Tag Archive | uthållighet

Att vara annorlunda, men säker på sin sak: TRO

Ja det märks att det inte är så populärt att vara en troende på Gud/Jesus. Det är verkligen en röd flagga uppe då vi märks, och inte blir accepterade. Det kommer att bli mycket jobbigt framöver. På många av ‘nätets’ sidor är det avsky och fula ord och mer än så. Så säger ju bibeln att det skall bli, Guds ord att det ska vara i dessa tider som är början till alltets slut. Popularitet är inte det en kristen söker, nej, vi söker JESUS och hans närvaro i våra liv så att vi kan vara användbara och trogna de som vill ha hjälp av oss att finna rätt väg. Ja, vad är då vår tro, den som stör andra så?

1 Thess 3:10Natt och dag ber vi med stor iver om att få se era ansikten och hjälpa er med det som brister i er tro.
2 Thess 1:3Vi måste alltid tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, för er tro växer starkt och kärleken som ni alla har till varandra blir allt större hos var och en.
2 Thess 1:4Därför berömmer vi oss av er bland Guds församlingar, av er uthållighet och er tro under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå.
Jakob 1:3Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet.
Jakob 2:1Mina bröder, var inte partiska i er tro på vår Herre Jesus Kristus, härlighetens Herre.
Jakob 4:5Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: “Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss?”
1 Pet 1:7Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig.
1 Pet 1:9när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.
1 Pet 1:21Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och gett honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.
2 Pet 1:5Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt,
Upp 19:11Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet.

Maria: –Nej det är inte LÄTT att vara en kristen. Den som är helt överlåten Jesus Kristus och vet att det inte kommer någon mega-väckelse eller VÄRLDSVID väckelse den har förstått evangeliet och bibeln som sådan, Guds ord.
Gud varnar oss för förföljelse och nöd och strid och pina och plåga/plågor. Skulle du orka att bli slagen och torterad? Nej troligen inte- men så har det varit i alla tider- för dem som tror!
Ändå får man höra och läsa om denna/dessa världsvida väckelse/r som snart skall komma. Det tror de flesta på, och jag trodde också det en gång då jag inte förstod skillnaden på väckelse och väckelse, d v s vakenhet. Gör du?

Frälsas från vreden../Artikel Midnattsropet

UT UR PRÖVNINGEN – BORT FRÅN VREDEN

Bibeln talar inte bara om att församlingen skall lyftas ut och bort från sitt trängda liv i tiden – den säger oss också att vi skall frälsas från den kommande vreden.

Text: Jan Egil Hafsahl

Det finns knappast någon, som med en viss grad av allvar har läst bibeln, som kunnat undgå att lägga märke till vilken stor plats löftena och läran om Jesu tillkommelse har i Skriften.
Det finns knappt någon bok från Matteus till Johannes Uppenbarelse, som inte framhåller Guds löfte om församlingens underbara hopp; det faktum att Jesus skall komma tillbaka.
Återkomsten aktualiserades ständigt av Jesus själv, den blev flitigt förkunnad för de första kristna genom apostlarna, och under församlingens första tid höll man fast i tro och ivrig förväntan. Ord som ”Herren är nära” (Fil 4:5), och  …”vi som lever och är kvar till Herrens ankomst” (1 Tess 4:15) säger oss och understryker det korta perspektiv den urkristna församlingen levde med när det gällde frågan om Jesu tillkommelse och församlingens uppryckelse.
Inte heller kan förnekas att det finns en betydlig skillnad mellan den förväntan som präglade Jesu första efterföljare, och den hållning som idag är rådande inom kristenheten. Det saliga hopp allas ögon och hjärtan var vända mot under den apostoliska tiden, har  alltmer försvunnit bland tidens moderna kristna, där Jesu tillkommelse blivit en teoretisk dogm eller ett konsekvenslöst teologiskt problem för speciellt intresserade, och där  själva uppryckelsen är försvunnen i ett hav av meningslösheter – ett problem som visserligen diskuteras flitigt via sociala medier, men som knappast väcker någon inför det gränsöverskridande faktum att Jesu tillkommelse står för dörren.

Illustrationen föreställer anabaptister på 1500-talet
som på grund av sin tro fick lida martyrdöden.

Att läran om parusin är borta från talarstolarna har lämnat efter sig ett vakuum som moderna kristna försöker att fylla med alla typer av irrationella och planlösa  aktiviteter. Brist på kunskap är en snara för allt Guds folk, nu som förr:

– En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting. (Jes 1:3)

Paulus såg som sitt uppdrag att råda bot på kunskapsbristen, en upplysningstjänst som ledde honom till att frekvent skriva brev till de olika församlingarna:

– Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen. (1Kor 12:1)

– Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet… förstockelse har kommit över en del av Israel. (Rom 11:25)

I sitt första brev skriver Paulus till församlingen i Tessalonika för att klargöra förhållandet gällande de dödas uppståndelse och församlingens uppryckelse:

– Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. (1 Tess 4:13-18)

Israel och vedermödan
Moderna teologer, i den grad man överhuvudtaget berör ämnet, knyter gärna Jesu tillkommelse till den stora vedermödan, och har med det skapat en tredelning inom teologin. Församlingen har blivit ”pre- mid- eller posttribulationistisk” – något som åter har skapat en fatal perspektivförskjutning i de troendes led.
Uttrycket  ”den stora vedermödan” är hämtat från Jesu eskatologiska tal i Matteus kapitel 24:

– Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma.” (Matt 24:21)

Uttrycket har sin profetiska rot i Daniel kapitel 12:

– Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till.” (Dan 12:1)

med en parallell till Jeremia 30:7:

– En tid av nöd är detta för Jakob.

Denna vedermödans tid refererar i första hand till det judiska folket – ett holocaust utan motstycke i historien. Den ökända antisemitism vi idag ser och upplever är definitivt ett tecken i tiden.

Konstnärlig tolkning av
Uppenbarelsebokens fyra hästar.

Världen och vedermödan
Bibeln generellt, och Uppenbarelseboken speciellt, talar också om tider med global nöd över världen:

– Då kom en annan häst ut, en eldröd, och åt honom som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden och få människor att slakta varandra. Och ett stort svärd gavs åt honom. När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag det tredje väsendet säga:”Kom!” Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i handen. Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga:”Ett mått vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada.” När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga:”Kom!” Och jag såg, och se: en gulblek häst. Och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde efter honom. Och åt dem gavs makt över en fjärdedel av jorden, makt att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur. (Upp 6:4-8)

De världsomspännande problem vi idag bevittnar med hundratusentals människor på flykt, parallellt med den globala ekonomiska krisen vi vet kommer att intensifieras, för att till sist kulminera i av allt att döma ett kaos, är endast preludiet till det bibeln kallar ”Guds vrede”.
Hela den icke troende världen skall, enligt Uppenbarelseboken, få dricka av ”Guds vredesvin” (Upp 14:10) – och all synd skall till slut få sitt oundvikliga straff.

Församlingen och vedermödan
För församlingen har vedermödan varit dess lott i alla tider: ”I världen får ni lida” (Joh 16:33)
Då Paulus och Barnabas besökte församlingarna i Lystra, Ikonium och Antiokia var  budskapet entydigt: ”vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike.” (Apg 14:22) En levande kristen besparas inte motstånd och förföljelse, utan det är snarare ett kännetecken på sann efterföljelse.
”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.” (2 Tim 3:12)
Den annorlunda församlingen är alltid en provokation i världens ögon och därmed ett ämne för hån och ringaktning. Hebreerbrevets författare påminner i sitt brev församlingen i Jerusalem om deras första tid som Jesu efterföljare:

– Kom ihåg den första tiden då ljuset kom till er. Ni fick utstå en hård kamp och mycket lidande. Somliga utsattes för offentligt åtlöje och blev hånade och plågade, andra stod sida vid sida med dem som behandlades så. (Hebr 10:32-33)

Det är riktat till församlingen, som i sin vardag upplever tidens tryck, att Jesus skall komma.
I sändebrevet till Filadelfia, som inte bara var en dåtida lokal församling, utan står som prototyp för tidens sista levande församling på jorden, ljuder budskapet:

– Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. (Upp 3:10)

Jesus säger inte att församlingen ska gå problemlös genom tiden, men han har gett den ett underbart löfte: Jag ska befria dig, ta dig ut, som det heter i andra översättningar – från den prövningens stund som skall komma …
Bibeln talar inte bara om att församlingen skall lyftas ut och bort från sitt trängda liv i tiden – den säger oss också att vi skall frälsas från den kommande vreden:

– När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. (Rom 5:9)

Det är bibelns lära. Syndens rättmätiga straff  drabbade Sonen då han hängde på Golgata kors – till frikännande för alla som sätter sin tro till honom.
Skriftens budskap är därför tydligt: Ut ur nöden – bort från vreden!

– …och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen. (1 Tess 1:9-10)

Maria: Frälsas från vredsdomen men inte från vedermödan.

Det är församlingens saliga hopp: Jesu tillkommelse och brudens uppryckelse!PUBLICERAT I MIDNATTSROPET

Bönen

Det finns en profetissa, Hanna. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner natt och dag. 

Luk 2 36-37

Stor kraft i bönen ligger inom räckhåll för oss, men vi måste arbeta för att uppnå den. Låt oss aldrig inbilla oss, att Abraham med sådan framgång bett för Sodom om han ej hela sitt liv hade övat sig att leva i gemenskap med Gud.

Det var ej första gången Jakob mötte Gud den natten han uppehöll sig vid Peniel. Vi kunna även betrakta den underbara bön Herren bad med sina lärjungar, före sitt lidande, såsom, blomman och frukten av många nätters tillbedjan och timmar av bön, långt före daggryningen.

Om en människa tror sig med lätthet kunna bli segervinnare i bönen begår hon ett stort misstag. Elias bön som först tillslöt himmelen och sedan öppnade dess fördämningar. Var resultatet av en lång och intensiv bönekamp med Gud. Ack, att de kristna mindes detta! Det fordras uthållighet för att vinna seger genom böner. De stora förebedjarna, vilka ej ihågkommas så ofta som de borde i samband med bekännare och martyrer, voro likväl församlingens största välgörare. Men det var blott genom att dröja vid nådatronen, som de blevo dessa kanaler, genom vilka välsignelsen flödade till människorna. Vi måste förstå att för att lära oss bedja, böra vi vara uthålliga i bönen. — C. H. Spurgeon.