Tag Archive | frälsning

BRÅTTOM! SÖK JESUS NU!

Jesus befaller oss att bli omvända, från orättfärdigheten, synden. Han vill ha frälsta och ärliga och kunniga människor, ja man kan komma att få räddas från denna världens elände och ondska..
Synden är stor och människorna är oroliga, rädda och ljumna, svaga och okunniga om Gud.
Jesus vill att vi ska vara heliga och rena, men det tycker inte folken.

Det finns en nådatid, men den kommer att ta slut.

Som det är idag då LÖGNERNA sprids med vinden och folk tar den för sanning, ja nu är det illa, och man stänger länder, man får ingen hjälp.
Jesus ä r den som vill vara vår Herre. Jesus är den som vill rädda oss, men hans hand kommer en dag att tas bort, då finns det inget att hålla i.
Det är sorgligt att se att man inte vill vara med. Det finns! de som tar emot Jesus och kan få leva i hans kärlek. Jag har inte sett någon ta emot Jesus på många år, men jag hoppas få se att det ska ske inom kort, ja NU!

I dessa tider är det såå BRÅTTOM att söka Gud, få del av Jesu kärlek, däri finns LIVET! -LIVET som Jesu vill ge oss. Det är ju bråttom nu, så som världen ser ut så är det nu en katastrof och det kommer att bli såå mycket värre!
I denna s k pandemi så är människor rädda och gör sådant de inte borde och våra strupar och munnar skall täckas tycker man, ja så att inte sanningar skall komma fram. Yttrandefriheten har krympt betydligt, också om att tala om Jesus.

Det är NU som Jesus vill ta hand om dem och om dig! Det är nu som du kan få ett nytt liv! Redan idag, ikväll…

Jesus kommer tillbaka en dag och det är förmodligen snart. DÅ kan INGEN ta emot hans frälsning för då är det för sent.

Matt 10:33 Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen.
Luk 12:9Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar.

Jaa tyvärr är det så och sorgesamt är det att man FÖRNEKAR JESUS, ja fortfarande förnekar man Jesus/Gud. Man vet TYVÄRR INTE vilken sorg och död man dra på sig, då man förnekar HERREN. Vad ska man ta sig till om man inte är frälst? var kommer hjälpen ifrån då? var kommer hjälpen ifrån den dagen man ser Jesus komma och man förstår att man har mist sitt LIV???

Det börjar bli väldigt mycket allvar i bibeltexterna nu, d v s att NU måste man ju börja tänka om, innan det är verkligt för sent. NU finns räddning men den räddningen består inte för alltid/all tid.

1 Thess 3:13Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.

/Maria:
Denna världen är inte mitt hem. Himmelen är mitt hem.
Denna världen känner jag mig inte hemma i.
Världen blir kallare och kallare och kallheten finns i människorna fast de talar så gott om humanitet.
Nej, jag känner mig inte alls hemma här-
Om inte himmelen skulle vara mitt blivande hem, ja , vad skulle jag ta mig till då…
Jesus är den jag vill vara med för alltid, han är ju min Far och min bästa vän.
Snart kanske himmelens dörr öppnas och jag är i mitt rätta hem. Hos Jesus.

Världen är ingen bra plats om du frågar mig, alldeles för många tårar finns på denna jorden.
Jag längtar så ofta efter lugn och ro i himmelen.

KOM TILL JESUS! IDAG.

Guds gåvor till människorna är goda och många. /Bibelerbjudande kvarstår.

Gud skänker många gåvor till människan och om det kan du se i bibelorden nedan. Gud är god som har oss människor att hjälpa på många olika vis. Jag är så glad att få vara en kanal i att sända biblar till människor, och det finns x antal kvar så även DU kan skriva på mail till mig i gästboken på denna sida om du vill ha en bibel gratis. I många länder är bibeln förbjuden att läsa och att äga. Så… vi fortsätter att ta del av Guds ord!!

Apg 11:17Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?”
Rom 1:11Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta,
Rom 3:24och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.
Rom 5:15Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.
Rom 5:16Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande.
Rom 5:17För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?
Rom 6:23Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Rom 15:28När jag har slutfört detta och på ett säkert sätt överlämnat den gåvan till dem ska jag resa till Spanien och besöka er på vägen.
1 Kor 1:7Därför saknar ni inte någon nådegåva medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska uppenbaras.
1 Kor 7:7Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.
1 Kor 12:10en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.
1 Kor 13:2Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting.
1 Kor 14:1Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.
1 Kor 16:3När jag kommer ska jag skicka dem ni finner lämpliga, försedda med brev, till Jerusalem för att överlämna er gåva.
2 Kor 8:6Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er.
2 Kor 8:7När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan.
2 Kor 8:19Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja.

Jesus, lev genom mig!

https://midnattsropet.se/midnattsropet/jesus-lev-genom-mig/

– Jesus, lev genom mig!

Bibelstudium: Berno Vidén

Lagen får oss att säga: ”Herre, hjälp mig att göra vad du vill att jag ska göra.” Eller med andra ord: ”Hjälp mig att hålla din lag.” Nåden däremot säger: ”Jesus, lev genom mig, på det sätt du önskar.”

Frälsning är nåd, från början till slut. Gud har i och genom sin enfödde son Jesus Kristus, slutit ett förbund som helt och hållet gör oss till förmånstagare – utan att vi behöver åstadkomma något i oss själva:

-Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.

I den materialistiska kultur vi lever krävs det mycket av ansträngning för att lyckas med sina förehavanden. Rådande krassa villkor på exempelvis arbetsmarknaden innebär att man måste kämpa och prestera för att uppnå framgång. Med goda referenser och bra resultat, slår den ena gruppen ut den andra i en stenhård konkurrens. Det som gäller är: – Ge inte upp! Kämpa! Fortsätt försöka till dess du når dina mål!
Då det gäller Guds rike är det däremot tvärtom. Frälsningen och det nya livet är en gåva som ingen genom gärningar kan göra sig förtjänt utav; det är Gud som har gjort allt färdigt och vad du och jag får göra är att ta emot denna Guds gåva – fritt och för intet. Paulus förklarar:

– Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd. (Rom 11:6)

När vi har tagit emot Jesus som Frälsare och Herre i våra liv, upphör då nåden? Självklart inte! Nåden är ett pågående verk. Trots detta menar många kristna att om vi vill leva ett framgångsrikt andligt liv i seger, så måste vi göra vårt yttersta. Men sanningen är den att ett liv i seger är också det en gåva från Gud och absolut ingen belöning för våra gärningar. Om ett segerrikt liv skulle bero på vår förmåga skulle vi lätt hamna i frustration och otillräcklighet, och det skulle alltid finnas ett glapp mellan vad vi är och vad vi önskar bli.
Att genom sina gärningar sträva inför Gud ger en ständig känsla av otillräcklighet, tvivel på om man är i Guds vilja, misslyckanden och ständigt förnyade nyårslöften om mer överlåtelse. Vi lovar inför Gud att bättra oss, läsa bibeln mer, bedja mer, mer tid för själavinnande, tiondegivande och så vidare… Hela det kristna livet blir med andra ord en prestation.
I samband med omvändelsen, i den stund vi lämnar vårt liv i Guds hand, verkar vi ha lättare att förstå nåden, än under den fortsatta vandringen med Jesus. Alltför många tror att religiösa regler hjälper oss att växa i det kristna livet; att Gud accepterar oss mer om vi anstränger oss riktigt mycket i exempelvis bön och fasta, eller genom att tjäna honom mer aktivt. Den ene gör mer än den andre, som är duktigare än den tredje. Vi uppmanar varandra med rader av måsten: Vittna mer, be mer, gör mer! Använd vad Gud gett dig osv.
I Guds rike kan framgång aldrig vinnas genom gärningar, oavsett hur hängivna och ärliga dessa synes vara. Skilj på världens sätt att tänka, och Guds tankar. I världen måste du producera resultat för att lyckas. Guds rike däremot är ingen plats för konkurrerande verksamhet.
Ett stort misstag som ofta görs är att föra världens sätt att tänka in i församlingen, exempelvis genom att räkna framgång i numerär, hur många man är, ekonomisk välgång och annat som andas produktion och resultat. Hela vårt liv kommer på detta sätt att handla om verksamhetsfrälsning istället för det som är det absolut mest väsentliga och livsavgörande.

Det är idag populärt att tala om våra hebreiska rötter med hänvisning till Gamla testamentets förbundsfolk. Vi uppmanas att fira sabbaten enligt judiska seder och bruk, att hålla vissa utvalda budord och att uppmärksamma speciella riter från Gamla testamentets tid, som exempelvis handtvagning. Ett bruk som man då och då ser i frikyrkliga sammanhang som något pittoreskt.
Vad som också har stor och förödande ingång i evangeliska församlingar är den romerskt katolska religionen med alla sina hedniska riter och bruk. Där har främst den svenska pingströrelsen tillsammans med Livets ord varit med och banat väg så att det idag råder ett fullständigt kaos av villrådighet inom de egna leden.
Även om vi varnar för dessa sidosteg och avarter och värnar om en sund biblisk lära, ska vi komma ihåg att även ett vanligt, och som vi ser normalt gudstjänstfirande, till formen är starkt färgat av den katolska och judiska traditionen. Resultatet blir detsamma, som alltid då regler och former hamnar i fokus; otillräcklighet. Oavsett hur mycket vi försöker och strävar för att ännu mer söka förverkliga vårt kristna liv, så kommer vi aldrig att nå fram till en sann vila i Kristus.
Vi vill gärna göra väldigt mycket för Gud utifrån våra egna villkor. Men Gud vill inte ha våra gärningar; han vill ha mera än så. Han vill i och genom våra liv själv utföra sina gärningar. Det är därför vi fått den helige Ande, vilken kommer vår svaghet till hjälp. I Guds rike är det inte ”hårt arbete” eller ”stress”, med prestationsångest till följd, som hjälper oss att uppnå mål.
Nyckeln till andlig framgång är vila – andlig vila. Trons vila är en gåva Gud gett som hjälper oss att förstå att Guds tankar är långt högre än människotankar, att Guds sätt att arbeta skiljer sig markant från världens sätt.
Världen säger att den starke segrar men Gud leder oss in i svaghet och misslyckanden så att vi ska förstå att Guds kraft fullkomnas i svaghet. När vi är svaga – då är vi starka. Bibeln säger att Anden kommer vår svaghet till hjälp, att Guds dårskap är visare än människor, och att Guds svaghet är starkare än människor.
Vill du ha Guds kraft i ditt liv? Tänk på att den fullkomnas i svaghet.

Abraham kallades för Guds vän och beskrivs som trons fader. Han trodde Gud och det räknades honom till rättfärdighet. Dock möter vi hos denne gudsman att han vid vissa tillfällen började tvivla på att han var i Guds vilja. Han bar på bördor större än han klarade av att bära och tankarna kom att han kanske behövde hjälpa Gud. Åren gick och den son som Gud lovat att han och Sara skulle få, löftessonen, såg inte ut att bli en verklighet. Rent mänskligt var allt hopp ute. Sara var gammal och oförmögen att bli gravid, så vad skulle de göra? Gemensamt tog makarna beslutet att hjälpa Gud.
Abraham fick en son tillsammans med Saras tjänstekvinna Hagar, och trodde för en tid att nu var Guds löfte uppfyllt; med denna Abrahams hjälp kunde nu Guds plan gå i fullbordan. Men ack så fel han hade. Gud hade vare sig sagt eller tänkt att det var genom Hagar som löftet skulle fullbordas. När Guds tid var inne uppfylldes löftet och Isak föddes genom ett under, då den åldriga Sara blev fruktsam. Gud kommer aldrig försent.
Abrahams hjälp ledde visserligen också till ett resultat. Ett helt nytt folk uppstod genom Ismael, och en fiendskap mellan araber och judar, som råder än idag.
Ofta hör man sägas att Gud inte ger bördor större än vi kan bära. Jag håller inte med om det. Snarare tror jag att det är tvärtom, att Gud ger oss sådana bördor som vi omöjligt kan klara av att bära, just för att hjälpa oss att förstå frälsningens underbara väg. Den är inte avhängig av vad du eller jag klarar av att bära. Vi förmår inte och vi bör inte ens försöka göra det som hör Gud till.
Om du hör till dem som bett till Gud om att han ska använda ditt liv, så bli inte förvånad när svårigheterna börjar dyka upp. Watchman Nee skrev i en av sina böcker att det största hindret i vårt arbete är inte hos andra utan i oss själva. Om Gud fullt ut ska kunna använda oss är det nödvändigt att vi kommer till den punkten att vi inte längre förlitar oss på vår egen mänskliga förmåga eller talang.
Aposteln Paulus brottades med den här frågan då han skrev till församlingen i Rom om den oerhörda kamp som finns mellan köttet och anden. Vad jag vill det gör jag inte, och i desperation utropar han: Vem ska frälsa mig från denna dödens kropp, innan lösningen presenteras: Gud vare tack, genom Jesus Kristus vår Herre!
Gud förbättrar inte vårt gamla liv för att det ska användas i tjänst för honom. Han låter det dö bort och istället blir det den nya skapelsen – Kristus i oss – som räknas. ”Nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig.” (Gal 2:20)
Än en gång: Gud är inte intresserad av vad vi kan eller är beredda att göra för honom. Vad Kristus vill är att leva sitt liv genom oss, vilket är en väsentlig skillnad. Det är skillnaden mellan lag och nåd. Lagen får oss att säga: ”Herre, hjälp mig att göra vad du vill att jag ska göra.” Eller med andra ord: ”Hjälp mig att hålla din lag.” Nåden däremot säger: ”Jesus, lev genom mig, på det sätt du önskar.”
Jesus har inte bara kallat oss att leva ett kristet liv. Han vill också leva det för oss: ”Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk.” (1 Tess 5:24)
Faktum är att den enda som kan leva ett Kristusliv är just Jesus Kristus!

I evangelierna berättas det om en ”synderska” som kom till Jesus. I människors ögon var hon inte lämpad att uttala sig offentligt. Fördömd skulle hon tiga och skämmas. Trots detta yttre religiösa tryck som omgav henne, ägde hon en inneboende kärlek till Jesus som ingen makt i denna världen kunde hindra att den kom till uttryck. Kvinnan hade en dyrbar smörjelse i en alabasterflaska, vilken hon öppnade genom att bryta sönder flaskan och ösa innehållet över Jesus, varefter hon kysste hans fötter och torkade dem med sitt hår.
Handlingen var en skymf mot lagen och traditionen, skamfull och utomparlamentarisk i allra högsta grad. Men berättelsen ger oss en inblick i hur Jesus går tillväga för att sprida denna väldoft som ett inneboende Kristusliv för med sig. Ditt liv är detta bräckliga kärl. När kärlet – självlivet, det egna jaget – bryts sönder, bryter det samtidigt fram en himmelsk smörjelse som direkt sätter sina spår i omgivningen. Alla berörs på olika sätt av denna handling. Det är Jesus själv som kommer till tals genom dig och mig. Det är Kristus som agerar – i och genom församlingen.

Det Nya Livet med Jesus. Jesus är HERRE.

2 Kol 6-7

2 Kol 6-7 Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, 7 rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått. Och låt er tacksamhet flöda över.

Kristus är trons grund
8 Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter✱ och inte på Kristus. 9 I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda✱, han som är huvudet över alla härskare och makter.

SENA TIDER

Guds dom över hedningarna.

Rom 1:31vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.
Ja det är många många som INTE VILL TRO, nej de vill inte höra talas om Guds ord. Vi är många många som vill framföra ett budskap om himmelen och Jesu återkomst. Oftast vill man inte förstå att det finns ett slut. Det är knappt så att jag själv kan förstå att det är så sena tider.

Det är märkligt att man befinner sig i bibliska tider och att människor ute i världen är väldigt okunniga och tror att bibeln är en bok som LJUGER OM ALLT: och inte är sann. Jesus är HERRE, Jesus är GUD, men bryr man sig? Nej inte de som inte tror. De far ut i fula ord om Jesus o tron. Man kan få vila vid korset, vila i Jesu famn, men man törs kanske inte, man kan bli frälst. Jag önskar och jag ber om hjärtats begär om tro för människor.

Evangelium, Guds sanning

Att Presentera Evangelium
Budskap till evangelister

av Jim Gustavson

Innan någon människa dras till Kristus så är hon ond och syndfull (Rom.3:9-18). I detta tillstånd utanför Kristus så kommer varenda människa till korta i fråga om Herrens härlighet (Rom.3:23). Som ett resultat av detta förtjänar hon evig fördömelse i eldsjön – varken mer eller mindre. Hon har gjort uppror emot sin Skapare och Herre. Genom sin livsstil har hon visat att hon inte bryr sig om Gud. Hon har det inte rätt ställt med Honom. Endast genom att hon omvänder sig från sina onda vägar i tro och förtröstan på Yahshua (Jesus) kan hon undfly YHWH Faderns rättfärdiga, heliga och rättvisa vrede. Men istället så avvisar de som förblir i synden Herrens kärlek som Han visat genom att sända sin Son. De förkastar Sonen.

“Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse. Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens” (Rom.2:8-9).

“VREDE OCH FÖRTÖRNELSE”! “Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas” (Ps.7:11) (eller: “Gud förargas över de onda varje dag”, KJV). De som förkastade Moshe (Moses) dog “utan barmhärtighet”, så “huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent — det i vilket han har blivit helgad — och som smädar nådens Ande!” (Heb.10:28-29). Sådana människor föredrar alltså att förbli under Herrens vrede och förargelse, de säger “nej tack” till Hans godhet och kärlek.

Vilket är då Herrens svar till dessa människor? Han älskade dem så mycket att Han sände sin Son (Joh.3:16)! Hans Son genomled en sådan plåga att de kunde ta emot förlåtelse och försoning (Kol.1:14), dö bort ifrån synden och leva för rättfärdigheten (1Petr.2:24). Så vad händer då om de nu förkastar YHWH’s Son? Hans vrede förbliver över dem (Joh.3:36). Herren ger dem tid att omvända sig från sina synder, då Han inte vill att någon skall gå förlorad (2Petr.3:9). Och om de framhärdar i synden och i att förbli under Herrens vrede istället för Hans kärlek så kommer de att dömas “när Herren Jesus uppenbarar sig från himmelen med sin makts änglar, »i lågande eld», och låter straffet drabba dem som icke känna Gud, och dem som icke äro vår Herre Jesu evangelium lydiga. Dessa skola då bliva straffade med EVIGT FÖRDÄRV, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet” (2Thess.1:7-9). ” »Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga, för att hålla dom över alla och bestraffa alla de ogudaktiga för alla de ogudaktiga gärningar som de hava övat, och för alla de förmätna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot honom.»” (Jud.v.14-15). Så väntar evigt fördärv alla ogudaktiga.

Men hur försöker då de flesta bekännande kristna att hjälpa dessa människor? I sina fåfänga försök att “nå ut” till människor så försöker de flesta bekännande kristna att arbeta utifrån den märkliga filosofin att “om ditt liv är ett enda elände så behöver du Jesus; han är svaret till alla dina problem, kom bara till Gud sådan som du är”. Du förstår, de flesta bekännande kristna konfronterar inte dessa människor med deras egentliga problem – SYNDEN! Om det alls nämns så är det liksom som i förbigående, de BETONAR och UNDERSTRYKER inte BEHOVET för folket att försaka all deras synd och att de förnekar sina själv (Matt.16:24). De berättar inte för dem att de måste försaka allt för att bli en Kristi lärjunge. Och de berättar inte alls att såvida de inte omvänder sig så kommer de att förgöras i eldsjön (Luk.13:3,5). Nej, något sådant skulle vara för “hårt” och skulle “skrämma bort dem” eller “få dem att fly kristendomen”. Istället så vänder dessa bekännande kristna människorna till ett falskt evangelium som helt saknar någon som helst överlåtelse åt Gud.

Jag har sett detta många gånger – unga och gamla som förment bekänt och övergett olika synder efter en känsloladdad “inbjudan” att gå fram till podiet i ett tältmöte. Inom ett par dagars räckhåll har samma unga och gamla gått tillbaka till sina synder igen. Varför sker då sådant? Synden blev aldrig tillräckligt dömd. Synden gjordes aldrig upp med. Predikanter som inte avslöjar och dömer synden för att avvärja människornas förgörelse i helvetet är värdelösa och vilseledande (Klag.2:14,KJV). Hur skall då kristna hjälpa dessa människor? Genom att följa Herrens exempel. Herren vet att dessa människor har ställt till det för sig på grund av SYNDEN, så vad gjorde Han? Han sände sin Torah (lag) så att vi skulle veta vad synden är för något och vad som är synd (Rom.3:20,4:14,7:7-8,1Joh.3:4). Därför heter det: “Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro” (Gal.3:24). Efter att ha konfronterat människan med hennes synd, genom att upplysa henne vad den är, uppenbarade Fadern sin Son igenom vilken vi är rättfärdiggjorda genom tro. Yahchanan (Johannes) Döparen är ett annat exempel. Hur presenterade han Kristus? Genom att tala om för människor deras synder, genom att berätta att YHWH inte accepterar dem “sådana de är”, genom att varna dem för helvetets eldar:

“Han sade nu till folket som kom ut för att låta döpa sig av honom: »I huggormars avföda, vem har ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen? Bären då ock sådan frukt som tillhör bättringen. Och sägen icke vid eder själva: ‘Vi hava ju Abraham till fader’; Ty jag säger eder att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham” (Luk.3:7-8)

Hur var det med vårt fullkomliga föredöme, Jesus Kristus, vad gjorde Han? Hans budskap var likaså att människorna måste omvända sig ifrån sina synder (Matt.4:17). Jesus varnade för helvetet. Det är bara att slå upp din Bibel och börja läsa i NT så kommer du snabbt att se att denne Kristus varnade för det eviga fördärvet ofta, se t ex Matt.5:22,29-30,7:13,8:12,10:15,28,13:30,43,50. Varnar DU människor att de måste undfly Guds vrede? Eller blundar och tiger du om synden och helvetet och lägger fram Evangeliet som ett socialt rehabiliteringsprogram? Innan människor kan vara beredda att följa Kristus så måste de vara medvetna om sin synd och de måste veta vad Herren anser om deras synd. Hur ser Herren på syndare? I Herrens ögon, hur ter sig människor som ignorerar Honom, och lever sig själva till behag? Jag hör ofta uttrycket “Gud hatar synden, men älskar syndaren”. Denna fras står inte någonstans i Bibeln, oavsett och motsatt vad många människor tror. Herren visade sin kärlek till världen genom att sända sin Son (Joh.3:16). Medan vi ännu var syndare så dog Hans Son för oss (Rom.5:8). Förtjänar vi denna outsägliga och dyra nåd som Herren visat? På inga vägar! Vi har ingen RÄTTIGHET att bli älskade av Herren. Vi FÖRTJÄNAR helvetet. Men många människor tror helt felaktigt att Herren liksom inte har något annat val än att älska dem, vilka de än är och vad de än gör. Men vad då med dem som förkastar Herrens kärlek? De säger, öppet eller indirekt; “Nej, Gud, vi vill inte ha din kärlek”. Kommer Han då att tvinga sin kärlek på dem? Nej, snarare raka motsatsen, Han lägger sin vrede och förargelse över dem. Han säger ju “jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger HERREN, ja, min nåd och barmhärtighet” (Jer.16:5), ja det heter även att “Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem” (Ps.2:4). Varför? “Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig. De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän. Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN”(Ps.5:5-7).

Så om du verkligen ÄLSKAR människorna, så kommer du att tala om hela Evangelii SANNING. Ty människorna behöver känna till sitt sanna tillstånd. De behöver känna till deras synd och att de är helt oacceptabla inför Gud i detta tillstånd. Och NÄR de väl känner till detta, DÅ är det dags att presentera kuren, botemedlet. Försök inte “gömma” såret som om det inte skulle vara allvarligt (Jer.8:11). Visa dem hur uselt och livshotande deras stinkande vidriga och orena sår är och visa dem sedan bandaget. De kommer aldrig att förstå vad bandaget skall vara till för, hur det fungerar, eller varför de verkligen behöver det, förrän de vet att de har ett gapande, varigt och ruttnande sår som heter synd. Ty hur kan du presentera ett botemedel till människor som inte ens förstår att de är sjuka?

https://www.eaec-se.org/articles/Gustavson/att_presentera_evangelium.htm

Jesus öppnade himlen för mig/ Vittnesbörd från Midnattsropet/Artikel

Asta engagerade sig tidigt i socialistiska grupper som talade många ord om förändring, ideologi och revolution. Men hon såg ett djupt gap mellan de politiska fraserna och dess praktiska förankring hos individerna. Hon hittade ingen mening i det som hon befann sig i och tillgrep samma desperata åtgärder som många andra ungdomar; hon började använda narkotika. Det dröjde inte länge förrän hon var fast i citygängen i Stockholm. Då hette hennes liv vanmakt och hennes framtid hette fruktan. Men Asta blev frälst och vittnar här, snart 50 år senare, om Guds trofasthet.

Först och främst vill jag säga: vi är ett antal personer som bor tillsammans här i Skälby och vi har alla tagit emot Jesus till frälsning. Det är så underbart att få leva bland syskon som tror på Honom! Det blir en så fin atmosfär ibland oss här.

Jag vill berätta om hur jag fick möta Jesus till frälsning, och vill börja med något jag oroas och sörjer över, och det är att barn i vår tid inte får lära sig att knäppa sina händer och be till Gud i himmelen. Vem ska de gå till i en krissituation? Vem ska de vända sig till när föräldrarna grälar eller hamnar i olika tråkiga situationer? När jag var barn fanns det söndagsskolor och dit gick många barn. Man fick lära sig att Jesus är barnens vän, och att den som ber till honom får uppleva en trygghet i sitt innersta och att man inte är ensam och utlämnad.

Vi åkte till Gotland varje sommar och jag började tidigt att be till Gud att båten inte skulle gå under, eftersom jag hade hört talas om en tidigare sjöolycka. Att be till Gud gav en sådan frid och en ro, att få gå till Jesus med sitt bekymmer.

Så växte jag upp, blev stor och kom in i olika sammanhang. Jag började på högskola och umgicks i det akademiska livet, och Jesus, han försvann där i det akademiska dunklet. Men så hamnade jag i krissituationer utan att ha någon att vända mig till, ja jag hamnade i det djupaste mörker. Jag låg på mentalsjukhus och jag låg på Marias speciella sjukhus för narkotikamissbrukare. Men så hade min mamma visat mig en liten annons i Dagens Nyheter, att Maranata hade bildat en Storfamilj på Johannelund i Bromma, och jag fick rådet att söka mig dit för att komma ut ur det elände jag befann mig i. Jag minns att jag låg där på Maria sjukhus och tänkte att “jag kan inte”, jag var så rädd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag trodde att någon var ute efter att döda mig. När polisen hade skjutsat mig till Mariasjukhuset hade de bett mig att ligga på golvet så att ingen kunde se mig genom bilrutorna, och väl på sjukhuset vågade jag inte ligga i sängen utan jag la mig på golvet så att ingen skulle kunna se mig genom fönstret.

Men så gick jag ut på gatan och tänkte att jag måste ta en taxi och åka till Johannelund där Maranata höll till. Jag vågade inte ringa efter en taxi; man blir väldigt nojjig av amfetamin, så jag tog en taxi på gatan och frågade chauffören om han visste vart det där stället låg någonstans. “Nej, jag vet inte riktigt, men det letar vi oss fram till!” sa han och körde mig ut till Johannelund mitt i natten. Arne Imsen, som var föreståndare kom ut och mötte mig. Jag fick sova där på Johannelund, och där blev jag sedan frälst och fick ta emot Jesus i mitt hjärta. Där blev jag född på nytt och kom bort ifrån detta ogenomträngliga mörker. Det står att “Jesus är ljuset som lyser i mörkret och mörkret ska inte få makt därmed”. Jag fick lära mig, då jag överlämnat mitt liv åt Jesus, att “var och en som tar emot Jesus i sitt hjärta, han ska få rätt att bli frälst”.

Från den dagen var allting helt annorlunda, det var förvandlat, och det fanns ingenting, inga frestelser som kunde övervinna detta att himlen hade öppnats! Jesus hade öppnat himlen för mig och han hade gett mig rätt till en boning i himlen; ett arv på den dagen jag lämnar det här livet! Det är detta jag har hållit fast vid hela tiden.

Under senare år blev jag väldigt sjuk. Jag låg på sjukhus kopplad till respirator och fick dialys varje dag. Man ringde till mina anhöriga och sa att de måste skynda sig att komma för att hinna ta adjö av mig innan det var slut. Personalen sa också till mig att det var så förunderligt, eftersom de flesta när de är sjuka på det här sättet brukar vara så oroliga och nervösa, men “du verkar ta det med ro”, sa de. Jag hade fått frid i mitt hjärta och ingen kunde rubba det. Efter några dagar vände det så de ringde till min bror som var på väg till sjukhuset och sa åt honom att han inte behövde komma, att det var över. Gud hade gripit in och läkarna stod där med förundran och visste inte vad som hade hänt. Jesus lever, och han tar emot var och en som åkallar hans namn och som överlämnar sitt liv åt Honom! Då låter han ljus gå upp i det djupaste mörker, och man får en gemenskap; ett livets innersta gemenskap med syskon som är delaktiga i samma tro. Vi vet att han har berett oss en boning i himmelen. Han har döpt oss i den helige ande och givit oss den heliga ande som en gåva, som upplyser våra liv, som ger oss förmågan att förstå vad han vill ha sagt till oss i sitt eget ord. Han säger: “jag kommer snart”, och därför vill vi predika om hans återkomst så att ingen blir efter på vägen och blir kvarlämnad. https://midnattsropet.se/midnattsropet/jesus-oppnade-himlen-for-mig/#more-7239

Jesus kommer, Maranata. Amen!

Hälsn Maria

Kristi Kors

Från:

https://theholyremnant.blogspot.com/2015/06/ga-och-synda-inte-mera-lev-for-jesus.html

Det är inte många idag som är villiga att bära Kristi kors. Många kommer till korset, men det är inte många som går GENOM korset. Många tar emot förlåtelsen, välsignelsen, frälsningen, men bara för en tid. Sen går de tillbaka till sina synder, men nu är de ju ”frälsta och trygga” och ”på väg till himlen”.
Nej du är inte frälst i din synd, du är frälst från din synd. Om du verkligen har mött Jesus, då är det omöjligt att förbli den samme. Du blir förvandlad, du har inte längre samvete att leva som tidigare, du kommer sakta men säkert förvandlas till Kristi avbild. Men det är bara om du verkligen mött Kristus, om du verkligen tog emot ordet i ett uppriktigt, gott och uthålligt hjärta. Du förstår, det tar tid att bli kristuslik. Det tar tid för allt som sås att växa och bära frukt. Men om det är Jesus som har utvalt dig, då kommer du bära frukt, var så säker. Läs Joh 15.

Vi är så bedragen idag där vi har mikrovågsugnar, mobiltelefoner, snabbtåg, flygplan och annat modernt. Allt skall gå så snabbt och om det inte händer direkt, så funkar det inte. Det som är så konstigt är att det har påverkat kristnas tänkande också. Om det inte händer direkt, så funkar det inte. Om jag inte får svar direkt, så finns inte Gud. Om jag inte blir fullkomlig på fläcken, då finns inte Jesus.Gal 5:22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, TÅLAMOD, vänlighet, godhet,Gal 5:23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.Gal 5:24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.Gal 5:25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.
Gå och synda inte mera. Lev för Jesus. / Jon-Are Pedersen

Hälsn Maria

Jesu seger på Golgata räcker

JESU SEGER PÅ GOLGATA RÄCKER
Predikan av Gunnar Nilsson https://midnattsropet.se/midnattsropet/jesu-seger-pa-golgata-racker/

Det är underbart att gång på gång betona detta att Jesus genom blodet på korset har vunnit seger, han har uppstått och han har vunnit seger över de onda makterna. Han har uppfarit till himlarna, och sitter på Faderns högra sida och regerar i härlighet. Det finns ingen annan väg till Gud. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå evigt liv. Det finns ingen djupsinnighet som övergår dårskapen som Gud lät predikas genom försoningen i Jesus Kristus.
Vem kan utforska Guds kärlek till oss i Kristus Jesus? Han sände sin son medan vi ännu var syndare. Och innan världens grund var lagd, utvalde han oss i Kristus Jesus, prisat vare Herrens namn. Vi sjunger i en sång att ”källan ingen botten har”. Det finns ingen begränsning av de gudomliga realiteterna. Det är en sanning som förkunnats för oss genom Ordet sedan världens begynnelse.
Det står i Kolosserbrevets andra kapitel att ”verkligheten själv finnes i Kristus”. I en nyare översättning: ”verkligheten själv är Kristus”. Då syftas på det tidigare judiska väsendet då man lade vikt vid mat och dryck, nymånad, högtider eller sabbat. Vi behöver inte dömas efter sådana ting, för detta var bara en skuggbild av det som skulle komma.
Kristus var med från världens begynnelse, och Gud utvalde oss i Kristus förrän världens grund var lagd. Vi kan inte tränga in i de eviga perspektiven om tider och gränser, men det är som om skuggan kastades bakåt och man fick se dessa ting på ett förebildligt sätt, det som skulle komma. Det här var dyrbart så länge vi inte hade mött verkligheten. Men nu hade Kristus kommit, man hade sett verkligheten och vittnade om vad man sett och hört. Vi kan predika Kristus som är Guds väsens avbild, och proklamera den verklighet som finns i Kristus för människor i vår omgivning på olika sätt. Vi har hört om behovet och nödvändigheten av att vara vittnen och att tala om det enda nödvändiga. Må Herren leda oss var och en, så att vi kan vara rätta vittnen. I första hand genom vad vi är. Det går ju an att tala och säga en massa saker, men frågan är om det finns en motsvarighet i våra liv. Vi kan också utan ord vara Kristus-människor. Det finns exempel på det. Förhoppningsvis märks det i våra liv att Kristi ande bor i oss, utan att vi talar om det. Människor kan känna, utan att jag går eller uppför mig på något speciellt sätt, att jag är fylld av Kristus. Det känns om det är rätt ställt med oss, för vi har fått hans rättfärdighet. Vi är inte klädda bara i våra vanliga kläder, vi är iklädda hans rättfärdighet. Det märks och det känns.

Många människor ute i världen har ingen kunskap. Samhället är avkristnat, och det ligger i världens avsikt att få bort så mycket som möjligt av den kristna grunden. Men många människor, särskilt de äldre, har en klarhet om hur det egentligen ska vara i det kristna livet, även om de inte själva vill ta steget att bli en dåre för Kristus. Därför känner de igen atmosfären och tonen när vi börjar yttra oss om saker och ting. Rättfärdigheten är vunnen åt oss, och måtte vi vara ljus i världen och salt. För vi är inte av den här världen. Vi är ställda här som fyrbåkar i natten för att leda vilsna människor tillbaka till Gud. Det är ett oerhört ansvar, med tanke på att så många människor går förlorade. Vår uppgift är att proklamera Kristus för dessa människor. Jesus är verkligheten. Verkligheten själv är Kristus. Tidigare i detta kapitel som jag citerat, står det:
-Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi byggd på mänskliga traditioner och stadgar, och inte på Kristus.
Vi vet vad det innebär att ha fått våra synder förlåtna, att ha fått möta Jesus och lära känna honom. Det är väldigt underbart och väldigt nödvändigt att gång på gång påminna varandra om detta på ett enkelt sätt. Många gånger kläder man evangeliet i väldigt fina fraser och djupsinniga tankar och teoretiska utläggningar. Det kan ha sitt värde, man kan belysa evangeliet på olika sätt. Men den tid vi lever i, appellerar väldigt mycket till vår förmåga att tänka. Människor har lärt sig under en ganska lång tid att ta till sig information och tillgodogöra sig den på det bästa sättet med syfte att bli en så effektiv och duktig människa som möjligt.

I yrkeslivet är det ju så. Den ena kursen avlöser den andra. Man måste hela tiden vara uppdaterad, som det heter, för att lära sig mera och bli mer produktiv; bli så bra som möjligt både personligen och för samhället. Också i det kristna sammanhanget kommer detta in. Jag anser att det ligger en fara i denna ”kursmentalitet”. Man tar fram en tavla och visar med skisser sådant som kan vara bra för att lära in saker och ting i skolarbetet, och i viss mån har sitt värde i församlingen. Men det viktiga är inte att vi lär oss de religiösa, kristna och bibliska tingen med vårt förstånd. Vi kan bli väldigt kunniga, och lära oss än det ena och än det andra och kunna redogöra för det mest djupsinniga; historiska sammanhang, osv. Men – är du frälst? Har du mött Jesus? Har du prisat honom? Har du gråtit ut inför honom? Har du lärt känna hans kärlek?
Det där är ett annat språk, som har tagits bort till stor del, för att vi ska lära oss så mycket, vi ska förstå så mycket, vi ska se så mycket, vi ska ta till oss så mycket för att vi i vår tur ska kunna tala om för andra.

Vad gör vi i det sammanhanget? Jo, när vi tagit till oss denna intellektuella kunskap i vårt medvetande, då fortsätter vi i dessa banor. Välutbildade människor kommer in i Guds hus. Det är inget fel att vara välutbildad, men om man använder de välutbildades kunskaper, och tror att de olika metoder och sätt man tillägnat sig i världen ska kunna användas för att nå ut med evangelium, då har man kommit fel. Var finns den kyrka som inte har en dramagrupp eller dansgrupp eller någon form av spektakel för att lära människorna att på ett enkelt sätt ta till sig evangelium? Det är väldigt farligt att göra saker och ting, som man tror, lättillgängliga på det här sättet. Vi kan få folk att gråta och skratta, bli gripna och engagerade. Vi kan få folk till praktiskt taget vad som helst, om vi är duktiga, kan agera på scenen och uttrycka oss på ett speciellt sätt. Visst kan vi få människors uppmärksamhet. Men – har de fått möta Jesus? Har de känt ett styng i sina hjärtan? Den första pingstdagen hade de inget av dessa hjälpmedel. Ja, men nu har vi det, kan någon pigg kyrkomedlem upplysa om, så nu har vi det bättre! Men jag tror inte det blir bättre. Det handlar inte om en bra utveckling. Det är viktigt att vi förstår vad vi håller på med. Vi kommer inte längre än vad Herren kan utföra igenom oss genom den helige Ande.
Det enkla, det grundläggande evangeliet vi möter, som de första lärjungarna fick gå ut med när Jesus kallade dem: Följ mig, så ska jag göra er till människofiskare! Det är det vi behöver komma tillbaka till. Det enkla. Vi kommer ingenstans med allting annat. Vi kommer någonstans bara om den helige Ande får smörja oss och vi får förkunna ordet i kraften av den helige Ande så att människor får uppleva styng i sina hjärtan. Det var det man upplevde första pingstdagen. Vi behöver komma tillbaka till enkelheten och äktheten man hade i början. Man fick ett styng i sina hjärtan. Så blev man Kristi lärjungar, som uppfylldes av hans härlighet. Herren vill uppfylla oss med sin härlighet, sin kraft och sin smörjelse. Han vill låta sin helige Ande uppfylla hela vår varelse, så vi får del av honom. Det här kan inte förklaras. Vi kan inte kläda i ord mycket av det Gud vill göra i våra liv. Vi kan inte arbeta schematiskt, vi kan inte visa: så här är det. Bibeln säger att den som är född av anden, är som vinden. Du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av anden. Det finns inga givna mänskliga ramar och fack att placera in saker och ting i, det finns bara den för oss oberäkneliga gudomliga kraften, som vi inte kan tämja.
Gud give att vi kan intas av denna kraft och föras dit Herren vill föra oss – både geografiskt och andligt, så vi kan föras vidare och växa till i hans styrka och hans härlighet.

Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi. Nu var det naturligtvis speciella saker som Paulus hänvisar till här, men det gäller också oss. Tomheten – det finns mycket ord och mycket prat och mycket av det som jag har nämnt här. Men frågan är vad som är byggt på mänskliga traditioner, och vad som är byggt på Kristus. Låt oss öppna våra hjärtan för Herren! Han var till i gudsskepnad, han räknade inte jämlikheten med Gud som ett byte, står det. Han utblottade sig själv, och blev lydig intill döden på korset. Det här kan ingen teaterföreställning göra levande för någons hjärta. Men den helige Ande kan röra vid någons hjärta, så han kan se härligheten hos Kristus.
Jesus säger: ”I världen lider ni betryck, men var vid gott mod, jag har övervunnit världen.” Ofta fastnar vi vid det första – betryck. Vi ser i den politiska världen och i den religiösa världen. Vart ska vi vända oss? Situationen trycker oss ned. Men var vid gott mod, sa Jesus, i alla fall, för jag har övervunnit världen! Det är seger i namnet Jesus! Han har klätt av makterna och förevisat dem offentligt, sedan han på korset triumferat över dem. Det är seger i vad Jesus har gjort, och det finns ingen makt i höjden eller i djupet som skulle kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Vi behöver uppleva närheten till Herren mer och mer i den tid vi lever. Inte bara i mötena, men i hemmet, på arbetet, ute bland människorna. Ju mer vi känner gemenskapen med Jesus, dess mer känner vi oss som främlingar i världen. Det är en riktig utveckling, eftersom vi verkligen är främlingar i den här världen. Vi är i den, men inte av den. Bibeln säger faktiskt att vi har kommit till den levande Gudens stad, till änglar i mångtusental. Vi är faktiskt, andligen, insatta i den andliga världen. Vi har omkring oss en stor hop av vittnen. Vi förstår sällan det här, men i gudsgemenskapen, och när den helige Ande får göra det levande för oss, så kommer vårt sinne att bli upplyst av härligheten i honom. Det finns ingen gräns för denna härlighet, Gud vill föra oss längre och längre. Då blir det så att vi ser tingen med det gudomliga perspektivet. Och inte bara med det gudomliga perspektivet, men på det gudomliga sättet.
Abraham blev allt starkare i tron, för han ärade Gud. Gud hade talat till Abraham. Tiden gick och ingenting hände, men Guds löfte uppfylldes, och Abraham trodde ändå, fastän allting var omöjligt, mänskligt sett. Denna tro är en följd av vandringen med Herren. Det handlar inte om att vi ska tillägna oss någon sorts jag-ska-ha-det-mesta- och jag-ska-ha-det-bästa-attityd genom tron. Det är en annan sak. Men det handlar om den gudomliga härligheten. Ju mer vi kommer i gemenskap med Herren och får uppleva mer av hans kraft, hans smörjelse, hans härlighet, dess mer kommer de yttre omständigheterna; betrycket i världen och det som ser omöjligt ut för människor och omöjligt för oss själva; det kommer att sänkas, och istället kommer det gudomliga att höjas. Och när tron på det här sättet får växa sig större än tvivlet, då blir det en gudomlig proportion på tingen, som är riktig.
För det är inte riktigt att stå med båda fötterna på jorden. Det är ett kärt uttryck att säga att man ska göra det. Men det behövs ingen uppmaning till det, för det sköter ju tyngdkraften om, rent fysiskt. Och det sköter också allt annat, både inom oss och utom oss om. Men Herren vill lyfta vår blick upp mot hans härlighet och hans möjligheter, så vi ser att det finns en annan värld att skåda in i. Där saker och ting händer som inte kan hända när vi ser det på vårt sätt. Och som inte heller kan hända när vi försöker tämja de andliga tingen och stoppa in dem i de mönster vi vill göra.
Det finns en härlighet, det finns en frihet, det finns en storhet, det finns en möjlighet. Vi får lära känna höjden, bredden, djupet, vidden – alla dimensioner, som vi inte har i vår fysiska värld, men som finns i den andliga världen. Gud vill visa oss sin härlighet. Och alltsammans detta äger bestånd i Kristus. För verkligheten själv finns i Honom.
Den materialistiska världen kan aldrig komma längre än dit förståndet räcker. Men vi har kommit längre. Vi har kommit förbi. Vi har kommit in i den gudomliga härligheten. På ett sätt är vi bundna av de tidsbegränsade, jordiska förhållandena. Men å andra sidan bryts också de fysiska och tidsmässiga gränserna när Gud vill. Jesus sa, när lärjungarna frågade: vem kan då bli frälst. Ja, för människor är det omöjligt, det håller Jesus med om. Men inte för Gud, ty för Gud är allting möjligt, prisat vare hans namn!

När Filippus hade talat med hovmannen, ryckte Herrens Ande bort honom, och han blev senare sedd på en annan plats, Asdod. Målet är inte att vi ska uppleva spektakulära och märkliga saker. Målet är att vi ska komma in i den andliga dimensionen. Inte för vår skull, och för att det ska bli konstigt och märkvärdigt, men för att Gud ska få utföra det han vill med oss. Köttet och anden ligger i strid med varandra för att hindra oss att göra vad vi vill. Men Gud vill frigöra oss så vi kommer in i övernogslivet. Då kan Gud visa oss vad som är den egentliga verkligheten. Det är inte den materialistiska omgivningen, det är inte de saker människor i allmänhet sysslar med. Eftersom man saknar livet i Gud så måste man bygga upp stora saker av vad som egentligen inte är någonting. Både i samhället och individuellt ser man ständigt exempel på detta. Man gör hela kulturer på sådant som faktiskt inte är någonting. Det är för det mänskliga ögat verkligheten. Och så ser man på vad de kristna håller på med; att det bara är fantasier och strunt. Men det är ju precis tvärt om! Det är vi som har funnit verkligheten, för verkligheten själv finns hos Kristus. Och det andra är sådant som inte kommer att bestå. Vi har funnit de eviga värdena, de eviga sanningarna. Det Gud har givit oss genom Jesus Kristus.

Det är underbart att gång på gång betona detta att Jesus genom blodet på korset har vunnit seger, han har uppstått och han har vunnit seger över de onda makterna. Han har uppfarit till himlarna, och sitter på Faderns högra sida och regerar i härlighet. Det finns ingen annan väg till Gud. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå evigt liv. Det finns ingen djupsinnighet som övergår dårskapen som Gud lät predikas genom försoningen i Jesus Kristus. Det är förstånd att söka Gud, säger bibeln. Den säger också att dårarna säger i sina hjärtan: det finns ingen Gud. Han är visdomens och kunskapens källa. Alltsammans äger bestånd i Jesus Kristus. Honom har Gud givit åt församlingen till att vara ett huvud över allting. Vi är förenade med Kristus. Han är inte en som vi kommer till någon timme på söndag förmiddag och sen går ifrån, utan han har tagit gestalt, tagit sin boning i oss genom den helige Ande. Vi är förenade med honom. Han är det äkta olivträdets saftrika rot. Vi har blivit inympade i honom, vi som inte var den här sortens träd. Vi var den hedniska, vilda grenen. Men så blev vi tagna ut ur vårt sammanhang och insatta i honom. Så får vi del av samma pulserande liv som är i Kristus, som är i församlingen. Det är i oss, och så strömmar det! Det här är verkligheten!
Det här är vad Gud vill visa oss mer och mer utav; vilken härlighet vi har i honom och vilka möjligheter som finns i honom. Där allt hopp var ute för Abraham, där hoppades han ändå och trodde. Så kunde han bli en fader för många folk. Vi kan också få bli – om inte fader till många folk, i alla fall medlet till att många lär känna Jesus innan han kommer, och få vara med när han hämtar sin församling. Gud må hjälpa oss, och Gud må välsigna oss var och en, så vi får se mer och mer av härligheten och det underbara i vad vi har fått igenom Jesus Kristus. Han är verkligheten, han är sanningen och han är livet. Han vill föra oss vidare till allt starkare gemenskap med honom och med varandra. /Midnattsropet

ROP I SODOMSNATTEN


PUBLICERAT 21 SEPTEMBER, 2016
Predikan av Yngve Stenfelt https://midnattsropet.se/midnattsropet/rop-i-sodomsnatten/

Guds ord

Har vi sådan nöd i våra hjärtan att vi kan bedja på ett sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull?
Bibeln låg uppslagen på bordet i mitt rum, och helt plötsligt bröt solen igenom skyarna och lyste på bibelordet. Det märkliga var att allt runt omkring var grått och trist; bara Bibeln stod i ljus och härlighet. Det där tyckte jag var en hälsning från himlen. Det är nämligen så här, att vi har ingenting annat ifrån den eviga världen än det som lyser på Guds ord. Vad är det? Jo, den helige Ande. Den lyser på Guds Ord, och ingenting annat. Guds Ord är levande, verksamt och kraftigt. Ära vare Gud!
Jag vill läsa ett ord i Jesu namn:
– Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade. Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön, huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? – en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom, varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja (Hebr 2:1-4).

Evangelium är ett glädjebudskap om Jesus. Men det har också sina varningssignaler om att icke gå förlorad. När man ska förmedla det här budskapet är det angeläget att helheten kommer fram. Både glädjesidan och varningssignalerna. Därför vill jag börja med att påminna om att vi har en vers som talar evangelium på ett underbart sätt, nämligen Johannes 3:16:
– Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.
Det var en kärlek ifrån Gud som drev honom att utge sin enfödde Son. Det här med Jesus är så enastående. Det finns ingenting att jämföra med som kommer upp på samma nivå. Jesus är Guds enfödde Son. Änglarna är skapade, människorna är skapade men han som är av evighet lät sin son födas hit ned till oss. Han sa: Du är min son, jag har fött dig idag.
Vid inträdet till denna värld eskorteras han av en mångfald från den himmelska härskaran. De säger: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag.”

Jesus föddes under ringa villkor, men han kom likväl in i vårt släkte på ett enastående sätt. Han var Guds enfödde son. Det står att Jesus växte till i ålder – javisst, det gör vi alla. Men han växte också till i visdom och nåd inför Gud och människor. När Jesus skulle träda in i sin tjänst, gick han fram till Johannes Döparen och bad om att få bli döpt. Johannes tvekade, då han tänkte att det vore bättre att han blev döpt av Jesus. Men Jesus säger: Låt det nu ske, för vi måste uppfylla all rättfärdighet. När Jesus sedan stod upp ur vattnet sänkte sig Anden ned över honom i form av en duva. Det heter så underbart att den förblev över honom. Jesu verksamhet var sanktionerad från himlen. Den helige Ande var hela tiden över Jesus. Allt som skedde var ett uttryck från den himmelska världen; Faderns kärlek till människan.

När han sedan trädde fram i Nasarets synagoga, sa han: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har sänt mig att förkunna glädjens budskap för de fattiga, syn för de blinda och ge de förtryckta frihet och ett nådens år från Herren.” Det var ett budskap som var genomträngande, ett budskap som var nytt på många sätt, och sanktionerat från himlen.
Istället för att ta emot, öppna och uppleva verkligheten i detta evangelium från Jesus, så stängde man igen. Det gick så långt att man ville få bort Jesus, och störta honom utför branten av det berg deras stad var byggd på. Men Jesus gick sin väg rakt igenom hopen och vandrade vidare.

Du som upplever svårigheterna, kampmomenten, hur ohyggliga krafter reser sig upp emot dig – du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom hopen i Jesu namn, och vandra vidare med Jesus! Du ska inte stå och tveka hit eller dit. Nej, du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom och vandra vidare, för målet väntar. Jesus kommer, och han vill ha dig med. Du får inte fastna.
Det ena undret efter det andra inträffar, och det var underbara ord som Jesus talade. Denna frälsning förkunnades först av Jesus själv. Det är förstahandsvaror vi har! Inte tradition! Därefter bekräftades det för oss av dem som hade hört honom, alltså lärjungarna. Sedan står det inte om att vi ska följa den eller den eller den, ända in i vår tid. Nej, vi har färsk vara! Vi har det som har kommit direkt ifrån himlen, sanktionerat av Gud genom den helige Ande. Vi talar evangelium med kraften av den helige Ande nedsänkt ifrån himlen. Det här budskapet kräver smörjelse och kraft. Det går inte föra fram genom mänskliga metoder och vägar. Det måste till en sanktion från himlen! Det måste till helig ande och eld! Gud själv stadfäster sitt ord genom under och tecken, så att du får uppleva frälsning i ditt liv. Ett överflödande mått!

Jesus gick till Golgata och vann en evig seger. Han utgöt sitt blod till förlossning för människan. Han tog itu med det verkliga problemet. Det handlade inte om att den där kan jag inte med, den där gör si och den där gör så. Nej, det var i vårt eget väsen denna enorma börda låg; synden som skilde människan från Gud. Men Jesus kom med en frälsning som löste problemet. Han utgöt sitt eget blod och genom evig Ande frambar han sig själv som ett försoningsoffer.
Som du har hört och som vi upplever oerhört starkt, så lever vi i den yttersta tiden. Vi läser i Matteus 20 om hur husbonden går ut till torget att leja arbetare till sin vingård. Han gör det om morgonen, och får med en liten skara. Han gör det vid den tredje timmen, och likaså vid den sjätte och den nionde timmen. Det är tre timmar mellan varje gång han söker. Men så står det att han också gick ut vid den elfte timmen. Enkel matematik säger mig att tiden är komprimerad. Det är inte längre fråga om tre timmars period. Det är inte längre fråga om samma tid som pionjärerna före oss hade. Nej, vi lever i en komprimerad situation, där det är så oerhört kort tid kvar. Vad gör Jesus? Han går ut på torget och söker upp människor för att de ska komma in i hans frälsning, hans vilja, och bli hans tjänare.
Vi lever i en tid då vi upplever de sista, flyende minuterna. I Sodom var det den sista synden, homosexualiteten, som blomstrade upp. Efter det kom domen.

Här i Sveriges sodomsnatt är det på samma sätt. Jesus sa att det skulle bli som på Sodoms dagar. Den dag då Lot drog ut från Sodom, regnade eld och svavel från himlen och förgjorde dem allesammans. Vi upplever att den sista synden är på tapeten. Är den värre än andra? Vad det handlar om är att det är den sista tiden före domen. Det finns ingen kultur i det flydda som klarat av att leva i denna perversa situation. Alla har gått under. Nu står vi här och upplever att man söker sin ära i det som är en skam. Vad är det? Jo, man vandrar som fiender till Kristi kors, och Bibeln visar på en enda sak, nämligen detta att deras ände är fördärv. De har buken till sin gud. Och så kommer citatet jag hade: De söker sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till.

Situationen här i Sveriges sodomsnatt är så allvarlig att jag inte förmår uttrycka det som jag önskar jag kunde göra. Men jag måste likväl säga: Tror du inte ropen har nått fram till Gud från människor som har upplevt syndens konsekvenser? Det står om Sodom att ropet var så stort och synden var så svår så Gud tänkte: kan verkligen det här vara möjligt? Nu går jag ner och ser efter om det verkligen förhåller sig så förfärligt som jag hör. Jo, mycket riktigt, det var precis så det var. Då fanns bara en väg för Lot; det var att fly ut ur Sodom innan ödeläggelsen kom. Men hur skulle det ske, när han var bunden till händer och fötter, och älskade tillvaron därinne?
Lot hade en farbror som bad för staden. Det var hans räddning att det fanns en som hade kontakt med levande Gud, som kunde bedja så att det påverkade hela situationen för denne Lot som satt så hårt fast och bunden vid Sodom. Han kom ut, ty Gud tänkte på Abraham och räddade Lot.

Nu är frågan: har vi sådan nöd i våra hjärtan så att vi kan bedja på ett sådant sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull? Är vi redo att gå i fängelse för vår förkunnelse? Det är frågan. Priset kommer att få betalas mycket snart.
Må Gud hjälpa oss att vara förbundna med himlen. Må Gud hjälpa oss, så att det inte är något som står i vägen mellan oss och honom. Må Gud hjälpa oss så att vi har klar kontakt med den himmelska världen, att vi har förbindelse med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Att vi kan vara smorda med Andens olja och lever i seger på det sättet att vi kan rycka människor som bränder ur elden.
Vi kan inte pruta av på budskapet och bara bjuda på tårtbiten. Nej, vi vill ge dig livets bröd; det du verkligen behöver, och då måste vi söka Gud och uppleva att han är med oss alla dagar intill tidens ände.
Det är klart att vi kan gå på egen hand hit och dit, men då vi är i Guds vilja och går ut på hans ord, då upplever vi; ”se jag är med eder alla dagar intill tidens ände”.

Pris ske Gud att han vunnit en sådan seger, och gett oss den i Kristus. Ära vare Hans namn!
Vi kan aldrig på egen hand manipulera dessa krafter. Vi kan aldrig på något sätt rädda oss undan situationen med egna medel och metoder. Nej, vi måste komma på helig mark, in i Guds vilja, så att vi upplever hur Gud själv slår sitt läger omkring oss på nödens dag.

Jag har försökt ge dig varningssignaler för att inte gå förlorad. Att du inte ska fastna och bli ett med sodomslivet och sodomsväsendet, men att du drar ut därifrån medan tid är. Du behöver få uppleva Gud komma in i ditt liv som aldrig förr. Du kan inte leva på tårtbitar längre, du behöver bröd för din själ. Du måste uppleva försoningen både utom och inom dig, att få den sannskyldiga maten. Du behöver uppleva att hans kött är sannskyldig mat, och hans blod sannskyldig dryck. Du måste komma in i försoningen med ditt liv, komma in i ljuset som han är i ljuset. Då får vi gemenskap med varandra, och får också uppleva att hans blod renar från all synd. Halleluja! Prisad vare vår underbare och härlige Jesus!

Det har blivit så allvarligt för mig att bli mera radikal, att inte pruta av, utan säga som det är.
Herre Jesus Kristus, jag beder dig att ta hand om den som lyssnar till budskapet. Det är bara du som kan göra under, det är du som frälsar och ger liv och nåd. Det är du som förlåter synder och renar från överträdelser. Vi ber dig, älskade Jesus, berör oss alla med din Ande. Låt var och en säga sitt ja till dig medan tid är. Må ingen stå tillbaka eller fastna, utan må vi alla dra vidare som du gjorde. Må vi alla få uppleva att vi drar rakt igenom hopen och drar vidare på den väg som du har utstakat. Det beder jag dig Fader om, i Jesu namn. Amen.

Att göra Guds vilja

Den Fria Viljan!

Jon-Are Pedersen:

Jag fick en fråga på Messenger-chattten angående Kalvinismen och ord som Utvald och Fri Vilja, men också om vad jag vet om Missional Church Movement och Michael Frost.

I den här artikeln tar jag enbart upp Vår Fria Vilja. I en tidigare artikel har jag tagit upp Michael Frost. Och i en senare artikel adresserar jag ordet Utvald.

Hej Jon-Are! Jag vet att du håller på nu med kalvinismen (jag håller med dig om att det är fel, men vet själv inte hur jag ska förklara utvalda samt fri vilja, förutom att Gud kan göra på sådana sätt som vi inte förstår).

Men jag har en annan fråga först. Vad vet du om missional church movement, och en kille som heter Michael Frost som är med i den rörelsen?

Min kyrka ska predika utifrån hans bok hela hösten 😞

Signaturen JL.

Om du har känt av förvirring nån gång där du har stått emellan två olika val och inte vet vad du ska välja, då har du känt av den fria viljan. Ska jag välja den blåa skjortan eller den vita? Vilken av dessa två ska jag välja? Den fria viljan är här uttryckt med en enkel vardaglig sak. 
Men hur ter sig den fria viljan när det gäller det andliga? Och har människan verkligen en fri vilja? Det vill säga, att välja mellan gott och ont, rätt och fel? Kalvinismen säger Nej! Allt är förutbestämt av Gud, även dina vardagliga små val
Kain och hans val!Bibeln berättar om Kain och Abel, där Abel gjorde det som var gott och Kain det som var ont. Om nu kalvinismen stämmer, så var det Gud som förutbestämt Abel att göra gott, och Kain att göra ont. Men är det Bibelns vittnesbörd?

1 Mos. 4:6-7  Och HERREN sade till Kain: “Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att OM DU gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men OM DU INTE gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.” 

Kain kunde alltså välja att göra det som är gott eller ont, även EFTER syndafallet. Kain kunde ha sagt: ”Det är du, Gud, som har förutbestämt att jag ska slå ihjäl Abel. Jag kan inte hjälpa för vad jag gjort. Alltihopa är ditt fel.” Det försökte Adam sig på efter syndafallet när han sa: kvinnan som DU gav mig… (1 Mos. 3:12). Läs mer!

KrukmakarenMånga som läser Jeremia 18 om krukmakaren tänker automatiskt: Herre, jag är leran och du är krukmakaren. Forma mig som du vill. Men det är en större bild av den fria viljan som Herren här ger oss.
Han säger till Jeremia att gå till krukmakaren för där ska Han tala till honom. Och när han kommer dit ser han krukmakaren lägga upp leran på drejskivan och börjar forma ett vackert kärl men det misslyckades på grund av leran. Därför lägger han upp samma lerklump på drejskivan igen och gör ett annat kärl. Han gör ett mindre hedersamt kärl, en enkel kruka. Sedan bränner han den i ugnen, och så är det mindre hedersamma kärlet för evigt i den form krukmakaren gjorde den.
Läs dessa verser noga för att förstå hur Gud handskas med oss och hur vår fria vilja kan ställa till problem eller vara en välsignelse för oss.

Jer 18:1-12  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: 

“Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.” 

Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan.  

Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.  

Och HERRENS ord kom till mig. Han sade:  

“Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.  

Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det.  

Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det.  

En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det.  

Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.  

Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar.  

Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.” 

Gud ville göra ett vackert, hedersamt kärl men leran ville inte. Därför tog Gud samma lerklump och gjorde det till ett kärl till vanheder. Och det berodde inte på att Gud inte hade förmågan att forma leran som han ville, utan på grund av leran. Leran inte ville formas efter Guds vilja och tanke.
Men Gud sa också något annat till Jeremia: 

Så sade HERREN: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna, och gå ut till Hinnoms sons dal som ligger framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig. Jer 19:1-2

Sedan skall du slå sönder krukan inför ögonen på de män som har gått med dig, 

och du skall säga till dem: “Så säger HERREN Sebaot: Jag skall slå sönder detta folk och denna stad på samma sätt som man slår sönder ett lerkärl, så att det inte kan bli helt igen. Och man skall begrava i Tofet därför att det inte finns någon annan plats att begrava på. 

Så skall jag göra med denna plats, säger HERREN, och med dess invånare. Jag skall göra denna stad lik Tofet. 

Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar.” 

När Jeremia kom tillbaka från Tofet dit HERREN hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till HERRENS hus och sade till allt folket: 

“Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta allt ont komma som jag har uttalat över den, detta därför att de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord.” Jer. 19:10-15

Jeremia skulle ta folkets äldste med sig till Hinnoms sons dal, och tala till folket och sedan slå sönder lerkrukan inför ögonen på dem. På grund av deras ogudaktighet och motsträvighet skulle den mindre hedersamma krukan slås sönder och kastas i Hinnoms dal (Gehenna). Det var Guds dom mot dem och deras hårdhet och motsträvighet, ett resultat av folkets ovilja att höra och göra Guds vilja.

Israel varnades av Jeremia men de ville inte lyssna och omvända sig från sina onda vägar. Eftersom Gud hade en storlagen tanke för sitt folk, och folket inte ville, satte han leran/Israel än en gång på drejskivan och formade den till ett annat kärl, ett som inte var vackert och inte kunde användas till det Gud från början önskade. Gud utlämnade dem till åt sig själva, och när Gud tar sin hand bort får synden fria händer. Det sista blir värre än det första.

Rom. 1:21-24 För när de kände Gud, ärade de inte honom som Gud, inte heller var de tacksamma, utan blev fåfängliga i sina tankar och deras oförnuftiga hjärtan förmörkades. De påstod sig vara visa, men de blev dårar. Och bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot en bild som liknar en förgänglig människa och fåglar och fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade också Gud dem i deras hjärtans begär åt orenhet, till att förnedra sina kroppar med varandra.

Herren förhärdade deras hjärtan då de inte ville göra Hans vilja, utan gick sin egen väg. De formades till ett annat kärl och när leran väl var bränd i ugnen gick det inte att forma om den. Och den krukan skulle krossas och kastas i Hinnoms sons dal. Det var Guds vredesdom över deras egna, självvalda ogudaktighet och totala brist på ödmjukhet.

Rom 9:21-24 Eller har inte krukmakaren makt över leran, att av samma klump göra ett kärl till heder och ett annat till vanheder? Men om Gud, när han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, med stort tålamod hade fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, så var det för att han skulle göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg berett till härlighet, nämligen oss som han har kallat, inte bara från judarna utan också från hedningarna.

2 Tim. 2:20-21 Men i ett stort hus finns kärl inte bara av guld och silver, utan också av trä och lera, och några är till heder och andra till vanheder. Om nu någon renar sig från dessa, så blir han ett kärl till heder, helgat och användbart för husets herre, och redo till allt gott verk.

Drottning Ester
Ett annat exempel på vår fria vilja och att utgången beror på hur vi väljer: Guds vilja och tanke för oss, eller vår egen väg, är Ester.

Est. 4:14  För om du tiger denna gång, skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, men du och din fars hus kommer att förgöras. Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet just för en tid som denna?”

Mordokaj säger till Ester om hon teg skulle Gud låta hjälpen komma från ett annat håll. Hennes fria vilja att göra Guds vilja avgjordes av Mordokajs visa råd till henne. Och hennes lydnad räddade folket. Men Mordokaj visste att om hon inte ville göra Guds vilja, så skulle Han sända hjälp från ett annat håll.
Vi måste vara försiktiga så vi har rätt balans mellan Guds suveränitet och människans fria vilja. Allt är inte predestinerad av Guds dekret. Om vi inte följer Guds vilja så väljer Han andra och förhärdar de första, som med krukan som bränns i ugnen.
Paulus och den fria viljan!Men Paulus undervisar oss om vår fria, men dock så svaga vilja. 

Gal 5:17 för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill.

Anden på ena sidan och köttet på andra sidan. Mitt emellan står vår fria vilja som måste välja följa antingen Anden eller köttet. 
Vad väljer vi? Vänder vi oss till Gud får vi hjälp av Honom att göra det rätta! Vänder vi oss till köttet får vi hjälp av köttet att göra det onda!

Välj det rätta, för du har en fri vilja och genom Guds ord vet du vad som är rätt!

Jon- Are Pedersen

Nåd

Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga. Ps 36:8

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och från Jesus Kristus, Faderns son, skall vara med oss i sanning och kärlek.

1 Tim 1:2Till Timoteus, mitt äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.
2 Tim 1:2Till Timoteus, mitt älskade barn. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.

Ps 5:8Men jag får gå in i ditt hus,genom din stora nåd;jag får tillbedja i din fruktan,vänd mot ditt heliga tempel.
Ps 5:13Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige;du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.
Ps 13:6Jag förtröstar på din nåd,mitt hjärta fröjde sig över din frälsning.Jag vill sjunga till HERRENS ära,ty han har gjort väl mot mig.
Ps 17:7Bevisa din underbara nåd,du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Ps 18:51Ty du giver din konung stor segeroch gör nåd mot din smorde,mot David och hans säd till evig tid.
Ps 21:8Ty konungen förtröstar på HERREN,och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.
Ps 23:6Godhet allenast och nåd skola följa migi alla mina livsdagar,och jag skall åter få bo i HERRENS hus,evinnerligen.
Ps 25:6Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd,ty de äro av evighet.
Ps 25:7Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser,utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
Ps 25:10Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.
Ps 26:3Ty din nåd är inför mina ögon,och jag vandrar i din sanning.
Ps 30:6Ty ett ögonblick varar hans vrede,men hela livet hans nåd;om aftonen gästar gråt,men om morgonen kommer jubel.
Ps 30:8HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt;men du fördolde ditt ansikte,då förskräcktes jag.
Ps 31:8Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd,att du ser till mitt lidande,att du låter dig vårda om min själ i nöden
Ps 31:17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare;fräls mig genom din nåd.
Ps 31:22Lovad vare HERREN,ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
Ps 32:10Den ogudaktige har många plågor;men den som förtröstar på HERREN,honom omgiver han med nåd.
Ps 33:5Han älskar rättfärdighet och rätt;jorden är full av HERRENS nåd.
Ps 33:18Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom,till dem som hoppas på hans nåd;
Ps 33:22Din nåd, HERRE, vare över oss,såsom vi hoppas på dig.
Ps 36:6HERRE, upp i himmelen räcker din nåd,och din trofasthet allt upp till skyarna.
Ps 36:8Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud!Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
Ps 36:11Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
Ps 40:11Din rättfärdighet fördöljer jag ickei mitt hjärta,om din trohet och din frälsning talar jag;jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.
Ps 40:12Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig;din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.
Ps 42:9Om dagen må HERREN beskära sin nåd,och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.
Ps 48:10Vi tänka, o Gud, på din nåd,när vi stå i ditt tempel.
Ps 51:20Gör väl mot Sion i din nåd,bygg upp Jerusalems murar.
Ps 52:3Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare?Guds nåd varar ju beständigt.
Ps 52:10Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus;jag förtröstar på Guds nåd

Har du någon gång undrat över vad nåd är? Har du känt och vet att du fått nåd från Gud? Berätta gärn något av dina vittnesbörd som jag gärna lägger in här.

Maria