Archives

Leva för Kristus.

Ps 25:16Vänd dig till mig och förbarma dig över mig, för jag är ensam och betryckt.
Ps 68:7Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska bor i en öken.
Ps 72:18Välsignad är Herren Gud, Israels Gud som ensam gör under!
Ps 83:19Låt dem veta att du ensam bär namnet Herren, den Högste över hela jorden.
Ps 86:10för du är stor och du gör under. Du ensam är Gud.
Ps 102:8Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket.
Ps 102:28Men du är densamme, och dina år har inget slut.
Ps 136:4Han ensam gör stora under, evig är hans nåd.
Är du en sann kristen? Vill du leva för honom resten av ditt liv? -Gud är god och hjälper varje stund, bara han kan hjälpa i allt.
Vårbild

Jesus, lev genom mig!

https://midnattsropet.se/midnattsropet/jesus-lev-genom-mig/

– Jesus, lev genom mig!

Bibelstudium: Berno Vidén

Lagen får oss att säga: ”Herre, hjälp mig att göra vad du vill att jag ska göra.” Eller med andra ord: ”Hjälp mig att hålla din lag.” Nåden däremot säger: ”Jesus, lev genom mig, på det sätt du önskar.”

Frälsning är nåd, från början till slut. Gud har i och genom sin enfödde son Jesus Kristus, slutit ett förbund som helt och hållet gör oss till förmånstagare – utan att vi behöver åstadkomma något i oss själva:

-Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.

I den materialistiska kultur vi lever krävs det mycket av ansträngning för att lyckas med sina förehavanden. Rådande krassa villkor på exempelvis arbetsmarknaden innebär att man måste kämpa och prestera för att uppnå framgång. Med goda referenser och bra resultat, slår den ena gruppen ut den andra i en stenhård konkurrens. Det som gäller är: – Ge inte upp! Kämpa! Fortsätt försöka till dess du når dina mål!
Då det gäller Guds rike är det däremot tvärtom. Frälsningen och det nya livet är en gåva som ingen genom gärningar kan göra sig förtjänt utav; det är Gud som har gjort allt färdigt och vad du och jag får göra är att ta emot denna Guds gåva – fritt och för intet. Paulus förklarar:

– Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd. (Rom 11:6)

När vi har tagit emot Jesus som Frälsare och Herre i våra liv, upphör då nåden? Självklart inte! Nåden är ett pågående verk. Trots detta menar många kristna att om vi vill leva ett framgångsrikt andligt liv i seger, så måste vi göra vårt yttersta. Men sanningen är den att ett liv i seger är också det en gåva från Gud och absolut ingen belöning för våra gärningar. Om ett segerrikt liv skulle bero på vår förmåga skulle vi lätt hamna i frustration och otillräcklighet, och det skulle alltid finnas ett glapp mellan vad vi är och vad vi önskar bli.
Att genom sina gärningar sträva inför Gud ger en ständig känsla av otillräcklighet, tvivel på om man är i Guds vilja, misslyckanden och ständigt förnyade nyårslöften om mer överlåtelse. Vi lovar inför Gud att bättra oss, läsa bibeln mer, bedja mer, mer tid för själavinnande, tiondegivande och så vidare… Hela det kristna livet blir med andra ord en prestation.
I samband med omvändelsen, i den stund vi lämnar vårt liv i Guds hand, verkar vi ha lättare att förstå nåden, än under den fortsatta vandringen med Jesus. Alltför många tror att religiösa regler hjälper oss att växa i det kristna livet; att Gud accepterar oss mer om vi anstränger oss riktigt mycket i exempelvis bön och fasta, eller genom att tjäna honom mer aktivt. Den ene gör mer än den andre, som är duktigare än den tredje. Vi uppmanar varandra med rader av måsten: Vittna mer, be mer, gör mer! Använd vad Gud gett dig osv.
I Guds rike kan framgång aldrig vinnas genom gärningar, oavsett hur hängivna och ärliga dessa synes vara. Skilj på världens sätt att tänka, och Guds tankar. I världen måste du producera resultat för att lyckas. Guds rike däremot är ingen plats för konkurrerande verksamhet.
Ett stort misstag som ofta görs är att föra världens sätt att tänka in i församlingen, exempelvis genom att räkna framgång i numerär, hur många man är, ekonomisk välgång och annat som andas produktion och resultat. Hela vårt liv kommer på detta sätt att handla om verksamhetsfrälsning istället för det som är det absolut mest väsentliga och livsavgörande.

Det är idag populärt att tala om våra hebreiska rötter med hänvisning till Gamla testamentets förbundsfolk. Vi uppmanas att fira sabbaten enligt judiska seder och bruk, att hålla vissa utvalda budord och att uppmärksamma speciella riter från Gamla testamentets tid, som exempelvis handtvagning. Ett bruk som man då och då ser i frikyrkliga sammanhang som något pittoreskt.
Vad som också har stor och förödande ingång i evangeliska församlingar är den romerskt katolska religionen med alla sina hedniska riter och bruk. Där har främst den svenska pingströrelsen tillsammans med Livets ord varit med och banat väg så att det idag råder ett fullständigt kaos av villrådighet inom de egna leden.
Även om vi varnar för dessa sidosteg och avarter och värnar om en sund biblisk lära, ska vi komma ihåg att även ett vanligt, och som vi ser normalt gudstjänstfirande, till formen är starkt färgat av den katolska och judiska traditionen. Resultatet blir detsamma, som alltid då regler och former hamnar i fokus; otillräcklighet. Oavsett hur mycket vi försöker och strävar för att ännu mer söka förverkliga vårt kristna liv, så kommer vi aldrig att nå fram till en sann vila i Kristus.
Vi vill gärna göra väldigt mycket för Gud utifrån våra egna villkor. Men Gud vill inte ha våra gärningar; han vill ha mera än så. Han vill i och genom våra liv själv utföra sina gärningar. Det är därför vi fått den helige Ande, vilken kommer vår svaghet till hjälp. I Guds rike är det inte ”hårt arbete” eller ”stress”, med prestationsångest till följd, som hjälper oss att uppnå mål.
Nyckeln till andlig framgång är vila – andlig vila. Trons vila är en gåva Gud gett som hjälper oss att förstå att Guds tankar är långt högre än människotankar, att Guds sätt att arbeta skiljer sig markant från världens sätt.
Världen säger att den starke segrar men Gud leder oss in i svaghet och misslyckanden så att vi ska förstå att Guds kraft fullkomnas i svaghet. När vi är svaga – då är vi starka. Bibeln säger att Anden kommer vår svaghet till hjälp, att Guds dårskap är visare än människor, och att Guds svaghet är starkare än människor.
Vill du ha Guds kraft i ditt liv? Tänk på att den fullkomnas i svaghet.

Abraham kallades för Guds vän och beskrivs som trons fader. Han trodde Gud och det räknades honom till rättfärdighet. Dock möter vi hos denne gudsman att han vid vissa tillfällen började tvivla på att han var i Guds vilja. Han bar på bördor större än han klarade av att bära och tankarna kom att han kanske behövde hjälpa Gud. Åren gick och den son som Gud lovat att han och Sara skulle få, löftessonen, såg inte ut att bli en verklighet. Rent mänskligt var allt hopp ute. Sara var gammal och oförmögen att bli gravid, så vad skulle de göra? Gemensamt tog makarna beslutet att hjälpa Gud.
Abraham fick en son tillsammans med Saras tjänstekvinna Hagar, och trodde för en tid att nu var Guds löfte uppfyllt; med denna Abrahams hjälp kunde nu Guds plan gå i fullbordan. Men ack så fel han hade. Gud hade vare sig sagt eller tänkt att det var genom Hagar som löftet skulle fullbordas. När Guds tid var inne uppfylldes löftet och Isak föddes genom ett under, då den åldriga Sara blev fruktsam. Gud kommer aldrig försent.
Abrahams hjälp ledde visserligen också till ett resultat. Ett helt nytt folk uppstod genom Ismael, och en fiendskap mellan araber och judar, som råder än idag.
Ofta hör man sägas att Gud inte ger bördor större än vi kan bära. Jag håller inte med om det. Snarare tror jag att det är tvärtom, att Gud ger oss sådana bördor som vi omöjligt kan klara av att bära, just för att hjälpa oss att förstå frälsningens underbara väg. Den är inte avhängig av vad du eller jag klarar av att bära. Vi förmår inte och vi bör inte ens försöka göra det som hör Gud till.
Om du hör till dem som bett till Gud om att han ska använda ditt liv, så bli inte förvånad när svårigheterna börjar dyka upp. Watchman Nee skrev i en av sina böcker att det största hindret i vårt arbete är inte hos andra utan i oss själva. Om Gud fullt ut ska kunna använda oss är det nödvändigt att vi kommer till den punkten att vi inte längre förlitar oss på vår egen mänskliga förmåga eller talang.
Aposteln Paulus brottades med den här frågan då han skrev till församlingen i Rom om den oerhörda kamp som finns mellan köttet och anden. Vad jag vill det gör jag inte, och i desperation utropar han: Vem ska frälsa mig från denna dödens kropp, innan lösningen presenteras: Gud vare tack, genom Jesus Kristus vår Herre!
Gud förbättrar inte vårt gamla liv för att det ska användas i tjänst för honom. Han låter det dö bort och istället blir det den nya skapelsen – Kristus i oss – som räknas. ”Nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig.” (Gal 2:20)
Än en gång: Gud är inte intresserad av vad vi kan eller är beredda att göra för honom. Vad Kristus vill är att leva sitt liv genom oss, vilket är en väsentlig skillnad. Det är skillnaden mellan lag och nåd. Lagen får oss att säga: ”Herre, hjälp mig att göra vad du vill att jag ska göra.” Eller med andra ord: ”Hjälp mig att hålla din lag.” Nåden däremot säger: ”Jesus, lev genom mig, på det sätt du önskar.”
Jesus har inte bara kallat oss att leva ett kristet liv. Han vill också leva det för oss: ”Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk.” (1 Tess 5:24)
Faktum är att den enda som kan leva ett Kristusliv är just Jesus Kristus!

I evangelierna berättas det om en ”synderska” som kom till Jesus. I människors ögon var hon inte lämpad att uttala sig offentligt. Fördömd skulle hon tiga och skämmas. Trots detta yttre religiösa tryck som omgav henne, ägde hon en inneboende kärlek till Jesus som ingen makt i denna världen kunde hindra att den kom till uttryck. Kvinnan hade en dyrbar smörjelse i en alabasterflaska, vilken hon öppnade genom att bryta sönder flaskan och ösa innehållet över Jesus, varefter hon kysste hans fötter och torkade dem med sitt hår.
Handlingen var en skymf mot lagen och traditionen, skamfull och utomparlamentarisk i allra högsta grad. Men berättelsen ger oss en inblick i hur Jesus går tillväga för att sprida denna väldoft som ett inneboende Kristusliv för med sig. Ditt liv är detta bräckliga kärl. När kärlet – självlivet, det egna jaget – bryts sönder, bryter det samtidigt fram en himmelsk smörjelse som direkt sätter sina spår i omgivningen. Alla berörs på olika sätt av denna handling. Det är Jesus själv som kommer till tals genom dig och mig. Det är Kristus som agerar – i och genom församlingen.

Vad är tro? Marias video om tro

Här får du se en video från min youtubekanal och där finns många videos att se, så välkommen dit. Att vara nära Jesus är det bästa att vara. Att tro är inte lätt, nej då, men det är nödvändigt för människan att ha en Gudstro- det vet jag och många mirakel har Gud gjort i mitt liv. Välkommen att se/lyssna. Hälsn Maria

Det Nya Livet med Jesus. Jesus är HERRE.

2 Kol 6-7

2 Kol 6-7 Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, 7 rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått. Och låt er tacksamhet flöda över.

Kristus är trons grund
8 Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter✱ och inte på Kristus. 9 I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda✱, han som är huvudet över alla härskare och makter.

Jesus

Jesus I love you forever and will give you all my body mind and soul forever
Människor som inte känner Jesus vet inte då vem han är eller vad han kan göra för dem. De vet inte heller till vilken glädje de själva kan få vara för människor, då de kommer till tro.

Jesus är min Gud, min Kung. Han är min Herre, han är min frälsare, han är min helare, han är min tillflykt. Han är också: Min försörjare i allt, Han är min styrka.

Han är min försvarare, han är min beskyddare, han är min FRID, och han är min GLÄDJE. Han är mitt LIV, Mitt allt.

Han är allting för mig. Han dog och uppstod för dig och för mig och alla.

Lärdomar. Stå på Guds löften

Gud straffar dig inte i det du går igenom och lär dig, han visar dig vägen genom lidandet och förbereder dig.LITA på hans plan, och inte på din smärta.

Det är angeläget att alltid be och tacka, och att be då det är som svårast är det bästa, att ORKA.

Allt det som Gud tillåter att komma i din väg, det finns en orsak till det. Han använder även de största felen och erfarenheterna och största smärtan för att dana dig att bli lik honom- i allt.

Sorg och bön. Gud lyssnar o svarar på bön

Vänd dig till Jesus du sorgsna människa, för Jesus hör och ser dig. Vänd dig till den ende som kan och vill hjälpa dig, på rätt vis. Jesus gör mirakel för den som lägger sitt liv i hans händer! han är god, han är sann, han är öm, han är en Far! / Maria

Härliga sång!!! Tack ska ni ha som tror och sjunger!!

Korsfäst

Korsfäst – som en rövare Text:

Berno Vidén

Jesus var helt igenom ren och oskyldig, men dömd till döden genom falska anklagelser. Men han försvarade sig inte och gjorde inga försök att rentvå sitt namn, utan lät sig förödmjukas och tog på sig bördor som inte tillhörde honom. På Golgata hängde han på sitt kors med en tjuv på både sin vänstra och på sin högra sida. De hade stulit pengar, utfört våldsdåd och förtjänade att straffas: ”Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han (Jesus) har inte gjort något ont.” Han var en av de tre på Golgata, och under hela sin tjänst kan vi läsa om hur han tog människors plågor.Han lyfte av skammen från en kvinna som hade haft fem män. Jesus talade med henne om det levande vattnet och gav henne ett nytt liv.Han befriade en spetälsk från hans sjukdom.

Mannen sa till Jesus: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.” Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!”Tio spetälska som var utstötta ur samhället mötte Jesus. Han tog också deras sjukdom.Jesus tog de lamas handikapp och befriade stumma och blinda genom att ta deras sjukdomar. Inga av dessa plågor tillhörde Jesus, men han tog dem och bar dem.

Profeten Jesaja förutsade redan 700 år innan Jesus blev människa att ”det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad”

.Då Jesus där bland rövare blev avrättad tog han makten över döden själv, vilken är människans ultimata fiende. Han steg ned i dödsriket, tog fångar och befriade, och han tog också nycklarna till döden och dödsriket. Han utlöste den största och mest omfattande befrielseaktionen efter att ha blivit begravd.

På tredje dagen berövades döden sin makt genom att Jesus uppstod från de döda och i triumf tågade han ut ur dödsriket: ”Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor.”

Vad är det som gör att en ung människa väljer att avsluta sitt eget liv? Den psykiska ohälsan får alltmer grepp om den unga generationen, och inte ens det många strävar efter av framgång och berömmelse inom musik, konst, film etc. förmår att befria från mörka oregerliga tankar. Allt fler och fler är de unga som mår oerhört dåligt av samhällets och samtidens krav och press på prestation och resultat.

Jesus sa sanningsenligt: ”vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad?” Han erbjöd sin hjälp: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.”

Vill du ge Jesus rätt att ta hand om ditt liv? Han vill befria dig från syndens plågor och konsekvenser. Han vill ta ifrån dig din sorg, skepsis, smärta och fruktan, men framförallt vill han befria dig från synden som skiljer människan från Gud.

Allt elände och alla plågor tog Jesus hand om, bar det i sin kropp upp på korsets trä, trots att inget av detta tillhörde honom.

”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.”Säg ja till Jesus och i utbyte får du möta Guds kärlek i ditt liv./ B V

Jesus är det enda hoppet för Israel..ja för ALLA

JESAJA 44:6 säger:

6
Så säger Herren , Israels Konung, och hans Återlösare,
Herren Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud.

Is there any hope for the people of Israel outside of Jesus Christ? That is the question that I put before you today. Once again I will go to the scriptures to answer that question.

But when the Jews saw the multitudes, they were filled with envy, and spake against those things which were spoken by Paul, contradicting and blaspheming. Then Paul and Barnabas waxed bold, and said, It was necessary that the word of God should first have been spoken to you: but seeing ye put it from you, and judge yourselves unworthy of everlasting life, lo, we turn to the Gentiles. For so hath the Lord commanded us, saying, I have set thee to be a light of the Gentiles, that thou shouldest be for salvation unto the ends of the earth. (Acts 13:45-47)

What a powerful portion of scripture we have here. Paul and Barnabas were preaching the word of God and people were getting saved. Of course there were many Jewish people who rejected the gospel that Paul preached and there was a great controversy that took place. Paul and Barnabas both “waxed bold” and testified to those who opposed them. They basically told them that the gospel was meant to go to them first (to the Jewish people) but now that they have rejected the offer of salvation through Jesus Christ, they would move on and give the gospel to the Gentiles. Not only that but they told the Jewish people that the scriptures had prophesied of that very thing! Paul and Barnabas were referring to the prophet Isaiah who uttered the following words:

Svenska: Finns det något hopp för Israels folk utanför Jesus Kristus? Det är den fråga som jag lägger fram för dig idag. Än en gång kommer jag att gå till skrifterna för att svara på den frågan. SOUL REFUGE :

Men när judarna såg folkskarorna, de var fyllda med avund, och talade mot det som sades av Paul, motsäger och hädar. Då Paulus och Barnabas var mycket tydliga, det var nödvändigt att Guds ord bör först ha talat med dig:

APG 13:45 När judarna fick se allt folket, fylldes de av avund och hånade Paulus och sade emot honom när han predikade. 46 Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: “Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna. 47 Ty så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning
intill jordens yttersta gräns.”

/Ja Jesus är det enda hoppet för ALLA och för Israel, och vi vet vad som sker där idag och hur Antikrist kommer att ta över och vara en centralfigur där, istället för Jesus!

Man DÖDADE vår HERRE, men han ÄR UPPSTÅNDEN! JESUS LEVER!!

1 Kor 1:18-31

Kristus är Guds vishet

18 Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd.✱20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?21 När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. 22 Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, 23 men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.✱24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.26 Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. 27 Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, 28 och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, 29 för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. 30 Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.

Inledning till Första Korinthierbrevet

Första Korintierbrevet skrevs av aposteln Paulus under hans tid i Efesos i mitten av 50-talet e Kr (16:8, se även Apg 19:10). Aposteln har sänt ett tidigare brev till församlingen (5:9) och svarar nu på ett brev som de har skickat (7:1), troligen buret av Stefanas (16:17, se även 1:11). Första Korintierbrevet behandlar moraliska och läromässiga problem inom församlingen.

Maria: Så underbara ord och hur tydligt är det inte hur det har blivit. Bibelns ord är en dårskap för sååå MÅNGA. Det blir numera svårare och svårare att nå människor med Jeus budskap. Världen är förvriden, och Jesus vet alla dilemman man har med att vara sann i denna tid! Fortsätta kampen……..

Jesus krossar alla bojor!

.

Det finns en källa/ Midnattsropet

https://midnattsropet.se/midnattsropet/for-dig-som-torstar-det-finns-en-kalla/

Text: Märta Berg StrömmareJag vet att det finns många männi-skor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap. Jag kan inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har. Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen.

När jag just i de här dagarna reser längs vägarna med buss och tåg, lägger jag märke till en förödande brist på vatten. Jag ser en natur som kvider, som ropar i förskräckelse. En skog som mitt i sommaren förlorar sin spänst och fäller sina löv, som böjer sig mot marken och tycks ge upp.
Jag hör inte djuren i skogen, men jag vet att de söker efter vatten och att de söker för sitt livs skull. Rapporter om detta som jag talar om nu, når oss genom media. Det är inte jag som hittat på det. Det finns forskare som ser spår av denna törst, denna förfärliga vattenbrist som just nu drabbar vår del av världen. Trots detta har vi fortfarande vatten i våra kranar, rent dricksvatten och vi kan unna oss att duscha, ja vi kan till och med unna oss att slösa med vatten. Men sanningen är ändå den att det finns en brist som gör att naturen kvider.
Nu vill jag vända mig till dig som törstar. För jag har kommit att, på nytt igen, läsa ett sammanhang i min Bibel, som handlar om vatten. Men då är det inte längre fråga om det här lekamliga vattnet som vi nog så innerligt borde be Gud om, eftersom det gäller vår natur och som handlar  om vår föda framöver.
Efter att ha nämnt det, ska jag gå in på bibeltexten i Hesekiel boks 47:e kapitel. Hesekiel säger i den första versen:
”Sedan förde han mig tillbaka.”

Det är ordet ”tillbaka” som tagit tag i mig. Ordet ”därefter” signalerar att det är någonting som hänt tidigare, men att någonting sker nu och är fortlöpande. Profeten Hesekiel hade gjort en erfarenhet. Vi finner den i Hesekielbokens 40:e kapitel. Där heter det ”… på just den dagen”. Mycket bestämt. Det var inget flum. Det var inget kanske, inget si eller så, eller lite sisådär, utan mycket distinkt säger han ”på just den dagen”.
Vad var det som hände på just den dagen? Då ”… kom Herrens hand över mig”.
Just när jag skriver detta är det konferens och är det någonting jag önskar, så är det att Herrens hand ska komma. Över oss som samlats till konferens, men också över dig som nu läser detta. För du förstår, när Herrens hand kommer, då sker det någonting. Något som inte kan hända annars. Då sker det under.
Vad var det som hände med profeten Hesekiel? Jo, Herrens hand kom över honom och han blev bortförd. Inte till fångenskap. Hela hans folk var i fångenskap, men han blev bortförd till ett ställe där han plötsligt kunde se någonting mer än vad han vanligen såg. Nämligen något som Gud skulle göra. Texten låter oss veta att det han såg liknade en stad. Och där möter han en man. ”Se, där stod en man.” Den mannen hade en mätstång i sin hand. När jag läser det, så funderar jag lite på den mätstången, för det står att den inte var som andra mätstänger. Det står att den var längre än en vanlig aln, som de andra gängse mätstängerna var. Men här står att denna var en handsbredd längre.

När jag läste det så började det sjunga inom mig: ”Se, han räcker ut sin hand.” Du har lärt dig förstå och erfara att den mätstång, som människor har mätt dig med, både bak- och framlänges, och upp och ner, där har det visat sig att du inte håller måttet. Den mätstången, drabbas vi alla av. Och den får bli vår ledstjärna, den får bli en plåga för oss var och en. Vi räcker inte till.
Nu vill jag säga dig att det finns någon, en man med en mätstång av ett annat slag. En mätstång som är en handsbredd längre. Det är Guds nåd. Här får du bilden på Guds nåd. När ingenting av det människor kan mäta upp räcker, för att göra oss rättfärdiga inför Gud, då får vi förlita oss på det som han har gjort, den här mannen med den annorlunda mätstången. Med ett annorlunda räknesätt, ett annorlunda tänkesätt, där nåden väger mera och når längre än allt annat. Det finns ett blod, det finns ett kors.
Men lägg märke till vad som står det i det 47:e kapitlet:
”Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram.”

Maranatafolket – det är framtidsfolket. Det vill jag påstå. Man skyller oss ofta för att vara bakåtsträvande och gammalmodiga, alla möjliga sådana konstigheter får vi klistrade som etiketter på oss. Men maranatafolket, det är folket som hälsar framtiden med detta enorma rop: Herren kommer! Det är ju framtiden. Herren kommer!
Men ibland kan det bli så fokuserat på framtiden, att vi glömmer den här viktiga erfarenheten som Hesekiel fick göra, att föras tillbaka till husets ingång. Att föras tillbaka dit där källan väller fram.
Allt det, som profeten hade upplevt mellan Hesekielbokens kapitel 40 och 47, var ju helt enorma saker. Han hade tydligen både sett och förstått. Men det fanns en punkt där den Helige Ande fann det nödvändigt att föra honom tillbaka till husets ingång, för att han skulle uppleva någonting som han ännu inte hade förstått, nämligen att det var där källan vällde fram.
Vi har så bråttom och vi skyndar oss, vi har så mycket vi ska uppleva och så mycket vi ska göra för Gud. Så mycket som vi ska hinna med innan timmarna flyr ifrån oss. Men profeten förs tillbaka till husets ingång. Någonstans måste man gå in, eller hur? Och där i porten, där står han, mannen med mätstången. När vi börjar om, kommer Guds nåd oss till mötes. Och då ser vi: Här finns det vatten! Här väller källan fram! Här finns någonting att uppleva som inte finns någon annanstans.
Jag tänker på Johannesevangeliets 4:e kapitel och källan som där börjar välla fram. Där fanns en grävd brunn. Det fanns definitivt en grävd brunn, som räckte för alla som behövde hämta vatten till sitt hushåll och sitt bohag. Men ser du, det fanns en människa som hade behov av ett annat vatten. Källan som väller ut från helgedomen, från Guds eget hjärta. Det är ingen grävd brunn. Den är inte konstruerad av människohänder. När kvinnan sitter där och möter Jesus så säger hon: ”Du har ju inte ens en skopa! Vad ska du hämta upp vattnet med? Du har ju ingenting att hämta upp vattnet med.” Och det är människors fatala misstag, att se på just de yttre möjligheterna. Eller omöjligheterna. ”Du har ju inte ens en skopa!” Men detta vatten säger Jesus, det ska bli en källa i dig.
Husets ingång, vet du vad det är? Det är att möta Jesus. Det är att möta mannen som står där, möta honom med den annorlunda mätstången. Han som räcker ut sin hand och som når dig var du än är. Hur djupt du än sjunkit. Han är full av nåd och sanning. Det kan få bli din erfarenhet idag.

Vad har du för historia bakom dig? Jag har ingen aning. Jag har inte det minsta begrepp om vad du har gått igenom i livet. Jag vet inte om du har befunnit dig i åratals fångenskap, det som var Israels erfarenhet vid det här tillfället, i Hesekiels tid. Jag vet inte vad för slag din fångenskap består utav, men jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap. Det kanske har varat i många år, eller du har börjat precis nu att ge en liten del av ditt liv till synden. Oavsett så kan jag inte hjälpa dig. Oavsett om du har alla de här plågorna, så kan jag inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har.
Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen. Nu är det du som skulle kunna liksom Hesekiel säga: ”Just den dagen kom Guds hand över mig.”

Detta vatten säger Skriften, det ska bli en källa i dig, men det ska också bli ett friskt flöde ända ut i folkhavet. Men lägg märke till vad som ska hända med gölar och dammar! De ska inte bli sunda. För när man försöker bygga in Guds flöde, då hamnar man i en situation där det blir osunt. En del ska tjäna till saltberedning, heter det. Ja det går att salta ner precis vad som helst tillsammans, det gör det. Men detta vatten, det söker sig fram ända ut till folkhavet och det tar herraväldet över var och en som följer mannen med mätstången. Det är också något som är viktigt. Det handlar om efterföljelse. Ingen härlighet som man kan ägna sig åt på fritiden, det ska du ha klart för dig. Det handlar om efterföljelse.
Vad sker med den här kvinnan vid Sykars brunn? Hon kan nog inte fortsätta att försöka få tag i eget vatten eller jaga ifatt något eget godkännande, utan hon rusar ut med budet om den mannen som hon har mött. Det handlar om efterföljelse.
Om inte den här konferensen som vi samlats till, får konkreta konsekvenser av efterföljelse, då har vi varit här alldeles i onödan. Men nu ska du börja och gå vägen tillbaka. Guds hand ska komma över dig, och du ska få uppleva att det finns en källa som väller fram, som släcker törsten, som utplånar ditt begär och som gör dig sund. Alltigenom frisk och sund.
Jag har hälsat ifrån Honom, mannen med mätstången. Jag har framfört hans budskap till dig. Se Han räcker ut sin hand! Nu handlar det om att du går honom till mötes, ger honom rätten i ditt liv och över ditt liv. För ser du, min vän, tiden som du har till förfogande, den är kort. Den är mycket kort. Men just den här dagen kan det ske under i ditt liv.

Hälsn Maria