Archives

De som var redo……. Jesus kommer

https://midnattsropet.se/midnattsropet/de-som-voro-redo-gingo-in-2/

Från första numret av Midnattsropet 1960.

Text: Arne Imsen

Jesus skall komma igen, och tidstecknen säger oss, att vi står inför denna tidsålders avslutning. Snart skall ”Herren själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå. Sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes. Och så skola vi för alltid vara hos Herren” (1 Tess 4:16-18). Församlingen, Jesu Kristi brud, skall, eskorterad av himmelska furstar och väldigheter i hast evakuera från jorden för att träda fram inför Gud på Sions höjder. Är du redo för uppbrott?

Jesus Kristus, vår himmelske brudgum, skall till de himmelska härskarornas jubelrop föra en jungfruligt ren och obesmittad brud in i festsmyckade bröllopssalar. Ingen synd kommer in där. ”Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant. Fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.” Många kristna bekännare tycks icke ta denna sak så allvarligt, och de ger därvid tillkänna, att de icke är med i brudeskaran. Om församlingen är bruden, så måste varje sann kristen vara en brudesjäl, och för en sådan framstår det alltid som en livsnödvändighet att leva och verka som om varje dag vore den sista. Eftersom hon har mött denna omätliga kärlek från brudgummens sida och svarat ja till honom, är det angeläget för henne att undvika allt som kan störa denna innerliga gemenskap. Jesus skall hämta en brud, som icke lever i flirt med världen utan i uppriktig trohet mot honom under trolovningstiden. Hur har du det? Lever du kvar i den första kärlekens intima gemenskap med Jesus? ”Jag har trolovat eder med Kristus och ingen annan för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru. Men jag fruktar, att såsom satan i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus” (2 Kor 11:2-3).

Varje kristen som i sitt hjärta ger rum för världen och dess väsende, lever i andlig otukt, och varje församling som låter världsligheten tränga in i sin mitt, blir en karikatyr av Kristus och förvandlas successivt till en avläggare av den stora Babylonskökan. Församlingen skall icke bestå av ljumma kristna. Gör hon det vilar Jesu dom över henne: ”Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun” (Upp 3:16). En sådan församling äger icke något existensberättigande om hon icke gör bättring och omvänder sig, till vad pris det än må kosta. Vill hon icke göra det återstår endast ett alternativ för den själ, som icke vill stödja skökoväsendet: ”Vänd dig bort ifrån sådana.” Världens vänskap är Guds ovänskap.

Den som lever i ett sådant tillstånd blir ohjälpligt kvar då Jesus kommer. Det gäller att i tid verkligen se om sin lampa. Finns det olja i både kärl och bekännelse? Bor Anden i din kropps tempel? .

Då Jesus kommer hämtas alla de som är redo. Han kommer icke att söka upp någon församlingsföreståndare för att se vilka som är med i matrikeln. Ej heller kommer han att fråga om du har medlemskort, som är utfärdat av någon kyrka. Endast om ditt namn står skrivet i Livets bok kommer du att få vara med, när bruden lyftes från en skräckslagen värld. ”Sök Andens olja nu min vän och redo stå för brudgummen!” Herren vill frigöra dig så du kan bli till största möjliga välsignelse och hjälp för sargade själar i denna ångestfyllda tid.

Kolportören

https://midnattsropet.se/midnattsropet/kolportoren/

Kolportören

Av Stefan Dahlberg

Det finns två kategorier av uppgifter som betytt oerhört mycket för Guds rike och församlingen. Ändå är de inte omnämnda i egentlig mening i bibeln. Men utan dem tror jag resultatet skulle varit helt annorlunda. I synnerhet under “väckelsernas tid”. Jag tänker på kolportören och söndagsskollärarens. Två viktiga uppgifter.

Ordet kolportör använder vi inte längre i vårt vardagsspråk, men det var en kringvandrande försäljare av biblar och andlig litteratur. I det gamla bondesamhället fungerade denna evangelisationsmetod eller vad vi nu vill kalla det för, i synnerhet på landsbygden. När vi idag ska träffa varandra ringer vi oftast och bestämmer tid, det är inte så vanligt att vi går objudna till folks hem. Förr var man mer beroende av varandra och gick till varann på ett helt annat sätt. Det var också naturligt att föra ut evangelium bland folket. Något av en “gammaldags gudsfruktan” fanns hos många vars grund lagts i skola, kyrka och hem. Förvisso var en del avogt inställda till kyrkan och dess tjänare och var ej så glada att få besök av “de gudliga”.

Det skrivna ordet har alltid varit till stor upplysning, uppbyggelse och vägledning. Många böcker med enkla vittnesbörd från vardagen, gripande berättelser, men även undervisande litteratur nådde på detta sätt in i hemmen, till vanligt folk som inte gick till kyrkan. De som bodde avsides, långt ute på landsbygden var ofta glada över ett besök. Hur många som blivit bärgade för evigheten tack vare kolportörernas idoga arbete vet jag inte men jag tror att det är många fler än vad vi räknar med.

För kolportörens egen del var det ett strävsamt liv. Många gånger hade han en väldigt låg lön om han ens hade någon lön överhuvudtaget. Några trygga anställningsvillkor var det inte fråga om. De vandrade långa sträckor till fots under skiftande väderlek, trogna uppdraget. På senare tid cyklade man. Då bilen blev det vanliga fortskaffningsmedlet fanns inte många kolportörer kvar. I takt med att levnadsstandarden ökade sökte sig den yngre generationen andra näringar att leva på.

Idag är det betydligt svårare att evangelisera med den metoden. Man kommer inte in i hemmen på samma sätt. Många är misstänksamma mot de som de inte känner, alla som är ute och rör sig i bygderna har ju inte ärliga avsikter. Det är lätt att bli misstänkt i onödan så att säga. I vår tid kan vi istället använda sociala medier. Ändå är det inte det samma som det personliga mötet.

Över till den andra kategorin; söndagsskolläraren. Att tala om Gud med barn är ibland svårare än att tala med vuxna. Barnet är så ärligt. I söndagsskolan har många fått en god grund för livet och kvinnor och män haft en betydelsefull uppgift. Tidigare var det många som sände sina barn till söndagsskolan trots att de inte själva var aktivt kristna. Det är i de tidiga åren de flesta blir kristna. Under tonåren är människan mera formbar och mottaglig, på både ont och gott.

Mycket av vad som såtts i kapellets söndagsskola eller de hem som man samlades i har burit frukt, inte alltid sådant som syns, utan ibland sådant som skett i det fördolda. Jag minns ett frälsningsarmémöte då jag var ung. Soldaten, en äldre kvinna, berättade om en bussresa hon nyligen hade gjort. Då hon klev ombord frågade chauffören om hon kände igen honom vilket hon inte gjorde. Det visade sig att han gått i hennes söndagsskola och tack vare detta blivit frälst. Då soldaten omtalat detta sa hon: ”Ibland får man lönen redan härnere på jorden.” Ett resultat av sådden så att säga.

Då min mormor blev frälst i tjugoårsåldern, fick hon efter en dryg vecka som kristen av sin pastor uppdraget att bli söndagsskollärarinna, något hon kom att hålla på med i många år. Det kan tyckas vara en alltför stor uppgift för en nyfrälst flicka. Låt oss då komma ihåg att den tiden hade man kristendomskunskap på skolschemat så de bibliska berättelserna var inte alldeles obekanta för henne. Skulle vi idag vågat ge detta uppdrag till en flicka som inte är uppväxt innanför frikyrkans trygga väggar? Sekulariseringen har format fram en helt annan människotyp jämfört med då.

Två viktiga funktioner i Guds rike. /Midnattsropet

Guds eviga rike. / Artikel i repris här

FRÅN: https://midnattsropet.se/midnattsropet/guds-eviga-rike/

Att förkunna Guds ord, att sprida evangelium, är det bästa som finns och bör ha prioritet i våra liv. Det finns en orsak till att församlingen fortfarande finns här på jorden som Kristi kropp, och det är för att föra ut hans budskap till alla människor.

”Guds eviga rike”, det är inte vilket rike som helst. Det står skrivet i bibeln om ett rike vars ”grundvalar aldrig någonsin ska vackla”, till stor kontrast mot vad vi ser omkring oss på jorden av riken som kommer och försvinner. Vi ser oro och depression, vi ser en värld i kaos grundad på orättfärdighet och förtryck. Men det finns ett annat rike och det finns möjlighet att bokstavligt och konkret få bli medborgare i detta.

Det är stor skillnad mellan Guds rike och världens rike. Vi kan se på Sveriges och många andra länders historia. Religionen har alltid spelat stor roll. Kyrkan har agerat med politisk och militär makt vilket vi kan se rester av i vår eget land, och reformationen ledde till ett statsskick där kyrkan fick en oerhörd status. Men när vi läser bibeln förstår vi att detta inte har något med Guds rike att göra.

Guds rike handlar om att bli en ny skapelse i Herren Jesus Kristus, för att sedan leva tillsammans med honom, ett liv, många gånger förenat med främlingskap.

Vi ska ta en mycket talande bild ifrån bibeln.

Det handlar om profeten Daniel i Gamla testamentet. Han var en yngling när han tillsammans med sitt folk, det judiska folket, blev bortförd från sitt land och ifrån Jerusalem, till det babyloniska riket.

Det skedde flera hundra år före Kristi födelse, kanske 600 år innan. I Babylon var tanken att Daniel och hans vänner tillsammans med alla kloka skulle undervisas och formas för att passa in i det babyloniska riket. De skulle lära sig dess kultur och religion. Men i Daniels bok ser vi hur den här ynglingen – och det griper mitt hjärta oerhört – var annorlunda. Han hade fått en undervisning och kännedom som han bevarat i sitt unga hjärta; en undervisning om himmelens Gud.

Daniel var en hängiven gudsdyrkare. Det står att han vägrade låta sig formas av det babyloniska väldet och att orenas av dess kultur. Han ville inte äta av konungens mat eller dricka hans vin. Han ville inte identifiera sig med kulturen och det som var rådande i detta babyloniska välde. Istället växer Daniel till i tro och sanning på den ende sanne Guden.

Idag skulle vi säga att Kung Nebukadnessar var en världshärskare. Han var en av världens stora, och kung över ett väldigt rike. Han hade vid ett tillfälle en dröm, så påtaglig och verklig att den gjorde honom orolig och sömnlös. Därför kallade han på rikets alla trollkarlar och spåmän för att ge dem ett omöjligt uppdrag: De skulle tala om för honom vad han drömt, och även ge uttydningen, då han inte litade på någon. Han var omgiven av folk som gav honom det han ville höra, så om de nu inte klarade att svara på hans begäran skulle han döda alla visa och kloka i hela Babylon. Så pass påträngande var drömmen! Kungen förstod att den betydde något han måste veta.

Daniel fick kännedom om situationen. Han räknades tillhöra de visa i landet och var en av dem som, om kungen inte fick de svar han ville ha, skulle avrättas som straff. Daniel begärde audiens inför kungen där han bad om en tids anstånd för att kunna tala om vad kungen drömt.

Här ser vi vilken oerhörd funktion Daniel hade. Han hade sagt nej till att påverkas och att bli en del av religionen och kulturen, och han kunde nu träda fram inför kungen med frimodighet och förvissning. Han visste vilken Gud han trodde på! Han visste vilka svar denne Gud hade och att allt låg i hans händer.

Gud uppenbarade för Daniel vad kungen drömt.

Det här är en oerhörd berättelse som visar hur Gud kan använda sitt folk här i tiden. Vi kan med frimodighet och övertygelse inför världen och inför alla deklarera: Vi tillhör ett rike, vi tillhör himmelens Gud! Han har köpt oss fria med Jesu Kristi blod och vi tillhör honom under tiden vi lever och tjänar här. Vi vill vara en hjälpande hand för människor. När krisen kommer, när orosmomenten tornar upp sig och när svårigheter tar över, när världen gungar och står i kaos, finns ett folk som ändå står på en fast grund och säger: Här finns en väg! Här kan vi gå!

Detta hade aldrig skett med Daniel om han inte överlåtit sig till Gud. Det hade inte skett om han inte tagit beslutet att ge sitt hjärta åt honom. Då hade han också varit en av alla dem som försöker lösa en omöjlig situation. Nej, här fanns ett himmelskt budskap som trädde in i rätt tid. Också i våra dagar behöver världen få höra ett budskap i rätt tid, ett sant budskap om Gud, människan och om framtiden.

Vad kommer ske med denna jord? Vi hör bulletiner, budskap från forskare och politiker. Allt andas kaos. Men inte i Guds församling, inte i Guds rike! Där finns ett evigt budskap som anvisar en väg.

Daniel återvände till kungen efter att ha fått drömmen.

Han beskrev en bildstod i detalj, en stod vars huvud var av guld. Jag ska här inte återge hela drömmen, utan vill fokusera på slutet. Det handlar om en sten som blir lösryckt. Det står att stenen krossade hela bildstoden så att den upplöstes. Vi ska återkomma till vad det får för betydelse, men istället för bildstoden som upplöstes växte det fram ett berg som uppfyllde hela jorden.

I uttydningen förklarade Daniel att olika världsriken, olika välden, kommer att uppstå på jorden, men också att alla riken kommer att möta sitt slut och sin undergång. Det gäller även Nebukadnessars rike, det stora, stolta riket man trodde skulle bestå. Kungen fick genom Daniel veta att efter hans rike skulle ett annat rike uppstå, sedan ytterligare ett annat. Det kan vi läsa om, och några är också namngivna.

Slutligen skulle det kulminera i det som enligt många bedömare blev det Romerska imperiet. Det beskrivs som ett rike av järn blandat med lera. Genom historien känner vi så väl till den råhet som fanns där, fyllt av orättfärdighet. Men det Romerska imperiet har gått under i sin egen korruption.

I slutet av Daniels syn står det som är viktigt för oss. Här handlar det om Guds eviga rike vars grundvalar aldrig ska vackla.

Alla andra riken ska försvinna, hur stora och mäktiga de än kan se ut! Idag ser vi hur kampen om makten över världen står mellan olika politiska block, men ändå är det ingenting annat än en vindpust i Guds ögon. Det har sin tid, men försvinner. Vi läser om vad som hände med bildstoden:

”Medan du såg på den revs en sten loss, men inte av människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna om sommaren, och vinden förde bort det så att inte ett spår fanns kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden” (Dan 2:34-35).

Det var drömmen. Här möter vi slutet på världen, men också början på något nytt. Det står om en sten som kom i rullning. En viktig detalj är att det inte var genom människohand! Det var inte genom att någon människa skulle lägga sig i och reformera och förändra, och bygga upp ett Gudsrike. Nej, vi har fått vapen av Gud, men det är inte köttsliga vapen, inte heller politiska vapen. Det är inte vapen för att med maktmedel försöka stabilisera ett rättfärdigt rike. Nej! Det står att det inte var genom människohand! Vår uppgift är inte att reformera. Vår uppgift är inte att lösa alla orättvisor på jorden för att skapa ett lyckorike här i tiden. Vi skulle kunna försöka, men det skulle bara misslyckas, för världen är i den ondes händer. Mänskligheten är fast i detta grepp.

Men så kommer Gud ändå, och vad gör han? Han stiger ned ifrån himmelen. Stenen kom i rullning!

Tänk dig denna jämförelse: Gud sände sin son Jesus till den här världen. Himmelen gav ett svar till mänsklighetens alla rop och böner, ett svar till allt som stiger upp från människans djup. Gud svarar! Han sände sin Son till en mänsklighet som var totalt förlorad och under fördömelse. Hur står det i Bibeln?

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom” (Joh 3:16-17).

Vilket budskap! Här ser vi himlen agera! Det här är en del av uppfyllelsen i den syn den store kungen Nebukadnessar hade. Stenen är i rullning! Jesus föddes och blev människa! Guds rike gjorde sitt inträde i tiden genom Jesus.

Det här är inledningen för oss människor.

Tänk att vi får bli medborgare i detta rike, och det är inte på det sätt man kan föreställa sig. Jag säger det igen: Det är inte genom människohand! Det är inte genom politisk eller militär makt. Tänk vad mycket ont som gjorts i ”Guds namn”, när kyrkan agerat maktfullkomligt och förtryckt människor. Det är hemskt att läsa kyrkans historia och att den åstadkommit så mycket lidande för att värna om sina egna intressen.

När Jesus dör på Golgata faller alla förebilder! Då faller alla skuggbilder, för då har det fullkomliga kommit. Det står att det inte heller här var en människohand som rev förlåten i templet, nej! Det var genom Guds hand! Gud själv rev förlåten, och skuggornas och förebildernas tid var för alltid förbi! Det var när Jesus gav sitt liv för hela mänskligheten, då han från korset ropade: Det är fullbordat!

Men det finns en annan politik som kommer från himmelen. Himmelrikets politik är hundra procent rättfärdig! Den är rättvis och tränger in i människans innersta. Den försöker inte bygga upp den fallna människan, utan den träffar rakt in i hjärtat när vi får möta Gud. Det står att Gud fördömer synden och köttet. Gud fördömer det som bor i människan, det som också plågar henne. Han kommer inte bara med fördömelse, utan uppenbarar också synden för oss och erbjuder befrielse och ett nytt liv.

”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud” (Rom 3:23). Ja, det är människans situation, din och min sits här i tiden. Så ser världen ut. Men så kommer Gud, och stenen kommer i rullning. Kungen såg berget som uppfyllde hela jorden – Guds rike kommer också att uppfylla hela jorden. Men inte i kraft av människohand, utan genom nya skapelser i Kristus Jesus!

Så, hur blir man då medborgare i detta rike?

Hur blir man räddad, frälst och befriad från syndens plågor? Hur får man uppleva förvandlingen i sitt liv och hur får man veta att man tillhör detta eviga rike? Vi ser orostider med en pandemi som skakar om hela världen. Vi ser människors alla yttringar i form av protester, och vi ser människor som lider på olika sätt i denna orättvisa värld. Hur kan man mitt i allt detta representera ett annat rike? Hur kan man leva ett liv utan strävan till det materiella och allt det som egot så gärna dras till?

Tänk att få uppleva att Herrens rättfärdighet är mitt baner! Denna Herrens rättfärdighet förverkligas genom ditt och mitt liv, och vi är kallade att vara en röst för denna rättfärdighet här och nu! Men det sker inte genom människohand. Nej, det sker varken genom politiskt eller socialt gott verk och engagemang. Det är endast genom tro på Jesus Kristus eftersom enda sättet att bli medborgare i detta rike är genom födelse; pånyttfödelse. Jesus förklarade för en judisk lärare vid namn Nikodemus att ”man måste bli född av vatten och ande för att komma in i Guds rike”. Bibeln säger att vägen dit är att tro på Jesus. Så enkelt det är att ta emot evangelium – tro på Jesus och överlämna ditt liv till honom.

Daniel gav drömmens uttydning:

”Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under och vars makt inte ska överlämnas till något annat folk. Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena, men självt ska det bestå för evigt. Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte av människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har nu uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig” (Dan 2:44-45).

Det här är ett centralt budskap i Bibeln: Guds rike ska evigt bestå inför Gud.

Jesus sade:

”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er” (Luk 17:20).

Det är alltså invärtes i er.

Det finns många förebilder i Guds ord som kan hjälpa oss förstå vad Guds rike är.

I Gamla testamentet kan vi läsa om tempelbyggnaden som en Guds boning. Vi läser hur Salomo byggde templet, och hur Guds härlighet uppenbarade sig och uppfyllde det. Det står om det allra heligaste dit ingen kunde gå in förutom översteprästen för det året och offertjänsten skulle utföras efter mycket speciella, strikta regler. Allt det här är en sådan oerhörd sann och viktig undervisning som Bibeln ger oss, men ändå är de bara skuggbilder som alla pekar fram mot Jesus.

När vi kommer till Nya testamentet läser vi vad som hände när Jesus dog på korset. Det står om förlåten i templet, templet som då var det allra heligaste som fanns i Guds folks historia, inom judendomen. Bakom förlåten, ”muren”, fanns Guds absoluta boning; det allra heligaste. Dit kunde ingen gå utan noggranna förberedelser, inte utan försoningsblod. Om någon gjorde det stod det att man skulle falla död ned, så heligt var det. Ändå var det en förebild.

När Jesus dör på Golgata faller alla förebilder!

Då faller alla skuggbilder, för då har det fullkomliga kommit. Det står att det inte heller här var en människohand som rev förlåten i templet, nej! Det var genom Guds hand! Gud själv rev förlåten, och skuggornas och förebildernas tid var för alltid förbi! Det var när Jesus gav sitt liv för hela mänskligheten, då han från korset ropade: ”Det är fullbordat!”

Han gav sig själv som ett offer för varje människa på den här jorden. Genom att tro på Jesus och ta emot honom, blir du medborgare i Guds rike! När vi läser Nya testamentet finns inte längre något tempel byggt av människohänder där Gud har sin boning. Nej, det står att vi är den levande Gudens tempel! Gud bor i oss!

Den tid vi lever i kallar bibeln för en nådatid, en tid av nåd. Det är egentligen en tid som är slut – den finns inte. Men i sin nåd har Gud gett oss en tid att ta vara på. Det finns sådant i Guds ord som säger att händelser gått i sin fullbordan, som säger att tiden är slut. Flera av apostlarna skriver om hur allvarlig tiden är och hur nära Jesu tillkommelse vi lever. Det står att vi ska köpa tiden och ta vara på den. Ja, nådatiden är en gåva från Gud! I sin oändliga nåd har han gett oss denna tid.

Gud vill alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen, för sanningen kan göra den bundne fri. Han vill att alla människor ska få lära känna Sonen som gav sitt liv för oss; lära känna Jesus Kristus och bli medborgare i det eviga rike vars grundvalar aldrig någonsin kommer att vackla. Vi har verkligen ett budskap till en mänsklighet som befinner sig på randen av en avgrund. Jesus som är rättfärdighetens Konung ska komma igen. Se på Jesus idag och tro på honom! Ta emot honom som frälsare i ditt liv!

Maranata – Kom, Herre Jesus!

Låt oss förkunna och ropa ut budskapet! Låt oss göra namnet Jesus känt i världen! Det finns en väldig acceptans när man talar om olika religioner och att man ska förenas kring olika gemensamma intressen och angelägenheter. Ekumeniken och världskyrkan byggs upp inom världens riken, men vi har funnit det som fullständigt skiljer från detta, och det är och förblir namnet Jesus. Snart kommer han igen.

Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet (Tit 2:9-11).

Berno Vidén