Det ligger en man vid sidan av vägen. Han har blivit överfallen av rövare säger min Bibel. Han är plundrad på allt det han hade. Han är berövad sina kläder, sönderslagen och misshandlad. Han ligger där i diket utan förmåga att resa sig upp och ta tag i sitt liv. Det finns många människor som har det svårt. Många människor vill uppmuntra och säga: ”men ta tag i ditt liv, ryck upp dig!” Den här mannen som ligger där, han har inga möjligheter att ta tag sitt liv. Frågan är om han överhuvudtaget ska överleva. Vi vet varifrån han kom och vart han var på väg, men jag vet inte vem han var. Hur han egentligen hade det i sitt dagliga liv, det är helt irrelevant. Helt ointressant. Det vi vet är att Jesus berättar om honom att han ligger sönderslagen i landsvägsdiket.
Men det kommer ju människor vägen fram. Det kommer en präst. Vi kan se att det är en präst, för han har de fina kläderna på sig. Manteln som talar om att han är Guds redskap här och nu. Men det verkar som att han saknar någonting, trots sin fina utstyrsel. Han saknar förmågan att se vad som finns i hans omedelbara närhet. Eller också är det så illa att han ser, men tittar åt ett annat håll för han vill inte se. Han skyndar förbi.
Ja, ja. Hoppet är väl ändå inte ute? Vi hör fotsteg av någon annan som kommer. Och det är en levit berättar min Bibel. Det är också en Guds tjänare. Han skyndar sig förbi. När det här ordet började tala till mig så fick jag en ny inblick i situationen. Jag visste ju, för jag har läst den här berättelsen många gånger, jag visste att det skulle komma en tredje person, nämligen en samarit. Så började tankarna arbeta i mitt inre: Tänk om den här mannen som låg där slagen hade skrapat ihop det sista av krafter och stolthet som han nu kunde ha kvar i sin situation och sagt: ”Nej tack rör inte mig!” Det hade inte varit så konstigt. Därför att den mannen som kom nu, det var en samarit. Och jag utgår ifrån att mannen som ligger i landsvägsdiket är en jude. För något annat är inte berättat. Så det hade ju kunnat finnas en liten hårsmån utav, låt oss kalla det för självbevarelsedrift hos den här mannen i diket, som hade fått honom att tacka nej till ett vidrörande av en samarit.
Men han blir omhändertagen och blir placerad på en åsna, och så bär det av mot läkedom och fortsättning på livet.

Vid ett tillfälle ställs en fråga när Jesus började gå omkring och kalla människor till sig till efterföljd: Kan något gott komma ifrån Nasaret? Och frågan ska jag läsa om igen ifrån Jesaja 53:

– Vem trodde vår predikan? För vem var Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom (Jes 53:1-3).

Det är det vi har att erbjuda idag. En sådan person. En som kommer vägen fram för att lyfta den som har råkat ut för plundring och överfall. Är det du som ligger där möjligen, i dikeskanten? Är det du som har förlorat allt vad du har för att rövare har plundrat dig?  Är det du som har upplevt att de som du förväntade dig ett ingripande från, de gick förbi? Är det du som har tvingats till bitterhet, övergivenhet, ensamhet och mörker i din själ för att ingen varken kunde eller ville ta sig an dig där du ligger i ditt elände? Är det du?
Jag frågar inte efter om du tillhör en församling. Jag frågar inte efter om du kommer av en god släkt. Jag frågar bara: är det du som upplever att rövare har förstört ditt liv och du ligger skadad längs vägen? Du var på väg någonstans. Du hade ett mål i sikte. Men du kom inte längre, därför att du råkade ut för rövare.
Jag vill fråga dig allvarligt, därför att jag har drabbats av allvaret i den här texten. Jag har tänkt så här: Tänk om den här mannen hade tackat nej till hjälpen som han erbjöds? Hur kan jag säga så? Jo, jag kan säga så, därför att erfarenheten har visat mig att så har skett hundratals gånger, tusentals gånger. Människor har fått ett erbjudanden om att bli lyfta upp ur den djupa dyn, men det har inte passat, för det var fel person som kom.

Kan något gott komma från Nasaret? Vem trodde det som predikades? Hör du min vän, det är lätt att visa ifrån sig honom, därför att han har inget signum av den här världens goda. Det hade inte den här samariten som kom. Han var definitivt omöjlig i det här sammanhanget. Och när Jesus kom till den här jorden, då heter det om honom att inte ens hans egna tog emot honom. Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom.
Hör du min vän, vill du tro det budskap som predikas? Vill du se bort ifrån det du tycker borde vara si eller så, och ta emot evangelium? Det finns så många röster i den här tiden som sprider sitt gift över det evangelium som är utsått. Jag vet att människor går evigt förlorade därför att andra människor sprider gift över det utsådda.
Och jag säger nu inför Herrens ansikte: Har du råd, människa, att visa ifrån dig honom som talar fast det är denne som Jesaja profeterar om; att han var så eländig så att man ville dölja sitt ansikte för honom? Man ville inte ha med honom att göra. Man hade tänkt sig någonting annat, en konung. Han var så föraktad så vi räknade honom för intet. Budskapet jag har till dig, det är HAN som var så föraktad. Varför vill jag ge honom till dig? Därför att jag vet att det finns en annan sanning än den man såg. Det finns en annan sanning än den du har hört och sett. Det finns en annan sanning. Vad är det?
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid.

Jag erbjuder dig frid du människa, var du än befinner dig, vem du än är. Frid genom Jesus Kristus. Han som dog, han som gav sitt liv, han som kom längs din väg, han finns där just nu. Och han böjer sig ner, han är inte rädd för att bli nersmutsad utav gyttjan du ligger i, hör du min vän. Han är inte förskräckt för någonting av det. Han lyfter dig upp. Det blir ingen kaross eller limousin. Det blir en åsnefärd. Han själv kom ridande på en åsna ska du veta. Åh, pris ske Gud! Tänk att Han är vårt erbjudande. Han är vårt påskalamm. Och det du och jag har att göra, det är att ta emot honom, det är vår enda chans!