Archives

Gå ut från Babylon. Lyssna till Jesus

Joh Uppenb. Kapitel 18

Babylons fall

1 Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2 Och han ropade med stark röst: “Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. 3 Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika av hennes omåttliga lyx.”4 Och jag hörde en annan röst från himlen: “Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. 5 Hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. 6 Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Häll upp dubbelt åt henne i bägaren som hon har blandat. 7 Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx, för hon säger i sitt hjärta: Jag tronar som drottning, jag är inte änka och ska aldrig behöva känna någon sorg. 8 Därför ska hennes plågor komma på en och samma dag: död och sorg och svält, och hon ska brännas upp i eld. Mäktig är Herren Gud som har dömt henne.9 Jordens kungar, som har horat med henne och levt i lyx, ska gråta och sörja över henne när de ser röken från den eld där hon brinner. 10 Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad! Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig.11 Och jordens köpmän gråter och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras fartygslaster, 12 laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ och alla slags föremål av elfenben och dyrbara träslag och brons och järn och marmor, 13 dessutom kanel och salvor, rökelse och myrra och parfymer, vin och olja, fint mjöl och säd, boskap och får, hästar och vagnar och människors kroppar och själar. 14 Frukten som din själ längtade efter har försvunnit från dig. All lyx och glans har du förlorat, och man ska aldrig mer finna den.15 Köpmännen som hade handlat med detta och blivit rika genom henne ska stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 16 Ve, ve, du stora stad som var klädd i linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor! 17 På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.Alla kaptener och alla kustfarare och sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd 18 och såg röken från den eld där hon brann, och de ropade: Vilken stad var som denna stora stad? 19 Och de strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt: Ve, ve över den stora staden där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom! På en enda timme blev den ödelagd. 20 Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt den och gett er upprättelse.”21 Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: “Så ska Babylon, den stora staden, störtas med våldsam kraft, och man ska aldrig mer finna den. 22 Aldrig mer ska ljudet av harpspelare och sångare och flöjtblåsare och trumpetare höras i dig, och aldrig mer ska hantverkare av olika slag finnas i dig. Aldrig mer ska ljudet av en kvarnsten höras i dig, 23 och aldrig mer ska en lampas sken lysa i dig. Och aldrig mer ska rösten av brudgum och brud höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, för alla folk blev förledda genom din häxkonst. 24 Och i staden fanns blod av profeter och heliga och alla som slaktats på jorden.”

Förstå Guds ord och håll er till Jesus. I dessa tider, som kommer att bli svårare, måste man veta vem man tillhör. Gå ifrån allt annat som inte är rent! Stå på Guds ord .. som är från den ende och sanne!

Om Bibeln:

Varför är evangelierna så lika varandra?

Tobias Hägerland, Lunds universitet

De tre första evangelierna i Nya testamentet påminner så mycket om varandra att likheten inte kan bero på en slump. I över 250 år har forskare funderat intensivt på i vilken ordning evangelierna har tillkommit och hur evangelisterna kan ha använt sig av varandra. Allt fler anar att gåtans lösning inte kan bestå i en enkel modell, utan att förhållandet mellan evangelierna är mer komplicerat än man ofta har antagit. Det mesta pekar på att evangelisterna använde texter som inte längre finns bevarade och att också det äldsta evangeliet, Markusevangeliet, har genomgått en redigering innan det fick sin plats i Nya testamentet.

De synoptiska evangelierna

De flesta bibelläsare funderar kanske inte så mycket över om ett ord av Jesus eller en episod ur hans liv står hos Matteus, Markus, Lukas eller Johannes. Kristna i alla tider har format sin bild av Jesus utifrån alla fyra evangelierna, och har kunnat konstatera att berättelserna är tillräckligt samstämmiga för att bekräfta varandra samtidigt som varje evangelist bidrar med något eget. Redan fornkyrkans teologer lade dock märke till att likheterna mellan de tre första evangelierna är betydligt mer omfattande än deras likheter med Johannesevangeliet. Med början på 1700-talet har forskare jämfört dessa tre skrifter, som man kallar för de synoptiska evangelierna eller synoptikerna, och föreslagit olika teorier för att förklara hur likheterna har uppstått.

De synoptiska evangelierna följer en gemensam tidslinje när de berättar om Jesu liv och verksamhet från det att Jesus döps av Johannes döparen. Man får ett intryck av att Jesu verksamhet varar i ungefär ett år. Först berättas det om hur Jesus förkunnar, undervisar, botar, driver ut andar och gör andra underverk i Galileen. Synoptikerna är överens om att Petrus erkännande av Jesus som Messias är en vändpunkt (Matt 16:16; Mark 8:29; Luk 9:20). Efter den börjar Jesus tala om hur han kommer att lida och dö i Jerusalem, och snart får vi också följa Jesus och hans lärjungar på vandringen till denna stad, dit de går i samband med påskhögtiden. Besöket i Jerusalem skildras utförligt, särskilt Jesu sista vecka då han rensar templet, håller påskmåltid med lärjungarna och till sist blir anklagad och dömd till döden. Jesus korsfästs, dör och blir lagd i graven. Den gemensamma tidslinjen avslutas med att några kvinnor finner graven tom två dagar senare och får veta att Jesus har uppstått.

Jämför man denna tidslinje med Johannesevangeliets är det lätt att se hur samstämmiga synoptikerna är. Johannes nämner en påskhögtid redan i början av sitt evangelium (Joh 2:13) och ytterligare en påsk något längre in i berättelsen (6:4), innan vi kommer fram till Jesu sista påskfirande (11:55). Johannes förutsätter alltså att Jesu verksamhet varade mellan två och tre år. Jesus gör också flera resor mellan Galileen och Jerusalem enligt Johannesevangeliet, ofta i samband med religiösa högtider som synoptikerna inte ens nämner (5:1; 7:2, 10; jfr 10:22). Johannes har inte som synoptikerna något dramatiskt avslöjande av Jesu identitet som Messias, utan lärjungarna är från första stund medvetna om vem Jesus är (1:41, 45, 49). Jesus rensar templet vid den första påskhögtiden (2:14–22), inte under sin sista vecka. Den sista måltiden är ingen påskmåltid och Jesus dör samtidigt som påsklammen slaktas. Det här visar att Jesu liv kunde berättas på rätt olika sätt under det första kristna århundradet. Ändå berättar de synoptiska evangelierna ungefär på samma sätt.

Likheterna mellan synoptikerna blir ännu mer slående om vi vänder oss till innehållet på en mer detaljerad nivå. Man har räknat ut att 90% av de händelser och Jesusord som berättas i Markusevangeliet också finns hos Matteus. Över 50% av samma material finns även hos Lukas. I många fall är dessutom formuleringarna nästan ordagrant de samma. Här följer ett exempel, där den svenska översättningen är hämtad ur Bibel 2000. Ibland skapar översättningen ett intryck av likheter och skillnader som inte finns i den grekiska grundtexten, och därför anges de avgörande uttrycken på grekiska inom parentes.

Matt 9:9–10Mark 2:14–15Luk 5:27–29 
Jesus fortsatte (paragon)därifrån, och då han såg (eiden) en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion) sade han till honom (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!” När han gick där (paragon) fick han se (eiden) Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion), och han sade till honom: (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!” Sedan gick Jesus därifrån (exelthen) och fick då se (etheasato) en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion). Han sade till honom (kai eipen auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!”
Och Matteus steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).Och Levi steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).Levi lämnade allt och steg upp och följde honom (anastas ekolouthei auto).
När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia) kom många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou).När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia autou) var det många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou), för det var många som följde honom.Levi gav en fest för Jesus i sitt hus (en te oikia autou), och där var en mängd tullindrivare och andra (ochlos polys telonon kai allon), som låg till bords med dem (esan met’ auton katakeimenoi).

Vi behöver inte tvivla på att de tre synoptikerna berättar om samma händelse, fastän mannen som blev Jesu lärjunge heter Matteus i evangeliet med samma namn och Levi hos de två andra. En del av Lukas formuleringar avviker också språkligt från Matteus och Markus. Alla tre berättar ändå episoden på ett så likartat sätt att det inte kan vara en tillfällighet. Tre av varandra oberoende vittnen till händelsen hade inte kunnat återge den så samstämmigt. Forskare har med rätta slagit fast att synoptikerna måste ha använt sig av varandra, eller av gemensamma källor.

Vilket evangelium är äldst?

Under lång tid diskuterade man framför allt vilket evangelium som är äldst och som därför kan ha legat till grund för de två andra. Numera är de flesta forskare överens om att det är Markusevangeliet, och det finns goda skäl för den slutsatsen, som vi skall se. Länge ansåg man dock att Matteusevangeliet var äldre. Matteusevangeliet står först i Nya testamentet och det var också den allmänna uppfattningen i fornkyrkan att Matteus skrevs först. Papias (100-talet) menade till och med att Matteus hade sammanställt Jesu ord på hebreiska, men det är osäkert om Papias verkligen tänkte på vårt Matteusevangelium. Johann Jakob Griesbach lanserade under 1700-talets senare del en hypotes som vetenskapligt försökte förklara förhållandet mellan de synoptiska evangelierna utifrån tanken att Matteus var det äldsta evangeliet. Enligt den här hypotesen använde Lukasevangeliets författare Matteusevangeliet, och till sist skrevs Markusevangeliet. Man tänker sig då att Markus ville göra en koncis sammanfattning av det viktigaste som Matteus och Lukas har gemensamt, och att han utelämnade i princip allt sådant som bara finns hos en av de andra. Det skulle kunna förklara varför Markus nästan inte har något eget material alls.

Det finns fortfarande en del amerikanska forskare som håller på Griesbachs hypotes, men i övrigt anser de flesta att det är osannolikt att Markus skulle ha använt sig av Matteus och Lukas. Det är nämligen svårt att förklara varför Markus i så fall valde att utelämna en rad viktiga traditioner som finns hos de två andra men inte alls i Markusevangeliet. I stället är Markus ofta mer detaljrik i de episoder som är gemensamma med Matteus och Lukas. Till exempel är inledningen till berättelsen om hur Jesus botar en lam man i Kafarnaum mer målande hos Markus än hos de andra:

Matt 9:1–2Mark 2:1–3Luk 5:17–18 
Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde.Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 
 Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem.En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota.
Där kom de till honom med en lam som låg på en bår.Då kom de dit med en lam som bars av fyra män.Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad…

Lukas storslagna inledning till episoden är lätt att begripa sig på. Fariseerna får en viktig roll senare i berättelsen och det är inte så underligt att Lukas väljer att omnämna dem redan i början. Däremot har de fyra bärarna som Markus nämner ingen funktion alls i berättelsen, förutom möjligen att detaljen får skildringen att framstå som mer levande och realistisk. De allra flesta forskare har svårt att föreställa sig att Markus skulle ha lagt till sådana ovidkommande detaljer och samtidigt ha uteslutit sådant material som saligprisningarna (Matt 5:3–12; Luk 6:20–23) och Herrens bön (Matt 6:9–13; Luk 11:2–4). Det är lättare att förstå varför Matteus och Lukas utelämnade de få episoder som är unika för Markus. Berättelserna om hur Jesus helar en döv man (Mark 7:32–36) och en blind man i Betsaida (8:22–26) kan till exempel ha uppfattats som opassande, eftersom Jesus här använder saliv för att bota.

Markus uppvisar över huvud taget en mer opolerad bild av Jesus än de två andra synoptikerna. Jesusbilden är mer tillrättalagd hos Matteus och Lukas, och även det talar mot att Markus skulle vara beroende av dem. Ett bra exempel finns i episoden om hur Jesus möter otro och motstånd i sin hemby Nasaret. Jesus ”kunde inte göra några underverk där”, konstaterar Markus (Mark 6:5), medan Matteus skriver ”han gjorde inte många underverk där” (Matt 13:58). Matteus har troligen ändrat formuleringen för att undvika bilden av en Jesus som ville men inte kunde göra underverk. Vi kan också tänka på hur Jesus enligt Lukas dör med ett förtröstansfullt ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:46; jfr Ps 31:6), men hos Markus (och även hos Matteus) i stället ropar ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34; Matt 27:46; jfr Ps 22:2) vilket kan uppfattas som att Jesus på korset faktiskt upplevde att Gud hade lämnat honom. Även här måste Markus version vara mer ursprunglig.

Markusevangeliet innehåller också en del sakliga tveksamheter som Matteus och Lukas har korrigerat eller uteslutit, till exempel påståendet att citatet ur Mal 3:1 står hos profeten Jesaja (Mark 1:2), orden om att det var på översteprästen Evjatars tid som David åt av skådebröden i templet (2:26) och den alldeles för generaliserande bilden av hur ”alla… judar håller fast vid fädernas regler” (7:3–4).

Mark Goodacre har uppmärksammat ytterligare ett fenomen som pekar på att Matteus och Lukas använde sig av Markusevangeliet. Goodacre visar hur Matteus och Lukas ibland har misslyckats att integrera material som de hämtat från Markus i sina egna evangelier. Episoden om hur Jesus botar en spetälsk man finns hos alla tre synoptikerna och är en god illustration av det här fenomenet. Hos Markus får vi inte veta var eller i vilket sammanhang den spetälske mannen kommer till Jesus, men mötet verkar äga rum i avskildhet, eftersom Jesus kan förmana den botade mannen att hålla tyst om det inträffade—en förmaning som inte blir åtlydd (Mark 1:40–45). Både Matteus och Lukas placerar händelsen i offentliga miljöer; hos Matteus är Jesus i sällskap med ”stora folkskaror” och enligt Lukas utspelar sig det hela ”i en av städerna”. Därför blir det rätt märkligt när Jesus här, precis som i Markusevangeliet, förväntar sig att botandet skall förbli en hemlighet (Matt 8:1–4; Luk 5:12–16). Det är som om Matteus och Lukas efter en stund har glömt bort hur de inledde episoden och i stället fallit tillbaka i en mer mekanisk återgivning av förlagan, det vill säga Markusevangeliet. Goodacres undersökningar visar att detta inträffar flera gånger i evangelierna, och hans resultat bekräftar andra forskares aningar att Markusevangeliet är det äldsta synoptiska evangeliet. 

Använde Lukas Matteusevangeliet?

Om Markusevangeliet skrevs först, återstår det att ta reda på hur Matteus och Lukas är relaterade till varandra. Här är oenigheten större bland forskarna. Austin Farrer föreslog 1955 en lösning som är ganska enkel: Lukas använde helt enkelt både Markus och Matteus som förlagor när han skrev sitt eget evangelium. Lukas skriver i inledningen till sitt evangelium att ”många” redan har försökt skriva en sammanhängande berättelse om händelserna kring Jesus (Luk 1:1). Enligt Farrer är det Markus och Matteus som Lukas syftar på.

Styrkan i denna hypotes är just att den är så enkel. Till skillnad från tvåkällshypotesen, som vi skall komma till senare, förutsätter Farrers hypotes inte några okända texter vilkas existens är osäker. Åtskilliga, framför allt brittiska, forskare har tilltalats av hypotesen och argumenterat för den. Mycket talar för att Lukasevangeliet verkligen är det synoptiska evangelium som skrevs sist. Lukas grekiska håller en något högre nivå än språket hos Markus och Matteus, och på många ställen kan man se hur Lukas förbättrar formuleringarna hos de två andra. Till exempel kallar Lukas Galileiska sjön för just en ”sjö” (limne på grekiska) och inte för ett ”hav” (thalassa) som Markus och Matteus lite missvisande gör. Vi har redan sett ett exempel på hur Lukas är den mest välplanerade berättaren: i episoden om den lame mannen i Kafarnaum ser Lukas till att introducera Jesu motståndare redan i början, medan de dyker upp halvvägs in i berättelsen hos Markus och Matteus.

Om vi tänker oss att Lukas använde de två andra evangelierna förklarar det, enligt anhängarna till Farrers hypotes, varför Lukasevangeliet ibland ligger nära Markusevangeliet men andra gånger stämmer bättre överens med Matteusevangeliet. Lukas och Matteus har nämligen en hel del gemensamt material som inte alls finns i Markusevangeliet. Vi har redan konstaterat att saligprisningarna och Herrens bön saknas hos Markus. Totalt rör det sig om ca 200 verser material som är gemensamt för Matteus och Lukas, varav det mesta är Jesusord (till exempel en stor del av innehållet i Bergspredikan i Matt 5–7 eller Slättpredikan i Luk 6) och i mindre utsträckning berättelser (till exempel episoden där Jesus sätts på prov i öknen, Matt 4:1–11; Luk 4:1–13). Kan det vara så att allt detta är stoff som Matteus lade till det som han hittade i Markusevangeliet, och att Lukas sedan i sin tur tog över det från Matteus?

De flesta forskare tror ändå inte att Lukas verkligen använde Matteusevangeliet. En viktig invändning mot den tanken är att Matteusevangeliet har en mycket välordnad struktur, som Lukas inte alls har tagit över, och det är svårt att förklara varför han inte har gjort det. Matteus utmärker sig genom att han har separerat det mesta av Jesu undervisning från berättelserna om honom och samlat denna undervisning i fem sammanhängande tal. Det mest omfattande talet är Bergspredikan, som redan omnämnts (Matt 5–7). Hos Matteus hittar vi också Utsändningstalet (kap. 10), Liknelsetalet (kap. 13), Kyrkoordningstalet (kap. 18) och Talet om tidens slut (kap. 24–25). Mycket av det som står i dessa tal är just sådant som inte finns i Markusevangeliet, men däremot i Lukasevangeliet. Hos Lukas kommer dock denna undervisning inte i stora sjok som hos Matteus, utan insprängd på flera olika platser i den större berättelsen och på ett sätt som verkar mindre genomtänkt. För de flesta forskare är det mycket osannolikt att en kompetent författare som Lukas skulle ha slagit sönder Matteusevangeliets goda struktur på det sättet.

En annan invändning mot Lukas beroende av Matteusevangeliet är kanske ännu mer uppenbar. De flesta av oss har väl en rätt klar bild av hur Nya testamentet skildrar Jesu födelse, men om vi verkligen jämför berättelserna om Jesu bakgrund, födelse och uppväxt hos Matteus och Lukas upptäcker vi snart hur olika de egentligen är (Matt 1–2; Luk 1–2). Inte nog med att Matteus berättar ur Josefs perspektiv medan Lukas ser händelserna med Marias ögon. Matteus har dessutom med en rad episoder som Lukas inte alls nämner: de österländska stjärntydarnas besök, flykten till Egypten och barnamordet i Betlehem (Matt 2:1–18). Lukas å sin sida berättar exempelvis om Betlehems herdar, som inte finns med i Matteusevangeliet (Luk 2:8–20). På somliga punkter verkar Matteus och Lukas direkt motsäga varandra. Medan Matteus förutsätter att Josef bosatte sig med sin familj i Nasaret en tid efter Jesu födelse (Matt 2:23), tänker sig Lukas att Maria och Josef från början bodde i Nasaret och tillfälligt besökte Betlehem i samband med en skattskrivning (Luk 2:1–5). De båda evangelisternas släkttavlor är också motstridiga, vilket många teologer genom historien har grunnat över (Matt 1:1–17; Luk 3:23–38). En sak är säker: Lukas har knappast använt Matteusevangeliet när han komponerade sin berättelse om Jesu födelse och barndom. Först när Jesus i vuxen ålder låter döpa sig av Johannes döparen börjar likheterna mellan Matteus och Lukas berättelser, och det är också där som Markusevangeliets berättelse om Jesus börjar. Av det borde man dra slutsatsen att Matteus och Lukas använde Markusevangeliet var för sig, utan att använda sig av varandra.

Q, ett förlorat evangelium

Vi har konstaterat att den främsta orsaken till att de synoptiska evangelierna är så lika varandra är att Matteus och Lukas bygger på Markusevangeliet. Däremot verkar det inte som om Matteus och Lukas har använt sig av varandra. Hur skall vi då förklara det gemensamma stoff hos Matteus och Lukas som inte har någon motsvarighet hos Markus? Den vanligaste förklaringen sedan 1830-talet kallas tvåkällshypotesen. Enligt tvåkällshypotesen har både Matteus och Lukas haft tillgång till ytterligare en text, som inte längre finns kvar. Detta hypotetiska dokument brukar man kalla ”Q”. Matteus och Lukas har då tagit material från Markusevangeliet och Q, kombinerat materialet på olika sätt och dessutom lagt till eget material.

LÄS FORTSÄTTNINGEN HÄR: https://old.bibeln.se/bibelvetenskap/artiklar/2011/01/20/varfor-ar-evangelierna-sa-lika-varandra/

Nåd

Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga. Ps 36:8

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och från Jesus Kristus, Faderns son, skall vara med oss i sanning och kärlek.

1 Tim 1:2Till Timoteus, mitt äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.
2 Tim 1:2Till Timoteus, mitt älskade barn. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.

Ps 5:8Men jag får gå in i ditt hus,genom din stora nåd;jag får tillbedja i din fruktan,vänd mot ditt heliga tempel.
Ps 5:13Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige;du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.
Ps 13:6Jag förtröstar på din nåd,mitt hjärta fröjde sig över din frälsning.Jag vill sjunga till HERRENS ära,ty han har gjort väl mot mig.
Ps 17:7Bevisa din underbara nåd,du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Ps 18:51Ty du giver din konung stor segeroch gör nåd mot din smorde,mot David och hans säd till evig tid.
Ps 21:8Ty konungen förtröstar på HERREN,och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.
Ps 23:6Godhet allenast och nåd skola följa migi alla mina livsdagar,och jag skall åter få bo i HERRENS hus,evinnerligen.
Ps 25:6Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd,ty de äro av evighet.
Ps 25:7Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser,utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
Ps 25:10Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.
Ps 26:3Ty din nåd är inför mina ögon,och jag vandrar i din sanning.
Ps 30:6Ty ett ögonblick varar hans vrede,men hela livet hans nåd;om aftonen gästar gråt,men om morgonen kommer jubel.
Ps 30:8HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt;men du fördolde ditt ansikte,då förskräcktes jag.
Ps 31:8Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd,att du ser till mitt lidande,att du låter dig vårda om min själ i nöden
Ps 31:17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare;fräls mig genom din nåd.
Ps 31:22Lovad vare HERREN,ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
Ps 32:10Den ogudaktige har många plågor;men den som förtröstar på HERREN,honom omgiver han med nåd.
Ps 33:5Han älskar rättfärdighet och rätt;jorden är full av HERRENS nåd.
Ps 33:18Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom,till dem som hoppas på hans nåd;
Ps 33:22Din nåd, HERRE, vare över oss,såsom vi hoppas på dig.
Ps 36:6HERRE, upp i himmelen räcker din nåd,och din trofasthet allt upp till skyarna.
Ps 36:8Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud!Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
Ps 36:11Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
Ps 40:11Din rättfärdighet fördöljer jag ickei mitt hjärta,om din trohet och din frälsning talar jag;jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.
Ps 40:12Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig;din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.
Ps 42:9Om dagen må HERREN beskära sin nåd,och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.
Ps 48:10Vi tänka, o Gud, på din nåd,när vi stå i ditt tempel.
Ps 51:20Gör väl mot Sion i din nåd,bygg upp Jerusalems murar.
Ps 52:3Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare?Guds nåd varar ju beständigt.
Ps 52:10Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus;jag förtröstar på Guds nåd

Har du någon gång undrat över vad nåd är? Har du känt och vet att du fått nåd från Gud? Berätta gärn något av dina vittnesbörd som jag gärna lägger in här.

Maria

NT

DET NYA FÖRBUNDETS HÄRLIGHET OCH MÖJLIGHET

Undervisning av Tage Johansson https://midnattsropet.se/midnattsropet/det-nya-frbundets-hrlighet-och-mjlighe/

Förbund – ett ömsesidigt förhållande.Vi får först ställa oss den frågan, vad menas med förbund. Bibeln är ju indelad i två förbund; gamla och nya förbundet. Förbund är ett ömsesidighetsförhållande, en överenskommelse mellan två parter som åtager sig ömsesidiga förpliktelser. Förbundets grundtanke är gemenskap. Gud upprättar gemenskap med människan, för att knyta kärlekens band. (2 Kor. 11:2) En måltid i bibeln var ofta ett uttryck för att knyta vänskapsband. Jesus säger i sändebrevet till Laodicea:-…om någon öppnar för mig, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. (Upp. 3:20)
Förbund – krav eller erbjudande Ett förbund kan uppfattas som ett krav eller erbjudande. En rätt insikt hjälper oss att uppleva det som ett erbjudande, om vi väljer att lyssna till förbundets ord. Hemligheten är när Jesus blir förbundets uppfyllelse. Detta förebildas i Gamla förbundet genom att förbundets tavlor lades i arken, som är en förebild till Kristus. Först slogs tavlorna sönder, men nästa gång Mose fick dem av Gud, blev de lagda i arken.Hemligheten är alltså när Kristus blir ordets uppfyllelse i oss. Kristus i oss, vårt härlighetshopp. (Kol. 1:27)

Undervisning i alla stycken

Det nya förbundet, med dess möjligheter kommer till människan, genom ordets undervisning på samma sätt som då Mose, efter det att Gud hade visat honom en mönsterbild, om vilken Gud sa: ”Se till att du i allt gör efter mönsterbilden”, skulle för att sedan förverkligas, noggrannt förmedlas genom undervisning.I 2 Tim. 4:2 står det om en undervisning i alla stycken. Kristus tar gestalt i oss i proportion till hur mycket plats vi ger rum för ordets undervisning i våra hjärtan. (Ef. 4:15) När detta sker, blir ordet, som är Kristus, synliggjort i hela vår vandel.Det blir som det står i 1 Petr. 1:15 en helig vandel. En vandel som är värdig Kristi evangelium,. Guds ord blir synliggjort i våra gärningar, i vårt tal, i vårt kroppsspråk och vårt sätt att kläda oss, osv. Hur man bör förhålla sig i Guds församling. (1 Tim. 3:15)


Nya förbundets stad

Det nya förbundets stad upprättas genom en gudomlig ordning. Om församlingen skall utgöra och vara en stad som Jesus talar om i Matt. 5:14, måste den vara uppförd enligt det himmelska stadsbyggnadskontorets ritning. Den andliga innebörden beträffande församlingen som en stad på ett berg, är mycket intressant. När människor som inte känner Gud bygger en stad, placeras inte ens en så ringa detalj som en lyktstolpe på fel plats eller något annat föremål på måfå. Nej, det följer en bestämd ordning. Hur mycket viktigare är det då inte att Guds ordning blir upprättad. Paulus gladde sig när han såg den ordning som var rådande i Kolosse. (Kol. 2:5)

Trons lydnad

Gud vill i denna tid upprätta trons lydnad. Paulus skriver till Korinterna att när lydnaden fullt har kommit till välde bland dem, då är vi redo att näpsa all olydnad. (2 Kor. 10:3-6)Trons lydnad är inte svår att uppnå. Om det nya förbundet får plats i våra hjärtan, blir det som det står i Rom. 6:17; att de hade blivit av hjärtat lydiga att följa den lära som hade givits som mönsterbild. Jesus sa: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord.” (Joh.14:23) Nya förbundet upprättas genom att människan öppnar sig för Anden som utgjuter kärlek i hjärtat till undervisningen om mönsterbilden. Det stora avfallet i ändens tid har sin grund i att människorna inte ger kärleken till sanningen rum. (2 Tess. 2:10) Det står i Hebr. 4:2 att på Gamla förbundets tid, blev det löftesord de fick höra till intet gagn, eftersom det inte genom tron blev upptaget i deras hjärtan.


Äta hela lammet

Hur kan vi då uppleva nya förbundets kraft och härlighet; uppleva att han får lägga sina lagar i våra sinnen och skriva dem i våra hjärtan? Det sker när Kristus får den plats han skall ha i våra liv. Budskapet till Israels folk var tydligt och klart. Man skulle äta hela Lammet. (2 Mos. 12:9) Jesus själv talar i Joh. 6:56 om att dricka hans blod och äta hans kött. Det vill säga att han får förena sig själv med oss igenom sitt blod som talar om hans liv och hans kött som talar om hans ord.


Kompromiss och endelad håg vårt hinder.

Om man nu hörde hans röst och höll hans förbund, så skulle de vara hans egendom framför andra folk på jorden och vara ett rike av präster; ett heligt folk. Det är vårt kompromissande och vår delade håg som hindrar oss att uppleva hela det nya förbundets härlighet. Det står i 2 Mos 40:33-35, att när Mose hade fullbordat allt arbete enligt mönsterbilden, uppfylldes tabernaklet av Herrens härlighet. Det går aldrig att köpslå med människor som inte vill ha hela Kristus; som vill ha utrymme för sitt eget synsätt och som inte är förankrade i Ordet. I 2 Mos. 32:29 står det om att Levi barn, som fick taga handfyllning till Herrens tjänst och fick erfara hur välsignelsen kom över dem, på grund av att de hade stått emot sina egna söner och bröder. Problemet för folket som Gud kallade ut från Egypten, och som det står så underbart att han tog dem vid handen och förde dem ut, men som sedan inte förblev i hans förbund. Likadant var det med det folk som drog ut från Babel. Man förde något med sig ut som inte var förenligt med Gudsuppenbarelsen.Hade inte Mose liksom Esra och Nehemja gjort upp med dessa ting, hade Guds verk inte kunnat gå vidare. Det är två ting förbundet innehåller: Ordets skarpa svärd, som verkar åtskiljande, men också det som förenar till Andens enhet, där man blir ett hjärta och en själ.

Maria

Guds ord står fast!

Världen vacklar på många vis, många tror säkert de hamnat halvvägs i helvetet? Var vi är i skeendet är det nog många som undrar, ny information var dag och inga svar som är ok? TROTS allt detta som sker får vi stå på GUDS ORD! TROTS olika svårigheter och sorger så får vi komma ihåg och förstå att GUD ÄR GOD och att han alla svar och talar till oss på olika vis. GUDS ORD FULLA AV VISDOM OCH KÄRLEK är TILL OSS ALLA SOM TROR på EN FRAMTID med JESUS.

Luk 8:21Han svarade dem: “Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det.”
Luk 11:28Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”
Joh 3:34Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning.
Joh 8:47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

2 Kor 2:17
Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.
2 Kor 4:2
Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete.


Matthew 16:18
 
View whole chapter | See verse in contextAnd I say also unto thee, That thou art Peter, and upon this rock I will build my church; and the gates of hell shall not prevail against it.

Job 26:6 View whole chapter | See verse in contextHell is naked before him, and destruction hath no covering.

Psalms 9:17 View whole chapter | See verse in contextThe wicked shall be turned into hell, and all the nations that forget God.

Proverbs 5:5 View whole chapter | See verse in contextHer feet go down to death; her steps take hold on hell.

Proverbs 9:18 View whole chapter | See verse in contextBut he knoweth not that the dead are there; and that her guests are in the depths of hell.

Acts 6:7 View whole chapter | See verse in contextAnd the word of God increased; and the number of the disciples multiplied in Jerusalem greatly; and a great company of the priests were obedient to the faith.


Acts 12:24
 
View whole chapter | See verse in contextBut the word of God grew and multiplied.


Acts 19:20
 
View whole chapter | See verse in contextSo mightily grew the word of God and prevailed.

Ephesians 6:17 View whole chapter | See verse in contextAnd take the helmet of salvation, and the sword of the Spirit, which is the word of God:

Maria

Oro i världen

1 Thess 5:3 När folk säger: “Fred och trygghet”, då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.

Detta bibelord talar om för oss hur det kan var att förlora allt, d v s en undergång drabbar dem. Värkarna hos en kvinna brukar/kan komma vääldigt plötsligt och hon står i beredskap att blir mor. Vi i samhället idag står i beredskap att få se något riktigt otäckt framöver, och jag ska inte säga att jag inte känner oro, men de kristna säger att vi SKA INTE vara oroliga för något alls. men det kanske är de då som har en tryggad ekonomi och en ‘trygg’ framtid? och ett ‘tryggt’ liv? jag vet inte men jag litar på Gud i all denna turbulens som är nu och som världen sedan länge är satt i. Bibelorden om oro:

Joh 14:1Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.

Ps 43:5Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
Ps 65:8Du stillar havens brus, böljornas brus och folkens oro.
Ps 77:5Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala.

Jag vet inte vad som skall ske nu i världen men D Trump säges ha arresteringar färdiga för en hel del människor i USA, skådespelare, sångare, politiker och många andra. Vi får se hur det går detta…Uppdaterar här.

Rom 5:5Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.
Rom 5:8Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
Rom 8:35Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?

Rättfärdig… bibeln

Uppslagsdel – Rättfärdig, rättfärdighet

Be­grep­pet rättfärdig­het är i GT rikt förgre­nat och om­fat­tar myc­ket mer än lag­lyd­nad. Det hebre­is­ka hu­vud­or­det (se­daqá) kan ha den in­nebörden, t.ex. i ut­tryc­ken ”hand­la rätt och rättfärdigt” och ”rättfärdi­ga gärning­ar” (Hes 18:5, 22). Men det förknip­pas också med en rad and­ra be­grepp: oskuld och ren­het, kärlek, god­het och tro­fast­het, rädd­ning och hjälp, fred, framgång och lyc­ka. När ”den rättfärdi­ge” i Ord­språks­bo­ken ställs mot den on­de, den gudlöse el­ler dåren (10:11, 21, 24) är guds­fruk­tan en vik­tig del av be­grep­pet. Dess in­nebörd fång­as i vis­sa sam­man­hang bäst av det svens­ka or­det oskyl­dig (Klag 4:13; Am 5:12); ”rättfärdig” (saddíq) är nämli­gen den som har rätten på sin si­da inför dom­sto­len, i mot­sats till den skyl­di­ge som med rätta blir fälld. Rättfärdig­he­ten be­skrivs of­ta som en väg till lyc­ka. Det hebre­is­ka or­det kan i vis­sa sam­man­hang självt be­ty­da lyc­ka el­ler framgång (Ps 112:3; Ords 8:18), men det finns också tex­ter som ut­tryc­ker tvi­vel på att rättfärdig­he­ten lönar sig (Pred 7:16; 8:14).

Ett ge­nomgåen­de drag i gam­mal­tes­ta­ment­ligt tänkan­de är att den en­skil­de ses i sam­spel med and­ra. Rättfärdig­he­ten kan därför upp­fat­tas som en ”rätt­vis ord­ning” (Ps 72:1), be­släktad med fred och välsig­nel­se. Den upprätthålls av Gud och av re­gen­ter som följer hans vil­ja (Ps 45:5, 8; Ords 25:5; Jes 32:1). Människors förhåll­ningssätt skall stå i sam­klang med en sådan ord­ning. Pro­fe­ter­na kräver rik­tig rätts­skip­ning och fördömer ett laglöst förtryck (t.ex. Am 5:7, 24). Allmänt sett in­ne­slu­ter rättfärdig­he­ten det som främjar ett gott förhållan­de mel­lan människor, särskilt tro­het mot åta­gan­den och öve­rens­kom­mel­ser.

Sam­ma tänkesätt tillämpas på förhållan­det mel­lan människor och Gud. Rättfärdig­het gente­mot Gud är tro­het mot förbun­det med ho­nom. När Gud själv kal­las rättfärdig (Ps 36:7; Sef 3:5) kan me­ning­en va­ra att han är rätt­vis (Esr 9:15). Han är en oväldig do­ma­re (Ps 7:18; 9:9) med rättfärdi­ga la­gar (Ps 119:7, 40, 160). Ka­ta­stro­fer tol­kas som ut­slag av hans straf­fan­de rätt­vi­sa (Jes 10:22). Men of­ta be­ty­der Guds rättfärdig­het hans tro­fast­het mot si­na trog­na. Hans rättfärdi­ga gärning­ar el­ler verk (Hes 3:20; Mik 6:5) är li­ka med den hjälp och se­ger som han ger de si­na. Såda­na ord används i översätt­ning­en när sam­man­hang­et kräver det (t.ex. Ps 40:10 f.; Jes 51:1-8).

I Tillägg till GT renod­las i någon mån upp­fatt­ning­en att rättfärdig­het är li­ka med from­het och lag­lyd­nad (Tob 1:3). ”Den rättfärdi­ge” är t.ex. en åter­kom­man­de be­teck­ning för from­ma människor i Vish 2-4. Sam­ma tänkesätt åter­kom­mer ibland i NT (Luk 1:6). Där an­knyts emel­ler­tid of­ta­re, i syn­ner­het i pa­u­lus­bre­ven, till ett an­nat gam­mal­tes­ta­ment­ligt tan­ke­mo­tiv, nämli­gen att ing­en människa är helt rättfärdig (Pred 7:21). Ing­en kan ha ”rätt mot Gud” inför hans dom­stol (Job 15:14; Ps 143:2). En­ligt Pa­u­lus kan över hu­vud ta­get ing­en uppnå rättfärdig­het ge­nom att fullgöra si­na förplik­tel­ser mot Gud (Rom 3:20). Däre­mot kan Gud ge­nom sitt eget in­gri­pan­de återställa det go­da förhållan­de till människor­na som de­ras ofull­kom­lig­het förstört. Pa­u­lus tol­kar Je­su fram­trädan­de på jor­den och i syn­ner­het hans död som en sådan hand­ling av Gud. Ge­nom att tro på Je­sus och på ver­kan av hans död kan en människa från sin si­da be­ja­ka Guds in­gri­pan­de. Därmed uppnår hon det go­da förhållan­de till Gud som han er­bju­der: Gud räknar hen­ne som rättfärdig, ger hen­ne rättfärdig­het el­ler gör hen­ne rättfärdig (Rom 3:21-26; 4:5).

Tan­ken att en full­kom­lig rättfärdig­het ba­ra kan åstad­kom­mas av Gud an­tyds också i and­ra de­lar av NT. Att ”hung­ra ef­ter rättfärdig­he­ten” är sålun­da att läng­ta ef­ter det ri­ke Gud skall upprätta (Matt 5:6; jfr 6:33; 1 Pet 3:14). En­ligt Matt 3:15 skall allt som hör dit upp­fyl­las av Kristus. Han kal­las också ”den Rättfärdi­ge” (t.ex. Apg 7:52). När van­li­ga människor sägs va­ra rättfärdi­ga kan däre­mot me­ning­en va­ra att de själva fel­ak­tigt an­ser sig va­ra full­kom­li­ga (Mark 2:17; Luk 15:7).

Kärlekslöshet. Hårdhet. Kallhet.

1 Joh 3:17 Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

https://www.friatider.se/90-arige-rolf-bor-i-bilen-kommunen-vagrar-hjalpa-honom

90-årige Rolf bor i bilen – kommunen vägrar hjälpa honom

Publicerad 13 februari 2020 kl 18.06

INRIKES. Frilansjournalisten Joakim Lamotte har gjort ett nytt reportage om en nästan 90-årig man i Trelleborg som lever dygnet runt i sin bil. Enligt journalisten får mannen inte hjälp av kommunen och han uppmanar sina tittare att hjälpa till.
– Är det så här man ska sluta? säger den äldre mannen samtidigt som tårarna rinner ner för kinden.

Välfärd för vissa

Det är i Trelleborg som Joakim Lamotte har intervjuat en 88-årig svensk man som tvingas leva i sin bil. Där har han mat, kläder och andra saker. Han äter och sover i bilen, och drar fram ett svart skynke på kvällen.

“Han har jobbat och betalat skatt hela sitt vuxna liv, men riskerar nu att få leva sina sista dagar som hemlös i Sverige, eftersom kommunen vägrar hjälpa honom med bostad eller äldreboende”, skriver Lamotte på son Facebook.

Den frispråkige journalisten uppmanar sina läsare att “sätta press” på de ansvariga så att Rolf slipper leva på en parkeringsplats.

Under intervjun så rinner tårarna ner för Rolfs kinder.

– Är det så här man ska sluta?, säger den 88-årige mannen.

Enligt kommunen finns det inte plats på något äldreboende, trots att han är nästan 90 år gammal.

När Lamotte och Rolf går in på kommunen, säger de att det är hans eget ansvar att hitta ett boende.

– Det är inget vi kan hjälpa till med.

De båda stannar kvar och vägrar först gå innan de får prata med någon överordnad. Men någon chef kommer aldrig. 

– Nu vet jag att jag inte får något boende, säger Rolf när de sätter sig i hans bil igen.

1 Joh 3:17 Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

Maria: FINNS GUDS KÄRLEK I DE MÄNNISKOR SOM GÖR ROLF OCH ANDRA SÅ ILLA??? SD har kommit till mannens räddningn och erbjuder sig betala för mat o uppehälle!!! TACK!

Hosea 12 :7Så vänd om till din Gud, håll fast vid kärlek och rätt och vänta ständigt på din Gud.
Joh 5:42 Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er.
Sak 8:17 Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, för allt sådant hatar jag, säger Herren.
Joh 13:35 Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.”
Rom 5:8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
1 Tim 6:10 Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

1 Joh 4:9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.
1 Joh 4:12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss.
1 Joh 4:16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.
Judas 1:2 Barmhärtighet, frid och kärlek vare med er i allt rikare mått.

Och de/ni som försöker komma in och förstöra denna sidan genom att hacka den kan lägga ner det! Ni kommer inte in här! Jesus styr här!

Gud talar. Vill du bli använd?

VILL du bli använd av Gud? Vill du vara ensam med honom och höra hans ord till dig? Den som frågar honom får svar, men många frågar inte, de pratar själva och predikar själva och förvränger hans ord och hör inte vad han vill säga. Säger du: Använd mig! ?

5 Mos 5:27Träd du fram och hör allt som Herren vår Gud säger, och tala du till oss allt som Herren vår Gud talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.”
2 Krön 18:13Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom.”
Job 33:14Gud talar både en och två gånger, utan att man bryr sig om det.
Amos 3:8När lejonet ryter, vem skulle då inte bli rädd? När Herren Gud talar, vem skulle då inte profetera?
Job 42:4”Lyssna nu, så ska jag tala. Jag ska fråga dig, och du ska ge mig besked.”
Job 42:5Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon.
Job 42:7När Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede brinner mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.
Job 11:5Om bara Gud ville tala och öppna sin mun mot dig
Job 12:8Tala till jorden, den ska undervisa dig, fiskarna i havet ska ge dig besked

Svag. Fattig. Skuld. Gråt.

Många är fattiga och betryckta, sjuka och eländiga, så är även jag. MEN jag har ett stort hopp och en stor hjälp i nöden: GUD. Nedan ser du bibelord som inbegriper det jag är och hur jag tänker och ber. Många säger jag är hård och kall, men det stämmer inte för då hade jag inte haft denna hemsidan om tro och annat. LIVET har fått mig att förstå både fattigdom, hårdhet, kallhet, sorg, lidande, svaghet, styrka, och mycket mer!! Mer om detta ser du i bibelorden och jag ber dig att låta dem sjunka in i ditt hjärta och fundera över vad människan och Gud har att berätta och diskutera, be och önska och få och behålla!

Job 30:25Grät jag inte över den som hade hårda dagar, led inte min själ med den fattige?
Job 31:16Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?
Job 34:28Det fick de fattiga att ropa till honom, och han hörde de nödställdas klagan.
Ps 9:19Men den fattige ska inte vara glömd för alltid, de svagas hopp ska inte försvinna för evigt.
Ps 12:6“De svaga förtrycks och de fattiga klagar – nu griper jag in”, säger Herren, “jag ska ge frälsning åt den som längtar efter det.”
Ps 49:3både låg och hög, rik som fattig.
Ps 69:34för Herren lyssnar till de fattiga och föraktar inte sina fångna.
Ps 70:6Men jag är svag och fattig. Gud, skynda till mig! Du är min hjälp och min befriare. Herre, dröj inte!
Ps 72:4Han ska skipa rätt för de förtryckta bland folket, han ska frälsa de fattigas barn och krossa förtryckaren.
Ord 14:31Den som förtrycker den fattige smädar hans Skapare, den som förbarmar sig över de behövande ärar honom.
Ord 17:5Den som hånar den fattige smädar hans Skapare, den som är skadeglad blir inte ostraffad.
Ord 18:23Den fattige vädjar om nåd, den rike svarar med hårda ord.

Trygghet?

Lever man mer tryggt nu än förr? Har man förstått vad trygghet är? eller har man inte begripit att allt kan ändras på ett par sekunder eller minuter? Det är inte alla som har ett HEM att kalla sitt. Jag har det INTE, fortfarande efter snart två år har jag inte egen bostad. JA, jag är trygg i GUD men inte i samhället. Samhället berövar människor deras TRYGGHET och deras RÄTTIGHETER. Lägger du där till att man är sjuk och eländig så hamnar vi snart på bibelns tid där människor måste ha allmosor för att överleva, men även de är inte så många eller finns inte. Ja Gud vakar över den som ber om det och över den som tror. MEN det finns orsaker till varför man bryter ihop, det ska du veta. Tacksam att jag fick dessa smällarna i livet, för jag förstår smärta, men jag orkar inte bära all smärta mer, eller inte mer smärta. Det gör för ont. Jesus säger… Ja Jesus säger att vi är trygga i HONOM. Ja han låter oss vila, han ger oss hopp, hoppet är det sista som försvinner, och då är det illa! Jag älskar dig Jesus. /Maria

Job 11:18Du ska vara trygg, för det finns hopp. Du ska se dig omkring och trygg gå till vila.

Job 24:23Han ger dem trygghet och vila, men hans ögon vakar över deras vägar.

Job 21:9Deras hus står trygga utan fasor, Gud drabbar dem inte med sitt ris.

Ps 4:9I frid kan jag lägga mig ner och sova, för bara du, Herre, låter mig bo i trygghet.

Ps 102:29Dina tjänares barn ska bo i trygghet och deras ättlingar bestå inför dig.

Ord 14:26Den som vördar Herren har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt.

5 Mos 7:9Så ska du veta att endast Herren din Gud är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud.

foto Maria

Arvedelen

ATT BEVARA ORDET!

Text: Gertrud Johansson

Paulus skriver till sin unge medarbetare och andlige son Timoteus. I sina två brev som är nedtecknade i Nya testamentet förmanar han honom på många sätt. Han varnar för kommande tider, svåra tider och ett avfall som skulle komma att ske. Detta gör Paulus för att förbereda sin unge medarbetare så att han skulle kunna bevaras och vara ett redskap åt Gud. Det gällde att bevara det rena Gudsordet från främmande läror och fåfängligt eller osunt tal. Det gällde att bevara en oskrymtad tro och förhålla sig rätt i Guds församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.
Timoteus får emottaga många förmaningar. Det fanns sådant han behövde ha akt på, hålla stadigt fast vid och annat behövde han hålla sig undan från, ja till och med fly ifrån. Det viktigaste som gällde för honom var att bevara det som hade blivit honom betrott. Han skulle komma att konfronteras med tomma ord och gensägelser från en falsk kunskap. I andra brevets första kapitel ser vi i vers fjorton att han behövde ha den helige Ande för att kunna bevara det goda som hade blivit honom betrott. Till allt i Guds verk behöver vi den helige Ande, därför att det vi rör oss med är inte idéer eller tankar vilka som helst. Det är andliga verkligheter som är långt högre än allt vad människor i sig själv kan frambringa eller förstå. Måtte vi fatta detta så vi inte gör oss skyldiga till svek med oöverskådliga andliga konsekvenser.
 I Gamla testamentet möter vi en man som ägde en vingård. Hans namn var Nabot. Vi läser om honom i första konungabokens tjugoförsta kapitel. Kung Ahab ville åt denna vingård och lockar med att Nabot skulle få en mycket bättre vingård istället bara han kunde få den som Nabot ägde. Men Nabot nekade kungen det. ”Herren låte det vara fjärran från mig att jag skulle låta dig få mina fäders arvedel” säger Nabot. Vingården hade gått i arv, vem vet hur många generationer. Kungen hade ingen laglig rätt att ta den ifrån honom. Men då uppträder en tredje part i sammanhanget. Isebel, drottningen, hade inga skrupler. Hon befaller i kungens namn, de äldste och förnämste att på förrädiska och falska grunder anklaga och låta likvidera Nabot. Så kunde Konung Ahab ta vingården i besittning. För Nabots efterkommande fanns inte längre någon vingård att ärva. Vilken tragedi.

I denna berättelse kan vi lära och ta varning. Vi, som maranatafolk, har genom den förkunnelse vi mottagit och det församlingen genom Guds nåd stått upp för, fått ett oerhört ansvar att förvalta ordet som blev oss givet. Det är den arvedel vi har fått att bevara. Församlingen, som är sanningens stödjepelare och grundfäste, har i vår tid fått stå emot tidens strömningar när det gäller världens tankar på många områden. Vi har kämpat för att hålla oss utanför all falsk ekumenik, utanför kyrkopolitik, utanför feminismens fördärvande kraft, utanför familjebildning på obibliska grunder, med hbtq:s påverkan. Vår kamp har också handlat om barnens uppfostran. Det gäller föräldrarätten, att själv få ta hand om sina barn, agafrågan och hemundervisningen inte minst. Vi har försökt hävda vad Guds Ord säger på alla dessa och ännu fler områden. Vi har velat gå en annan väg där det gäller arbetslivet genom att skapa egna arbetstillfällen. På det sättet har vi försökt leva ett urkristet församlingsliv med kommunitetsliv, evangelisation och mission. Genom allt detta har ett särskilt ansvar kommit på vår lott.
  Vi har en motståndare. Det är denna världens furste, som likt Ahab vill åt vår arvedel. Denna potentat vill ta över vingården och göra en köksträdgård åt sig själv av det vi ärvt. Förstå bilden. Det vi äger vill han använda för sin egen vinning, göra det oförargligt och utslätat. Han lockar oss med att vi ska få det så mycket bättre. Det låter ju så fint att få lugn och ro, bli vän med världen och slippa konfrontationer i fråga om alla dessa områden. Så skönt att bli erkänd och inte behöva sticka ut i något sammanhang. Plötsligt blir man oförarglig i alla ljumma miljöer. Så lätt det går att sälja bort arvedelen. Vi får dock inte glömma att för den som vill vara världens vän, blir Gud en ovän enligt Jakobs brevs fjärde kapitel. Vill du verkligen ha Gud till ovän? Besinna det käre broder eller syster. Vi behöver likt Timoteus bevara ordet, eftersom allt vi fått i församlingen kommit till oss genom ordets predikan. Vi får inte förändra något i tankesättet som gör att denna tidens Ahab får utnyttja det vi fått för egen del. Detta blir att, utan att vi fattar det, vara en del i att uppbygga Antikrists rike.

Vi måste likt Nabot vägra att sälja. Vingården är för dyrbar. Den ska nästa generation ta över om vi troget förvaltar och bevarar den. Någon laglig rätt till vår arvedel det har världen inte. Vi har vår rätt att behålla och bevara det vi fått ärva. Men även idag finns en väldig fara i Isebels ande. Den är verksam genom ovaksamma människor. Genom oförstånd och bristande insikt kan denna andeströmning, mitt ibland oss, locka oss bort från vägen och in i världens dömande sfär. Där är det svårt att stå upp för sanningen eftersom hela världens syn bygger på lögn från början till slut. Falska vittnen stod upp mot Nabot, och falska vittnen stod också upp mot Jesus. Vi kan inte ha några förhoppningar att någonsin bli godkända eller bejakade i denna världen. Det blev inte Jesus heller. Men den seger han vann kan vi få vandra i, bara vi förblir i ordet. Låt oss syskon fortsätta kampen, vandra med ett vaksamt sinne och hjärta. Genom Guds nåd och genom hans Ande kan vi bevara ordet och vinna nästa generation för den oerhörda rikedom som finns i vår arvedel. Vi kanske måste bli blodsvittnen för att vinna seger i denna svåra tid, men då behöver vi likt Mose ha vår blick riktad på lönen bortom denna tiden. Vi har ett evigt arv som väntar, och en härlig ingång i himmelen där vi får höra ”Väl gjort du gode och trogne tjänare, gå in i din Herres glädje.”