Archives

Tider /A pure hunger

Gud har visat oss allt, om vi bara vill veta. Gud har gjort allt för oss om vi bara kan förstå och handla så som han vill. Att gå den väg han vill kan man bara göra av kärlek, den han vill ge varje människa att leva efter. I ALLA TIDER har han kunnat leda folk och i dessa tider behöver vi verkligen honom mer än någonsin. Det kommer att gå mycket fel nu framöver, och många kommer att lida svårt, för att de inte tog hans ord på allvar.. De troende idag måste också tänka på vad hans ord säger och hans ord visar oss tydligt att timmarna är sena nu. Det sker alldeles för många vidriga saker nu och detta är bara början på vedermödor/vedermöda.

Apg 17:30Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig.
Rom 16:25Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus. Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold
1 Tim 4:1Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror,
2 Tim 3:1Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider
Heb 10:12Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida
Matt 13:39Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar.
Matt 13:40Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut.
Matt 13:49Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
Matt 28:20och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”

HUR MÅNGA kommer Jesus att hitta som är rättfärdiga?
Rom 1:17I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.
Rom 1:18Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
Rom 1:29De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.
Rom 2:5Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras.
Rom 2:8men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten.
Rom 2:13Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga.
Rom 3:5Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad ska vi då säga? Inte kan väl Gud, mänskligt talat, vara orättfärdig när han straffar i sin vrede?
Rom 3:10Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda.

Vi kan bara göra allt vi kan och inte mer, sedan träder Gud in. Vi kan bara hoppas och tro att vi ska vara de som kan leva rätt, och kan vi inte så ber vi Gud om hjälp. HAN ska vara vår HERRE för alltid.

Min Herre

Kapitel 146

Herren vår hjälpare

1 Halleluja!Lova Herren, min själ!2 Jag vill lova Herren så länge jag lever,lovsjunga min Gudså länge jag är till.3 Lita inte till furstar,till människors barn som inte kan frälsa.4 Deras ande lämnar dem,de blir jord igen.Den dagen går deras planer om intet.5 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare,som sätter sitt hopp till Herren sin Gud,6 till honom som har gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,som är trofast för evigt,7 som skipar rätt för de förtryckta och ger bröd åt de hungriga.Herren befriar de fångna,8 Herren öppnar de blindas ögon,Herren reser upp de nerböjda,Herren älskar de rättfärdiga,9 Herren bevarar främlingar och stöder faderlösa och änkor,men de gudlösas väg gör han krokig.10 Herren är kung för evigt,din Gud, Sion,från släkte till släkte. Halleluja!

Låt mig få en stilla stund med Jesus,
när jag dignar under dagens strid.
Låt mig vid Hans helga fot få sitta,
när en storm har grumlat själens frid.

Låt mig få en stilla stund med Jesus,
när jag frestas och min tro är svag.
Jag vill fly till Honom, när det mörknar,
Han kan vända natten uti dag.

Låt mig få en stilla stund med Jesus,
Han som burit smärtans törnekrans.
Jag vill säga Honom allt, som tynger.
Intet öra lyssnar såsom Hans.

Låt mig vila vid Hans ömma hjärta.
Uti världen är så tomt och kallt.
O, jag längtar att Hans röst få höra,
längtar att få säga Honom allt.

Elsa Eklund.

Hälsn Maria

Där ovan

Livet- Lidanden. Förståelsen.

Det blev oss övermåttan svårt, så att vi till och med misströstade om livet. Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.” 2 Kor 1: 8-9.

NÖD och trångmål komma oss att värdesätta livet. Varje gång livet gives oss tillbaka efter en sådan prövning, är det som att börja på nytt, och vi förstå bättre hur mycket det är värt, och använda det mer än förr till att tjäna Gud och våra medmänniskor. Nöden har lärt oss att förstå dem som lida, och den förlänar oss förmågan att hjälpa dem och känna med dem.
Det finns grunda, ytliga naturer, som handskas lätt med teorier och löften och i klandrande ton tala om otron hos dem som rygga tillbaka för prövningar. Men den man eller kvinna, som lidit mycket, kan aldrig handla på ett sådant sätt, utan är mycket mild och ömhjärtad, ty den vet, vad lidandet i verkligheten är.

Prövningar och trångmål behövas för att driva oss framåt, alldeles som elden under ångpannan alstrar den kraft, som håller maskinen i gång och för det stora fartyget framåt över vreda, stormiga vatten. — A. B. Simpson.

Den själ, som utvald blev av Gud
att till de arma, som förtvivla, strida,
i sorg och nöd förkunna tröstens bud —
ej under att den själv måst lära lida.

Foto Maria

LITA på GUD

Kan vi lita på Gud? JA det kan vi alla få göra. I de tider som präglas av galenskap och maktfullkomlighet och omdaning av allt o alla så är GUD den som har SISTA ORDET I ALLT! Ja som alltid. HAN kommer att döma ALLA de som gjort mänskligheten så stora sår!! Var inte rädd, Ty jag är med er, säger han, min Gud

1 Kor 2:3 Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.
1 Kor 16:10 När Timoteus kommer, se då till att han kan vara hos er utan oro, för han arbetar med Herrens verk precis som jag.
2 Kor 7:5 När vi kom till Makedonien fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro.
Fil 2:26 Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk.
Luk 24:38Men han sade till dem: “Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan?
Joh 14:1 Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.
Joh 14:27 Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.
Apg 15:24 Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag.

“Ty, vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad, som kommer från Gud, en boning, som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.” 2 Kor 5: 1.

“Det är genom mycken bedrövelse, som vi måste ingå i Guds rike.” Apg 14: 22.

“Stadigt förbidade jag Herren.” Ps 40:1.

Jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske, som mig är sagt.” Apg 27: 25.

“Såsom bedrövade, men dock alltid glada.” 2 kor 6: 10.’

TRO på Gud och nalkas himmelen!

Evangeliets sista tid

EVANGELIETS SISTA TID

PUBLICERAT 

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Vi läser från Predikaren kapitel 7:9: ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse. Bättre är en tålmodig man än en högmodig.” 

Saker och ting har en början och ett slut. Även i Guds rådslut finns en början, och ett slut. Världen har sin början – Gud har skapat allt. Det finns en början på evangelium som vi kan läsa om i Apostlagärningarna, och inte minst i evangelierna, och det finns också en evangeliets sista tid. Jesus talar både om den första tiden, och den sista tiden. Den första tiden är hans undervisning och hans exempel. Den sista tiden är hans profetiska tal då han förutsäger vad som ska komma i tidsålderns ände. 

Vi går till Matteusevangeliet 28:18 och läser där det vi kallar missionsbefallningen. Jesus hade varit verksam ett antal år, han hade dött som en förbrytare och korsfästs med andra förbrytare, men därefter uppstått från de döda. Då samlar han lärjungarna på ett berg och säger:

Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gör alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt er. Se jag är med eder alla dagar intill tidens ände.

Det började med ett speciellt avstamp, men apostlarna måste vänta på att något särskilt skulle ske, något som ännu inte hade skett. De skulle få kraft!
När Jesus tidigare undervisade om uppdraget och om att det skulle vara ända till tidsålderns slut, då läser vi i exempelvis Matteusavangeliet om ”detta evangelium”. Evangelium? Vet vi vad det är? Aposteln Paulus hjälper oss att få tag i själva kärnpunkten. Han har gått igenom en hel del med församlingen i Grekland och skriver till dem:

Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i, genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid — om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro. Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna, och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna, och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv (1 Kor 15).

Detta evangelium.

Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma (Matt 24:14).

Det här är ett mycket allvarligt ord som vi behöver beakta och stanna inför. Detta evangelium, detta glada budskap om riket, det ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma. 
När jag läser det här kommer jag att tänka på ett annat ord där Jesus talar om evangeliets inramning, en historisk inramning. I Lukasevangeliet 16:16 läser vi om början: ”Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.”
Det här är som en ram kan man säga, eller tröskel till den tid då evangelium började predikas. ”Sedan ska änden komma.” Det har en inramning – lagen och profeterna intill Johannes, och sedan kommer evangelium. Evangelium ska predikas i hela världen, och sedan kommer änden. Mycket av det Jesus säger, när han beskriver det som ska komma i tidsålderns avslutning, det ser vi och det förnimmer vi.

När vi läser om Herrens tillkommelse, finns det två ord i grekiskan – kvalitativt och kvantitativt. Inte alla epoker har den kvalité som kommer till uttryck. I allmän mening så kan det finnas tider som har väldigt stor betydelse för samhällen och folk, och så är det även med Guds verk i historien. Det finns saker som upprepas, men då har vi ännu inte kommit till det kvalitetsmässiga momentet, utan då handlar det om kvantitet. Men då saker och ting går i uppfyllelse, i fullbordan, då handlar det om hög kvalité. När Jesus kom var det förutsagt att han skulle komma, och den tiden ägde en väldig kvalité genom hans närvaro. Det kunde inte på något vis ersättas av något annat. Det fanns dock de som försökte ersätta det Gud ville, det som var Guds vilja. 

När apostlarna började predika efter att Jesus tagits ifrån dem, innebar det stort motstånd. Motståndet personifierades inte minst av översteprästerna, av de som kallades för saducéer, en typ av liberalteologer. När Jesus själv var verksam så möttes han inte på samma sätt av motstånd från saducéerna, som från fariséerna. Apostlarna däremot, hade inte så mycket problem med fariséerna. Jo, det hade de, men inte som Jesus själv hade. De hade däremot saducéerna över sig. 
Apostlarna hade predikat och blivit fängslade, men frisläppta, för folket tyckte så mycket om dem och höll dem i stor ära. Det var Petrus, Andreas, Jakob, Johannes; de som hade varit med Jesus. De hade ett sådant budskap, och en sådan kraft var verksam, att det gick bara inte att låsa in dem.
 Fariséen Gamaliel tillrättavisade dem som var väldigt ivriga att få apostlarna i fängelse. Vi läser om det i Apostlagärningarna 5:34-39: Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen. Sedan sade han till de andra: ”I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män. För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet. Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade. Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned; men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.”
Den vise mannen Gamaliel berörde två exempel. Det ena handlade om Teudas. Varför slöt sig fyrahundra män till honom? De var upptagna av tiden, och framförallt kvantiteten av tiden. Det har ju gått så lång tid, och nu borde väl Messias komma. Eller, det sker ju så mycket, så mycket som talar om att nu är tiden inne. De var framförallt uppmärksamma på kvantiteten av tiden, kvantiteten av händelserna. Men de kunde inte se kvalité, att den här Teudas inte hade den kvalitét som en gång skulle träda fram genom Jesus Kristus själv.

Samma gäller naturligtvis Judas från Galileen. Varför förleddes de av Judas? Det var så mycket som hände, kanske. Det var så mycket som talade för det. Tiden var nu nära, och man tog intryck av kvantiteten, och kunde inte bedöma kvalitén. Judas hade inte den kvalitét som Messias skulle ha. Teudas hade inte den kvalitén. Men Jesus hade den! Jesu lärjunge Simon Petrus bekänner sig till denna kvalitét: ”Du är Messias, den levande gudens son.” Det var en stor gåva att han fick se det. Det blev uppenbarat för honom och det kan man verkligen kalla nåd. Jesus sa: ”Det här har du fått uppenbarat för dig.” Det är inte bara att du har samlat en massa uppgifter, samlat en massa fakta. Visserligen är det väldigt viktigt, men man måste kunna se skillnad på Teudas och Jesus. På Judas och Jesus. Och i det läget var det många som inte kunde det. 
Men när Jesus talar – inte om den tiden som var då – men om den tiden som ska komma, om framtiden, då handlar det om vågor av försök till att ersätta Guds vilja, vågor av försök att ersätta Jesus Kristus själv. Han talar till lärjungarna i Matteus 24 om åtminstone tre stora vågor av falska Messiaspretendenter och falska profeter. Lärjungarna har ställt en fråga i vers tre: ”Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände. Då svarade Jesus och sade till dem: Sen till, att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: Jag är Messias’ och skola förvilla många. Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig.”
Det var sådana händelser som man då säkert kunde räkna upp väldigt många av, och som vi nu även i vår tid kan räkna upp väldigt många av. Lukas talar i kapitel 21 om samma saker. Det är samma tal som i Matteusevangeliet men på det sätt Lukas uppfångat Jesu ord: ”I får höra krigslarm och upprorslarm”(v 9), och ”folk ska resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det ska bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra” (v 10-11).
Hur många gånger i historien har man inte kunnat räkna upp mycket sådant här som har hänt? Det finns kvantitet, men man missar många gånger kvalitén. Man kan fångas av många som kommer under Jesu namn och säger ”jag är Messias.” 
I Matteus läser vi vidare i kapitel 24:11- 14:

Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

Det var där vi tog utgångspunkten. Och änden kommer och har sin våg. Det kommer en våg av falska profeter, men det kommer att vara en viss skillnad då för de kommer att vara mycket mer attraktiva, förrädiska och förföriska än någonsin tidigare. Det är den våg som han talar om i vers 24:

Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.

Det är en sak jag funderar på när det gäller just den här versen, och jag läser den om och om igen:”Detta evangelium om riket ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.” Det kan man kalla för evangeliets sista tid. Det finns en första tid, och då hade vi en inramning, eller en förberedelse – lagen och profeterna har haft sin tid, intill Johannes döparen. Sedan dess predikas evangelium om Guds rike, och sedan ska änden komma. Det är alltså ett skede som väntar. Evangeliets sista tid. 

Himlen har förväntningar på Jesu lärjungar, att vi ska vara vaksamma. Tidshändelser är väldigt allvarliga, det ska man inte ringakta. Vi ska vara vaksamma, helt uppenbart. I Markusevangeliet 13:33-37 har vi samma tal men såsom evangelisten Markus uppfattade det:

Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne. Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka. Likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen; vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer. Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!

Hur ska vi förhålla oss till evangeliets sista tid? Vad kommer den att innebära? 
Innan han talar om ”detta evangelium”, säger han: ”Den som är ståndaktig intill änden, han ska bli frälst.”
Här talar Jesus om händelser som ska komma i framtiden, ja han talar faktiskt om en väldigt intensiv missionsverksamhet. Men det är verkligen inte bara hans lärjungar som är verksamma. Det är verkligen inte bara hans vittnen som är aktiva. Det står om de som han kallar för falska profeter, och de som utger sig för att vara Messias. En intensiv missionsverksamhet, det är typiskt för den här sista tiden och stor betydelse har då ståndaktigheten. Många gånger kanske det inte är så nödvändigt att kasta sig ut i alla möjliga aktiviteter, men bara att stå fast vid det som vi har fått lära. Som aposteln Paulus skriver till Timoteus. Hålla fast när så väldigt mycket, så många olika krafter är i rörelse och vill fånga. Det är allvarliga saker som sker.
 
Jag tycker det är märkligt med de här rättegångarna som pågår nu. Dels en rättegång i Uppsala som handlar om att det gjorts anspråk. Man talar där om personer som är narcissistiska; väldigt självupptagna och väldigt uppviglande människor, som har en otrolig förmåga att spela ut sig själva. Det gäller inte bara Uppsala tingsrätt och de som en gång utgjorde den så kallade Knutbysekten och som har gjort anspråk på att vara Kristi brud. Det gäller även Amerikas förenta stater vars president dragits inför rätta i en riksrätt. Jag vet inte hur många gånger som Donald Trump har kallats för en narcissistisk person. Har inte denne man någon gång även sagt att han skulle gott kunna kallas Judarnas konung? Israels konung, eftersom han tog beslutet att flytta den amerikanska ambassaden. Detta sker parallellt – människor som gör märkliga anspråk.
Jag inledde studiet med ett ord i Predikaren. Det är faktiskt ett ord som på sitt sätt är löftesrikt. ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse. Bättre är en tålmodig man än en högmodig.” Tålamod och ståndaktighet. Det hör hemma i ändens tid ifall vi vill bli frälsta. ”Den som är ståndaktig intill änden, han ska bli frälst.” 
Jag talade om att saker och ting har både början och slut. Evangelium kommer inte att predikas i evighet – det finns en bestämd tid. Därför är det allvarligt att ta vara på den tiden, och som aposteln Paulus skriver till Korintierna:

Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt. Han säger ju: Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag (2 Kor 6:1-2).

Det fanns ett folk i världen som Gud ingick förbund med, och som har givit oss skrifterna, Toran. Detta Israels folk har en början, men också ett slut, eller vi kanske hellre ska säga ett mål. Det är bättre att använda det uttrycket även om evangelium, och även om skapelseverket som sådant. 
När började det gamla egendomsfolket; det folk som har så stor betydelse för Guds frälsningsrådslut? Vilket är målet för detta Guds egendomsfolk? Det judiska folket som varit förskingrat under så lång tid men som åter har börjat församlas i det land som Gud med ed och löfte hade givit åt deras fäder. När började det här folket? Har du funderat på det? 
Ja, det började med Abraham? Eller började det med Isak? Eller med Jakob? Jakob är den som får namnet Israel. Israel, dess begynnelse. Jag tror att vi får ett svar på den frågan om vi går till Jesaja 51:1-2:

Hören på mig, I som faren efter rättfärdighet, I som söken HERREN. Skåden på klippan, ur vilken I ären uthuggna, och på gruvan, ur vilken I haven framhämtats: ja, skåden på Abraham, eder fader, och på Sara som födde eder. Ty när han ännu var ensam, kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.


Det här kan man kalla Israels begynnelse. Det är något som Gud själv tänkt, någonting som Gud själv genom sitt sätt att handla med Abraham har förberett. ”När han ännu var ensam kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.” 
Men vad är då målet? Det började med en ensam man. Redan när det talades om den ensamme mannen, så talades det också på sätt och vis om målet. Det talas om vad Gud har gjort, att han kallat honom, välsignat honom och förökat honom. Därför är det väldigt intressant när aposteln Paulus i Romarbrevet undervisar om vad som är slutmålet för detta judiska folk. Där finns mycket spännande uttryckt som handlar om inte slut, men fullbordan.
Det här är ett väldigt ämne för studium. Början och slutet! Hela skapelsen. Israels folk. Evangeliets första tid. Evangeliets sista tid inför Jesu tillkommelse … en ny början!

Älska.

Ros
Job 19:19För alla mina vänner är jag avskyvärd, de jag älskade har vänt mig ryggen.
Job 33:20Hennes sinne äcklas av mat, hennes själ vid den föda hon älskade.
Ps 4:3Höga herrar, hur länge ska ni kränka min heder? Hur länge ska ni älska tomhet och jaga efter lögn? Sela
Ps 5:5Du är inte en Gud som älskar ondska, den som är ond får inte bo hos dig.
Ps 5:12Men alla som flyr till dig ska få glädjas, de ska jubla i evighet. Du beskyddar dem, de som älskar ditt namn ska få fröjdas i dig,
Ps 11:5Herren prövar den rättfärdige, men hans själ hatar den gudlöse och den som älskar våld.
Ps 11:7för Herren är rättfärdig, han älskar rättfärdighet. De ärliga ska se hans ansikte.
Ps 18:20Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig eftersom han älskar mig.
Ps 22:9“Anförtro dig åt Herren! Han får befria och rädda honom, han älskar ju honom.”
Job finns i mitt hjärta, han fick utstå mycket och Gud hjälpte honom, han upprättade honom. Det är underbart att veta det. Det finns så många som pinas och plågas, och det finns de som tar till vara den tiden de blir/är pinade i.

Många av oss får lida, kanske ett helt liv, många många år. Man förstår kanske inte varför men man kan faktiskt få svar i sinom tid. Jag skriver mycket om lidande för det är synnerligen intressant!
Jag har själv lidit länge och försöker att stå ut var dag i en hopplös situation, men GUD han vet hur det är och han kommer att göra ett mirakel!!

ALLA som är kringrända/pinade kan be och de kan få, och de kan bli trygga, BE och du SKA FÅ. Gud är inte elak!




Fokus. Utanför lägret

FÖRLORA INTE FOKUS

PUBLICERAT 

Ledare av Berno Vidén

Det gäller att vara lyhörd för vad Guds ande har att förmedla för varje ny tid. För att tillägna sig det budskapet krävs att församlingen är där Jesus är, tillsammans med honom utanför lägret, utanför stadsporten. Denna lyhördhet för Guds väg med församlingen i varje ny tid är en avgörande detalj för att kunna leva och fungera i ett rätt förhållande till hans tillkommelse.
DET VAR MYCKET väsen omkring maranataväckelsen på 60-talet. Budskapet som förkunnades var angeläget och blev en väckarklocka för många kristna som satt fast i sina samfunds traditioner. Att väckelsen kom att bära namnet Maranata vittnar om vad som ansågs centralt och viktigt att ropa ut över Sveriges bygder, nämligen budskapet om att Jesus kommer snart! Samtidigt som stora väckelsekampanjer arrangerades på olika platser där lokalerna fylldes till bristningsgränsen så var det jämförelsevis ett fåtal som verkligen sökte en förändring på djupet av sitt kristna liv. Den gemenskap kring bibelstudier och bön, som är så avgörande för en församlings uppbyggnad, samlade långt färre deltagare. Allteftersom tiden gick utkristalliserades en skara som ville något mera än att bara bedriva mötesverksamhet. En inre längtan växte fram som så småningom kom att leda till att flera församlingsknutna storfamiljer växte upp inom maranatarörelsen. Drivkraften var en längtan att se ett nytestamentligt församlingsliv förverkligat i vardagen, ett församlingsliv i funktion. Många gjorde uppbrott från en tillvaro med ordnad ekonomi och social trygghet, och överlät med full förtröstan sin tid, sina krafter och sina medel till Guds verk. Dessa radikala steg prövades, och även så den övertygelse och tro som manat så många maranatavänner att ta steg för att närma sig den mönsterbild Guds ord beskriver. Tron prövas. Finns det tillräcklig motivation för att leva i ett ständigt uppbrott, med en mänskligt sett oviss framtid? Frågan kan förmodligen inte finna något annat svar än i det hopp som med nödvändighet måste vara nära knutet till alla steg vi tar på trons väg, nämligen att leva i Jesu snara tillkommelse, som om varje dag vore den sista innan han kommer för att hämta hem församlingen.
DET ÄR LÄTT att fångas upp av stundens inspiration, bryta upp för att exempelvis flytta in i en storfamilj, en kommunitet, inom församlingen. Men storfamiljen i sig är absolut inget mål. Den är endast ett medel för att med sitt liv kunna leva målinriktat utan att förlora fokus. Man kan bo och leva mitt i en storfamilj eller tillbringa mycket tid i en församlingsgemenskap utan att fördenskull ha ett fast mål. Kanske falla till ro i en ekonomisk och social trygghet mitt i gemenskapen, den gemenskap som skulle präglas av ständig beredskap i väntan på uppbrottssignalen. Församlingens mål är det himmelska hoppet, det nya Jerusalem. Församlingen väntar Jesus tillbaka i vilket ögonblick som helst och anpassar sålunda sitt liv och sin verksamhet därefter. Det handlar om att älska Jesus och hans tillkommelse mer än något annat här på jorden.Maranataförsamlingen i Stockholm har flera gånger under sin snart 50-åriga historia tagit nya steg. Det har ständigt handlat om att bevaras vital och aktiv i kampen mot ett andligt avfall som utbreder sig i vårt land. För varje tid har metoderna varit olika men målet har hela tiden varit detsamma, att ropa ut budskapet om att Jesus kommer! Dels har kampen handlat om att med kraft gå emot de sodomskrafter som släppts lösa där homosexuell livsstil och andra perversa handlingar och levnadsmönster glorifieras och normailseras, och dels har det handlat om att avslöja falskheten och bedrägeriet i samfundens ekumeniska strävanden. Det har varit kamp för orättfärdighetens offer, mot legaliserat barnadödande, mot staten som langare genom Systembolagens orättfärdiga handel med tusentals medborgare som offer årligen. Maranataförsamlingen har också vägrat bygga kyrkor och tempel på de platser man arbetat, även det baserat på en övertygelse i Guds ord om att Gud inte bor i tempel gjorda med människohänder. Tempelbyggandet i sig leder till att man slår ner sina pålar djupt i samhället för att så småningom fastna i ett inomvärldsligt synsätt och engagemang. Församlingen och staten representerar två helt skilda världar och värden. Samfund och församlingar som i sin relation till staten gjort sig ekonomiskt beroende har så småningom förvandlats till inget mindre än inomvärldsliga samhälleliga serviceorgan, utan vision och möjlighet att presentera ett frälsande evangelium som gäller hela människan, ett hoppets evangelium till en syndig samtid.
VAD INNEBÄR DET att leva i ett ständigt uppbrott? Jesus sa till sina lärjungar att de skulle följa honom, vart han än gick. Han hade inte ens en fast plats där han kunde undervisa folket och han undvek templet utom vid några få tillfällen. Däremot förkunnade han utefter vägen, i hemmen, på berget och vid sjön. Överallt där Jesus gick fram församlade sig också folket. Vi däremot har en förmåga att vilja bygga in oss i verksamheter som sedan blir svåra att ta sig loss ur. Verksamheten blir det centrala och då maningen når oss om att ta nya steg, att göra nya uppbrott för nya platser, så slår vi oss istället till ro med de medel Gud gett för en viss avgränsad tid. Men kom ihåg: Jesus går inte att bygga in i våra mönster och ideal för att upprätthålla en fin verksamhet. Det gäller att vara lyhörd för vad Guds ande har att förmedla för varje ny tid. För att tillägna sig det budskapet krävs att församlingen är där Jesus är, tillsammans med honom utanför lägret, utanför stadsporten. Denna lyhördhet för Guds väg med församlingen i varje ny tid är en avgörande detalj för att kunna leva och fungera i ett rätt förhållande till hans tillkommelse.Att ta nya steg på trons väg är något pågående som varar hela livet. Under tiden som vandringen varar uppnår vi delmål som bör ses som medel för att slutligen nå fram till församlingens definitiva mål. Lot drog ut tillsammans med Abraham och bar även han på en vision. Väl framme i landet som Abraham så trosvisst talat om materialiserades Lots vision och han började att bearbeta staden Sodom och det grönskande området på slätten. Tanken var att genom sitt inflytande bland stadens män vid porten söka reformera Sodom till att omfatta Guds rike i tiden. Vad han missade var att äga den närhet till Gud som är förutsättningen för att kunna bli så uppfylld av honom att man ser bortom all den skönhet och rikedom den här världen har att erbjuda. Sodom var ett tillhåll för denna världens furste och Jesus deklarerar att det i hans eget liv inte finns något som hör denne furste till. Välsignelsen som Gud ger sitt folk kommer till uttryck i Jesu bergspredikan, där salighet från Gud tillägnas dem som lever med ett sinne som är vänt till det som är därovan.Trots de rika löften Gud gav Abraham om att av honom göra ett stort folk så fortsatte han att leva i tält med sin familj. Främlingsskapet i den här världen var så påtagligt att det inte fanns någon möjlighet att på någon plats slå sig till ro. Tältet bör vara ett betydelsefullt signum för den kristna församlingen av idag. Att leva i ett sådant uppbrott är hälsosamt på fler än ett sätt även om det kostar ett högt pris. Har du slagit fast dina pålar för djupt här i tiden kommer det vara svårt för dig att vara redo då den slutliga uppbrottssignalen ljuder, då vi ska lyftas upp honom till mötes.
SALIGHETEN JESUS UTLOVAR i bergspredikan riktar sig till de fattiga, de som sörja, de saktmodiga, de som lida förföljelse för Jesu namns skull; ty eder lön är stor i himmelen. I det här numret av Midnattsropet rapporteras hur en församling i Turkiet drabbats av den grövsta förföljelse. På samma sätt som man i kristenhetens historia i Guds namn slaktat vederdöpare och andra som vägrat förneka sin tro ser vi här hur man inom Islam i Allahs namn torterat och slutligen dödat tre av Herrens vittnen. Dessa utgör ett utsäde som vi förmodligen kommer att få möta mer av i vår tid. Den anda som råder i Europa idag går nämligen mer och mer åt det hållet där den kristna församlingen anses samhällsfarlig. I tidningen finns också ett par artiklar publicerade som talar om hur EU blir alltmer totalitärt och om hur föräldrarätten märkbart attackeras och åsidosätts och att istället statens övergripande mål i formandet av morgondagens EU-medborgare främjas. Bli inte förvånad, inte heller förskräckt. Det är Bibelns ord som går i fullbordan. Vi närmar oss med hast tiden för Antikrists framträdande, då han först träder fram som en fredsapostel som värnar om jordens alla nationer och dess miljö. Den falska freden kommer dock snart att bytas ut i ett totalt kaos och jorden träder in i en tid av ursinningslös förföljelse mot alla som sätter sig upp mot Antikrists styre. Men församlingen av idag bär på ett hoppets budskap. Fortfarande gäller den nådatid Gud givit. Församlingen väntar nämligen på den himmelske Kristus som idag eller imorgon eller inom en snar framtid kommer för att hämta hem sin dyrt köpta brud, den brud som älskar Jesu tillkommelse framför allt här i tiden. Tillhör du den skaran?

Satan och hans hemska grepp på människor

Att förstå hur Satan verkar

Publicerad 2020-01-28 23:30:20 i Jesus, https://experimentlandet.blogg.se/2020/january/

Satan kan omskapa sig till att likna en ljusets ängel och han gör det så fort tillfälle ges men han som är i oss (är i oss som har blivit sant frälsta till Jesus/Gud), är starkare än Satan.

Jesus/Gud säger att som jag har lidit så kommer också ni att få lida.om ni tror på mig och vill följa mig.

Kyrkorna och samfunden (Satans kyrkor och samfund, medlemmarna i dessa) tror inte på Jesus/Gud (den sanna Jesus/Gud) och vill inte följa honom och därför behöver de inte lida.

De är beskyddade av den Herre som de har valt (världens herre, Satan) samtidigt som de vill ha Jesus/Gud som frälsare, en frälsare som kan ordna upp alla deras problem och som kan se till så att de kan verka oberoende av Gud/Jesus och göra sitt eget verk, ett MÄNNISKOVERK utifrån sitt eget.

De slår sina huvuden ihop (inom kyrkorna och samfunden) och tänker att hur kan vi behaga Jesus/Gud på bästa sätt för att han skall tycka om oss och våra kyrkor/samfund? För att han skall välsigna oss och våra kyrkor/samfund?

Att de är/gör sig till Satans slavar förstår de inte för de tror att de kan vara oberoende och göra allt som verkar gott enligt världens mått mätt och som faller dem i smaken.

Att gå åstad och göra ett människoverk som de gör dagarna i ända anser de inte vara lika med att göra sig oberoende av Jesus/Gud om det verkar gott och ser bra ut.

Allt gott kommer från Jesus/Gud säger de men det är de själva som bedömmer vad som är gott eller vad som inte är gott efter att ha lyssnat på vad världens människor (världens makthavare, politiker och myndigheter) anser sig vara gott och bra och så gör de DERAS egen vilja och inte Jesus/Guds vilja..

De fattar inte att de gör som sin Herre Satan (Lucifer) gjorde innan Gud/Jesus kastade ut honom från himmelriket. Att de leker Gud/Jesus och vill bli som Gud/Jesus för att kunna styra och ställa och vara oberoende av Gud/Jesus. De vill precis som Lucifer (Satan) vara sina egna gudar och få anhängare med sig i allt de gör.

Alla kyrkor och samfund strävar efter att få anhängare som tror på dem och som kan stötta dem inte minst ekonomisk. De påstår att de har den sanna tron och läran och att de står upp för Jesus/Guds sanningar och kärlek.

De säger sig tro på och förlita sig på samma bibel trots att det finns massvis med olika kyrkor och samfund som tror på det ena och det andra hur nu detta kan gå ihop.

Det finns endast en enda församling efter vad Jesus och bibeln lär och det är Guds/Jesus församling som består av alla sant troende på honom och inte av människor som tror på påvar eller på biskopar eller på präster eller på pastorer eller på annat mänskligt AVSKRAP, det vill säga på MÄNNISKOR oavsett vilka de är eller vilka titlar de slänger sig med och hur länge de har läst teologi på något så kallat universitet eller högskola.

Tro inte på dem!!

Tack Jesus/Gud för att jag får skriva detta! Jag fortsätter.

Satan och hans anhängare, alla som dyrkar människor och deras människoverk men som säger sig vara Jesus/Guds lärjungar (födda på nytt och frälsta till Jesus/Gud men som ljuger om det), ÄLSKAR när de som har blivit sant frälsta till Jesus/Gud faller bort från tron och den sanna och sunda läran för att istället börja förlita sig på (tro på) en ogudaktig kyrka/ett samfund eller någon människa i kyrkan/i samfundet som kan leda den/dem bort från Jesus/Gud och från den smala vägen.

Satan (de kyrkokristna) tar till alla knep de kan för att få bort Guds/Jesus sanna barn från den sanna/rätta tron och läran. Satan (de kyrkokristnas herre) känner till alla de sant troendes på Jesus/Gud akilleshäl och där sätter han in sin stöt.

När en människa har blivit sant frälst till Jesus/Gud och söker sig till en kyrka eller till ett samfund och berättar om vem den/de är och berättar sin historia/öppnar sitt hjärta, så tar kyrkomänniskorna över tillsammans med Satan som då sätter sig lite i bakgrunden.

Kyrkomänniskorna som styrs och ägs av Satan och som den nyfrälsta har gått till (han eller hon har sökt sig till en kyrka eller till ett samfund för att det är där han eller hon tror att den kan hitta sina bröder och systrar) blir grundlurad när den/de inser att kyrkan endast vill ha deras engagemang och/eller deras pengar (tid).

De förväntas att ställa upp för kyrkan/samfundet för att i utbyte få SOCIAL GEMENSKAP vilket allt för många ställer upp på och vilket leder till att de tids nog blir värre slavar än de slavar de var när de levde i världen.

De blir slavar under kyrkorna och samfunden och då har Satan (hans folk) fått den/dem dit han (de) vill.

Satan försöker att med alla tillgängliga medel som finns idag få alla under ett och samma paraply (trots att det finns massvis med så kallade ”kristna kyrkor/samfund och rörelser som har brutit sig ut en gång i tiden) och att de under detta paraplyet skall bli likt en enda stor och glad familj tillsammans med alla som tror på andra gudar (vilket är steget efter det), eller som inte tror på någon gud utan kanske tror på sitt dasslock eller på sin kaffekokare eller på Stefan Löfven eller på Greta Thunbeg eller på Donald Trump.

Sveriges kristna råd (kyrkorna tillsammans) och som alla etablerade kyrkor och samfund har skrivit kontrakt med eftersom de älskar världen mer än Gud/Jesus som de säger sig tro på, arbetar febrilt tillsammans med kyrkornas världsråd och FN för att sätta Satan på tronen i Jerusalem.

De (SKR) arbetar inte för Jesus/Guds sanna lärjungar utan för Satan och hans folk och för sitt eget. Guds/Jesus sanna folk vill de döda precis som de falska judarna (vilka är de som driver dem än idag) dödade Herren Jesus Kristus med hjälp av romarna för att de var för fega att göra det själva. De, de så kallade kristna, har sedan länge varit tillsammans med de falska judarna (som Herren Jesus Kristus kallade för huggormsyngel, vitkalkade gravar och mer än så).

De ”kristna” av idag hyllar (dyrkar) en stat som kallas Israel och som är en politisk stat styrd av Satan och hans hantlangare (av makthavare i världen) och som inte har något med Jesus/Gud vår Herre och frälsare att göra om vi tror på honom. Israel (det sanna Israel) är ett himmelskt rike och inte ett världsligt rike i det nya testamentet men kristna dumskallar (som inte har blivit sant frälsta till Herren Jesus/Gud) TROR ATT de måste stötta en stat, staten Israel, som är en stat uppbyggd via vapen trots att inget står om detta i det nya testamentet, det nya förbundet i Herren Jesus Kristus.

Judarna väntar än idag på en befriare och den de väntar på är ANTIKRIST. De väntar än idag på att deras befriare skall komma med vapen i handen och utplåna alla deras fiender. När Jesus (Gud som var deras Gud) kom ridandes på en åsna och det var Herren Jesus Kristus/Gud så blev de så jätte besvikna vilket ledde till att de med romarnas hjälp såg till att hänga upp honom på korset till att dö likt en brottsling.

De såg till att hänga upp den Gud de påstod sig tro på för de förväntade sig inte att deras Gud, deras frälsare skulle komma ridandes på en åsna och och sedan säga att han inte kom till jorden för att kriga mot deras fiender och för dem. De ville att Jesus skulle vara en krigare som skulle slåss för dem men Jesus kom till jorden som människa (100 % människa) och Gud (100% Gud) för att judarna som folk hade brutit sin del av avtalet i det gamla förbundet som han hade med dem.

Han skapade ett nytt förbund i Kristus Jesus.

Dessa Satans judar hatade Jesus/Gud (som var deras Gud) från den första stunden och gjorde allt för att han skulle gå hädan vilket vi kan läsa om i det nya testamentet (det nya förbundet i Kristus).

Under kung Salomos tid (långt innan att Gud kom till jorden som människa och som Jesus) gick profetian som de kristna tror på ännu i vår tid, i uppfyllelse.

Vi kan läsa:

“Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad. Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till filistéernas land och ända ned till Egyptens gräns.; de förde skänker till Salomo och vore honom underdåniga, så länge han levde”(1Kon.4:20-21).

“Ty han rådde över hela landet på andra sidan floden, ifrån Tifsa ända till Gasa, över alla konungar på andra sidan floden; och han hade fred på alla sidor, runt omkring, så att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, ifrån Dan ända till Beer – Seba så långt Salomo levde”(1.Kon. 4:24-25). 

Vad som hände med kung Salomo med all sin avgudadyrkan och alla sina fruar kan ni som är “kristna” och intresserade fortsätta att läsa om i er bibel eller här:

https://experimentlandet.blogg.se/2013/october/kung-salomos-avfall-och-satans-system.html

Och här:

https://experimentlandet.blogg.se/2016/january/frimurarna-och-judisk-satansdyrkan.html

Maria

Är DU en Bruten människa?Krossad, men inte av Guds hand

TVÅ bibelverser som säger mycket om mig och mitt lidande genom åren är dessa sanna och vackra verserna som jag faktiskt älskar, se nedan:

2 Kor 12:10 Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.

2 Kor 4:7 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss.

SE video:
Ps 38:9Jag är maktlös och helt krossad, jag ropar i mitt hjärtas ångest.
Ps 51:19Det offer Gud vill ha är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.
Ps 147:3Han helar dem som har förkrossade hjärtan och förbinder deras sår.
Jes 66:2Allt detta har min hand gjort så att det blev till, säger Herren. Jag ser till den som är betryckt och har en förkrossad ande, som fruktar mitt ord.

Ps 102:1
Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.

Jag älskar Jesus av hela mitt hjärta, han låter mig leva, han låter mig leva för sitt ords skull. Jag är svag men stark.

Att lida för Jesus.

Blind av tårar?


Har du någonsin som vuxen fått en smäll i ansiktet av en annan vuxen människa?
Jag har fått så många att jag inte kan räkna dem

Har du fått blicken: du-är-inte-värd-någonting-i-mina-ögon ?

Har du någonsin varit så blind av tårar att du inte kan se var du är på grund av en människas elakhet?

Tiden rymmer många fel
Regler tycks man inte följa
Man har för mycket att dölja

Att se sin nästa med kärlek
Är inget man vill skylta med,
Därför låter man bli att vara snäll

Tiden rymmer många sår,
Det tycks vara överflöd på dem,
De kastas ut hur som helst och i vilken ordning spelar ingen roll

Har du någonsin som vuxen tappat andan av chock för att en människa gjort dig så illa så att du inte kan andas?

Vägen leder framåt fortfarande, den är lika stenig som vanligt men igenkännbar.

©Maria C

Matt 24:9Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Mark 4:17men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall.

Rom 5:3Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod,
Rom 8:18Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.
Rom 12:12Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
2 Kor 1:6Om vi är trängda, är det för er tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, är det för att ni ska få den tröst som ger kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi.
2 Kor 1:7Och vårt hopp om er står fast, eftersom vi vet att ni delar vår tröst liksom ni delar våra lidanden.
1 Thess 3:3så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant.
1 Thess 3:4Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet.
1 Thess 3:7Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden.
2 Thess 1:4Därför berömmer vi oss av er bland Guds församlingar, av er uthållighet och er tro under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå.