Tag Archive | TRO

Bli räddad av Jesus, bli frälst. Tiden är kort.

Den som lever nu och som är ofrälst, borde, måste, skulle kunna…. tänka på EVIGHETEN. Att bli frälst till det eviga livet med Gud. Det EVIGA, där allt är mer än man någonsin kan TÄNKA sig. FRID, RO, FRED bland människorna som är GUDS BARN. …………GUDS BARN- HANS FAMILJ.

Maria: Det som måste till nu för att RÄDDA människorna är ju just FRÄLSNING! Frälsning från synden att INTE TRO på Gud/Jesus och att inse detta och ta emot det EVIGA LIVET med honom. HAR DU tänkt på hur många som kommer att förgås??

Frälsning. BARA Jesus kan frälsa dig/er.

Bara JESUS kan frälsa. Kom till honom och bli ett Guds barn.

JESUS är den största kärlek du, man, någonsin kan få lära känna. Jesus ÄR Kärleken som kan rädda ALLA människor, men ALLA människor vill INTE det. 

2 Tim 4:18Herren ska också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Hans är äran i evigheters evighet. Amen.
Heb 3:1Därför, ni heliga bröder som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till.

Ps 91:14 ”Han älskar mig, därför ska jag befria honom, och jag ska beskydda honom eftersom han känner mitt namn.


Ord 2:8 han beskyddar det rättas stigar och bevarar sina frommas väg.


Ord 2:11 omdöme ska bevara dig och klokhet beskydda dig.

DU/ som troende…… som troende på Jesus och det eviga livet har du en kallelse på ditt liv, att nå ut med frälsningsbudskapet.

Upp 20:11Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.

/Maria

Great Reset…/Världspolitik/Klimatpolitik

Jag gillar inte politik vare sig den är smutsig eller annat, men jag vill belysa denna artikel om VAD som PÅGÅR. Vad säger du?

Ps 124:8Vår hjälp är i Herrens namn, han som har gjort himmel och jord.
Ps 134:3Herren välsigne dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.
Ps 146:6till honom som har gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem, som är trofast för evigt,
Jer 10:11Så ska ni säga till dem: De gudar som inte har gjort himmel och jord ska utrotas från jorden och inte finnas kvar under himlen.
Jer 51:48Då ska de jubla över Babel, himmel och jord och allt som finns där, för norrifrån kommer härjarna över det, säger Herren.
Apg 14:15”Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni! Vi kommer till er med evangeliet att ni ska omvända er från dessa tomma avgudar till den levande Guden, han som gjort himmel, jord och hav och allt som finns i dem.
Politik och tro på Jesus går inte ihop…..eller hur

/Maria

FRID

Kan vi ha frid i hjärtat när vi ser all galenskap runt omkring oss? Kan vi leva i frid varje dag och skall vi och kan vi orka ända fram till Jesus kommer tillbaka?
Jaa vi kan ha frid i våra inre även om det är tumult, ja så tror jag. Även om en ’katastrof’ är närvarande så kan man ha ork att orka igenom. Det vet jag. Vi blir starkare för varje dag, vi har bönen, vi har närheten till Gud/Jesus varje stund, ja så är det. Vi som tro har en ypperlig och otroligt stor fördel:

V I HAR JESUS!

Ef 1:3-14 Utvalda i Kristus
3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! 4 Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, 6 till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd 8 som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.
11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut, 12 för att vi som först har satt vårt hopp till Kristus ska bli till hans ära och pris. 13 I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris.

Kol 1:20 och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.
Kol 3:15 Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. Och var tacksamma.
Fil 1:2 Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Fil 4:7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
Ef 4:3 Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: ..
Ef 6:15 Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.

Därför, o Fader i det höga, Jag i din hand mitt väl förtror. Jag vet ditt hulda fadersöga Ser ock den mask i stoftet bor. På glädjens eller sorgens stig, Du leder mig dock sist till dig. / Sv psalm 15:5

En nödvändig o gullig varelse.

Välja att dö?/Artikel från Alltombibeln

Välja att dö?

https://alltombibeln.se/bibelfragan/valjado.htm

Fråga: Antingen följer vi Guds lag och kommer till himlen eller så följer vi den inte och kommer till en evighet utan gemenskap med gud. Bara tanken skrämmer mig, för ingen kan vara 100% säker på att hamna rätt hur kristen man än är. Man måste helt enkelt tro att man kommer rätt. Men tänk om man verkligen vill dö, om man inte vill leva vidare varken i himlen eller utanför utan upplösas fullständigt. Är det möjligt? Ofta hör man pastorer säga att ”vi måste nå ut med evangelium för att människorna inte ska gå förlorade”. Jag tycker att det är ett direkt felaktigt påstående eftersom ingen vet. (M.Ö.)

Svar: Jesu uppståndelse är beviset för att han talade sanning. Som Paulus sa: om inte Jesus uppstod så är hela tron på honom meningslös. Det är just Jesu uppståndelse som gör kristendomen till någonting mer än en vishetslära och Jesus till något mer än en vishetslärare. Den bevisar att Jesus var och är Kristus, Guds son, och att hans ord är sanning.

Enligt Jesus finns det bara två alternativ (och det är ju ganska logiskt) – evigt liv och evig död. Några ”mellanting” kan inte finnas. Alternativen är att leva eller inte leva. Liv eller död.

Liv är medvetande, känslor, personlighet, upplevelser etc – oavsett om vi lever i fysisk gestalt (som nu på jorden) eller i andlig gestalt (efter uppståndelsen).

Död är motsatsen till liv. Inget medvetande. Inga känslor. Ingen personlighet. Inga upplevelser. Ingenting.

När vi är döda existerar vi inte. Vår livsande har återvänt till Gud och vår kropp, vår hjärna, vårt psyke, vår personlighet, våra tankar – allt detta som är vårt ”jag” – är utslocknat. När vi inte existerar kan vi inte uppleva att vi inte existerar.

När man talar om att människor ”går förlorade” så menar man att de går miste om det som är varje människas rättighet, nämligen ett evigt liv. Det eviga livet är ju inte någonting som bara är några få fromma människor förunnat, utan något som Gud har avsett för varenda mänsklig individ som någonsin funnits. Precis som han har avsett att den organism som döljer sig i en puppa ska förvandlas till en fjäril. Men om någonting händer med puppan så att den aldrig blir en fjäril, så har den ”gått förlorad”. Den nådde aldrig sitt mål. Den blev aldrig mer än en puppa.

På samma sätt är det vårt mål att bli Guds avbilder – Guds barn – men om vi inte vill, så är det ingen som tvingar oss. Om vi väljer att inte tacka ja till Guds erbjudande om att få uppstå till evigt liv, utan väljer att förbli döda, så blir det här fysiska livet som jordmänniskor allt och vi når aldrig vårt mål. Vi ”går förlorade”.

Thor-Leif Strindberg

Maria: Ja här är ytterligare en artikel som är mycket intressant, och det är många icke troende på JESUS som blir rent arga av dessa ord. Människor idag har inte alltid ett stort behov av att veta vad som sker i döden/efter döden. Nu är det ju vanligt att tro på New Age, kristaller och alla möjliga och omöjliga förklaringar om att man INTE DÖR, nej man tror ju att man flyttar till olika dimensioner och himlar m m- DET är INTE SANT! Gud har skapt oss alla och gett oss valmöjligheter och SANNINGAR! DE är till för att förstås men i denna sekulära och smutsiga värld tror man mer på AI- Robotar, Stenar, ’andevarelser’, mörker, och mycket mer som inte man ska intressera sig för. Gud har allt VI BEHÖVER, nu och sedan. ATT VÄLJA att dö är inte alls ok det är hemskt och en skymf emot Skaparen/Gud, men alla kommer tyvärr inte till den slutsatsen.

/Maria

med Jesus? VAL?

Var inte rädd. Gud ger oss styrka. Tror du på Guds ord? The true Christian

1 Thess 3:13Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.
2 Thess 2:17uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i gärning och ord.
2 Thess 3:3Men Herren är trofast. Han ska styrka er och skydda er från den onde.
1 Pet 5:10Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er.
Rom 16:25Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus. Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold
1 Kor 1:8Han ska också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag.
Ef 3:16Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande,
Kol 1:11Då ska hans härlighets makt styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt.
Apg 19:20Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.
Hab 3:19Herren Gud är min styrka. Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.

Maria: -Ja Herren är MIN STYRKA, för ALLTID! Det finns ingen jag förlitar mig på annat än på HERREN. HAN har genom hela mitt liv gett mig styrka, otrolig styrka att ÖVERLEVA och att göra rätt. STYRKA och KRAFT har Han gett mig då ingen styrka fanns. Jag är evigt tacksam.

/Maria

Vår tid som främlingar/Midnattsropet.se

https://midnattsropet.se/midnattsropet/var-tid-som-framlingar/

Bibelstudium från Petrus första brev av Emanuel Johansson

Den vandring vi börjat har ett mål. Vi har något som ligger framför: att Jesus Kristus ska uppenbara sig. Även om vi redan här kan uppleva glädje, vi kan uppleva jubel och fröjdas över honom i obeskrivlig himmelsk glädje, så är vi på väg.

Petrus är kanske den av lärjungarna vi vet mest om. Vi får följa honom under hans vandring med Jesus, och han blir tongivande i den första församlingen i Jerusalem. När det gått en tid förstår vi att Jakob, Jesu bror, var den tongivande föreståndaren i Jerusalemförsamlingen, medan Petrus förmodligen reste mera. Vi vet från Apostlagärningarna att han reste i Judéen och besökte olika platser. Han fick vara med om att först föra evangeliet till hedningarna, och vi får följa några av hans resor.
Breven skrev Petrus troligen senare under sin tjänst.
I andra brevet skriver han att han fått klart för sig att hans tid snart är slut här i tiden. Han ska få lämna sin stofthydda. I Johannes evangeliums sista kapitel kan vi läsa om hur Petrus redan i den förnyade kallelse han fick direkt av Jesus; i uppdraget fick klart för sig att hans väg skulle leda till ett martyrium, och det var också så han fick sluta sina dagar. De flesta tror att han skrev dessa brev från Rom. Det är dock en osäker uppgift som grundar sig i att han tillsammans med Silvanus som hjälpte honom skriva första brevet hälsade från församlingen i Babylon, en benämning som i alla fall senare var ett uttryck för dåtidens Rom.
Båda Petrus brev är så kallade allmänna brev, som från början var tänkta att skickas från plats till plats. Det här bibelstudiet ska vi uppehålla oss i det första brevet, som är adresserat till ”de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien”.
Låt oss ägna detta en tanke. Vilka var dessa främlingar? Var det  judar som bodde kringspridda i Romarriket? Nej, läser vi vidare, förstår vi att det inte var så.  Judarna var ett folk som varit med om mycket och redan hade en lång historia, men här skriver Petrus till främlingar som ”förr inte var ett folk är nu Guds folk ” och ”som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet”.
Dessa främlingar tillhör det nya folket. Det handlar varken om judar eller hedningar som råkar bo i land där de inte är födda, utan det handlar om det nya folket som har sitt medborgarskap i himlen.
Vi läser också i första kapitlet:

-… vandra då i gudsfruktan under er tid här som främlingar (1 Pet 1:17).

Alltså den tid vi har på jorden, den vandring vi har här, det är en tid i främlingskap och vi har vårt medborgarskap i himlen. Han påminner också om hoppet vi äger. Den vandring vi börjat har ett mål. Vi har något som ligger framför: att Jesus Kristus ska uppenbara sig. Även om vi redan här kan uppleva glädje, vi kan uppleva jubel och fröjdas över honom i obeskrivlig himmelsk glädje, så är vi på väg. Han skriver ”på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning” (1 Pet 1:9).
Vi är främlingar och gäster, men vi har ett hopp. Det var detta tröstens budskap Petrus förmedlade till de troende som bodde utspridda i de nämnda områdena i nuvarande Turkiet. De han skriver till, är en lidande skara som på många sätt är missförstådda och inte platsar.

Petrus skickade denna hälsning som en uppmuntran och hjälp till de troende. Det är fantastiskt att vi kan få del av detta och ta emot det som en hälsning också till oss i vår tid, då vi kan identifiera oss med mottagarna av detta brev. Vi förstår att när vi är troende, så har vi fått del av samma hopp. Vi har också fått del av samma identitet, och är främlingar och gäster här i tiden. Därför kan vi också förvänta oss att konsekvenserna av den tro och nya identitet vi har kan drabba oss i vår tid på liknande sätt som de som först mottog dessa hälsningar.
Om mottagarna av detta brev står det på flera ställen att det har skett en förändring med dem. Ett vittnesbörd som också borde gälla oss. De levde förr på ett sätt, men nu har de kommit in i något nytt och nu är det på ett annat sätt:

– … ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder (1 Pet 1:18).

Vi blev friköpta från något. Och nu är det andra saker som intresserar oss. Andra saker upptar vår tid, vår tillvaro. Och det har med den nya identiteten som ett nytt folk att göra. Det står längre fram i brevets fjärde kapitel:

– Länge nog har ni levt som hedningarna vill – i orgier, begär, fylleri, supkalas, vilda fester och förbjudna avgudakulter. Därför blir de förvånade och hånar er när ni inte längre följer med och kastar er ut i samma ström av utsvävningar (1 Pet 4:3-4).

Vad är det för strömmar som går fram i världen, i tiden, som vi inte längre ska störta oss ner i? Vi ska hålla oss på ett annat plan. Det finns saker vi behöver säga nej till för att bli bevarade och för att kunna fullgöra den kallelse och den tjänst som Gud har för oss. Därför ser vi också i detta brev hur viktigt det är att vi tar vår tro på allvar; att den får konsekvenser i hur vi lever. Det leder till en moralisk medvetenhet, en längtan efter att leva i renhet, i helgelse. Vi läste exempelvis i första kapitlet:
– … hoppas helt och fullt på den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbarar sig. Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör (1 Pet 1:13-15).
Och när vi läser i nästa kapitel, ser vi hur allvarligt detta är, då han skriver:

– Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem (1 Pet 2:12).

Det kommer perioder i människors liv där de på ett särskilt sätt är besökta av Gud. Och då kan ditt och mitt handlande; ditt och mitt liv; hur vi möter människor i vår vardag, hur vi lever – det vårt liv vittnar om kan ha en avgörande betydelse för hur de tar emot denna uppsökande Guds kärlek som når dem på ett eller annat sätt. Vi läste: ”så att de prisar Gud den dag han besöker dem”. Den dag han uppsöker dem har människor något att referera till. De har kanske mött oss vid ett eller annat tillfälle och fått ett vittnesbörd. Hur vi förvaltar det vi har fått, kan alltså ha en avgörande betydelse. Petrus skriver att vi ska vara ”goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd” (1 Pet 4:10).
Tänk att vi har fått nåd att förvalta!

Vi ska dröja lite mer i andra kapitlet. Det står:

– Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus (1 Pet 2:4-5).

Här är det Petrus som skriver. Han är en jude, uppväxt vid Galileiska sjön. Som en del av det judiska folket, satt det i hans ryggmärg att det som har med Gud att göra har också med templet i Jerusalem att göra. Det var hur självklart som helst, att om man ville närma sig Gud så skulle man gå till templet i Jerusalem. Vi vet att lärjungarna hade dessa tankar som självklar uppfattning när de började följa Jesus. Vi kan läsa i Markus evangelium när Jesus närmade sig Jerusalem och gick till templet:

– När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnadsverk” (Mark 13:1).

Nu var de i Jerusalem och fick besöka templet. Det pågick en stor renovering av templet, och kanske man kommit mycket längre än när de varit där några år tidigare och sett templet i Jerusalem. De blev så betagna. Tänk vilka byggnader, tänk så fint, så fantastiskt; vilka stenar! Men då säger Jesus något väldigt märkligt:

– Ser du dessa stora byggnader? Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner (Mark 13:2).

Här ser vi hur Jesus börjar arbeta med lärjungarna. Han vänder upp och ner på deras föreställningar. Så kommer Golgatadramat och tiden då lärjungarna väntar, och därefter kommer pingstdagen när Anden föll då de var samlade med varandra på den Övre salen. Då möter vi helt andra tankar. Gud uppenbarar sig på ett helt nytt sätt. Det går så långt att detta budskap blir ett med församlingens liv och det församlingen förmedlar i Apostlagärningarna. I 17:e kapitlet är det Paulus som predikar evangelium:

– Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand (Apg 17:24).

Guds boning såg nu annorlunda ut. Det hade Petrus också förstått. Nu var det inte stenarna där i templet i Jerusalem som det handlade om, utan han säger:

– Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer (1 Pet 2:5).

Han sa inte att de liknade levande stenar, utan han sa att de var levande stenar. Det är ni som utgör templet nu!
Så går tiden. När vi möter människor idag, är det som om dessa händelser har gått dem förbi. Man kan tala med troende människor runt om i världen. Nog finns dessa uppfattningar om stenar, om byggnader, om tinnar och torn. Men det människor tänker på när de använder dessa uttryck om en kyrka eller församling är döda stenar som satts ihop med murbruk eller tegel och kanske en stor, fin port och vackra fönster. Det är en sådan byggnad som har med Gud att göra, tänker man, och dit går vi när vi har behov av en särskild stämning för att trösta oss. Och så får man den här distansen till verkligt församlingsliv. Men det står inte så i Bibeln. Det är en tillbakagång. Något som är konstruerat utanför den förkunnelse som möter oss i Nya testamentet:

– Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus (1 Pet 2:5).

Det är likadant med prästerskapet. Där har också skett en tillbakagång. Man tror att man måste klä ut sig riktigt ordentligt för att visa vem det är som är präst och har med Gud att göra. Och människorna får komma till kyrkan som passiva konsumenter av det religiösa utbud som förmedlas.
Sådan är inte undervisningen som möter oss i Nya testamentet.  Petrus skev till dessa enkla människor som bodde kringspridda på olika platser: Ni är ett heligt prästerskap! Ni har en tjänst att utföra. Och ni är Guds eget tempel. Vi läser om hur de samlades på olika platser; i hemmen, kanske på en öppen plats eller vid en flod där de samlades och bad. Vid något tillfälle hyrde man en lokal. Men det var inte materiella omständigheter som var det avgörande, utan man hade tagit emot Jesus och ville komma tillsammans för att tillbedja. Tillsammans utgjorde man detta andliga, levande hus. Och var och en kunde få komma i tjänst som en del av detta heliga prästerskap.
Dessa verser tror jag är den bästa tolkningen av det Jesus säger till Simon: ”Du är Petrus! Och på den här klippan ska jag bygga min församling!” Han såg sig själv som en sten i detta levande tempel. Men hörnstenen, den som utgör formen och bestämmer, skriver han här, är Jesus själv. Vi läser på olika ställen om detta, och vi ser att Jesus både är grunden – ingen annan grund kan läggas än den som är lagd, och så kan vi i det profetiska ordet läsa om slutstenen som ska föras fram av Serubbabels hand. Vi förstår att när Jesus talar om att han ska bygga sin församling, så handlar det om honom från början till slut. Men vi kan låta oss användas i hans verk. Och på hans tempel kan vi inte skriva något namn att stoltsera med, vi kan inte skaffa oss meriter och lyfta fram oss själva. Det är ett nådens verk, och vi får tacka ja till erbjudandet som kommer från Jesus själv.
Där är vi idag. Vi har dessa möjligheter, och Gud har användning för oss var och en. Han vill ha dig som en levande sten, som en präst i sin tjänst i denna tid, till dess att verket är färdigt och han kallar oss hem.
Det finns ytterligare något i Petrus första brev som jag har haft litet svårt med. Vi är representanter för ett nytt rike, en ny ordning och vi är ett nytt folk. Men vi lever i en värld där vi möter mycket orättfärdighet, orättvisor och missförhållanden. Detta väcker en önskan att verka för en förändring, Men i Nya testamentets undervisning och uppmaningarna som möter oss i Petrus brev, så undrar jag: ska man verkligen inte göra mer än vad som uppmanas och rekommenderas här? Jag ska läsa några verser för att exemplifiera:

– Underordna er alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både kejsaren som högste härskare och ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. […] Visa aktning för alla, älska era trossyskon, vörda Gud och ära kejsaren. Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda (1 Pet 2:13-14, 17-18).

Så skriver han till syskon i församlingen som har sett att det borde vara på ett annat sätt. De ordningar som är i världen når inte upp till den standard Guds ord presenterar. Men ändå så säger han att de ska acceptera tingen som de är. Att de ska underordna sig så långt det är möjligt, ja, till och med slavarna ska underordna sig sina herrar och visa dem respekt. Inte bara de goda och rättvisa, men också de hårda! Det här har jag funderat mycket på. Kan det verkligen vara riktigt? Ska man acceptera en ordning som är så bristfällig när det finns helt andra ideal i Bibeln; som handlar om människovärde, jämlikhet och att undanröja klasskillnader. Det är ju sådana ideal vi som troende vill verka för. Borde vi inte anstränga oss mera då? Borde vi inte försöka påverka lagar och strukturer så att det blir en bättre ordning i hela samhället?  Man kan tycka att det är svagt, det som Petrus rekommenderar här, att utan motstånd underordna sig och acceptera villkor som rent av är orättfärdiga.
Men jag tror att svaret får vi i de verser jag läste här, och även på andra ställen i Skriften. Det handlar om ett liv som blir ett vittnesbörd och som kan förändra på ett helt annat plan. Om slavarna som Petrus skrev till här skulle organisera sig och kanske till och med göra någon slags revolt, skulle det inte åstadkomma någon förändring för den andliga situationen i dåtidens samhälle. Men att följa de exempel som Petrus ger kan åstadkomma förändring på ett långt djupare plan. Det handlar till exempel om att genom att göra gott ”tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor” (1 Pet 2:15).
Och som vi läste:

– Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar (1 Pet 2:12).

Eller som det står i nästa kapitel:

– Till sist ska ni alla visa enighet, medkänsla, syskonkärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. Löna inte ont med ont eller hån med hån. Tvärtom ska ni välsigna, för ni är kallade att ärva välsignelse (1 Pet 3:8-9).

Det handlar om att mitt i förtrycket bli ett vittnesbörd om Guds tankar, ideal och värden. Att möta människor på det sätt som Gud vill, som han har presenterat i evangelium; det är ett vittnesbörd som bryter igenom. Tänk, vilken väg! 
Den här vägen, vill jag påstå, når längre än försöken att med egen kraft sätta sig emot ett orättvist system eller att med styrkedemonstrationer försöka åstadkomma en förändring i sin samtid. För det vi också förstår då vi läser Bibeln är att dessa problem vi möter i tiden och världen egentligen inte är ett systemfel. Det har sitt ursprung i den kraft som drar mänskligheten ned i ondska och fördärv, det har sitt ursprung i synden, i den fallna naturen och där måste vi lyfta evangelium som enda botemedel. Det sker ingen verklig förändring i ett samhälle genom att du ändrar lagar och ordningar. Allt kan bli nytt hos den som öppnar sitt hjärta för evangelium.

I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att lyfta fram vittnesbördet om Filemon och Onesimus som aposteln Paulus skriver om i brevet till Filemon.
Jag vet inte hur Filemon var som slavägare innan han mötte evangelium. Men jag har sett ett vittnesbörd om vad evangelium kunde uträtta hos slavägaren när Paulus rekommenderar honom att ta emot den förrymde slaven Onesimus – inte längre som en slav, men som en broder i Kristus. Där har du församlingslivet, där evangelium fått bryta in, och du ser en helt ny ordning, mitt i det system som byggts upp runt om i världen och i tiden.
Därför: Om du lider av att se orättvisor, om du lider av att märka hur förljuget allt omkring dig är, så finns en väg att gå. Det är inte genom revolt eller att inte bry sig om överheten, utan det är genom att leva evangelium, och låta det nya livet få utrymme i både smått och stort. Även om vi som slaven får leva under ett förtryck, så kan vi genom att leva evangelium och hålla ut i lidandet här i världen, vittna om den nya ordningen; det nya livet.

– Det är en nåd när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda, då är det en nåd inför Gud (1 Pet 2:19-20).

Tänk vilken annorlunda väg! Men vi måste erkänna att detta är vägen som Bibeln talar om. Den som Guds ord ställer fram för oss.

Platsen där denna nya ordning kan komma till uttryck är församlingen. Men då vi läser vidare i brevet ser vi också att det finns en risk, när man lever i ett system, i en värld, att man tar in det felaktiga systemet och applicerar det i församlingslivet. Då begår man ett stort misstag. Det står att slavarna ska underordna sig sina herrar, men när vi läser om Filemon och Onesimus förstår vi att när evangelium fått ingång, då träder en ny ordning in. Då handlar det för Filemon om att inte längre möta sin broder som en slav, och ta med sig systemet från världen in i församlingen. Det handlar om att acceptera att det finns en annan standard. En annan moralisk värdeskala som gäller för den troende. Det här möter oss också i Petrus första brev.
Jag vill också ta med något som står i det sista kapitlet:

– Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar (1 Pet 5:1-4).

I världen är ofta vinning drivkraften för människor som satsar i företag eller andra organisationer. I Guds församling ska drivkraften vara av ett annat slag, där behövs hjärtan gripna av Gud. Församlingstjänare behöver befrias från vinningslystnad och maktbegär. Jesus säger till sina lärjungar:

– Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav (Matt 20:25-27).

Jesus beskriver alltså först ordningen som de är vana vid i världen. Men så talar han om hur det ska vara bland hans lärjungar. Det är alltså direkta uppmaningar, och Jesus visar på att det måste finnas en kontrast. Det går inte ta in världens system och som det fungerar för att driva på saker och få det att gå framåt. Man kan inte ta världens metoder och applicera i Guds rike.
Församlingens ledare ska inte uppträda som herrar, utan vara herdar och föredömen för hjorden. Det här är så allvarligt. I församlingen ska den inte råda som visar sig vara starkast och kan driva igenom saker med sin egen kraft. De kvaliteterna hör hemma i världen. På Petrus tid tog de sig uttryck till exempel i slaveriet. I den nya tillvaron som gäller Guds rike och församlingen handlar ledarskapet om ett tjänande. Om ett utgivande. Om att vara ett föredöme. Där har kanske istället den som framstår som svag och försynt, den som inte har den mänskliga styrkan att driva på, kallelsen att leda. Den som vill vara främst bland er, ska vara de andras slav, säger Jesus.

Vi har en kort tid kvar. Måtte vi låta evangelium få ingång ibland oss. Jag vill till slut läsa:

– Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen (1 Pet 4:7-11). 

/Maria

Vittnesbörd om att få en tro på Jesus

Rom 3:22en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad.
Gal 2:16Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

1 Joh 5:9Om vi godtar människors vittnesbörd så är Guds vittnesbörd starkare, för detta är Guds vittnesbörd som han har gett om sin Son.
1 Joh 5:10Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd som Gud har gett om sin Son.
Judas 1:20Men ni, mina älskade, ska bygga upp er själva på er allra heligaste tro och be i den helige Ande.

Hebr 3:14 Vi är Kristi vänner om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet. 15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.

/Maria

HOPP. HJÄLP. STÖD. / T R O

MER av Guds härlighet! VILL DU HA DET? Låt den helige Ande vara med dig varje stund! Vakna upp och lev i Jesu ord.

Det finns stora svårigheter och det kommer flera, MEN för den som har Gud med sig, d v s den som tror honom om allt gott och om ALL hjälp— den behöver inte vara rädd.

Ps 51:4 Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd,
Ps 51:9 Rena mig med isop så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö.
2 Kor 7:1 När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud.

Ps 24:4 Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.
Ps 51:12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.
Ps 78:72 Han var deras herde med rent hjärta och ledde dem med förståndig hand.
Ps 101:2 Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen. När kommer du till mig? Jag vill vandra med rent hjärta i mitt hus.
1 Tim 1:5 Målet med förmaningen är kärlek ur ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro.
2 Tim 2:22 Fly ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta.
1 Pet 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen i uppriktig syskonkärlek. Älska då varandra uthålligt, av rent hjärta.

Segern kommer.

JESU SEGER PÅ GOLGATA RÄCKER
Predikan av Gunnar Nilsson https://midnattsropet.se/midnattsropet/jesu-seger-pa-golgata-racker/

…………………Se VÄRLDENS TANKAR O PLANER och tänk på att NATO inte är ok:

GÅ MED JESUS

/Maria

1. Ekumeniken avancerar år 2022!! Sorgligt/P A IMSEN/ 2. Paulus och lidandet.

Apg 14:3Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.
Apg 14:9Han lyssnade när Paulus predikade. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad
Apg 14:11När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: ”Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!”
Apg 16:9På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!”
Apg 16:36Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: ”Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!”
Apg 16:37Men Paulus sade till dem: ”De har piskat oss offentligt utan rättegång, fast vi är romerska medborgare, och kastat oss i fängelse. Och nu vill de skicka iväg oss i hemlighet! Å nej, de får komma hit själva och hämta ut oss.”
Apg 16:40Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan drog de vidare.
Apg 19:4Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus.”
Apg 19:6och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade.
Apg 19:11Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer.

Man kanske tror att man inte får lida för sin tro, men det är inte sant. Den som tror på JESUS och går hans väg, den blir ansatt på många olika vis. Därför får man som troende vara VIS och lära sig vad Guds tuktan är och Gudsfruktan. Det tar tid att förstå hur man kan bli plågad, många, många lider för sin tro……

Är du FRI?

Hej! Är du fri? Är Vi alla fria? NEJ vi är fångar i världen till ett s k system som vi inte vill ha och som är fel. BARA Jesus är rätt och bara i JESUS är vi fria. Fria att följa honom, MEN det kostar, eller hur! SKA man säga good-bye till denna världen så kostar det en hel del. FÖRLORA INTE TRON.

You sure you're free?
Streckkoderna styr vad vi får och kan handla, registrering……..
Vi har vapen som vi kan använda och vi har JESUS som Herre och vi kan vinna allt, och förlora allt, — beroende på hur vi beter oss och hur vi använder vår tro.
Gud vill inte att vi s a s överanstränger oss, men att vi får en djupare och innerligare tro, en tro som duger att stå på då det blåser hårda vindar. TRON försätter berg, det vet vi som prövats i tron. Gud är god.
Ord 13:15Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik.
Ord 14:15Den okunnige tror varje ord, den kloke ger akt på sina steg.
Ord 16:3Anförtro dina verk åt Herren, så har dina planer framgång.
Ps 119:75Herre, jag vet att dina domar är rättfärdiga, att du har tuktat mig i trofasthet.
Ps 119:90Från släkte till släkte varar din trofasthet. Du har grundat jorden och den ska bestå.
Ps 119:138Du har gett dina vittnesbörd i rättfärdighet och stor trofasthet.
Ps 119:158Jag ser de trolösa och avskyr dem, för de håller sig inte till ditt ord.

/Maria

Allt förmår den som tror / Markus 9:23

Allt förmår den som tror.” Mark 9: 23.”ALLT” blir oss icke givet i samma stund vi bedja. Gud vill fostra oss i trons skola, och där finnas många prov att genomgå. Vår tro skall prövas, och vi måste lära oss lydnad, ståndaktighet och frimodighet. Vi ha att passera många stadier, innan vi hunnit målet och lärt oss segra genom tron.Moralisk duglighet utvecklas i trons skola. Du har gjort din begäran kunnig inför Gud, men svaret dröjer alltjämt. Vad har du nu att göra? Fortsätt att tro Guds Ord. Låt intet av vad du ser och känner rubba dig däruti. Medan du sålunda står fast i tron, skall din erfarenhet om Herren fördjupas och själv skall du bli starkare. Att se de motsägande yttre omständigheterna så att säga i ansiktet och likväl bevara tron skall fylla hela ditt liv med kraft.Det är ofta med avsikt Gud dröjer. Själva dröjsmålet utgör bönesvaret i icke mindre grad än uppfyllelsen, då den kommer. Vi se detta i alla de stora bibliska karaktärernas liv. Abraham, Mose och Elia voro helt obetydliga i början, men genom övning i trons skola blevo de starka och passande för den uppgift, vartill Gud kallat dem. I en av psalmerna läsa vi om Josef, mannen, som Herren fostrade för Egyptens tron, hur han genom Herrens ord blev satt på prov. Det var icke fängelselivet med dess hårda bädd och dåliga föda, som prövade honom mest utan det ord Gud talat till honon i hans tidiga ungdom beträffande hans upphöjelse och den ära, som skulle vederfaras honom framom bröderna. Detta ord stod alltid för hans inre blick; det följde honom med varje steg han tog på den väg, som endast tycktes fjärma honom från målet, ända tills det ledde honom in i fängelset. Här fick han, fastän oskyldig, försmäkta, medan andra, som med rätta inspärrats, blevo försatta i frihet. Under denna tid blev hans tro hårt prövad, men han utvecklades härunder andligen så, att då fängelsets portar öppnades, var han sin höga uppgift vuxen och kunde bemöta de ondsinta bröderna med en kärlek och ett tålamod, som Gud själv förlänat honom.Inga yttre förföljelser kunna vara så prövande som dylika erfarenheter. Då Herren genom sitt ord visat sin avsikt med oss, men den ena dagen dock följer på den andra, utan att något sker, då blir det oss övermåttan tungt. Men detta ingår i trons läroplan och meddelar oss en sådan kännedom om Herren, som vi aldrig annars skulle inhämta.
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Hälsn Maria