Archives

Det gör ont, eller hur? /Är du redo för JESUS?

ÄR DU REDO FÖR JESU ÅTERKOMST?

Det gör ont att se sitt fosterland försvinna i lögner och våld, och HAT och bråk på alla vis. Vi har en regent, Kungen av Sverige? MEN det skulle vara GUD! MEN honom struntar man fullständigt i! Vi har en värld som snart skall brännas upp, men det struntar man i.

Vi har en värld som är fullständigt barockt förstörd och förljugen, men det förstår man inte. Man lever för dagen och för sina nöjen, man lever för vad?? Man lever för att trösta sig själv på olika vis men vet inte vad som ä r fel.

JESUS finns och JESUS vill NÅ ALLA, men han VET att man inte bryr sig om HONOM. Han har människor på jorden som arbetar förtvivlat för att göra JESU namn känt! Men man BRYR SIG INTE. Man bryr sig inte om ‘sagor’ säger man.

DET SOM KOMMER framöver, snart! kommer man INTE att förstå! VARFÖR INTE? NEJ man är INTE PÅLÄST i Guds ord! I GUDS ORD står det om dessa tider som är och som kommer runt hörnet! VILL DU VETA att JESUS SNART kommer TILLBAKA? Han skall hämta de troende hem! ÄR DU med då?

OM DU INTE har tagit emot honom, JESUS, i ditt hjärta och sagt ett ja, så går du förlorad. Det är inte vettigt att man inte vill VETA vad som sker. Kriget i Gaza m fl händelser är inget skämt och allt som sker ÄR en bild av sluttiderna! SLUTTIDERNA, ja de ÄR NU! Förstår man inte det?

Nej det förstår man inte. SORRY.

Det kommer en VEDERMÖDA och efter den kommer JESUS tillbaka, det är dags att vakna nu, LÄS FÖLJANDE SOM BERÄTTAR !

https://gospel.jesuslever.eu/category/om-jesu-aterkomst/

och:

ÄR DU REDO FÖR JESU ÅTERKOMST???

Är du en kristen och född på nytt? Lyssna till 2 mini-predikn. om TRO på JESUS KRISTUS

Tack till min youtube-vän Evangelion! När man inte känner Jesus är man mer lätt att lura än då man känner Herren Jesus Kristus. Det är så mycket i samhället som är hårt och svårt och därför behöver man veta hur Gud vill att man skall välja rätt sida. Väljer man att gå med Jesus får man vägledning hela sitt liv, väljer man att gå med världen kan det gå väldigt illa. Man kan också som kristen råka ut för satans hat,list och prövning på många vis men: GUD HJÄLPER I ALLT.

Här på denna sidan vill jag sprida så mycket som möjligt om ÄMNET TRO: Tro på JESUS…. och mycket mer kan tas med här. Vi lever i ände-tiderna, ja, och det är svårt för människor att greppa det, de ser det inte och läser inte av världen så som vi kristna gör. Jodå, många är s k ‘vakna’ men kanske inte har så mycket av bibelns kunskapsmöjligheter i sin värld. Här finns varje dag någon slags kunskap att hämta, och jag hoppas att du tar vara på Guds-ordet vi vill dela här.

1 miljon människor tror att denne man är JESUS Kristus! Kan man ha mer fel? /Sataniskt!

VI ALLA på JORDEN ÄR I DE SENA TIDER NU där allt kan gå fel. Finns det några rätt kvar? De är INTE många.
Jag vill visa videon (20 min.) Denna handlar alltså om att man TROR att JESUS finns och lever i Afrika någonstans ELLER på MÅNGA andra platser. 2.44 minuter in i videon presenteras en man som skall vara Jesus. HMMMM. No no!!
Noll Koll.

Detta är ju inte vettigt och då menar jag att den som INTE ALLS VET NÅGOT OM KRISTENDOM, DEN kan KOMMA ATT TRO ATT DENNE MAN I VIDEON Faktiskt skulle kunna vara JESUS. VIDEON är i Afrika/ Kenya med omnejd. Denna videon ä r hemsk anser jag. Så Bedrövligt, och detta sker i världen på många håll. Sekter—

Vi backar nu och tänker till! VAD kan man tänkas tro om många många pratar om JESUS och FLER S k Jesus-ar kommer att dyka upp, sådant har hänt många gånger i historien men nu i de sista tiderna kommer man att, precis som det står i Evangeliet att MÅNGA SKALL KOMMA I MITT NAMN (JESUS) och säga att DE/Den är Frälsaren. TRO DEM INTE säger JESUS!

Matt 24:5 Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många.
Luk 21:8 Han svarade: “Se till att ni inte blir vilseledda. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Följ dem inte!

FALSKHETEN HAR VARIT MED LÄNGE, JA sedan första BÖRJAN! Se:
5 Mos 18:20 Men den profet som i övermod talar i mitt namn vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten ska dö.
Jer 14:14 Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans bedrägerier är vad de profeterar för er.

FALSKHETEN HAR PÅGÅTT LÄNGE, Ja.

Jer 23:32 Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger Herren. När de berättar dem vilseleder de mitt folk med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem eller gett dem något uppdrag, och de kan inte hjälpa detta folk, säger Herren.
Hes 21:34 De har sett falska profetsyner om dig, de har spått lögner om dig, men du ska sättas på de slagnas halsar, på ogudaktiga vilkas dag har kommit, tiden då missgärningen har nått sin gräns.

Är du redo för JESUS….

Se, Han kommer! Är du redo?

Predikan av Arne Imsen 1989

FRÅN: https://www.midnattsropet.se/2018/05/se-han-kommer-ar-du-redo.html

Vi har krönt Jesus Kristus till Herre, och han är den ende som förblir då alla andra har störtat från sina troner. Han är konungarnas Konung och herrarnas Herre. Han skall komma igen.

Var jag än läser i bibeln, står det klart för mig att Jesus kommer. När jag läser det fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Hade jag inte detta hopp skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.
Men hoppet lyser, ära vare Gud! Och jag har fått ett litet nyckelhål in i evigheten där jag sett den himmelska härligheten – och det är detta som bär! JESUS KOMMER! Det är ingen teori eller dogm eller inlärd fras: JESUS KOMMER! Det är ett uttryck för ett inneboende överflödsliv. Intensivt, spännande, dramatiskt. Snart ska hoppet bli en verklighet. Vi ska få se honom som vi nu älskar utan att ha sett. Han har gjort ett outplånligt intryck på oss. Format, präglat och förvandlat oss till att i världens ögon vara dårar. Främlingar.
JESUS KOMMER. Det finns definitivt ingen möjlighet att vara likgiltig inför det anropet och den tonen. Man måste bli upprörd, förargad eller uttrycka bespottelse. Om det bara är en programpunkt i det religiösa programmet att påminna varandra om för ordningens eller traditionens skull; då är det naturligtvis ointressant, och går oss förbi utan att åstadkomma något intryck.
Men detta är ett sanningens ord, som bör bli föremål för begrundan: JESUS KOMMER. Rör det ditt hjärta? Värmer det ditt hjärta? Känner du att det frusna smälter och det hårda krossas, inför den enorma kärlek som den helige Ande lägger i budet att Jesus kommer? Han kommer för att slutfrälsa sin församling.

Församlingens främsta kriterium

Jesu tillkommelse är en profetisk sanning som vill borra sig in i vårt samvete på ett sådant sätt att vi kan inta rätta attityder. Då kan vi lyfta blicken mot höjden, och med frimodighet säga: Herre, kom! Välkommen! Det finns ingenting emellan dig och mig. Kommer du nu Jesus, så följer jag med dig hem till härligheten. Jag är beredd.
När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn. Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, då stodo hos dem två män i vita kläder. Och dessa sade: ”I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen (Apg 1:9-11).
Det var himmelska budbärare som anförtroddes uppgiften att omgående och utan något dröjsmål proklamera den sanning som varit den kristna församlingens främsta kriterium under den heliga historien och församlingens tidsålder.
Varför håller ni på som ni gör, ni kristna? Varför sjunger ni och beder; varför vittnar ni som ni gör? Varför väljer ni att vara så annorlunda och avvikande? Varför accepterar ni smäleken? Ni skulle ju kunna leva ett annat, välanpassat och mycket komfortabelt liv, och ändå väljer ni något som måste betraktas som ett martyrskap. Varför gråter ni för grannens frälsning? Varför bär ni dag och natt i era förböner fram missionsfälten?
Varför beder ni på ett sådant sätt för konung, regering, riksdag och samhälle? Varför kämpar, beder och ropar ni? Det finns väl annat man kan ägna sig åt? Andra uppgifter som kunde anses viktiga att gå in i. Varför ha denna stämpel av att vara fanatisk, svärmisk och sekterisk genom livet, när man kan ha det så bra och bekvämt? Bli erkänd, uppburen, bekransad, applåderad för sina insatser. Vill du veta varför?
Denne Jesus, som har tagits upp ifrån eder till himmelen – denne Jesus, apostlarnas Jesus, den urkristna församlingens Jesus, Petrus Jesus, Johannes Jesus – denne Jesus; som I haven sett fara upp till himmelen – han skall komma igen! Tror du det? Rör det dig? Känner du att tårarna gärna vill tränga fram, och du i ödmjuk förkrosselse vill gråta av glädje?
Denne Jesus, som Fadern tog upp för din och min skull, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen. Här har vi hemligheten. Det är därför vi kämpar. Vi har krönt Jesus Kristus till Herre, och han är den ende som förblir då alla andra har störtat från sina troner. Han är konungarnas Konung och herrarnas Herre.
Han skall komma igen. Under den heliga historiens gång har människor försökt åstadkomma förblivande förändringar, men alla ansträngningar har slutat i katastrof, kaos och sammanbrott. Så går det också för oss. Det vi trodde skulle bli ett paradis i tiden, har inte blivit något annat än helvetets väntrum. Vi trodde att vi skulle lyckas åstadkomma underverk och demonstrera för hela världen att det finns jämlikhet, frihet och broderskap. Man gick ut med entusiasm för att bygga den nya världen, buren av idéer, folksuveränitetstanke och humanism för att åstadkomma underverk. Vad blev resultatet? Vi vet det så innerligt väl.

Vårt enda hopp

Den ende som kommer att kunna lösa mänsklighetens problem sist och slutligen, finner du inte i Washington, New York, FN eller Genève. Du finner honom inte i Moskva eller Rom. Nej, han finns inte i något av de maktcentra genom vilka vi kanske väntar hjälp, och som vi frestas fästa våra förväntningar till.
Han som Gud har gjort till Herre och Messias, han bar ett kors till Golgata. Det var inte ett gevär han bar på ryggen. Det var inget vapen, och dock var det ett vapen. Kärlekens kors. Det kors, som egentligen var vårt, det bar han till Golgata. Han hade ingen kulspruta för att röja väg för sitt välde. Det var inte kärnvapen och bakteriologisk krigföring. Han hade inte den utrustning som alla hans efterföljare och imitatörer fäst sådan tilltro till och ställt mänskligheten inför.
När påven var här i vårt land så var det mesta man kunde se omkring honom skjutvapen och poliser. Man sa till och med att påven hade skottsäker väst. Det hade han förmodligen. Det behöver man i denna farliga värld som statsöverhuvud i Vatikanen och kyrkofurste på jorden. Men min Frälsare och Herre är inte statsöverhuvud i Vatikanen. Han har intagit platsen på Faderns högra sida i det nya Jerusalem, och hans ärkefiende Satan, som försökt att detronisera honom under historiens lopp, har kommit på skam.
Snart kommer djävulen att kastas ned på jorden. Förmodligen sker det när församlingen flyttar upp. Då måste luften renas, och djävulen kastas ned. Den värld som varit lojal mot honom, ska få tjäna honom till det yttersta. Men församlingen ska hemförlovas i härlighet! Jesus bar det kors du och jag borde ha tagit, och dog syndarens död för din och min skull. Skriften säger att det var omöjligt för döden att behålla honom. Han gick ut ur dödsriket, och intog platsen i härligheten. Nu väntar han på att utföra historiens största, märkligaste och mest förunderliga evakuering som ligger strax framför.
Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen … Det är därför vi verkar. Det är därför vi gråter. Det är därför vi jublar. Det är därför vi vägrar släppa in världen och vad den tillhör i gemenskapen. Det är därför vi vägrar surrogat och imitationer; vad världen har att erbjuda av maktmedel och resurser, fastän frestelsen kan vara svår understundom, då världen har kommit underfund med att just i församlingen finns det fonder som kan utnyttjas i samhällsarbetet för att bygga upp det antikristliga riket.
Det finns fonder av tro, kärlek och hopp. Det finns fonder av idealism och nådegåvor. En del är nedfrysta, men de finns där. Bara nådens sol börjar lysa och det blir andligt töväder, så smälter dessa hemlighetsfulla, fördolda krafter fram, och det visar sig att Guds Rike har liv och skapande, förnyande kraft.
Närhet till världen är möjlig då temperaturen sänks och man kommer ned till fryspunkten. Men när värmen kommer, då tinar isen upp, och det blir skilsmässa. Man kan inte förena vatten och eld. Denna värme ligger förborgad i proklamationen: ”Denne Jesus, som ni sett fara upp till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som ni sett honom fara upp.”

Trampas ned – eller förtrampa

Evangelium är ingen fredstraktat. Det är en krigsförklaring. Vi har inte fått i uppdrag att förhandla med världens furste och makter. Skriften säger: ”Stå honom emot, fasta i tron.” Satan har inte blivit kristen, och blir det aldrig. Världen kommer aldrig att älska min Frälsare och Herre. I bibeln står tydligt att vänskap med världen är fiendskap med Gud. Vänskap med Gud är fiendskap med världen. Dessa fientligheter blir definitivt inte mindre genom ekumenik.
Ekumeniken är den största faran som möter väckelsekristet folk i tiden. Det verkar som om ekumeniken skulle lyckas urvattna det kristna budskapet ända dithän att det förlorar sin sälta. Istället för salt får vi socker. Man förvandlar livets bröd till marsipantårta, och livets vatten till lemonad. Vad vi behöver vara med om är inte smaksensationer, som serveras i världen för att försöka bjuda människor maximalt nöje till minsta möjliga pris och uppoffring.
Det heter att när saltet förlorat sin sälta, då duger det till ingenting annat än att kastas ut och trampas ner av hedningarna. Där finns de två alternativen för den kristna församlingen. Antingen trampas ned av världen, eller förtrampa fiendens härsmakt. Vi får välja. Och går vi i allians med den värld som svurit vår konung död, då får vi också ta konsekvenserna av detta.
Denne Jesus blev orsaken till Stefanus martyrskap, Petrus martyrskap och Paulus fängelsevistelser. Han blev orsak till att de heliga förföljdes. De fick överge hem, bostäder, familjer. Förlorade medborgarskap och rättigheter. Dessa, som med dopet hade proklamerat att Jesus är Herre, och som upplevde att det inte fanns någon reträttväg eller kompromiss, vägrade att sänka den blodstänkta fanan.
Denne Jesus är en herre, vars lärjungar historien igenom drabbats av smälek, bespottelse, förföljelse och hån.
Bibeln har inte kommit till i katedraler, universitet och seminarier, utan har i huvudsak skrivits i fängelser. Ändå har de kristna valt att fortsätta, historien igenom. Och nu känner vi att vi är framme vid sista varvet – sista generationen. Vi går segrande i mål, ty: Han ska komma igen! Snart är vi över mållinjen, och får segerkransen.
Om ditt andliga livs verkliga status skulle undersökas – hur blir diagnosen? Kan det vara så att det är sjukt och har brister någonstans? Känner du att du inte orkar som du borde göra? De andliga livsorganen har avtrubbats. Du har tappat – inte glöden, men kraften, och upplever dig vanmäktig. Du har inte samma uthållighet som förr. Du saknar kondition, ståndaktighet och disciplin. Du faller så lätt för tillfälligheter, och blir offer för nycker som skapar förvirring och problem i din tillvaro.
Hur är det med utstrålningen? Är blicken frisk? Eller behöver du vara med om att dina andliga livsorgan vitaliseras? Kanske du behöver ögonsalva för att kunna förstå, se, och dra riktiga slutsatser av det som har gått över ditt liv? Vad fångar dig? Vad har du för ögonmärke? Är det de ting som synas?
Vi sitter nog allesammans i ungefär samma belägenhet, och måste, för att vara uppriktiga och ärliga, erkänna att vi har lätt att fastna i materiella ting och även i andliga ting, på ett sätt så att vi får blicken fäst på något annat än där vi borde ha den. Det är som om de eviga tingen tonas bort och bleknar för oss.
Förr i världen sa läsarna till varandra när de träffades: ”Frid broder! Jesus kommer!” Nu säger de: ”Tjänare mors! Jag har köpt en Volvo!” Förr gick läsarna kilometer efter kilometer för att få vara med på möte. På vägen bad man och kom i anden. Jag har hört om dem som föll i snödrivorna och blev liggande i timmar utan att frysa, där de låg och prisade Gud.
De hade blicken riktad mot den eviga världen. Det fanns inte för stora uppoffringar, vägen blev aldrig för lång, utan man var redo att gå hur länge som helst för att möta syskonen. Inte bara för att få en allmosa – nej, för att förmedla välsignelse och styrka; uppmuntra varandra till tro och goda gärningar.
När man möttes famnade man varandra och sade; ”Frid! Så underbart att se dig, broder och syster! Att du är bevarad i Kristus!” Nu frågar vi: ”Hur har det gått med sommarstugan? Husvagnen? Du har väl en ordentlig båt? Har du varit ute och fiskat i sommar? Eller seglat?” Det är samtalsämnen för trons folk under de sista flyende minuterna av tidsåldern.
Jag vill inte vara elak. Det anstår inte mig att döma någon. Men jag lider i min ande, av den enkla anledningen att det finns ett annat liv. Det finns ett rikt andligt liv. Och detta behöver vi uppleva. Då behöver vi inte truga kristendomen och kristna värderingar på ett samhälle som kräks av vår ljumhet, och äcklas av våra propagandatricks att popularisera det vi kallar evangelium. Men det är världens evangelium, Babylons evangelium, och det hör hemma i antikrists värld.
Vad vi behöver är ett möte med denne Jesus som ska komma igen. Jesus visiterade som ärkebiskop de sju församlingarna i Mindre Asien och skrev protokollet från visitationen i de sju sändebreven. Han sa till det ringa Filadelfia, som inte hade något att berömma sig av, och som inte var speciellt briljant i sin bekännelse: Håll fast det du har, så ingen tager din krona!
Ska vi låta de svaga makterna under denna världens välde, få bortföra oss som segerbyten? Ska vi lida nederlag? Fortsätta leva i materiellt välstånd och andlig misär? Eller ska vi satsa oss själva och hålla fast – vad då? Inte vår prestige, vår tradition. ”Håll fast det du har.” Vad är det? Ordet och namnet. Inte religiösa aktiviteter och nya projekt, metoder och idéer. Nya musikstilar, eller något ditåt. Ordet och namnet. Ärkebiskopen Herren Jesus Kristus, skriver i sitt visitationsprotokoll till församlingen i Smyrna: Var trogen intill döden, så ska jag giva dig livets krona.

Angelägen hälsning

Änglarna fick ordern att omedelbart gå ned till lärjungarna som stod på Oljeberget och såg hur Jesus lyftes mot höjden inför deras ögon. De skulle rapportera ifrån Faderns hjärta: Denne Jesus, som I haven sett fara upp till himmelen, han skall komma igen. Det var detta lärjungarna behövde veta först av allt. Han skall komma igen!
Broder och syster, bibeln säger: ”Så trösten nu varandra med dessa ord.”
Snart skall striden avblåsas av Herren själv. Vi ska gå in i den besittning som väntar på sina medborgare. Bed för mig, arma människobarn i denna tid, som fått i uppdrag att aktualisera budskapet om Jesu tillkommelse – bed för mig, att jag inte förfuskar uppdraget! Bed för mig, att jag inte som tjänaren säger: ”Det dröjer med Herrens tillkommelse”, och börjar syssla med annat. Och istället för att ge mat i rätt tid, börjar slå.
Vilken fråga är det som mer än någon annan vill dominera oss? Det är den sociala frågan: ”Vad ska jag äta? Vad ska jag dricka? Vad ska jag klä mig med? Var ska jag bo?” Så börjar planeringen för framtiden. Du ska rädda din familj, du ska rädda dig själv. Jag har full förståelse för din oro – och Jesus har det. Men han har inte gett ett partiellt uppdrag, så du kan ha en halvtids- eller tre-fjärdedelstjänst.
Det är närkamp med djävulen och döden, denna närkamp kräver dig totalt. Herren Jesus sa inte att du skulle in i ett seminarium för att lära dig teologi eller metodik. Han har lovat fylla dig med kraft och ge dig gåvor. Han sa inte att du ska tjäna en organisation. Ty den helige Ande räddar aldrig organisationer eller kyrkor. Den räddar endast människor.

Tjänarens ansvar

Hur var det med tjänaren som började ägna sig åt de timliga frågorna? Hans Herre kom och sa: ”Hugg honom i stycken!” Det kommer en dag då sanningen blir uppenbarad. Det blir avslöjat hur kluvna vi varit i vår tjänst. Hur delade vi varit i vår håg. Tänk om vi som lyssnat till budskapet om Jesu tillkommelse blev intagna av detta outplånliga intryck som endast den helige Ande kan åstadkomma. Då skulle vi ganska snart få vara med om en kärlekens revolution i många sammanhang.
Det sista kapitlet i Bibeln har som sista budskap att Anden och bruden säger ”kom!” Detta budskap fortplantar sig rakt in i universum, in i evigheten. ”Och den som hör det, han säger kom.” I ett ögonblick avslutas församlingens historia, och Apostlagärningarna får sin epilog. Vad då? Jesus kommer! En rycks upp – en annan lämnas kvar. Den eviga skilsmässan är ett faktum. De som var redo, gick in för att möta honom.
Må Gud skona mig från att bli en otrogen tjänare! Må Gud skona mig från att gå här i tiden, fallen i anden! Herre, kan du inte rädda mig på annat sätt, så ta hem mig omedelbart! Jag står inte ut med tanken att förlora det eviga hemmet! Allt inom mig ropar MARANATA! Väckelseropet i tiden: Kom, herre Jesus! Kom snart! Amen.

Dopet till Kristus

Dopets djupa betydelse

Dopet har åter kommit upp i videos på YouTube och jag har tittat lite på vad Paulus faktiskt skriver om detta i Romarbrevet 6. Han ställer först en fråga som han förklarar för att sedan ge sin slutsats.

Rom. 6:1-11 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? 2 Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?

3 Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? 4 Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 5 Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. 6 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. 7 Ty den som är död är friad från synd. 8 Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. 9 Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. 10 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud.

11 Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Synden och dopet

Vilka slutsatser kan vi dra av Paulus ord om dopet i Rom. 6?

  1. Vi döps till Hans död.
    1. Om vi inte döps lever vi kvar under lagen.
    2. Den som inte döps kommer dömas av lagen.
    3. Den som inte döps till Kristus uppstår först vid domen vid den slutgiltiga domen efter tusenårsriket.
  2. Vi är förenade med honom genom Hans död för att vi skall vara förenade med Honom genom uppståndelsen.
    1. Vi blir förenade med Kristus genom dopet till Hans död.
    2. Den som är döpt ska därför också uppstå med Honom.
    3. Den som döps till Kristus har del i den första uppståndelsen.
  3. Den som är död är friad från synd.
    1. Synden tillräknas inte den som är död.
  4. Den som har dött med Kristus skall också leva med honom.
    1. Genom dopet bekänner vi att vi vill leva som Han levde.
    2. Genom dopet lever vi i Kristus det nya livet.

Dopet visar vår tro på Jesu verk för oss, och det är en öppen bekännelse av denna tro. Dopet är en bön om ett rent samvete inför Gud. Det gamla begravs och det nya uppstår. Detta sker i tro på att vi nu lever ett nytt liv inför Gud i Kristus, och att vi inte längre vill ha del av världens synder och ondska.

Den som inte döper sig visar att denne inte tror att det är möjligt att leva det nya livet, och tar därför heller inte del av kraften i Hans uppståndelse. Genom att vi befriats från synden kan vi helgas. Om vi inte befriats från synden genom en död som Hans kommer vi heller inte helgas, och utan helgelse ska ingen få se Gud.

Om du säger att du tror på Jesu verk på korset för dina synder och Hans uppståndelse för din rättfärdighet, ska du visa det genom att låta döpa dig till Kristus. Och dopet är inget som sker i hemlighet. Det är en offentlig bekännelse inför världen, inför andevärldens furstar och väldigheter och framför allt inför Gud, att du är en följare av Herren Jesus Kristus.

Kom ihåg att det är bara de döda som uppstår. Och om du inte dött med Kristus har du heller inte del i den första uppståndelsen. (Tillägg: Varför beskriver Bibeln Två Uppståndelser?)

Studien av dessa verser visar hur viktig dopet är för vår tro och våra liv här i världen, men också inför evigheten. Lever vi ett liv i tron på Jesu verk för oss så kommer Han bevara oss genom allt.

Därför att jag har dött med Kristus kommer jag leva för Kristus, och därför att jag lever för Kristus kommer jag uppstå med Kristus. Så, ja, genom dopet visar vi genom vår gärning att vi tror. Men

Jak. 2:17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Jak. 2:26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar dö.

Jag kom till tro för 34 år sedan och döptes kort tid därefter. Efter 12 år som frälst hände svåra saker och jag kom fel i livet. Synden kom smygande in och bedrog mig. Jag sökte Gud även då men tog inte itu med synden. Jag bad Gud om en utväg och fick det därför att Han hade omsorg om mig.

Gud påminde mig om att jag hade döpts till Kristus och att jag var död från synden och att den synd jag gjort inte kommer tillräknas mig. Det blev till en stor tröst när Han upprättade mig. Jag kunde tänka tillbaka till den dagen jag dog och uppstod med Kristus, det gav en oerhörd styrka till min själ. Dopet var en fysisk påminnelse om Guds ords sanning och gav frimodighet att stå upp och predika Guds ord. Inte en tanke på fördömelse kunde riva ner det Gud gjort i mitt liv, för jag visste att jag var död från synden och levde för Gud i Kristus Jesus.

Dopet är en mäktig bekännelse inför andevärldens furstar och väldigheter, och en makalös bekännelse inför Gud.

Låt döpa dig och följ Herren.

/Jon-Are Pedersen.

Satan har uppslukat kyrkorna, Jesus sade: ENIGHET, men det blev en väldig röra.. ekumenik på fel vis m m

“Satan Has Engulfed the Churches” – Bishop Mar Mari Emmanuel Reacts to the Woke Pope Du får svensk text, tryck på rutan till vänster under videon

JESUS har ställt allt så som han vill/e ha det men man lyder inte. Man trixar o fixar som man själv vill i dagens s k kristenhet. Det är inte bra. Bibelorden (finns fler), är sanna och vi i denna världen har fått något slags tokighet inom den krets som skulle visa så mycket av Jesus och ges ut så mycket bra. Men Satan har förvridit både hjärnor och hjärtan. Mer om det tas upp här…

Rom 12:16Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka.
Rom 15:5Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja,
1 Kor 1:10I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening.
2 Kor 13:11Till sist, bröder: var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.
Fil 4:2Jag uppmanar Evodia och uppmanar Syntyche att vara eniga i Herren.
1 Pet 3:8Till sist ska ni alla visa enighet, medkänsla, syskonkärlek, barmhärtighet och ödmjukhet.
1 Joh 5:8Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är eniga.

Tiden är kort och Jesus väntar på ditt ja till honom, men bl a humanismen är i vägen.

Världen och dess människor blir allt mer kalla. Varför har man s k kyrkor om inte JESUS får vara där och visa sin närvaro?? Varför humanism? –

En gång för länge sedan i en kyrka/Församling, fick jag se, då jag satt där, att JESUS gick fram i gången (jag såg inget ansikte men vit mantel m m), OCH han gick förbi ‘predikanten’ OCH försvann då han kommit fram till väggen på denna ‘kyrka’. Han gick rakt igenom väggen! Jag såg detta och undrade…????? Senare förstod jag att det var möjligt att JESUS gick därifrån för det fanns inget att få eller visa! HAN var inte huvudämnet! Men blasé människor trodde de hade ett Underbart ‘möte’ !! Jag glömmer aldrig den synen. Man såg bara varandra …..


1 Pet 5:8
Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.
1 Joh 2:26Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker förvilla er.
Upp 9:6I de dagarna ska människorna söka döden men inte finna den, de ska längta efter att dö men döden ska fly ifrån dem.
Heb 6:18Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden, där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss.
Heb 11:6Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

Ett levande hopp. God is my provider.

Nej det är inte lätt att ha en tro på Gud/Jesus. Det fordrar mycket arbete från oss själva. En vanlig dag är ofta inte en ‘vanlig dag’. Det kan vara kamp, glädje, tårar, avsked, stress, oro, förnedring, sorg, ..ja listan är lång över vad man kan råka ut för. Det verkar som om satan,

den ormen, jobbar för fullt nu för att många människor skall må dåligt. MEN.. vi har ju vårt Hopp om en ny dag med lindring och ork, Gud hjälper i allt.

1 Pet 3:15Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har.
Heb 3:6Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.
Heb 6:11Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet,

Ett levande hopp

1 Petr 1:3-5 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.

Ps 69:21Förakt har krossat mitt hjärta, jag är sjuk. Jag hoppades på medlidande men fick inget, på tröstare men fann ingen.

Så många bland oss alla som INTE funnit tröst från andra människor, MEN har sin tröst i GUD! Många människor KÄNNER INTE GUDS KÄRLEK och inte HOPPET HAN GER. De, Den, som INTE TROR på Gud den går under, den ville inte veta av Guds hjälp eller VISSTE inte att den möjligheten fanns. MEN DE ONDA smider EGNA PLANER och vänder sig INTE till Guds kärleks råd. -De går under.

Det är många frågor man har över HUR det kan bli och vara som det är? På jorden får vi lida säger Gud, och med honom får vi en gång vila ut.

I de här sena tiderna måste kunskapen finnas tillgänglig för alla, och GUDS ord är det levande ordet. Gud är för dig, inte emot dig.Här finns info!/Svenska/

Se videos och tänk på att ATEISTER oftast inte vet VEM GUD ÄR. De som hela tider hånar Gud och Bibeln vet inte hur fel de har. I dagarna som går och går finns det evigt liv att få MED GUD! Ta vara på det och tänk efter VAD SKER efter döden? ÄR du säker på att du får evigt liv då? Var? – OM du tillhör Jesus och sagt JA till att följa honom då är du hans barn, Guds barn… Frälsningen till evigt liv får du då du säger ja till Att följa Jesus. Mina enkla videos vill visa dig sanningen. Gud vet VEM Du är, VET DU VEM HAN är??

BILD på VIDEO 2 från Midnattsropet.se

https://gospel.jesuslever.eu/hur-kan-jag-veta-att-gud…/ SE VIDEO HÄR!

De kristna och Israel, del 2

Från: https://www.eaec-se.org/articles/Johansen/De_Kristna_och_Israel.htm

FORTSÄTTNING på Artikel idag 6/1-2024. Det NYA FÖRBUNDET:

Det är helt klart att detta nya förbund är annorlunda än det som blev avskaffat, eftersom den inte skulle vara “ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder”. Skillnaden ligger i den förståelsen att det nya förbundet inte lovar judarna något geografiskt land.

Istället kommer varje människa som tror på Jesus, grundläggaren av det nya och universella förbundet, till att få del av Gud. Judarna avvisar fortfarande Messias Jesus och hans förbund därför att det inte lovar dem ett geografiskt land, eller tillåter dem privilegiet att upprätta det världsomspännande sionistiska kejsardöme de vill upprätta.

Som H.G. Wells har skrivit:

“Judarna letar efter en särskild frälsare, en messias, som skall göra människan fri i processen att återställa det ärofulla Davids och Salomos riken och tvinga världen att underkasta sig den välvilliga judiska stövelklacken.” (Wells, The Outline of History)

DET UTVALDA FOLKET

Guds val föll aldrig på det judiska staten som många fortfarande tror. Bibeln säger i verkligheten att Gud valde en man, Abraham, som var aramé och inte jude, för det fanns inte något israeliskt land före Abraham. Det är därför fel att tro att judendomen är en ras. Moses betonade detta genom att säga till judarna:

“Och du skall betyga och säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: Min fader var en hemlös aramé…” (5 Mosebok 26: 5).

Meningen med Abrahams kall var skapandet av en andlig miljö för att ta emot Messias. Guds mening var inte att välja ut ett folk på politiska skäl, men för att sända Messias, som “kom till sitt eget och hans egna togo icke emot honom.”

“Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn.” (Joh. 1:1-12) Enligt kristen teologi är därför Guds folk internationellt och bygger på tron på Jesus.

Tidigare hade Jesus sagt till judarna:

“…ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.” (Joh. 8:24)

Vidare sade Jesus till dem:

“I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.” (Joh. 8:44)

“Vad säger vi till dem idag? Enligt Bibeln är Jesu lärjungar de sanna judarna och kyrkan det äkta Israel. Fördömer inte Jesus hebreerna som falska judar och synagogan som Satans hus?” (Upp. “2:9; 3:9)

Detta är anledningen till att Paulus säger:

“Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” (Gal. 3:29)

“Han inbjöd därför judarna att omvända sig till tron på Jesus, för att därvid bli medlemmar av Guds folk.” (Rom 11: 23).

Det är därför inte tal om att förkasta judarna som människor, men Israel som stat. Judarna är tvärt emot inbjudna att träda in i Jesu hjord för att bli en del av Guds universella folk!

Den kristna kärleken till nästan förbjuder oss att låta dem begravas i sina egna fel, genom att uppmuntra dem till att tro att de är Guds utvalda folk, tillbaka i det heliga landet. För vi måste förstå att judarna, som ännu förnekar att Jesu är Messias, bär inom sig Antikrists säregna karaktär. Som Johannes förkunnade:

“Vilken är ’Lögnaren’, om icke den som förnekar att Jesus är Kristus. Denne är Antikrist…” (1 Joh. 2: 22).

Både kristna och muslimer erkänner Jesus som Messias. Muslimerna betraktar honom dock bara som en profet och inte som Guds son. Vi finner också anhängare till Jesus i buddhismen och hinduismen, men där är han betraktad som en vishetslärare och inte Guds Son. Den som inte bekänner Jesus som Guds son är enligt Bibeln och Johannes att betrakta som en liten antikrist! (Se bibelordet i början).

Johannes profetia om Antikrist kan inte gälla de som tror att Jesus är Herre, men däremot de som förkastar honom som Messias. Antikrists säregna egenskaper kan bara finnas hos judarna, som rakt av förnekar Jesus, och väntar på en annan messias, nämligen Antikrist.

Vi får inte bli förvånade över denna radikala förändring i judarnas öde. Låt oss komma ihåg vad Jesus sade då en romersk officer uttryckte sin tro på honom:

“Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.”
(Matt. 8:11-12).

Begreppet “det utvalda folket” blev därför, med Jesu ankomst, förändrat från att gälla ett fanatiskt stamfolk till att bli en internationell realitet. I texten ovanför fördömer Jesus “rikets barn” (Israel) därför att de vill tolka judendomen på ett politiskt och rasistiskt sätt.

Detta är orsaken till att Jesus vägrade att bli konung i en judisk, politisk stat: “Mitt rike är icke av denna världen”, sa han. Många judar anklagar honom ännu för att han inte ville leda den sionistiska rörelsen mot romarna. De menar att om han hade varit “en god jude” skulle han “förstått och haft medlidande med de judiska män, kvinnor och barn som hade litat på honom på grund av hans övernaturliga krafter.”

De hoppades, precis som Judas Iskariot och zeloterna att han skulle bruka dessa krafter för att tjäna Israels politiska kungadöme, därav deras besvikelse och sorg. Johannes talar om för oss vad som hände efter undret med de 5000 som blev mättade i öknen:

“Då Jesus förstod att de tänkte komma och ta honom med våld för att göra honom till konung, gick han från dem och upp på berget, han själv allena” (Joh. 6:15).

Motsättningen mellan Guds rike och Israels rike är tydlig i Jesu tal, där han anklagar det sionistiska rikets söner och dömer dem till att kastas ut “i mörkret därutanför” (Matt. 8:12).

En av sidorna av konflikten är rikets universalitet. Jesus förklarar att universaliteten betyder att alla människor är välkomna i Guds rike, oavsett deras ras eller språk. Men för judarna betyder det att de är en överklass, och att de är förbehållna universella privilegier.

Allaredan hundratals år före Kristus hade profeterna utvidgat utvaldheten till att gälla alla raser. Gud talade genom profeten Jesaja 800 år f.Kr., och sade:

“den tid kommer, då jag skall församla alla folk och tungomål; och de skola komma och se min härlighet.” (Jesaja 66: 18-21) Detta val av präster från olika länder bland de ickejudiska länderna är ett obestridligt bevis på äktheten av Jesu Kristi universella prästerskap. Vilken slutsats kan vi dra av detta? Paulus svarar; “Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det…” Med de utvalda menas Jesu lärjungar.

ISRAEL: ETT TECKEN I TIDEN

“Sionism är ett uttryck av judarnas vägran att assimilera sig. Om judarna har lidit, är det bara för de har ansett sig vara ett utvalt folk.” Så säger en okänd författare.

Eftersom judarna som är samlade i Palestina från alla håll i världen inte är Guds folk tillbaka i löfteslandet, vad är då den profetiska meningen med med återupprättelsen av en judisk stat? Det är “ett tecken i tiden.” I religiösa kretsar är det ofta tal om “tidens tecken,” utan att det preciseras vilka tider som menas med “tidernas ände.” Jesus talade om dessa tider genom att säga:

“Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” (Luk. 21:24)

Tiderna som omtalas är därför tidernas ände för hedningarna, och Israel är ett tecken på slutet av den tid som är uppmätt för dem. Sedan Jesus kom ned till jorden är de människor hedningar, som förnekar att Jesus är Messias. Denna förnekelse gör dem till en symbol för hedendomen i alla dess aspekter. Detta är Antikrist.

Då judarna förbjöd apostlarna att tala om Jesus, bad apostlarna till Gud och sade:

“Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar.”

Ordet “mot” avslöjar det antikristliga sinnelag som bor i Israels folk. Detta sinnelag var aktivt redan före upprättandet av en judisk stat. Detta är orsaken till att Johannes säger att Antikrist skulle komma i framtiden, men att antikrists ande, som är förkastandet av Jesus och alla redan var i världen på hans tid, i judarna som motarbetade Kristi apostlar.

“Ty var en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud och den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört, att han skulle komma, och som redan nu är i världen.”

Som Paulus säger:

“Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.” Denna hemlighet håller just nu på att manifestera sig och kommer att vara som starkast vid Antikrists tillträde, den som Paulus kallar “fördärvets man.” (2 Tess. 2:7)

Vid tidernas ände skall det uppenbaras för oss att Antikrist visar sig och gör stora tecken och under som Jesus sade: “för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda.” (Matt. 24,24). (Judarna vill ha oss att tro att Israels återuppståndelse är ett stort “tecken och under och en uppfyllelse av profetiorna i det Gamla Testamentet.”) Men vi vet att de profetior som de håller fram handlar om judarnas tillbakakomst från exilen i Babylonien under det sjätte århundradet f.Kr. Vi får inte låta oss bedras på denna punkt.) Denna gång är det inte Gud som har gett dem landet, de har stulit, konfiskerat och bedragit för att de själva skulle få det.

Just nu är tiden inne till att förstå profetiorna i det Nya Testamentet angående slutet på hedningarnas tider, före Jesu tillbakakomst. Vi kommer till att upptäcka vilka dessa hedningar är. Jesus sade om denna tid:

“När I nu fån se förödelsens styggelse, om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats – den som läser detta, han give akt därpå.” (Matt. 24: 15).

Johannes talar också om Antikrists sista uppträdande (Joh. Upp. 17: 8). Den kommer till stånd i de “heligas läger” eller det heliga landet, Palestina, och särskilt i den “älskade staden”, där det enligt Johannes uppenbarelse är Satan, och inte Gud, som skall samla Antikrists anhängare från världens alla hörn till strid, inte för att skapa fred. (Upp. 20: 7-9)

Återupprättelsen av staten Israel, vars innevånare kommer från “världens fyra hörn till det heliga landet”, är ett tecken på apokalyptiska tider. Dess närvaro ger förvarsel om Antikrists planer. Nu är tiden inne att försöka förstå Johannes gåta:

“Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex.” (Upp. 13: 18)

Detta är Antikrist.

DEN KRISTNES HÅLLNING

Hur skall då en kristen förhålla sig till den nuvarande israeliska staten? Tiden har kommit för att tänka efter, för att därmed kunna använda dessa ord som av Uppenbarelseboken är riktade till de som fortfarande vill vara Jesu vittnen:

“Och mig blev sagt: ’Du måste än ytterligare profetera om många folk och folkslag och tungomål och konungar.” (Upp. 10: 11)

När Gud i våra apokalyptiska tider har sänt en befallning till sina apostlar, där han åter ber dessa att profetera emot hans fiender, så är det därför att de flesta apostlarna är bedragna av Antikrist, som de inte igenkänner. Istället för att hota honom har de inlett goda förbindelser med honom. Johannes uppenbarelse påminner dem därför om deras plikter som apostlar och vittnen: Efter att ha varit tysta, bör de åter tala mot Kristi fiende Israel. Då Kristus Jesus kom blev han inte emottagen av sitt folk. Men hans eget folk tar gärna emot Antikrist….

Inte några kristna kan erkänna legitimiteten av en israelisk stat i Palestina utan att förneka sig själva som kristna, ty om man gör det, medger de samtidigt att Kyrkan inte är det sanna Israel och att Jesus inte är Messias.

Jesus sade: “Ingen kan tjäna två herrar.” Vi kan inte tjäna Jesus Kristus och Israel på samma gång. Vi kan inte behålla vårt vittnesbörd om Jesu Kristi som sann Messias utan att fördöma Israels falska messianism. Detta vet judarna. I en så viktig sak är tystnad och neutralitet ett tecken på ljumhet:

“Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” (Upp. 3: 15-6)

Du måste därför göra ett val, och sedan blir vi dömda utifrån våra gärningar. Det är inte genom att erkänna Israel en kristen visar sin trohet, utan genom att inbjuda judarna till att erkänna Jesus.

JESUS LEVER! Maria: Denna artikel är jätteviktig, ja den är både populär och hatad. Man vill inte tro på Jesus.

Åsikt? Kommentera gärna, även om jag inte kan svara så korrekt som just du vill. Artikeln säger allt du måste veta.

DE KRISTNA OCH ISRAEL Del 1, del 2: 6/1-24

DE KRISTNA OCH ISRAEL – OBS! DEL 1

“Vilken är “Lögnaren”, om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.” (1 Joh. 2: 22)

av Alfred Olsen
översättning: Torbjörn Johansen Från Sida: https://www.eaec-se.org/articles/Johansen/De_Kristna_och_Israel.htm

En del av dagens kristna ställs inför ett samvetsproblem på grund av den nuvarande staten Israel. När folk tänker på det som judarna kallar förintelsen, skyndar man sig att erkänna denna stat, medan en del inte vill göra det av två orsaker:

På grund av att de har insett de oförrätter som gjorts mot det palestinska folket, som med våld har fördrivits från sitt land.

Av orsaker förbundna med kristen tro och vittnesbörd. Eftersom detta är ett väldigt känsloladdat ämne, med upphov till att väcka starka reaktioner, skall det på förhand sägas att problemet ej här behandlas i en antisemitisk anda, utan är framställt utifrån ett lidelsefullt intresse för social och religiös rättvisa. Vi är för religiös frihet för alla, och var som helst i världen, även i Israel, där vi hoppas att dessa, flera miljoner i exil – kristna och muslimer – tillåts återvända av de israeliska myndigheterna, som nu vägrar att repatriera dem därför att de inte är judar.

För att klargöra problemet måste vi ställa oss följande fråga: Vad betyder erkännandet av staten Israel för en kristen? Är dess tillkomst i Palestina att betrakta som ett “fait accompli” (fullbordat faktum)? När det gäller detta som en historisk händelse, kan man inte göra annat än att märka dess närvaro i Palestina – och bara sedan 1948 som en oerhört viktig politisk fråga, då Förenta Nationerna, en världslig institution, gick med på att erkänna staten Israel.

Men är denna närvaro på palestinskt område legitimt? Låt oss ta ett exempel: Någon besitter ett stulet objekt. Vi erkänner att han är i besittning av detta objekt, men kan vi godta detta faktum genom att erkänna “legimiteten” av detta utan att begå en allvarlig orättvisa?

På detta sätt är det med det samvetsproblem vi kristna ställs inför i denna fråga: Kan vi godta legimiteten av staten Israel i Palestina? När vi talar om legitimiteten av en stat hänvisar vi till en historisk rätt i ett bestämt land. I Israels fall handlar det också om en biblisk rätt i så fall. Vi måste därför tala om Israels historiska och bibliska legitimitet.

DEN HISTORISKA LEGITIMITETEN

Man kan inte finna historiska argument som är tillräckligt gällande för att rättfärdiggöra en israelisk stat i Palestina de ca sista femtio åren. Detta land tillhör palestinierna, precis som alla andra länder tillhör sina befolkningar. Fyra miljoner palestinier kräver sina lagliga historiska rättigheter över palestinsk mark. Dessa rättigheter är tidiga, och Bibeln nämner Palestina och palestinierna. Deras krig mot de judiska angriparna är kända (1 Samuel 28).

Innan Jesus kom försökte judarna flera gånger att skapa en israelisk stat i Palestina på palestiniernas bekostnad. Denna stat tog formen av ett kungadöme ca 1000 f. Kr. Men efter mindre än fem år blev kungadömet delat i två: Nordriket i Samarien och Sydriket i Judéen. Senare försvann båda dessa riken. Det första blev förstört av assyrierna 772 f. Kr. 200 år efter sitt upprättande, medan det andra blev utplånat 586 f. Kr. av babylonierna, ca 400 år sedan det upprättats. Judarna landsförvisades därefter till Babylonien och bara ett litet antal av dem blev kvar i landet. Ursprungsbefolkningen, palestinierna, blev däremot kvar i Palestina.

Det judiska kungadömet återuppstod inte förrän Herodes den store kom till makten år 37 f. Kr., ca 100 år senare, år 70 e. Kr., då det blev erövrat av Titus romerska trupper. En del judar (några få tusen), huvudsakligen från Jerusalem, blev tagna som krigsfångar av romarna. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att judiska bosättningar fanns över hela det romerska imperiet redan före år 70. Bara i Alexandria bodde det över 1 miljon judar.

Efter upproret mot romarna år 135 var det mest Jerusalem-judarna som fördrevs, men det fanns många nog kvar i Palestina för att bilda ett religiöst center – dock inte i Jerusalem. Landets ursprungsbefolkning, palestinierna, blev kvar.

Nästan 2000 år senare, 1948, upprättades en ny israelisk stat i Palestina. Denna stat gjorde anspråk på landet på bekostnad av palestinierna som alltid hade bott där. Judarna, som vände tillbaka i stora mängder från hela världen, kastade ut palestinierna med våld. De fick överge sina hem under tragiska omständigheter. De blev landsförvisade och var tvungna att fly till de omgivande arabländerna och var hänvisade till att bo i tält under eländiga förhållanden. FN och stormakterna var behjälpliga vid den judiska invandringen till Palestina när palestinierna tvingades ut, främst USA och Sovjetunionen.

Den 14 maj 1948 blev så staten Israel proklamerad. En kvart efter utropandet erkändes den nya staten av stormakterna, som om Palestina och palestinierna aldrig hade existerat.

Ändå är de historiska bevisen klara och överväldigande (4 Mos 13: 21- socialt, kulturellt, traditionellt, samtida pengar osv.) Vi lägger märke till att de som stöder Israel har dåligt samvete för judarnas skull, och för att lätta sitt dåliga samvete röstade de för en judisk stat i Palestina. Men rättvisa kan inte uppnås genom att förvägra palestinierna deras legitima rättigheter till fördel för andra. Som redan nämnts kan man inte disponera något som tillhör en annan.

För att ta ett exempel: en amerikan och en ryss har inte rätt att disponera palestinsk jord, som självfallet inte tillhör honom. En fråga kan därmed ställas till de som vill tillfredsställa sitt dåliga samvete genom att placera judarna i ett judiskt hemland: Varför inte ge dem en bit av deras eget land som de kan disponera fritt?

Det vanliga svaret är påståendet om biblisk legitimitet. Enligt denna har israelerna en biblisk rätt till Palestina. På detta sätt förflyttas vi från en historisk till en andlig, eller teologisk plattform, och detta ofta av människor som varken vill ha med Bibeln och teologin att göra. Man kräver att vi som kristna måste erkänna att sioniststaten Israel har en biblisk rätt att besitta landet.

Dagens pastorer uppmanas till att vittna till deras fördel som öppet förnekar att Jesus är Messias och som väntar på en egen messias, Antikrist. Denna fordran lägger man fram i den heliga Bibelns namn. Judendomen är varken en ras eller ett geografiskt land, utan en religion. Judar kan bara finna frälsning på ett sätt, genom Jesus Kristus.
Sett från kristen synpunkt är det lika absurt att erkänna en judisk stat för judar som att erkänna en stat för kristna!

DEN BIBLISKA LEGITIMITETEN

Många kristna stöder Israel därför att de i god tro menar att de hjälper Guds utvalda folk att resa tillbaka till “löfteslandet.” Vi anser därför det är viktigt att påminna om vem som är Guds folk och vad löfteslandet är i ljuset av evangeliet.

LÖFTESLANDET

Palestina är inte ett land som av Gud är bortlovat till dagens israeler. Grunden till det er följande:

Löfteslandet er en andlig symbol, inte en geografisk realitet.

Löftet gavs på vissa villkor.

LÖFTESLANDET ÄR ANDLIGT

Gud lovade Abraham och hans ättlingar ett land. Men begreppet “löfteslandet”, som tänkt av Gud, blev genom alla århundraden förklarat av Bibeln på detta sätt: Det skulle till slut framträda som en andlig realitet, inte som en geografisk plats.

Därför sägs det i Hebreerbrevet:

Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte. Ty han väntade på ’staden med de fasta grundvalarna’, vars byggmästare och skapare är Gud. (Hebr. 11: 9-10).

Landets andliga karaktär har sina rötter i det Gamla Testamentet. Således var det inte tänkt att Levi stam skulle få något av landet. Gud var dess del. Bibeln säger om detta:

Men åt Levi stam gav Mose icke någon arvedel. HERREN, Israels Gud, är deras arvedel, såsom han har sagt dem. (Jos. 13: 33)

Dessutom säger Psalm 37: 11: “Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.” Vi kan inte säga att alla israeler som lever i Palestina idag är ödmjuka och rättskaffens. Vidare kan man finna dessa egenskaper var som helst.

Jesus förklarar detta med att säga att Guds rike inte är synligt eller av politisk art, men att den finns i den troendes hjärta. När fariséerna frågade honom när Guds rike skulle komma, visste han mycket väl att de då menade det universella-politiska sionistiska kejsardömet. Han svarade:

“Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen, ej heller skall man kunna säga: ‘Se här är det’, eller: ‘Där är det.’ Ty se, Guds rike är invärtes i eder.” (Luk. 17: 20-21).

I modern judendom finner vi många rabbiner som stryker under löfteslandets andliga dimension. Följande utsaga av den välkände rabbinen Jonathan Eybeschutz är typisk:

“Det är skrivet: ’Så skolen I få bo det land som jag gav åt era fäder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.” (Hes 36:28) Detta skulle gälla nutid, anser han.

Gud lovade Abraham att ge honom Kaanans land – men när Sara dog hade han inte något land att begrava henne i. På vad sätt blev då löftet uppfyllt? Det är två länder som bär Israels namn: Israels land i himlen, och Israels land på jorden.

Det heliga landet är det himmelska landet, där det heliga tabernaklet finns, varifrån ett överflöd av sanning och visdom springer ut. Detta är det andliga land som har bort-lovats till våra fäder och icke den materiella jorden.

Som vi skall se, är Abrahams avkomma, löfteslandets arvingar, också medlemmar av en andlig släkt. Detta andliga arv har alltså inget att göra med släktlinjer i biologisk mening, utan beror på tron på Jesus. Paulus säger:

“Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” (Gal. 3: 29)

Således kan inte judar som vägrar att erkänna att Jesus är Messias och uttryckligen väntar på en annan messias, av en kristen betraktas som Abrahams ätt, ej heller som arvingar till löfteslandet, vare sig det nu är andligt eller geografiskt.

LÖFTET ÄR BETINGAT

Gud tog ifrån judarna arvet redan innan Jesus kom, därför att landet utlovades på betingelse av trohet mot förbundet. Betingelserna blev inte infriade och förbundet blev på detta sätt omintetgjort av judarna och inte av Gud, som då förkunnade upprättandet av ett nytt förbund. Detta nya förbund är fortfarande förkastat av judarna.

BETINGELSEN

Skulle landet vara geografiskt får vi inte glömma att det utlovats på bestämda villkor.

Ty Moses sade till judarna:

“Om du icke håller alla denna lags ord, som äro skrivna i denna bok, och gör efter dem, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn ’HERREN, din Gud’, så skall HERREN sända underliga plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga krankheter. Han skall låta komma över dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar för, och de skola ansätta dig. Och allahanda andra krankheter och plågor, om vilka icke är skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock låta gå över dig, till dess du förgöres. Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS din Guds, röst.” (5 Mos. 28: 58-63)

I tillfälle av otrohet är det mycket tydligt att löftet är helt annorlunda, och det som då har lovats judarna är förfärliga plågor för deras släkte, såväl som fördrivning från landet. Detta är förbundets villkor.

FÖRRÄDERIET

Judarna höll inte allt som stod i förbundet, såsom Moses bad dem göra. Bibeln säger rätt ut att de förrådde Gud genom att tillbe avgudabilder från grannländerna, som inte kände Gud. De efterliknade till och med deras seder och offrade sina barn till dessa gudar, istället för att prisa Gud. Detta är en av orsakerna till att profeten Elia blev så upprörd då Jeriko blev återuppbyggt till priset av människooffer till Baal (1 Kon. 16: 30-34; Jmf Jos. 6: 26).

Psalm 106 berättar om de många utslagen av Israels otrohet:

“De gjorde en kalv vid Horeb…De glömde Gud, sin frälsare…och de slöto sig till Baal-Peor…” de “beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.”

“De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara. Och de offrade sina sina söner och döttrar till offer åt onda andar. Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söner och döttrars blod”.

Detta är orsaken till att profeterna ropade ut sin fordömelse av forräderiet och kungjorde Guds vrede över Israel: “Hören då detta, I hövdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som hållen för styggelse, vad rätt är, och gören krokigt allt vad rakt är, I som byggen upp Sion med blodsdåd och Jerusalem med orättfärdighet…och säger: Är icke HERREN mitt ibland oss? …Därför skall för eder skull Sion varda upplöjt till en åker” (Mika 3: 9-12).

Jesaja profeterade också mot Israel när han sade:

“Hören, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig. En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet, mitt folk förstår intet. Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda, I vanartiga barn, som haven övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!” (Jes. 1: 2-4)

AVSKAFFANDET AV DET GAMLA FÖRBUNDET, OCH UPPRÄTTANDET AV DET NYA FÖRBUNDET

Efter att ha fördömt Israels förräderi, förklarade Gud, genom att tala genom Jeremia, att förbundet var upphävt av judarna, och förkunnade upprättandet av ett nytt förbund. Det skulle inte vara likt det gamla, eftersom den troendes del är Gud själv och inte något land:

“Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus; icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN. Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.” (Jeremia 31: 31-33).

OBS! DEL 2 i morgon den 6 Januari 2024

JESUS ÄR HERRE!

Det enkla livet med Jesus… eller ?/Jon-Are Pedersen

Jag tar nu med en artikel av Jon-Are Pedersen: ENKELT att gå med JESUS?

En del menar att kristna inte längre behöver gå igenom svårigheter. Men hur stämmer den uppfattningen överens med vad Bibeln lär?

Denna artikel publicerades först på Jon-Ares sida The Holy Remnant.


Jesus har vunnit seger för oss på korset. Det finns inget vi kan tillägga och inget vi kan ta bort. Den seger han vann har gett oss tillträde till Fadern och evig frälsning. Så är livet med Gud. Det är evangeliet om Jesus Kristus.

Men det har en del misstagit för slöhet och slapphet, som att nu är hela livet klart och nu behöver vi aldrig mera göra något. Det är sant inför Gud att det han gjort för oss i Kristus står fast, och det han lovat oss är vårt, alltid. Men, ingen ska tro att nu blir livet serverat på ett silverfat med guldskedar och kristallglas. Det är nämligen nu kampen börjar.

”Men om vi inte låter Guds Ord förnya våra sinnen, kommer vi falla längs med vägen precis som Israels folk, eftersom striden står i vårt sinne och i våra känslor.”

Vill vi leva det liv Jesus har köpt oss fria till, måste vi strida. Det är inte en strid efter köttet, det är en strid i den Helige Ande och en strid efter den Helige Ande. Vi är nu kallade att inta område efter område i våra liv, allt enligt Guds löften och tankar. Vi ska inte längre drivas hit och dit av alla möjliga slags känslor och tankar som kommer mot oss. Nej, vi ska stå fasta efter att ha intagit område efter område. Vi står fasta emot djävulens listiga lögner och släpper inte in fienden på vårt område igen. Genom Guds nåd är vi vad vi är. Det betyder inte att vi inte behöver jobba på vår frälsning. Tvärtom, det är nu arbetet börjar.

Jesus övervinner – men genom oss

Sinai-öknen
Sinai-öknen.

Allt Gud har gjort genom tiderna, för Israel och profeterna, krävde arbete. Ett tydligt exempel finner vi i andra Moseboken, som berättar om när israels folk var förslavat i Egypten. Gud befallde att Mose skulle gå till farao och säga åt honom att släppa sitt folk. Men Gud visste att farao inte skulle släppa Israel så lätt, så Mose fick gå många gånger och säga samma sak.

Gud lät Egypten möta Guds makt, men Mose var den som fick jobba och springa med budskapen fram och tillbaka mellan farao och israels folk. Farao var en elak man, så det var nog inte så trevligt att träffa honom. Dessutom fick stackars Mose klagomål från griniga och sura israeler. Ingen förstod Mose och det uppdrag han fått av Gud.

Men till slut släppte farao folket och de kunde gå ut ur Egypten. Lägg märke till att de fick . Gud sände inga vagnar eller änglar som bar dem. De fick bära sina egna saker och gick väldigt långt, innan de stötte på ett omöjligt hinder – Röda havet. Det är inte så konstigt att de blev sura på Mose och frågade: ”Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten?” (2 Moseboken 14:11). Mose var nog under en stor press från både folket och egyptierna, som närmade sig bakifrån. Men Gud hade inte bråttom. Han öppnade Röda havet och folket kom fram till andra sidan, men inte utan fysiskt arbete, vånda eller slit.

Sedan fick de vandra genom öknen på grund av sin olydnad – i 40 år. Mose måste ha tröttnat på att hela tiden ledas runt i cirkel i öknen. Han han visste ju hur nära Kanaans land egentligen var; bara 14 dagars vandring från Röda havet. Folket dog undan för undan, och kvar stod Mose, Josua och Kaleb. Barnen var nu vuxna och de hade fått nog av sand, värme och manna. De längtade in i det förlovade landet som flödade över av mjölk och honung, och satsade allt för att slippa trampa mer i sand.

Krig och fara

Och svårigheterna fortsatte. Israels folk blev anfallna av nomadstammen Amalek. Mose gick upp på en höjd, och så gjorde Gud ett under. Så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget i striden, men så fort han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. Kan du tänka dig hur länge Mose fick stå där med lyfta armar? En gammal man på 120 år, trött på gnäll, trött på sand, och nu trött i armarna också? Han fick hjälp att hålla armarna uppe, men det tog många timmar innan segern kom.

Ja, om vi nu går till striderna som folket var i, så var det ingen fäktningsmatch med regler och domare, eller med små lätta svärd och knäskydd. Nej, det var allvar; stora svärd, mycket motstånd, mängder av döda och mycket blod. Men sådant glömmer vi så lätt eftersom vi har en drömbild av hur det var. Vi tänker bara: ”De gick in och vann seger.” Så! Klart! Färdigt!

Det är så vi tänker vårt liv med Kristus ska vara. Han säger en sak, och är det väl inte så svårt. Han är ju den som ska övervinna hindren. Ja, men det genom oss. Så om Jesus räcker upp handen, då lyfts din hand upp. Om han strider, så gör han det genom dig. Om fienden kommer mot honom, är det du som märker av det.

Mot ondskans andemakter

Tro inte att det kristna livet är en enkelt match med lätta, små svärd, knäskydd och en domare som blåser av matchen om nåt orättvist sker. Åh, nej. Det är nu vi börjar arbeta, och det är tufft, men Jesus är den som strider genom oss, för oss och i oss. Vi är inte utan hjälp. Vi är inte utan seger. Däremot är det vi som får svettas. Det är vi som nu ska kämpa trons goda kamp. Och vi kämpar inte, som aposteln Paulus skriver, mot kött och blod, utan mot furstarna, makterna, världshärskarna i mörkret och ondskans andemakter i himlarymderna (Efesierbrevet 6:12). Vi kämpar mot en osynlig fiende.

Så, vad händer med oss och hur märker vi av striden? Vi märker den genom våra sinnen och våra känslor. Striden står i vårt sinne. Satans avdelningar kämpar mot våra känslor och tankar och försöker förblinda oss. Han försöker trötta ut oss, så vi ska ge upp. Vi är i en typ av propagandakrig, fast mycket allvarligare. Det kommer tankar på annat än striden vi står i. Det kan handla om tankar och känslor av uppgivenhet, meningslöshet, trötthet, tomhet, ensamhet, likgiltighet och annat ont. Köttet har ingen lust att strida, utan det finns väl roligare saker att göra?

Så vad gör vi när allt detta kommer emot våra sinnen? Ger vi upp? Lägger vi oss? Gömmer vi oss? Sticker vi undan? Det är där det visar sig hur starka vi är och hur mycket vi har förstått av den andliga striden. Det är där vi upptäcker styrkan i Guds Ord, som är den Helige Andens svärd (Efesierbrevet 6:17). Det är inte alltid enkelt, inte alltid lätt att ”inta landet”, men om vi håller fast vid Guds löften och Ordet, då får vi seger.

Men om vi inte låter Guds Ord förnya våra sinnen, kommer vi falla längs med vägen precis som Israels folk, eftersom striden står i vårt sinne och i våra känslor.

Det är en själens kamp vi strider. Djävulen är en slug motståndare och han vet hur han ska trötta ut oss. Han vet att han inte har en möjlighet att vinna på den andliga planet, så därför strider han mot vår själ. Själen är våra känslor och tankar, vårt sinne. Om vi bär på gamla känslor och tankar om oss själva, är vi som en öppen stad som fienden kan kliva in i utan strid. Men om vi tillåter Gud bygga upp murarna i vårt sinne, så att vi lär oss stå fasta i striden, kommer inte fienden kunna övervinna eller överlista oss.

Tänk på det som är rätt, gott och välbehagligt inför Fadern. Låt Ordet förnya dig till ande och sinne, och låt den Helige Ande göra Ordet levande, för tanken är att vi skall bli allt starkare i Herren och hans väldiga kraft.

Frid!

/Tack Jon-Are!