Tag Archive | B Vidén

Omvändelsebudskapet!

https://midnattsropet.se/redaktionellt/omvandelsebudskapet/#more-8072

Omvändelsebudskapet

  202204Berno VidénLedare

Ledare av Berno Vidén

Ett anpassat evangelium. Seriöst debatteras frågan idag om att mixtra ihop ett budskap som passar in i dagens sekulära samhälle. I och för sig är inget annat att vänta om vi tänker oss oomvända människor och sammanhang där man inte anser sig vara kristna. Men något som är ofattbart är hur företrädare för bibeltroende kristna församlingar och samfund överhuvudtaget överväger att backa från centrala bibliska sanningar för att inte förlora politiskt och kulturellt inflytande i olika sammanhang, och främst, för att inte förlora ekonomiska bidrag man gjort sig beroende av för att driva sin verksamhet.

Som kristna har vi ett primärt ansvar att anpassa oss efter Guds ord och inte tvärtom. Nu finns det dock åtskilliga tolkningar som gör sig gällande i frågor som har med den kristna församlingen att göra. Ett exempel är synen på de yttersta tingen och tidpunkten för Jesu andra tillkommelse. När och hur ska det gå till? Ska Jesus komma före den tid bibeln beskriver som vedermödan eller efter? Ska den kristna församlingen vara med om en uppryckelse eller inte? Oavsett vilken syn vi har så är en sak säker: Jesus kommer snart! När han kommer, ja då kommer vi att stå där med förvåning och inse hur fastlåsta vi var i våra olika synsätt.

Vad jag vill ha sagt är att det finns frågor som inte är frälsningsavgörande. Själv älskar jag Jesu tillkommelse och tror att församlingen vilken dag som helst ska möta Jesus på skyn, grundat på den undervisning jag tycker mig se i Nya testamentet. Andra kommer till andra slutsatser, förhoppningsvis lika ärliga i sitt sökande. Det vi dock har gemensamt är tron på att Herren kommer!

En annan fråga som skiljer kristna åt är synen på de eviga straffen. Klassisk teologi talar om vad som allmänt kallas för ”den dubbla utgången”, det vill säga evigt liv eller evig pina i helvetet. Andra förespråkar en tolkning där den ofrälsta människans själ efter dom och straff upphör att existera, en så kallad annihilationslära – evig död. Vilken syn jag har är inte avgörande för min frälsning, utan frälsningen är och förblir en Guds gåva, som ger evigt liv åt var och en som tror och tar emot Jesus i sitt hjärta.

Vi kan fortsätta att ta upp andra mer eller mindre laddade frågor. Beroende på vilken tradition, kultur, levnadsvillkor osv. vi tillhör så upptäcker vi ganska snart hur olika vi tänker. Jag befinner mig just nu i ett haitiskt präglat samhälle i Dominikanska republiken med många evangeliska församlingar. Utan att gå in på detaljer så konstaterar jag att för mig som kommer från Sverige, så finns det saker och ting som är svåra att förstå sig på av traditioner och handlingssätt. Dock förenas vi kring något som är övergripande och så mycket större. Paulus skriver till församlingen i Korint om det primära och ”det allra viktigaste”: ”att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna” (1 Kor 15:3-4).

Det är sant att Jesus dog, men det stora för oss är att han dog för att befria oss från synden. Alla människor har syndat och saknar härligheten från Gud, men genom Jesu nåd kan vi bli friköpta från synden och förklarade rättfärdiga.

Det kommer alltid att finnas yttringar och detaljer som skiljer oss åt, men om något jag anser vara bra står i vägen för det som är det allra viktigaste, då gäller det att ta tag i det viktigaste och låta det få avgöra. Vi upptäcker då att evangelium är och förblir ett omvändelsebudskap för alla olika folkslag, att vi av nåd är frälsta genom Jesu Kristi blod, och inte genom gärningar.

Församlingens uppdrag i alla tider och under alla omständigheter är att lyfta fram frälsningsavgörande frågor. Kom ihåg att evangelium inte är en människolära utan en Guds kraft till frälsning. På pingstdagen i Jerusalem förkunnades evangelium med en sådan skärpa att det högg till i hjärtat på åhörarna. Man fick syndanöd, insåg vem Jesus var, att han oskyldigt lidit döden för deras synders skull. I desperation frågade man Petrus och de andra apostlarna: ”Vad ska vi göra?” Svaret kom direkt: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna.”

Petrus anpassade inte budskapet utifrån alla de olika inriktningar som fanns representerade i Jerusalem vid tillfället, så att var och en skulle hitta sin nisch utan att känna sig förödmjukad. Nej, budskapet var rakt och tydligt. Den som inte vänder om till Herren Jesus Kristus går evigt förlorad.

Omvändelse. Från vad? Hebreerbrevets författare betonar särskilt ”synden”. Vad är synd? Kort sagt: att missa målet, allt som för oss bort från frälsningen.

Vad är det då för frågor som mixtras med idag? Tyvärr det mest centrala vi har i evangelium, nämligen omvändelse från synden! En pingstpastor använde uttrycket omvändelseterapi i en videopresentation och blev efter påtryckningar från en liberal riksdagsman avsatt från sin tjänst. Riksdagsmannen hotade med att kräva att alla ekonomiska bidrag till pingströrelsen skulle dras in. Enligt tidningen Dagen har både pingstförsamlingen och pastorn bett om ursäkt och det kritiserade inlägget är borttaget. Allvarligt! När församlingen slutar att förkunna omvändelse från syndens väg blir den ingenting annat än en inomvärldslig institution med religiösa förtecken.

Det stiftas lagar som på olika sätt styr samfundens verksamheter. Frimodigheten att förkunna ett rakt och tydligt omvändelsebudskap förloras. I Sverige utreder regeringen just nu förbud till omvändelseförsök av personer som brottas med sin könsidentitet. Man söker tvinga kristna församlingar att anpassa bibelordet till samhällets gudlösa politik. Vapnet man använder sig av är effektivt: pengar – hot om indragna bidrag.

En annan frälsningsavgörande fråga är dopet. I den kyrkoekumeniska världen är det allmänt vedertaget att acceptera barnbegjutning, trots att bibeln tydligt undervisar om nödvändigheten av att låta döpa sig som en manifestation på omvändelsen. ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd” (Mark 16:16). Filippus ledde en etiopisk hovman fram till omvändelse och dop: ”När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: ‘Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?’ Filippus sade till honom: ‘Om du tror av hela ditt hjärta kan det ske.’ Hovmannen svarade: ‘Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son’” (Apg 8:36-37).

Miljontals människor förleds att förlita sig på kyrkans sakrament, vilket aldrig kan leda till frälsning. Nya testamentet är kristallklart i sin undervisning. Omvändelse och tro föregår dopet. Baptistteologen Beasley-Murray (1916-2000) skriver om dopet: ”Att höra evangelium i tron går före dopet, tron tar emot Guds gåva i dopet, och tron är den väsentliga principen för det kristna livet efter dopet.” Utan tro på Jesus blir dopet värdelöst, oavsett hur vacker dopceremonin kan te sig. Även om du låter döpa dig utan att tro på Jesus så blir dopet verkningslöst. I Nya testamentet upprepas flera gånger orden: låt er alla döpas; för att döpas; låt dig döpas etc. som en trons handling.

Att förkunna omvändelse är ingen gärningslära. Det handlar snarare om att komma till insikt om sin egen hopplösa situation. Hemligheten därtill är ett personligt möte med Jesus. I mötet med Jesus får vi syndanöd men också en fullständig befrielse från synden. Det budskapet passar inte in i vårt samhälle. Där gör man allt för att beröva tron på Gud och alla de värderingar vi får genom Guds ord.

Jesus sa i ett av sina eskatologiska tal att i den sista tiden kommer laglösheten att öka, kärleken kallna hos de flesta och att evangelium om riket ska förkunnas för alla folk. Sedan ska slutet komma. Hela världen är i den ondes våld. Utvecklingen mot ett antikristligt samhälle avancerar snabbt idag. Men till dess att Jesus kommer: fortsätt att förkunna omvändelsens budskap till frälsning och befrielse: “Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” (Apg 2:40) /B V

Maria

Efterreformatorisk kyrka eller väckelserörelse

Efterreformatorisk kyrka eller väckelserörelse

Text: Berno Vidén

Sverige präglades under 1900-talets början av dynamiska väckelserörelser. Under det så kallade reformationsåret, till minne av Luthers reformation, verkar både den Romerska katolska kyrkan och det Lutherska världsförbundet vilja radera bort den delen av historien. Med hjälp av kyrkopolitiska manifestationer och pompa och ståt inbjöds påven till Lund och Malmö för att tillsammans med Sveriges biskopar och andra kyrkliga företrädare inviga reformationsåret. Nu är det dags för nästa steg.
Den tidigare så föraktade och bibelförankrade Pingstväckelsen har under några decenniers tid neutraliserats till oigenkännlighet. Rörelsen äger idag knappast någon beröringspunkt med sina egna tidiga rötter. Det tidiga budskapet var Kristuscentrerat och uppmanade till uttåg från Statskyrkan och dess falska frälsningslära. Synen på barndop, ordinerat prästerskap, nattvard, konfirmation etcetera gjorde det omöjligt för en övertygad pingstvän att vara en del av Svenska kyrkan. – Utanför lägret! ljöd parollen.
Pingstväckelsen växte numerärt, och från att ha varit en andlig maktfaktor med Kristus och församlingen i fokus, med ett tydligt budskap om församlingens hållning till samhälle, partipolitik och synen på Jesu snara tillkommelse, förvandlades den successivt till en integrerad del av det omgivande samhället. Anpassningsförmågan gick hand i hand med politiska framgångar och kyrkoreligiöst inflytande. Med god hjälp av lockande statsbidrag blev man snart en erkänd kulturell enhet med taburetter i ekumeniska sammanhang och en plats i den ekumeniska organisationen Sveriges kristna råd.

Den 29 maj 2017 är det annonserat ”högtidsgudstjänst” i Uppsala domkyrka då ärkebiskop Antje Jackelén och pingströrelsens ledare Daniel Alm ska ”dialogpredika”. Arrangör är Sveriges kristna råd som i sin presentation av mötet kallar pingströrelsen för en ”efterreformatorisk kyrka” vars relation till moderkyrkan behöver bättras på. Mötet är ”ett viktigt steg på försoningens väg”.
Cirkeln sluter sig. Väckelserörelsen som bröt med Svenska kyrkans makt har profilerat sig som kulturkyrka och har avancerat långt i sitt återtåg in på den stora världskyrkans arena. Kyrkan före, under eller efter reformationen spelar inte längre någon roll. Allt sammansluts i en enhet där tiden före reformationen, då den Romerska kyrkan regerade, hägrar mest.

Vad handlade då reformationen om och vilka avgörande frågor ledde till att även den Lutherska kyrkan kom att betecknas som en kyrka man borde ta avstånd ifrån? Först och främst var det troheten mot Herren Jesus Kristus och bibelordet. Man verkar ha glömt att det fanns ett stort avfall och ett enormt maktmissbruk som orsak för de samvetsgranna väckelserörelser som växte fram. Förföljelsen från kyrkans sida mot läsare och vederdöpare var grym men som både historia och nutid lärt oss; förföljelsetider är väckelsetider.
I och med att kyrkan förlorade politisk makt tappade man också kontrollen över folket. Metoderna fick bytas ut. Istället för förföljelse lockades nu frikyrkorna tillbaka till moderkyrkan. Det stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925 var historiskt. Redan då var inriktningen mycket liberal och anpassningsbar.
Under kyrkans tidiga historia var det uteslutet att en präst skulle kunna lära ut något utanför kyrkans bekännelseskrifter. Där var Nathan Söderblom banbrytande. Han var inte bara en förgrundsgestalt inom den ekumeniska rörelsen. Han var också befriad från Skriftens auktoritet. Han förnekade Jesu gudom och såg på bibelns under som religiösa begrepp. Fysiska under som Jesu jungfrufödelse och hans uppståndelse från de döda ansågs vara sagor.

Pastor Alms predikokollega Jackelén har som bekant samma liberala syn på bibliska sanningar. Svenska kyrkan bryr sig inte nämnvärt om teologi, utan det viktiga är enheten mellan kyrkorna och religionerna! Ta exempelvis det här uttalandet av ärkebiskopen: ”Det är självklart att muslimer och kristna ber till samma Gud. Jag tror att vi i framtiden kommer att inse att vi har mer gemensamt med troende i andra religioner än med dem i vår egen tradition.”
Väckelsens pionjärer har dött för de bibliska sanningar som nu redigeras bort i enhetens namn. Det är inte för intet som bibeln allvarligt varnar för det berusande skökovinet, det som gör att avfallet prisas och drar oss bort från en rätt kunskap om Jesus Kristus. Låt dig inte bedras av ekumenikens fagra ord. Det finns ingen biblisk uppmaning om att försonas med kyrkliga institutioner. /Berno Vidén