Tag Archive | midnattsropet

2 st artiklar kommer här från Midnattsropet:

DET NYA FÖRBUNDETS HÄRLIGHET OCH MÖJLIGHET /En skola där Gud är Gud

Foto Maria

Undervisning av Tage Johansson

Förbund – ett ömsesidigt förhållande.Vi får först ställa oss den frågan, vad menas med förbund. Bibeln är ju indelad i två förbund; gamla och nya förbundet. Förbund är ett ömsesidighetsförhållande, en överenskommelse mellan två parter som åtager sig ömsesidiga förpliktelser. Förbundets grundtanke är gemenskap. Gud upprättar gemenskap med människan, för att knyta kärlekens band. (2 Kor. 11:2) En måltid i bibeln var ofta ett uttryck för att knyta vänskapsband. Jesus säger i sändebrevet till Laodicea:-…om någon öppnar för mig, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. (Upp. 3:20)


Förbund – krav eller erbjudande Ett förbund kan uppfattas som ett krav eller erbjudande. En rätt insikt hjälper oss att uppleva det som ett erbjudande, om vi väljer att lyssna till förbundets ord. Hemligheten är när Jesus blir förbundets uppfyllelse. Detta förebildas i Gamla förbundet genom att förbundets tavlor lades i arken, som är en förebild till Kristus. Först slogs tavlorna sönder, men nästa gång Mose fick dem av Gud, blev de lagda i arken.Hemligheten är alltså när Kristus blir ordets uppfyllelse i oss. Kristus i oss, vårt härlighetshopp. (Kol. 1:27)
Undervisning i alla stycken Det nya förbundet, med dess möjligheter kommer till människan, genom ordets undervisning på samma sätt som då Mose, efter det att Gud hade visat honom en mönsterbild, om vilken Gud sa: ”Se till att du i allt gör efter mönsterbilden”, skulle för att sedan förverkligas, noggrant förmedlas genom undervisning. I 2 Tim. 4:2 står det om en undervisning i alla stycken. Kristus tar gestalt i oss i proportion till hur mycket plats vi ger rum för ordets undervisning i våra hjärtan. (Ef. 4:15) När detta sker, blir ordet, som är Kristus, synliggjort i hela vår vandel.Det blir som det står i 1 Petr. 1:15 en helig vandel. En vandel som är värdig Kristi evangelium,. Guds ord blir synliggjort i våra gärningar, i vårt tal, i vårt kroppsspråk och vårt sätt att kläda oss, osv. Hur man bör förhålla sig i Guds församling. (1 Tim. 3:15)
Nya förbundets stad, Det nya förbundets stad upprättas genom en gudomlig ordning. Om församlingen skall utgöra och vara en stad som Jesus talar om i Matt. 5:14, måste den vara uppförd enligt det himmelska stadsbyggnadskontorets ritning. Den andliga innebörden beträffande församlingen som en stad på ett berg, är mycket intressant. När människor som inte känner Gud bygger en stad, placeras inte ens en så ringa detalj som en lyktstolpe på fel plats eller något annat föremål på måfå. Nej, det följer en bestämd ordning. Hur mycket viktigare är det då inte att Guds ordning blir upprättad. Paulus gladde sig när han såg den ordning som var rådande i Kolosse. (Kol. 2:5)


Trons lydnad Gud vill i denna tid upprätta trons lydnad. Paulus skriver till Korinterna att när lydnaden fullt har kommit till välde bland dem, då är vi redo att näpsa all olydnad. (2 Kor. 10:3-6)Trons lydnad är inte svår att uppnå. Om det nya förbundet får plats i våra hjärtan, blir det som det står i Rom. 6:17; att de hade blivit av hjärtat lydiga att följa den lära som hade givits som mönsterbild. Jesus sa: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord.” (Joh.14:23) Nya förbundet upprättas genom att människan öppnar sig för Anden som utgjuter kärlek i hjärtat till undervisningen om mönsterbilden. Det stora avfallet i ändens tid har sin grund i att människorna inte ger kärleken till sanningen rum. (2 Tess. 2:10) Det står i Hebr. 4:2 att på Gamla förbundets tid, blev det löftesord de fick höra till intet gagn, eftersom det inte genom tron blev upptaget i deras hjärtan.
Äta hela lammet Hur kan vi då uppleva nya förbundets kraft och härlighet; uppleva att han får lägga sina lagar i våra sinnen och skriva dem i våra hjärtan? Det sker när Kristus får den plats han skall ha i våra liv. Budskapet till Israels folk var tydligt och klart. Man skulle äta hela Lammet. (2 Mos. 12:9) Jesus själv talar i Joh. 6:56 om att dricka hans blod och äta hans kött. Det vill säga att han får förena sig själv med oss igenom sitt blod som talar om hans liv och hans kött som talar om hans ord.


Kompromiss och en delad håg vårt hinder.Om man nu hörde hans röst och höll hans förbund, så skulle de vara hans egendom framför andra folk på jorden och vara ett rike av präster; ett heligt folk. Det är vårt kompromissande och vår delade håg som hindrar oss att uppleva hela det nya förbundets härlighet. Det står i 2 Mos 40:33-35, att när Mose hade fullbordat allt arbete enligt mönsterbilden, uppfylldes tabernaklet av Herrens härlighet. Det går aldrig att köpslå med människor som inte vill ha hela Kristus; som vill ha utrymme för sitt eget synsätt och som inte är förankrade i Ordet. I 2 Mos. 32:29 står det om att Levi barn, som fick taga handfyllning till Herrens tjänst och fick erfara hur välsignelsen kom över dem, på grund av att de hade stått emot sina egna söner och bröder. Problemet för folket som Gud kallade ut från Egypten, och som det står så underbart att han tog dem vid handen och förde dem ut, men som sedan inte förblev i hans förbund. Likadant var det med det folk som drog ut från Babel. Man förde något med sig ut som inte var förenligt med Gudsuppenbarelsen. Hade inte Mose liksom Esra och Nehemja gjort upp med dessa ting, hade Guds verk inte kunnat gå vidare. Det är två ting förbundet innehåller: Ordets skarpa svärd, som verkar åtskiljande, men också det som förenar till Andens enhet, där man blir ett hjärta och en själ. Från Midnattsropet.se -2023

OCH:

EN SKOLA DÄR GUD ÄR GUD

Giv oss en skola där Gud är Gud.
Där barnen inte behöver undra: är jag pojke eller flicka?
Där det är naturligt att leva under en himmel där Gud är Gud,
där han älskar mig och hans änglar skyddar mig.
En värld där barnen får känna sig trygga.
Det är en bön ifrån mitt hjärta.
Text: Thove Liebsch

Det nya livet väntar! Med Jesus vi gå..

DU FÅR BÖRJA OM FRÅN BÖRJAN MED DITT LIV!

Vittnesbörd av Gertrud Johansson

Jesus ska komma, säger vi som är kristna. Vi tror som det står att han ska komma och hämta de sina, de som hör honom till. Du kan få komma med i den skaran som ”hör honom till”, för det står att var och en som tog emot honom, gav han makt att bli Guds barn. Det gäller för var och en som tar emot honom. Du måste lyssna till evangelium som förmedlas till dig. Evangelium betyder ett glatt budskap, ett budskap om att det finns frälsning. Jesus har redan berett den frälsning du behöver för att bli född på nytt och tillhöra honom. 
Det finns en sång med ett fantastiskt budskap som jag skulle vilja läsa för dig. Det handlar om att du kan få så oerhört nära kontakt med Jesus, så att du kan tala med honom varje dag. Du kan ha en förtrolig kontakt med Jesus, så att han hjälper dig, minut för minut, stund för stund varje dag.
Det står så här:


Evad dig möter, käre vän, här på din vandringsstig, O, säg det då till Frälsaren, nog vill han hjälpa dig. 

Och det skall ske, att vem som helst, Av Herren nåd begär, Skall från all synd och nöd bli frälst, Och vara, där han är.

Är det inte fantastiskt? Och så står det vidare:

Om du av vänner misskänd är, om världen dig beler. Din Frälsare är likväl när, och lyssnar när du ber.

Och har du varit barn en tid åt Gud i himmelen, Men nu förlorat Jesu frid, o kom, kom hem igen!

Om du har synd och brott i mängd, om du är hård och kall, Om nådens dörr och synes stängd, så bed i alla fall! 

Och om du ej kan bedja så förträffligt som du vill, Så kan du bedja barnsligt då, din Fader lyssnar till. 

Det här förhållandet kan du få komma in i. Att bli så nära Jesus att du kan tala med Honom om allting, vad det än är. Och han kan tvätta bort all synd du upplever att du har i ditt liv. Han kan ta hand om de där problemen du tror är så stora och svåra att det inte går för dig att bli frälst. Han kan ta hand om ditt liv och göra något nytt av det. Det står så här i Bibeln, att man blir född på nytt när man tar emot honom. Och därför får du börja om från början med ditt liv. Ett helt nytt liv, som han ger kraft till att leva från stund till stund och dag till dag.

Så ta emot honom just nu, idag! Bed till Jesus, som det står i den här sången. Tala med honom om precis hur det är. Han kommer att möta dig och göra något av ditt liv. Han kommer att förvandla det, så att du knappt kan tro att det är sant – men det är det! 


Jag är så glad att få förmedla detta glada budskap till dig. Du behöver bli frälst, du behöver också känna denna närhet till Jesus och vara redo när han kommer. Han kommer mycket snart, och vi som tillhör honom vill hjälpa dig in på vägen att bli född på nytt och få detta hopp som vi äger! Amen. 
PUBLICERAT I MIDNATTSROPETMÄRKT MED ETIKETTERNA 201003GERTRUD JOHANSSONVITTNESBÖRD

För dig som törstar..

FÖR DIG SOM TÖRSTAR – DET FINNS EN KÄLLA!

Text: Märta Berg Strömmare /Midnattsropet

Jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap. 

Jag kan inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har. 

Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen.

När jag just i de här dagarna reser längs vägarna med buss och tåg, lägger jag märke till en förödande brist på vatten. Jag ser en natur som kvider, som ropar i förskräckelse. En skog som mitt i sommaren förlorar sin spänst och fäller sina löv, som böjer sig mot marken och tycks ge upp.
Jag hör inte djuren i skogen, men jag vet att de söker efter vatten och att de söker för sitt livs skull. Rapporter om detta som jag talar om nu, når oss genom media. Det är inte jag som hittat på det. Det finns forskare som ser spår av denna törst, denna förfärliga vattenbrist som just nu drabbar vår del av världen. Trots detta har vi fortfarande vatten i våra kranar, rent dricksvatten och vi kan unna oss att duscha, ja vi kan till och med unna oss att slösa med vatten. Men sanningen är ändå den att det finns en brist som gör att naturen kvider.
Nu vill jag vända mig till dig som törstar. För jag har kommit att, på nytt igen, läsa ett sammanhang i min Bibel, som handlar om vatten. Men då är det inte längre fråga om det här lekamliga vattnet som vi nog så innerligt borde be Gud om, eftersom det gäller vår natur och som handlar  om vår föda framöver.
Efter att ha nämnt det, ska jag gå in på bibeltexten i Hesekiel boks 47:e kapitel. Hesekiel säger i den första versen:
”Sedan förde han mig tillbaka.”

Det är ordet ”tillbaka” som tagit tag i mig. Ordet ”därefter” signalerar att det är någonting som hänt tidigare, men att någonting sker nu och är fortlöpande. Profeten Hesekiel hade gjort en erfarenhet. Vi finner den i Hesekielbokens 40:e kapitel. Där heter det ”… på just den dagen”. Mycket bestämt. Det var inget flum. Det var inget kanske, inget si eller så, eller lite sisådär, utan mycket distinkt säger han ”på just den dagen”.
Vad var det som hände på just den dagen? Då ”… kom Herrens hand över mig”.
Just när jag skriver detta är det konferens och är det någonting jag önskar, så är det att Herrens hand ska komma. Över oss som samlats till konferens, men också över dig som nu läser detta. För du förstår, när Herrens hand kommer, då sker det någonting. Något som inte kan hända annars. Då sker det under.
Vad var det som hände med profeten Hesekiel? Jo, Herrens hand kom över honom och han blev bortförd. Inte till fångenskap. Hela hans folk var i fångenskap, men han blev bortförd till ett ställe där han plötsligt kunde se någonting mer än vad han vanligen såg. Nämligen något som Gud skulle göra. Texten låter oss veta att det han såg liknade en stad. Och där möter han en man. ”Se, där stod en man.” Den mannen hade en mätstång i sin hand. När jag läser det, så funderar jag lite på den mätstången, för det står att den inte var som andra mätstänger. Det står att den var längre än en vanlig aln, som de andra gängse mätstängerna var. Men här står att denna var en handsbredd längre.

När jag läste det så började det sjunga inom mig: ”Se, han räcker ut sin hand.” Du har lärt dig förstå och erfara att den mätstång, som människor har mätt dig med, både bak- och framlänges, och upp och ner, där har det visat sig att du inte håller måttet. Den mätstången, drabbas vi alla av. Och den får bli vår ledstjärna, den får bli en plåga för oss var och en. Vi räcker inte till.
Nu vill jag säga dig att det finns någon, en man med en mätstång av ett annat slag. En mätstång som är en handsbredd längre. Det är Guds nåd. Här får du bilden på Guds nåd. När ingenting av det människor kan mäta upp räcker, för att göra oss rättfärdiga inför Gud, då får vi förlita oss på det som han har gjort, den här mannen med den annorlunda mätstången. Med ett annorlunda räknesätt, ett annorlunda tänkesätt, där nåden väger mera och når längre än allt annat. Det finns ett blod, det finns ett kors.
Men lägg märke till vad som står det i det 47:e kapitlet:
”Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram.”

Maranatafolket – det är framtidsfolket. Det vill jag påstå. Man skyller oss ofta för att vara bakåtsträvande och gammalmodiga, alla möjliga sådana konstigheter får vi klistrade som etiketter på oss. Men maranatafolket, det är folket som hälsar framtiden med detta enorma rop: Herren kommer! Det är ju framtiden. Herren kommer!
Men ibland kan det bli så fokuserat på framtiden, att vi glömmer den här viktiga erfarenheten som Hesekiel fick göra, att föras tillbaka till husets ingång. Att föras tillbaka dit där källan väller fram.
Allt det, som profeten hade upplevt mellan Hesekielbokens kapitel 40 och 47, var ju helt enorma saker. Han hade tydligen både sett och förstått. Men det fanns en punkt där den Helige Ande fann det nödvändigt att föra honom tillbaka till husets ingång, för att han skulle uppleva någonting som han ännu inte hade förstått, nämligen att det var där källan vällde fram.
Vi har så bråttom och vi skyndar oss, vi har så mycket vi ska uppleva och så mycket vi ska göra för Gud. Så mycket som vi ska hinna med innan timmarna flyr ifrån oss. Men profeten förs tillbaka till husets ingång. Någonstans måste man gå in, eller hur? Och där i porten, där står han, mannen med mätstången. När vi börjar om, kommer Guds nåd oss till mötes. Och då ser vi: Här finns det vatten! Här väller källan fram! Här finns någonting att uppleva som inte finns någon annanstans.
Jag tänker på Johannesevangeliets 4:e kapitel och källan som där börjar välla fram. Där fanns en grävd brunn. Det fanns definitivt en grävd brunn, som räckte för alla som behövde hämta vatten till sitt hushåll och sitt bohag. Men ser du, det fanns en människa som hade behov av ett annat vatten. Källan som väller ut från helgedomen, från Guds eget hjärta. Det är ingen grävd brunn. Den är inte konstruerad av människohänder. När kvinnan sitter där och möter Jesus så säger hon: ”Du har ju inte ens en skopa! Vad ska du hämta upp vattnet med? Du har ju ingenting att hämta upp vattnet med.” Och det är människors fatala misstag, att se på just de yttre möjligheterna. Eller omöjligheterna. ”Du har ju inte ens en skopa!” Men detta vatten säger Jesus, det ska bli en källa i dig.
Husets ingång, vet du vad det är? Det är att möta Jesus. Det är att möta mannen som står där, möta honom med den annorlunda mätstången. Han som räcker ut sin hand och som når dig var du än är. Hur djupt du än sjunkit. Han är full av nåd och sanning. Det kan få bli din erfarenhet idag.

Vad har du för historia bakom dig? Jag har ingen aning. Jag har inte det minsta begrepp om vad du har gått igenom i livet. Jag vet inte om du har befunnit dig i åratals fångenskap, det som var Israels erfarenhet vid det här tillfället, i Hesekiels tid. Jag vet inte vad för slag din fångenskap består utav, men jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap. Det kanske har varat i många år, eller du har börjat precis nu att ge en liten del av ditt liv till synden. Oavsett så kan jag inte hjälpa dig. Oavsett om du har alla de här plågorna, så kan jag inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har.
Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen. Nu är det du som skulle kunna liksom Hesekiel säga: ”Just den dagen kom Guds hand över mig.”

Detta vatten säger Skriften, det ska bli en källa i dig, men det ska också bli ett friskt flöde ända ut i folkhavet. Men lägg märke till vad som ska hända med gölar och dammar! De ska inte bli sunda. För när man försöker bygga in Guds flöde, då hamnar man i en situation där det blir osunt. En del ska tjäna till saltberedning, heter det. Ja det går att salta ner precis vad som helst tillsammans, det gör det. Men detta vatten, det söker sig fram ända ut till folkhavet och det tar herraväldet över var och en som följer mannen med mätstången. Det är också något som är viktigt. Det handlar om efterföljelse. Ingen härlighet som man kan ägna sig åt på fritiden, det ska du ha klart för dig. Det handlar om efterföljelse.
Vad sker med den här kvinnan vid Sykars brunn? Hon kan nog inte fortsätta att försöka få tag i eget vatten eller jaga ifatt något eget godkännande, utan hon rusar ut med budet om den mannen som hon har mött. Det handlar om efterföljelse.
Om inte den här konferensen som vi samlats till, får konkreta konsekvenser av efterföljelse, då har vi varit här alldeles i onödan. Men nu ska du börja och gå vägen tillbaka. Guds hand ska komma över dig, och du ska få uppleva att det finns en källa som väller fram, som släcker törsten, som utplånar ditt begär och som gör dig sund. Alltigenom frisk och sund.
Jag har hälsat ifrån Honom, mannen med mätstången. Jag har framfört hans budskap till dig. Se Han räcker ut sin hand! Nu handlar det om att du går honom till mötes, ger honom rätten i ditt liv och över ditt liv. För ser du, min vän, tiden som du har till förfogande, den är kort. Den är mycket kort. Men just den här dagen kan det ske under i ditt liv. / Märta B Strömmare

Tacksamhet.

Att hitta rätt väg:

– VISKA NAMNET JESUS! /Midnattsropet

Vittnesbörd av Vendela Hafsahl

Jag har som många jag känner kämpat med att läsa bibeln. Ofta kommer något i vägen och olika slags störningsmoment dyker upp. Kommer de inte utifrån i form av oljud, ett ostädat hus eller personer som kräver min uppmärksamhet, så kommer de inifrån i form av stress, oro eller rastlöshet.

Ja jag har haft svårt för att finna ro att läsa böcker överhuvudtaget, alla slags böcker; fiction, fakta, biografier etc. En liknande problematik uppstår – jag blir rastlös och ger lätt upp.

Så småningom testade jag ljudböcker, och blev förvånad och lättad eftersom det fungerade jättebra. Visst, det var inte samma mysiga känsla som att hålla i en bok och läsa själv, men jag fick åtminstone ta del av litteratur igen.

Jag prövade att lyssna på Bibeln i ljudformat, och jag älskade det. Jag lyssnade på några Moseböcker, Jesaja, Jeremia och Job på bara några dagar, och blev gladare, mer nyfiken på Guds ord och hade frågor och funderingar som jag hade saknat att ha. Jag kom närmare Gud – bara efter några enstaka bibelord.

Dessutom upptäckte jag en intressant sak, och det visade sig att det inte var bara jag som hade upptäckt det. En vän och jag satt och pratade om bibeln, och hon nämnde just det som jag själv tänkt på. Man kan lyssna på bibeln, men det är inte alltid man är 100 procent närvarande. Det händer att man tappar fokus och inte riktigt hänger med, eller inte alls hänger med. Man kan gå i helt andra tankar, men helt plötsligt så är det som att något händer och bibelordet får plötsligt ens totala uppmärksamhet igen. Guds ord är levande!

I stort sett varje gång detta händer, så sker det precis när något särskilt betydelsefullt eller givande läses. Första gångerna tänkte jag: ”men det är ju märkliga sammanträffanden! Tänk att jag lyssnade aktivt just när detta jag så väl behövde lästes”. Intressant hur hjärnan och sinnena fungerar, tänkte jag vidare. Men snart upptäckte jag att det var nog inte bara sammanträffanden. När jag senare talade med min vän om det, och hörde hur säker hon var på att det var Guds ande som verkade i henne vid dessa tillfällen, förstod jag att det var detsamma för mig. Det är ungefär – enkelt uttryckt – som att Gud märker att vi tappar fokus, och han kanske suckar lite men tänker att “jaja, detta är inte livsnödvändigt för dem just nu, så det är OK att de inte hör just detta … men alldeles strax kommer en vers som de verkligen behöver ta del utav”, och plötsligt så väcker han upp en, man har superhörsel, och hör ingenting annat än bibelordet.

Guds ande bor verkligen i oss, vare sig vi tror det eller ej. Jag tänker på en vers som jag nyligen läste i Ordspråksboken 20:27: Anden i människan är en Herrens lykta, den utforskar varje rum i hennes inre.

Anden inte bara bor i oss, utan den utforskar också överallt inom oss – den verkar. När jag då upptas av stress och oro, eller tappar fokus och kanske inte förmår att ta del av Guds ord under en längre eller kortare tid, så betyder det inte att den Helige ande bara försvinner ifrån mig eller slutar verka. Men jag kanske inte märker på samma sätt hur den finns i mig om jag inte ger mig tid att söka Gud. Det kan handla om en liten stund som kan göra en oerhörd skillnad.

Om du, som jag, har gått igenom perioder där du har haft svårt att ta till dig av bibeln, så vill jag ge dig några förslag på små steg man kan ta för att bryta mönstret:

Läs en vers, eller till och med bara en mening. Gud kan göra otroligt mycket genom detta. Han ser dig, och hans ande verkar i dig även om du ger honom bara en minut av din tid.

Om du har möjlighet att lyssna på bibeln, testa detta! Om du är en rastlös person som jag, så kan du göra många andra saker samtidigt; diska, städa, rita, promenera eller till och med träna.

Skriv ner ett bibelord som betyder mycket för dig. Jag har under perioder vänt mig till papper och penna när jag har haft svårt att läsa bibeln eller haft svårt att be. När jag har skrivit ner bibelord eller böner har Gud nått fram till mig när jag har känt mig långt borta från honom.

Kom ihåg att dina känslor inte bekräftar om du är nära Gud eller inte. Kanske du känner dig som att du befinner dig i ett djupt mörker, med en bedrövad ande och ett tomrum inuti dig, men detta betyder inte att Gud inte är hos dig! Han är med dig hela tiden, var du än är, vad du än gör. Var inte rädd för att säga något till honom, tyst eller högt. Att viska namnet Jesus kan bryta starkare bojor än du anar.

********************

Jag hoppas att Du hade nytta och glädje av denna text ovan, Ur tidningen Midnattsropet. Du kan prenumerera gratis på denna tidning: Midnattsropet.se finns information.

/Maria

SANNINGARNA, Lämna Babylon/ KRIG och Sverige

“DRAGEN UT FRÅN HENNE, I MITT FOLK”

Så talade T. B. BARRATT 1918:

”Dragen ut från henne, I mitt folk!”

En mansålder har förflutit sedan pingstväckelsens pionjär i Norden uttalade nedanstående sanningar. Vi är förvissade om, att de säger lika stor aktualitet idag och tror det vara synnerligen gagneligt, att i denna tid, då församlingslivet i många fria församlingar förlorat så mycket av sina ursprungliga karaktärsdrag, ställas inför detta allvarliga väckelserop. Red.

Det är med dessa ord Herren uppmanar sitt folk att lämna Babylon. Namnet är en hemlighet (Upp 17: 5), men närmare beskriven är hon ”mor till skökorna och till styggelserna på jorden”. Hon var ”drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod” då Johannes såg henne, och han förundrade sig storligen. Hon satt på vilddjurets rygg ”klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor”, men i sin hand hade hon ”en gyllne kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet”. Det är den avfälliga församlingen, som .har friat till världens gunst och auktoritet för att kunna behålla sin maktställning i världen. Den låter sig bindas av världsliga myndigheter och ledas av världslig makt. Den underordnar sig orättfärdiga och köttsliga bestämmelser för att kunna upprätthålla sin maktställning.

Var och en kan förstå att här avses kyrkostaten och statskyrkorna, men icke bara dem här avses alla kristna samfund och institutioner, som har kommit i beroendeställning till den politiska eller ekonomiska makten eller annat inflytande som är världsligt till sin art och utestänger, om än i ringa grad, den andliga kraften och Jesu evangeliums fulla Värde. Självfallet är det många allvarliga och bra kristna, som ännu icke sett faran av denna kompromiss mellan den andliga och köttsliga makt, varför »de stannar där de är i god tro. Men tiden är nu kommen, då Herrens förmaning må bli en hjärteangelägenhet också i detta avseende:

”DRAGEN UT IFRÅN HENNE, I MITT FOLK!”

Låt det överallt ordnas bibliska  församlingar, som Guds folk kan sluta sig till!

Den tid är icke långt borta då Babylon ‘skall falla! De som hon stödjer sig på: Vilddjuret och dess hjälpare, ‘skall resa sig upp emot henne. De ”tio hornen” skall ”hata skökan och göra henne utblottad och naken och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld.” Upp 17: 16. Hon har förlitat sig på den världsliga makten och levt högt med vilddjurets stöd, men tiden kommer, då allt detta vill sluta med katastrof!

Namnkristendomen år dömd till undergång! Det är bara en tidsfråga när den kommer. Redan nu kan vi se hur hela den officiella kristendomen skaka på ‘sina grundvalar i många land. När vilddjuret ANTIKRIST  en gång kommer till makten, kommer han att fordra att varje spår av kristendomen suddas ut. All tillbedjan till Fadern och Sonen kommer han att motsätta sig, även om det är bara formen som återstår. Det kommer att bli en fruktansvärd räkenskapsdag för skökan, som icke har den rena kvinnans kraft till att bestå eldprovet! Allt det motstånd hon har rest mot sann, levande kristendom kommer över hennes eget huvud. Förföljelser, som hon tiderna igenom stödd på den världsliga makten har åsamkat sanna kristna, kommer igen över henne själv och kommer att krossa och tillintetgöra henne för alltid. Hon skall få dubbelt igen för sina onda gärningar!

De som har gjort sig rika på formväsendet och levt därav på det ena eller andra sättet, kommer att med förfäran få bevittna hennes fall. ”I ett ögonblick har den nu blivit förödd.” De skall se röken av hennes brand på avstånd och förskräckas!

”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor!”

Alla de heliga måste vakna upp och skilja sig från allt som Gud har dömt, och sluta sig tillsammans i rena, frigjorda heliga skaror, så att Herren kan få sin väg  med dem helt!

Socialisterna fattade på sin sista årskongress beslut om att de skulle ta upp frågan om statskyrkans upplösning till debatt i sina föreningar. Då borde väl de kristnas ögon öppnas, så att de går ut ifrån henne i skaror och icke mer sammanblandar sig med ett så obibliskt system, som statskyrkan är. Herren rena sitt folk och helga det i sanningen!PUBLICERAT I MIDNATTSROPETMÄRKT MED ETIKETTERNA 196001T.B. BARRATT

OBS IGEN: Alla de heliga måste vakna upp och skilja sig från allt som Gud har dömt, och sluta sig tillsammans i rena, frigjorda heliga skaror, så att Herren kan få sin väg  med dem helt!

/ OCH SVERIGE:

SVERIGE klarar sig inte om kriget kommer! VAD SÄGER DU??

BILD: Nya Dagbladet

Ett fullständigt liv

Undervisning av Paulus Eliasson

För att vi som människor ska kunna leva hela och fulla liv, behöver vi fyra ting:
Sanning, makt, mening och kärlek.
Varför just dessa fyra, och var finner vi dem?
Det ska jag tala lite om i denna artikel.

Sanning och lögn

Varför ljuger människor? Eller, för att vara mer personlig: varför ljuger jag? Jo, som regel för att upprätthålla en bild av mig själv som jag önskar att andra ska ha. Små eller stora lögner – det handlar oftast om att inbilla andra om att en önskad fantasivärld är sann. Jag tar en genväg till framgång genom att försöka dölja mina fel. Och som regel funkar det – de flesta av oss är nog ganska duktiga på att ljuga och upprätthålla bilden vi skulle önska var sann.

Att det är fel att ljuga är nog de flesta eniga i – men varför? Jo, för att en värld dominerad av lögn betyder kaos. Föreställ dig en värld där alla ljuger hela tiden. Det går inte att förhålla sig till en sådan verklighet, för det går inte att lita på någon, inte att planera något, eller få något gjort. Man blir isolerad och ensam – för det enda man vet är det som föregår inne i ens eget huvud. Den dystopiska världen finns naturligtvis inte – men varje gång man ljuger, så bygger man upp den världen.

Den lögn som antagligen är värst, är den som följer i otrohetens spår. En make eller maka har ljugit för sin livskamrat över en tid – men till slut kommer sanningen fram. Vad händer då med den som har utsatts för lögnen? Man börjar fråga sig vad som egentligen är sant. Var började lögnerna? Vad var sant och vad var det inte? Enligt många psykologer är äktenskapsbrott något av det värsta man kan gå igenom, därför att man mister greppet om verkligheten. Man har levt tillsammans med en person som man har litat på till hundra procent – och som man har byggt upp sitt liv runt. En trygg borg, ett säkert fäste. Men så brister bilden, och man måste plocka upp alla sina upplevelser och känslor igen, och undersöka dem. Var det sanna upplevelser? Var man verkligen lycklig? Är hela livet baserat på en lögn?

Vi behöver sanning – annars blir vi förvirrade så till den grad att vi inte vet vilken värld vi lever i. Sanningens värld är på alla sätt och vis bättre än lögnens. Sanningen gör ont – men alternativet är kaos. Om jag hade varit en psykolog, så hade jag sagt: ”Gör ditt allra bästa för att alltid tala sanning. Det kommer smärta dig ibland, och försätta dig i problem ibland – men till slut så kommer du bygga en personlighet som folk kan lita på, och det kommer vara gynnsamt för dig själv.” Men jag tror inte att problemet bara ligger i oss själva, men att vi behöver hitta ett sätt att leva i en värld full av lögner – vi behöver en klippa som det går an att stå på.

Dessutom är jag inte psykolog. Jag är evangelist. Och som karaktären Evangelist i den sällsamma boken Kristens resa av John Bunyan, så har jag ett uppdrag – och det är att peka på Den korsfäste, så att den som bär på en börda kan få utstakat riktningen de skall gå i.

Då Jesus kom, var han inte rädd för att tala sanning när det var som mest obekvämt. Han gjorde sig inte känd som en taktiker, då han talade barmhärtigt och omsorgsfullt till de svagaste i samhället – men avslöjande och varnande till dem som satt med makten. Något av det mest dramatiska Jesus gjorde var då han kom till Jerusalem strax innan påsken, och gick in i tempelområdet och slet masken av den kommers som pågick där. Han avslöjade att bakom påstådd gudsfruktan och vördnad för det gudomliga, hade man gjort om Guds hus till en handelsplats och rövarkula.

Det var naturligtvis impopulärt bland de styrande, och dessutom ett direkt hot mot deras ställning. Om de inte längre kunde använda templet som kontrollerande maktcentrum, vad hade de då kvar? Därför fängslade man Jesus, och med hjälp av falska vittnesbörd framställde man honom som ett hot mot templet och Romarriket.

Jesus dog, bland annat, som ett sanningsvittne – i protest mot en värld där opportunism och pragmatism var de främsta maktmedlen. Därför blev också hans efterföljare, apostlarna, starkt knutna till tanken på ärlighet, redlighet och sanning – i kamp mot lögn och falskhet. De hade som uppdrag att genom Den Helige Andes kraft forma en familj som präglats av sanningen. Aposteln Paulus säger till församlingen i Efesus:

Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp (Efeserbrevet 4:25).

Om vi är delar på samma kropp, så är lögn inte bara onödigt, men direkt skadligt. Om jag ljuger för min kropp att skadan i mitt ben inte är farlig, så hjälper det mig inte på något sätt. Bara sanningen leder till verklig utveckling i Jesu kropp.

Bär du på lögnens börda? Har du skapat en falsk bild av dig själv, din församling, din familj – eller något annat – och upplever att du inte kommer ut ur det du har trasslat in dig i? Ingenting är så smärtsamt som att bryta med lögnen, och den enda vägen ut är att få möta Den Sanne, han som Uppenbarelseboken kallar för Trofast och Sann (Uppenbarelseboken 19:11). Det är han som kommer att segra till slut, han som inte kan ljuga. Så fall ned vid hans kors – och kasta dig i Guds armar! Det är bara Fader, Son och Den helige Ande som kan göra dig till en sann människa. Som kan placera dig på en klippa där du inte behöver ljuga för att bli älskad och respekterad. Du behöver sanning för att kunna leva ett helt och fullt liv – och det är bara Jesus som kan ge dig den sanningen.

Makt och vanmakt

Makt låter inte bra. Man tänker automatiskt på ekonomisk makt, politisk makt – och kanske på manipulation och våld. Men motsatsen till makt är vanmakt, och vanmakt är absolut inte en bra upplevelse. Har du känt vanmakt? Någon som har makt har kanske tvingat dig att göra någonting – och du ville inte, men hade inte makt att göra det du ville. Det är vanmakt. Vanmakt är också när du vill ta dig ur en situation, men inte klarar det. Kanske du är slav under alkohol? Pornografi? Lögn? Lathet? Något annat?

Alla upplever vi någon slags vanmakt. Jag är inte så fysiskt stark – och ibland vill jag bära något jag inte klarar, och blir frustrerad. För det är just frustration som vanmakt skapar. Du kanske är i en arbetssituation som är frustrerande, för att du inte har makt över din arbetsvardag? Eller i ett förhållande där du kontrolleras? Eller en församling som kväver ditt andliga liv? Då upplever du helt säkert vanmakt.

I Bibeln talas det mycket om maktlösa människor, de som befinner sig längst ner på den sociala rangstegen. I Israel på profeternas och Jesu tid, var det framför allt änkor, faderlösa, invandrare och barn. De var utsatta ekonomiskt och socialt – och Bibeln talar strängt till resten av samhället, att de måste ta tillvara dessa utsatta gruppers intressen. Jesus berättade en gång en liknelse om en änka som var i en rättstvist, men hon visste att domaren var korrumperad, och att hon omöjligt skulle få en rättvis dom. Du känner helt säkert igen en sådan känsla från någon gång i livet – och när man känner vanmakt, drivs man åt ett av två håll: Apati eller kampvilja. Ibland hålls hela folk i vanmakt, när de som har makt inte delar den på något sätt. Det kallas för diktaturer – och diktaturer leder till både apati och kampvilja. Vi läser i dagspressen om hur modiga kvinnor i Iran bränner sina hijaber därför att de har låtit frustrationen få utlopp i kamp. Framtiden får visa om de får tillbaka makten över sina egna huvuden, eller om det unika upproret kommer att slås ner. Apati eller uppror är de vanligaste reaktionerna mot vanmakt. Men finns det ett tredje alternativ?

I liknelsen om änkan och domaren valde änkan varken underkastelse eller vapen – hon valde ståndaktighet, uthållighet och okuvlighet. Hon gick till den onde domaren varje dag, och nödgade honom: ”Ge mig rätt mot min motpart!” Hon hade makt – och den makten låg i hennes egen ostoppbara vilja till det rätta. Till slut gav domaren med sig, och gav henne rätt – för att hon skulle ge sig med sitt tjat.

Det intressanta är att poängen i berättelsen Jesus gav inte var ”När du möter orättvisa, så använd uthålligt tjat som vapen”, utan han använde detta som en parallell till bön. Bön är inte att träda fram för en onådig och ond domare – utan att vända oss till vår kärleksfulle himmelske Fader med våra önskningar. Vi har inte makt – men han har det. Bönen är vårt vapen mot vanmakt.

Nu vill kanske en kommunistisk revolutionär eller en socialistisk reformator invända och säga: ”Om vi alla bara ber, så kommer ingenting att förändras! För att få till en strukturell förändring i samhället måste vi ta upp kampen emot kvalen!” Och i det har de både rätt och fel. För bön är inte bara att stänga dörren till problemen och skapa en bubbla där man kan känna att vanmaktens bojor släpper taget – utan bönen är förutsättningen för den förändring som vår värld behöver.

Ett hundratal lärjungar bad i tio dagar efter att Jesus hade rest hem till himmelen. De var maktlösa inför de militära, politiska och sociala strukturerna som styrde den dåvarande världen – och de skulle bli ett lätt byte för de politiska rovdjurens vassa tänder. Men i bönen mötte de Gud. Där tillbad de Sonen. Och i bönen blev de beklädda med Andens kraft, som gav dem frimodighet att gå ut, utan att bekymra sig för vilka konsekvenser det skulle få.

Detta hade lärjungarna lärt sig av Jesus själv. Han som var och är Gud själv, avklädde sig sin makt och härlighet då han blev människa i inkarnationen – och under hela sitt liv identifierade han sig med de maktlösa människorna, nederst på rangstegen. Han var ingen karriär-jägare eller narcissistisk maktmänniska. I stället visade han vad sann makt består av – nämligen makten att tjäna. Han sa:

Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare (Matteus 23:11).

Jesu filosofi – om man kan säga så – var att storhet inte mäts i muskler, pengar eller inflytande – utan kommer från förmågan att lyfta andra människor. Han beskrev och förverkligade en värld där de starka använder styrkan för att hjälpa de svaga, och de svaga tjänar de ännu svagare – motiverade av kärlek till alla människor. Och för Jesus var inte detta bara en filosofi, utan något han uttryckte tydligare än någon annan i historien, då han dog på korset:

Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (Matteus 20:28).

Då Jesus dog på korset såg människorna runt honom en maktlös människa – en som hade misslyckats i sitt uppdrag, och som nu blev hänsynslöst mördad av de verkliga maktinnehavarna: Romarrikets hantlangare. Men uppståndelsens morgon vittnar om något mycket större, nämligen att han i sitt kors vann en evig seger:

Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset (Kolosserbrevet 2:15).

Kanske du är en av dem som känner vanmakt och frustration ta överhanden – och det driver dig antingen till att kapitulera i maktlöshet, eller att ta till revolutionens vapen. Jesus visar en tredje väg – den där vi har gemenskap med honom som har all makt i himmelen och på jorden. Och med hans kärlek och ståndaktighet som vägvisare, utövar vi den himmelska makten på den här jorden. Makten att lyfta upp den som har fallit, och att styrka maktlösa händer och vacklande knän. Det är bara Jesus som besitter den makten.

Mening och meningslöshet

Något som ateister ofta säger till mig är att det inte finns någon mening eller mål med tillvaron. Vi kom från ingenting – och vi går till ingenting. Ingen placerade oss här, och vi är inte på väg till någon. Det finns ingenting att tro på, att hoppas på eller att älska – annat än det vi själva väljer att tro, hoppas och älska.

Det säger de. Men så lever de inte. De lever som om saker och ting spelar roll – som om lycka, hälsa, familj, vänskap och framgång är något objektivt gott. Den kristne filosofen Francis Schaeffer sa att ateister måste ha två ”avdelningar” i sitt sinne: En där de beskriver hur världen är förskaffad utan Gud. Där kom universum till utan mening, liv är resultatet av icke styrda processer – och framtiden är ett evigt kallt universum utan innehåll. I den världen finns ingen plats för mening. Men samtidigt kan man inte leva i den världen – och därför måste man skapa en annan avdelning. Det är den där man blir upprörd över rasism och orättvisor, där man genuint älskar sina barn, kämpar för en bättre framtid – och arbetar mot hat.

De två världarna kan inte mötas, för de passar inte ihop i en ateistisk världsbild. I sin yttersta konsekvens är det nämligen likgiltigt om man räddar ett barn från att drunkna, eller skanderar nazistiska slagord. Det finns ingen slutlig belöning eller straff för det ena eller andra. Ingenting är objektivt ont eller gott. Men, som sagt – ingen kan leva på det sättet. Vi behöver mening, lika mycket som vi behöver sanning och makt. Utan mening betyder det nämligen ingenting om vi sitter på all sanning och har all makt i världen. Vad ska vi göra med denna sanning och makt?

Sisyfos är mannen som i grekisk mytologi hamnar i Hades dödsrike, och döms till att rulla en sten upp för en kulle. Om stenen höll sig på kullen skulle Sisyfos bli fri – men varje gång han når toppen rullar stenen ner till botten igen. Det är i korthet mytologin bakom uttrycket ”sisyfosarbete”, ett i grunden meningslöst arbete, därför att det inte leder någonstans. Men Sisyfos har faktiskt en längtan – och längtan är löftet om befrielse från dödsriket. Det enda sättet han kände till, var att rulla sin tunga sten – och varje gång han misslyckades börja om igen. Utan tanken att stenen kanske skulle lägga sig till ro på toppen nästa gång, kunde han ha gett upp. Men det fanns en längtan om befrielse i honom, som drev honom till att fortsätta.

Det säger någonting sant om människan. Vi är inte nöjda med meningslösheten. Vi kommer fortsätta att kämpa för mening, även om vi misslyckas gång på gång – därför att vi djupast inne tror på meningen.

Som kristen upplever jag vissa saker som djupt meningsfulla. Egentligen upplever jag det allra mesta som meningsfullt – men vissa saker känns som så nära det jag skapades för, att det fyller mig med glädje. Att sjunga lovsånger till Gud, dela tröst med en som sörjer, dela ut kläder till fattiga, döpa en nyfrälst, dela brödsbrytelse i en sjuk persons hem, eller att vittna för en som inte tror. Sådana saker känns otroligt meningsfulla, därför att jag tror att det har ett evighetsvärde.

Men tänk om den nydöpte inte förblir i sin frälsning? Tänk om den fattige slänger kläderna jag har gett? Tänk om allt det goda du och jag har gjort i hela vårt liv, till syvende och sist inte gjorde något gott för någon? En gång stod jag i en rumänsk by och delade ut kläder. En gammal man kom bort till mig, och ville viska något till mig. Jag lutade mig till honom, och han sa: ”Ni gör ingenting gott!”, så spottade han på marken och gick sin väg. Då tänkte jag ”Vad gör jag här? Kanske han har rätt?” En vacker dag kanske det visar sig att allt jag har gjort brinner upp och blir till ingenting. Finns det då någon mening?

En liknande tanke måste ha fyllt Jesu lärjungar på påskaftonen, då Jesus var död. De hade upplevt livet med Jesus som extremt meningsfullt. De hade sett lama gå, stumma tala – och undertryckta återvinna sin värdighet. De hade hört Jesu ord om sanning och makt – och i all sin enkelhet hade de tagit till sig budskapet, och trott det. Men så hade påskhelgens trauma slagit allt i spillror. Jesus – han som hade fyllt livet med mening – var nu död. Vad spelade det då för roll? Och mitt i den meningslösa tillvaron föll de tillbaka till det de kände sig komfortabla med. Simon Petrus sa: ”Jag går och fiskar”, och alla de andra följde med honom. Om man inte kan fylla sitt liv med mening – så kanske man i alla fall kan fylla det med det man känner att man kan?

Det är efter en natt av lönlöst fiskande, som Jesus står på stranden i gryningen och ropar in dem på land. Den uppståndne frälsaren delar sin mat med de hungriga lärjungarna, och så spänner han blicken i Simon Petrus och säger de orden som är viktigare än alla andra: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Den frågan är en inblick i Jesu eget hjärta – och svarar på frågan vad han anser som meningsfullt. Vi vet att Jesus visste svaret på Simons fråga – men föreställ dig för ett ögonblick att han inte gjorde det. Att Jesus ställde en fråga till sin närmaste vän (som tidigare hade förnekat honom) utan att veta svaret. Då förstår du hur mycket Simons svar betydde för Jesus. Det som gjorde Jesu födelse, liv, död och uppståndelse meningsfull var inte vad han hade lyckats åstadkomma av helbrägdagörelse, undervisning och uppror – utan det hjärta som han hade lyckats öppna och flytta in i.

Det är det jag säger till mig själv när jag tänker tillbaka på den mannen som sa till mig: ”Ni gör ingenting gott!” Kanske det stämmer. Men det är inte detta som ger livet mening – det är bara ett sätt att uttrycka den mening som livet redan har. Kanske det misslyckas – men det jag ska stå med inför den vita tronen på domens dag är inte en lista på allt jag har åstadkommit. Det är en bekännelse: ”Jag älskar Jesus, därför att Jesus först älskade mig.” Det ger livet mening.

Det största av allt

Om sanning, makt och mening är nödvändiga delar i varje liv – så är kärleken ändå den delen som ger de andra innehåll. Utan kärlek är sanningen bara fakta som kan användas för att skada. Utan kärlek är makt ett fruktansvärt vapen i hatets tjänst. Och utan kärlek är mening innehållslöst.

Det är naturligtvis ingen chockerande nyhet att komma med påståendet att alla människor behöver kärlek; det kan du hitta i vilken Disney-film du vill. Men kärlekens vara eller icke vara i våra liv kan inte reduceras till musikaler och romantiska filmer – eller till klichéer i motivationstal. Kärleken, så som den presenteras i Bibeln, är det närmaste vi kommer till Gud själv. Inte bara på det sättet att när vi upplever kärlek, så ser vi någonting av det gudomliga – men att när vi ser på Gud, så ser vi hur sann kärlek ser ut, obesmittad av fördärvande lust och falsk ytlighet.

Vår värld är dominerad av två ting: Äkta hat – och falsk kärlek. Vad som är värst av de två får var och en göra sig tankar om. Vi har skapat en föreställning om att kärlek handlar om de känslor som Bibeln beskriver som begär. Och så får allting ge vika för dessa felstämplade lustar. Parollen ”Följ ditt hjärta” har blivit liktydigt med ”Följ dina begär, oavsett vad de förstör, ruinerar och skadar”. Därför blir människor ofta andliga vagabonder som söker efter det äkta och oförfalskade – på jakt efter kärleken.

Då Jesu apostlar ska beskriva vad kärleken är, och hur man själv ska uttrycka den – så pekar de alltid på korset:

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare (Romarbrevet 5:8).

Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra (1 Johannes 4:10-11).

Vi älskar därför att han först har älskat oss. (1 Johannes 4:19)

Om man funderar på vad oförfalskad kärlek är, så ska man vända sin blick till den korsfäste. Och vill man få motivation och kraft till att själv älska så som han har älskat – då är det gemenskapen med den treenige Gud som är vägen. Fadern älskar oss. Sonen älskar oss. Och den kärleken är utöst i våra hjärtan genom Den Helige Ande som också älskar oss och bor i oss medan vi väntar på att vi ska få möta Jesus igen.

Gud kallar idag sin församling till att vara ett epicentrum för kärlekens utbredande, och en kraftstation där människor kan möta sanning, tjänande makt, verklig mening – och oförfalskad kärlek. Jag vet att de flesta församlingar inte ser ut på det viset, men det förhindrar inte Guds längtan och plan att utföras. För där två eller tre är församlade i hans namn, där är Jesus mitt ibland dem; och då finns det förutsättningar. Kom till Jesus, och låt honom få bli din sanning, din makt, din mening – och din kärlek!

/Paulus Eliasson/Midnattsropet

Tack för denna artikel säger jag, Maria

Flytta inte Skriftens råmärken/ Berno Vidén

Mer:

– Så den goda säden

  202205-06Annie Pedersén

Vittnesbörd av Annie Pedersén

Jag brukar gå ut och vittna om Jesus och sjunga. I år blev det på en plats där jag inte hade varit förut, och jag hade inte haft en tanke på att åka dit förut om åren. Platsen heter Urkult och ligger i Näsåker i Ångermanland. Det var jättemycket folk där.

Först demonstrerade jag mot Pride, vilket jag också gjorde 2019. Då var vi flera stycken, men i år blev jag ensam. Jag satt och sjöng i Sollefteå, och det var faktiskt väldigt tacksamt och jag kände att det var öppet för evangelium och mottagligt. När jag sedan hade demonstrerat med mina två skyltar gick jag till Stadsparken, och där kom det ett par som jag kom i samtal med och de skulle till Urkult. Jag åkte också dit och fick uppleva hur det blev konfrontation mellan ljus och mörker. Det var så mycket ockultism där. Men jag satt där och sjöng om Jesus och erfor att det fanns människor som tog emot; upplevde att de visade det på olika sätt.

Det finns en sång som handlar om att vårt liv är en sådd här i tiden. Jag fick den till mig väldigt speciellt. Det var en dag då jag satt och sorterade fröpåsar för att se vilket år det stod på påsarna. När jag så höll på med fröerna så började jag plötsligt att gråta, och då kom den här sången till mig –en sådd är vårt liv här i tiden, och en gång skall inbärgning ske. Då tänkte jag, vad är det för sådd vi sår? Vi vill ju så den goda säden, men vi får tänka på vad vi sår. Det är så mycket sådd idag, och där på Urkult, det var ju en sådd som såddes där också, men jag fick vara där och så den goda säden.

Matt 13:4När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
Matt 13:19När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.
Matt 13:20Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje,
Matt 13:22Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt.
Matt 13:23Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.”
Matt 13:24Han lade fram en annan liknelse för dem: “Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker.
Matt 13:25Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.
Matt 13:27Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset?
Matt 13:39Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar.
Mark 4:4När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
Luk 8:5“En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.
/Maria

Omvändelsebudskapet!

https://midnattsropet.se/redaktionellt/omvandelsebudskapet/#more-8072

Omvändelsebudskapet

  202204Berno VidénLedare

Ledare av Berno Vidén

Ett anpassat evangelium. Seriöst debatteras frågan idag om att mixtra ihop ett budskap som passar in i dagens sekulära samhälle. I och för sig är inget annat att vänta om vi tänker oss oomvända människor och sammanhang där man inte anser sig vara kristna. Men något som är ofattbart är hur företrädare för bibeltroende kristna församlingar och samfund överhuvudtaget överväger att backa från centrala bibliska sanningar för att inte förlora politiskt och kulturellt inflytande i olika sammanhang, och främst, för att inte förlora ekonomiska bidrag man gjort sig beroende av för att driva sin verksamhet.

Som kristna har vi ett primärt ansvar att anpassa oss efter Guds ord och inte tvärtom. Nu finns det dock åtskilliga tolkningar som gör sig gällande i frågor som har med den kristna församlingen att göra. Ett exempel är synen på de yttersta tingen och tidpunkten för Jesu andra tillkommelse. När och hur ska det gå till? Ska Jesus komma före den tid bibeln beskriver som vedermödan eller efter? Ska den kristna församlingen vara med om en uppryckelse eller inte? Oavsett vilken syn vi har så är en sak säker: Jesus kommer snart! När han kommer, ja då kommer vi att stå där med förvåning och inse hur fastlåsta vi var i våra olika synsätt.

Vad jag vill ha sagt är att det finns frågor som inte är frälsningsavgörande. Själv älskar jag Jesu tillkommelse och tror att församlingen vilken dag som helst ska möta Jesus på skyn, grundat på den undervisning jag tycker mig se i Nya testamentet. Andra kommer till andra slutsatser, förhoppningsvis lika ärliga i sitt sökande. Det vi dock har gemensamt är tron på att Herren kommer!

En annan fråga som skiljer kristna åt är synen på de eviga straffen. Klassisk teologi talar om vad som allmänt kallas för ”den dubbla utgången”, det vill säga evigt liv eller evig pina i helvetet. Andra förespråkar en tolkning där den ofrälsta människans själ efter dom och straff upphör att existera, en så kallad annihilationslära – evig död. Vilken syn jag har är inte avgörande för min frälsning, utan frälsningen är och förblir en Guds gåva, som ger evigt liv åt var och en som tror och tar emot Jesus i sitt hjärta.

Vi kan fortsätta att ta upp andra mer eller mindre laddade frågor. Beroende på vilken tradition, kultur, levnadsvillkor osv. vi tillhör så upptäcker vi ganska snart hur olika vi tänker. Jag befinner mig just nu i ett haitiskt präglat samhälle i Dominikanska republiken med många evangeliska församlingar. Utan att gå in på detaljer så konstaterar jag att för mig som kommer från Sverige, så finns det saker och ting som är svåra att förstå sig på av traditioner och handlingssätt. Dock förenas vi kring något som är övergripande och så mycket större. Paulus skriver till församlingen i Korint om det primära och ”det allra viktigaste”: ”att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna” (1 Kor 15:3-4).

Det är sant att Jesus dog, men det stora för oss är att han dog för att befria oss från synden. Alla människor har syndat och saknar härligheten från Gud, men genom Jesu nåd kan vi bli friköpta från synden och förklarade rättfärdiga.

Det kommer alltid att finnas yttringar och detaljer som skiljer oss åt, men om något jag anser vara bra står i vägen för det som är det allra viktigaste, då gäller det att ta tag i det viktigaste och låta det få avgöra. Vi upptäcker då att evangelium är och förblir ett omvändelsebudskap för alla olika folkslag, att vi av nåd är frälsta genom Jesu Kristi blod, och inte genom gärningar.

Församlingens uppdrag i alla tider och under alla omständigheter är att lyfta fram frälsningsavgörande frågor. Kom ihåg att evangelium inte är en människolära utan en Guds kraft till frälsning. På pingstdagen i Jerusalem förkunnades evangelium med en sådan skärpa att det högg till i hjärtat på åhörarna. Man fick syndanöd, insåg vem Jesus var, att han oskyldigt lidit döden för deras synders skull. I desperation frågade man Petrus och de andra apostlarna: ”Vad ska vi göra?” Svaret kom direkt: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna.”

Petrus anpassade inte budskapet utifrån alla de olika inriktningar som fanns representerade i Jerusalem vid tillfället, så att var och en skulle hitta sin nisch utan att känna sig förödmjukad. Nej, budskapet var rakt och tydligt. Den som inte vänder om till Herren Jesus Kristus går evigt förlorad.

Omvändelse. Från vad? Hebreerbrevets författare betonar särskilt ”synden”. Vad är synd? Kort sagt: att missa målet, allt som för oss bort från frälsningen.

Vad är det då för frågor som mixtras med idag? Tyvärr det mest centrala vi har i evangelium, nämligen omvändelse från synden! En pingstpastor använde uttrycket omvändelseterapi i en videopresentation och blev efter påtryckningar från en liberal riksdagsman avsatt från sin tjänst. Riksdagsmannen hotade med att kräva att alla ekonomiska bidrag till pingströrelsen skulle dras in. Enligt tidningen Dagen har både pingstförsamlingen och pastorn bett om ursäkt och det kritiserade inlägget är borttaget. Allvarligt! När församlingen slutar att förkunna omvändelse från syndens väg blir den ingenting annat än en inomvärldslig institution med religiösa förtecken.

Det stiftas lagar som på olika sätt styr samfundens verksamheter. Frimodigheten att förkunna ett rakt och tydligt omvändelsebudskap förloras. I Sverige utreder regeringen just nu förbud till omvändelseförsök av personer som brottas med sin könsidentitet. Man söker tvinga kristna församlingar att anpassa bibelordet till samhällets gudlösa politik. Vapnet man använder sig av är effektivt: pengar – hot om indragna bidrag.

En annan frälsningsavgörande fråga är dopet. I den kyrkoekumeniska världen är det allmänt vedertaget att acceptera barnbegjutning, trots att bibeln tydligt undervisar om nödvändigheten av att låta döpa sig som en manifestation på omvändelsen. ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd” (Mark 16:16). Filippus ledde en etiopisk hovman fram till omvändelse och dop: ”När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: ‘Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?’ Filippus sade till honom: ‘Om du tror av hela ditt hjärta kan det ske.’ Hovmannen svarade: ‘Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son’” (Apg 8:36-37).

Miljontals människor förleds att förlita sig på kyrkans sakrament, vilket aldrig kan leda till frälsning. Nya testamentet är kristallklart i sin undervisning. Omvändelse och tro föregår dopet. Baptistteologen Beasley-Murray (1916-2000) skriver om dopet: ”Att höra evangelium i tron går före dopet, tron tar emot Guds gåva i dopet, och tron är den väsentliga principen för det kristna livet efter dopet.” Utan tro på Jesus blir dopet värdelöst, oavsett hur vacker dopceremonin kan te sig. Även om du låter döpa dig utan att tro på Jesus så blir dopet verkningslöst. I Nya testamentet upprepas flera gånger orden: låt er alla döpas; för att döpas; låt dig döpas etc. som en trons handling.

Att förkunna omvändelse är ingen gärningslära. Det handlar snarare om att komma till insikt om sin egen hopplösa situation. Hemligheten därtill är ett personligt möte med Jesus. I mötet med Jesus får vi syndanöd men också en fullständig befrielse från synden. Det budskapet passar inte in i vårt samhälle. Där gör man allt för att beröva tron på Gud och alla de värderingar vi får genom Guds ord.

Jesus sa i ett av sina eskatologiska tal att i den sista tiden kommer laglösheten att öka, kärleken kallna hos de flesta och att evangelium om riket ska förkunnas för alla folk. Sedan ska slutet komma. Hela världen är i den ondes våld. Utvecklingen mot ett antikristligt samhälle avancerar snabbt idag. Men till dess att Jesus kommer: fortsätt att förkunna omvändelsens budskap till frälsning och befrielse: “Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” (Apg 2:40) /B V

Maria

Rop i Sodomnatten /Midnattsropet

Predikan av Yngve Stenfelt

Har vi sådan nöd i våra hjärtan att vi kan bedja på ett sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull?
Bibeln låg uppslagen på bordet i mitt rum, och helt plötsligt bröt solen igenom skyarna och lyste på bibelordet. Det märkliga var att allt runt omkring var grått och trist; bara Bibeln stod i ljus och härlighet. Det där tyckte jag var en hälsning från himlen. Det är nämligen så här, att vi har ingenting annat ifrån den eviga världen än det som lyser på Guds ord. Vad är det? Jo, den helige Ande. Den lyser på Guds Ord, och ingenting annat. Guds Ord är levande, verksamt och kraftigt. Ära vare Gud!
Jag vill läsa ett ord i Jesu namn:
– Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade. Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön, huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? – en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom, varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja (Hebr 2:1-4).
Evangelium är ett glädjebudskap om Jesus. Men det har också sina varningssignaler om att icke gå förlorad. När man ska förmedla det här budskapet är det angeläget att helheten kommer fram. Både glädjesidan och varningssignalerna. Därför vill jag börja med att påminna om att vi har en vers som talar evangelium på ett underbart sätt, nämligen Johannes 3:16:
– Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.
Det var en kärlek ifrån Gud som drev honom att utge sin enfödde Son. Det här med Jesus är så enastående. Det finns ingenting att jämföra med som kommer upp på samma nivå. Jesus är Guds enfödde Son. Änglarna är skapade, människorna är skapade men han som är av evighet lät sin son födas hit ned till oss. Han sa: Du är min son, jag har fött dig idag.
Vid inträdet till denna värld eskorteras han av en mångfald från den himmelska härskaran. De säger: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag.”
Jesus föddes under ringa villkor, men han kom likväl in i vårt släkte på ett enastående sätt. Han var Guds enfödde son. Det står att Jesus växte till i ålder – javisst, det gör vi alla. Men han växte också till i visdom och nåd inför Gud och människor. När Jesus skulle träda in i sin tjänst, gick han fram till Johannes Döparen och bad om att få bli döpt. Johannes tvekade, då han tänkte att det vore bättre att han blev döpt av Jesus. Men Jesus säger: Låt det nu ske, för vi måste uppfylla all rättfärdighet. När Jesus sedan stod upp ur vattnet sänkte sig Anden ned över honom i form av en duva. Det heter så underbart att den förblev över honom. Jesu verksamhet var sanktionerad från himlen. Den helige Ande var hela tiden över Jesus. Allt som skedde var ett uttryck från den himmelska världen; Faderns kärlek till människan.
När han sedan trädde fram i Nasarets synagoga, sa han: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har sänt mig att förkunna glädjens budskap för de fattiga, syn för de blinda och ge de förtryckta frihet och ett nådens år från Herren.” Det var ett budskap som var genomträngande, ett budskap som var nytt på många sätt, och sanktionerat från himlen.
Istället för att ta emot, öppna och uppleva verkligheten i detta evangelium från Jesus, så stängde man igen.  Det gick så långt att man ville få bort Jesus, och störta honom utför branten av det berg deras stad var byggd på. Men Jesus gick sin väg rakt igenom hopen och vandrade vidare.
Du som upplever svårigheterna, kampmomenten, hur ohyggliga krafter reser sig upp emot dig – du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom hopen i Jesu namn, och vandra vidare med Jesus! Du ska inte stå och tveka hit eller dit. Nej, du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom och vandra vidare, för målet väntar. Jesus kommer, och han vill ha dig med. Du får inte fastna.
Det ena undret efter det andra inträffar, och det var underbara ord som Jesus talade. Denna frälsning förkunnades först av Jesus själv. Det är förstahandsvaror vi har! Inte tradition! Därefter bekräftades det för oss av dem som hade hört honom, alltså lärjungarna. Sedan står det inte om att vi ska följa den eller den eller den, ända in i vår tid. Nej, vi har färsk vara! Vi har det som har kommit direkt ifrån himlen, sanktionerat av Gud genom den helige Ande. Vi talar evangelium med kraften av den helige Ande nedsänkt ifrån himlen. Det här budskapet kräver smörjelse och kraft. Det går inte föra fram genom mänskliga metoder och vägar.  Det måste till en sanktion från himlen! Det måste till helig ande och eld! Gud själv stadfäster sitt ord genom under och tecken, så att du får uppleva frälsning i ditt liv. Ett överflödande mått!
Jesus gick till Golgata och vann en evig seger. Han utgöt sitt blod till förlossning för människan. Han tog itu med det verkliga problemet. Det handlade inte om att den där kan jag inte med, den där gör si och den där gör så. Nej, det var i vårt eget väsen denna enorma börda låg; synden som skilde människan från Gud. Men Jesus kom med en frälsning som löste problemet. Han utgöt sitt eget blod och genom evig Ande frambar han sig själv som ett försoningsoffer.
Som du har hört och som vi upplever oerhört starkt, så lever vi i den yttersta tiden. Vi läser i Matteus 20 om hur husbonden går ut till torget att leja arbetare till sin vingård. Han gör det om morgonen, och får med en liten skara. Han gör det vid den tredje timmen, och likaså vid den sjätte och den nionde timmen. Det är tre timmar mellan varje gång han söker. Men så står det att han också gick ut vid den elfte timmen. Enkel matematik säger mig att tiden är komprimerad. Det är inte längre fråga om tre timmars period. Det är inte längre fråga om samma tid som pionjärerna före oss hade. Nej, vi lever i en komprimerad situation, där det är så oerhört kort tid kvar. Vad gör Jesus? Han går ut på torget och söker upp människor för att de ska komma in i hans frälsning, hans vilja, och bli hans tjänare.
Vi  lever i en tid då vi upplever de sista, flyende minuterna. I Sodom var det den sista synden, homosexualiteten, som blomstrade upp. Efter det kom domen.

Här i Sveriges sodomsnatt är det på samma sätt. Jesus sa att det skulle bli som på Sodoms dagar. Den dag då Lot drog ut från Sodom, regnade eld och svavel från himlen och förgjorde dem allesammans. Vi upplever att den sista synden är på tapeten. Är den värre än andra? Vad det handlar om är att det är den sista tiden före domen. Det finns ingen kultur i det flydda som klarat av att leva i denna perversa situation. Alla har gått under.  Nu står vi här och upplever att man söker sin ära i det som är en skam. Vad är det? Jo, man vandrar som fiender till Kristi kors, och Bibeln visar på en enda sak, nämligen detta att deras ände är fördärv. De har buken till sin gud. Och så kommer citatet jag hade: De söker sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till.
Situationen här i Sveriges sodomsnatt är så allvarlig att jag inte förmår uttrycka det som jag önskar jag kunde göra. Men jag måste likväl säga: Tror du inte ropen har nått fram till Gud från människor som har upplevt syndens konsekvenser? Det står om Sodom att ropet var så stort och synden var så svår så Gud tänkte: kan verkligen det här vara möjligt? Nu går jag ner och ser efter om det verkligen förhåller sig så förfärligt som jag hör. Jo, mycket riktigt, det var precis så det var. Då fanns bara en väg för Lot; det var att fly ut ur Sodom innan ödeläggelsen kom. Men hur skulle det ske, när han var bunden till händer och fötter, och älskade tillvaron därinne?
Lot hade en farbror som bad för staden. Det var hans räddning att det fanns en som hade kontakt med levande Gud, som kunde bedja så att det påverkade hela situationen för denne Lot som satt så hårt fast och bunden vid Sodom. Han kom ut, ty Gud tänkte på Abraham och räddade Lot.
Nu är frågan: har vi sådan nöd i våra hjärtan så att vi kan bedja på ett sådant sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull? Är vi redo att gå  i fängelse för vår förkunnelse? Det är frågan. Priset kommer att få betalas mycket snart.
Må Gud hjälpa oss att vara förbundna med himlen. Må Gud hjälpa oss, så att det inte är något som står i vägen mellan oss och honom. Må Gud hjälpa oss så att vi har klar kontakt med den himmelska världen, att vi har förbindelse med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Att vi kan vara smorda med Andens olja och lever i seger på det sättet att vi kan rycka människor som bränder ur elden.
Vi kan inte pruta av på budskapet och bara bjuda på tårtbiten. Nej, vi vill ge dig livets bröd; det du verkligen behöver, och då måste vi söka Gud och uppleva att han är med oss alla dagar intill tidens ände.
Det är klart att vi kan gå på egen hand hit och dit, men då vi är i Guds vilja och går ut på hans ord, då upplever vi; ”se jag är med eder alla dagar intill tidens ände”.
Pris ske Gud att han vunnit en sådan seger, och gett oss den i Kristus. Ära vare Hans namn!
Vi kan aldrig på egen hand manipulera dessa krafter. Vi kan aldrig på något sätt rädda oss undan situationen med egna medel och metoder. Nej, vi måste komma på helig mark, in i Guds vilja, så att vi upplever hur Gud själv slår sitt läger omkring oss på nödens dag.

Jag har försökt ge dig varningssignaler för att inte gå förlorad. Att du inte ska fastna och bli ett med sodomslivet och sodomsväsendet, men att du drar ut därifrån medan tid är. Du behöver få uppleva Gud komma in i ditt liv som aldrig förr.  Du kan inte leva på tårtbitar längre, du behöver bröd för din själ. Du måste uppleva försoningen både utom och inom dig, att få den sannskyldiga maten. Du behöver uppleva att hans kött är sannskyldig mat, och hans blod sannskyldig dryck. Du måste komma in i försoningen med ditt liv, komma in i ljuset som han är i ljuset. Då får vi gemenskap med varandra, och får också uppleva att hans blod renar från all synd. Halleluja! Prisad vare vår underbare och härlige Jesus!
Det har blivit så allvarligt för mig att bli mera radikal, att inte pruta av, utan säga som det är.
Herre Jesus Kristus, jag beder dig att ta hand om den som lyssnar till budskapet. Det är bara du som kan göra under, det är du som frälsar och ger liv och nåd. Det är du som förlåter synder och renar från överträdelser. Vi ber dig, älskade Jesus, berör oss alla med din Ande. Låt var och en säga sitt ja till dig medan tid är. Må ingen stå tillbaka eller fastna, utan må vi alla dra vidare som du gjorde. Må vi alla få uppleva att vi drar rakt igenom hopen och drar vidare på den väg som du har utstakat. Det beder jag dig Fader om, i Jesu namn. Amen.

/Maria

/Maria

Så får du det nya livet /Midnattsropet

Så får du det nya livet

  201503, Jörgen Lindroos

https://midnattsropet.se/midnattsropet/sa-far-du-det-nya-live/

Appell av Jörgen Lindroos

Det finns många människor i vår tid som säger sig vara ateister. Man tror inte på någon Gud. Vi fokuserar gärna på det, och försöker överbevisa människor om att det finns en Gud. Men vi träffar också många människor som tycker att det Jesus sa var intressant. De säger att de tror på en högre makt.  Man kanske också går på ett och annat möte. Jag träffar många människor på mitt jobb som inte är uttalade ateister. De tror att det ändå finns en gud, men de har en ouppklarad situation med Gud och har inte tagit de nödvändiga stegen.
Bibeln är väldigt klar och tydlig då det gäller att komma in i Guds rike. Det finns steg som är helt nödvändiga att ta. Vi ska läsa ett sammanhang ur Paulus brev till församlingen i Rom. Det kan vara litet svårt att förstå vad Paulus talar om här:
-Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans (Rom 6:3-5).
Här talar aposteln om Jesu död och uppståndelse. Men så säger han att också vi måste vara förenade med Jesus i hans död och uppståndelse. Det är en upplevelse som vi kristna kallar pånyttfödelse. Det handlar om att bli född på nytt. För att komma in i Guds rike är det absolut nödvändigt att bli född på nytt.
Mitt på natten kom det en man till Jesus. Han var en av Israels skriftlärde. Det var inte så populärt i den gruppen att visa att man var intresserad av det Jesus talade. De ledande i den tidens religiösa krets, var emot det Jesus sa. Man sökte hela tiden efter tillfällen att arrestera honom och få bort honom. Men Nikodemus, som den här mannen hette, hade intresse av vad Jesus sa. Han besöker honom mitt på natten. Och så säger han till Jesus: -Jag vet att du är en lärare. Du har en god lära, och jag vet att det du gör kommer från Gud. De tecken du gör är så stora och underbara; det du gör kommer från Gud. Då säger Jesus direkt till honom: -Ska du komma in i Guds rike, så måste du bli född på nytt! Det går inte bara komma här och säga att jag vet att du är en god lärare. Du måste göra den här upplevelsen. Du måste födas på nytt.
En av profeterna som det är skrivet om i Gamla testamentet har de flesta som rört sig i kristna sammanhang hört talas om. Det finns många illustrerade barnböcker om honom. Han hette Jona. Vi har säkert sett bilder av den här fisken som simmar i vattnet och slukar Jona. Och hur sedan fisken spottar upp Jona igen. Jesus talar också om Jona. Det ska ges ett tecken. Liksom Jona var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter, ska Människosonen vara i jordens mull tre dagar och tre nätter. Sedan ska han uppstå.

Jona fick en kallelse. Det var så historien började. Han fick en kallelse av Gud att gå till den stora staden Nineve, och där skulle han förkunna att de måste omvända sig. Deras ondska hade blivit så stor, så nu skulle hela staden raseras. Jona skulle gå dit och förkunna domen. Han blev kallad av Gud. Det står i bibeln att många är kallade; alla har vi fått en kallelse av Gud. Han kallar och manar. Jag vet inte om du har känt i ditt hjärta att Gud kallar dig, men varje människa har en besökelsetid, då Gud kallar och manar. När Jona fick den här kallelsen, ville han inte gå. Han började fly bort ifrån Guds ansikte. Han gick ombord på en båt som förde honom bort ifrån dit Gud ville att han skulle gå. Men att inte lyda Gud får konsekvenser. Olydnad mot Herren är synd, och det får konsekvenser.
Herren sände en stark vind mot båten, det blev en svår storm. Och där har du människan som har sagt nej till Guds kallelse och flyr bort, undan Guds kallelse. Det stormar i hjärtat. Det stormar därinne, därför att man har sagt nej till Gud. Därför att man har en ouppklarad situation i förhållande till Gud, därför att man inte följer Guds kallelse.
Det stormar och sjömännen i besättningen förstår att det är något som inte stämmer. Det här måste vara Guds vrede. Vem är det ibland oss som inte följt Gud, vem ibland oss har varit olydig? Så kastar man lott, och den faller på Jona.  -Vad har du gjort Jona? Och Jona erkänner. Då frågar besättningen: -Vad ska vi göra med det här då? Jona måste bara säga: -Ni får kasta mig överbord. Det är enda sättet att få den här stormen att sluta. Sjömännen kastar Jona överbord, och stormen slutar. Havet lägger sig.
Det kunde ha varit slutet för Jona där han omsluts av vattenmassorna och sjunker ned mot havets botten. Men Herren hade en plan, han ville något mera. Han sände den stora fisken som slukade Jona. Vi vet vad Jesus sa: ”Liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skulle Människosonen vara i jordens mull i tre dagar och tre nätter.” Det är en bild på Jesu död och uppståndelse.  Men vad gör Jona här, mitt i denna bild? Han som hade flytt undan Gud, han som hade varit olydig mot Gud, vad gör han här?
Jona börjar be, och vi ska läsa hans bön:
-Jag ropade till HERREN i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst. Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmar omslöt mig, alla dina brottsjöar och vågor svepte över mig. Jag tänkte: Jag har drivits bort från dina ögon. Men jag skall åter få skåda ditt heliga tempel. Vatten omslöt mig ända upp till halsen, djupet omgav mig, sjögräs snärjde in mitt huvud. Till bergens grund sjönk jag ner, jordens bommar slöts för evigt bakom mig. Men du förde mig levande upp ur graven, HERRE, min Gud. Medan min själ tynade bort i mig tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig i ditt heliga tempel. De som håller sig till fåfängliga avgudar överger den nåd de fått. Med tacksägelse vill jag offra åt dig, vad jag har lovat vill jag infria. Frälsningen är hos HERREN! (Jona 2:2-9)
Efter tre dagar och tre nätter spottade fisken upp Jona på land, och så fick han bli det redskap som Gud hade tänkt att han skulle vara. Han får gå ut med budskapet, och han får en mening med sitt liv därför att han lyder Gud. Han har kommit in i ett nytt liv.

Nu vill jag fråga dig: Sitter du i Jonas båt, på flykt undan Guds kallelse?  Du vill gärna säga; det här är intressant, det finns säkert en Gud, men du svarar inte när han kallar och manar dig att komma. Just nu kan du uppleva att du avslöjas. Vi läser i första Korintierbrevet, där aposteln Paulus går igenom mötesordningen i församlingen. Han talar om en atmosfär där människor kommer in och blir avslöjade. Avklädda. Och deras hjärtans hemligheter blir uppenbarade. Detta kan bli tillfället då du blir avslöjad, då du måste ge upp och överlämna dig till att kastas i havet, liksom Jona. Då får du uppleva detsamma som Jona; du får uppleva att följa Jesus i hans död. Då får du också uppleva att följa Jesus i hans uppståndelse, till ett nytt liv.
När Jesus uppstod, så blev det sagt om honom att han var den förstfödde bland de döda. Det står också i bibeln att han blev förstfödd bland många bröder. Det är många som efter honom fått gå samma väg, den nya och levande vägen som han öppnade. Efter honom har många fått gå samma väg, till samma kors, dö samma död, men fått uppstå igen till ett nytt liv!
Jag skulle önska att du som sitter i Jonas båt, kanske passiv och likgiltig inför Guds kallelse, att du skulle bli avslöjad, så att du kan överlämna dig till Gud. Överlämna ditt liv åt Honom, så att han kan göra sitt verk i dig. Då blir du född på nytt, uppstånden tillsammans med Herren Jesus Kristus, förenad med honom i hans död, förenad med Honom i hans uppståndelse. Det evangelium vi har och förkunnar är underbart. Du kan få ett nytt liv! Amen.

/Maria

NOA / Insikt, förutseende…..

Maranatavittnet Noa

202105Arne Imsen

Arne Imsen var genom sin profetiska vision och förkunnelse den som gav maranataväckelsen inriktning och konkretion. Under de sista åren av sitt liv formulerade han i skrift något av maranatabudskapets kärna, exemplifierat dels genom presentation av några bibliska profetgestalter och dels genom exempel på hur avfallet från den bibliska mönsterbilden tar sig uttryck i vår tid.

I boken MARANATA – Du vår Herre kom presenteras de kännetecken som genom alla tider präglat dem som älskar Jesus och hans tillkommelse, en maranataväckelsens principdeklaration.

Boken finns att beställa hos Midnattsropet förlag. Här publicerar vi ett av kapitlen.

Av Arne Imsen

Noa, han som kom med tröst, är en av de förunderliga portalfigurer som har stötts och blötts av vetenskapliga och andra förmågor under århundraden, men Jesus gav detta maranatavittne sin auktorisation, och aposteln Petrus konfirmerar sina förutsägelser med Noa som trovärdigt sanningsvittne.

Det vi vanligtvis bortser ifrån då vi studerar bibliska gestalter, är att deras liv på intet sätt ger oss anledning att tro att det handlar om övermänniskor på gränsen till andeväsen. De är människor av kött och blod.

Noa hörde som alla andra hemma i ett socialt sammanhang; med allt vad det innebär av ansvar mot såväl föräldrar som syskon och andra närstående. Han var make och det är ju helt klart att han hade svärföräldrar att ta hänsyn till. Han var fader, och måste bära det fostrande ansvaret för sina söner. Dessutom hade han sonhustrur att vårda sig om, såsom en god svärfader. Och utanför denna inre krets, fanns vänner och bekanta som följde honom med stor uppmärksamhet och spänt intresse. Han var ju en son av sin tid och dess bildning och civilisation. Ingenting annat.

Allt av relationer till personer, ting och händelser gjorde honom samtidspräglad och lojal. Det fanns inget osolidariskt i Noas beteende. Det var gudsbilden som kom att bli den åtskiljande maktfaktorn. I tre epoker under vitt skilda förhållanden kan vi följa Noa. Den första omfattar tiden före floden; arbetsgemenskapens tid. Den andra är perioden i arken under floden, ödesgemenskapens tid, då alla möjligheter till utbrytning var obefintliga, och för det tredje tiden efter floden, uppståndelsegemenskapens nya tidsålder på en förnyad jord.

Före floden var allting annorlunda på det sättet att möjligheterna till konsultationer, kontakter, umgänge och socialt liv var många och legala. Noa älskade inte exklusivitet och extremism. Han var faktiskt ingen sekterist eller fanatiker. Förmodligen var han en av sin samtids mest besinningsfulla, nyktra och harmoniska gestalter, fastän han uppenbarligen inte hyste den minsta tilltro till alla välmenande försök att vända strömmen, höja moralen och säkerställa människovärdet genom religion, vetenskap, psykologi, politik, kultur och ekonomi. Därför betraktades han förmodligen som efterbliven.

I verkligheten var han ju förutseende, och var mycket noga med en riktig framförhållning. Detta var möjligt just därför att han ägde en insikt som de andra saknade. Den förmätna människan kan inte medge att det finns någon kunskap som blivit tillgänglig och meddelad genom regelrätta uppenbarelser. Det går vanligtvis inte att övertyga sin närmaste släkting och bäste vän om att etablerade åsikter, planer och strukturer blir så annorlunda och underordnade då man får skåda sig själv, sin samtid och världen i övrigt i uppenbarelsens ljus och klarhet.

Om Noa hade varit lite mindre fanatisk, och lyssnat in stämningarna i sin samtid, så hade han haft utomordentliga möjligheter att utföra en samhällsgagnelig gärning. Om han, istället för att så fullständigt fixeras av sina undergångsteser hade gått ut för att vinna opinionens gehör för folkmoralisk resning och förmerat den i en folklig kamp för genomgripande förändringar och förbättringar. Alla vill ju få det bättre, alla vill ju skapa ett gott och tryggt samhälle. Hade Noa manat till kulturella, politiska och religiösa aktiviteter, så hade han vunnit mångas medverkan. Ett nytt tempel, en ny teater, en ny idrottsarena, en ny politik, en ny etik, en ny ekonomi.

Säkerligen skulle en betydande majoritet bejakat och offrat för att undanröja syskon- och personfel, och göra strukturerna mjukare och klasskillnaderna mindre. Ett Folkets Hus eller Folkets Park hade säkerligen haft sin opinionsbildande betydelse, men i Noas föreställningar och förkunnelse fanns inga sådana provisorier. Han byggde i from förtröstan en ark, och avlägsnade sig därigenom helt från det moderna talet om att allt blir bättre om alla goda krafter förenar sig för att med gemensamma ansträngningar bygga upp det efterlängtade idealsamhället.

Självklart hade de flesta synpunkter på det livsverk Noa och hans familj slösade tid och krafter på. Noas byggnadsverk var omöjligt som objekt för någon massuppslutning. Det var möjligen så länge arbetet pågick ett samtalsämne för hån och bespottelse. Den ensamme båtbyggaren utan kajplats, stämplades av samtiden som efterbliven, fastän han i verkligheten var synnerligen förutseende.

Det är så mycket man skulle vilja fråga om och få svar på, men tron förklarar inte, den konstaterar och konfirmerar. Båtbyggaren, skepparen, redaren, förkunnaren och maranatavittnet Noa, den tionde från Adam, hade sina betyg, rekommendationer och dyrköpta erfarenheter signerade av uppdragsgivaren, som gett honom den nödvändiga utbildningen och ordinerat honom för hedersuppdraget.

Farkosten han byggde i from förtröstan var inte registrerad hos någon myndighet, ej heller börsnoterad. I ägarkretsar var ägaren ett okänt namn. Så långt det är känt, hade skepparen aldrig avlagt skepparexamen, farkosten hade aldrig besiktigats och godkänts, och vid avfärden fanns det inga instrument som kunde plottra ut kursen, eller sjökort med utprickad farled.

Då allt annat sjönk, lyftes de ombordvarande och fördes, utan motor och segel, till destinationsorten. Vad står det att läsa i certifikatets vinjett? Vem svarar för sjödugligheten? Var fanns det seminarium och universitet som gjort denne särling till sanningssägare i ord, i liv och gärning med en sådan enorm genomslagskraft trots ovetenskapliga byggnads- och framtidsplaner? Vilka vetenskapliga institutioner och laboratorier hade utforskat och godkänt projektet? Och vilka tekniker, ekonomer och finansiärer hade lanserat farkosten som lönsamt investeringsobjekt för framtida avkastning? Naturligtvis inga.

Hade Noa konsulterat samtidens elit inom respektive område, så hade planerna skrinlagts och arken aldrig kommit till. Resultatet är alltid detsamma då den kristna församlingen söker råd, hjälp, bildning och assistans hos denna världens vise och mäktige i religiösa eller profana kategorier.

Det finns ingenting som tyder på att denna typ av inhämtad lärdom har i sig själv skickliggjort någon för uppdraget att ”göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarevärv, att uppbygga Kristi kropp”. Det är uteslutande ”visdomens och uppenbarelsens Ande till kunskap om Fadern” som kan åstadkomma detta mirakel. Seminarierna och fakulteterna är inte kända för sådana bragder, fastmer har de visat sig äga en alldeles enastående förmåga att fostra fram bildade predikanttyper utan överbevisande kraft, vars resultat alltid blir detsamma; nämligen tvivelsjuka träsk istället för trons fasta klippa.

Detta är ingen betraktelse för meditation och aftonandakt för veckohelger och kyrkohögtider. Det är tillämpbar tro för alla dagars samtliga timmar. Vatten i lämpliga proportioner är bra för allt, men det blir ett dödshot då ingen förmår stoppa dess flöden. Det är den signalen vi bör ta till oss, och med det för ögat påskynda förberedelserna för alla eventualiteters skull. Överraskningsmomentet är förutsagt, och bör beaktas, medan det heter idag. Hans tillkommelse är nära!

Denne båtbyggare levde och verkade också efter floden. En uppseendeväckande episod, efter det han och familjen gjorde entré på den nya jorden, var att han planterade en vingård, skördade vinrankornas druvor och pressade dem till njutbar saft.

Noa saknade insikt och kompetens. Jäsningen blev en överraskning, och effekten ödesdiger. Avklädd och berusad låg han blottad i sitt tält och sov som aldrig förr. Något liknande hade ingen i familjen varit med om tidigare. Det var olustigt och förödmjukande. En skandal utan motstycke. Nog fanns det anledning att säga ett och annat om en sådan far, och göra det med besked, till alla som ville lyssna. Ham gjorde det. Av Noas tre söner närmade sig denne tältet, bröt övermodigt mot alla hedersregler och utnyttjade odisciplinerat det avskyvärda han hade sett, för att inför sina bröder vanhedra sin far. Det kom att bestämma hans framtid.

De andra bröderna förskräcktes över Hams i och för sig berättigade reaktion. De såg faran och vidtog omedelbara åtgärder. De gömde sig under en mantel och gick med ryggen före in i det skandalomsusade tältet, lade manteln över den sovande, berusade och ensamme troshjälten, gick tyst och skamfullt ut, utan att nyfiket utforska interiören och den utblottade kraftkarlen. Det var beklämmande, men det måste överskylas. De hedrade trots allt sin far och det bestämde deras framtid.

Den lilla och luttrade församlingen på den nya jorden, utan impulser och lockelser från en förgiftad värld, blottar mitt i den familjära gemenskapen en gemen ondska, som hörde hemma i den gamla världen, vilken lurpassade och tog det tillfälle som erbjöds att demonstrera sitt inneboende och sin närvaro hos dem Gud benådat. Den embarkerade arken, och gjorde sällskap med de räddade ut på den nya jorden, där den manifesterade sig som okuvad orm-natur.

Korsets visdom uppenbarar Guds kraft och demonstrerar hur det omöjliga blir möjligt. Dessa förlorares vemod är djupt och allvarligt, men deras glädje är outsäglig.

Ur Midnattsropet.