Tag Archive | EVANGELIUM

Tvätta dig ren

Kan vara en illustration av text där det står ”WEARE A BRAIN WASHED GENERATION”
Översättning Folk som vakthållare, jag försöker göra budskapet så uppenbart som möjligt … För att inte bli hjärntvättad av den här smutsen i denna värld måste du först omvända dig (bli omvänd) och tro på Kristi evangelium och vara fylld med den Helige Ande… .. Följ Jesus på hans vis; ta bort hjärntvätten från dig, sådan som långsamt men säkert fått hela denna världens smuts att samlats i dig, …… Hans ord kommer att rena dig ……

Folks as a Watchman, I try to make the message as obvious as possible……To be un-brainwashed by the filth of this world, you must first repent (be converted) and believe in the Gospel of Christ and be filled with the Holy Ghost…..Walk in His Ways; then un-brainwash yourself by the Water of God’s Word which slowly but most surely get all of this world filth and slim out of ya……His Word will cleanse you…….

Be Filled With God’s Word…..Read, Study Memorize God’s Word in the Holy Bible…..

Ephesians 1:17-19 King James Version (KJV)17 That the God of our Lord Jesus Christ, the Father of glory, may give unto you the spirit of wisdom and revelation in the knowledge of him:18 The eyes of your understanding being enlightened; that ye may know what is the hope of his calling, and what the riches of the glory of his inheritance in the saints,19 And what is the exceeding greatness of his power to us-ward who believe, according to the working of his mighty power,

Ef 1:17-19 17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. 18 Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.

Kan vara en bild av text där det står ”Överlämna din väg at Herren”
Hälsn Maria

Kolportören

https://midnattsropet.se/midnattsropet/kolportoren/

Kolportören

Av Stefan Dahlberg

Det finns två kategorier av uppgifter som betytt oerhört mycket för Guds rike och församlingen. Ändå är de inte omnämnda i egentlig mening i bibeln. Men utan dem tror jag resultatet skulle varit helt annorlunda. I synnerhet under “väckelsernas tid”. Jag tänker på kolportören och söndagsskollärarens. Två viktiga uppgifter.

Ordet kolportör använder vi inte längre i vårt vardagsspråk, men det var en kringvandrande försäljare av biblar och andlig litteratur. I det gamla bondesamhället fungerade denna evangelisationsmetod eller vad vi nu vill kalla det för, i synnerhet på landsbygden. När vi idag ska träffa varandra ringer vi oftast och bestämmer tid, det är inte så vanligt att vi går objudna till folks hem. Förr var man mer beroende av varandra och gick till varann på ett helt annat sätt. Det var också naturligt att föra ut evangelium bland folket. Något av en “gammaldags gudsfruktan” fanns hos många vars grund lagts i skola, kyrka och hem. Förvisso var en del avogt inställda till kyrkan och dess tjänare och var ej så glada att få besök av “de gudliga”.

Det skrivna ordet har alltid varit till stor upplysning, uppbyggelse och vägledning. Många böcker med enkla vittnesbörd från vardagen, gripande berättelser, men även undervisande litteratur nådde på detta sätt in i hemmen, till vanligt folk som inte gick till kyrkan. De som bodde avsides, långt ute på landsbygden var ofta glada över ett besök. Hur många som blivit bärgade för evigheten tack vare kolportörernas idoga arbete vet jag inte men jag tror att det är många fler än vad vi räknar med.

För kolportörens egen del var det ett strävsamt liv. Många gånger hade han en väldigt låg lön om han ens hade någon lön överhuvudtaget. Några trygga anställningsvillkor var det inte fråga om. De vandrade långa sträckor till fots under skiftande väderlek, trogna uppdraget. På senare tid cyklade man. Då bilen blev det vanliga fortskaffningsmedlet fanns inte många kolportörer kvar. I takt med att levnadsstandarden ökade sökte sig den yngre generationen andra näringar att leva på.

Idag är det betydligt svårare att evangelisera med den metoden. Man kommer inte in i hemmen på samma sätt. Många är misstänksamma mot de som de inte känner, alla som är ute och rör sig i bygderna har ju inte ärliga avsikter. Det är lätt att bli misstänkt i onödan så att säga. I vår tid kan vi istället använda sociala medier. Ändå är det inte det samma som det personliga mötet.

Över till den andra kategorin; söndagsskolläraren. Att tala om Gud med barn är ibland svårare än att tala med vuxna. Barnet är så ärligt. I söndagsskolan har många fått en god grund för livet och kvinnor och män haft en betydelsefull uppgift. Tidigare var det många som sände sina barn till söndagsskolan trots att de inte själva var aktivt kristna. Det är i de tidiga åren de flesta blir kristna. Under tonåren är människan mera formbar och mottaglig, på både ont och gott.

Mycket av vad som såtts i kapellets söndagsskola eller de hem som man samlades i har burit frukt, inte alltid sådant som syns, utan ibland sådant som skett i det fördolda. Jag minns ett frälsningsarmémöte då jag var ung. Soldaten, en äldre kvinna, berättade om en bussresa hon nyligen hade gjort. Då hon klev ombord frågade chauffören om hon kände igen honom vilket hon inte gjorde. Det visade sig att han gått i hennes söndagsskola och tack vare detta blivit frälst. Då soldaten omtalat detta sa hon: ”Ibland får man lönen redan härnere på jorden.” Ett resultat av sådden så att säga.

Då min mormor blev frälst i tjugoårsåldern, fick hon efter en dryg vecka som kristen av sin pastor uppdraget att bli söndagsskollärarinna, något hon kom att hålla på med i många år. Det kan tyckas vara en alltför stor uppgift för en nyfrälst flicka. Låt oss då komma ihåg att den tiden hade man kristendomskunskap på skolschemat så de bibliska berättelserna var inte alldeles obekanta för henne. Skulle vi idag vågat ge detta uppdrag till en flicka som inte är uppväxt innanför frikyrkans trygga väggar? Sekulariseringen har format fram en helt annan människotyp jämfört med då.

Två viktiga funktioner i Guds rike. /Midnattsropet

Guds ord. Tider och ordningar

Apg 17:26Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo.
Det är ett intressant bibelord som man kan få fundera över. /Massinvandring? m m

Så som det ser ut i dagens tider så är det verkligen intressant att se på VAD bibelordet säger om skapelse och Guds ordningar! Jag tycker mig inte se att man bryr sig så mycket om hans ord i dag, och man gör som man själv vill i det mesta. HUR många frågar idag HUR HAN vill att man ska göra i sitt liv?Gör du? —- Hur många människor gör emot Guds vilja i nästan allt?

1 Tim 4:1Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror,
2 Tim 3:1Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider.
Ja vi är verkligen i svåra tider nu och de kommer inte att bli lättare eller roligare för människorna.
Det är verkligen sorgligt att man på många håll tror att det ÄR BRA TIDER NU! VAD får de den tanken ifrån??

Heb 1 I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. 3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

Maria: –Ja det är så sant, alldeles sant är Guds ord! INGEN kan ÄNDRA på Guds ord! Profeter finns det gott om idag 2020. Både nu och förr har man hört människor tala profetiskt, men nu anser jag att det gått alldeles för långt med lögnerna som de nuvarande s k profeterna kommer med! Svammel, oriktigheter och lögner hör man från många håll. Falskt evangelium.

Ett levande hopp i Kristus. Har DU HOPP?

1 Petrus 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.6 Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. 7 Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje 9 när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.10 Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De försökte förstå vem eller vilken tid Kristi Ande i dem syftade på när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Och det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet – ett budskap som änglar längtar att få blicka in i.

Ett heligt prästerskap

1 Petr 2 4 Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus. 6 Det står ju i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den ska aldrig komma på skam.✱7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten,✱8 en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.9 Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.

Evigt liv

Att bli lik Kristus

Ja denna videon tar upp frågan/viljan/ Önskan att bli lik Kristus. Att bli lik honom och att följa honom är INTE LÄTT, och det sade han inte heller.

Att bli lik Kristus kräver allt. Förr var det sol sedan blev det pina? Är det en bra beskrivning om att gå med Kristus? JA i vissa fall och på ett visst sätt ja, ja säger jag. Då jag bestämde mig att följa Jesus då blev det svååårt, och det är det fortfarande efter över 30 år.

Varför? JO, för att Gud säger att det finns LIDANDE då man följer honom. Slå upp lidande på din dator i t ex folkbibeln så kommer det upp massor med text om just lidande. Se på Job, se på Paulus, se på Jeremia, Jona, och alla de andra som ÄLSKADE Jesus.

Älskar du Jesus? Jag hoppas det!

Evangeliets sista tid

EVANGELIETS SISTA TID

PUBLICERAT 

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Vi läser från Predikaren kapitel 7:9: ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse. Bättre är en tålmodig man än en högmodig.” 

Saker och ting har en början och ett slut. Även i Guds rådslut finns en början, och ett slut. Världen har sin början – Gud har skapat allt. Det finns en början på evangelium som vi kan läsa om i Apostlagärningarna, och inte minst i evangelierna, och det finns också en evangeliets sista tid. Jesus talar både om den första tiden, och den sista tiden. Den första tiden är hans undervisning och hans exempel. Den sista tiden är hans profetiska tal då han förutsäger vad som ska komma i tidsålderns ände. 

Vi går till Matteusevangeliet 28:18 och läser där det vi kallar missionsbefallningen. Jesus hade varit verksam ett antal år, han hade dött som en förbrytare och korsfästs med andra förbrytare, men därefter uppstått från de döda. Då samlar han lärjungarna på ett berg och säger:

Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gör alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt er. Se jag är med eder alla dagar intill tidens ände.

Det började med ett speciellt avstamp, men apostlarna måste vänta på att något särskilt skulle ske, något som ännu inte hade skett. De skulle få kraft!
När Jesus tidigare undervisade om uppdraget och om att det skulle vara ända till tidsålderns slut, då läser vi i exempelvis Matteusavangeliet om ”detta evangelium”. Evangelium? Vet vi vad det är? Aposteln Paulus hjälper oss att få tag i själva kärnpunkten. Han har gått igenom en hel del med församlingen i Grekland och skriver till dem:

Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i, genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid — om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro. Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna, och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna, och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv (1 Kor 15).

Detta evangelium.

Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma (Matt 24:14).

Det här är ett mycket allvarligt ord som vi behöver beakta och stanna inför. Detta evangelium, detta glada budskap om riket, det ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma. 
När jag läser det här kommer jag att tänka på ett annat ord där Jesus talar om evangeliets inramning, en historisk inramning. I Lukasevangeliet 16:16 läser vi om början: ”Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.”
Det här är som en ram kan man säga, eller tröskel till den tid då evangelium började predikas. ”Sedan ska änden komma.” Det har en inramning – lagen och profeterna intill Johannes, och sedan kommer evangelium. Evangelium ska predikas i hela världen, och sedan kommer änden. Mycket av det Jesus säger, när han beskriver det som ska komma i tidsålderns avslutning, det ser vi och det förnimmer vi.

När vi läser om Herrens tillkommelse, finns det två ord i grekiskan – kvalitativt och kvantitativt. Inte alla epoker har den kvalité som kommer till uttryck. I allmän mening så kan det finnas tider som har väldigt stor betydelse för samhällen och folk, och så är det även med Guds verk i historien. Det finns saker som upprepas, men då har vi ännu inte kommit till det kvalitetsmässiga momentet, utan då handlar det om kvantitet. Men då saker och ting går i uppfyllelse, i fullbordan, då handlar det om hög kvalité. När Jesus kom var det förutsagt att han skulle komma, och den tiden ägde en väldig kvalité genom hans närvaro. Det kunde inte på något vis ersättas av något annat. Det fanns dock de som försökte ersätta det Gud ville, det som var Guds vilja. 

När apostlarna började predika efter att Jesus tagits ifrån dem, innebar det stort motstånd. Motståndet personifierades inte minst av översteprästerna, av de som kallades för saducéer, en typ av liberalteologer. När Jesus själv var verksam så möttes han inte på samma sätt av motstånd från saducéerna, som från fariséerna. Apostlarna däremot, hade inte så mycket problem med fariséerna. Jo, det hade de, men inte som Jesus själv hade. De hade däremot saducéerna över sig. 
Apostlarna hade predikat och blivit fängslade, men frisläppta, för folket tyckte så mycket om dem och höll dem i stor ära. Det var Petrus, Andreas, Jakob, Johannes; de som hade varit med Jesus. De hade ett sådant budskap, och en sådan kraft var verksam, att det gick bara inte att låsa in dem.
 Fariséen Gamaliel tillrättavisade dem som var väldigt ivriga att få apostlarna i fängelse. Vi läser om det i Apostlagärningarna 5:34-39: Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen. Sedan sade han till de andra: ”I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män. För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet. Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade. Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned; men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.”
Den vise mannen Gamaliel berörde två exempel. Det ena handlade om Teudas. Varför slöt sig fyrahundra män till honom? De var upptagna av tiden, och framförallt kvantiteten av tiden. Det har ju gått så lång tid, och nu borde väl Messias komma. Eller, det sker ju så mycket, så mycket som talar om att nu är tiden inne. De var framförallt uppmärksamma på kvantiteten av tiden, kvantiteten av händelserna. Men de kunde inte se kvalité, att den här Teudas inte hade den kvalitét som en gång skulle träda fram genom Jesus Kristus själv.

Samma gäller naturligtvis Judas från Galileen. Varför förleddes de av Judas? Det var så mycket som hände, kanske. Det var så mycket som talade för det. Tiden var nu nära, och man tog intryck av kvantiteten, och kunde inte bedöma kvalitén. Judas hade inte den kvalitét som Messias skulle ha. Teudas hade inte den kvalitén. Men Jesus hade den! Jesu lärjunge Simon Petrus bekänner sig till denna kvalitét: ”Du är Messias, den levande gudens son.” Det var en stor gåva att han fick se det. Det blev uppenbarat för honom och det kan man verkligen kalla nåd. Jesus sa: ”Det här har du fått uppenbarat för dig.” Det är inte bara att du har samlat en massa uppgifter, samlat en massa fakta. Visserligen är det väldigt viktigt, men man måste kunna se skillnad på Teudas och Jesus. På Judas och Jesus. Och i det läget var det många som inte kunde det. 
Men när Jesus talar – inte om den tiden som var då – men om den tiden som ska komma, om framtiden, då handlar det om vågor av försök till att ersätta Guds vilja, vågor av försök att ersätta Jesus Kristus själv. Han talar till lärjungarna i Matteus 24 om åtminstone tre stora vågor av falska Messiaspretendenter och falska profeter. Lärjungarna har ställt en fråga i vers tre: ”Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände. Då svarade Jesus och sade till dem: Sen till, att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: Jag är Messias’ och skola förvilla många. Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig.”
Det var sådana händelser som man då säkert kunde räkna upp väldigt många av, och som vi nu även i vår tid kan räkna upp väldigt många av. Lukas talar i kapitel 21 om samma saker. Det är samma tal som i Matteusevangeliet men på det sätt Lukas uppfångat Jesu ord: ”I får höra krigslarm och upprorslarm”(v 9), och ”folk ska resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det ska bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra” (v 10-11).
Hur många gånger i historien har man inte kunnat räkna upp mycket sådant här som har hänt? Det finns kvantitet, men man missar många gånger kvalitén. Man kan fångas av många som kommer under Jesu namn och säger ”jag är Messias.” 
I Matteus läser vi vidare i kapitel 24:11- 14:

Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

Det var där vi tog utgångspunkten. Och änden kommer och har sin våg. Det kommer en våg av falska profeter, men det kommer att vara en viss skillnad då för de kommer att vara mycket mer attraktiva, förrädiska och förföriska än någonsin tidigare. Det är den våg som han talar om i vers 24:

Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.

Det är en sak jag funderar på när det gäller just den här versen, och jag läser den om och om igen:”Detta evangelium om riket ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.” Det kan man kalla för evangeliets sista tid. Det finns en första tid, och då hade vi en inramning, eller en förberedelse – lagen och profeterna har haft sin tid, intill Johannes döparen. Sedan dess predikas evangelium om Guds rike, och sedan ska änden komma. Det är alltså ett skede som väntar. Evangeliets sista tid. 

Himlen har förväntningar på Jesu lärjungar, att vi ska vara vaksamma. Tidshändelser är väldigt allvarliga, det ska man inte ringakta. Vi ska vara vaksamma, helt uppenbart. I Markusevangeliet 13:33-37 har vi samma tal men såsom evangelisten Markus uppfattade det:

Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne. Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka. Likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen; vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer. Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!

Hur ska vi förhålla oss till evangeliets sista tid? Vad kommer den att innebära? 
Innan han talar om ”detta evangelium”, säger han: ”Den som är ståndaktig intill änden, han ska bli frälst.”
Här talar Jesus om händelser som ska komma i framtiden, ja han talar faktiskt om en väldigt intensiv missionsverksamhet. Men det är verkligen inte bara hans lärjungar som är verksamma. Det är verkligen inte bara hans vittnen som är aktiva. Det står om de som han kallar för falska profeter, och de som utger sig för att vara Messias. En intensiv missionsverksamhet, det är typiskt för den här sista tiden och stor betydelse har då ståndaktigheten. Många gånger kanske det inte är så nödvändigt att kasta sig ut i alla möjliga aktiviteter, men bara att stå fast vid det som vi har fått lära. Som aposteln Paulus skriver till Timoteus. Hålla fast när så väldigt mycket, så många olika krafter är i rörelse och vill fånga. Det är allvarliga saker som sker.
 
Jag tycker det är märkligt med de här rättegångarna som pågår nu. Dels en rättegång i Uppsala som handlar om att det gjorts anspråk. Man talar där om personer som är narcissistiska; väldigt självupptagna och väldigt uppviglande människor, som har en otrolig förmåga att spela ut sig själva. Det gäller inte bara Uppsala tingsrätt och de som en gång utgjorde den så kallade Knutbysekten och som har gjort anspråk på att vara Kristi brud. Det gäller även Amerikas förenta stater vars president dragits inför rätta i en riksrätt. Jag vet inte hur många gånger som Donald Trump har kallats för en narcissistisk person. Har inte denne man någon gång även sagt att han skulle gott kunna kallas Judarnas konung? Israels konung, eftersom han tog beslutet att flytta den amerikanska ambassaden. Detta sker parallellt – människor som gör märkliga anspråk.
Jag inledde studiet med ett ord i Predikaren. Det är faktiskt ett ord som på sitt sätt är löftesrikt. ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse. Bättre är en tålmodig man än en högmodig.” Tålamod och ståndaktighet. Det hör hemma i ändens tid ifall vi vill bli frälsta. ”Den som är ståndaktig intill änden, han ska bli frälst.” 
Jag talade om att saker och ting har både början och slut. Evangelium kommer inte att predikas i evighet – det finns en bestämd tid. Därför är det allvarligt att ta vara på den tiden, och som aposteln Paulus skriver till Korintierna:

Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt. Han säger ju: Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag (2 Kor 6:1-2).

Det fanns ett folk i världen som Gud ingick förbund med, och som har givit oss skrifterna, Toran. Detta Israels folk har en början, men också ett slut, eller vi kanske hellre ska säga ett mål. Det är bättre att använda det uttrycket även om evangelium, och även om skapelseverket som sådant. 
När började det gamla egendomsfolket; det folk som har så stor betydelse för Guds frälsningsrådslut? Vilket är målet för detta Guds egendomsfolk? Det judiska folket som varit förskingrat under så lång tid men som åter har börjat församlas i det land som Gud med ed och löfte hade givit åt deras fäder. När började det här folket? Har du funderat på det? 
Ja, det började med Abraham? Eller började det med Isak? Eller med Jakob? Jakob är den som får namnet Israel. Israel, dess begynnelse. Jag tror att vi får ett svar på den frågan om vi går till Jesaja 51:1-2:

Hören på mig, I som faren efter rättfärdighet, I som söken HERREN. Skåden på klippan, ur vilken I ären uthuggna, och på gruvan, ur vilken I haven framhämtats: ja, skåden på Abraham, eder fader, och på Sara som födde eder. Ty när han ännu var ensam, kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.


Det här kan man kalla Israels begynnelse. Det är något som Gud själv tänkt, någonting som Gud själv genom sitt sätt att handla med Abraham har förberett. ”När han ännu var ensam kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.” 
Men vad är då målet? Det började med en ensam man. Redan när det talades om den ensamme mannen, så talades det också på sätt och vis om målet. Det talas om vad Gud har gjort, att han kallat honom, välsignat honom och förökat honom. Därför är det väldigt intressant när aposteln Paulus i Romarbrevet undervisar om vad som är slutmålet för detta judiska folk. Där finns mycket spännande uttryckt som handlar om inte slut, men fullbordan.
Det här är ett väldigt ämne för studium. Början och slutet! Hela skapelsen. Israels folk. Evangeliets första tid. Evangeliets sista tid inför Jesu tillkommelse … en ny början!

ROP I SODOMSNATTEN


PUBLICERAT 21 SEPTEMBER, 2016
Predikan av Yngve Stenfelt https://midnattsropet.se/midnattsropet/rop-i-sodomsnatten/

Guds ord

Har vi sådan nöd i våra hjärtan att vi kan bedja på ett sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull?
Bibeln låg uppslagen på bordet i mitt rum, och helt plötsligt bröt solen igenom skyarna och lyste på bibelordet. Det märkliga var att allt runt omkring var grått och trist; bara Bibeln stod i ljus och härlighet. Det där tyckte jag var en hälsning från himlen. Det är nämligen så här, att vi har ingenting annat ifrån den eviga världen än det som lyser på Guds ord. Vad är det? Jo, den helige Ande. Den lyser på Guds Ord, och ingenting annat. Guds Ord är levande, verksamt och kraftigt. Ära vare Gud!
Jag vill läsa ett ord i Jesu namn:
– Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade. Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön, huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? – en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom, varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja (Hebr 2:1-4).

Evangelium är ett glädjebudskap om Jesus. Men det har också sina varningssignaler om att icke gå förlorad. När man ska förmedla det här budskapet är det angeläget att helheten kommer fram. Både glädjesidan och varningssignalerna. Därför vill jag börja med att påminna om att vi har en vers som talar evangelium på ett underbart sätt, nämligen Johannes 3:16:
– Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.
Det var en kärlek ifrån Gud som drev honom att utge sin enfödde Son. Det här med Jesus är så enastående. Det finns ingenting att jämföra med som kommer upp på samma nivå. Jesus är Guds enfödde Son. Änglarna är skapade, människorna är skapade men han som är av evighet lät sin son födas hit ned till oss. Han sa: Du är min son, jag har fött dig idag.
Vid inträdet till denna värld eskorteras han av en mångfald från den himmelska härskaran. De säger: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag.”

Jesus föddes under ringa villkor, men han kom likväl in i vårt släkte på ett enastående sätt. Han var Guds enfödde son. Det står att Jesus växte till i ålder – javisst, det gör vi alla. Men han växte också till i visdom och nåd inför Gud och människor. När Jesus skulle träda in i sin tjänst, gick han fram till Johannes Döparen och bad om att få bli döpt. Johannes tvekade, då han tänkte att det vore bättre att han blev döpt av Jesus. Men Jesus säger: Låt det nu ske, för vi måste uppfylla all rättfärdighet. När Jesus sedan stod upp ur vattnet sänkte sig Anden ned över honom i form av en duva. Det heter så underbart att den förblev över honom. Jesu verksamhet var sanktionerad från himlen. Den helige Ande var hela tiden över Jesus. Allt som skedde var ett uttryck från den himmelska världen; Faderns kärlek till människan.

När han sedan trädde fram i Nasarets synagoga, sa han: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har sänt mig att förkunna glädjens budskap för de fattiga, syn för de blinda och ge de förtryckta frihet och ett nådens år från Herren.” Det var ett budskap som var genomträngande, ett budskap som var nytt på många sätt, och sanktionerat från himlen.
Istället för att ta emot, öppna och uppleva verkligheten i detta evangelium från Jesus, så stängde man igen. Det gick så långt att man ville få bort Jesus, och störta honom utför branten av det berg deras stad var byggd på. Men Jesus gick sin väg rakt igenom hopen och vandrade vidare.

Du som upplever svårigheterna, kampmomenten, hur ohyggliga krafter reser sig upp emot dig – du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom hopen i Jesu namn, och vandra vidare med Jesus! Du ska inte stå och tveka hit eller dit. Nej, du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom och vandra vidare, för målet väntar. Jesus kommer, och han vill ha dig med. Du får inte fastna.
Det ena undret efter det andra inträffar, och det var underbara ord som Jesus talade. Denna frälsning förkunnades först av Jesus själv. Det är förstahandsvaror vi har! Inte tradition! Därefter bekräftades det för oss av dem som hade hört honom, alltså lärjungarna. Sedan står det inte om att vi ska följa den eller den eller den, ända in i vår tid. Nej, vi har färsk vara! Vi har det som har kommit direkt ifrån himlen, sanktionerat av Gud genom den helige Ande. Vi talar evangelium med kraften av den helige Ande nedsänkt ifrån himlen. Det här budskapet kräver smörjelse och kraft. Det går inte föra fram genom mänskliga metoder och vägar. Det måste till en sanktion från himlen! Det måste till helig ande och eld! Gud själv stadfäster sitt ord genom under och tecken, så att du får uppleva frälsning i ditt liv. Ett överflödande mått!

Jesus gick till Golgata och vann en evig seger. Han utgöt sitt blod till förlossning för människan. Han tog itu med det verkliga problemet. Det handlade inte om att den där kan jag inte med, den där gör si och den där gör så. Nej, det var i vårt eget väsen denna enorma börda låg; synden som skilde människan från Gud. Men Jesus kom med en frälsning som löste problemet. Han utgöt sitt eget blod och genom evig Ande frambar han sig själv som ett försoningsoffer.
Som du har hört och som vi upplever oerhört starkt, så lever vi i den yttersta tiden. Vi läser i Matteus 20 om hur husbonden går ut till torget att leja arbetare till sin vingård. Han gör det om morgonen, och får med en liten skara. Han gör det vid den tredje timmen, och likaså vid den sjätte och den nionde timmen. Det är tre timmar mellan varje gång han söker. Men så står det att han också gick ut vid den elfte timmen. Enkel matematik säger mig att tiden är komprimerad. Det är inte längre fråga om tre timmars period. Det är inte längre fråga om samma tid som pionjärerna före oss hade. Nej, vi lever i en komprimerad situation, där det är så oerhört kort tid kvar. Vad gör Jesus? Han går ut på torget och söker upp människor för att de ska komma in i hans frälsning, hans vilja, och bli hans tjänare.
Vi lever i en tid då vi upplever de sista, flyende minuterna. I Sodom var det den sista synden, homosexualiteten, som blomstrade upp. Efter det kom domen.

Här i Sveriges sodomsnatt är det på samma sätt. Jesus sa att det skulle bli som på Sodoms dagar. Den dag då Lot drog ut från Sodom, regnade eld och svavel från himlen och förgjorde dem allesammans. Vi upplever att den sista synden är på tapeten. Är den värre än andra? Vad det handlar om är att det är den sista tiden före domen. Det finns ingen kultur i det flydda som klarat av att leva i denna perversa situation. Alla har gått under. Nu står vi här och upplever att man söker sin ära i det som är en skam. Vad är det? Jo, man vandrar som fiender till Kristi kors, och Bibeln visar på en enda sak, nämligen detta att deras ände är fördärv. De har buken till sin gud. Och så kommer citatet jag hade: De söker sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till.

Situationen här i Sveriges sodomsnatt är så allvarlig att jag inte förmår uttrycka det som jag önskar jag kunde göra. Men jag måste likväl säga: Tror du inte ropen har nått fram till Gud från människor som har upplevt syndens konsekvenser? Det står om Sodom att ropet var så stort och synden var så svår så Gud tänkte: kan verkligen det här vara möjligt? Nu går jag ner och ser efter om det verkligen förhåller sig så förfärligt som jag hör. Jo, mycket riktigt, det var precis så det var. Då fanns bara en väg för Lot; det var att fly ut ur Sodom innan ödeläggelsen kom. Men hur skulle det ske, när han var bunden till händer och fötter, och älskade tillvaron därinne?
Lot hade en farbror som bad för staden. Det var hans räddning att det fanns en som hade kontakt med levande Gud, som kunde bedja så att det påverkade hela situationen för denne Lot som satt så hårt fast och bunden vid Sodom. Han kom ut, ty Gud tänkte på Abraham och räddade Lot.

Nu är frågan: har vi sådan nöd i våra hjärtan så att vi kan bedja på ett sådant sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull? Är vi redo att gå i fängelse för vår förkunnelse? Det är frågan. Priset kommer att få betalas mycket snart.
Må Gud hjälpa oss att vara förbundna med himlen. Må Gud hjälpa oss, så att det inte är något som står i vägen mellan oss och honom. Må Gud hjälpa oss så att vi har klar kontakt med den himmelska världen, att vi har förbindelse med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Att vi kan vara smorda med Andens olja och lever i seger på det sättet att vi kan rycka människor som bränder ur elden.
Vi kan inte pruta av på budskapet och bara bjuda på tårtbiten. Nej, vi vill ge dig livets bröd; det du verkligen behöver, och då måste vi söka Gud och uppleva att han är med oss alla dagar intill tidens ände.
Det är klart att vi kan gå på egen hand hit och dit, men då vi är i Guds vilja och går ut på hans ord, då upplever vi; ”se jag är med eder alla dagar intill tidens ände”.

Pris ske Gud att han vunnit en sådan seger, och gett oss den i Kristus. Ära vare Hans namn!
Vi kan aldrig på egen hand manipulera dessa krafter. Vi kan aldrig på något sätt rädda oss undan situationen med egna medel och metoder. Nej, vi måste komma på helig mark, in i Guds vilja, så att vi upplever hur Gud själv slår sitt läger omkring oss på nödens dag.

Jag har försökt ge dig varningssignaler för att inte gå förlorad. Att du inte ska fastna och bli ett med sodomslivet och sodomsväsendet, men att du drar ut därifrån medan tid är. Du behöver få uppleva Gud komma in i ditt liv som aldrig förr. Du kan inte leva på tårtbitar längre, du behöver bröd för din själ. Du måste uppleva försoningen både utom och inom dig, att få den sannskyldiga maten. Du behöver uppleva att hans kött är sannskyldig mat, och hans blod sannskyldig dryck. Du måste komma in i försoningen med ditt liv, komma in i ljuset som han är i ljuset. Då får vi gemenskap med varandra, och får också uppleva att hans blod renar från all synd. Halleluja! Prisad vare vår underbare och härlige Jesus!

Det har blivit så allvarligt för mig att bli mera radikal, att inte pruta av, utan säga som det är.
Herre Jesus Kristus, jag beder dig att ta hand om den som lyssnar till budskapet. Det är bara du som kan göra under, det är du som frälsar och ger liv och nåd. Det är du som förlåter synder och renar från överträdelser. Vi ber dig, älskade Jesus, berör oss alla med din Ande. Låt var och en säga sitt ja till dig medan tid är. Må ingen stå tillbaka eller fastna, utan må vi alla dra vidare som du gjorde. Må vi alla få uppleva att vi drar rakt igenom hopen och drar vidare på den väg som du har utstakat. Det beder jag dig Fader om, i Jesu namn. Amen.

Om Bibeln:

Varför är evangelierna så lika varandra?

Tobias Hägerland, Lunds universitet

De tre första evangelierna i Nya testamentet påminner så mycket om varandra att likheten inte kan bero på en slump. I över 250 år har forskare funderat intensivt på i vilken ordning evangelierna har tillkommit och hur evangelisterna kan ha använt sig av varandra. Allt fler anar att gåtans lösning inte kan bestå i en enkel modell, utan att förhållandet mellan evangelierna är mer komplicerat än man ofta har antagit. Det mesta pekar på att evangelisterna använde texter som inte längre finns bevarade och att också det äldsta evangeliet, Markusevangeliet, har genomgått en redigering innan det fick sin plats i Nya testamentet.

De synoptiska evangelierna

De flesta bibelläsare funderar kanske inte så mycket över om ett ord av Jesus eller en episod ur hans liv står hos Matteus, Markus, Lukas eller Johannes. Kristna i alla tider har format sin bild av Jesus utifrån alla fyra evangelierna, och har kunnat konstatera att berättelserna är tillräckligt samstämmiga för att bekräfta varandra samtidigt som varje evangelist bidrar med något eget. Redan fornkyrkans teologer lade dock märke till att likheterna mellan de tre första evangelierna är betydligt mer omfattande än deras likheter med Johannesevangeliet. Med början på 1700-talet har forskare jämfört dessa tre skrifter, som man kallar för de synoptiska evangelierna eller synoptikerna, och föreslagit olika teorier för att förklara hur likheterna har uppstått.

De synoptiska evangelierna följer en gemensam tidslinje när de berättar om Jesu liv och verksamhet från det att Jesus döps av Johannes döparen. Man får ett intryck av att Jesu verksamhet varar i ungefär ett år. Först berättas det om hur Jesus förkunnar, undervisar, botar, driver ut andar och gör andra underverk i Galileen. Synoptikerna är överens om att Petrus erkännande av Jesus som Messias är en vändpunkt (Matt 16:16; Mark 8:29; Luk 9:20). Efter den börjar Jesus tala om hur han kommer att lida och dö i Jerusalem, och snart får vi också följa Jesus och hans lärjungar på vandringen till denna stad, dit de går i samband med påskhögtiden. Besöket i Jerusalem skildras utförligt, särskilt Jesu sista vecka då han rensar templet, håller påskmåltid med lärjungarna och till sist blir anklagad och dömd till döden. Jesus korsfästs, dör och blir lagd i graven. Den gemensamma tidslinjen avslutas med att några kvinnor finner graven tom två dagar senare och får veta att Jesus har uppstått.

Jämför man denna tidslinje med Johannesevangeliets är det lätt att se hur samstämmiga synoptikerna är. Johannes nämner en påskhögtid redan i början av sitt evangelium (Joh 2:13) och ytterligare en påsk något längre in i berättelsen (6:4), innan vi kommer fram till Jesu sista påskfirande (11:55). Johannes förutsätter alltså att Jesu verksamhet varade mellan två och tre år. Jesus gör också flera resor mellan Galileen och Jerusalem enligt Johannesevangeliet, ofta i samband med religiösa högtider som synoptikerna inte ens nämner (5:1; 7:2, 10; jfr 10:22). Johannes har inte som synoptikerna något dramatiskt avslöjande av Jesu identitet som Messias, utan lärjungarna är från första stund medvetna om vem Jesus är (1:41, 45, 49). Jesus rensar templet vid den första påskhögtiden (2:14–22), inte under sin sista vecka. Den sista måltiden är ingen påskmåltid och Jesus dör samtidigt som påsklammen slaktas. Det här visar att Jesu liv kunde berättas på rätt olika sätt under det första kristna århundradet. Ändå berättar de synoptiska evangelierna ungefär på samma sätt.

Likheterna mellan synoptikerna blir ännu mer slående om vi vänder oss till innehållet på en mer detaljerad nivå. Man har räknat ut att 90% av de händelser och Jesusord som berättas i Markusevangeliet också finns hos Matteus. Över 50% av samma material finns även hos Lukas. I många fall är dessutom formuleringarna nästan ordagrant de samma. Här följer ett exempel, där den svenska översättningen är hämtad ur Bibel 2000. Ibland skapar översättningen ett intryck av likheter och skillnader som inte finns i den grekiska grundtexten, och därför anges de avgörande uttrycken på grekiska inom parentes.

Matt 9:9–10Mark 2:14–15Luk 5:27–29 
Jesus fortsatte (paragon)därifrån, och då han såg (eiden) en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion) sade han till honom (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!” När han gick där (paragon) fick han se (eiden) Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion), och han sade till honom: (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!” Sedan gick Jesus därifrån (exelthen) och fick då se (etheasato) en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion). Han sade till honom (kai eipen auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!”
Och Matteus steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).Och Levi steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).Levi lämnade allt och steg upp och följde honom (anastas ekolouthei auto).
När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia) kom många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou).När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia autou) var det många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou), för det var många som följde honom.Levi gav en fest för Jesus i sitt hus (en te oikia autou), och där var en mängd tullindrivare och andra (ochlos polys telonon kai allon), som låg till bords med dem (esan met’ auton katakeimenoi).

Vi behöver inte tvivla på att de tre synoptikerna berättar om samma händelse, fastän mannen som blev Jesu lärjunge heter Matteus i evangeliet med samma namn och Levi hos de två andra. En del av Lukas formuleringar avviker också språkligt från Matteus och Markus. Alla tre berättar ändå episoden på ett så likartat sätt att det inte kan vara en tillfällighet. Tre av varandra oberoende vittnen till händelsen hade inte kunnat återge den så samstämmigt. Forskare har med rätta slagit fast att synoptikerna måste ha använt sig av varandra, eller av gemensamma källor.

Vilket evangelium är äldst?

Under lång tid diskuterade man framför allt vilket evangelium som är äldst och som därför kan ha legat till grund för de två andra. Numera är de flesta forskare överens om att det är Markusevangeliet, och det finns goda skäl för den slutsatsen, som vi skall se. Länge ansåg man dock att Matteusevangeliet var äldre. Matteusevangeliet står först i Nya testamentet och det var också den allmänna uppfattningen i fornkyrkan att Matteus skrevs först. Papias (100-talet) menade till och med att Matteus hade sammanställt Jesu ord på hebreiska, men det är osäkert om Papias verkligen tänkte på vårt Matteusevangelium. Johann Jakob Griesbach lanserade under 1700-talets senare del en hypotes som vetenskapligt försökte förklara förhållandet mellan de synoptiska evangelierna utifrån tanken att Matteus var det äldsta evangeliet. Enligt den här hypotesen använde Lukasevangeliets författare Matteusevangeliet, och till sist skrevs Markusevangeliet. Man tänker sig då att Markus ville göra en koncis sammanfattning av det viktigaste som Matteus och Lukas har gemensamt, och att han utelämnade i princip allt sådant som bara finns hos en av de andra. Det skulle kunna förklara varför Markus nästan inte har något eget material alls.

Det finns fortfarande en del amerikanska forskare som håller på Griesbachs hypotes, men i övrigt anser de flesta att det är osannolikt att Markus skulle ha använt sig av Matteus och Lukas. Det är nämligen svårt att förklara varför Markus i så fall valde att utelämna en rad viktiga traditioner som finns hos de två andra men inte alls i Markusevangeliet. I stället är Markus ofta mer detaljrik i de episoder som är gemensamma med Matteus och Lukas. Till exempel är inledningen till berättelsen om hur Jesus botar en lam man i Kafarnaum mer målande hos Markus än hos de andra:

Matt 9:1–2Mark 2:1–3Luk 5:17–18 
Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde.Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 
 Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem.En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota.
Där kom de till honom med en lam som låg på en bår.Då kom de dit med en lam som bars av fyra män.Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad…

Lukas storslagna inledning till episoden är lätt att begripa sig på. Fariseerna får en viktig roll senare i berättelsen och det är inte så underligt att Lukas väljer att omnämna dem redan i början. Däremot har de fyra bärarna som Markus nämner ingen funktion alls i berättelsen, förutom möjligen att detaljen får skildringen att framstå som mer levande och realistisk. De allra flesta forskare har svårt att föreställa sig att Markus skulle ha lagt till sådana ovidkommande detaljer och samtidigt ha uteslutit sådant material som saligprisningarna (Matt 5:3–12; Luk 6:20–23) och Herrens bön (Matt 6:9–13; Luk 11:2–4). Det är lättare att förstå varför Matteus och Lukas utelämnade de få episoder som är unika för Markus. Berättelserna om hur Jesus helar en döv man (Mark 7:32–36) och en blind man i Betsaida (8:22–26) kan till exempel ha uppfattats som opassande, eftersom Jesus här använder saliv för att bota.

Markus uppvisar över huvud taget en mer opolerad bild av Jesus än de två andra synoptikerna. Jesusbilden är mer tillrättalagd hos Matteus och Lukas, och även det talar mot att Markus skulle vara beroende av dem. Ett bra exempel finns i episoden om hur Jesus möter otro och motstånd i sin hemby Nasaret. Jesus ”kunde inte göra några underverk där”, konstaterar Markus (Mark 6:5), medan Matteus skriver ”han gjorde inte många underverk där” (Matt 13:58). Matteus har troligen ändrat formuleringen för att undvika bilden av en Jesus som ville men inte kunde göra underverk. Vi kan också tänka på hur Jesus enligt Lukas dör med ett förtröstansfullt ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:46; jfr Ps 31:6), men hos Markus (och även hos Matteus) i stället ropar ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34; Matt 27:46; jfr Ps 22:2) vilket kan uppfattas som att Jesus på korset faktiskt upplevde att Gud hade lämnat honom. Även här måste Markus version vara mer ursprunglig.

Markusevangeliet innehåller också en del sakliga tveksamheter som Matteus och Lukas har korrigerat eller uteslutit, till exempel påståendet att citatet ur Mal 3:1 står hos profeten Jesaja (Mark 1:2), orden om att det var på översteprästen Evjatars tid som David åt av skådebröden i templet (2:26) och den alldeles för generaliserande bilden av hur ”alla… judar håller fast vid fädernas regler” (7:3–4).

Mark Goodacre har uppmärksammat ytterligare ett fenomen som pekar på att Matteus och Lukas använde sig av Markusevangeliet. Goodacre visar hur Matteus och Lukas ibland har misslyckats att integrera material som de hämtat från Markus i sina egna evangelier. Episoden om hur Jesus botar en spetälsk man finns hos alla tre synoptikerna och är en god illustration av det här fenomenet. Hos Markus får vi inte veta var eller i vilket sammanhang den spetälske mannen kommer till Jesus, men mötet verkar äga rum i avskildhet, eftersom Jesus kan förmana den botade mannen att hålla tyst om det inträffade—en förmaning som inte blir åtlydd (Mark 1:40–45). Både Matteus och Lukas placerar händelsen i offentliga miljöer; hos Matteus är Jesus i sällskap med ”stora folkskaror” och enligt Lukas utspelar sig det hela ”i en av städerna”. Därför blir det rätt märkligt när Jesus här, precis som i Markusevangeliet, förväntar sig att botandet skall förbli en hemlighet (Matt 8:1–4; Luk 5:12–16). Det är som om Matteus och Lukas efter en stund har glömt bort hur de inledde episoden och i stället fallit tillbaka i en mer mekanisk återgivning av förlagan, det vill säga Markusevangeliet. Goodacres undersökningar visar att detta inträffar flera gånger i evangelierna, och hans resultat bekräftar andra forskares aningar att Markusevangeliet är det äldsta synoptiska evangeliet. 

Använde Lukas Matteusevangeliet?

Om Markusevangeliet skrevs först, återstår det att ta reda på hur Matteus och Lukas är relaterade till varandra. Här är oenigheten större bland forskarna. Austin Farrer föreslog 1955 en lösning som är ganska enkel: Lukas använde helt enkelt både Markus och Matteus som förlagor när han skrev sitt eget evangelium. Lukas skriver i inledningen till sitt evangelium att ”många” redan har försökt skriva en sammanhängande berättelse om händelserna kring Jesus (Luk 1:1). Enligt Farrer är det Markus och Matteus som Lukas syftar på.

Styrkan i denna hypotes är just att den är så enkel. Till skillnad från tvåkällshypotesen, som vi skall komma till senare, förutsätter Farrers hypotes inte några okända texter vilkas existens är osäker. Åtskilliga, framför allt brittiska, forskare har tilltalats av hypotesen och argumenterat för den. Mycket talar för att Lukasevangeliet verkligen är det synoptiska evangelium som skrevs sist. Lukas grekiska håller en något högre nivå än språket hos Markus och Matteus, och på många ställen kan man se hur Lukas förbättrar formuleringarna hos de två andra. Till exempel kallar Lukas Galileiska sjön för just en ”sjö” (limne på grekiska) och inte för ett ”hav” (thalassa) som Markus och Matteus lite missvisande gör. Vi har redan sett ett exempel på hur Lukas är den mest välplanerade berättaren: i episoden om den lame mannen i Kafarnaum ser Lukas till att introducera Jesu motståndare redan i början, medan de dyker upp halvvägs in i berättelsen hos Markus och Matteus.

Om vi tänker oss att Lukas använde de två andra evangelierna förklarar det, enligt anhängarna till Farrers hypotes, varför Lukasevangeliet ibland ligger nära Markusevangeliet men andra gånger stämmer bättre överens med Matteusevangeliet. Lukas och Matteus har nämligen en hel del gemensamt material som inte alls finns i Markusevangeliet. Vi har redan konstaterat att saligprisningarna och Herrens bön saknas hos Markus. Totalt rör det sig om ca 200 verser material som är gemensamt för Matteus och Lukas, varav det mesta är Jesusord (till exempel en stor del av innehållet i Bergspredikan i Matt 5–7 eller Slättpredikan i Luk 6) och i mindre utsträckning berättelser (till exempel episoden där Jesus sätts på prov i öknen, Matt 4:1–11; Luk 4:1–13). Kan det vara så att allt detta är stoff som Matteus lade till det som han hittade i Markusevangeliet, och att Lukas sedan i sin tur tog över det från Matteus?

De flesta forskare tror ändå inte att Lukas verkligen använde Matteusevangeliet. En viktig invändning mot den tanken är att Matteusevangeliet har en mycket välordnad struktur, som Lukas inte alls har tagit över, och det är svårt att förklara varför han inte har gjort det. Matteus utmärker sig genom att han har separerat det mesta av Jesu undervisning från berättelserna om honom och samlat denna undervisning i fem sammanhängande tal. Det mest omfattande talet är Bergspredikan, som redan omnämnts (Matt 5–7). Hos Matteus hittar vi också Utsändningstalet (kap. 10), Liknelsetalet (kap. 13), Kyrkoordningstalet (kap. 18) och Talet om tidens slut (kap. 24–25). Mycket av det som står i dessa tal är just sådant som inte finns i Markusevangeliet, men däremot i Lukasevangeliet. Hos Lukas kommer dock denna undervisning inte i stora sjok som hos Matteus, utan insprängd på flera olika platser i den större berättelsen och på ett sätt som verkar mindre genomtänkt. För de flesta forskare är det mycket osannolikt att en kompetent författare som Lukas skulle ha slagit sönder Matteusevangeliets goda struktur på det sättet.

En annan invändning mot Lukas beroende av Matteusevangeliet är kanske ännu mer uppenbar. De flesta av oss har väl en rätt klar bild av hur Nya testamentet skildrar Jesu födelse, men om vi verkligen jämför berättelserna om Jesu bakgrund, födelse och uppväxt hos Matteus och Lukas upptäcker vi snart hur olika de egentligen är (Matt 1–2; Luk 1–2). Inte nog med att Matteus berättar ur Josefs perspektiv medan Lukas ser händelserna med Marias ögon. Matteus har dessutom med en rad episoder som Lukas inte alls nämner: de österländska stjärntydarnas besök, flykten till Egypten och barnamordet i Betlehem (Matt 2:1–18). Lukas å sin sida berättar exempelvis om Betlehems herdar, som inte finns med i Matteusevangeliet (Luk 2:8–20). På somliga punkter verkar Matteus och Lukas direkt motsäga varandra. Medan Matteus förutsätter att Josef bosatte sig med sin familj i Nasaret en tid efter Jesu födelse (Matt 2:23), tänker sig Lukas att Maria och Josef från början bodde i Nasaret och tillfälligt besökte Betlehem i samband med en skattskrivning (Luk 2:1–5). De båda evangelisternas släkttavlor är också motstridiga, vilket många teologer genom historien har grunnat över (Matt 1:1–17; Luk 3:23–38). En sak är säker: Lukas har knappast använt Matteusevangeliet när han komponerade sin berättelse om Jesu födelse och barndom. Först när Jesus i vuxen ålder låter döpa sig av Johannes döparen börjar likheterna mellan Matteus och Lukas berättelser, och det är också där som Markusevangeliets berättelse om Jesus börjar. Av det borde man dra slutsatsen att Matteus och Lukas använde Markusevangeliet var för sig, utan att använda sig av varandra.

Q, ett förlorat evangelium

Vi har konstaterat att den främsta orsaken till att de synoptiska evangelierna är så lika varandra är att Matteus och Lukas bygger på Markusevangeliet. Däremot verkar det inte som om Matteus och Lukas har använt sig av varandra. Hur skall vi då förklara det gemensamma stoff hos Matteus och Lukas som inte har någon motsvarighet hos Markus? Den vanligaste förklaringen sedan 1830-talet kallas tvåkällshypotesen. Enligt tvåkällshypotesen har både Matteus och Lukas haft tillgång till ytterligare en text, som inte längre finns kvar. Detta hypotetiska dokument brukar man kalla ”Q”. Matteus och Lukas har då tagit material från Markusevangeliet och Q, kombinerat materialet på olika sätt och dessutom lagt till eget material.

LÄS FORTSÄTTNINGEN HÄR: https://old.bibeln.se/bibelvetenskap/artiklar/2011/01/20/varfor-ar-evangelierna-sa-lika-varandra/

Kristi evangelium

Kämpa för tron

27 Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, 28 utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud. 29 Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, 30 eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.

Inledning till Filipperbrevet

Filipperbrevet skrevs av Paulus mot slutet av hans första fångenskap i Rom i början av 60-talet e Kr (Apg 28:30). Brevet är fyllt av apostelns glädje både över hoppet om stundande frihet (1:19, 25f, 2:23) och över filippernas omtanke, förmedlad genom deras utsände Epafroditus (2:25f) som bar med sig brevet hem till Filippi. Församlingen hade grundats av aposteln under hans första besök i Makedonien (Apg 16:12f) och sedan fortsatt stödja honom i hans missionsarbete (1:5, 4:10f).

Maria: Paulus brev till alla de som följde Jesus och tron är så härliga och sanna att läsa. Här i dessa verserna talar ju Paulus om i klartext vad som gäller: KÄMPA I TRON. KÄMPA FÖR TRON. LIDA FÖR TRON. Att gå ut med Kristi evangelium är en stor sak. Människor i Sverige är inte alltid skickade att göra det för det är för mycket ståhej och falska profeter som vill fram i glansen och bli hedrade, allt medan det finns människor som inte gör något väsen av sig och får mycket mer gjort och inga stora applåder och pengar! Vad vi ser på nätet idag är ofta ett hopkok av alla möjliga och omöjliga saker som inte ens hör hemma i bibeln, men hitta på det kan man…… Nöj er med Guds ord som det står, oförvanskat! Var glada och tacksamma och be Gud om ledning i allt och var ivrig att få veta mer!

TRUST HIM FULLY

❤️
Vi lär oss att förtrösta helt på Gud- Om vi verkligen VILL tillhöra hans folk, ja då lever vi nära honom och GER INTE UPP då svårigheter kommer. Vi får tacka genom hela vår läroperiod även om livet är mer än tufft! HAN tar verkligen hand om oss!

Bibeln

Vem är Jesus? Joh Evangelium kap 7:25-52

25 Några av invånarna i Jerusalem sade då: “Är det inte honom de vill döda? 26 Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Rådsherrarna har väl inte erkänt att han verkligen är Messias? 27 Den här mannen vet vi ju varifrån han är, men när Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.”28 Då ropade Jesus där han var på tempelplatsen och undervisade: “Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är! Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som är sann och som har sänt mig. Honom känner ni inte. 29 Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig.” 30 Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom eftersom hans stund ännu inte hade kommit.31 Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: “När Messias kommer, ska han då göra fler tecken än den här mannen har gjort?” 32 Fariseerna hörde hur folket viskade så om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut tempelvakter för att gripa honom.33 Jesus sade då: “Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. 34 Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma.” 35 Judarna sade till varandra: “Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska finna honom? Tänker han gå till dem som bor utspridda bland grekerna och undervisa dem? 36 Vad menar han när han säger: Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma?”37 På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: “Om någon är törstig, kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.40 Några i folkmassan som hörde hans ord sade: “Han måste vara Profeten.” 41 Andra sade: “Han är Messias”, men andra sade: “Messias kommer väl inte från Galileen? 42 Säger inte Skriften att Messias kommer från Davids ätt och från Betlehem, byn där David bodde?”43 Så blev det splittring bland folket för hans skull. 44 Några ville gripa honom, men ingen bar hand på honom.45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: “Varför har ni inte fört hit honom?” 46 De svarade: “Aldrig har någon människa talat som han.” 47 Då sade fariseerna till dem: “Har ni också blivit förledda? 48 Finns det någon bland rådsherrarna eller fariseerna som tror på honom? 49 Men den här folkhopen som inte kan lagen, den är förbannad.”50 Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51 “Vår lag dömer väl inte någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” 52 De svarade: “Är du också från Galileen? Sök i Skriften, så ser du att ingen profet kommer från Galileen.”

Maria: Det är mer än hög tid att man börjar att förstå att människor måste få höra om Jesus. Människor på gatan, på bussen, på arbetsplatserna, på sjukhusen, ja överallt borde det spridas att Jesus är HERRE, Frälsaren. Det är GUD som skall ge oss den rösten att få förkunna hans ord, det är inte vi själva som kan ta oss det, men vi kan VILJA att gå ut och BE Gud om LOV att vara en ARBETARE för honom. Det finns många olika sätt att TJÄNA Gud på! Men spring inte huvudlöst iväg! Jag hoppas att DU fått hitta ditt sätt, att Gud välsignar dig i ditt och DET arbetet, för det är bråttom att få bli frälst.

Faller du ofta i fördömelse? /Artikel

https://theholyremnant.blogspot.com/2019/09/faller-du-ofta-i-fordomelse.html?fbclid=IwAR0TG0SUjh7cWSCK8wAAHYUb_VGa6NIyRsdR9i0m6tih46wcbafeGmMTQ6Y

Jon-Are Pedersen september 10,

Faller du ofta i fördömelse? Består ditt liv av ständiga misslyckande när det gäller det andliga livet med Gud? Misslyckas du i allt vad du gör? Du har du med största sannolikhet kommit till tro på fel evangelium!

Evangeliet är till för dig!

Många menar sig tro på evangeliet därför att de har bekänt Jesus som Herren och att från och med nu ska livet bli en dans på rosor. Men så är inte fallet. För det första så är evangeliet de goda nyheterna. Men inte vilka goda nyheter som helst. Det är inte de goda nyheterna om vad vi nu ska bli, eller vad vi nu ska få. Det är inte de goda nyheterna om att vi är speciella eller ska få makt över onda andar, att vi ska göra samma gärningar som Jesus gjorde och ännu större. Det är inte de goda nyheterna om att vi nu ska trampa på ormar och skorpioner, att vi ska lägga världen under våra fötter. Det är inte ens de goda nyheterna om att vi nu kommer till himlen när vi dör.

Vad är evangelium då? Det är att Kristus led för våra synder, att vi nu får omvända oss från synden och har fått förlåtelse i Jesu namn!

Jesus förklarar det för oss i Luk. 24.
Luk. 24:46-48 Och han sa till dem: Så står det skrivet, och därför var det nödvändigt att Kristus skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Och ni är vittnen till detta. SRB16.
Inget av detta handlar om våra gärningar eller om vad vi nu ska få, utan evangeliet handlar om vad Jesus gjort för oss för att vi ska ställas fram inför honom utan fläck eller skrynkla, utan den smutsiga klädnaden som våra synder är inför Gud. Evangeliet är Luk. 24:46-48 och beskrivs också så här: Sök Guds rike och hans rättfärdighet, så ska du få allt detta också (mat och dryck och kläder. Matt. 6:33). Söker vi ”allt det andra” först, har vi börjat i fel ände. Det är inte evangeliet!

Förstår du att Kristus LED för dina synder? Att du behöver omvända dig från synden för att få förlåtelse? Åkalla Herren Jesu Kristi namn, erkänn att du behöver få nåd till frälsning och det ska bli dig given. Om du bygger din tro på din fullkomlighet eller på dina förträffliga gärningar, är det inte så konstigt att du lider under fördömelse. Men om du däremot bygger din tro på att Jesus dog för oss medan vi ännu var Guds fiender, och tar emot förlåtelsen genom Jesus Kristus, då kommer Guds frid som övergår allt förstånd att bevara ditt hjärta i frid.
Kol. 1:21-23 Också ni, som tidigare var främmande och i ert sinnelag fiender genom onda gärningar, har han nu försonat i hans jordiska kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga, fläckfria och fria från anklagelser, om ni förblir i tron, grundade och fasta, och utan att låta er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört, som har blivit predikat för allt skapat under himlen,, och vars tjänare jag, Paulus, har blivit. SRB16.
Kol. 2:13-15 Och ni, som var döda i era synder och i ert oomskurna kött, har han gjort levande med honom, i och med att han förlät alla era synder och utplånade den handskrift som genom sina stadgar vittnade emot oss, och han tog bort den genom att spika fast den på korset. Han har avväpnat furstendömena och makterna och låtit dem bli till skam inför alla, genom att han öppet triumferade över dem genom honom. SRB16.
Vi beundrar korset, men vill inte gå igenom korset. Vi jublar över korset, men förstår inte att ta på oss vårt eget kors. Vi tackar Jesus för att han gav sitt liv för oss, men vi reserveras oss från vår egen död. Vi är tacksamma för Jesu död på korset men undviker att själva leva ett korsfäst liv. Inte undra på att vi sliter med fördömelse.

I Tyatira går Jesus emot gärningslära och det ständiga offer som gjordes genom Jesabel, hon som förförde församlingen till att ”äta kött offrat åt avgudar” och att leva i ”otukt”, och till just den församlingen säger han följande:
Upp. 2:26 Och den som segrar och håller fast vid MINA gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över hedningarna. SRB16.
Håller du fast vid Jesu gärningar, även om du blir svag, då lever du ett korsfäst liv. Håller du fast vid Jesu gärningar även om du skulle falla, då lever du ett korsfäst liv. För du mäter dig då inte efter vad du gjort, och vad du klarar av, utan vad Jesus gjort och vad han presterade för oss. När du förlitar dig på Herren av hela ditt hjärta, så blir dina egna gärningar som smuts och när du inser att dina egna gärningar är som en smutsig klädnad inför Gud, så vill du hellre bli iklädd Kristi rättfärdighet – du förtröstar på Herren av hela ditt hjärta, själ, kraft och förstånd och inte på dig själv. Då vandrar du i Hans gärningar, då håller du fast vid Jesu gärningar och det är så vi vandrar i Anden. Vi är då korsfästa.

Lev i Guds nåd, håll fast vid bekännelsen, var fast övertygade i tron, och låt er inte rubbas från det hopp vi har i Kristus Jesus för han sa på korset: Det är fullbordat! Och allra sist: Vi övervinner synden och mörkret i kraft av Jesu blod, i kraft av vårt vittnesbörds ord, och vi älskar inte våra liv intill döden.
Upp. 12:11 Och de övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, och de älskade inte så sitt liv, att de drog sig undan döden.

Reflektioner över Guds ord.

Romarbrevet Kapitel 12. Lyda Gud?

1 Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.3 I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 4 För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, 5 så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.6 Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, 7 att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, 8 att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.9 Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10 Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. 11 Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. 12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 13 Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. 17 Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. 18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.19 Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.21 Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

  1. Romarbrevet är underbart och så lärorikt. Men..det slår mig att så många inte förstått vad Paulus vill säga. Många av bibelverserna blir i stället något som man kan använda lite hur man vill- – för att man inte förstår text och mening. Man rider på att man ska förmana andra kristna, och gör det så att de ofta blir mycket sårade, man förstår inte att man sårar, man är så uppfylld av sig själv och sin ‘godhet’.

2. Enigheten är också ett problem om man ser på Johannes evangeliet kap 17. Enhet kallar man den och då leder den till ekumeniken!

3.I mångt och mycket följer man inte att lära känna kärleken! den som Jesus talar om, för man är för självisk för det, och då rasar ju bibeltexten ihop.

4.Man gråter inte alltid med den som gråter eller hjälper inte alltid den som behöver hjälp. Genom åren har jag sett många människor som inte har förstått bibeltexter och som går efter sitt EGET huvud men inte efter Guds vilja.

-Man är inte alltid så god som man borde, men ofta väldigt Självgod! —–ja det är en av mina reflektioner över detta kapitel som verkligen är underbart och som jag vill följa.