Archives

Jesu seger på Golgata räcker

JESU SEGER PÅ GOLGATA RÄCKER
Predikan av Gunnar Nilsson https://midnattsropet.se/midnattsropet/jesu-seger-pa-golgata-racker/

Det är underbart att gång på gång betona detta att Jesus genom blodet på korset har vunnit seger, han har uppstått och han har vunnit seger över de onda makterna. Han har uppfarit till himlarna, och sitter på Faderns högra sida och regerar i härlighet. Det finns ingen annan väg till Gud. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå evigt liv. Det finns ingen djupsinnighet som övergår dårskapen som Gud lät predikas genom försoningen i Jesus Kristus.
Vem kan utforska Guds kärlek till oss i Kristus Jesus? Han sände sin son medan vi ännu var syndare. Och innan världens grund var lagd, utvalde han oss i Kristus Jesus, prisat vare Herrens namn. Vi sjunger i en sång att ”källan ingen botten har”. Det finns ingen begränsning av de gudomliga realiteterna. Det är en sanning som förkunnats för oss genom Ordet sedan världens begynnelse.
Det står i Kolosserbrevets andra kapitel att ”verkligheten själv finnes i Kristus”. I en nyare översättning: ”verkligheten själv är Kristus”. Då syftas på det tidigare judiska väsendet då man lade vikt vid mat och dryck, nymånad, högtider eller sabbat. Vi behöver inte dömas efter sådana ting, för detta var bara en skuggbild av det som skulle komma.
Kristus var med från världens begynnelse, och Gud utvalde oss i Kristus förrän världens grund var lagd. Vi kan inte tränga in i de eviga perspektiven om tider och gränser, men det är som om skuggan kastades bakåt och man fick se dessa ting på ett förebildligt sätt, det som skulle komma. Det här var dyrbart så länge vi inte hade mött verkligheten. Men nu hade Kristus kommit, man hade sett verkligheten och vittnade om vad man sett och hört. Vi kan predika Kristus som är Guds väsens avbild, och proklamera den verklighet som finns i Kristus för människor i vår omgivning på olika sätt. Vi har hört om behovet och nödvändigheten av att vara vittnen och att tala om det enda nödvändiga. Må Herren leda oss var och en, så att vi kan vara rätta vittnen. I första hand genom vad vi är. Det går ju an att tala och säga en massa saker, men frågan är om det finns en motsvarighet i våra liv. Vi kan också utan ord vara Kristus-människor. Det finns exempel på det. Förhoppningsvis märks det i våra liv att Kristi ande bor i oss, utan att vi talar om det. Människor kan känna, utan att jag går eller uppför mig på något speciellt sätt, att jag är fylld av Kristus. Det känns om det är rätt ställt med oss, för vi har fått hans rättfärdighet. Vi är inte klädda bara i våra vanliga kläder, vi är iklädda hans rättfärdighet. Det märks och det känns.

Många människor ute i världen har ingen kunskap. Samhället är avkristnat, och det ligger i världens avsikt att få bort så mycket som möjligt av den kristna grunden. Men många människor, särskilt de äldre, har en klarhet om hur det egentligen ska vara i det kristna livet, även om de inte själva vill ta steget att bli en dåre för Kristus. Därför känner de igen atmosfären och tonen när vi börjar yttra oss om saker och ting. Rättfärdigheten är vunnen åt oss, och måtte vi vara ljus i världen och salt. För vi är inte av den här världen. Vi är ställda här som fyrbåkar i natten för att leda vilsna människor tillbaka till Gud. Det är ett oerhört ansvar, med tanke på att så många människor går förlorade. Vår uppgift är att proklamera Kristus för dessa människor. Jesus är verkligheten. Verkligheten själv är Kristus. Tidigare i detta kapitel som jag citerat, står det:
-Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi byggd på mänskliga traditioner och stadgar, och inte på Kristus.
Vi vet vad det innebär att ha fått våra synder förlåtna, att ha fått möta Jesus och lära känna honom. Det är väldigt underbart och väldigt nödvändigt att gång på gång påminna varandra om detta på ett enkelt sätt. Många gånger kläder man evangeliet i väldigt fina fraser och djupsinniga tankar och teoretiska utläggningar. Det kan ha sitt värde, man kan belysa evangeliet på olika sätt. Men den tid vi lever i, appellerar väldigt mycket till vår förmåga att tänka. Människor har lärt sig under en ganska lång tid att ta till sig information och tillgodogöra sig den på det bästa sättet med syfte att bli en så effektiv och duktig människa som möjligt.

I yrkeslivet är det ju så. Den ena kursen avlöser den andra. Man måste hela tiden vara uppdaterad, som det heter, för att lära sig mera och bli mer produktiv; bli så bra som möjligt både personligen och för samhället. Också i det kristna sammanhanget kommer detta in. Jag anser att det ligger en fara i denna ”kursmentalitet”. Man tar fram en tavla och visar med skisser sådant som kan vara bra för att lära in saker och ting i skolarbetet, och i viss mån har sitt värde i församlingen. Men det viktiga är inte att vi lär oss de religiösa, kristna och bibliska tingen med vårt förstånd. Vi kan bli väldigt kunniga, och lära oss än det ena och än det andra och kunna redogöra för det mest djupsinniga; historiska sammanhang, osv. Men – är du frälst? Har du mött Jesus? Har du prisat honom? Har du gråtit ut inför honom? Har du lärt känna hans kärlek?
Det där är ett annat språk, som har tagits bort till stor del, för att vi ska lära oss så mycket, vi ska förstå så mycket, vi ska se så mycket, vi ska ta till oss så mycket för att vi i vår tur ska kunna tala om för andra.

Vad gör vi i det sammanhanget? Jo, när vi tagit till oss denna intellektuella kunskap i vårt medvetande, då fortsätter vi i dessa banor. Välutbildade människor kommer in i Guds hus. Det är inget fel att vara välutbildad, men om man använder de välutbildades kunskaper, och tror att de olika metoder och sätt man tillägnat sig i världen ska kunna användas för att nå ut med evangelium, då har man kommit fel. Var finns den kyrka som inte har en dramagrupp eller dansgrupp eller någon form av spektakel för att lära människorna att på ett enkelt sätt ta till sig evangelium? Det är väldigt farligt att göra saker och ting, som man tror, lättillgängliga på det här sättet. Vi kan få folk att gråta och skratta, bli gripna och engagerade. Vi kan få folk till praktiskt taget vad som helst, om vi är duktiga, kan agera på scenen och uttrycka oss på ett speciellt sätt. Visst kan vi få människors uppmärksamhet. Men – har de fått möta Jesus? Har de känt ett styng i sina hjärtan? Den första pingstdagen hade de inget av dessa hjälpmedel. Ja, men nu har vi det, kan någon pigg kyrkomedlem upplysa om, så nu har vi det bättre! Men jag tror inte det blir bättre. Det handlar inte om en bra utveckling. Det är viktigt att vi förstår vad vi håller på med. Vi kommer inte längre än vad Herren kan utföra igenom oss genom den helige Ande.
Det enkla, det grundläggande evangeliet vi möter, som de första lärjungarna fick gå ut med när Jesus kallade dem: Följ mig, så ska jag göra er till människofiskare! Det är det vi behöver komma tillbaka till. Det enkla. Vi kommer ingenstans med allting annat. Vi kommer någonstans bara om den helige Ande får smörja oss och vi får förkunna ordet i kraften av den helige Ande så att människor får uppleva styng i sina hjärtan. Det var det man upplevde första pingstdagen. Vi behöver komma tillbaka till enkelheten och äktheten man hade i början. Man fick ett styng i sina hjärtan. Så blev man Kristi lärjungar, som uppfylldes av hans härlighet. Herren vill uppfylla oss med sin härlighet, sin kraft och sin smörjelse. Han vill låta sin helige Ande uppfylla hela vår varelse, så vi får del av honom. Det här kan inte förklaras. Vi kan inte kläda i ord mycket av det Gud vill göra i våra liv. Vi kan inte arbeta schematiskt, vi kan inte visa: så här är det. Bibeln säger att den som är född av anden, är som vinden. Du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av anden. Det finns inga givna mänskliga ramar och fack att placera in saker och ting i, det finns bara den för oss oberäkneliga gudomliga kraften, som vi inte kan tämja.
Gud give att vi kan intas av denna kraft och föras dit Herren vill föra oss – både geografiskt och andligt, så vi kan föras vidare och växa till i hans styrka och hans härlighet.

Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi. Nu var det naturligtvis speciella saker som Paulus hänvisar till här, men det gäller också oss. Tomheten – det finns mycket ord och mycket prat och mycket av det som jag har nämnt här. Men frågan är vad som är byggt på mänskliga traditioner, och vad som är byggt på Kristus. Låt oss öppna våra hjärtan för Herren! Han var till i gudsskepnad, han räknade inte jämlikheten med Gud som ett byte, står det. Han utblottade sig själv, och blev lydig intill döden på korset. Det här kan ingen teaterföreställning göra levande för någons hjärta. Men den helige Ande kan röra vid någons hjärta, så han kan se härligheten hos Kristus.
Jesus säger: ”I världen lider ni betryck, men var vid gott mod, jag har övervunnit världen.” Ofta fastnar vi vid det första – betryck. Vi ser i den politiska världen och i den religiösa världen. Vart ska vi vända oss? Situationen trycker oss ned. Men var vid gott mod, sa Jesus, i alla fall, för jag har övervunnit världen! Det är seger i namnet Jesus! Han har klätt av makterna och förevisat dem offentligt, sedan han på korset triumferat över dem. Det är seger i vad Jesus har gjort, och det finns ingen makt i höjden eller i djupet som skulle kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Vi behöver uppleva närheten till Herren mer och mer i den tid vi lever. Inte bara i mötena, men i hemmet, på arbetet, ute bland människorna. Ju mer vi känner gemenskapen med Jesus, dess mer känner vi oss som främlingar i världen. Det är en riktig utveckling, eftersom vi verkligen är främlingar i den här världen. Vi är i den, men inte av den. Bibeln säger faktiskt att vi har kommit till den levande Gudens stad, till änglar i mångtusental. Vi är faktiskt, andligen, insatta i den andliga världen. Vi har omkring oss en stor hop av vittnen. Vi förstår sällan det här, men i gudsgemenskapen, och när den helige Ande får göra det levande för oss, så kommer vårt sinne att bli upplyst av härligheten i honom. Det finns ingen gräns för denna härlighet, Gud vill föra oss längre och längre. Då blir det så att vi ser tingen med det gudomliga perspektivet. Och inte bara med det gudomliga perspektivet, men på det gudomliga sättet.
Abraham blev allt starkare i tron, för han ärade Gud. Gud hade talat till Abraham. Tiden gick och ingenting hände, men Guds löfte uppfylldes, och Abraham trodde ändå, fastän allting var omöjligt, mänskligt sett. Denna tro är en följd av vandringen med Herren. Det handlar inte om att vi ska tillägna oss någon sorts jag-ska-ha-det-mesta- och jag-ska-ha-det-bästa-attityd genom tron. Det är en annan sak. Men det handlar om den gudomliga härligheten. Ju mer vi kommer i gemenskap med Herren och får uppleva mer av hans kraft, hans smörjelse, hans härlighet, dess mer kommer de yttre omständigheterna; betrycket i världen och det som ser omöjligt ut för människor och omöjligt för oss själva; det kommer att sänkas, och istället kommer det gudomliga att höjas. Och när tron på det här sättet får växa sig större än tvivlet, då blir det en gudomlig proportion på tingen, som är riktig.
För det är inte riktigt att stå med båda fötterna på jorden. Det är ett kärt uttryck att säga att man ska göra det. Men det behövs ingen uppmaning till det, för det sköter ju tyngdkraften om, rent fysiskt. Och det sköter också allt annat, både inom oss och utom oss om. Men Herren vill lyfta vår blick upp mot hans härlighet och hans möjligheter, så vi ser att det finns en annan värld att skåda in i. Där saker och ting händer som inte kan hända när vi ser det på vårt sätt. Och som inte heller kan hända när vi försöker tämja de andliga tingen och stoppa in dem i de mönster vi vill göra.
Det finns en härlighet, det finns en frihet, det finns en storhet, det finns en möjlighet. Vi får lära känna höjden, bredden, djupet, vidden – alla dimensioner, som vi inte har i vår fysiska värld, men som finns i den andliga världen. Gud vill visa oss sin härlighet. Och alltsammans detta äger bestånd i Kristus. För verkligheten själv finns i Honom.
Den materialistiska världen kan aldrig komma längre än dit förståndet räcker. Men vi har kommit längre. Vi har kommit förbi. Vi har kommit in i den gudomliga härligheten. På ett sätt är vi bundna av de tidsbegränsade, jordiska förhållandena. Men å andra sidan bryts också de fysiska och tidsmässiga gränserna när Gud vill. Jesus sa, när lärjungarna frågade: vem kan då bli frälst. Ja, för människor är det omöjligt, det håller Jesus med om. Men inte för Gud, ty för Gud är allting möjligt, prisat vare hans namn!

När Filippus hade talat med hovmannen, ryckte Herrens Ande bort honom, och han blev senare sedd på en annan plats, Asdod. Målet är inte att vi ska uppleva spektakulära och märkliga saker. Målet är att vi ska komma in i den andliga dimensionen. Inte för vår skull, och för att det ska bli konstigt och märkvärdigt, men för att Gud ska få utföra det han vill med oss. Köttet och anden ligger i strid med varandra för att hindra oss att göra vad vi vill. Men Gud vill frigöra oss så vi kommer in i övernogslivet. Då kan Gud visa oss vad som är den egentliga verkligheten. Det är inte den materialistiska omgivningen, det är inte de saker människor i allmänhet sysslar med. Eftersom man saknar livet i Gud så måste man bygga upp stora saker av vad som egentligen inte är någonting. Både i samhället och individuellt ser man ständigt exempel på detta. Man gör hela kulturer på sådant som faktiskt inte är någonting. Det är för det mänskliga ögat verkligheten. Och så ser man på vad de kristna håller på med; att det bara är fantasier och strunt. Men det är ju precis tvärt om! Det är vi som har funnit verkligheten, för verkligheten själv finns hos Kristus. Och det andra är sådant som inte kommer att bestå. Vi har funnit de eviga värdena, de eviga sanningarna. Det Gud har givit oss genom Jesus Kristus.

Det är underbart att gång på gång betona detta att Jesus genom blodet på korset har vunnit seger, han har uppstått och han har vunnit seger över de onda makterna. Han har uppfarit till himlarna, och sitter på Faderns högra sida och regerar i härlighet. Det finns ingen annan väg till Gud. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå evigt liv. Det finns ingen djupsinnighet som övergår dårskapen som Gud lät predikas genom försoningen i Jesus Kristus. Det är förstånd att söka Gud, säger bibeln. Den säger också att dårarna säger i sina hjärtan: det finns ingen Gud. Han är visdomens och kunskapens källa. Alltsammans äger bestånd i Jesus Kristus. Honom har Gud givit åt församlingen till att vara ett huvud över allting. Vi är förenade med Kristus. Han är inte en som vi kommer till någon timme på söndag förmiddag och sen går ifrån, utan han har tagit gestalt, tagit sin boning i oss genom den helige Ande. Vi är förenade med honom. Han är det äkta olivträdets saftrika rot. Vi har blivit inympade i honom, vi som inte var den här sortens träd. Vi var den hedniska, vilda grenen. Men så blev vi tagna ut ur vårt sammanhang och insatta i honom. Så får vi del av samma pulserande liv som är i Kristus, som är i församlingen. Det är i oss, och så strömmar det! Det här är verkligheten!
Det här är vad Gud vill visa oss mer och mer utav; vilken härlighet vi har i honom och vilka möjligheter som finns i honom. Där allt hopp var ute för Abraham, där hoppades han ändå och trodde. Så kunde han bli en fader för många folk. Vi kan också få bli – om inte fader till många folk, i alla fall medlet till att många lär känna Jesus innan han kommer, och få vara med när han hämtar sin församling. Gud må hjälpa oss, och Gud må välsigna oss var och en, så vi får se mer och mer av härligheten och det underbara i vad vi har fått igenom Jesus Kristus. Han är verkligheten, han är sanningen och han är livet. Han vill föra oss vidare till allt starkare gemenskap med honom och med varandra. /Midnattsropet

Ohållbara Argument från Pre-Trib. Herren ska Rycka upp oss Innan Vedermödan?

NEJ! är svaret och i denna LÄNK kan du läsa hela artikeln om just ‘innan vedermödan’! Jon-Are Pedersen’s blogg:

https://theholyremnant.blogspot.com/2020/07/ohallbara-argument-fran-pre-trib.html?fbclid=IwAR33Xzg-R5lIqQLK4x3IFYj7c9ERwmrT4uMzBNUmcytCtF4dEZrGKTQNav0

Bild från J-A blogg


Pre-Trib Argument

Upp. 3:10 Eftersom du har hållit fast vid mitt ord om uthållighet, ska jag också BEVARA dig från den prövningens stund, som ska komma över hela världen för att pröva dem som bor på jorden.

Här menar då Pre-Trib att Herren ska rycka upp oss för att vi ska undkomma Vedermödan. Upp. 3:10 är ett av Pre-Tribs starkaste argument. Men det får också bli ett tydligt exempel på hur man griper efter ett halmstrå för att bevisa sin tes. Man har inte satt sig ner och studerat vad Jesus egentligen säger, och har heller inte letat upp verser som talar om samma sak. 
Upp. 3:10 måste sättas i kontext med vad Jesus ber Fadern om i Johannes evangeliet:

Joh. 17:15 Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen utan att du ska BEVARA dem från det onda.

Jesus ber inte Fadern ta oss ut ur världen, utan att Fadern ska BEVARA oss FRÅN DET ONDA.

Det Grekiska ordet som används här är tēreō och betyder inte att ta ut ur, utan har betydelsen att skydda och bevara från något. G5083

1 Joh. 5:18  Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar(tēreō) honom, så att den onde inte kan röra honom. SFB98

 1 Joh. 5:18 Vi vet att var och en som är född av Gud inte syndar, utan den som är född av Gud aktar sig (tēreō), så att den onde inte kommer åt honom. SRB16

Alla verser i NT där tēreō används

Pre-Trib Argument

Upp. 4:1 Därefter såg jag, och se, en dörr var öppnad i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som var som en basun, sa: Kom hit upp, och jag ska visa dig vad som måste ske efter detta.

Pre-Trib använder Upp. 4:1 för att visa att när Johannes togs upp till himlen så är det ett exempel på församlingen, och sedan vidareutvecklar de den tanken med att ingenstans i Uppenbarelseboken efter kapitel 4 hittar vi församlingen. Ergo: Bevis för Pre-Trib! Men stämmer detta egentligen?

Ett tänkt samtal mellan en Pre-Trib och Post-Trib: 

– Efter kapitel 4 står det inte att Församlingen finns på jorden under Vedermödan. Församlingen nämns inte efter det. Det är därför ett bevis på att Pre-Trib är bibliskt. 

– Nej, församlingen nämns inte mer efter kapitel kapitel 3. Men det står inte heller att församlingen är i himlen i de kapitel som avhandlar vedermödan. Betyder det att församlingen gått upp i rök? Eller annihilerats?

– Det står att de heliga finns i himlen

– Ja men det står också att de heliga finns på jorden. De lider martyrdöden, inte att dem har ryckts upp till himlen. Argumentet håller inte.

Argumentet bygger på orden “Kom hit upp”, som då blir en förebild och ett exempel för uppryckelsen före Vedermödan. Men om det argumentet stämmer hur gör Pre-Trib då med Upp. 11:12?

Upp. 11:12 Och de hörde en stark röst från himlen säga till dem: Kom hit upp. Och de steg upp till himlen i ett moln och deras fiender såg dem.

Den starka rösten från himlen talar till de två vittnena som har legat döda på Jerusalems gator efter att Vilddjuret dödat dem. Och det händer under vedermödan! Är det två uppståndelser och två uppryckelser av de i Kristus? Nej, vi hittat bara en uppståndelse och ett uppryckande i Bibeln.

Vilken är den sista fienden som ska läggas under Kristi fötter? Vad är det sista som måste besegras för att uppståndelsen ska ske? Paulus berättar om det för oss i Första Korinterbrevet.

1 Kor. 15:26 Den sista fienden som ska bli tillintetgjord är döden.

Så döden måste med andra ord vara besegrad, för Paulus fortsätter i Första Korinterbrevet med att berätta en hemlighet:

1 Kor. 15:51-55 Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen. För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste klä sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätt sig i oförgänglighet och detta dödliga har klätt sig i odödlighet, då ska det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din udd? Du grav, var är din seger?

Lägg märke till att Paulus här talar om uppståndelsen, och att när uppståndelsen skett så är döden besegrat, Kristi sista fiende. Med andra ord, när den sista fienden, döden, är lagt under Hans fötter, då uppstår de döda i Kristus. Så frågan blir då: Om nu döden är besegrad, hur kan då antikrist döda de heliga överhuvudtaget? De som finns kvar är inte de heliga, utan de ogudaktiga och onda som tagit vilddjurets märke. Guds vrede kommer då över antikrists rike. Är det då de söker döden och inte ska  hitta den? Jag tror det. 

Upp. 9:6 Och i de dagarna ska människorna söka döden men inte finna den, och de ska önska att få dö, men döden ska fly ifrån dem.

Pre-Trib ArgumentPaulus skriver att vid den sista basunen ska uppståndelsen ske, men då säger Pre-Trib att det inte är då, utan det sker när Guds Basun ljuder. Argumentet de kommer med är tagit från Första Thessalonikerbrevet. De menar då att det är skillnad på den sista basunen och Guds basun, och att det ordet “Guds basun” bara finns på ett ställe i Nya Testamentet.

1 Thess. 4:16 För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå.

Men om Guds ord säger att det sker vid den SISTA BASUNEN, hur kan vi då påstå att det kommer EN TILL BASUN, alltså att efter den sista basunen kommer Guds basun? Argumentet håller inte. Paulus visste alltså om att det kom sju basuner, men det fick han inte berätta. (2 Kor. 12:1-7) Det fick däremot Johannes, som skrev sin bok ca. år 90 e.Kr.

Vi kan alltså inte förvänta oss flera basuner efter den sista basunen som Paulus nämner i 1 Kor. 15. Och Skrifter berättar att vi uppstår eller förvandlas när den sista basunen har ljudit, och detta inkluderar de som dött under den stora Vedermödan. (Upp. 20), eftersom det bara finns en uppståndelse för de som dött i Kristus.
Men då säger Pre-Trib att vi inte är förutbestämda till vrede, därför ska vi inte vara med i Vedermödan. Här måste vi skilja på de grekiska orden Orgé och Thilipsis. Det första ordet betyder Vrede, det andra betyder Vedermöda. Strongs Grekiska Konkordans beskriver dessa två ord så här:

G3709 – Orgé. Properly desire (as a reaching forth or excitement of the mind), that is (by analogy violent passion (ire, or [justifiable] abhorrence); by implication punishment: – anger, indignation, vengeance, wrath.

G2347 – Thilipsis. Pressure (Literally or figuratively): Afflicted, Affliction, anguish, burdened, persecution, tribulation, trouble.

I våra svenska översättningar läser om Vedermödan och om Guds vredesdom. Det är två olika ord på svenska, därför att det är två olika ord på Grekiska. Thilipsis är det Grekiska ordet för vedermöda, och Orgé är det Grekiska ordet för Vrede. Och Pre-Trib har här rätt, men blandar samman dessa uttryck. Bibeln vittnar på många ställen om att vi ska räddas ur den kommande vreden, men inte att vi ska slippa undan vedermöda. 

Joh. 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv, men den som inte tror på Sonen ska inte få se livet, utan Guds vrede (Orgé) förblir över honom.

Rom. 5:9 Så mycket mer ska vi då, sedan vi är rättfärdiggjorda i hans blod, genom honom bli frälsta från vreden (Orgé). 

Ef. 2:3 Bland dem levde också vi alla förut i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville, och vi var av naturen vredens (Orgé) barn liksom de andra. 

Ef. 5:6 Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede (Orgé) över olydnadens barn.

Kol. 3:6 för vars skull Guds vrede (Orgé) kommer över olydnadens barn*.

Guds vrede gäller endast olydnadens barn. Med andra ord, den som tror på Jesus kommer inte under vreden. Vi blir frälsta från Guds vrede.

När det gäller vedermödan (Thilipsis) berättar Guds ord något helt annat. Många kommer på fall när det kommer lidande (Thilipsis) för Ordets skull.

Matt. 13:21 men som inte har någon rot i sig själv utan han håller ut endast en tid, och när lidande (Thilipsis) eller förföljelse kommer för ordets skull, kommer han genast på fall.

Kvinnor går igenom en vedermöda när de föder barn.

Joh. 16:21 När kvinnan föder barn har hon det svårt, därför att hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre ihåg sin smärta (Thilipsis) i glädjen över att en människa blivit född till världen.

Josef och alla hans bröder fick lida (Thilipsis).

Apg. 7:11 Så kom en hungersnöd och mycket lidande (Thilipsis) över hela Egypten och Kanaans land. Och våra fäder fann ingenting att äta.

Paulus gladde sig mitt i sitt lidande, för han menade att det ledde till något gott.

Rom. 5:3 Och inte bara det, utan vi gläder oss också i lidandet (Thilipsis), eftersom vi vet att lidandet (Thilipsis)ger tålamod.

Så långt håller Pre-Trib med, men när vi kommer till Jesu ord om nöd och vedermöda, eller den Stora Vedermödan – den Stora Nöden, då drar de öronen åt sig.

Matt. 24:9 Då ska de utlämna er till att plågas (Thilipsis) och döda er, och ni ska bli hatade av alla folk för mitt namns skull.

Matt. 24:21 För då ska det bli en stor vedermöda (Thilipsis), som inte har varit från världens begynnelse intill nu, inte heller någonsin mer ska bli.

Matt. 24:29 Men strax efter den tidens vedermöda (Thilipsis) ska solen förmörkas, och månen ska inte ge sitt sken, och stjärnorna ska falla från himlen, och himlarnas krafter ska skakas.

Lidande översätt också med ordet Förförljelse.
Apg. 11:19 Men de som hade skingrats på grund av den förföljelse (Thilipsis) som började med Stefanus, kom ända till Fenicien och Cypern och Antiokia. De predikade inte ordet för andra än judar. Vi har blivit lovade vedermöda/lidande eller förföljelse på många ställen i Bibeln.

Joh. 16:33 Detta har jag talat till er, för att ni ska ha frid i mig. I världen kommer ni att lida (Thilipsis), men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen. 

Upp. 2:10 Frukta inte för något av det som du ska få utstå. Se, djävulen ska kasta några av er i fängelse, för att ni ska sättas på prov och under tio dagar kommer ni att få utstå lidande (Thilipsis). Var trofast intill döden, så ska jag ge dig livets krona.

 Upp. 7:14 Och jag sa till honom: Herre, du vet det. Och han sa till mig: Dessa är de som kommer ur den stora vedermödan (Thilipsis), och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 

Alla verser i Nya Testamentet där orden Orgé och Thilipsis används.

Sakta men säkert har vi blivit rädda för lidande, även om vi läser om lidande för Ordets skull, eller lidande för Sanningens och Rättfärdighetens skull. Sakta men säkert har vi förts in i en drömvärld, där vi tror vi är förmer än alla kristna genom alla tider. 
Vi får inte vara rädda eller oroliga för det som ligger framför oss. Däremot behöver vi förbereda oss, våga stå även när det blir svårt, inte falla bara därför att vi en kort tid saknar mat, eller för att allting går emot oss. Länge har vi fostrats att tro att TRO är allt vi behöver, när det egentligen undervisas lika mycket om UTHÅLLIGHET under olika lidanden. Det ena tar inte bort det andra. Båda behövs. Vi behöver prövas här och nu, så vi kan bestå där och då. 
Argumentet att Post-Tribbare är så självsäkra i sin tro, bygger på en felaktig bild av VARFÖR vi är så ivriga och kanske envisa i vår argumentation. Orsaken att vi nu går emot Pre-Trib är för att vi ska bestå när den svåra tiden kommer, inte för att vi tänker skjuta upp helgelsen eller ens frälsningen tills vi ser Antikrist stå på helig plats. Det är en löjligt argument. 
Om vi Post-Tribbers tar fel, Prisa Herren. Men om ni Pre-Tribbers tar fel, hur ska det gå då? Det är bättre att förbereda sig för det värsta och hoppas på det bästa, än att vara oförberett. Vad är det värsta som kan ske för oss Post-Tribbers? Har vi fel blir vi överlyckliga att slippa det där hemska. Har vi rätt, så är vi redo och förberedda. 
Troligen blir det flera delar i det här ämnet. 

*

Tack! /

TYRANNERNAS PLAN- för världen, som blir mindre och mindre, satan tar bit för bit

Jag känner inte till denna Stiftelse, men jag anser att det finns mycket att läsa här som gemene man o kvinna inte vet. Läs gärna i länken och kommentera gärna de olika områdena. Det finns mycket intressant att läsa!

GUD vill att vi ska veta sanningar och sanningen om NWO och bördan för världen börjar bli tuff nu. Med ALLA LÖGNERNA som florerar och spottas och tvingas på OSS människor så är det verkligen ILLA!!! HUR ska det bli?? JO bibeln berättar, en ny himmel och en ny jord? JA. JESUS kommer tillbaka och hämtar oss hem. Det kan du läsa om här på sidan. Men läs om tyrannerna och vad de kokat ihop! Det är värdefullt att sprida vidare.

Kristendom/Troende

Bilden kan innehålla: text där det står ”Christianity is NOT: knowing cute Hillsong Lyrics Having a bible verse in your IG bio Following World & Worldly Possessions Following Jesus only feel like it Holy during lent Week then back to your dirty ways after 'Good Friday' Christianity IS: Denying yourself dying to yourself Being Doers of the Word, not just Hearers Living for God worshipping Him matter Hard gets Pleasing rather than people, even if it costs you relationships so different from the considered alien Following the Word of God, not Man Made Traditions be ashamed of Jesus in front friends anywhere. @trinidadwakeup that”
Be över det som du är bekymrad över.
Be Gud om hjälp, han tar dig igenom det.

Ilska:
Bilden kan innehålla: moln, utomhus och natur, text där det står ”A WISE MAN WAS ASKED WHAT IS ANGER? HE GAVE A BEAUTIFUL ANSWER ITIS A PUNISHMENT WE GIVE TO OURSELF,FOR SOMEBODY ELSE'S MISTAKE”
En vis man blev frågad över vad ilska är? Han svarade: Det är ett straff som man ger sig själv, för någon annans misstag.

Man säger att man känner Gud och gör det han vill, men i sina gärningar förnekar man honom.

Inspiration

Förnekar du Jesus? Jag hoppas du älskar honom.

Foto Maria

Ord/Ordspråksboken

Bilden kan innehålla: text där det står ”Even a fool, when he holdeth his peace, is counted wise: and he that shutteth his lips is esteemed a man of understanding. Proverbs 17:28 KJV”
Kap 17:28 Också dåren anses vis
när han tiger,
klok när han stänger sina läppar.

I Ordspråksboken kan vi hämta mycket kunskap, om vi vill kunna göra det som Gud vill att vi ska.

Ordspr Kapitel 18

1 Enslingen följer
sin egen lust,
han går till storms
mot all sund insikt.

2 Dåren frågar inte efter förstånd,
han vill bara uttrycka sina tankar.

3 Kommer en gudlös
kommer också förakt,
med skamligheter följer vanära.

4 Orden i människans mun
är som djupa vatten,
vishetens källa
som en flödande bäck.


Kap 18:14 Mod håller människan uppe
under sjukdom,
men vem kan bära ett brutet mod?


15 Den klokes hjärta skaffar kunskap,
och de visas öron söker kunskap.



Psalm 34

Bilden kan innehålla: text där det står ”The angel of the Lord encampeth round about them that fear him, and delivereth them. O taste and see that the Lord is good: blessed is the man that trusteth in him. O fear the Lord ye his saints: for there is no want to them that fear him. Psalms 34:7-9”
Av David, när han låtsades vara vansinnig inför Abimelek, som drev bort honom så att han gick sin väg.
Jag vill alltid välsigna Herren,
    hans lov skall ständigt vara i min mun.
Min själ skall berömma sig av Herren,
de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
Lova med mig Herren,
    låt oss tillsammans upphöja hans namn!
Jag sökte Herren och han svarade mig,
ur all min förskräckelse räddade han mig.
De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
Här är en betryckt som ropade
    och Herren hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
Herrens ängel slår sitt läger
    omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
Smaka och se att Herren är god.
    Salig är den människa
som flyr till honom.
1
Frukta Herren, ni hans heliga,
    de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Unga lejon lider nöd och hungrar,
    de som söker Herren saknar ej något gott.
12 Kom, barn, och lyssna till mig,
    jag skall lära er att frukta Herren.
13 Är du en människa som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 Avhåll då din tunga från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
sök friden och jaga efter den.
16 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda,
han vill utplåna minnet av dem från jorden.
18 När de rättfärdiga ropar hör Herren,
han räddar dem ur all nöd.
19 Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta
och frälsar dem som har en bedrövad ande.
20 Den rättfärdige måste lida mycket,
    men Herren räddar honom ur allt.
21 Han bevarar alla hans ben,
    inte ett enda av dem skall krossas.
22 Det onda skall döda den ogudaktige,
de som hatar den rättfärdige skall stå med skuld.
23 Herren friköper sina tjänares själar,
ingen som flyr till honom skall stå med skuld.

Läs Psalmen igen och igen, du kommer att förstå om du lever nära Herren att: GUD är den som räddar oss, tar hand om oss, älskar oss, hjälper oss på ALLA VIS!

Att vara i rörelse

Predikan av Arne Imsen från 1999

Vågrörelserna som sköljer över Sverige och andra länder uttrycker på ett mycket konkret och påtagligt sätt feminismen, vilken i sin tur har sin upprinnelse i katolicismen. Inte i katolska kyrkan, för det är något annat, men katolicismen. Dessa vågrörelser har nu gått ut över hela kristenheten.
Jorden är fylld av tegelstensbyggnader som kallas Guds hus. Alla har en väldig strävan. De har torn som reser sig högt upp, och vanligtvis kröns de av en tupp. Symboliken är tydlig, de försöker resa sig upp för att riktigt markera strävan mot höjderna – ett torn, två, tre torn. I alla fall torn som visar en inriktning. Men Gud vill att vi ska vara hans hus, uppbyggt med gudomligt material och sammanbundet av det himmelska murbruket.
Detta kan vi aldrig prestera, det är helt uteslutet, men vi kan ha hans löften som mål, så att löftena blir upplevelser. Det skrivna Ordet blir det upplevda ordet. Hur ska detta kunna gå till? Här är svaret: ”Låten eder alla uppfyllas av Anden … ” Låten – det är alltså fråga om viljan. Vill du bli uppfylld med Anden så finns alla möjligheter att bli det, men det går inte genom passivitet. Bibeln måste bli levande och hågen väckt, så att vi kan sätta oss i rörelse. Grundförutsättningen för att detta ska ske är att vi allesammans låter oss uppfyllas av den helige Ande.
Nästa bibelord är ett oerhört mönster för hur Gud förverkligar sina planer och för hur suverän han är. Han är fullständigt oberoende av våra händer, vår intelligens. Ändå vill han ha allt vi representerar för att bruka det i sin tjänst. Han har givit oss förebilder och ideal som vi måste tänka på och tillägna oss. Vi måste bli riktiga forskare, så att vi kan gräva fram hemligheten till hur detta kan förverkligas.

Guds mönster
I Hesekiels första kapitel finns Guds mönster. Han ger oss en förebild genom de märkliga rundlarna. Vi kan kalla dem hjul. Det är en hel mängd helt förunderliga hjul. De beskrivs som inbyggda i varandra och står i ett speciellt förhållande till varandra. All deras verksamhet förutsätter energimottagande ifrån en alldeles bestämd himmelsk kraftkälla. Helt plötsligt drog de åt ett håll. Inte ett och ett, men alla tillsammans! Det var inte så att det kom en ängel från himlen och ryckte loss dem från varandra och skickade hjulen åt olika håll. Det anses ju annars vara maximal andlighet – att vara fri. Frågan är väl då vad du är fri till. ”Fri att älska, fri att tjäna…”
Men fri att älska och tjäna är inte att släppa loss sina inre drömmar. Det är att älska Gud och tjäna honom.

Dessa hjul har ett bestämt förhållande till varandra och de kommer alltid samlade, inte ett och ett; hit och dit: min vision, min plan, mina drömmar och mitt förverkligande. Den köttsliga människan är ovillig att underordna sig en gudomlig plan, att foga sig in i ett gudomligt mönster och att hitta relationen till de andra hjulen. Därför tycker hon att hon kan slita sig loss från de andra och dra iväg åt det håll hon själv tycker passar. Men om man är inne i Guds plan, Guds mönster, då har man en väldigt stor längtan efter att få vara tillsammans. Det är fråga om en kärlek fri från egenkärleken, egennyttan, självförverkligandet. Åter till denna fantastiska bild. Rätt vad det är så sätter sig hjulen i rörelse. Här är förutsättningen för Guds rikes framgång. Och för församlingens förverkligande av sitt mycket hemlighetsfulla uppdrag. Vi ska återkomma till hjulen, rundlarna, rörelsemönstret, relationerna, förutsättningarna, gemenskapsbehovet. Allt det jag nu sagt ligger i fullständig strid med tidens ideal och förebilder. Det får vara hur det vill med den saken, men om vi har förtått detta enorma budskap, då blir bönen: Herre, hjälp mig hitta min plats i denna förunderliga värld, hjälp mig att förstå betydelsen av riktiga relationer till hjulet ovanför och hjulet under; hjälp mig att vara villig röra på mig och inte bromsa upp, hjälp mig så jag inte frigör mig på ett falskt och felaktigt sätt från det sammanhang där du har placerat mig, utan finner det viktigt och angeläget att tillsammans med de andra hjulen få vara i rörelse i enlighet med ditt enorma uppdrag.
Bara hjulen kommer på plats, bara Herren får dem i rörelse så är kampanjernas tid slut och väckelsehysterin har försvunnit. Där upptäcker man att gudsingripandet inte är baserat på impulser, utan det är planmässigt förberett och metodiskt genomfört, så att var och en hittar sin plats. Där kan vi vara med och ge näring åt förflyttningen i den ena eller andra riktningen. Vinden blåser vart den vill … Det är den rörligheten vi behöver ha, tillsammans.
Gud har upprättat en källa i Sions stad mot all synd och orättfärdighet. Där vill han rena oss så att vi frimodigt kan kungöra hans hemligheter.

Det jag nu ska tala om kräver mycket. Det får inte bli slagträn som vi använder i den teologiska trätan eller i den kyrkopolitiska kontroversen. Det vore helt meningslöst. Då är det bättre att man avslutar striden och blir katolik, och inte tänker på annat än mässor, ikoner, reliker och sådant som är prydligt, kulturellt, allmänt och uppbyggligt. Sedan får man försöka lösa frälsningsfrågan med avlat och försöka hålla sig utanför skärselden och även försöka få andra loss ifrån pulgatoriet. Men ingen av oss vill väl det? En hel del saker här är rent förfärliga tycker vi. Exempelvis Mariakulten. Men funderar vi på hur det är med vår egen Mariakult?

Antikrist och hans brud
Antikrist håller på att församla sin brud, sin drottning. Allt det han företar sig är en förvanskning eller imitation av Guds planer och metoder. Krist blir Antikrist, Lammets hustru blir den stora skökan … Den profana och religiösa makten förenar sig. Sist och slutligen ser vi denna förunderliga kombination av motstridiga krafter som plötsligt träder fram med denna sköka.

Människans stora behov är försoning med Gud. Men man saknar korsets kraft. Man kan erbjuda vad som helst, sjunga om tomtar och troll, psalmer och visor, framföra olika variationer av konst som man sätter upp så att människan får fäste för sin virrande och sökande blick. Men det människan får är vin iskänkt ifrån kalken som den här vidriga superhoran, lyxhoran, har. Det här är inget party för några handplockade kyrkobesökare, utan hela mänskligheten är berusad. Det skökan säger även då hon försöker vara vis och klok, är ingenting annat än fyllesnack. Hon ljuger! Hon berusas av sina egna lögner, och berusar andra genom att kärleksfullt och generöst, tjusande bjuda. Det är helt oerhört att en hel mänsklighet blir bedragen.
Vad har då Jesu brud fått? ”I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig” (Höga V 2:4). Har du förts dit? Han styrker mig med äpplen och sötaste vin, sjöng man förr. Vem är det som gör detta? Det är inte lyxhoran från Babylon! Nej, han som lett oss in i vinsalen, där det finns alla årgångar från skapelsens begynnelse, och där det mot alla naturliga lagar konstateras att han har gömt det bästa vinet till sist, är vår Herre Jesus Kristus.
Mitt i denna berusningens, förvirringens och gudsfrånvändhetens tid har han sparat det bästa till sitt folk, till den sista generationen. ”Då skall jag utgjuta min Ande över allt kött.” Vi kan inte mobilisera något försvar, men vi kan få ett inneboende övertryck, ett andligt övertag över dessa krafter. Förförelsens magnifika är så slugt uttänkt, så man har nästan en känsla att det här har ingen människa kunnat hitta på. Här talar en annan furste, Lucifer, sitt språk; förförelsens, lögnens och bedrägeriets språk. Han gör det som han alltid gjort ända från fallets dag. Han framstår allt tydligare bakom skeendet. Han har försökt imitera Gud så att det ska se ut som om han själv vore Gud och Gud vore satan, att himlen är helvete och helvetet är himlen, att svart är vitt och vitt är svart. Förförelsens konster. Hur har han lyckats så totalt med detta?
Vi har hört uttrycket ”det stora avfallet”. När inträffar det? Då Guds eget folk har maximala möjligheter att se tecknen, att orientera sig i tiden och låta sig uppfyllas av Anden för att sätta kurs mot himlen, då Jesu Kristi församling har större resurser än någon gång tidigare i sin historia, med rikare löften än någon annan tidigare generation – då inträffar det fullständigt motsägelsefulla. När man har dessa stora resurser, då börjar stjärnfallet. Stjärnorna faller från himlen ner på jorden. Det är ett fall i andevärlden, men stjärnorna, Herrens tjänare, faller ifrån det eviga himmelska firmamentet ner på jorden. Som ett resultat av detta uppstår kaos och förvirring. Det blir till sist så att när Gud själv tar itu med avfallet och alla dess konsekvenser, då reduceras furstarna till nollor och försöker gömma sig bakom de förskansningar de byggt upp för att bereda människorna trygghet.

Var ska vi gömma oss för Guds vrede? För Lammets vrede? Det finns ingen neutral plats att fly till. Det finns ingen förskansning att gömma sig bakom. Allt är uppenbart, avfallet bekräftat och Guds åtgärd ett faktum.

Vem kan stå emot brudgummen, skökans, drottningens man Antikrist; vem kan stå emot? Skriften säger: ingen. Människorna är fullständigt tillintetgjorda inför mötet med hans ande, hans ideologi, hans kulturyttringar, hans religiösa form, hans projekt och program. De blir totalt avväpnade. Kan ingen stå emot? Jodå, den Smorde kan. Det heter: de som icke har dragit sig undan, de valde att följa Lammet vart det går. De hade icke sitt liv så kärt att de drog sig undan …
Det fanns de som nöjde sig med Guds tillåtna vilja och blev Antikrists byte och offer. Men så fanns också några som gick in under Guds fullkomliga vilja för att följa Lammet vart det går. De som inte skonade sig själva av en eller annan orsak, men var redo att ge sina liv.
Jag känner i mitt hjärta ett rop: Herre Jesus Kristus, är jag verkligen en korsbärare i din efterföljd, eller är det så att jag nöjer mig med ett kors runt halsen. Har jag korset endast som dekoration och symbol? Det som kan hjälpa oss är korsets kraft! Här finns källan han har upprättat för att befria sitt folk från feghetens och självupptagenhetens synd, så vi får vara med om en reningsprocess.

Levande uppenbarelse
Församlingen fick en viktig och synnerligen angelägen undervisning i Uppenbarelseboken. Där ges oss en väldig orientering. Om vi läte oss uppfyllas av den helige Ande och fick den visdom som Guds Ande representerar och den kunskap som Anden vill förmedla till oss och igenom oss, så blir uppenbarelsen levande. Låt oss studera, riktigt forska, tränga oss in i den värld som vi tycker innehåller så många och svåra symboler, men som egentligen är klar och enkel. Om vi får den ner på det plan där det hör hemma, så blir det inte någon filosofisk eller akademisk uppfattning. Varje tal i Uppenbarelseboken har en betydelse: sju församlingar, fyra väsenden… Så kan vi fortsätta att forska. Ett bestämt antal dagar, begränsad och avgränsad tid. På ett år skall denna otroliga, förfärliga förförerska blottas. Den som egentligen kommer att bli verkställare av dessa förfärliga domar som omtalas i bibelns sista bok, är djuret som skökan sitter på. Han ska beröva henne alla hennes rikedomar, konfiskera alla hennes egendomar, där hon i sitt högmod proklamerar: Jag är ingen änka, jag sitter som drottning!
Det är märkligt att budskapet som varnar för skökan och hennes väsende inte tränger igenom. Om det försvinner, då blir resultatet det stora avfallet. Andra idéer övertar, andra förebilder, avgudabilder som hämtas från Babylon. I varje tid går det igen. Där uppenbarelsen trängts ut blir folket tygellöst. Om den tonen som fanns i väckelsetider tystnar, om den dimensionen försvinner, så får man istället en tendens att bli stormodig och skrytsam, man börjar sjunga om sig själv och sitt arbete, sina projekt. Man berömmer sig av sociala bragder och annat. Istället för att peka på Kristus reserverar man församlingen som ett skyltfönster där man marknadsför egna produkter. Himlen gråter, Jesus sörjer, Anden har dragit sig tillbaka. Istället har en annan ande tagit över. Det märks först och främst i en ny generation som vet väldigt litet om Josef. Därför är det naturligare för dem att etablera kontakter med omgivande folk och deras gudar. Denna etablering började så fint. De som skulle prisges gjordes istället till vattenbärare och vedhuggare. Så småningom tog det främmande elementet över därigenom att man befryndade sig med de omgivande folkens döttrar.

Det finns ett folk som i den här situationen inte sitter i vikarna och underhåller varandra, eller ägnar sig åt stora debatter eller konferenser. Det finns fortfarande ett folk som prisger sitt liv på stridsfältets höjder. Där vill jag vara med! Jag ber till Gud om ynnesten att få tillhöra den skara som inte leker eller diskuterar bort tiden eller roar sig, som det står omtalat om dem som satte sig ner att äta och sedan stod upp för att leka.  Mitt i bedrövelsen finns ett hopp. Nyckeln till vår framtid ligger i detta faktum: HAN LEVER! Han skall komma igen! Han skall fullborda Faderns avsikter, och förhärliga sig i och genom sin församling.
Tack för ett förnyat uppdrag! Guds budskap till en ny generation! Vi märker att det är inget nytt budskap, utan det gamla som blir förnyat. Så är det alltid. Guds Ord står fast, ty det är hans gamla, beprövade budskap för en ny generation som skall gå över floden; lämna öknen och inta landet. Vi har väldigt stora svårigheter. Förmodligen de största någon generation haft då det gäller exempelvis koncentration, omfattning, konsekvenser. Vi lever i en tid då problemen får sådana dimensioner att Gud måste avsluta. Situationen i mänskligheten blir så komplicerad och svår att det inte finns någon form av lösningar, och då måste Gud avbryta, ty annars skulle intet kött bli frälst; hela mänskligheten skulle gå under. Då säger Gud: Hit, men inte längre! Och så avslutar han den förfärliga attacken mot den Smorde. Denna attack som tar sig uttryck i strid mot höga värden och människor. Det finns starka intressen som upplöser normala relationer och förvandlar hela mänskligheten till ett perverst, avogt och totalt förvirrat släkte. Där säger Gud stopp, för de utvaldas skull. Om vi inte skulle ha någon annan uppgift i tiden, så har vi uppgiften att dämma upp denna fruktansvärda flod av våld och ondska som drar fram över jorden. Natten kommer då ingen kan verka. Då avblåser Herren striden och evakuerar sitt egendomsfolk.

Men tänk att vi får finnas här som en moteld. Det sker inte genom att vi likbildas med världen eller låter oss uppfyllas av de andemakter som är rådande i världen. ”Låten eder alla uppfyllas av helig Ande.” Skall vi ta emot erbjudandet och gå in i det så att vi verkligen blir det Gud vill att vi skall vara? Det går inte komma med salt då förruttnelsen är ett faktum. Det har ett förebyggande syfte på jorden – inte i världen. Världen kan inte räddas, den är genomrutten. Som ljus i världen har vi en uppgift att lotsa människor ut ur träsk och förödelse, upp till Sions berg, som lyser. Staden lyser och orienterar oss så att vi kan hitta och förenas med Guds rike. Berget är Guds rike, staden är Guds församling.
Tack Herre, för uppgiften, tack att vi får vara med, tack för förtroendet! Hjälp oss att förstå vad Du vill, så att vi inte blir socker, sötningsmedel, budbärare som kittlar människorna i öronen, utan blir salt! Vi vet saltets effekter – det skapar törst. Predika ordet, så kommer hunger och törst efter rättfärdighet!
Vi ska inte förenas med världen. Jesus har tagit oss ut ur världen. Däremot skall vi göra ständiga inbrytningar och erövringar; rycka människor loss ur dödens käftar och överföra dem till Guds rike. Det sker inte genom
konvertering; det sker genom Guds eget Ord som predikar omvändelse. Därefter måste man igenom gränsområdet, floden, dopet i vatten, dopet i den helige Ande, in i Guds fullkomliga vilja. Gud har kontrollen. Han vakar över dig och mig, församlingen, våra barn. ”Frukta icke du lilla hjord, ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” Vi tackar Gud för hans välsignelser. Låt oss i fortsättningen som aldrig förr tacka honom för att han gav oss riket. Fastän vi är så små och eländiga, fick vi förtroendet och han gav oss fullmakt att vara försoningens sändebud.
……….

Vi har talat om Guds plan med de utvalda, nu ska vi titta litet på Guds plan med hela mänskligheten. Vad som ska ske då tidpunkten kommer för den skilsmässa som är absolut nödvändig. Då ska det hemlighetsfulla Gudsriket med dess medborgare synliggöras, och det ska bli uppenbart vem Jesus är. På en timme skall Guds vrede befästas. På en timme skall Gud bryta ner, förinta och förstöra allt det mänskligheten har byggt upp under årtusendens arbete, möda, strider, slit. Under årtusenden med kultur, religiositet, litteratur och vetenskap.
Hon har byggt upp sitt folkhem, sitt samhälle, sitt paradis. Olika filosofier, ideologier, inspirationer, visioner, kyrkor, organisationer. Mångtusenårig historia skall få sitt facit då Herren träder ner och förintar alltihop på en timme. Det går snabbt när Gud griper in. Tänk på alla de som i årtionden, århundraden har lidit martyrskapets konsekvenser och känt att varje minut har varit påfrestande och känts som en evighet. Alltid har det sett ut som om det inte skulle finnas någon räddning. Allt detta som har sammangaddat sig mot Jesu vittnen skall möta sin överman när Herren träder fram. Då gör han upp med hela systemet på en timme. I ett enda ögonblick är allt borta, och så träder han fram i full härlighet; den Smorde, hans Rike och hans folk.

Vi ser i slutändan på hela denna oerhörda process hur Gud föder hela jorden, hela skapelsen på nytt. Det framträder nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Där rättfärdigheten inte är ett fragment, men där rättfärdighet bor. Hör du hemma där? Så förbereder vi slutuppgörelsen genom att göra som Herren har sagt: ”Dragen ut ifrån henne, så att ni inte gör er delaktiga i hennes försyndelser.”
Är det möjligt att den helige Ande beskriver ändetidens religiösa och politiska system i dessa ordalag? Tiden, överheten, den politiska och ekonomiska makten beskrivs med vedervärdiga ord. I andra bibeltexter, exempelvis i Romarbrevet och i första Korintierbrevet, talas det öppet, men här är det hemlighetsfullt. Här döljer man istället för att avslöja. Det sägs klart att ingen skall förstå det utom de förståndiga. Det finns inte en enda människa som kan tränga sig igenom dessa koder med hjälp av sitt eget förnuft. Det hjälper inte med historia, inte ens med teologi, religiös filosofi eller karismatiska upplevelser.
Det tillsluter hemlighetsfullt, men ändå är det så otroligt viktigt för oss att veta vad som kan hända inom kort. Om det är oroligt, om det är farofyllt. Det är viktigt att veta vad som kan hända inom kort med arbete, familj, vad kan övergå vårt liv, vårt samhälle. Hela tillvaron kan vändas upp och ner och råka i fullständig upplösning.
Vi måste få den sanna kunskapen. Inte propagandan, inte reklam och marknadsföring av idéer och projekt, men uppenbarelse, avslöjanden av Kristi hemligheter, så att vi får, inte bara ytlig kunskap, men blir så förutseende att vi kan bereda oss efter mönsterbilden.

Vid den tiden
I Apostlagärningarna 11 beskrivs en liten detalj. Den förefaller vara så betydelselös, men får plats i den urkristna församlingens historieskildring. Den som har sorterat materialet är ingen journalist. Det är den helige Ande som har vakat över detta ord. Detta budskap förefaller vara nästan för enkelt, men ändå belyser det verkligheten som vi alla möter i vårt dagliga liv.
”Vid den tiden kom några profeter … ” Vid den tiden? Vilken påminnelse! Gud kommer inte vid någon annan tidpunkt än den absolut förberedda. Den här tiden vill Anden tala till församlingen, skickliggöra församlingen och göra församlingen medveten om hur hon skall förbereda sig enligt denna metod: lekamlig övning gagnar till litet. För tiden har den någon betydelse, men gudsfruktan gagnar till allt för både tid och evighet. Den har med sig både det lilla och det stora, den utelämnar ingenting. Den helige Ande är ju i kroppen. De lekamliga övningarna blir då nödvändiga på ett nytt sätt, därför att kroppen blir ett tempel för den helige Ande, och skall vårdas med mycket stor omsorg.

Maten och industrin är ingen oskyldig maktfaktor i spelet om din själ, och om den inte hade ett religiöst motiv, skulle den aldrig lyckas. Det är motiven och löftena om en bättre värld, en bättre människa, en lycklig människa, som arbetar sig in i vårt medvetande och förvandlar oss till konsumismens slavar. Då hör vi inte vad Herren har att säga till sin församling.  Du har kanske läst det här ordet många gånger utan att tänka på i vilket sammanhang det står och vad det möjligen kan förklara för oss om vi ser evighetsperspektivet.
– Vid den tiden kommo några profeter från Jerusalem ned till Antiokia. Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andens ingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen; den kom också på Klaudius tid. Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judéen. Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översände de det till de äldste (Apg. 11:27-30).
Några profeter kom… det var säkerligen ingen annonserad kampanj, ingen ekumenisk fest. De kom, sända av Anden, inte bara för att uppbygga, men för att informera och avslöja ting som ingen annan kunde meddela. Det fanns inga sådana informationskanaler och de hade det som församlingen nödvändigtvis behövde för att kunna möta den tid som låg framför och för att kunna sätta sig i rörelse. Inte för bönemöten den här gången, men för insamling. Sedan skulle de insamlade medlen avskiljas och överlämnas.

Tre ting. Profeterna kom till församlingen. Agabus – det betyder egentligen ämbete, ämbetsbärare – han kom till församlingen med bud. Församlingen tog emot budskapet från dem som visade sig vara trovärdiga och sanna budbärare. Så satte sig denna församling i rörelse, liksom hjulen. De rörde sig i den riktning Anden förde dem, till en gemensam insamling.
Gud vill ha fram dessa ting så att vi kan använda våra händer, fötter och kropp på ett sådant sätt att vi rör oss i rätt tid tillsammans, i samma riktning för att gemensamt utföra ett gudomligt uppdrag. Förbereda oss på den ondska som går över mänskligheten så att den inte fäller oss, men så att vi blir övervinnare. Vi kan bli övervinnare på ett sådant praktiskt vis att vi till och med löser frågan om födoämnen. Frukta icke! Se på sparven! Där har du den rätta attityden: inte sorglöshet, men frimodighet. Gud är trofast.

Det heter: ”Han förmår alla … ” Både små och stora, fattiga och rika, alla pojkar, alla flickor, alla barn – det gäller oss alla. Det är angeläget for oss att ta emot undervisningen och preparera oss inför mötet med denna förfärliga, förföriska makt. Måtte vi kunna ta emot detta budskap och smälta det. Framför allt förverkliga det. Inte kollektivt, men individuellt, så att vi med samma vilja och håg kan förenas i denna Andens heliga tjänst. På rätt plats, i rätta förhållanden. Hjul som rör sig endast då Anden påskyndar, i en och samma riktning. Så vi inte fastnar i former och traditioner, utan drar åt höger eller vänster och framåt för att förverkliga Guds vilja.
Hjulen var fullsatta av ögon. Gud vet allt, Gud ser allt. Han förstår allt. Han kommer att leda oss i smått och stort, så att hans fullkomliga vilja kan ske. Hur är det möjligt att intelligenta, kloka, erfarna, bildade människor har blivit så fullständigt berusade av lögnen och så totalt bedras? Vem är auktoritet i spelet om din själ, i kampen om herraväldet? Vilken är den bakomliggande drivkraften? Jag har sett gestalterna. De är huvudsakligen två eller tre: Skökan, Antikrist… De lyckas förmå alla att dricka ur hennes kalk och berusas. Hon bjuder. Många är kritiska till en början, kanske skeptiska, men de låter sig ändå bortföras som segerbyten. Hur är det möjligt?
Jag hoppas verkligen till Gud att det här budskapet ska tränga sig igenom skikten som möjligen ligger som hinder i vår inre värld. Skikten av olydnad, upproriskhet, egoism, skikten av allt det som lagrats efter årtiondens kretsgång, cirkelrörelser, med ett enda centrum: egot, jaget.
Det är häpnadsväckande att intelligenta, bildade, bibelsprängda, kunniga människor så totalt kan bedras att de öppnar sig för det som finns i skökans besynnerliga kalk. Vad är det som gör att den här kvinnan får en sådan oerhörd makt över människorna? Vad är det för kalk hon har? Vi känner igen bägarna som togs ifrån Israels tempel och som blev mycket viktiga och framstående pjäser i den babyloniske kejsarens stora fäste, ända till dess att det kom ett finger som skrev på väggen: ”Mene, mene tekel…” Du är vägd på en våg, men befunnen vara för lätt. Vägd, utan tyngd. Vägd, utan djup. Vägd, utan kraft. Vägd, och befunnen vara underkänd. Du, som har fått ett konungsligt uppdrag, vilken bägare dricker du ur? Nej, frågan bör vara: Vilken bägare är du? Vad finns det i den? Vad bjuder du på?

Att bli övervinnare
Vilken bägare är församlingen? Har bägarna placerats i ett främmande sammanhang? Det folk som tillverkade dem, efter ett gudomligt mönster, befinner sig i fångenskap i ett främmande land. Bortförda som trälar. Hur kan man bli en bägare till hedersamt bruk? Vad innebär det? Det är inte fråga om legeringar, blandningar, litet gudsfruktan och litet annat. Det är fråga om att vara helgjuten.

Gud vill ha helgjutna kristna. Men han måste ju ha material så att han kan forma bägaren efter sin vilja. Om han inte har någon bägare till hedersamt bruk, hur skall han då kunna bjuda på frälsningens kalk? ”Frälsningsbägaren jag lyfta vill, visa världen vem jag nu hör till, och förtälja världen vem han är…” Var finns en bägare för frälsningsbudskapet? Det finns ju ingen som bjuder på frälsningens evangelium. Vad är det man har i bägaren? Vad är det för material den är tillverkad av? Vem har tillverkat den? Är den ett uttryck för mänsklig design och mänsklig uppfinnarförmåga, eller är det Han som kallat dig vid namn som har skapat den och fått fylla den?
Det finns ett budskap, en nyckel in i ditt liv, in i kristenhetens liv. Det budskapet är alltid lika aktuellt, lika nödvändigt, och är en förutsättning för framåtskridande; individuellt och gemensamt: ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.” Han är inte mindre nogräknad, han låter inte udda vara jämt. Han vill göra oss till det han är – lydnaden personifierad. Tro är inte konvertering eller anslutning, tro är överlåtelse åt honom, där han blir den förste och den siste, begynnelsen och änden.

Är jag övervinnare, segervinnare? Dessa segervinnare är ett Filadelfia-folk som aldrig har fått någon plats i tiden – det är pelarna, helgonen i Guds menighet. ”Den som vinner seger, honom skall jag göra till en pelare i min Guds tempel” Vill du bli ett pelarhelgon? Då har du en sak att göra: Ta vara på budet om ståndaktighet, så skall han taga vara på dig. Vill du bli stabil, fast, uthållig, ståndaktig intill änden, så skall du sist och slutligen inte bara få uppleva den första frälsningen, men också den sista. Slutfrälsningen.
Ska vi dansa tillsammans? Ska vi springa tillsammans? Hur ska vi uttrycka oss? Har vi uttrycksmedel? Gör vad som helst – bara du låter honom få komma till i ditt liv. Bryta ner stolthet, självupptagenhet och alla andra hinder, så att du blir ett hjul tillsammans med de andra. Så att du får öppenhet och blir ett hjul fyllt med ögon, genomlysning, men också klarhet och visdom.

Märker du vilket djup det finns? Märker du vilken härlighet det finns? Herren har inte gjort dig till åskådare, han har sagt: Kom och bli deltagare. Det är ditt, om du blir min. Då blir församlingsgemenskapen någonting annat än föreningsverksamhet dit man går för att bli välsignad, eller deltar om det passar. Nej, då har man hittat sin plats bland rundlarna.PUBLICERAT I MIDNATTSROPET

No religion! Do not follow you heart as a christian. Planned parenthood

Bilden kan innehålla: text där det står ”I DON'T HAVE A RELIGION. I HAVE CHRIST! ISN'T IT FUNNY THAT PEOPLE BELIEVE THE NEWS MEDIA THE GOVERNMENT AND THE INTERNET, YET THEY QUESTION EVERYTHING IN THE BIBLE? THE ONLY TRUE SOURCE IS THE”

Följ bara Jesus, den vägen han visar dig. Följ INTE ditt hjärta! Följ den helige Andes vägvisning, råd, hjälp. Alltför många FÖLJER sitt HJÄRTA, säger de och det är fel, även troende säger så. Följ Jesus.

Bilden kan innehålla: text där det står ”DID YOU KNOW?! "Follow your heart" is NOT biblical advice! Proverbs 28:26 (KJV) He that trusteth in his own heart is a fool: but whoso walketh wisely, he shall be delivered. Jeremiah 17:9 (KJV) The heart [is] deceitful above all [things] and desperately wicked: who can know it?”

Planerat föräldraskap t ex, är ju omdiskuterat och i bibeln kan vi läsa om det i Hezekiel 16: 20-21

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.
Bilden kan innehålla: en eller flera personer, hav, himmel, text, utomhus och vatten

PSALM 113:3 From the rising of the sun unto the going down of the same the LORD’S name is to be praised.

De älskar ju LÖGNEN

Johannes Upp 22:15 Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.
Maria: Det är MÅNGA MÅNGA som ÄLSKAR LÖGNEN, eller hur? MEN de som ljuger och de som gör saker de inte får…de kommer inte in i himmelen. Så säger Guds ord!
Det finns så många mördare, och det finns så många som tror på det occulta istället för på sanningen.
Det finns så många sexuellt omoraliska människor, se bara på PRIDEveckan nu senast!
Världen är full av SMUTS, och tyvärr kommer det att bli ännu mer framöver som får oss att rygga tillbaka…


1 Joh 2:4
Den som säger: “Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom
1 Joh 2:21
Jag har inte skrivit till er för att ni inte känner sanningen, utan för att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.