi är förenade med honom. Han är det äkta olivträdets saftrika rot. Vi har blivit inympade i honom, vi som inte var den här sortens träd. Vi var den hedniska, vilda grenen. Men så blev vi tagna ut ur vårt sammanhang och insatta i honom. Så får vi del av samma pulserande liv som är i Kristus, som är i församlingen. Det är i oss, och så strömmar det! Det här är verkligheten!
Det här är vad Gud vill visa oss mer och mer utav; vilken härlighet vi har i honom och vilka möjligheter som finns i honom. Där allt hopp var ute för Abraham, där hoppades han ändå och trodde. Så kunde han bli en fader för många folk. Vi kan också få bli – om inte fader till många folk, i alla fall medlet till att många lär känna Jesus innan han kommer, och få vara med när han hämtar sin församling. Gud må hjälpa oss, och Gud må välsigna oss var och en, så vi får se mer och mer av härligheten och det underbara i vad vi har fått igenom Jesus Kristus. Han är verkligheten, han är sanningen och han är livet. Han vill föra oss vidare till allt starkare gemenskap med honom och med varandra. /Midnattsropet

Att vara i rörelse

Predikan av Arne Imsen från 1999

Vågrörelserna som sköljer över Sverige och andra länder uttrycker på ett mycket konkret och påtagligt sätt feminismen, vilken i sin tur har sin upprinnelse i katolicismen. Inte i katolska kyrkan, för det är något annat, men katolicismen. Dessa vågrörelser har nu gått ut över hela kristenheten.
Jorden är fylld av tegelstensbyggnader som kallas Guds hus. Alla har en väldig strävan. De har torn som reser sig högt upp, och vanligtvis kröns de av en tupp. Symboliken är tydlig, de försöker resa sig upp för att riktigt markera strävan mot höjderna – ett torn, två, tre torn. I alla fall torn som visar en inriktning. Men Gud vill att vi ska vara hans hus, uppbyggt med gudomligt material och sammanbundet av det himmelska murbruket.
Detta kan vi aldrig prestera, det är helt uteslutet, men vi kan ha hans löften som mål, så att löftena blir upplevelser. Det skrivna Ordet blir det upplevda ordet. Hur ska detta kunna gå till? Här är svaret: ”Låten eder alla uppfyllas av Anden … ” Låten – det är alltså fråga om viljan. Vill du bli uppfylld med Anden så finns alla möjligheter att bli det, men det går inte genom passivitet. Bibeln måste bli levande och hågen väckt, så att vi kan sätta oss i rörelse. Grundförutsättningen för att detta ska ske är att vi allesammans låter oss uppfyllas av den helige Ande.
Nästa bibelord är ett oerhört mönster för hur Gud förverkligar sina planer och för hur suverän han är. Han är fullständigt oberoende av våra händer, vår intelligens. Ändå vill han ha allt vi representerar för att bruka det i sin tjänst. Han har givit oss förebilder och ideal som vi måste tänka på och tillägna oss. Vi måste bli riktiga forskare, så att vi kan gräva fram hemligheten till hur detta kan förverkligas.

Guds mönster
I Hesekiels första kapitel finns Guds mönster. Han ger oss en förebild genom de märkliga rundlarna. Vi kan kalla dem hjul. Det är en hel mängd helt förunderliga hjul. De beskrivs som inbyggda i varandra och står i ett speciellt förhållande till varandra. All deras verksamhet förutsätter energimottagande ifrån en alldeles bestämd himmelsk kraftkälla. Helt plötsligt drog de åt ett håll. Inte ett och ett, men alla tillsammans! Det var inte så att det kom en ängel från himlen och ryckte loss dem från varandra och skickade hjulen åt olika håll. Det anses ju annars vara maximal andlighet – att vara fri. Frågan är väl då vad du är fri till. ”Fri att älska, fri att tjäna…”
Men fri att älska och tjäna är inte att släppa loss sina inre drömmar. Det är att älska Gud och tjäna honom.

Dessa hjul har ett bestämt förhållande till varandra och de kommer alltid samlade, inte ett och ett; hit och dit: min vision, min plan, mina drömmar och mitt förverkligande. Den köttsliga människan är ovillig att underordna sig en gudomlig plan, att foga sig in i ett gudomligt mönster och att hitta relationen till de andra hjulen. Därför tycker hon att hon kan slita sig loss från de andra och dra iväg åt det håll hon själv tycker passar. Men om man är inne i Guds plan, Guds mönster, då har man en väldigt stor längtan efter att få vara tillsammans. Det är fråga om en kärlek fri från egenkärleken, egennyttan, självförverkligandet. Åter till denna fantastiska bild. Rätt vad det är så sätter sig hjulen i rörelse. Här är förutsättningen för Guds rikes framgång. Och för församlingens förverkligande av sitt mycket hemlighetsfulla uppdrag. Vi ska återkomma till hjulen, rundlarna, rörelsemönstret, relationerna, förutsättningarna, gemenskapsbehovet. Allt det jag nu sagt ligger i fullständig strid med tidens ideal och förebilder. Det får vara hur det vill med den saken, men om vi har förtått detta enorma budskap, då blir bönen: Herre, hjälp mig hitta min plats i denna förunderliga värld, hjälp mig att förstå betydelsen av riktiga relationer till hjulet ovanför och hjulet under; hjälp mig att vara villig röra på mig och inte bromsa upp, hjälp mig så jag inte frigör mig på ett falskt och felaktigt sätt från det sammanhang där du har placerat mig, utan finner det viktigt och angeläget att tillsammans med de andra hjulen få vara i rörelse i enlighet med ditt enorma uppdrag.
Bara hjulen kommer på plats, bara Herren får dem i rörelse så är kampanjernas tid slut och väckelsehysterin har försvunnit. Där upptäcker man att gudsingripandet inte är baserat på impulser, utan det är planmässigt förberett och metodiskt genomfört, så att var och en hittar sin plats. Där kan vi vara med och ge näring åt förflyttningen i den ena eller andra riktningen. Vinden blåser vart den vill … Det är den rörligheten vi behöver ha, tillsammans.
Gud har upprättat en källa i Sions stad mot all synd och orättfärdighet. Där vill han rena oss så att vi frimodigt kan kungöra hans hemligheter.

Det jag nu ska tala om kräver mycket. Det får inte bli slagträn som vi använder i den teologiska trätan eller i den kyrkopolitiska kontroversen. Det vore helt meningslöst. Då är det bättre att man avslutar striden och blir katolik, och inte tänker på annat än mässor, ikoner, reliker och sådant som är prydligt, kulturellt, allmänt och uppbyggligt. Sedan får man försöka lösa frälsningsfrågan med avlat och försöka hålla sig utanför skärselden och även försöka få andra loss ifrån pulgatoriet. Men ingen av oss vill väl det? En hel del saker här är rent förfärliga tycker vi. Exempelvis Mariakulten. Men funderar vi på hur det är med vår egen Mariakult?

Antikrist och hans brud
Antikrist håller på att församla sin brud, sin drottning. Allt det han företar sig är en förvanskning eller imitation av Guds planer och metoder. Krist blir Antikrist, Lammets hustru blir den stora skökan … Den profana och religiösa makten förenar sig. Sist och slutligen ser vi denna förunderliga kombination av motstridiga krafter som plötsligt träder fram med denna sköka.

Människans stora behov är försoning med Gud. Men man saknar korsets kraft. Man kan erbjuda vad som helst, sjunga om tomtar och troll, psalmer och visor, framföra olika variationer av konst som man sätter upp så att människan får fäste för sin virrande och sökande blick. Men det människan får är vin iskänkt ifrån kalken som den här vidriga superhoran, lyxhoran, har. Det här är inget party för några handplockade kyrkobesökare, utan hela mänskligheten är berusad. Det skökan säger även då hon försöker vara vis och klok, är ingenting annat än fyllesnack. Hon ljuger! Hon berusas av sina egna lögner, och berusar andra genom att kärleksfullt och generöst, tjusande bjuda. Det är helt oerhört att en hel mänsklighet blir bedragen.
Vad har då Jesu brud fått? ”I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig” (Höga V 2:4). Har du förts dit? Han styrker mig med äpplen och sötaste vin, sjöng man förr. Vem är det som gör detta? Det är inte lyxhoran från Babylon! Nej, han som lett oss in i vinsalen, där det finns alla årgångar från skapelsens begynnelse, och där det mot alla naturliga lagar konstateras att han har gömt det bästa vinet till sist, är vår Herre Jesus Kristus.
Mitt i denna berusningens, förvirringens och gudsfrånvändhetens tid har han sparat det bästa till sitt folk, till den sista generationen. ”Då skall jag utgjuta min Ande över allt kött.” Vi kan inte mobilisera något försvar, men vi kan få ett inneboende övertryck, ett andligt övertag över dessa krafter. Förförelsens magnifika är så slugt uttänkt, så man har nästan en känsla att det här har ingen människa kunnat hitta på. Här talar en annan furste, Lucifer, sitt språk; förförelsens, lögnens och bedrägeriets språk. Han gör det som han alltid gjort ända från fallets dag. Han framstår allt tydligare bakom skeendet. Han har försökt imitera Gud så att det ska se ut som om han själv vore Gud och Gud vore satan, att himlen är helvete och helvetet är himlen, att svart är vitt och vitt är svart. Förförelsens konster. Hur har han lyckats så totalt med detta?
Vi har hört uttrycket ”det stora avfallet”. När inträffar det? Då Guds eget folk har maximala möjligheter att se tecknen, att orientera sig i tiden och låta sig uppfyllas av Anden för att sätta kurs mot himlen, då Jesu Kristi församling har större resurser än någon gång tidigare i sin historia, med rikare löften än någon annan tidigare generation – då inträffar det fullständigt motsägelsefulla. När man har dessa stora resurser, då börjar stjärnfallet. Stjärnorna faller från himlen ner på jorden. Det är ett fall i andevärlden, men stjärnorna, Herrens tjänare, faller ifrån det eviga himmelska firmamentet ner på jorden. Som ett resultat av detta uppstår kaos och förvirring. Det blir till sist så att när Gud själv tar itu med avfallet och alla dess konsekvenser, då reduceras furstarna till nollor och försöker gömma sig bakom de förskansningar de byggt upp för att bereda människorna trygghet.

Var ska vi gömma oss för Guds vrede? För Lammets vrede? Det finns ingen neutral plats att fly till. Det finns ingen förskansning att gömma sig bakom. Allt är uppenbart, avfallet bekräftat och Guds åtgärd ett faktum.

Vem kan stå emot brudgummen, skökans, drottningens man Antikrist; vem kan stå emot? Skriften säger: ingen. Människorna är fullständigt tillintetgjorda inför mötet med hans ande, hans ideologi, hans kulturyttringar, hans religiösa form, hans projekt och program. De blir totalt avväpnade. Kan ingen stå emot? Jodå, den Smorde kan. Det heter: de som icke har dragit sig undan, de valde att följa Lammet vart det går. De hade icke sitt liv så kärt att de drog sig undan …
Det fanns de som nöjde sig med Guds tillåtna vilja och blev Antikrists byte och offer. Men så fanns också några som gick in under Guds fullkomliga vilja för att följa Lammet vart det går. De som inte skonade sig själva av en eller annan orsak, men var redo att ge sina liv.
Jag känner i mitt hjärta ett rop: Herre Jesus Kristus, är jag verkligen en korsbärare i din efterföljd, eller är det så att jag nöjer mig med ett kors runt halsen. Har jag korset endast som dekoration och symbol? Det som kan hjälpa oss är korsets kraft! Här finns källan han har upprättat för att befria sitt folk från feghetens och självupptagenhetens synd, så vi får vara med om en reningsprocess.

Levande uppenbarelse
Församlingen fick en viktig och synnerligen angelägen undervisning i Uppenbarelseboken. Där ges oss en väldig orientering. Om vi läte oss uppfyllas av den helige Ande och fick den visdom som Guds Ande representerar och den kunskap som Anden vill förmedla till oss och igenom oss, så blir uppenbarelsen levande. Låt oss studera, riktigt forska, tränga oss in i den värld som vi tycker innehåller så många och svåra symboler, men som egentligen är klar och enkel. Om vi får den ner på det plan där det hör hemma, så blir det inte någon filosofisk eller akademisk uppfattning. Varje tal i Uppenbarelseboken har en betydelse: sju församlingar, fyra väsenden… Så kan vi fortsätta att forska. Ett bestämt antal dagar, begränsad och avgränsad tid. På ett år skall denna otroliga, förfärliga förförerska blottas. Den som egentligen kommer att bli verkställare av dessa förfärliga domar som omtalas i bibelns sista bok, är djuret som skökan sitter på. Han ska beröva henne alla hennes rikedomar, konfiskera alla hennes egendomar, där hon i sitt högmod proklamerar: Jag är ingen änka, jag sitter som drottning!
Det är märkligt att budskapet som varnar för skökan och hennes väsende inte tränger igenom. Om det försvinner, då blir resultatet det stora avfallet. Andra idéer övertar, andra förebilder, avgudabilder som hämtas från Babylon. I varje tid går det igen. Där uppenbarelsen trängts ut blir folket tygellöst. Om den tonen som fanns i väckelsetider tystnar, om den dimensionen försvinner, så får man istället en tendens att bli stormodig och skrytsam, man börjar sjunga om sig själv och sitt arbete, sina projekt. Man berömmer sig av sociala bragder och annat. Istället för att peka på Kristus reserverar man församlingen som ett skyltfönster där man marknadsför egna produkter. Himlen gråter, Jesus sörjer, Anden har dragit sig tillbaka. Istället har en annan ande tagit över. Det märks först och främst i en ny generation som vet väldigt litet om Josef. Därför är det naturligare för dem att etablera kontakter med omgivande folk och deras gudar. Denna etablering började så fint. De som skulle prisges gjordes istället till vattenbärare och vedhuggare. Så småningom tog det främmande elementet över därigenom att man befryndade sig med de omgivande folkens döttrar.

Det finns ett folk som i den här situationen inte sitter i vikarna och underhåller varandra, eller ägnar sig åt stora debatter eller konferenser. Det finns fortfarande ett folk som prisger sitt liv på stridsfältets höjder. Där vill jag vara med! Jag ber till Gud om ynnesten att få tillhöra den skara som inte leker eller diskuterar bort tiden eller roar sig, som det står omtalat om dem som satte sig ner att äta och sedan stod upp för att leka.  Mitt i bedrövelsen finns ett hopp. Nyckeln till vår framtid ligger i detta faktum: HAN LEVER! Han skall komma igen! Han skall fullborda Faderns avsikter, och förhärliga sig i och genom sin församling.
Tack för ett förnyat uppdrag! Guds budskap till en ny generation! Vi märker att det är inget nytt budskap, utan det gamla som blir förnyat. Så är det alltid. Guds Ord står fast, ty det är hans gamla, beprövade budskap för en ny generation som skall gå över floden; lämna öknen och inta landet. Vi har väldigt stora svårigheter. Förmodligen de största någon generation haft då det gäller exempelvis koncentration, omfattning, konsekvenser. Vi lever i en tid då problemen får sådana dimensioner att Gud måste avsluta. Situationen i mänskligheten blir så komplicerad och svår att det inte finns någon form av lösningar, och då måste Gud avbryta, ty annars skulle intet kött bli frälst; hela mänskligheten skulle gå under. Då säger Gud: Hit, men inte längre! Och så avslutar han den förfärliga attacken mot den Smorde. Denna attack som tar sig uttryck i strid mot höga värden och människor. Det finns starka intressen som upplöser normala relationer och förvandlar hela mänskligheten till ett perverst, avogt och totalt förvirrat släkte. Där säger Gud stopp, för de utvaldas skull. Om vi inte skulle ha någon annan uppgift i tiden, så har vi uppgiften att dämma upp denna fruktansvärda flod av våld och ondska som drar fram över jorden. Natten kommer då ingen kan verka. Då avblåser Herren striden och evakuerar sitt egendomsfolk.

Men tänk att vi får finnas här som en moteld. Det sker inte genom att vi likbildas med världen eller låter oss uppfyllas av de andemakter som är rådande i världen. ”Låten eder alla uppfyllas av helig Ande.” Skall vi ta emot erbjudandet och gå in i det så att vi verkligen blir det Gud vill att vi skall vara? Det går inte komma med salt då förruttnelsen är ett faktum. Det har ett förebyggande syfte på jorden – inte i världen. Världen kan inte räddas, den är genomrutten. Som ljus i världen har vi en uppgift att lotsa människor ut ur träsk och förödelse, upp till Sions berg, som lyser. Staden lyser och orienterar oss så att vi kan hitta och förenas med Guds rike. Berget är Guds rike, staden är Guds församling.
Tack Herre, för uppgiften, tack att vi får vara med, tack för förtroendet! Hjälp oss att förstå vad Du vill, så att vi inte blir socker, sötningsmedel, budbärare som kittlar människorna i öronen, utan blir salt! Vi vet saltets effekter – det skapar törst. Predika ordet, så kommer hunger och törst efter rättfärdighet!
Vi ska inte förenas med världen. Jesus har tagit oss ut ur världen. Däremot skall vi göra ständiga inbrytningar och erövringar; rycka människor loss ur dödens käftar och överföra dem till Guds rike. Det sker inte genom
konvertering; det sker genom Guds eget Ord som predikar omvändelse. Därefter måste man igenom gränsområdet, floden, dopet i vatten, dopet i den helige Ande, in i Guds fullkomliga vilja. Gud har kontrollen. Han vakar över dig och mig, församlingen, våra barn. ”Frukta icke du lilla hjord, ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” Vi tackar Gud för hans välsignelser. Låt oss i fortsättningen som aldrig förr tacka honom för att han gav oss riket. Fastän vi är så små och eländiga, fick vi förtroendet och han gav oss fullmakt att vara försoningens sändebud.
……….

Vi har talat om Guds plan med de utvalda, nu ska vi titta litet på Guds plan med hela mänskligheten. Vad som ska ske då tidpunkten kommer för den skilsmässa som är absolut nödvändig. Då ska det hemlighetsfulla Gudsriket med dess medborgare synliggöras, och det ska bli uppenbart vem Jesus är. På en timme skall Guds vrede befästas. På en timme skall Gud bryta ner, förinta och förstöra allt det mänskligheten har byggt upp under årtusendens arbete, möda, strider, slit. Under årtusenden med kultur, religiositet, litteratur och vetenskap.
Hon har byggt upp sitt folkhem, sitt samhälle, sitt paradis. Olika filosofier, ideologier, inspirationer, visioner, kyrkor, organisationer. Mångtusenårig historia skall få sitt facit då Herren träder ner och förintar alltihop på en timme. Det går snabbt när Gud griper in. Tänk på alla de som i årtionden, århundraden har lidit martyrskapets konsekvenser och känt att varje minut har varit påfrestande och känts som en evighet. Alltid har det sett ut som om det inte skulle finnas någon räddning. Allt detta som har sammangaddat sig mot Jesu vittnen skall möta sin överman när Herren träder fram. Då gör han upp med hela systemet på en timme. I ett enda ögonblick är allt borta, och så träder han fram i full härlighet; den Smorde, hans Rike och hans folk.

Vi ser i slutändan på hela denna oerhörda process hur Gud föder hela jorden, hela skapelsen på nytt. Det framträder nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Där rättfärdigheten inte är ett fragment, men där rättfärdighet bor. Hör du hemma där? Så förbereder vi slutuppgörelsen genom att göra som Herren har sagt: ”Dragen ut ifrån henne, så att ni inte gör er delaktiga i hennes försyndelser.”
Är det möjligt att den helige Ande beskriver ändetidens religiösa och politiska system i dessa ordalag? Tiden, överheten, den politiska och ekonomiska makten beskrivs med vedervärdiga ord. I andra bibeltexter, exempelvis i Romarbrevet och i första Korintierbrevet, talas det öppet, men här är det hemlighetsfullt. Här döljer man istället för att avslöja. Det sägs klart att ingen skall förstå det utom de förståndiga. Det finns inte en enda människa som kan tränga sig igenom dessa koder med hjälp av sitt eget förnuft. Det hjälper inte med historia, inte ens med teologi, religiös filosofi eller karismatiska upplevelser.
Det tillsluter hemlighetsfullt, men ändå är det så otroligt viktigt för oss att veta vad som kan hända inom kort. Om det är oroligt, om det är farofyllt. Det är viktigt att veta vad som kan hända inom kort med arbete, familj, vad kan övergå vårt liv, vårt samhälle. Hela tillvaron kan vändas upp och ner och råka i fullständig upplösning.
Vi måste få den sanna kunskapen. Inte propagandan, inte reklam och marknadsföring av idéer och projekt, men uppenbarelse, avslöjanden av Kristi hemligheter, så att vi får, inte bara ytlig kunskap, men blir så förutseende att vi kan bereda oss efter mönsterbilden.

Vid den tiden
I Apostlagärningarna 11 beskrivs en liten detalj. Den förefaller vara så betydelselös, men får plats i den urkristna församlingens historieskildring. Den som har sorterat materialet är ingen journalist. Det är den helige Ande som har vakat över detta ord. Detta budskap förefaller vara nästan för enkelt, men ändå belyser det verkligheten som vi alla möter i vårt dagliga liv.
”Vid den tiden kom några profeter … ” Vid den tiden? Vilken påminnelse! Gud kommer inte vid någon annan tidpunkt än den absolut förberedda. Den här tiden vill Anden tala till församlingen, skickliggöra församlingen och göra församlingen medveten om hur hon skall förbereda sig enligt denna metod: lekamlig övning gagnar till litet. För tiden har den någon betydelse, men gudsfruktan gagnar till allt för både tid och evighet. Den har med sig både det lilla och det stora, den utelämnar ingenting. Den helige Ande är ju i kroppen. De lekamliga övningarna blir då nödvändiga på ett nytt sätt, därför att kroppen blir ett tempel för den helige Ande, och skall vårdas med mycket stor omsorg.

Maten och industrin är ingen oskyldig maktfaktor i spelet om din själ, och om den inte hade ett religiöst motiv, skulle den aldrig lyckas. Det är motiven och löftena om en bättre värld, en bättre människa, en lycklig människa, som arbetar sig in i vårt medvetande och förvandlar oss till konsumismens slavar. Då hör vi inte vad Herren har att säga till sin församling.  Du har kanske läst det här ordet många gånger utan att tänka på i vilket sammanhang det står och vad det möjligen kan förklara för oss om vi ser evighetsperspektivet.
– Vid den tiden kommo några profeter från Jerusalem ned till Antiokia. Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andens ingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen; den kom också på Klaudius tid. Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judéen. Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översände de det till de äldste (Apg. 11:27-30).
Några profeter kom… det var säkerligen ingen annonserad kampanj, ingen ekumenisk fest. De kom, sända av Anden, inte bara för att uppbygga, men för att informera och avslöja ting som ingen annan kunde meddela. Det fanns inga sådana informationskanaler och de hade det som församlingen nödvändigtvis behövde för att kunna möta den tid som låg framför och för att kunna sätta sig i rörelse. Inte för bönemöten den här gången, men för insamling. Sedan skulle de insamlade medlen avskiljas och överlämnas.

Tre ting. Profeterna kom till församlingen. Agabus – det betyder egentligen ämbete, ämbetsbärare – han kom till församlingen med bud. Församlingen tog emot budskapet från dem som visade sig vara trovärdiga och sanna budbärare. Så satte sig denna församling i rörelse, liksom hjulen. De rörde sig i den riktning Anden förde dem, till en gemensam insamling.
Gud vill ha fram dessa ting så att vi kan använda våra händer, fötter och kropp på ett sådant sätt att vi rör oss i rätt tid tillsammans, i samma riktning för att gemensamt utföra ett gudomligt uppdrag. Förbereda oss på den ondska som går över mänskligheten så att den inte fäller oss, men så att vi blir övervinnare. Vi kan bli övervinnare på ett sådant praktiskt vis att vi till och med löser frågan om födoämnen. Frukta icke! Se på sparven! Där har du den rätta attityden: inte sorglöshet, men frimodighet. Gud är trofast.

Det heter: ”Han förmår alla … ” Både små och stora, fattiga och rika, alla pojkar, alla flickor, alla barn – det gäller oss alla. Det är angeläget for oss att ta emot undervisningen och preparera oss inför mötet med denna förfärliga, förföriska makt. Måtte vi kunna ta emot detta budskap och smälta det. Framför allt förverkliga det. Inte kollektivt, men individuellt, så att vi med samma vilja och håg kan förenas i denna Andens heliga tjänst. På rätt plats, i rätta förhållanden. Hjul som rör sig endast då Anden påskyndar, i en och samma riktning. Så vi inte fastnar i former och traditioner, utan drar åt höger eller vänster och framåt för att förverkliga Guds vilja.
Hjulen var fullsatta av ögon. Gud vet allt, Gud ser allt. Han förstår allt. Han kommer att leda oss i smått och stort, så att hans fullkomliga vilja kan ske. Hur är det möjligt att intelligenta, kloka, erfarna, bildade människor har blivit så fullständigt berusade av lögnen och så totalt bedras? Vem är auktoritet i spelet om din själ, i kampen om herraväldet? Vilken är den bakomliggande drivkraften? Jag har sett gestalterna. De är huvudsakligen två eller tre: Skökan, Antikrist… De lyckas förmå alla att dricka ur hennes kalk och berusas. Hon bjuder. Många är kritiska till en början, kanske skeptiska, men de låter sig ändå bortföras som segerbyten. Hur är det möjligt?
Jag hoppas verkligen till Gud att det här budskapet ska tränga sig igenom skikten som möjligen ligger som hinder i vår inre värld. Skikten av olydnad, upproriskhet, egoism, skikten av allt det som lagrats efter årtiondens kretsgång, cirkelrörelser, med ett enda centrum: egot, jaget.
Det är häpnadsväckande att intelligenta, bildade, bibelsprängda, kunniga människor så totalt kan bedras att de öppnar sig för det som finns i skökans besynnerliga kalk. Vad är det som gör att den här kvinnan får en sådan oerhörd makt över människorna? Vad är det för kalk hon har? Vi känner igen bägarna som togs ifrån Israels tempel och som blev mycket viktiga och framstående pjäser i den babyloniske kejsarens stora fäste, ända till dess att det kom ett finger som skrev på väggen: ”Mene, mene tekel…” Du är vägd på en våg, men befunnen vara för lätt. Vägd, utan tyngd. Vägd, utan djup. Vägd, utan kraft. Vägd, och befunnen vara underkänd. Du, som har fått ett konungsligt uppdrag, vilken bägare dricker du ur? Nej, frågan bör vara: Vilken bägare är du? Vad finns det i den? Vad bjuder du på?

Att bli övervinnare
Vilken bägare är församlingen? Har bägarna placerats i ett främmande sammanhang? Det folk som tillverkade dem, efter ett gudomligt mönster, befinner sig i fångenskap i ett främmande land. Bortförda som trälar. Hur kan man bli en bägare till hedersamt bruk? Vad innebär det? Det är inte fråga om legeringar, blandningar, litet gudsfruktan och litet annat. Det är fråga om att vara helgjuten.

Gud vill ha helgjutna kristna. Men han måste ju ha material så att han kan forma bägaren efter sin vilja. Om han inte har någon bägare till hedersamt bruk, hur skall han då kunna bjuda på frälsningens kalk? ”Frälsningsbägaren jag lyfta vill, visa världen vem jag nu hör till, och förtälja världen vem han är…” Var finns en bägare för frälsningsbudskapet? Det finns ju ingen som bjuder på frälsningens evangelium. Vad är det man har i bägaren? Vad är det för material den är tillverkad av? Vem har tillverkat den? Är den ett uttryck för mänsklig design och mänsklig uppfinnarförmåga, eller är det Han som kallat dig vid namn som har skapat den och fått fylla den?
Det finns ett budskap, en nyckel in i ditt liv, in i kristenhetens liv. Det budskapet är alltid lika aktuellt, lika nödvändigt, och är en förutsättning för framåtskridande; individuellt och gemensamt: ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.” Han är inte mindre nogräknad, han låter inte udda vara jämt. Han vill göra oss till det han är – lydnaden personifierad. Tro är inte konvertering eller anslutning, tro är överlåtelse åt honom, där han blir den förste och den siste, begynnelsen och änden.

Är jag övervinnare, segervinnare? Dessa segervinnare är ett Filadelfia-folk som aldrig har fått någon plats i tiden – det är pelarna, helgonen i Guds menighet. ”Den som vinner seger, honom skall jag göra till en pelare i min Guds tempel” Vill du bli ett pelarhelgon? Då har du en sak att göra: Ta vara på budet om ståndaktighet, så skall han taga vara på dig. Vill du bli stabil, fast, uthållig, ståndaktig intill änden, så skall du sist och slutligen inte bara få uppleva den första frälsningen, men också den sista. Slutfrälsningen.
Ska vi dansa tillsammans? Ska vi springa tillsammans? Hur ska vi uttrycka oss? Har vi uttrycksmedel? Gör vad som helst – bara du låter honom få komma till i ditt liv. Bryta ner stolthet, självupptagenhet och alla andra hinder, så att du blir ett hjul tillsammans med de andra. Så att du får öppenhet och blir ett hjul fyllt med ögon, genomlysning, men också klarhet och visdom.

Märker du vilket djup det finns? Märker du vilken härlighet det finns? Herren har inte gjort dig till åskådare, han har sagt: Kom och bli deltagare. Det är ditt, om du blir min. Då blir församlingsgemenskapen någonting annat än föreningsverksamhet dit man går för att bli välsignad, eller deltar om det passar. Nej, då har man hittat sin plats bland rundlarna.PUBLICERAT I MIDNATTSROPET

Sändebud för Kristus

Andra Korintierbrevet 5:11-21 SFB98

Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. Inte så att vi på nytt vill rekommendera oss själva inför er, men ni får tillfälle att berömma er av oss, så att ni har något att svara dem som berömmer sig av yttre ting och inte av det som finns i hjärtat. Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är det för er. Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

Allt med Honom

Allt med Honom

Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” 
Rom 8:32

Ingenting är så svårt att tro, som att Gud älskar oss också när vi inte på minsta sätt får känna hans kärlek. Ibland får vi erfara, hur Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Då är Herrens närvaro verklighet för oss, och vi får liksom dricka ur ljuvlighetens ström. Då förstår vi bra, att Anden vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. Denna nåd får vi emellertid inte alltid erfara. Vi får uppleva mycket torra tider. Vi får erfara svåra inre anfäktelser. Herren förefaller att vara så långt ifrån oss.

Då bör vi gå till Guds Ord och hänga fast vid löftena utan att fråga om lov vare sig av vårt eget bedrägliga hjärta eller av själafienden. Då vi tror, att vi är föremål för Guds kärlek, fastän vi ingenting känner, ger vi stor ära åt Herrens löften. Han som inte skonade sin enfödde Son, utan utgav honom för oss, hur skulle han kunna förändras, då vi lever ett liv, fullt av mångahanda bedrövelser? I Herren finns ingen förändring. Liksom han en gång skänkte oss sin Son, skulle han inte nu skänka oss allt, vad helst vi behöver?

Någon har sagt: Också dessa sorger och bedrövelser har han under tårar köpt oss. I bedrövelserna är vi alltid böjda att tro, att de kommer oss till del därför att Gud inte älskar oss. Och dock är det rakt tvärtom. Den hand som stundom måste svänga gisslet, är genomborrad för våra synders skull. Detta borde vi komma ihåg, när vi har det riktigt svårt.
Paulus fann behag i bedrövelser, misshandel, nöd och förföljelse, uttryckligen därför att han bakom allt detta såg sin Herres kärlek. Om det inte hade varit så, hade han inte någonsin kunnat finna behag i det. Också detta var således för honom Herrens gåvor.

Den som kan ha den inställningen till sitt livs små och stora prövningar, har verkligen vunnit seger i detta livet. Till och med lidandets vågor bär honom och för honom bara djupare in i Guds kärlek. Detta förutsätter dock en mycket djup kännedom om vår Frälsares Jesu Kristi kärlek. Men den har vi ju lov att sträcka oss efter. Och vi har ju löftet, att vi en gång skall uppnå denna förståelse. En gång i evigheten ser vi att vårt liv helt behärskats av Herrens kärlek, både under mörka och ljusa tider, både i bedrövelse och när vi med fröjd sjungit tacksägelsesånger.

Herre, förverkliga denna nåd också
i mitt liv, så att jag bakom alla mörka
moln endast ser din kärlek och din
nåd också i de svåraste förhållanden.


Bibelord Rom 8:1-17

Från “Tröstens Gud” av Urho Muromaa.
Hälsn Maria

ROP I SODOMSNATTEN


PUBLICERAT 21 SEPTEMBER, 2016
Predikan av Yngve Stenfelt https://midnattsropet.se/midnattsropet/rop-i-sodomsnatten/

Guds ord

Har vi sådan nöd i våra hjärtan att vi kan bedja på ett sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull?
Bibeln låg uppslagen på bordet i mitt rum, och helt plötsligt bröt solen igenom skyarna och lyste på bibelordet. Det märkliga var att allt runt omkring var grått och trist; bara Bibeln stod i ljus och härlighet. Det där tyckte jag var en hälsning från himlen. Det är nämligen så här, att vi har ingenting annat ifrån den eviga världen än det som lyser på Guds ord. Vad är det? Jo, den helige Ande. Den lyser på Guds Ord, och ingenting annat. Guds Ord är levande, verksamt och kraftigt. Ära vare Gud!
Jag vill läsa ett ord i Jesu namn:
– Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade. Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön, huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? – en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom, varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja (Hebr 2:1-4).

Evangelium är ett glädjebudskap om Jesus. Men det har också sina varningssignaler om att icke gå förlorad. När man ska förmedla det här budskapet är det angeläget att helheten kommer fram. Både glädjesidan och varningssignalerna. Därför vill jag börja med att påminna om att vi har en vers som talar evangelium på ett underbart sätt, nämligen Johannes 3:16:
– Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.
Det var en kärlek ifrån Gud som drev honom att utge sin enfödde Son. Det här med Jesus är så enastående. Det finns ingenting att jämföra med som kommer upp på samma nivå. Jesus är Guds enfödde Son. Änglarna är skapade, människorna är skapade men han som är av evighet lät sin son födas hit ned till oss. Han sa: Du är min son, jag har fött dig idag.
Vid inträdet till denna värld eskorteras han av en mångfald från den himmelska härskaran. De säger: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag.”

Jesus föddes under ringa villkor, men han kom likväl in i vårt släkte på ett enastående sätt. Han var Guds enfödde son. Det står att Jesus växte till i ålder – javisst, det gör vi alla. Men han växte också till i visdom och nåd inför Gud och människor. När Jesus skulle träda in i sin tjänst, gick han fram till Johannes Döparen och bad om att få bli döpt. Johannes tvekade, då han tänkte att det vore bättre att han blev döpt av Jesus. Men Jesus säger: Låt det nu ske, för vi måste uppfylla all rättfärdighet. När Jesus sedan stod upp ur vattnet sänkte sig Anden ned över honom i form av en duva. Det heter så underbart att den förblev över honom. Jesu verksamhet var sanktionerad från himlen. Den helige Ande var hela tiden över Jesus. Allt som skedde var ett uttryck från den himmelska världen; Faderns kärlek till människan.

När han sedan trädde fram i Nasarets synagoga, sa han: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har sänt mig att förkunna glädjens budskap för de fattiga, syn för de blinda och ge de förtryckta frihet och ett nådens år från Herren.” Det var ett budskap som var genomträngande, ett budskap som var nytt på många sätt, och sanktionerat från himlen.
Istället för att ta emot, öppna och uppleva verkligheten i detta evangelium från Jesus, så stängde man igen. Det gick så långt att man ville få bort Jesus, och störta honom utför branten av det berg deras stad var byggd på. Men Jesus gick sin väg rakt igenom hopen och vandrade vidare.

Du som upplever svårigheterna, kampmomenten, hur ohyggliga krafter reser sig upp emot dig – du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom hopen i Jesu namn, och vandra vidare med Jesus! Du ska inte stå och tveka hit eller dit. Nej, du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom och vandra vidare, för målet väntar. Jesus kommer, och han vill ha dig med. Du får inte fastna.
Det ena undret efter det andra inträffar, och det var underbara ord som Jesus talade. Denna frälsning förkunnades först av Jesus själv. Det är förstahandsvaror vi har! Inte tradition! Därefter bekräftades det för oss av dem som hade hört honom, alltså lärjungarna. Sedan står det inte om att vi ska följa den eller den eller den, ända in i vår tid. Nej, vi har färsk vara! Vi har det som har kommit direkt ifrån himlen, sanktionerat av Gud genom den helige Ande. Vi talar evangelium med kraften av den helige Ande nedsänkt ifrån himlen. Det här budskapet kräver smörjelse och kraft. Det går inte föra fram genom mänskliga metoder och vägar. Det måste till en sanktion från himlen! Det måste till helig ande och eld! Gud själv stadfäster sitt ord genom under och tecken, så att du får uppleva frälsning i ditt liv. Ett överflödande mått!

Jesus gick till Golgata och vann en evig seger. Han utgöt sitt blod till förlossning för människan. Han tog itu med det verkliga problemet. Det handlade inte om att den där kan jag inte med, den där gör si och den där gör så. Nej, det var i vårt eget väsen denna enorma börda låg; synden som skilde människan från Gud. Men Jesus kom med en frälsning som löste problemet. Han utgöt sitt eget blod och genom evig Ande frambar han sig själv som ett försoningsoffer.
Som du har hört och som vi upplever oerhört starkt, så lever vi i den yttersta tiden. Vi läser i Matteus 20 om hur husbonden går ut till torget att leja arbetare till sin vingård. Han gör det om morgonen, och får med en liten skara. Han gör det vid den tredje timmen, och likaså vid den sjätte och den nionde timmen. Det är tre timmar mellan varje gång han söker. Men så står det att han också gick ut vid den elfte timmen. Enkel matematik säger mig att tiden är komprimerad. Det är inte längre fråga om tre timmars period. Det är inte längre fråga om samma tid som pionjärerna före oss hade. Nej, vi lever i en komprimerad situation, där det är så oerhört kort tid kvar. Vad gör Jesus? Han går ut på torget och söker upp människor för att de ska komma in i hans frälsning, hans vilja, och bli hans tjänare.
Vi lever i en tid då vi upplever de sista, flyende minuterna. I Sodom var det den sista synden, homosexualiteten, som blomstrade upp. Efter det kom domen.

Här i Sveriges sodomsnatt är det på samma sätt. Jesus sa att det skulle bli som på Sodoms dagar. Den dag då Lot drog ut från Sodom, regnade eld och svavel från himlen och förgjorde dem allesammans. Vi upplever att den sista synden är på tapeten. Är den värre än andra? Vad det handlar om är att det är den sista tiden före domen. Det finns ingen kultur i det flydda som klarat av att leva i denna perversa situation. Alla har gått under. Nu står vi här och upplever att man söker sin ära i det som är en skam. Vad är det? Jo, man vandrar som fiender till Kristi kors, och Bibeln visar på en enda sak, nämligen detta att deras ände är fördärv. De har buken till sin gud. Och så kommer citatet jag hade: De söker sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till.

Situationen här i Sveriges sodomsnatt är så allvarlig att jag inte förmår uttrycka det som jag önskar jag kunde göra. Men jag måste likväl säga: Tror du inte ropen har nått fram till Gud från människor som har upplevt syndens konsekvenser? Det står om Sodom att ropet var så stort och synden var så svår så Gud tänkte: kan verkligen det här vara möjligt? Nu går jag ner och ser efter om det verkligen förhåller sig så förfärligt som jag hör. Jo, mycket riktigt, det var precis så det var. Då fanns bara en väg för Lot; det var att fly ut ur Sodom innan ödeläggelsen kom. Men hur skulle det ske, när han var bunden till händer och fötter, och älskade tillvaron därinne?
Lot hade en farbror som bad för staden. Det var hans räddning att det fanns en som hade kontakt med levande Gud, som kunde bedja så att det påverkade hela situationen för denne Lot som satt så hårt fast och bunden vid Sodom. Han kom ut, ty Gud tänkte på Abraham och räddade Lot.

Nu är frågan: har vi sådan nöd i våra hjärtan så att vi kan bedja på ett sådant sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull? Är vi redo att gå i fängelse för vår förkunnelse? Det är frågan. Priset kommer att få betalas mycket snart.
Må Gud hjälpa oss att vara förbundna med himlen. Må Gud hjälpa oss, så att det inte är något som står i vägen mellan oss och honom. Må Gud hjälpa oss så att vi har klar kontakt med den himmelska världen, att vi har förbindelse med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Att vi kan vara smorda med Andens olja och lever i seger på det sättet att vi kan rycka människor som bränder ur elden.
Vi kan inte pruta av på budskapet och bara bjuda på tårtbiten. Nej, vi vill ge dig livets bröd; det du verkligen behöver, och då måste vi söka Gud och uppleva att han är med oss alla dagar intill tidens ände.
Det är klart att vi kan gå på egen hand hit och dit, men då vi är i Guds vilja och går ut på hans ord, då upplever vi; ”se jag är med eder alla dagar intill tidens ände”.

Pris ske Gud att han vunnit en sådan seger, och gett oss den i Kristus. Ära vare Hans namn!
Vi kan aldrig på egen hand manipulera dessa krafter. Vi kan aldrig på något sätt rädda oss undan situationen med egna medel och metoder. Nej, vi måste komma på helig mark, in i Guds vilja, så att vi upplever hur Gud själv slår sitt läger omkring oss på nödens dag.

Jag har försökt ge dig varningssignaler för att inte gå förlorad. Att du inte ska fastna och bli ett med sodomslivet och sodomsväsendet, men att du drar ut därifrån medan tid är. Du behöver få uppleva Gud komma in i ditt liv som aldrig förr. Du kan inte leva på tårtbitar längre, du behöver bröd för din själ. Du måste uppleva försoningen både utom och inom dig, att få den sannskyldiga maten. Du behöver uppleva att hans kött är sannskyldig mat, och hans blod sannskyldig dryck. Du måste komma in i försoningen med ditt liv, komma in i ljuset som han är i ljuset. Då får vi gemenskap med varandra, och får också uppleva att hans blod renar från all synd. Halleluja! Prisad vare vår underbare och härlige Jesus!

Det har blivit så allvarligt för mig att bli mera radikal, att inte pruta av, utan säga som det är.
Herre Jesus Kristus, jag beder dig att ta hand om den som lyssnar till budskapet. Det är bara du som kan göra under, det är du som frälsar och ger liv och nåd. Det är du som förlåter synder och renar från överträdelser. Vi ber dig, älskade Jesus, berör oss alla med din Ande. Låt var och en säga sitt ja till dig medan tid är. Må ingen stå tillbaka eller fastna, utan må vi alla dra vidare som du gjorde. Må vi alla få uppleva att vi drar rakt igenom hopen och drar vidare på den väg som du har utstakat. Det beder jag dig Fader om, i Jesu namn. Amen.

No longer slaves.

Survivor
For so long I carried the weight of my past
Cripple by burdens like stones on my back
I thought I had fallen too far from Your grace
But You came and showed me the way

When I was lost soul searching
You were the ground beneath my feet
When I was blind man begging
You were the eyes so I could see
When the smoke was rising up
You were the air that I could breath
You gave me hope you gave me something to believe

Now I’m alive and born again
Rescued from the grip of sin
God your love came crashing in
And pulled me out of the fire
I’m a survivor

Now all I can see are the fields of your grace
Wherever I run your leading the way
You shook the shackles off my feet
I found redemption on my knees
You gave me hope you gave me something to believe

Now I’m alive and born again
Rescued from the grip of sin
God your love came crashing in
And pulled me out of the fire
I’m a survivor
Oh I’m a survivor

You’re my God
You’re my fighter
You make me a survivor

Now I’m alive and born again
Rescued from the grip of sin
God your love came crashing in
And pulled me out of the fire
I’m a survivor
Oh I’m a survivor
You pulled me out of the fire
I’m a survivor

Maria: När vi går med Jesus är vi fria fast vi är fångna i en värld som inte vill ha oss. Världen nekar oss att vara Jesus-troende och värre blir det framöver, kanske snart, vad vet jag mer än att jag alltid kommer att vara med Jesus!! Han dog för mig, för att jag skulle få evigt liv, jag sviker inte, jag ger inte upp fast jag har det svårt. Halleluja! Jesus lever!

Klippan. Ordet. Kärleken.

Matteus 7:24-27 

Liknelsen om de två husbyggarna

24 Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. 25 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. 26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.”


Lägga allt i Guds händer

Det är konstigt att vissa människor har mage att säga att man inte tror, detta för att under inte skett och jag inte sett någon lösning ännu…… Det är märkligt att människor kan håna andra på så många vis, hårt och skoningslöst. MEN GUD ser och han HÖR! Jag ser inte ngn lösning men jag ser Gud gå bredvid mig varje dag!
Ja jag ber och tackar hela tiden, för mirakel, för att få komma i gång med mitt liv som stått på sparlåga i många år men de senaste åren har varit en pina. Jag är ett vittne på att GUD uppehåller liv då allt känns mer än meningslöst och hårt. Ja jag ber för jag VET att GUD gör UNDER!
foto Maria

Fria och befriade i Kristus

Bli fri

Gör mig fri – Lennart Jareteg /Johannes Jareteg

Vi blir fria i Kristus Jesus och blir inte fängslade i våra inre människor som gör oss illa på många vis och vi blir inte låsta utan öppnade. Vi får öppnade sinnen, ja vi får NYA LIV! I Kristus finns LIVET!!