Tag Archive | EVANGELIUM

ROP I SODOMSNATTEN


PUBLICERAT 21 SEPTEMBER, 2016
Predikan av Yngve Stenfelt https://midnattsropet.se/midnattsropet/rop-i-sodomsnatten/

Guds ord

Har vi sådan nöd i våra hjärtan att vi kan bedja på ett sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull?
Bibeln låg uppslagen på bordet i mitt rum, och helt plötsligt bröt solen igenom skyarna och lyste på bibelordet. Det märkliga var att allt runt omkring var grått och trist; bara Bibeln stod i ljus och härlighet. Det där tyckte jag var en hälsning från himlen. Det är nämligen så här, att vi har ingenting annat ifrån den eviga världen än det som lyser på Guds ord. Vad är det? Jo, den helige Ande. Den lyser på Guds Ord, och ingenting annat. Guds Ord är levande, verksamt och kraftigt. Ära vare Gud!
Jag vill läsa ett ord i Jesu namn:
– Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade. Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön, huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? – en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom, varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja (Hebr 2:1-4).

Evangelium är ett glädjebudskap om Jesus. Men det har också sina varningssignaler om att icke gå förlorad. När man ska förmedla det här budskapet är det angeläget att helheten kommer fram. Både glädjesidan och varningssignalerna. Därför vill jag börja med att påminna om att vi har en vers som talar evangelium på ett underbart sätt, nämligen Johannes 3:16:
– Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.
Det var en kärlek ifrån Gud som drev honom att utge sin enfödde Son. Det här med Jesus är så enastående. Det finns ingenting att jämföra med som kommer upp på samma nivå. Jesus är Guds enfödde Son. Änglarna är skapade, människorna är skapade men han som är av evighet lät sin son födas hit ned till oss. Han sa: Du är min son, jag har fött dig idag.
Vid inträdet till denna värld eskorteras han av en mångfald från den himmelska härskaran. De säger: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag.”

Jesus föddes under ringa villkor, men han kom likväl in i vårt släkte på ett enastående sätt. Han var Guds enfödde son. Det står att Jesus växte till i ålder – javisst, det gör vi alla. Men han växte också till i visdom och nåd inför Gud och människor. När Jesus skulle träda in i sin tjänst, gick han fram till Johannes Döparen och bad om att få bli döpt. Johannes tvekade, då han tänkte att det vore bättre att han blev döpt av Jesus. Men Jesus säger: Låt det nu ske, för vi måste uppfylla all rättfärdighet. När Jesus sedan stod upp ur vattnet sänkte sig Anden ned över honom i form av en duva. Det heter så underbart att den förblev över honom. Jesu verksamhet var sanktionerad från himlen. Den helige Ande var hela tiden över Jesus. Allt som skedde var ett uttryck från den himmelska världen; Faderns kärlek till människan.

När han sedan trädde fram i Nasarets synagoga, sa han: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har sänt mig att förkunna glädjens budskap för de fattiga, syn för de blinda och ge de förtryckta frihet och ett nådens år från Herren.” Det var ett budskap som var genomträngande, ett budskap som var nytt på många sätt, och sanktionerat från himlen.
Istället för att ta emot, öppna och uppleva verkligheten i detta evangelium från Jesus, så stängde man igen. Det gick så långt att man ville få bort Jesus, och störta honom utför branten av det berg deras stad var byggd på. Men Jesus gick sin väg rakt igenom hopen och vandrade vidare.

Du som upplever svårigheterna, kampmomenten, hur ohyggliga krafter reser sig upp emot dig – du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom hopen i Jesu namn, och vandra vidare med Jesus! Du ska inte stå och tveka hit eller dit. Nej, du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom och vandra vidare, för målet väntar. Jesus kommer, och han vill ha dig med. Du får inte fastna.
Det ena undret efter det andra inträffar, och det var underbara ord som Jesus talade. Denna frälsning förkunnades först av Jesus själv. Det är förstahandsvaror vi har! Inte tradition! Därefter bekräftades det för oss av dem som hade hört honom, alltså lärjungarna. Sedan står det inte om att vi ska följa den eller den eller den, ända in i vår tid. Nej, vi har färsk vara! Vi har det som har kommit direkt ifrån himlen, sanktionerat av Gud genom den helige Ande. Vi talar evangelium med kraften av den helige Ande nedsänkt ifrån himlen. Det här budskapet kräver smörjelse och kraft. Det går inte föra fram genom mänskliga metoder och vägar. Det måste till en sanktion från himlen! Det måste till helig ande och eld! Gud själv stadfäster sitt ord genom under och tecken, så att du får uppleva frälsning i ditt liv. Ett överflödande mått!

Jesus gick till Golgata och vann en evig seger. Han utgöt sitt blod till förlossning för människan. Han tog itu med det verkliga problemet. Det handlade inte om att den där kan jag inte med, den där gör si och den där gör så. Nej, det var i vårt eget väsen denna enorma börda låg; synden som skilde människan från Gud. Men Jesus kom med en frälsning som löste problemet. Han utgöt sitt eget blod och genom evig Ande frambar han sig själv som ett försoningsoffer.
Som du har hört och som vi upplever oerhört starkt, så lever vi i den yttersta tiden. Vi läser i Matteus 20 om hur husbonden går ut till torget att leja arbetare till sin vingård. Han gör det om morgonen, och får med en liten skara. Han gör det vid den tredje timmen, och likaså vid den sjätte och den nionde timmen. Det är tre timmar mellan varje gång han söker. Men så står det att han också gick ut vid den elfte timmen. Enkel matematik säger mig att tiden är komprimerad. Det är inte längre fråga om tre timmars period. Det är inte längre fråga om samma tid som pionjärerna före oss hade. Nej, vi lever i en komprimerad situation, där det är så oerhört kort tid kvar. Vad gör Jesus? Han går ut på torget och söker upp människor för att de ska komma in i hans frälsning, hans vilja, och bli hans tjänare.
Vi lever i en tid då vi upplever de sista, flyende minuterna. I Sodom var det den sista synden, homosexualiteten, som blomstrade upp. Efter det kom domen.

Här i Sveriges sodomsnatt är det på samma sätt. Jesus sa att det skulle bli som på Sodoms dagar. Den dag då Lot drog ut från Sodom, regnade eld och svavel från himlen och förgjorde dem allesammans. Vi upplever att den sista synden är på tapeten. Är den värre än andra? Vad det handlar om är att det är den sista tiden före domen. Det finns ingen kultur i det flydda som klarat av att leva i denna perversa situation. Alla har gått under. Nu står vi här och upplever att man söker sin ära i det som är en skam. Vad är det? Jo, man vandrar som fiender till Kristi kors, och Bibeln visar på en enda sak, nämligen detta att deras ände är fördärv. De har buken till sin gud. Och så kommer citatet jag hade: De söker sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till.

Situationen här i Sveriges sodomsnatt är så allvarlig att jag inte förmår uttrycka det som jag önskar jag kunde göra. Men jag måste likväl säga: Tror du inte ropen har nått fram till Gud från människor som har upplevt syndens konsekvenser? Det står om Sodom att ropet var så stort och synden var så svår så Gud tänkte: kan verkligen det här vara möjligt? Nu går jag ner och ser efter om det verkligen förhåller sig så förfärligt som jag hör. Jo, mycket riktigt, det var precis så det var. Då fanns bara en väg för Lot; det var att fly ut ur Sodom innan ödeläggelsen kom. Men hur skulle det ske, när han var bunden till händer och fötter, och älskade tillvaron därinne?
Lot hade en farbror som bad för staden. Det var hans räddning att det fanns en som hade kontakt med levande Gud, som kunde bedja så att det påverkade hela situationen för denne Lot som satt så hårt fast och bunden vid Sodom. Han kom ut, ty Gud tänkte på Abraham och räddade Lot.

Nu är frågan: har vi sådan nöd i våra hjärtan så att vi kan bedja på ett sådant sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull? Är vi redo att gå i fängelse för vår förkunnelse? Det är frågan. Priset kommer att få betalas mycket snart.
Må Gud hjälpa oss att vara förbundna med himlen. Må Gud hjälpa oss, så att det inte är något som står i vägen mellan oss och honom. Må Gud hjälpa oss så att vi har klar kontakt med den himmelska världen, att vi har förbindelse med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Att vi kan vara smorda med Andens olja och lever i seger på det sättet att vi kan rycka människor som bränder ur elden.
Vi kan inte pruta av på budskapet och bara bjuda på tårtbiten. Nej, vi vill ge dig livets bröd; det du verkligen behöver, och då måste vi söka Gud och uppleva att han är med oss alla dagar intill tidens ände.
Det är klart att vi kan gå på egen hand hit och dit, men då vi är i Guds vilja och går ut på hans ord, då upplever vi; ”se jag är med eder alla dagar intill tidens ände”.

Pris ske Gud att han vunnit en sådan seger, och gett oss den i Kristus. Ära vare Hans namn!
Vi kan aldrig på egen hand manipulera dessa krafter. Vi kan aldrig på något sätt rädda oss undan situationen med egna medel och metoder. Nej, vi måste komma på helig mark, in i Guds vilja, så att vi upplever hur Gud själv slår sitt läger omkring oss på nödens dag.

Jag har försökt ge dig varningssignaler för att inte gå förlorad. Att du inte ska fastna och bli ett med sodomslivet och sodomsväsendet, men att du drar ut därifrån medan tid är. Du behöver få uppleva Gud komma in i ditt liv som aldrig förr. Du kan inte leva på tårtbitar längre, du behöver bröd för din själ. Du måste uppleva försoningen både utom och inom dig, att få den sannskyldiga maten. Du behöver uppleva att hans kött är sannskyldig mat, och hans blod sannskyldig dryck. Du måste komma in i försoningen med ditt liv, komma in i ljuset som han är i ljuset. Då får vi gemenskap med varandra, och får också uppleva att hans blod renar från all synd. Halleluja! Prisad vare vår underbare och härlige Jesus!

Det har blivit så allvarligt för mig att bli mera radikal, att inte pruta av, utan säga som det är.
Herre Jesus Kristus, jag beder dig att ta hand om den som lyssnar till budskapet. Det är bara du som kan göra under, det är du som frälsar och ger liv och nåd. Det är du som förlåter synder och renar från överträdelser. Vi ber dig, älskade Jesus, berör oss alla med din Ande. Låt var och en säga sitt ja till dig medan tid är. Må ingen stå tillbaka eller fastna, utan må vi alla dra vidare som du gjorde. Må vi alla få uppleva att vi drar rakt igenom hopen och drar vidare på den väg som du har utstakat. Det beder jag dig Fader om, i Jesu namn. Amen.

Om Bibeln:

Varför är evangelierna så lika varandra?

Tobias Hägerland, Lunds universitet

De tre första evangelierna i Nya testamentet påminner så mycket om varandra att likheten inte kan bero på en slump. I över 250 år har forskare funderat intensivt på i vilken ordning evangelierna har tillkommit och hur evangelisterna kan ha använt sig av varandra. Allt fler anar att gåtans lösning inte kan bestå i en enkel modell, utan att förhållandet mellan evangelierna är mer komplicerat än man ofta har antagit. Det mesta pekar på att evangelisterna använde texter som inte längre finns bevarade och att också det äldsta evangeliet, Markusevangeliet, har genomgått en redigering innan det fick sin plats i Nya testamentet.

De synoptiska evangelierna

De flesta bibelläsare funderar kanske inte så mycket över om ett ord av Jesus eller en episod ur hans liv står hos Matteus, Markus, Lukas eller Johannes. Kristna i alla tider har format sin bild av Jesus utifrån alla fyra evangelierna, och har kunnat konstatera att berättelserna är tillräckligt samstämmiga för att bekräfta varandra samtidigt som varje evangelist bidrar med något eget. Redan fornkyrkans teologer lade dock märke till att likheterna mellan de tre första evangelierna är betydligt mer omfattande än deras likheter med Johannesevangeliet. Med början på 1700-talet har forskare jämfört dessa tre skrifter, som man kallar för de synoptiska evangelierna eller synoptikerna, och föreslagit olika teorier för att förklara hur likheterna har uppstått.

De synoptiska evangelierna följer en gemensam tidslinje när de berättar om Jesu liv och verksamhet från det att Jesus döps av Johannes döparen. Man får ett intryck av att Jesu verksamhet varar i ungefär ett år. Först berättas det om hur Jesus förkunnar, undervisar, botar, driver ut andar och gör andra underverk i Galileen. Synoptikerna är överens om att Petrus erkännande av Jesus som Messias är en vändpunkt (Matt 16:16; Mark 8:29; Luk 9:20). Efter den börjar Jesus tala om hur han kommer att lida och dö i Jerusalem, och snart får vi också följa Jesus och hans lärjungar på vandringen till denna stad, dit de går i samband med påskhögtiden. Besöket i Jerusalem skildras utförligt, särskilt Jesu sista vecka då han rensar templet, håller påskmåltid med lärjungarna och till sist blir anklagad och dömd till döden. Jesus korsfästs, dör och blir lagd i graven. Den gemensamma tidslinjen avslutas med att några kvinnor finner graven tom två dagar senare och får veta att Jesus har uppstått.

Jämför man denna tidslinje med Johannesevangeliets är det lätt att se hur samstämmiga synoptikerna är. Johannes nämner en påskhögtid redan i början av sitt evangelium (Joh 2:13) och ytterligare en påsk något längre in i berättelsen (6:4), innan vi kommer fram till Jesu sista påskfirande (11:55). Johannes förutsätter alltså att Jesu verksamhet varade mellan två och tre år. Jesus gör också flera resor mellan Galileen och Jerusalem enligt Johannesevangeliet, ofta i samband med religiösa högtider som synoptikerna inte ens nämner (5:1; 7:2, 10; jfr 10:22). Johannes har inte som synoptikerna något dramatiskt avslöjande av Jesu identitet som Messias, utan lärjungarna är från första stund medvetna om vem Jesus är (1:41, 45, 49). Jesus rensar templet vid den första påskhögtiden (2:14–22), inte under sin sista vecka. Den sista måltiden är ingen påskmåltid och Jesus dör samtidigt som påsklammen slaktas. Det här visar att Jesu liv kunde berättas på rätt olika sätt under det första kristna århundradet. Ändå berättar de synoptiska evangelierna ungefär på samma sätt.

Likheterna mellan synoptikerna blir ännu mer slående om vi vänder oss till innehållet på en mer detaljerad nivå. Man har räknat ut att 90% av de händelser och Jesusord som berättas i Markusevangeliet också finns hos Matteus. Över 50% av samma material finns även hos Lukas. I många fall är dessutom formuleringarna nästan ordagrant de samma. Här följer ett exempel, där den svenska översättningen är hämtad ur Bibel 2000. Ibland skapar översättningen ett intryck av likheter och skillnader som inte finns i den grekiska grundtexten, och därför anges de avgörande uttrycken på grekiska inom parentes.

Matt 9:9–10Mark 2:14–15Luk 5:27–29 
Jesus fortsatte (paragon)därifrån, och då han såg (eiden) en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion) sade han till honom (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!” När han gick där (paragon) fick han se (eiden) Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion), och han sade till honom: (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!” Sedan gick Jesus därifrån (exelthen) och fick då se (etheasato) en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion). Han sade till honom (kai eipen auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!”
Och Matteus steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).Och Levi steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).Levi lämnade allt och steg upp och följde honom (anastas ekolouthei auto).
När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia) kom många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou).När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia autou) var det många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou), för det var många som följde honom.Levi gav en fest för Jesus i sitt hus (en te oikia autou), och där var en mängd tullindrivare och andra (ochlos polys telonon kai allon), som låg till bords med dem (esan met’ auton katakeimenoi).

Vi behöver inte tvivla på att de tre synoptikerna berättar om samma händelse, fastän mannen som blev Jesu lärjunge heter Matteus i evangeliet med samma namn och Levi hos de två andra. En del av Lukas formuleringar avviker också språkligt från Matteus och Markus. Alla tre berättar ändå episoden på ett så likartat sätt att det inte kan vara en tillfällighet. Tre av varandra oberoende vittnen till händelsen hade inte kunnat återge den så samstämmigt. Forskare har med rätta slagit fast att synoptikerna måste ha använt sig av varandra, eller av gemensamma källor.

Vilket evangelium är äldst?

Under lång tid diskuterade man framför allt vilket evangelium som är äldst och som därför kan ha legat till grund för de två andra. Numera är de flesta forskare överens om att det är Markusevangeliet, och det finns goda skäl för den slutsatsen, som vi skall se. Länge ansåg man dock att Matteusevangeliet var äldre. Matteusevangeliet står först i Nya testamentet och det var också den allmänna uppfattningen i fornkyrkan att Matteus skrevs först. Papias (100-talet) menade till och med att Matteus hade sammanställt Jesu ord på hebreiska, men det är osäkert om Papias verkligen tänkte på vårt Matteusevangelium. Johann Jakob Griesbach lanserade under 1700-talets senare del en hypotes som vetenskapligt försökte förklara förhållandet mellan de synoptiska evangelierna utifrån tanken att Matteus var det äldsta evangeliet. Enligt den här hypotesen använde Lukasevangeliets författare Matteusevangeliet, och till sist skrevs Markusevangeliet. Man tänker sig då att Markus ville göra en koncis sammanfattning av det viktigaste som Matteus och Lukas har gemensamt, och att han utelämnade i princip allt sådant som bara finns hos en av de andra. Det skulle kunna förklara varför Markus nästan inte har något eget material alls.

Det finns fortfarande en del amerikanska forskare som håller på Griesbachs hypotes, men i övrigt anser de flesta att det är osannolikt att Markus skulle ha använt sig av Matteus och Lukas. Det är nämligen svårt att förklara varför Markus i så fall valde att utelämna en rad viktiga traditioner som finns hos de två andra men inte alls i Markusevangeliet. I stället är Markus ofta mer detaljrik i de episoder som är gemensamma med Matteus och Lukas. Till exempel är inledningen till berättelsen om hur Jesus botar en lam man i Kafarnaum mer målande hos Markus än hos de andra:

Matt 9:1–2Mark 2:1–3Luk 5:17–18 
Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde.Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 
 Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem.En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota.
Där kom de till honom med en lam som låg på en bår.Då kom de dit med en lam som bars av fyra män.Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad…

Lukas storslagna inledning till episoden är lätt att begripa sig på. Fariseerna får en viktig roll senare i berättelsen och det är inte så underligt att Lukas väljer att omnämna dem redan i början. Däremot har de fyra bärarna som Markus nämner ingen funktion alls i berättelsen, förutom möjligen att detaljen får skildringen att framstå som mer levande och realistisk. De allra flesta forskare har svårt att föreställa sig att Markus skulle ha lagt till sådana ovidkommande detaljer och samtidigt ha uteslutit sådant material som saligprisningarna (Matt 5:3–12; Luk 6:20–23) och Herrens bön (Matt 6:9–13; Luk 11:2–4). Det är lättare att förstå varför Matteus och Lukas utelämnade de få episoder som är unika för Markus. Berättelserna om hur Jesus helar en döv man (Mark 7:32–36) och en blind man i Betsaida (8:22–26) kan till exempel ha uppfattats som opassande, eftersom Jesus här använder saliv för att bota.

Markus uppvisar över huvud taget en mer opolerad bild av Jesus än de två andra synoptikerna. Jesusbilden är mer tillrättalagd hos Matteus och Lukas, och även det talar mot att Markus skulle vara beroende av dem. Ett bra exempel finns i episoden om hur Jesus möter otro och motstånd i sin hemby Nasaret. Jesus ”kunde inte göra några underverk där”, konstaterar Markus (Mark 6:5), medan Matteus skriver ”han gjorde inte många underverk där” (Matt 13:58). Matteus har troligen ändrat formuleringen för att undvika bilden av en Jesus som ville men inte kunde göra underverk. Vi kan också tänka på hur Jesus enligt Lukas dör med ett förtröstansfullt ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:46; jfr Ps 31:6), men hos Markus (och även hos Matteus) i stället ropar ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34; Matt 27:46; jfr Ps 22:2) vilket kan uppfattas som att Jesus på korset faktiskt upplevde att Gud hade lämnat honom. Även här måste Markus version vara mer ursprunglig.

Markusevangeliet innehåller också en del sakliga tveksamheter som Matteus och Lukas har korrigerat eller uteslutit, till exempel påståendet att citatet ur Mal 3:1 står hos profeten Jesaja (Mark 1:2), orden om att det var på översteprästen Evjatars tid som David åt av skådebröden i templet (2:26) och den alldeles för generaliserande bilden av hur ”alla… judar håller fast vid fädernas regler” (7:3–4).

Mark Goodacre har uppmärksammat ytterligare ett fenomen som pekar på att Matteus och Lukas använde sig av Markusevangeliet. Goodacre visar hur Matteus och Lukas ibland har misslyckats att integrera material som de hämtat från Markus i sina egna evangelier. Episoden om hur Jesus botar en spetälsk man finns hos alla tre synoptikerna och är en god illustration av det här fenomenet. Hos Markus får vi inte veta var eller i vilket sammanhang den spetälske mannen kommer till Jesus, men mötet verkar äga rum i avskildhet, eftersom Jesus kan förmana den botade mannen att hålla tyst om det inträffade—en förmaning som inte blir åtlydd (Mark 1:40–45). Både Matteus och Lukas placerar händelsen i offentliga miljöer; hos Matteus är Jesus i sällskap med ”stora folkskaror” och enligt Lukas utspelar sig det hela ”i en av städerna”. Därför blir det rätt märkligt när Jesus här, precis som i Markusevangeliet, förväntar sig att botandet skall förbli en hemlighet (Matt 8:1–4; Luk 5:12–16). Det är som om Matteus och Lukas efter en stund har glömt bort hur de inledde episoden och i stället fallit tillbaka i en mer mekanisk återgivning av förlagan, det vill säga Markusevangeliet. Goodacres undersökningar visar att detta inträffar flera gånger i evangelierna, och hans resultat bekräftar andra forskares aningar att Markusevangeliet är det äldsta synoptiska evangeliet. 

Använde Lukas Matteusevangeliet?

Om Markusevangeliet skrevs först, återstår det att ta reda på hur Matteus och Lukas är relaterade till varandra. Här är oenigheten större bland forskarna. Austin Farrer föreslog 1955 en lösning som är ganska enkel: Lukas använde helt enkelt både Markus och Matteus som förlagor när han skrev sitt eget evangelium. Lukas skriver i inledningen till sitt evangelium att ”många” redan har försökt skriva en sammanhängande berättelse om händelserna kring Jesus (Luk 1:1). Enligt Farrer är det Markus och Matteus som Lukas syftar på.

Styrkan i denna hypotes är just att den är så enkel. Till skillnad från tvåkällshypotesen, som vi skall komma till senare, förutsätter Farrers hypotes inte några okända texter vilkas existens är osäker. Åtskilliga, framför allt brittiska, forskare har tilltalats av hypotesen och argumenterat för den. Mycket talar för att Lukasevangeliet verkligen är det synoptiska evangelium som skrevs sist. Lukas grekiska håller en något högre nivå än språket hos Markus och Matteus, och på många ställen kan man se hur Lukas förbättrar formuleringarna hos de två andra. Till exempel kallar Lukas Galileiska sjön för just en ”sjö” (limne på grekiska) och inte för ett ”hav” (thalassa) som Markus och Matteus lite missvisande gör. Vi har redan sett ett exempel på hur Lukas är den mest välplanerade berättaren: i episoden om den lame mannen i Kafarnaum ser Lukas till att introducera Jesu motståndare redan i början, medan de dyker upp halvvägs in i berättelsen hos Markus och Matteus.

Om vi tänker oss att Lukas använde de två andra evangelierna förklarar det, enligt anhängarna till Farrers hypotes, varför Lukasevangeliet ibland ligger nära Markusevangeliet men andra gånger stämmer bättre överens med Matteusevangeliet. Lukas och Matteus har nämligen en hel del gemensamt material som inte alls finns i Markusevangeliet. Vi har redan konstaterat att saligprisningarna och Herrens bön saknas hos Markus. Totalt rör det sig om ca 200 verser material som är gemensamt för Matteus och Lukas, varav det mesta är Jesusord (till exempel en stor del av innehållet i Bergspredikan i Matt 5–7 eller Slättpredikan i Luk 6) och i mindre utsträckning berättelser (till exempel episoden där Jesus sätts på prov i öknen, Matt 4:1–11; Luk 4:1–13). Kan det vara så att allt detta är stoff som Matteus lade till det som han hittade i Markusevangeliet, och att Lukas sedan i sin tur tog över det från Matteus?

De flesta forskare tror ändå inte att Lukas verkligen använde Matteusevangeliet. En viktig invändning mot den tanken är att Matteusevangeliet har en mycket välordnad struktur, som Lukas inte alls har tagit över, och det är svårt att förklara varför han inte har gjort det. Matteus utmärker sig genom att han har separerat det mesta av Jesu undervisning från berättelserna om honom och samlat denna undervisning i fem sammanhängande tal. Det mest omfattande talet är Bergspredikan, som redan omnämnts (Matt 5–7). Hos Matteus hittar vi också Utsändningstalet (kap. 10), Liknelsetalet (kap. 13), Kyrkoordningstalet (kap. 18) och Talet om tidens slut (kap. 24–25). Mycket av det som står i dessa tal är just sådant som inte finns i Markusevangeliet, men däremot i Lukasevangeliet. Hos Lukas kommer dock denna undervisning inte i stora sjok som hos Matteus, utan insprängd på flera olika platser i den större berättelsen och på ett sätt som verkar mindre genomtänkt. För de flesta forskare är det mycket osannolikt att en kompetent författare som Lukas skulle ha slagit sönder Matteusevangeliets goda struktur på det sättet.

En annan invändning mot Lukas beroende av Matteusevangeliet är kanske ännu mer uppenbar. De flesta av oss har väl en rätt klar bild av hur Nya testamentet skildrar Jesu födelse, men om vi verkligen jämför berättelserna om Jesu bakgrund, födelse och uppväxt hos Matteus och Lukas upptäcker vi snart hur olika de egentligen är (Matt 1–2; Luk 1–2). Inte nog med att Matteus berättar ur Josefs perspektiv medan Lukas ser händelserna med Marias ögon. Matteus har dessutom med en rad episoder som Lukas inte alls nämner: de österländska stjärntydarnas besök, flykten till Egypten och barnamordet i Betlehem (Matt 2:1–18). Lukas å sin sida berättar exempelvis om Betlehems herdar, som inte finns med i Matteusevangeliet (Luk 2:8–20). På somliga punkter verkar Matteus och Lukas direkt motsäga varandra. Medan Matteus förutsätter att Josef bosatte sig med sin familj i Nasaret en tid efter Jesu födelse (Matt 2:23), tänker sig Lukas att Maria och Josef från början bodde i Nasaret och tillfälligt besökte Betlehem i samband med en skattskrivning (Luk 2:1–5). De båda evangelisternas släkttavlor är också motstridiga, vilket många teologer genom historien har grunnat över (Matt 1:1–17; Luk 3:23–38). En sak är säker: Lukas har knappast använt Matteusevangeliet när han komponerade sin berättelse om Jesu födelse och barndom. Först när Jesus i vuxen ålder låter döpa sig av Johannes döparen börjar likheterna mellan Matteus och Lukas berättelser, och det är också där som Markusevangeliets berättelse om Jesus börjar. Av det borde man dra slutsatsen att Matteus och Lukas använde Markusevangeliet var för sig, utan att använda sig av varandra.

Q, ett förlorat evangelium

Vi har konstaterat att den främsta orsaken till att de synoptiska evangelierna är så lika varandra är att Matteus och Lukas bygger på Markusevangeliet. Däremot verkar det inte som om Matteus och Lukas har använt sig av varandra. Hur skall vi då förklara det gemensamma stoff hos Matteus och Lukas som inte har någon motsvarighet hos Markus? Den vanligaste förklaringen sedan 1830-talet kallas tvåkällshypotesen. Enligt tvåkällshypotesen har både Matteus och Lukas haft tillgång till ytterligare en text, som inte längre finns kvar. Detta hypotetiska dokument brukar man kalla ”Q”. Matteus och Lukas har då tagit material från Markusevangeliet och Q, kombinerat materialet på olika sätt och dessutom lagt till eget material.

LÄS FORTSÄTTNINGEN HÄR: https://old.bibeln.se/bibelvetenskap/artiklar/2011/01/20/varfor-ar-evangelierna-sa-lika-varandra/

Kristi evangelium

Kämpa för tron

27 Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, 28 utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud. 29 Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, 30 eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.

Inledning till Filipperbrevet

Filipperbrevet skrevs av Paulus mot slutet av hans första fångenskap i Rom i början av 60-talet e Kr (Apg 28:30). Brevet är fyllt av apostelns glädje både över hoppet om stundande frihet (1:19, 25f, 2:23) och över filippernas omtanke, förmedlad genom deras utsände Epafroditus (2:25f) som bar med sig brevet hem till Filippi. Församlingen hade grundats av aposteln under hans första besök i Makedonien (Apg 16:12f) och sedan fortsatt stödja honom i hans missionsarbete (1:5, 4:10f).

Maria: Paulus brev till alla de som följde Jesus och tron är så härliga och sanna att läsa. Här i dessa verserna talar ju Paulus om i klartext vad som gäller: KÄMPA I TRON. KÄMPA FÖR TRON. LIDA FÖR TRON. Att gå ut med Kristi evangelium är en stor sak. Människor i Sverige är inte alltid skickade att göra det för det är för mycket ståhej och falska profeter som vill fram i glansen och bli hedrade, allt medan det finns människor som inte gör något väsen av sig och får mycket mer gjort och inga stora applåder och pengar! Vad vi ser på nätet idag är ofta ett hopkok av alla möjliga och omöjliga saker som inte ens hör hemma i bibeln, men hitta på det kan man…… Nöj er med Guds ord som det står, oförvanskat! Var glada och tacksamma och be Gud om ledning i allt och var ivrig att få veta mer!

TRUST HIM FULLY

❤️
Vi lär oss att förtrösta helt på Gud- Om vi verkligen VILL tillhöra hans folk, ja då lever vi nära honom och GER INTE UPP då svårigheter kommer. Vi får tacka genom hela vår läroperiod även om livet är mer än tufft! HAN tar verkligen hand om oss!

Bibeln

Vem är Jesus? Joh Evangelium kap 7:25-52

25 Några av invånarna i Jerusalem sade då: “Är det inte honom de vill döda? 26 Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Rådsherrarna har väl inte erkänt att han verkligen är Messias? 27 Den här mannen vet vi ju varifrån han är, men när Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.”28 Då ropade Jesus där han var på tempelplatsen och undervisade: “Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är! Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som är sann och som har sänt mig. Honom känner ni inte. 29 Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig.” 30 Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom eftersom hans stund ännu inte hade kommit.31 Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: “När Messias kommer, ska han då göra fler tecken än den här mannen har gjort?” 32 Fariseerna hörde hur folket viskade så om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut tempelvakter för att gripa honom.33 Jesus sade då: “Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. 34 Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma.” 35 Judarna sade till varandra: “Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska finna honom? Tänker han gå till dem som bor utspridda bland grekerna och undervisa dem? 36 Vad menar han när han säger: Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma?”37 På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: “Om någon är törstig, kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.40 Några i folkmassan som hörde hans ord sade: “Han måste vara Profeten.” 41 Andra sade: “Han är Messias”, men andra sade: “Messias kommer väl inte från Galileen? 42 Säger inte Skriften att Messias kommer från Davids ätt och från Betlehem, byn där David bodde?”43 Så blev det splittring bland folket för hans skull. 44 Några ville gripa honom, men ingen bar hand på honom.45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: “Varför har ni inte fört hit honom?” 46 De svarade: “Aldrig har någon människa talat som han.” 47 Då sade fariseerna till dem: “Har ni också blivit förledda? 48 Finns det någon bland rådsherrarna eller fariseerna som tror på honom? 49 Men den här folkhopen som inte kan lagen, den är förbannad.”50 Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51 “Vår lag dömer väl inte någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” 52 De svarade: “Är du också från Galileen? Sök i Skriften, så ser du att ingen profet kommer från Galileen.”

Maria: Det är mer än hög tid att man börjar att förstå att människor måste få höra om Jesus. Människor på gatan, på bussen, på arbetsplatserna, på sjukhusen, ja överallt borde det spridas att Jesus är HERRE, Frälsaren. Det är GUD som skall ge oss den rösten att få förkunna hans ord, det är inte vi själva som kan ta oss det, men vi kan VILJA att gå ut och BE Gud om LOV att vara en ARBETARE för honom. Det finns många olika sätt att TJÄNA Gud på! Men spring inte huvudlöst iväg! Jag hoppas att DU fått hitta ditt sätt, att Gud välsignar dig i ditt och DET arbetet, för det är bråttom att få bli frälst.

Faller du ofta i fördömelse? /Artikel

https://theholyremnant.blogspot.com/2019/09/faller-du-ofta-i-fordomelse.html?fbclid=IwAR0TG0SUjh7cWSCK8wAAHYUb_VGa6NIyRsdR9i0m6tih46wcbafeGmMTQ6Y

Jon-Are Pedersen september 10,

Faller du ofta i fördömelse? Består ditt liv av ständiga misslyckande när det gäller det andliga livet med Gud? Misslyckas du i allt vad du gör? Du har du med största sannolikhet kommit till tro på fel evangelium!

Evangeliet är till för dig!

Många menar sig tro på evangeliet därför att de har bekänt Jesus som Herren och att från och med nu ska livet bli en dans på rosor. Men så är inte fallet. För det första så är evangeliet de goda nyheterna. Men inte vilka goda nyheter som helst. Det är inte de goda nyheterna om vad vi nu ska bli, eller vad vi nu ska få. Det är inte de goda nyheterna om att vi är speciella eller ska få makt över onda andar, att vi ska göra samma gärningar som Jesus gjorde och ännu större. Det är inte de goda nyheterna om att vi nu ska trampa på ormar och skorpioner, att vi ska lägga världen under våra fötter. Det är inte ens de goda nyheterna om att vi nu kommer till himlen när vi dör.

Vad är evangelium då? Det är att Kristus led för våra synder, att vi nu får omvända oss från synden och har fått förlåtelse i Jesu namn!

Jesus förklarar det för oss i Luk. 24.
Luk. 24:46-48 Och han sa till dem: Så står det skrivet, och därför var det nödvändigt att Kristus skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Och ni är vittnen till detta. SRB16.
Inget av detta handlar om våra gärningar eller om vad vi nu ska få, utan evangeliet handlar om vad Jesus gjort för oss för att vi ska ställas fram inför honom utan fläck eller skrynkla, utan den smutsiga klädnaden som våra synder är inför Gud. Evangeliet är Luk. 24:46-48 och beskrivs också så här: Sök Guds rike och hans rättfärdighet, så ska du få allt detta också (mat och dryck och kläder. Matt. 6:33). Söker vi ”allt det andra” först, har vi börjat i fel ände. Det är inte evangeliet!

Förstår du att Kristus LED för dina synder? Att du behöver omvända dig från synden för att få förlåtelse? Åkalla Herren Jesu Kristi namn, erkänn att du behöver få nåd till frälsning och det ska bli dig given. Om du bygger din tro på din fullkomlighet eller på dina förträffliga gärningar, är det inte så konstigt att du lider under fördömelse. Men om du däremot bygger din tro på att Jesus dog för oss medan vi ännu var Guds fiender, och tar emot förlåtelsen genom Jesus Kristus, då kommer Guds frid som övergår allt förstånd att bevara ditt hjärta i frid.
Kol. 1:21-23 Också ni, som tidigare var främmande och i ert sinnelag fiender genom onda gärningar, har han nu försonat i hans jordiska kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga, fläckfria och fria från anklagelser, om ni förblir i tron, grundade och fasta, och utan att låta er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört, som har blivit predikat för allt skapat under himlen,, och vars tjänare jag, Paulus, har blivit. SRB16.
Kol. 2:13-15 Och ni, som var döda i era synder och i ert oomskurna kött, har han gjort levande med honom, i och med att han förlät alla era synder och utplånade den handskrift som genom sina stadgar vittnade emot oss, och han tog bort den genom att spika fast den på korset. Han har avväpnat furstendömena och makterna och låtit dem bli till skam inför alla, genom att han öppet triumferade över dem genom honom. SRB16.
Vi beundrar korset, men vill inte gå igenom korset. Vi jublar över korset, men förstår inte att ta på oss vårt eget kors. Vi tackar Jesus för att han gav sitt liv för oss, men vi reserveras oss från vår egen död. Vi är tacksamma för Jesu död på korset men undviker att själva leva ett korsfäst liv. Inte undra på att vi sliter med fördömelse.

I Tyatira går Jesus emot gärningslära och det ständiga offer som gjordes genom Jesabel, hon som förförde församlingen till att ”äta kött offrat åt avgudar” och att leva i ”otukt”, och till just den församlingen säger han följande:
Upp. 2:26 Och den som segrar och håller fast vid MINA gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över hedningarna. SRB16.
Håller du fast vid Jesu gärningar, även om du blir svag, då lever du ett korsfäst liv. Håller du fast vid Jesu gärningar även om du skulle falla, då lever du ett korsfäst liv. För du mäter dig då inte efter vad du gjort, och vad du klarar av, utan vad Jesus gjort och vad han presterade för oss. När du förlitar dig på Herren av hela ditt hjärta, så blir dina egna gärningar som smuts och när du inser att dina egna gärningar är som en smutsig klädnad inför Gud, så vill du hellre bli iklädd Kristi rättfärdighet – du förtröstar på Herren av hela ditt hjärta, själ, kraft och förstånd och inte på dig själv. Då vandrar du i Hans gärningar, då håller du fast vid Jesu gärningar och det är så vi vandrar i Anden. Vi är då korsfästa.

Lev i Guds nåd, håll fast vid bekännelsen, var fast övertygade i tron, och låt er inte rubbas från det hopp vi har i Kristus Jesus för han sa på korset: Det är fullbordat! Och allra sist: Vi övervinner synden och mörkret i kraft av Jesu blod, i kraft av vårt vittnesbörds ord, och vi älskar inte våra liv intill döden.
Upp. 12:11 Och de övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, och de älskade inte så sitt liv, att de drog sig undan döden.

Reflektioner över Guds ord.

Romarbrevet Kapitel 12. Lyda Gud?

1 Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.3 I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 4 För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, 5 så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.6 Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, 7 att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, 8 att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.9 Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10 Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. 11 Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. 12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 13 Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. 17 Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. 18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.19 Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.21 Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

  1. Romarbrevet är underbart och så lärorikt. Men..det slår mig att så många inte förstått vad Paulus vill säga. Många av bibelverserna blir i stället något som man kan använda lite hur man vill- – för att man inte förstår text och mening. Man rider på att man ska förmana andra kristna, och gör det så att de ofta blir mycket sårade, man förstår inte att man sårar, man är så uppfylld av sig själv och sin ‘godhet’.

2. Enigheten är också ett problem om man ser på Johannes evangeliet kap 17. Enhet kallar man den och då leder den till ekumeniken!

3.I mångt och mycket följer man inte att lära känna kärleken! den som Jesus talar om, för man är för självisk för det, och då rasar ju bibeltexten ihop.

4.Man gråter inte alltid med den som gråter eller hjälper inte alltid den som behöver hjälp. Genom åren har jag sett många människor som inte har förstått bibeltexter och som går efter sitt EGET huvud men inte efter Guds vilja.

-Man är inte alltid så god som man borde, men ofta väldigt Självgod! —–ja det är en av mina reflektioner över detta kapitel som verkligen är underbart och som jag vill följa.

Att predika Guds Evangelium. Apostelns tjänst

1 Thessalonikerbrevet Kapitel 2
Apostelns tjänst i Tessalonike

I detta brev kan man inte låta bli att bli väldigt rörd av texten. Här kan vi se hur man av hela hjärtat, som tillhör Gud, vill tjäna och behaga honom trots svårigheterna man går igenom! Tänk på hur det är i dag i Sverige och hur lite man vill höra på Guds ord och hur bekvämt man har det då man åker runt och tycker att man är en världsevangelist men gör många många fel på vägen! Brevet:

1 Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. 2 Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. 3 Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. 4 Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.
5 Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. 6 Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, 7 även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt bland er. Som när en mor sköter om sina barn 8 ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.
9 Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, 12 och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar er till sitt rike och sin härlighet.
13 Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. 14 Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna, 15 som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.
Längtan att besöka tessalonikerna
17 Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss. 19 Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.

Är du villig att lida och att dö för Kristus? Är du villig att ta stryk för att föra fram evangelium och få lida för din tro?   -Tack Jesus för min frälsning! 

Guds ord. Att vara nära Jesus

”Kungarnas Kung och herrarnas Herre.”

The NAME

Revelation 19:16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: “Kungarnas Kung och herrarnas Herre.”

På Jesu tid var det verkligen äkta vara, ja han själv, vår Gud, och det skedde saker som inte så ofta sker idag. De videos om ‘mirakel’ man får se idag är oftast från mega-kyrkor där man raglar o skrattar o ligger på golvet med satan i sitt sinne, vilseledd av en s k predikant som älskar pengar mer än liv. Var är det äkta som Jesus ger?? Finns det? Men var?? Vi behöver få uppfyllas av hans kraft idag! Vi borde få predika det glada budskapet utan att man går på oss och slår oss både med ord och slag. Det är inte så accepterat att stå i gathörnen o predika eller på andra ställen med folk…. numera kan man bli anmäld. Man är avskydd och värre kommer det att bli. Herrens ord är kraft och profeterna, de riktiga o sända av Gud, finns de?? Var?? Liv. Att söka Jesus, att söka Herrens ansikte, att stanna i ordet, Ordet, som han gett oss att fullborda bland människorna. Men människor blir ju hindrade av så många falska profeter och i de s k kyrkorna finns ekumeniken som bromskloss och förvillelse och pastorerna som hindrar profetiorna p g a rädsla o annat. Jo jo… 2019… hmm Jesus kommer snart. Låt oss få vara Guds barn! Vi behövs bland dem som går fel väg!  

Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in i bland ulvar. /Artikel H Lindelöw

CALLED

Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar

– Vem har användning av lamm mitt ibland ulvar? Det finns väl ingen i världen som skulle tycka att det vore klokt. Det finns ingen – jo, det finns en: Gud har användning för lamm ibland ulvar!

– Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat, och för det uppdraget duger inte några av våra egna kvalitéer.

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Jesus säger i sin bergspredikan:

– Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara (Matt 6:19-21).

Och så fortsätter han i Matteus 6:22-23:
– Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!

Jesus landar sedan i det för många av oss inte obekanta ordet:

– Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon (Matt 6:24).
Här läser vi om ögat som kan vara friskt, men som också kan vara fördärvat. Jesus säger det i direkt anknytning till när han talar om att samla. Det är fråga om vad vi tycker är värt någonting, vad vi vill ha blicken fäst vid. Jesus talar om att ögat kan vara friskt eller fördärvat, och helt säkert menar han att det beror på vad ögat fascineras och fångas av.

Människor söker och värderar på olika sätt, och samlar på olika ting. Det beror på vad man är inställd på, vad man vill bygga upp för något. Aposteln Paulus får fram det ganska väl då han undervisar Timoteus om hur det finns olika slags dispositioner beroende på vad man har för intressen:
– Så bliv nu du, min son, allt starkare i den nåd som är i Kristus Jesus. Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen, det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra. Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman (2 Tim 2:1-3).
Här jämför Paulus tjänsten för Gud med en strid, och visst är det så. Men han tar också fasta på och jämför med hur det är för en vanlig soldat:
– Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold (2 Tim 2:4).

Han fortsätter:
– Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning. Åkermannen, han som gör arbetet, bör främst av alla få njuta av frukten (2 Tim 2:5-6).
Det är klart att den som tjänar i krig ser till att han är duglig för det. Och den som idkar sport, som är idrottare, ser till att han klarar av tävlingen. Den som är åkerman och arbetar på åkern gör vad han kan för att det ska gå så bra som möjligt med jordbruksarbetet. Det här har definitivt att göra med ögat. Vi förstår att den som tjänar i krig, han utvecklar sinne för det som är bra där. Han kommer att samla och se till att han har det som gör honom till soldat. Det kan vara militärklädsel och vapen; just sådant som gör att han kan utföra sin uppgift.
Vi kan jämföra med kung Saul. På hans tid rasade ett krig mellan Israel och filistéerna.

– Men kriget mot filistéerna pågick häftigt, så länge Saul levde. Och varhelst Saul såg någon rask och krigsduglig man tog han honom i sin tjänst (1 Sam 14:52).

Saul förde krig, och det som intresserade honom var att värva de rätta personerna, helst också med den rätta utrustningen. Han hade beredskap och värvade den som såg ut att duga. Varhelst Saul såg någon rask och stridsduglig man, tog han honom i sin tjänst. Var då Sauls öga friskt? Det var inte helt friskt, det förstår vi när vi läser hela historien. Hans öga var delvis fördärvat, och det blev allt sämre då han förlorade blicken för de gudomliga tingen.
Om vi nu jämför med det andliga livet och tjänsten för Gud, kan vi se att Jesus sökte människor. Men vad för slags folk sökte han? Och på vilket sätt sökte han? Det här är mycket intressant, och om det handlar om att ha ett friskt öga, så borde väl synen Jesus hade gälla. I Lukas 10 står det om att Jesus utser. Och här har vi en som definitivt har ett friskt öga:

– Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte komma. Och han sade till dem: ”Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd” (Luk 10:1-2).
Jesus vill ha arbetare, han rekryterar dem på sitt sätt och sänder ut dem:
– Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar (Luk 10:3).
Så säger mannen med friskt öga. Men vad är detta för strid, vad är det för villkor? Ska man skicka in folk bland ulvar? Det rätta vore väl att möta ulvens styrka med något motsvarande? Men så går inte Jesus tillväga. ”Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.”

Det finns ingenting av ulven i det han gör. Han sänder sina arbetare in bland ulvar, men inte som ulvar, utan som lamm. Och då blir det väldigt allvarligt: vad söker han då för kvalitéer hos sina arbetare? Jag kan inte se någonstans att Jesus överväger om det finns några kvalitéer. Vi kan läsa om när han kallar sina tolv apostlar. Det står att han hade tillbringat natten innan i bön. Men vi får inte se in i något resonemang om hurudana speciella egenskaper han sökte. Jesus resonerar inte på det sättet. I Guds ögon handlar det om att vara verksam bland människor som över huvud taget inte har några som helst kvalitéer. Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat, och för det uppdraget duger inte några av våra egna kvalitéer.

Vi kan ha kvalitéer för allt möjligt. Vi kan ha färdigheter och talanger som gör oss till goda soldater, men det är inte att vara en arbetare för Gud. Vi kan ha talanger och färdigheter som gör oss till goda idrottare, men det är inte att tjäna Gud. Och vi kan av både arv och miljö ha utrustning som gör oss till bra jordbrukare. Men när det gäller att tjäna Gud, så finns det ingen av oss som har naturlig utrustning och fallenhet. Inför den uppgiften måste det ske en förvandling – inifrån och ut. Det är ju detta som är frälsningens under, pånyttfödelsens radikala förvandling!

”Jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.” Vem har användning av lamm mitt ibland ulvar? Det finns väl ingen i världen som skulle tycka att det vore klokt. Det finns ingen – jo, det finns en: Gud har användning för lamm ibland ulvar!
När Jesus sänder ut lärjungarna har han gett dem undervisningen om att skilja mellan ett friskt och ett fördärvat öga.

Världen är full av ljus, den är så upplyst. Man kan jämföra med Egypten på den tiden då det var ett upplyst rike. När Gud förde Israels barn ut därifrån, hade han ett väldigt arbete med att få Egyptens ljus, den höga kulturen, att lämna deras ögon. De skulle inte vägledas av Egyptens ljus, utan de skulle vägledas av Gudsordets ljus. Det är tyvärr så att för många får Egyptens ljus vara det som vägleder. Deras ögon var fortfarande fulla av Egyptens ljus. Vi kan läsa om det under ökenvandringen, exempelvis i 4 Mosebok 11:4-6:
– Och den blandade folkhop som åtföljde dem greps av lystnad; Israels barn själva begynte då ock åter att gråta och sade: Ack om vi hade kött att äta! Vi komma ihåg fisken som vi åt i Egypten för intet, så ock gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäkta våra själar, ty här finnes alls intet; vi få intet annat se än manna.

De var uppfyllda av Egyptens ljus; det ljus som levererade de egyptiska argumenten mot Guds tankar, mot Guds plan och mot Guds vilja. Ögonen var upplysta och uppfyllda av Egyptens ljus.
Israels barn var ett herdefolk som hade blivit trälar. Befrielsen från denna förfärliga träldom bestod inte bara i att lämna ett visst territorium, utan det måste faktiskt ske en befrielse också på det sättet att ha ett friskt eller ett fördärvat öga. Hur ska ögat, som genom frälsningen blivit friskt, bevaras friskt? Vi lever i en upplyst tid, i en värld full av ljus! Många gånger är det Lucifers, ljusbringarens ljus som också levererar argument. Vi måste vara vaksamma, och se till att vi bevarar vårt öga friskt! Det gäller att se upp med vad vi verkligen skådar efter.
Vad är det vi tycker är viktigt att ha?
Vi läser hur Jesus sände ut lärjungarna i Lukas evangelium 10:4:
– Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen icke på någon under vägen.
Här talar Jesus om något mycket intressant: Han talar först och främst om en penningpung, och för det andra talar han om en ränsel. I penningpungen kan man förvara mynt, och i ränseln kan man förvara en hel del annat som man samlar på sig. Vi ser här en avskildhet, målmedvetenhet och en idog strävan att bevaras i uppdraget; lära sig se, lära sig tänka på rätt sätt. Lärjungarna var så benägna att haka på människotankar, men det gäller att bevaras i uppdraget – bevaras, och vara i stånd att komma med fridens budskap:
– När I kommen in i något hus, så sägen först: ’Frid vare över detta hus’ (Luk 10:5).

Ingen penningpung, ingen ränsel; inga möjligheter att samla och förvara saker som kan dra i någon annan riktning än den Han vill. Bibeln talar om dem som samlar och ger flera exempel på dem som samlat sig själv till undergång och fördärv. Gamla testamentets profeter talar om riken som Tyrus eller Babel, och även andra.
I Tyrus hade man förmåga att uppskatta tillvaron. Där byggdes i sin tid en högt stående kultur. Vi läser i Hesekiel 27 beskrivningen av materiella rikedomar nästan utan gräns. Vi läser om skeppet som symboliserar Tyrus:
– Av cypress från Senir timrade de allt plankverk på dig; de hämtade en ceder från Libanon för att göra din mast. Av ekar från Basan tillverkade de dina åror. Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt trä från kittéernas öländer. Ditt segel var av fint linne (Hes 27:5-7).
Hör här! Cedrar, cypresser, ekar som är utsökta träslag. Elfenben i ädelt trä och segel av fint linne. Här kan man gå igenom och se hur väldigt utrustat detta rike var. Och det var inte utan vidare. Där fanns en furste, och han var klok. Fursten i Tyrus läser vi om i nästa kapitel. Gud själv säger till honom där:
– … och sant är att du är visare än Daniel; ingen hemlighet är förborgad för dig; genom din vishet och ditt förstånd har du skaffat dig rikedom, guld och silver har du skaffat dig i dina förrådshus; och genom den stora vishet varmed du drev din köpenskap har du ökat din rikedom … (Hes 28:3-5).

Här står inte bara om att ha en ränsel och penningpung – det handlar om hela förrådshus. Varför inte? Han hade ju ett rike. Ett av de stora, inflytelserika, betydelsefulla rikena i världen på den tiden som också är en förebild, som profeten Hesekiel får lyfta fram så att en andlig lag som Gud givit oss kunskap om blir åskådliggjord. Och vad är det för andlig lag? Det är att högmod går före fall. Det var precis detta som var problemet:
– … genom den stora vishet varmed du drev din köpenskap har du ökat din rikedom, och så har ditt hjärta blivit högmodigt för din rikedoms skull (Hes 28:5).
Detta är väldigt allvarligt, av den anledningen att Jesus talar om att samla. Han säger: samla er inte skatter på jorden, där mott och mal förstör, men samla er skatter i himmelen. Han säger till sina lärjungar att de inte ska ha penningpung, inte ha ränsel. Men han säger inte att de ska låta bli att samla. Visst ska vi samla på värden. Sådant som kan jämföras med ädla stenar och pärlor. Det kan jämföras, men det är inte på det materiella planet. Och för att vi ska kunna samla, behöver vi få syn på andra förråd.

Det som Tyrus talar om är en insamling. Av någon anledning börjar en rörelse; en ruljans, en handel. Och anledningen till det har vi klart för oss: Det finns en väldigt klok furste som förstår hur han ska utnyttja alla förutsättningar maximalt för att bygga upp detta Tyrus. Tyrus blir större och större, rikare och rikare. Det blir så mäktigt till slut att alla måste rätta sig efter Tyrus. Dess furste riktade konungarna.

Man möter också exempel på andra former av insamlingar i Bibeln. I Israel blev det en insamling i öknen vid foten av Sinai berg. Då handlade det om en frivillig insamling med ett speciellt syfte. Vi kan läsa om den i 2 Mosebok 25:
– Och HERREN talade till Mose och sade: Säg till Israels barn att de upptaga en gärd åt mig; av var och en som har ett därtill villigt hjärta skolen I upptaga denna gärd åt mig (2 Mos 25:1-2).
Här finns en väldigt intressant skillnad, därför att orsaken till att det blev en insamling av rikedomar och en väldig handel i Tyrus på den tiden, var framför allt fursten i Tyrus. Men här kommer som en befallning genom Mose från Gud, att var och en som har ett villigt hjärta ska vara med. Ett villigt hjärta. Det här blev en frivillig insamling, och meningen var att det skulle hjälpa folket att få begrepp om Guds vilja. Att kunna fira gudstjänst, att kunna ha de rätta förebilderna för att fira gudstjänst. Därför kan vi också läsa om den här insamlingen att det ingår väldigt mycket fina träslag och tyger och ädla stenar, men ändamålet är definitivt inte att några världsliga intressen ska göra sig gällande. Det är inte meningen att Egyptens ljus ska lysa i tabernaklet i öknen, utan det ska Gudsordets ljus göra. Det var inte lätt att bevara ögat friskt. Det var fördärvat också för så högt uppsatta som prästen Aron och många andra.

Vi måste kunna identifiera vad vi har för ljuskälla. I ändens tid är det särskilt nödvändigt att kunna identifiera om vårt öga är friskt och inte fördärvat. Det är viktigt att återvända till de ursprungliga begreppen om vår kallelse och vårt uppdrag som vi har i de fyra evangelierna.
Det är en väldig kamp för församlingen att kunna överlämna evangelium oförvanskat. Något av det absolut svåraste vi kan ha att kämpa med, är just att vi har ljus i världen. Världen är upplyst. Och det ljuset utmanar evangeliets ljus och syftar också till att släcka evangeliets ljus om vi öppnar för det ljuset och släpper in det.
Jesus har en liknelse i Matteus 13 som är mycket intressant:
– Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den (Matt 13:45-46).

En köpman söker efter goda pärlor. Vad är det här för köpman? Det verkar inte vara en köpman som vill få igång en ruljans, för då skulle han inte nöja sig med en pärla. Han säljer allt han har för att få en pärla. Ganska märkligt. Vad är det som säger att en pärla är värd allting? Det här handlar också om synen. Det här är besläktat med att Jesus kunde sända in lamm ibland ulvar, och inte avser att möta ulvens styrka med andra ulvar.
Man skickar inte lamm mitt in ibland ulvar. Men det gör Jesus. Och här har vi en pärla. Han har funnit en dyrbar pärla, och då går han bort och säljer allt vad han äger. Vad är det för någon enda pärla som är värd allt? Jag tror det handlar om den sanning som förmår frälsa din själ. För att ha en frälst och försonad själ, vad måste man vara beredd att göra? Man måste kunna säga nej till Egyptens erbjudanden. Man måste kunna säga nej till Lucifer.
Det var nära att Simon Petrus inte gjorde det. Vi läser om det i Matteus 16. Då får Jesus så småningom undervisa om efterföljelsen och han säger så här i Matteus 16:25-26:
– Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?

Så säger inte Lucifer. Han säger tvärt emot vad Jesus säger. Om han säger tvärt emot Jesus, då är det inte så svårt att förstå vad han säger. Han säger: ”Vad hjälper det en människa om hon förlorar hela världen, men frälser sin själ? Vinner sin själ? Vad är det att ha? En frälst själ utan världen? Världen är det ju som ger mening!” Ja, världen ger sannerligen mening åt en hel del i olika relationer och positioner. Men när det kommer till valet att välja Jesus eller ej, så har världen i alla fall aldrig någonsin något alternativ. Världen har inte något i jämförelse med Honom.

– Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans gärningar (Matt 16:27).
Den kristna församlingen har genom historien kämpat. Kampen för tron, kampen för den dyrbara pärlan. Att se till att vi får förmågan att samla skatter; inte på jorden, utan i himmelen. På vilket sätt samlar vi skatter i himmelen? Vad är det som äger bestånd? Jo, det verk Gud får utföra när han skapar trohet. Det är verkligen en skatt i himmelen. Trohet kan naturligtvis också uppskattas i världen, men det finns en djupare dimension. Vi kan se hur exempelvis Daniel var trogen. Han var gudfruktig och trogen, och blev fördenskull utsatt för angrepp. Vi läser om hur han gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna och satraperna:
– Då sökte de andra furstarna och satraperna att finna någon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna någon sådan sak eller något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hos honom (Dan 6:4).

Daniel var trogen i sin tjänst. Jesus själv är, enligt Uppenbarelseboken 3 det trovärdiga och sannfärdiga vittnet; begynnelsen till Guds skapelse. Trogen, kan det översättas med. Trogen, och trovärdig!
Jag är så glad för att vi har möjlighet att få höra vad det trovärdiga vittnet har att säga om trohet. Han talar om trohet i tre olika aspekter. I Lukas 16 finns en intressant liknelse. Jag vill läsa den, inte för att undervisa andra, utan för att själv bli undervisad. Jag känner mig nämligen helt tillintetgjord inför de här orden. Tre olika infallsvinklar på troheten i Jesu undervisning finner vi i Lukas 16:10-12:
– Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är. Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda? Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
Vad är det minsta? Om vi funderar på det, kanske vi måste ifrågasätta vår egen uppfattning om vad som är det minsta. Israels barn sa: ”Vi kommer ihåg Egypten, allt som fanns där.” Samtidigt suckade de: ”Här finns ju bara manna.” Man kan säga att det fanns olika alternativ i deras resonemang, och där tillhörde definitivt mannat det minsta. Egyptens erbjudanden var större, men mannat, det var inget för dem. Då kan man undra om de hade rätt syn? Vad är det minsta? Har vi fått något som vi tycker är det minsta? Tänk om det är Gud som sätter oss på prov? Han vill se hur vi behandlar det.

Det är inte utan vidare som Paulus jämför med krigsmannen, idrottaren och bonden. Det här är områden där man kan ha god vägledning av världen, av dem som har erfarenhet. Och det kan användas som en jämförelse med hur vi bör förhålla oss när det gäller Guds verk. Då har vi nämligen ingen vägledning av världen. Vi måste göra oss helt beroende av Gud. ”Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?” Vi kanske tycker att den orättrådige Mamons goda är så gott, så det behövs inget mer. Så tycker vi då att vi blivit andligt förblindade. Det finns också någonting som heter det sannskyldiga goda. Här tycker jag nästa vers är enkel:
– Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
Det som hör er till. Så prövas vi alltså med det minsta, och vi prövas med det som tillhör en annan. Vad är det som tillhör en annan, och vad är det som i själva verket tillhör oss? Du tycker inte att du känner dig hemma, du tycker inte att du platsar, du tycker ingenting stämmer. Kanske är det Gud som sätter dig på prov? Du får syssla med det som tillhör en annan. Det kommer en dag, om du är trogen då du får syssla med det som tillhör dig. Du har alltså ännu inte fått det. Du har inte sett det som tillhör dig. Vad är det för något? Aposteln Paulus skriver om det som Gud har berett. Vi läser:
– vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom (1 Kor 2:9).

Vad samlar vi för? Vi kanske samlar för att bygga något. Abraham samlade aldrig för att bygga någonting. Han väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud. En stad med fasta grundvalar. Har vi intressen i tiden? Vill vi utföra projekt? Vill vi bygga? Det finns så mycket som handlar om att bygga. Vi samlar för att bygga, vi har penningpungar, vi har ränslar, vi har förråd i den religiösa världen för att bygga något åt Gud. Men Gud behöver inte vår insats att bygga något för honom. Han behöver sådana som är trogna och förstår att vänta på honom.
Amen.

Artikeln:  https://www.midnattsropet.se/2018/07/se-jag-sander-eder-sasom-lamm-mitt-in.html

One of my favorite scripture because this is the first scripture the Lord led me to read to let me know what is about to take place and He did! 🙌 Praise Him!

Hånar och förtalar Jesus, så gör man i de sista tiderna som är nu. Dörren till himmelen. False prophets

Rapture Mockers, You will be left behind by Jesus Christ on Rapture day if you are a lukewarm/cold Christian, Satanist, Atheist, Agnostic, Freethinker, New Ager, Occultist, Muslim, Idolater, unrepentant sinner and unbeliever. People must be ready always. People must be perpetually prepared for the glorious Rapture. Bild 1    Det är så populärt (genom alla tider) att förlöjliga och håna Jesus. Det har ALLTID varit likadant med den saken! MEN..de som gör så kommer att få en mycket obehaglig upplevelse som kommer att vara hela deras återstående liv – in hell.

Bild 2      Det finns dåligt med tid kvar-  Dörren till himmelen stängs snart, eller dörren som stänger människor inne i ett evigt fängelse p g a  att man inte vill tro på Jesus.

The Rapture is very close. Just hold the newspaper in one hand, the Bible in the other, and compare the two -- and you will see.     

The little prayer(alter call), is not the way to salvation or heaven. Helvetet är / kommer att bli fullt av kyrkofolk som har trott på en enda bön /vid altaret/ för att slippa komma till mörkret, men de har inte förstått att vända om till Jesus i tro och omvändelse/frälsning.

JOEL OSTEEN- I'M CALLING YOU OUT! Read the Bible and the missing books of the Apocrypha read ,study ,Repent and follow the Commandments;-) TV-evangelisterna d v s de falska profeterna fyller kyrkorna och lurar människor på deras liv. De tror att de blir frälsta och helade men de blir sannerligen lurade på det eviga livet! Vad de ‘predikar’ är inte Jesus, det är pengar och välgång och lycka! De vill ha pengar för att människor skall bli frälsta, människor ska betala för frälsning. Resultatet bli tomhet, icke frälsning. Så stäng av tv-predikanterna och ägna dig helhjärtat av att söka Gud innan det är för sent.Tro Evangelium!

  /Bilder Pinterest

Bröder och systrar i tron, men vilken tro?/ Går du genom livet med Jesus?

Bröder och systrar i tron, men vilken tro?

http://experimentlandet.blogg.se/2018/april/broder-och-systrar-i-tron-men-i-vilken-tro.html

Många som kallar sig för kristna och för Jesus lärjungar ser alla som kallar sig detsamma som bröder och systrar i tron. För dem är katoliker (som tror på att påven är Jesus/Guds ställföreträdare här på jorden) liksom Jehovas vittnen, Mormoner, Sjundedagsadventister med flera deras bröder och systrar i tron trots att dessa tror på en annan Jesus och på ett annat evangelium än på Jesus (Guds) evangelium.

En del så kallade ”kristna” går till och med så långt som att kalla judar, muslimer, buddister, hinduister, ateister och människor inom new age rörelsen för bröder och systrar med motiveringen att alla har någon slags tro (all tro är lika mycket värd, kom inte och säg något annat!!) och att alla är människor (alla människor är snälla och lika mycket värda!), samt att det finns något gott i alla läror och i alla religioner. Att vi kan lära oss av varandra och lära oss att samarbeta och kompromissa över gränserna oavsett vilken tro vi har.

Är detta vad Jesus/Gud (bibeln) lär att vi som vill vara Jesus lärjungar skall göra? Skall vi som frälsta och pånyttfödda i Herren Jesus Kristus ta till oss främmande evangelium/andra läror för att det finns något gott i dessa läror och för att de som står upp för dessa läror är SNÄLLA?

Uppmanar Jesus oss till att ta tillvara på det som är bra inom alla tänkbara läror (religioner) som kallar sig för kristna läror men som inte bygger på den rätta grunden/på Jesus utan på olika människoverk som människor och inte Gud/Jesus ligger bakom? Att vi skall plocka (ta till oss) det som är bra från katolicismens lära, från Jehovas vittnens lära, från Mormonernas lära, från Sjundedagsadventisternas lära, från Judendomens lära, från Islams lära, från Buddismens lära etcetera etcetera bara för att alla läror och religioner är lika mycket värda ur ett mänskligt och världsligt perspektiv i våra så kallade DEMOKRATISKA SAMHÄLLEN!

Att vara bröder och systrar i tron måste väl ändå innebära att man har samma tro för hur kan man annars vara bröder och systrar I TRON?

Enligt de FALSKA kristna så går det utmärkt att vara bröder och systrar i tron trots att man inte delar samma tro eftersom de menar att bibeln kan tolkas på så många olika sätt.

Detta har tragiskt nog lett till att även judar, muslimer och folk med andra religioner ses som de på Jesus troendes bröder och systrar för de tolkar också bibeln på olika sätt. De har därför ”i sann demokratisk/religiös anda (lever vi inte i en demokrati?)” rätt att ge hals och tycka till om hur bibeln skall tolkas.

Det att bibeln kan tolkas på så många olika sätt kommer inte från Gud utan från Satan. Om det hade varit Guds/Jesus vilja att bibeln skall kunna tolkas på många olika sätt så hade han talat om det.

Anledningen till att de ”FALSKA kristna anser att det går att tolka bibeln på så många olika sätt är för att de vill vara vän med Satan och med världen och med världens människor som styrs av den antikristliga anden som de drar nytta av på olika sätt.

De tolkar bibeln som deras herre (Satan) tolkar bibeln och i syfte att leda de sant troende bort från Gud/Jesus med siktet inställt på sin herres (Satans) mål som är att skapa en världsreligion av alla religioner och läror i vilken det sägs att fred och kärlek (ENHET, ENHET I ANDEN??) skall kunna uppnås/råda men som Gud/Jesus (bibeln) inte talar ett endaste ord om.

Att gå i ok med Satan och med världen (med världens, Satans ande och med världens barn) är en obiblisk lära, en Satans lära. Jesus/Gud vill avskilja ett folk för sig precis som han i det gamla förbundet utvalde judarna till att bli hans utvalda folk vilka dessvärre valde att som ett folk (en grupp) bryta förbundet med Gud/Jesus.

Endast ett fåtal av folket/gruppen kom efter ökenvandringen från Egypten där de hade varit slavar, fram till det förlovade landet. Gud/Jesus utrotade de flesta av sitt ”utvalda” folk i öknen på grund av knorrande, gnällande och dyrkanav avgudar eller med ett annat ord på grund av OTRO. Gud/Jesus skapade efter det ett nytt och bättre förbund i Jesus Kristus (Gud kom som en människa till jorden och som Jesus vilken var hundra procent människa och hundra procent Gud) och det nya förbundet i Kristus Jesus handlar inte om ett FOLKS utvaldhet utan om att alla som TROR på Gud/Jesus är hans barn. Som tror på att Jesus är MESSIAS/GUD kommen i köttet.

Det gäller judar såväl som icke judar vilket judarna (de som tillhör Satans synagoga) inte kan smälta då de fortfarande vill se sig som Guds utvalda folk (som om Gud fortfarande har ett speciellt förbund med dem vilket han inte har) och som de kristna kyrkorna (Satans kyrkor och samfund) ställer upp på vilket är en SKYMF mot Gud/Jesus då de trots att Jesus Kristus har friköpt dem (tagit dem ut från slaveriet i Egypten) väljer att stanna kvar i fångenskap. I det gamla förbundet som Gud/Jesus vill att de skall lämna.

De (de kristna kyrkorna och samfunden) har valt att vandra i samma spår som judarna valde att vandra och som ledde till att Gud utrotade majoriteten av dem redan under ökenvandringen men vill så gärna tro att Gud har förändrats och blivit en mer kärleksfullare och barmhärtigare Gud än han var då.

Inte kan väl Gud/Jesus bli ond om vi stödjer och supportrar avgudaläror (onda andars läror/börjar dyrka guldkalvar) samt samarbetar och kompromissar med dem som står upp för dessa läror säger de ”FALSKA” kristna. DE SOM STÅR UPP FÖR ANDRA LÄROR OCH RELIGIONER KAN JU OCKSÅ VARA SNÄLLA OCH ÄR JÄTTESNÄLLA. Inte kan det väl vara något hinder eller något fel i att samarbeta och att kompromissa med dem?

Är det Gud/Jesus som talar dessa ord eller är det Satan som talar? Om det är Satan som talar via någon som kallar sig kristen, som kallar sig för en Jesus lärjunge, kan man då som en Jesus lärjunge (som vill stå fast i tron på Jesus), kalla den för en broder eller för en syster i TRON även om den säger att den är det?

Det vore kul om ni som tror på Jesus och som söker er till min blogg som har ganska många besökare varje dag men väldigt få som väljer att kommentera, kunde börja att tala ut. Om jag har fel i det jag skriver (vilket jag tror ibland) så vore det en kärleksgärning att tala om det.