Tag Archive | döden

Varför denna ovillighet att dö? Fundera över denna artikel!

Vad du sår får inte liv om det inte dör!

Jon-Are Pedersen

Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. 1 Kor 15:36Vi är ovilliga att dö. Vi vill inte dö. Människan vill helst leva i evighet. Vi kristna har löften om evigt liv, hedningarna försöker få det genom andlig övning, träning, mediciner, operationer, och teknologi. Därför citerar så många kristna, bibelverser om det eviga livet i Kristus: Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Om vi nu har dött med honom då ska vi uppstå med honom, etc etc. Vi försöker på allt sätt övertyga oss själva om evigt liv.

Många lever i fruktan för döden. Men det är bara genom att dö vi får liv.
Vi vill ha Guds Ande i våra liv. Vi vill tjäna Gud. Vi vill se bönesvar. Vi vill se under. Vi vill. Vi vill. Men vad med vad Gud vill? Har vi stannat upp och frågat vad Gud vill med våra liv? Har Gud fått den auktoriteten?
Det finns olika sätt för jaget att upphöjas. Det finns det ”jag” som söker sexuell njutning, känslomässig njutning, den som lever för sig själv och sitt eget välbefinnande. Det finns det ”jag” som söker upphöjas intellektuellt, där människans kunskap blir imponerande och vi säger: ”Wow, vilken kunskap, och vilken hjärna, vilket minne och vilken vishet”. Men det finns ett ”jag” som är farligare än alla andra ”jag” och det är det religiösa ”jaget”, för här har människan uppnått högsta nivå i den lek och det spel människan anser livet vara. Det finns inget ”högre” och ”renare” än det religiösa ”jaget” och det ”jaget” har fört många människor i fördärvet. Blanda det intellektuella och det religiösa jaget, och du har en varg.
Oavsett vad du anser eller tänker om dessa tre olika ”jag”, så handlar allting i slutändan om den egna njutningen, den egna upphöjelsen och den egna renheten. Det handlar om att människan står i centrum, och Gud är en betjänt som står redo att betjäna oss, när vi behöver det, när vi begär det, när vi anser det vara rätt.  Det är livet för många.
Finns det något av dessa tre ”jag” som du anser vara bättre än det andra? Finns något av dessa ”jag” Gud anser vara värt att låta leva? ”Jaget”, vår egoism, vår synd, var det Jesus gav sitt liv för. Han dog för att vi skulle få liv.

Han friköpte oss från synden, och ordet ”friköpa” innebär att vi var kidnappade, av synden men är nu fria att leva det liv Gud har tänkt för oss. Men en del av oss lider av ”stockholmssyndromet” efter ett liv som kidnappade. Livet kan inte levas med honom om ”jag” får leva. Han är en svartsjuk Gud, och ger inget åt den som i egoistiska, egocentriska, själviska tankar ber, begär och kräver. Jaget är din och min största fiende, och jaget är fiendskap mot Gud. Det är vad som kännetecknar allt vi ser och hör i den här världen, allt Gud kallar ont, byggs på det egna jaget.  
Ditt och mitt jag manifesteras på olika sätt, genom tankar, gärningar och ord. Lägg märke till vem det handlar om när vi pratar med varandra. ”Jag tycker inte om den predikanten för att…”, ”jag är så trött, därför kan jag inte…”, ”jag vill, men orkar inte…”, ”Hon var dum mot mig, därför…”, ”Varför ska jag…”, ”Nä, inte ska väl jag?…”, ”När du sa så, blev jag….”, ”Men den är ju min….”, ”Jag vill tjäna Gud och lyckas…”.  


Jaget vill vara snygg. Jaget vill vara duktig. Jaget vill vara tuff, lyckosam, framgångsrik, uppskattat, oberoende, föredömlig och sett upp till. Jaget vill vara i centrum i allt. Det kan se så fint ut på ytan, men om jaget styr, så är hjärtats tankar onda, oavsett vad människan tycker. Några visar upp ett fint yttre, men det för att få beundran. Andra visar upp ett skrämmande yttre, men det är för att få respekt. Andra igen ser coola ut, men det är för att bli omtyckt. Vissa är otroligt roliga, andra är fruktansvärt griniga, vissa är enormt giriga, men jaget är det enda de bryr sig om när allt kommer till skott. Om det inte gagnar mig, då bryr jag mig inte. Om jag blir ledsen av vad han eller hon säger, då vill jag inte höra. Vad vinner jag på det? Vad för jag ut av det de gör? Får jag respekt, får jag en position, blir jag erkänd, vad får jag? Jesus dog inte bara för våra värsta synder, han dog även för våra bästa.


”Vi” kan aldrig lyckas göra Guds gärningar. ”Vi” kan inte klara av vandringen med Gud. ”Vi” har inte den kapaciteten att hålla Guds bud. ”Vi” kommer falla pladask och slita ut oss och stånga huvudet mot väggen, tills den dag vi ger upp och hör Gud fråga: Är du klar? Det finns inget vi kan göra, inget vi kan lyckas med i livet med Gud, utom bara när vi hör och tror hans ord.  
Du kan inte korsfästa ditt eget kött. Försök spika upp dig själv på korset. Du kanske lyckas med ena handen, men hur blir det med den andra? Kött kan aldrig korsfästa kött. Böj dig istället under Gud, och låt den Helige Ande korsfästa köttet. Låt den Helige Ande få uppenbara för dig vad det betyder att dö med Jesus, och att uppstå med Jesus, vad det betyder när Paulus säger: Nu lever inte längre jag, utan Kristus i mig.  
Livet med Gud är omöjligt att leva i egen kraft. Det är omöjligt att klara vandringen med Jesus, om jaget får överleva och lägga sig i. Och det är så Gud vill ha det. Jesus begär att vi lägger ner våra egna liv, och glömmer bort oss själva och våra egna behov. Men det sker inte genom att frisera köttet och träna köttet att vara duktig. Det kallas religiositet. Den onda naturen kommer alltid sträva efter sitt eget, följa sitt eget, känna sitt eget och kan inte aldrig behaga Gud.  

Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv. Rom 13:14

För inte genom styrka, inte genom kraft ska det ske, utan genom min Ande säger HERREN Sebaot. Sak 4:6

Att dö med Kristus är begynnelsen på livet. Att leva med Kristus är begynnelse på evigheten.

Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. Joh 12:24-25

Varför denna ovillighet att dö?

Maria

Den rike mannen och Lasarus

Av Dr. Eli Lizorkin-Eyzenberg och Jared Seltzer (Artikel) Översatt av Jon-Are Pedersen

Många är osäkra ifall Jesu berättelse om den rike mannen och Lasarus i Luk. 16:19-31 är en verklig händelse eller om det bara är en liknelse (en judisk historia med en djupare betydelse).

Vanligtvis inkluderar inte liknelser personliga namn som t.ex. Lasarus och Abraham, men å andra sidan, föreställningen om ”Abrahams sköte” eller en dialog mellan själarna i Hades vilket vi hittar i Lukas berättelse finns inte bekräftat någon annanstans i Bibeln.

Däremot finns ett antal judiska källor utanför Bibeln, som visar att sådana tankar var vanliga trosföreställningar vid den tiden: att Abrahams sköte och de andra patriarkernas var viloplatsen för den rättfärdige, och att det fanns en brinnande sfär för den onde framtill den slutgiltiga domen. (jmf. 4 Mackabeerboken 13:17, Sefanjas Uppenbarelse, b Kiddushin 72b).

Jesus beskriver huvudkaraktären i berättelsen som (1) Rik, (2) klädd i purpur och fint linne (spoilervarning: se 2 Mos. 28:5 ”Och de ska ta av guldet och det mörkblå, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet.”), (3) levde i glädje, (4) levde i lyx, (5) bodde i sin fars hus, (6) med fem bröder,

(7) vilka alla hade Mose och profeterna, (8) fastän de inte lyssnade på dem, (9) de skulle inte omvända sig även om någon uppstod från de döda. Denna nio-punkters beskrivning är allför detaljerad för att inte handla om någon specifik person.

Av flera orsaker, inklusive den judiske historikern Josefus vittnesbörd, som fastställer att Kaifas’ svärfar Ananias hade fem prästsöner (Antiquities XX, 9i; John 18:13), så är det mycket som tyder på att Jesus hade någon specifik person i tankarna.

Vid en genomläsning av de nio punkterna om den rike mannen avslöjar översteprästen Kaifas som en utmärkt kandidat i Jesu berättelse om ”den rike mannen” såtillvida att han passar de sju första kriterierna perfekt. Men var det så att han och hans familj vägrade tro även efter att någon uppstod från de döda? Ja, faktiskt två gånger!

Efter att Jesus uppväckt sin vän Lasarus, beslöt översteprästerna att döda även Lasarus. Senare, efter att Jesus hade uppstått från de döda, förblev deras hårda hjärtan oförändrade under tiden de förföljde Jesu apostlar och förnekade Jesu egen uppståndelse (Apg. 4:1-3).

Så, var berättelsen om ”den rike mannen och Lasarus” baserad på verkliga händelser? Det ser verkligen så ut!

______

HaFo kommentar:

Naturligtvis var detta grundat på verkliga händelser. Och vill ge oss viktig info gällande mellantillståndet mellan de kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen.

“Och han bar själv sitt kors.” Joh 19: 17.

 

Ett kors av någon form och tyngd har nog alla att bära, särskilt den som är en troende på Jesus och som vill följa honom hela vägen till himmelriket.
Det följer en text här nedan som säger mycket om lidande och kors, och det största lidandet i historien är det lidandet som Jesus gick igenom för oss alla.
Det kors att bära som du eller jag har är så att säga specialdesignat av Gud själv. Jag har många svårigheter att bära, ja mitt kors är tungt sedan många år. Men, Jesus vet, ja han vet och han hjälper mig i allt, för han är min Herre och han vet hur mycket jag orkar, jag är inte stark i kroppen men mentalt är jag stark, väldigt stark. Min Herre, han vakar över mig.

“Och han bar själv sitt kors.” Joh 19: 17.

DET FINNS en engelsk dikt om “Det förvandlade korset”. Det skildrar en trött kvinna, som trodde, att hennes kors var tyngre än alla andras. Hon skådade omkring sig och önskade, att hon hade fått välja ett annat. En gång såg hon i drömmen en plats, där många kors lågo, kors av olika form och storlek. Där fanns ett litet kors, som såg särdeles vackert ut. Det var infattat med guld och ädla stenar. “Ack, detta kan jag med lätthet bära”, sade hon och lyfte upp det. Men hennes svaga gestalt vacklad under dess tyngd. Guldet och ädelstenarna voro vackra men de voro alldeles för tunga för henne.

Därefter lade hon märke till ett skönt snidat kors, prytt med en krans av vackra blommor. Detta var säkert för henne. Hon lyfte därför upp det, men under blommorna funnos vassa törnen, som stungo henne.

Slutligen kom hon till ett enkelt kors utan juveler och utsirningar. På det voro blott några kärleksfulla ord inristade. Hon lyfte upp det, och det visade sig vara det bästa och det lättaste av dem alla. Då hon betraktade det, där det lyste i himmelsk strålglans, igenkände hon sitt eget gamla kors. Hon hade återfunnit det, och det var det bästa av alla och det lättaste för henne.

Gud vet bäst, vilket kors vi behöva. Vi ha ej reda på, huru tunga kors människor måste bära. Vi avundas någon, som är rik. Han har ett gyllene, juvelprytt kors. Vi veta dock ej huru tungt det är. Här åter är en annan, vars liv förefaller att vara mycket angenämt. Han bär ett kors, omvirat av blommor. Kunde vi pröva alla de kors vi anse lättare än vårt eget, skulle vi slutligen finna, att intet av dem lämpar sig så väl för oss som just detta.  /E Cowman

“Icke detta kors, o Herre”,
suckar hjärtat mången gång
under livets hårda strider
eller pilgrimskapets tvång.

“Giv ett kors, men icke detta,
ett som icke trycker så,
ett som icke syns för andra,
eller som syns mer ändå!

Vad du vill — blott icke detta,
se, det passar mig ju ej
och det länder mig ju icke
till välsignelse — o nej!

Men i Ordet Herren svarar:
“Låt dig nöja åt min nåd,
åt mitt kors, min goda vilja
och mitt visa kärleksråd!”
L.S.

Endast genom Jesus blir du frälst. Bibelord

102foto Maria

ENDAST GENOM JESUS BLIR DU FRÄLST:

Jesus har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från ALLA synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra vad som är gott. Titusbrevet 2:14

11. Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor; 

  1 Tim. 2:4. Tit 3:4.
12. den fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och alla
världsliga begärelser, och till att leva tuktigt och rättfärdigt
och gudfruktigt i den tidsålder som nu är,
  Ef. 1:4. 5:27. Kol. 1:22. 1 Petr. 1:15. 1 Joh. 2:15 f.
13. medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den
store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets
uppenbarelse –
  Rom. 5:2. 1 Kor. 1:7. Fil. 3:20. 1 Tess 1:10.
14. hans som har utgivit sig själv för oss, till att förlossa oss
från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett egendomsfolk,
som beflitar sig om att göra vad gott är.
  2 Mos. 19:5 f. 5 Mos. 7:6. Ps. 130:8. Hes. 37:23. 2 Kor. 5:15.
Gal. 1:4. 2:20. Ef. 2:10. 5:2. Hebr. 9:14. 1 Petr 2:9.

NamnlösMaria

 

 

Den frälstes lovoffer. Räddning.

 

Bild Maria

Bild Maria

*

Den frälstes lovoffer.

 

Ps 116

Lovsång för räddning ur dödsfara

1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst, mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig, i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
3 Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig,
jag kom i nöd och bedrövelse.
4 Men jag åkallade HERRENS namn: “O, HERRE, rädda min själ!”
5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
6 HERREN bevarar enkla människor, jag var i elände och han frälste mig.
7 Vänd åter till din ro, min själ,
ty HERREN har varit god mot dig.
8 Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag skall vandra inför HERREN i de levandes land.
10 Jag tror, därför talar jag, jag som plågades svårt,
11 jag som sade i min ångest: “Alla människor är lögnare.”

12 Hur skall jag kunna återgälda HERREN
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill ta frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
14 Jag vill infria mina löften till HERREN
inför hela hans folk.

15 Dyrbar i HERRENS ögon är hans frommas död.
16 O, HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina band.
17 Åt dig vill jag offra lovets offer, HERRENS namn vill jag åkalla.
18 Jag vill infria mina löften till HERREN
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja! /Förf okänd

*
Gud böjer sig till oss och lyssnar på oss.Den troende är så oerhört värdefull för Gud. När du känner dig missmodig är Gud alltid nära….  Men..alla måste en gång dö…Han väljer noga den tidpunkt då det är dags för dem att komma in i hans eviga närvaro.

 

 Maria

Maria