Tag Archive | kyrka

Då kyrkan blir ett människoverk /Aktuell predikan av Arne Imsen från 1975

Människan älskar att slå sig till ro och bygga. Hon skapar kyrkosystem, heliga platser och bygger tempel. Hon kommer längre och längre bort från originalet och avlägsnar sig därmed också från Jesus Kristus.

Den nytestamentliga församling-ens erfarenhet var att det som gjorde dem till bedjare var inte deras helgelse, utan fastmer den nöd och det tryck de levde under. Dessutom den totala bristen på alternativa lösningar, då det inte fanns någon annan att vädja till. Den konkreta situationen gällde: Varifrån skall min hjälp komma? Det var alltså inte fråga om att välja alternativa lösningar. Det fanns bara en möjlighet och det var att Gud grep in, annars var man utlämnad. Jag tror och har den förtröstan till Gud att han genom sin mäktiga ande kommer att verka fram det som ska verkas fram, med de medel som behövs för att detta ska ske.

Det var inte den väldiga andedopsupplevelsen som gjorde dem till själavinnare. Benägenheten till kyrklighet har funnits hos människan i alla tider. Hon vill gärna skapa något själv, och bygga upp något omkring sig. Tendensen gjorde sig också gällande i den urkristna försam-lingen, hos de nyandedöpta.

De ville gärna göra hela den här anderörelsen till en inomjudisk sekt och hade redan satt upp gränser för Guds möjligheter och verk; andedopet var till för judar. Därmed fanns tendenser till inlåsning och insnörning. Ingen tycks vara helt befriad ifrån denna belastning. Det var faktiskt inte andedopet som gjorde dem till bärare av budskapet, i varje fall inte det som fick dem i rörelse, utan det var förföljelsen.

De blev kringspridda.

Det var inte så att de drog åstad frivilligt, utan de blev utsända. De tvingades bryta upp. Det kan inte överföras på ett andligt område så att det kan sägas att det här var speciellt andliga upp-levelser. Det var ett uppbrott som betydde skilsmässa från arbetsplatser och hem och kolossalt många inbördes dramatiska scener. Vi har svårt att förstå det här, för vi har inte levt under motsvarande förhållanden. Vi ser gärna evangelisationen som något idylliskt och nästan romantiskt. Men här möter vi det oerhörda skeende då politiska åtgärder i form av religionsförföljelse, politiska åtgärder mot den urkristna församlingen, ledde till att den mänskligt sett slogs sönder. Alla utom apostlarna blev kringspridda, och de gick omkring och förkunnade evangeliets budskap. Genom denna förföljelse var det några som kom ned till Antiokia, och där började förkunna evangelium och vittna om Jesus också för andra än judar. På så vis upp-står den första blandförsamlingen av judar och hedningar.

Vi kommer att få göra erfarenheter som inte smakar gott för det köttsliga jaget. Jag tror att det vi själva har byggt upp med nödvändighet måste slås sönder. För att vi inte ska bli kyrkobyggare måste det slås sönder, och vi får tacka Gud att han är så nådig att han tillåter sådana saker komma över våra liv.

Det fanns andra tendenser i den urkristna församlingen som bröt igenom senare. Vi ser församlingens urkristna vision och får använda uttrycket idealism. Församlingen bryter upp och kastas ut i periferin – och slår sig till ro igen! Märkligt.

Bryter upp, kastas ut – och igen slår sig till ro.

Man börjar på samma sätt med ett nytt kyrkobygge. Man skapar en ny organisation och ett nytt kyrkosystem, med nya heliga platser och nya tempel med sakrala anordningar och system. Så småningom finns återigen hela denna märkliga institution som kallas kyrkan; det bedrövligaste som existerat i hela historien. Människan slår sig till ro, och sätter igång att bygga. Det är så skakande, därför att ju längre man kommer bort ifrån den ursprungliga urpingstupplevelsen, ju längre man kommer bort ifrån Jesus Kristus och hans omedelbara och direkta närvaro, dess mer gör sig alla dessa konstlade anordningar märkbara på praktiskt taget alla områden.

Istället för martyrium och lidande, kommer helgonkulten. Det var inte längre fråga om att förenas med Jesus i hans lidanden, utan att identifiera sig med helgonen, som i generationerna förut hade lidit. Man bekransar deras gravar och ber till dem om deras hjälp. Istället för en levande, verksam församling, den lidande och förföljda församlingen, den smädade och föraktade församlingen, så kom kyrkan. Kyrkan som avskiljer kristendomen förkroppsligad i inomvärldsliga institutioner.

Det i särklass vidrigaste som existerar på jorden, är kyrkan.

Det här är oerhört skakande och all-varligt, för vi är inte kallade att bli en kyrka. Kyrka och kristendom är sällan samma sak. På grund av bristen på levande kristendom, uppstår kyrkan. Men då den helige Ande bor i enskilda kristna, då är de en levande församling. Ingen institution, utan individer, uppfyllda av den helige Ande. Det är fullständigt omöjligt att ringa in eller fånga in den, för den är omätbar. Det är fullständigt omöjligt att förvandla den till ett instrument i makthavares händer.

Församlingen blir som vinden som blåser vart den vill. Varenda levande kristen blir en rörlig, av Guds Ande ledd individ. Här ligger provokationen emot allt institutionsväsende, förenings-väsende, skökoväsende. Emot all förstelnad kristendom, all formalism.

Här ligger själva hemligheten, här ligger utmaningen, pris ske Gud! O, vilket budskap! Kristus är uppstånden och vi är uppståndna med honom. Jesus Kristus är Herre, och vi underordnar oss inte något system som övertar de funktioner som vi endast förknippar med Jesus Kristus själv.

Halleluja för den levande Gudens församling, som aldrig kan bli organisation eller institution, men en kropp av levande lemmar – inte av proteser och kryckor, utan av en levande, funktionsduglig kropp. I den kroppen är vi lemmar. Och där är Jesus Kristus huvudet.

Inför detta oerhörda känner vi vår kolossala brist och ofullkomlighet. Det går bra att i möteslokalen tala om dem som blev utkastade i periferin, men imorgon kanske det är vår egen erfarenhet. Frågan är om vi är förberedda för detta. De hade hört Jesu ord. Han hade talat om vad som skulle komma. Det var inte ett ämne för uppbyggelsepredikan, utan det var en information om konkreta ting som skulle vederfaras dem var och en.

Jesus gör klart för alla sina lärjungar i alla tider:

På samma sätt som världen och religiositeten har behandlat lärjungens Mästare, så kommer de att behandla lärjungarna.

Han gör klart för dem att på samma sätt som han blev upp-höjd, så skulle också de bli upp-höjda. Det är något så förunderligt och märkligt och storslaget på samma gång, att på samma sätt som han hade fått bära sitt kors, skulle vi få bära vårt kors. Hans fattigdom skulle bli lärjungens fattigdom. Hans anonymitet blir vår anonymitet. Vi kan aldrig bli kända i världen och vi kommer alltid att bli felbedömda. Världen känner oss inte och ingenting av det vi håller på med förstår de, för de förstår inte vår Mästare. Den dagen de förstår Honom, kommer de att förstå oss. Men så länge de inte förstår honom, kommer vi att vara något förborgat, och därigenom något upp och nedvänt. Det är oerhört skakande att se hur Jesus under hela sin verksamhetstid bevarade sin anonymitet. Finns det ett enda ställe i evangelierna där han kallar sig själv Messias? Men efter uppståndelsen ifrån de döda då han sitter på Faderns högra sida i härligheten, då möter han Paulus och säger: Jag är Jesus, den som du förföljer.

Paulus hade förföljt de kristna. Och då sade han som satt på Faderns högra sida i härligheten: Jag är Jesus, den som du förföljer! Den förhärligade Jesus träder här fram, men aldrig under förnedringstiden. Namnet han bär, hade han fått, men han använde det aldrig. Det namn han bar under förnedringstiden, hade Gud gjort till hans ärenamn. Ty Gud har gett honom det namn som är över alla andra namn.

Efter uppståndelsen ifrån de döda får han ytterligare ett namn.

Då är han inte längre bara Jesus från Nasaret, utan då är han Jesus Kristus. Men inte bara Jesus Kristus, han får också namnet Herre, ty honom har Gud gjort till Messias och Herre. Efter uppståndelsen ifrån de döda har han satt sig på Faderns högra sida i härligheten, och då är han Jesus Kristus, vår Herre. När församlingen bekände att Jesus Kristus är Herre, tog den upp kampen och provocerade fram hedendom och judendom.

Att säga till en jude att Jesus var Messias var ohyggligt. Att säga till en romare att Jesus var Herre, var förfärligt. Jesus var Messias, den Smorde, Jesus var profet, Jesus var präst och Jesus var konung. Därmed reducerades alla andra till rätta proportioner. Han som dog på ett kors utanför Jerusalem var Messias, profet, präst och konung. Under tiden som ni gick och väntade på Messias, så dödade ni den Messias Gud sände. Ni fortsätter att vänta på er Messias, men Gud har sänt honom, han har kommit – Jesus är Messias!

Vilken bekännelse! Att säga till romarna som representerade den militära och politiska makten, och överhuvudtaget allt som kan sammankopplas med makthavare och maktmedel – att säga till dessa att Jesus är Herre, det var att reducera hela det romerska systemet till rätta proportioner. Ett världsrike förgås, men Guds rike förbliver.

Halleluja! De som ska överleva är inte de som idag sitter på taburetterna och tronerna, utan det är martyrerna, de som ni har slaktat, de som ni har kastat för de vilda djuren. De som har lidit döden under de mest grymma och förnedrande förhållanden. Det är dessa som representerar det kommande Gudsriket som förbliver.

Aldrig har jag sett att denne Jesus som Gud gjorde till både Herre och Messias vid något enda tillfälle träder fram till judarna och säger: – Jag är Jesus. Han kallar sig inte ens Jesus. Han utger sig heller inte för att vara Messias, utan han säger: – Vem säger folket Människosonen vara? Förstår du?

Man kommer inte till Jesus med logikens hjälp. Man kommer inte till honom med naturvetenskapliga bevis som grund. – Vem säger folket människosonen vara? Och så får man veta: några säger – andra säger … Det är helt uppenbart att man samman-kopplar människosonen med något religiöst, något andligt. Var och en har sin kunskapsnivå, sina erfarenheter, sina referens-ramar och sina möjligheter. – Vem sägen då I mig vara? – Du är Messias, den levande Gudens son. Halleluja! – Salig är du Simon, Jonas son! Ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himmelen.

Ära vare Gud och Lammet!

Det hade inte skett genom någon intellektuell bevisföring. Jag tror inte att det hade gått att hålla ett teologiskt seminarium med Petrus, fiskaren från Galliléen. Och ändå visste denne fiskare från Galliléen mer om sin tid, om händelserna, om himmelrikets aktiviteter och Gudasonen, än överstepräster, rabbiner och tidens förnämsta teologer. Kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himmelen. Så finns det följaktligen möjlighet att ha en individuell kommunikation med den eviga världen. Man kan både få information och bekräftelse så att man både kan se och höra. Man kan både leva och tjäna under Gudsrikets inflytande och med Gudsrikets kraft.

Så säger Jesus vidare: Du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min församling. Det kan nästan se ut som om Jesus sa att på dig Petrus ska församling-en vila. Men det gör han verklig-en inte. Vad var det för grund som där lades? Den byggdes på bekännelsen om att Jesus är Herre. Du är Petrus – klippa eller sten. Och på dig ska jag bygga min församling. Vad är det för urklippa som församlingen vilar på? Det är detta att Jesus är Herre. Och därmed är det också sagt att församlingen inte är ett upprört hav – församlingen är en klippa. Det enda fasta i tillvaron är Jesu Kristi församling. Det enda säkra och verkligt trygga är att Jesus Kristus är Herre. Detta får vi bekänna och detta får vi tro, och utifrån detta får vi tjäna. Ditt liv, för var och en som tror på Jesus, är i hans händer. Han vet vad han ska använda av tröst, förmaning, hugsvalelse och tuktan för att få fram sin avsikt med ditt liv. Då gäller det bön och själavinnande och allt som överhuvudtaget måste till för att det inneboende livet ska bryta ut i full härlighet och vi ska bli det han vill – både i den här tiden och i den tillkommande. Det är ännu inte uppenbart. Det finns där som fördolda och hemlighetsfulla resurser.

Jesus sa inte: Jag är Jesus, jag är Messias.

Han använde ett tredje uttryck som leder tankarna till Danielsboken, där vi ser syner dra fram för våra ögon. Vi ser vilddjuren och Människosonen, och bilder av alla de andra rikena och väldena. Det är vilddjursvälden och där finns också ett välde som bär himmelens härlighet till oss och som presenteras som Människosonen. Då Jesus talar om Människosonen säger han inte ens: Jag är Människosonen, utan han talar i tredje person, vilket innebär distans till dem som var där. Han talar i Johannes kapitel 6 om Människosonen, och om att äta hans kött och dricka hans blod. Där ser vi hur han ställer sig till sin samtids makthavare och maktkonstellationer, till massans reaktioner.

I honom kan vi se hur församlingen ska handla i alla tider. Man kan inte placera in församlingen i något annat sammanhang än det som är förenligt med hennes eget väsen. Församlingen är fullständigt artskild ifrån all-ting annat i tiden.

Inför detta gudomliga uppdrag som Jesus har anförtrott sin församling, sanktionerad av sin Fader som är i himmelen, är det helt uppenbart att vi måste känna oss oerhört enkla, bristfälliga och ofullkomliga. När vi ser vad Jesus vill att vi ska vara, och i Ordets ljus upptäcker vad vi är, så måste vi bli förtvivlade. Vi skulle vilja göra några jättekliv framåt på praktiskt taget alla områden, och erövra stora områden som är ointagna. Vi har sett och i anden anat dem, men vi har inte gjort det vi tycker att vi borde ha gjort. Det har gått för sakta.

Jag har ett speciellt budskap till dig som vill framåt. Det här är inget generellt budskap, utan det är till den som vill framåt på trons väg och som upplever detta så nödvändigt så att han eller hon inte diskuterar om vad det kostar, utan upplever det inte bara som en ynnest, utan mer som en livsnödvändighet. – Jag måste vidare på trons väg och har inte något val, därför att broarna bakåt är redan sprängda. Det finns inga reträttvägar eller några möjligheter att gå någon annan väg.

Det här är budskapet: ”Så trösten nu varandra med dessa ord” (1 Tess 4:18).

Det finns många kristna som behöver tröst, men det är verkligen inte alla. Jag vill avgränsa budskapet ytterligare. Den här trösten gäller naturligtvis inte Laodiceakristna. Då hamnar det fel. Den Laodiceakristne ska inte tröstas, han ska väckas. Det här gäller heller inte Efesuskristna; en Efesuskristen ska inte tröstas, han ska avslöjas. Förlusten av något väsentligt ska uppenbaras. Men det finns kristna som ska tröstas, det är de som kämpar. Många kämpar dock på ett felaktigt sätt. De kanske har förivrat sig på vissa områden och därför också upplevt trötthet, kanske också mött besvikelser. Det är till dig detta tröstens budskap nu kommer.

Jag riktar mig till dig som inte önskar något annat än att komma in i bönelivet, men känner dig som en misslyckad bedjare. Du som vill göra praktiskt taget vad som helst för att bli själavinnare, men är en misslyckad själavinnare. Du har gett offer till Guds verk och du har bedit. Ändå tycker du att resultatet är magert. Du har inte sett människor i din omgivning komma till tro på Gud eller annat inträffa som du räknade med skulle ske som en naturlig konsekvens av din egen överlåtelse åt Gud. Nu kommer jag med ett tröstens budskap från Jesus Kristus, han som är vår Herre. Han säger att det har skett mycket mer än du anar. Det är bara det att du har inte sett det. Du har inte sett det ännu, men du ska få se det. Den stora skördedagen väntar. Den skördetiden är inte väckelseperioder vi upplevt i Sverige eller på andra platser. Men det kommer en stor skördedag.

Den stora skördedagen vi kan läsa om i Jakobs brev. Församlingen ska hemförlovas, och då vi kommer hem konstaterar vi:

– Men gode Gud, finns dessa här!

Om vi går till Jakobs brev, så finns det en ton i femte kapitlet, som är både upprivande och tröstande på samma gång. Upp-rivande, för att där beskrivs förhållanden i den här världen som är vidriga, ja vedervärdiga. Förhållanden som varenda människa med ett rent sinne och rätt-färdighetskrav i sitt bröst upp-lever som orsaker till ohyggliga slitningar.

Jag kan inte låta bli att läsa den här delen som vänder sig till de rika på ett alldeles speciellt sätt, och de som har drabbats av de rikas förtryck. Vi möter de starka och de svaga och det finns något så oerhört gripande och skakande i den här beskrivning-en. Den är så kolossalt historisk och verklig. Det är förhållanden som det tydligen aldrig går att få någon ändring på här på jorden, och det finns kristna; goda helgon, som får leva under villkor som ter sig så ohyggliga och svåra. Vi läser:

–Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände som skall komma över eder.

Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal; edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert kött. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna (Jak 5:1-3).

Det är en beskrivning på människor som inte alls hade förstått sin uppgift och sin tid. Vi läser vidare:

– Se, den lön … Här har vi den mänskliga egoismen i religiös förklädnad. Hajarna, som också gömde sig i den kristna gruppen. Egoisterna, profitörerna och förtryckarna som dolde sig i den kristna gruppen, och som inte heller drog sig för att utsätta syskonen för denna oerhörda förnedring och förödmjukelse.

– Se, den lön I haven förhållit arbetarna som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron. I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar; I haven gött eder av hjärtans lust ”på eder slaktedag”. I haven dömt den rättfärdige skyldig och haven dräpt honom … (Jak 5:4-6)

… och nu väntar vi på en uppgörelse. Vem ska ta hand om de förtrycktas sak och föra den fram till en rättvis behandling och skapa rätt-färdiga förhållanden? Man känner indignationen i sitt bröst och man skulle vilja gå till aktion mot allt det onda som finns i tiden. Man skulle vilja ändra på de sociala förhållandena och de politiska, ge lättnad för alla, för hela släktet. Man skulle vilja ha bort slaveriet och förtrycket. Inte sant? Det ligger i vår natur att vi skulle vilja ta itu med missförhållandena och vi skulle också gärna vilja använda Jesus som profet, som idégivare, som instrument för denna rättfärdiga kamp för det vi kallar människovärdet. Men vet du hur detta sammanhang slutar? Den sista meningen gör att hela den oerhörda kamplusten sjunker till ett intet, för det står:… han står eder icke emot.

Det finns ett lidande som egentligen inte hänger samman med förhållandena i samhället, hur bedrövliga de än kan vara. Det finns locktoner som vill ha oss engagerade i kampen för rättvisa på jorden. Vi tycker att vårt evangelium, vårt budskap och vår kärlek är maktfaktorer som bör komma in i den kampen för att åstadkomma rättvisa. I Afrika, i Amerika, i Skandinavien, i Sverige. Men vi kan inte ställa upp i den kampen. Varför icke? För vi vet att då det ena systemet har rasat så ersätts det av ett nytt. Det ligger i själva den onda dynamiken.

Systemen förändrar knappast.

Vi möter bara nya individer i de gamla rollerna. Rätt vad det är så är de förtryckta förtryckarna, och så är vi där igen. Från privatkapitalist till statskapitalist. Från envälde till massdiktatur. Det sitter långt djupare än så. Man kommer inte tillrätta med de här problemen genom politiska aktioner eller genom sociala insatser. Hur gärna vi än skulle vilja dela med oss och ta både vårt eget och de rikas goda och överföra det till de fattiga, ja, ge till dem som behöver. Men det är inte där grundproblemet sitter. Därför låter vi den striden vara. Vi överlämnar den åt Herren. Han kommer. Han har hört ropen, han ska också fälla domen och avgöra striden och han ska göra det med hast.

Men vi har en kamp. Det är inte en kamp för mat och dryck, vare sig för oss själva eller andra. Det är inte för kläder, inte heller för hus och hem. Men vi har en kamp. Vad är det för kamp? Det är kampen för människors frälsning. Vi beder: Herre, ge oss idag vårt dagliga bröd. Vi är beroende av Guds hjälp och Guds välsignelse för vår existens, vi vet det. Men det är inte detta vår kamp ytterst gäller. Det gäller inte vår komfort, inte heller vår materiella eller fysiska nödtorft. Det gäller människors frälsning.

Då kommer vi in på ett område där vi också erbjuds olika möjligheter. Det här är inte någon rekryteringsfråga för att rekrytera medlemmar för att församlingen ska bli stor, ansedd eller imponerande. Det handlar inte om insatser eller aktioner. Det handlar om något helt annat. Det handlar om frälsning. Ett faktum är att ingen kan komma till Jesus om han inte blir dragen av Fadern. Det är ingen mening med övertalningar. Jag tvivlar också på kampanjer. Jag tror inte heller att det hjälper särskilt mycket med våra yttre och ytliga aktiviteter. Men det finns ett rop som har stigit upp från de heligas hjärtan i alla tider.

Du möter i Gamla testamentet kampen för livet och för att fortplanta budskapet.

Att fortplanta för att ge liv till andra. Det tar sig det här uttrycket: ”Ge mig barn, annars dör jag.” Ska familjen tillväxa, så räcker det inte med adoptioner och associering. Det måste nytt liv till; andliga födslar. Det finns ett område där vi känner Herrens kallelse och maning till insats. Det är också där vi känner vår fruktansvärda begränsning, och där vi får lida av att det tar så lång tid innan det vi väntar sker. Men då heter det:

– Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn. Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära (Jak 5:7-8).

Åkermannen vet vad som är hans uppgift. Han vet vad han måste göra, han vet också om sin egen begränsning. När han har myllat ner säd i den bearbetade jorden, då måste han dra sig tillbaka. Han räknar med livets inneboende egenskaper. Man sår inte bara genom att predika och sjunga, ha möten och gudstjänst-er. En såningsman i Guds rike är på samma gång själv säden. Han är både säd och såningsman.

Rikets barn är säden, sa Jesus.

Varje dag sår du. Du har skäppan med dig. Du behöver inte öppna din mun och säga ett ord eller sjunga en sång – ändå sår du. Det kan vara en trons gärning, som är ett utsäde som faller i jorden.

Du har ingen aning om vad som äger rum. Du har sått något utan att du själv har den blekaste aning om det, för du är säden. Det är ordet i dig och ordet genom dig. Det är Jesus i dig och Jesus genom dig. Antingen du är borta eller hemma så sår du oupphörligt. Och du bestämmer också själv vilken åker du ska så i. I köttets åker eller i Andens. Det står inget där om utsädet, det står om åkern. Du kan använda samma säd i de olika åkrarna. I köttets åker och skörda död. Eller i andens åker och skörda liv.

Du sår genom din utstrålning. Genom friden som bor i dig. När du känner dig ångestladdad och fruktande så sår du. Kanske just din egen sorg blir ett utsäde. Och du bevattnar säden genom dina egna tårar. Så är det för en levande kristen. Du kan vara i en verkstad, du kan vara på sjukhuset, du kan vara på gatan. Du kan vara på ditt kontor, du kan vara i hemmet. Var som helst. Du sluter till dig och lever för Jesus. Du är inte med i den allmänna jargongen som finns på alla arbetsplatser, utan du är på ditt sätt avskild. Inom dig finns ett område dit ingen når. Du är avskild för Herren Jesus Kristus. Och du sår. Rätt vad det är kommer du in i ting som du inte kan begripa vad det handlar om. Du kan ligga i din säng på natten och gråta. Du vet egentligen inte vad som är orsaken. Vet du vad det är? Det är utsädet som bevattnas.

Det är inte i första hand dina proklamationer, ord och åthävor, det är inte det yttre mönstret och beteendet som är det mest avgörande. Du sår. Det är Ordet som verkar i dig och genom dig. Rätt vad det är så är det någon som överlämnar sig åt Kristus. Någon blir frälst på din arbetsplats eller i din omgivning.

Man undrar: vem har varit själavinnaren? Han eller hon kanske av en tillfällighet har hamnat på något möte och alltsammans ser ut som en ödets nyck. Så börjar man titta med andens ögon bakåt, och så ser man att längst där bak finns en troende som just i ett speciellt tillfälle kom att förmedla det här sädeskornet som sjönk ner i den människans hjärta. Och så den dagen då Herren söker dem så faller de som mogna frukter till Kristi kors.

De är bearbetade och färdiga. Inte genom teologiska debatter och diskussioner, utan bara genom närvaron av en gudfruktig, på Jesus Kristus troende människa. Där har såtts någonting. Och rätt vad det är så kom en skörd.

Du behöver inte bli en namnkunnig predikant, evangelist eller sångare för att vara en såningsman. Du sår dagligen i din omgivning. Jag tror att skörden kommer att bli rik och underbar. Vad skulle alla stora evangelister och skördearbetar ha varit utan dessa skaror av förebedjare de haft omkring sig, utan alla dessa anonyma kristna som genom sitt liv, sitt vittnesbörd och sina böner och sin dagligt uthålliga målmedvetna överlåtelse, tillförsikt och förtröstan skapat atmosfär och möjligheter för den helige ande att få fäste i en människas liv. Många har kanske inte sett någonting och tycker att mänskligt sett är alltsammans spolierat. Och ändå säger Skriften triumferande: Så biden nu tåligt… Den stora skördedagen har ännu inte kommit.

När är den stora skördedagen?

Jo, när Herren tar upp alla sädeskorn ur jorden. Då alla de som dött i tron på Herren Jesus Kristus lyftas upp i luften, Herren till mötes, och den stora syskonskaran ska presenteras i den eviga härligheten. Då ska vi få se att vi har syskon vi inte anade. Helsyskon. Och vi ska få uppleva att vi har del i deras frälsning. Vi bidar tåligt till den stora skördedagen.

Vi tävlar inte med organisationerna för att få en större numerär och mera makt. Varje nummer i en matrikel betyder en pinne i predikantens karriärstege och varje krona betyder mera makt. Vi är inte med i den konkurrensen. Vi önskar att människor ska födas på nytt till en levande tro på Jesus Kristus.

Skulle det nu vara så att vi inte får se dem komma in i vår kyrka, vår grupp, vår församling, så räknar vi med det stora, jättelika församlingsmötet på den stora uppropsdagen, då ska vi möta dem slutfrälsta. Då ska heller ingen strida om att det här var vår kyrkas medlem. Då är den kampen definitivt förbi. Där finns utrymme för hela skaran. Kyrkan har aldrig vunnit någon. Själavinnandet har gått från individ till individ, från människa till människa.

Tappa inte taget. Förlora icke modet. Var frimodig, uthållig och ståndaktig. Håll ut människa! Den stora skördedagen kommer med hast! Det är när Frälsaren själv kommer. Låt oss lämna statistiska beräkningar, omdömen och värderingar till dess, för då blir det rättvist. Då kommer var och en att bedömas utifrån sitt jordelivs gärningar. Då kommer vi att se det i det sammanhang där det rätteligen hör hemma.

Detta budskap är skrivet till främlingar som genom den nya erfarenheten de hade gjort kände sig bortkomna i alla sammanhang. Det är inte skrivet till helgon, utan till en samling fumliga och drulliga individer, som inte riktigt visste hur de skulle bete sig efter det att de kommit till tro på Jesus Kristus. För en del var det en överhettning i känslolivet som inte bara gränsade till fanatism, utan drog över fanatismens gränser. De passade inte in någonstans riktigt längre. De fick hugg här och slag där. De passade inte, för de hade ingen tillkämpad kultur.

Det var livet som en vårflod som inte gick att styra och forma. Det kom bara. Det fanns inget tillkämpat mönster. De såg Jesus i alla dimensioner, på alla nivåer. Överallt, genom allt var det Jesus! Vår Herre Jesus! Allt var så stort och underbart och storslaget, så fantastiskt! Så det här med arbete blev så löjligt, dumt. Att hålla på och jobba, när vi väntar på så stora ting! Det verkar ju så oerhört malplacerat. De tog konsekvenserna av allt detta, och slutade jobba. Och så väntade de istället.

Men det finns ingenting som är så farligt som just sysslolösheten. Och det är heller inget så farligt som när vi ska försöka fylla ett tomrum med någonting. För de här människorna måste det bli klart att Jesus är överallt. Han är i gruppen, i församlingen, han är med oss överallt. Vi har honom i vårt arbete. Han står bredvid oss och han hjälper oss också när vi är i den dagliga gärningen. Den undervisningen var alltså nödvändig för dessa kristna som hade den här ivern, fanatismen, denna heliga längtan. Det var helt omöjligt att han skulle dröja en hel mansålder. De levde i evigheten, och evigheten var i dem. Jesus kommer – idag! Jesus kommer imorgon. Åh, han kommer! Entusiasmen gjorde dem till främlingar. De passade inte in någonstans.

Så skriver Paulus brevet. Det är inte en förmyndare som skriver till tuktade, utan det är en främling som skriver till främlingar. Ty den verklige främlingen var Paulus. Han var både bostadslös, hemlös, fattig och utblottad på allt. Ändå gör han klart att det är ingen som har arbetat som han. Han för alltså in ytterligare en dimension i deras fräls-ningsupplevelse. De som levt i ockuperat land förstår det här bättre. För det här är egentligen en hemlig skrivelse till människor som lever i krigs- och farozonen. I ockuperat land, nästan på fientligt territorium. Jag vet hur det var under krigsåren då den norske kungen var i London. Det var förbjudet att ha radioapparater, och det var förbjudet att skicka meddelanden från den norska regeringen till kungen. Vi drog fram på illegala vägar. I buskarna, i källare och på vindarna låg det konungatrogna, väntande folket och lyssnade på nyhetsrapporterna. De vägrade acceptera de nyhetsrapporter som ockupationsmakten förmedlade. Det var styrt och tillrättalagt för att passa deras propaganda. De vägrade ta emot den. De väntade. Och under slaget på kavajen hade de dolt ett VH7. Det betyder Vi vinner, Håkon 7. Det var kungens trogna som låg på vindar och källare och i buskarna och lyssnade på rapporterna från kungen i London. De var i sitt eget land, men ändock på fientligt territorium och i ständig farozon. De fick inte höra och ännu mindre läsa de illegala beskeden som kom genom tidningarna som kallades för ”undergroundaviser”, då de kom. Vi läste dem i smyg.

Det är något av detta vi upplever, vi som tror på Jesus. På fientligt territorium, makter omkring oss. Vi får knappt lyssna, men vi lyssnar ändå. Vi har våra anonyma samtal med hemmet. Vi får våra hemliga brev och rapporter genom budskapet. Och så upptäcker vi att budskapet som kommer därifrån, det stämmer inte med budskapet som kommer via andakterna i Sveriges radio, från predikstolarna i kyrkorna. Det är en otrolig skillnad, det stämmer inte. Främlingsmark. Fientligt territorium. Men vi ser fram emot att kungen ska komma tillbaka. Det här är bara en period. Han kommer!

Men det var några som verkligen inte fann någon tröst i att kungen skulle komma tillbaka.

Det var de som förrått kungen och sitt land. Vi kallade dem då quislingar, femtekolonnare. De hade allierat sig med fienden och gick hans ärenden. De var också norrmän, men för dem var budskapet om kungens återkomst ett skräckens budskap. Men så kom den stora och oförglömliga dagen för alla dem som sett fram emot att kungen skulle komma tillbaka. Den norske kungen återkom, och jag glömmer aldrig den dagen.

Jag ser bilden på den levande församlingen som väntar sin konung.

Vi lever i fiendeland och upp-lever trångmålet och förtrycket. Fattigdomen, bristen, nakenheten, smädelsen. Vi känner alltsammans, vi tycker att vi har ingenting riktigt äkta, vi har inte råd med någonting. Men glädjen är äkta och sann, därför att vi har sett Honom, han kommer tillbaka.

Mina älskade vänner, i sanning, Jesus skall komma. Han skall komma för att hämta dem som hör honom till. Och evakueringsplanerna är nu framme vid sista stadiet. Rätt vad det är så träder de i funktion. Den sista frälsningsplanen för församlingen verkställs, och församlingen går för att möta sin Konung.

Syskon, han ska komma. Så trösten varandra med dessa ord. Det är inte vilddjursregementena och regimerna som ska överleva. Det är Människosonens; detta anonyma rike, detta anonyma folk som man inte riktigt visste vad det var eller vad det ska bli. Det ska bli uppenbart och de som väntar ska inta sina sanna och rätta funktioner i den gudomliga frälsningsordningen. Det ska bli uppenbart, ty de ska bli lika honom och evigt få vara tillsammans med honom.

Syskon, han ska komma. Jesus är Herre! Så trösten nu varandra med dessa ord. Halleluja! Amen.PUBLICERAT I MIDNATTSROPETUNDERVISNING

Maria

Karismatiska ledargestalter kan vara psykopater

Från länken har jag hämtat en artikel om psykopater i samhälle o ‘kyrka’

http://bibelfokus.se/blogg/120416

Jag såg en gång ett mycket intressant avsnitt av vetenskapens värld. Det handlade om psykopater. Naturligtvis togs seriemördarna upp. Men det intressanta i programmet var att det finns många psykopater som inte är mördare. Det är psykopater som lever mitt bland oss. De är ofta stora starka ledare i olika sammanhang, inte minst i näringslivet. Dessa kallas vanligen inte psykopater, även om de är det. De kallas starka karismatiska ledare, och detta bekräftade vad jag länge tänkt och trott.

Dessa personer är lite som trollkarlar. De kan köra över allt och alla för att nå sina mål. Få märker något då de ger sken av att vara en känslig människa som har förståelse för andra människors känslor. Men det är en förvillelse. De är känslokalla inför andra människor och massakrerar andras känslor för egen vinnings skull. Deras känsloregister är ett annat. De saknar empatisk förmåga. Något som vi andra har. Och – inte sällan vill de ha din tid, din uppmärksamhet, din dyrkan, och kanske även dina resurser och tillgångar.

Dessa personer är enligt forskare oerhört karismatiska, charmerande, insmickrande (smicker är en av människans värsta fallgropar) och manipulativa. De invaggar människor i tron att de är med i något stort och att de som ledare kan leda många framåt i detta stora. Många människor som fastnat i dessa psykopaters nät är ofta så manipulerande med att de inte ens förstår att de bara är ett redskap för en psykopat/karismatiker som söker sina egna marker och höjder. Din fysiska eller andliga död är för dem betydelselös.

Fungerar inte ovan nämnda slimmade tillvägagångssätt så blir psykopaten ofta hotfull. Då för de in sina anhängare i ett själsligt skräckkabinett av underminering, osynliggörande och rena hot av olika slag. I trossammanhang attackeras ”offrets” tro på olika sätt. De använder sig naturligtvis av de klassiska härskarmetoderna för att kväva allt motstånd.

Dessa psykopater begår inga fysiska mord. De kväver sina undersåtar själsligt, andligt och stjäl all deras energi tills de är lydiga marionetter. Hjälp får de av andra i sammanhanget. Ingen eller få går emot sin karismatiske ledare.

Psykopater rör sig även i kristna kretsar och församlingar. En del driver till och med egna församlingar, även megakyrkor. Många ”undersåtar” svänger där mellan fruktan och tro men är programmerade att tro att felet ligger hos dem själva. En inprogrammering som skett i ett tidigt stadium. Detta gör att den som drabbats av en psykopat tror att de är värdelösa, trossvaga, negativa och hopplöst förlorade. Utan att veta det har de mentalt märkts till religiösa bastarder.

Men du, om du är drabbad av sådant här kan jag tala om för dig att du inte alls är någon religiös bastard. Kom ihåg detta och lämna snarast sådana sammanhang och ledare. Vänd dem ryggen! Ta hjälp utifrån om du behöver det. Ty efter lång tid under en karismatisk, empatilös galning tror jag att du kan behöva hjälp. Men se då till att inte fastna hos någon ny psykopat som skall ställa dig under sig!

Jodå, visst kan man vara en karismatisk ledare utan att vara psykopat. Men titta dig omkring och se. Då kommer du förstå vad jag menar.

Särskilda drag/personlighetsstörningar hos en psykopat:

1. Arrogant
2. Besserwisser
3. Svartsjuk
4. Karismatikerns intensiva krävande av andra
5. Charmerande
6. Dominant
7. Dålig inlevelseförmåga (empatistörning)
8. Pressande, påstridig, drivande
9. Förnedrande
10. Inställsam
11. Fräck, skrävlare
12. Inställsam, falsk, ögontjänare
13. Karismatisk på et osunt sätt
14. Flackt känsloliv
15. Martyrisk
16. Kontrollerande
17. Labilt temperament
18. Manipulativ
19. Ofta mytoman
20. Rastlös
21. Saknar ånger- och skuldkänslor
22. Skrämmande
23. Städat yttre
24. Trovärdig
25. Vältalig

Du kommer med andra ord inte hitta någon sann Andens frukt hos denna typ av människor. Nedan ser du viktiga kännetecken på en sann kristen som har mognat i tron och levt i helgelse. Hos en sådan sann kristen hittar du inget av ovanstående insprängt i denna Andens frukt!

Gal 5:22: “Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning.”

/Lennart

Tack Lennart för en bra o upplysande artikel! /Maria

Gudstjänst. *Kyrka*?

Gudstjänst

Från: http://experimentlandet.blogg.se/2018/april/gudstjanst.html

Var i bibeln står det att troende på Jesus skall gå till något som kallas KYRKA varje söndag klockan 10 eller 11 för att passivt lyssna på någon/några som har läst något som kallas teologi och som står vid ett podium och talar (breder ut sig) under cirka en och en halv timme för att sedan bli bjudna på fika och efter det gå hem?

Bibeln talar om sammankomster och inte om Gudstjänster och att när de troende kommer samman/träffas så har alla något att ge/bidraga med som till exempel en psalm, något till undervisning, en uppenbarelse etcetera så det som idag kallas Gudstjänster där församlingen sitter passivt och lyssnar på så kallade präster eller pastorer (i många fall blir underhållna) och hur de är utformade är något helt obibliskt.

”Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen? Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad. Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att »Gud verkligen är i eder».Vad följer då härav, mina bröder?  Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse”.(1 Kor.14:23-26).

Gudstjänster och speciellt utvalda präster (bibeln talar inte om något som heter pastorer utan om lärare) är en kvarleva från det gamla testamentet. I det nya förbundet i Kristus är alla troende präster (det finns inga titlar eller skillnader mellan de troende) och Jesus är översteprästen. Han är huvudet och de troende är lemmar och de fyller alla en lika viktig funktion för utan den ena lemmen kan inte den andra/de andra lemmarna fungera.

“Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts till att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen, så hör den likafullt till kroppen.

Och om örat säger: Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen, så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar men en enda kropp”(1 Kor. 12:12-20)

Kristi kropp är något helt annat än dagens kyrkor och samfund där lemmarna (de enskilda troende) inte tillåts att verka i samarbete med Guds Ande utan där man har gått in för att kuva och tukta Guds Ande (rent ut sagt döda Guds Ande) för att Guds Ande är SANNINGENS ANDE. Sanningen vill inte Satans kyrkor höra talas om för då skulle ”kanske” många som tillhör dessa fly bort från dem vilket hade gjort deras herre Satan vred och därför låtsas man som att Guds Ande (Jesus/Gud) finns i kyrkorna och i samfunden när det i själva verket är världens och Satans ande (den ekumeniska och Gudshatande anden) som finns där och som styr skökorna och som lurar de ”kristna” som låter sig luras till att tro att deras uppgift är att frälsa världen (världens människor) och Satan själv.

Det gäller bara att bjuda till lite eller mycket och att få alla att känna sig som hemma (kom som du är och tro på vad du vill!) i kyrkorna vilket man gör genom att erbjuda en massa roliga och nyttiga aktiviteter samt social gemenskap. De som lockas av allt som kyrkorna erbjuder kan ju trots allt och efter att de har fått ta del av alla roliga och nyttiga aktiviteter samt all trevlig gemenskap och hjälp på olika sätt komma till tro på kyrkorna/samfunden och bli medlemmar i dessa som de kanske har fåtts till att känna någon slags tacksamhetsskuld till.

Kyrkan ställde upp för mig och jag tackar kyrkan! Utan kyrkan hade jag knappast överlevt! Kyrkan gav mig mitt liv tillbaka eller kyrkan har gett mig ett nytt liv! Ungefär så kan det låta och vad handlar det om, om inte om avgudadyrkan? Skall troende på Jesus dyrka och upphöja människoverk (kyrkan är ett människoverk/ett Satans fångstredskap) eller enskilda människor inom kyrkorna som ägnar sig åt att leka Gud och som i vissa fall har tagit sig själva rätten att förlåta synder?

 

Trosrörelsen, katolicism i kostym och slips- anno 2018 / L Jareteg artikel

Trosrörelsen, katolicism i kostym och slips – anno 2018

http://bibelfokus.se/blogg_180226

För snart tio år sedan (2008) skrev jag en artikel med rubriken ”Trosrörelsen – katolicism i kostym och slips”. Vi var några som då tyckte oss se likheter mellan Trosrörelsen och Katolska kyrkan, likheter som bör studeras lite mer under ytan kan jag tycka. Vi anade att auktoriteter inom Trosrörelsen började dra åt katolicismen, vilket faktiskt inte var helt förvånande eftersom det gick att se likheter dem emellan. Många inom Trosrörelsen hade vid den tiden svårt att se vart det hela var på väg, och många som stod utanför rörelsen och var kritiska till katolicism men positiva till Trosrörelsen, ville absolut inte tro eller se att det kunde ske ett närmande.

När vi idag tittar närmare på vad som hänt så är jag nästan förvånad över att Trosrörelsens närmande till Katolska kyrkan har kommit så långt och att det nu sker så oerhört ogenerat. Det tycks dessutom som om Trosrörelsen varit förelöpare på området och sprängt murarna mellan den evangeliska kristenheten och Katolska kyrkan. Efter att detta skett springer nu många evangeliska kristna i samma riktning, trots att evangelisk kristendom och katolicism är helt omöjliga att förena: jag skulle vilja säga att det är två olika religioner.

Jag kan repetera lite vad vi 2008 såg för likheter mellan Trosrörelsens teologi och andlighet och det som Katolska kyrkan står för. Här blir det bara rubrikerna, men vill du läsa vad jag skrev i detalj kan du sedan ta del av artikeln från 2008:

  • Hierarkiskt, odemokratiskt ledarskap
  • Tolkningsföreträde
  • Framgång för de få
  • Mystika upplevelser
  • Självförgudningslära (mer om det längre fram)
  • Ett Gudsrike på jorden här och nu

Och till dessa punkter vill jag även lägga LYX! Många av de stora ledarna inom Trosrörelsen lever i en helt sjuk lyx.

Trosförkunnaren Benny Hinn har en brorson som hoppat av rörelsen, han har vittnat om att Benny Hinn t.ex. kunde lägga 25 000 dollar på en hotellsvit för en enda natt!!! (mer finns att läsa via denna länk). Och trosförkunnaren Kenneth Copeland har en egen ranch dit det är tillträde förbjudet. Där har han även ett eget flygfält och ett antal egna flygplan. Att även Katolska kyrkan under hela sin historia vältrat sig i lyx och sitter på en enorm förmögenhet är inte någon hemlighet.

Du kanske känner till att Kenneth Hagin (1917-2003) var Trosrörelsens stora namn och ”fader”. Han var en av de största och mest förödande villolärare som vi fick skåda under 1900-talet. Det var i princip han som startade hela Trosrörelsen. Många kända trosförkunnare har studerat på Hagins bibelskola, så gjorde även Ulf Ekman. Idag är Kenneth Hagin död och begraven, men hans arvtagare som ”fader” för rörelsen måste man nog säga är Kenneth Copeland – en fruktansvärd framgångsförkunnare som dessutom är förebedjare för och rådgivare till Donald Trump. Copeland är med andra ord en man med mycket stort inflytande.

Om vi nu skall se hur långt Trosrörelsen kommit i sitt närmande till den Katolska kyrkan, så skulle det nästan räcka med att nämna att Copeland idag kallar reformationen för ”demonisk”. Han gläds åt att enheten mellan den evangeliska kristenheten och Katolska kyrkan nu är på så stark frammarsch och han hyllar den nuvarande påven Franciskus.  I videon nedan kan du se och höra Copeland förespråka alla protestantiska kyrkors tillbakagång till enhet med påven, och det är där han också säger att ”kyrk-demonen har fallit” med syfte på reformationen (videon är på engelska):

Den 9 mars 2014 meddelade Ulf Ekman i en predikan på Livets Ord att han och hans fru Birgitta ämnade konvertera till den katolska religionen. Detta efter att i princip varit smygkatolik under en längre tid och under den tiden propagerat för både katolsk lära och andlighet. Fler personer inom Livets Ord har tydligen gått samma väg. Så här har vi ju ännu ett bevis för hur nära Trosrörelsen egentligen stått den katolska tron redan från början. Hade inte så varit fallet, då hade ju inte deras förkunnare så enkelt gått över gränsen.

Benny Hinn och Paul Crouch, två tunga ledare i Trosrörelsen, deklarerade tidigt en katolsk syn på nattvarden. Och Todd Bentley (känd från skeendet i Lakeland, Florida sommaren 2008) undervisar nu om att brödet ÄR Jesu kropp och att vinet ÄR Jesus blod både andligt och på riktigt, och att du kan få en mängd välsignelser, smörjelser, helande, etc genom att ta nattvarden. Det förvånar mig inte med hans syn på nattvarden, för han säger att han fått undervisning i detta av en katolsk nunna. Todd Bentley säger vidare att Kristus blir “överförd” till oss i nattvarden, och att hans blod överförs till oss så att det strömmar i våra ådror. Katolska kyrkans katekes säger något liknande om nattvarden: “du blir vad du äter”. Detta är alltså den sakramentala syn på nattvarden som så många nu vill påtvinga oss. Den synen är ett maktinstrument i ledarskapets händer!

I bilden nedan ser du från vänster Carol och John Arnott (ledare i den s.k. ”Toronto-väckelsen”). Kenneth Copeland står direkt till vänster om påven Franciskus.

Kenneth Copleand mfl med påven

Todd White – som för övrigt var ett dragplåster på Awakening Europe Scandinavia 2016 i Friends Arena– har jag skrivit om i en tidigare artikel. Även han hoppas på enhet med Katolska kyrkan.  Heidi Baker är en annan förkunnare från Trosrörelsens område som också talar på ett förrädiskt sätt om ekumeniken med Katolska kyrkan. Du kan höra det i videon nedan (på engelska):

Många stora ledare inom Trosrörelsen har alltså gått i denna riktning, och du kommer att få se ännu fler göra det, var så säker. Om du nu av någon anledning befinner dig inom ramarna för Trosrörelsen, eller att din församling påverkats av Trosrörelsens lärovindar (eller andra), då skall du vara vaksam på smyg-katoliceringen. Den kommer inte sällan via mystik i olika former. Det kan handla om mystika andliga upplevelser (vilket varit typiskt för många ”kändisar” inom katolsk religion, helgon, munkar, jesuiter osv), men det kan även handla om att man börjar sätta upp ljusbärare och ikoner, kanske att nattvarden och bönen blir mer sakramental och rituell. Acceptera inte de små förändringarna, även om de kan tyckas oskyldiga, för det är vanligen just via små, små steg som villolärorna tar sig in, och sedan för med sig en sådan total förändring att man med tiden inte längre kan känna igen ursprunget. Med detta menar jag inte att Trosrörelsen var sund från början, å nej. Men katolsk religionsutövning kommer nu även in i frikyrkor som tidigare varit bärare av en ganska ordentligt bibelförankrad evangelisk tro, och vi kan ”tacka” Trosrörelsen för en del av det avfallet också.

Om du nu undrar varför jag tar så starkt avstånd från katolsk religion, så har det att göra med att jag hör till dem som anser att kristen tro uteslutande skall utgå från Bibeln, det gör inte den katolska tron även om många tycks tro det. Katolska kyrkan har under snart 2000 års tid ständigt lagt till en oerhörd mängd både företeelser och dogmer som står i stark strid med en bibelförankrad evangelisk kristen tro. Vill du ha ett par tydliga exempel på hur långt bort den katolska religionen står ifrån just en bibelförankrad evangelisk tro kan vi ta och läsa ur den Katolska kyrkans katekes, som ju utgör ett mycket viktigt dokument i den Katolska kyrkan. Katekesens auktoritet jämställs i princip med Bibeln. I första citatet nedan ser du Katolska kyrkans synkronisering rent teologiskt med en av grundpelarna i Trosrörelsens teologi, nämligen den om att den troende skulle kunna bli gudomlig (vilket var Satans lögn i Edens lustgård). I det andra citatet från katekesen ser du att Katolska kyrkan menar att muslimerna tillber samma gud som kristna och judarna gör.

Katolska kyrkans katekes – Första delen – Andra avdelningen
Andra kapitlet, Artikel 3, Paragraf 1:460:
“…Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud. Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”

Tredje kapitlet, Artikel 9, Paragraf 3:841:
Kyrkans förhållande till muslimerna. ”Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.”

Nu finns det så klart tusen och åter tusen andra anledningar till varför sanna kristnas enhet med Katolska kyrkan är omöjlig, men det tar jag inte upp här. Känner du att du är dåligt insatt i vad den katolska religionen står för bör du definitivt sätta dig in det. Via länkarna nedan hittar du mer information.

/Lennart

Läs vidare:
• Om Katolska kyrkan och katolicism
• Trosrörelsen – katolicism i kostym och slips (anno 2008)
• Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi

**********

false prophets false teachers

Vad betyder det att vara en lärjunge/efterföljare till Jesus? Svar får du här. Sätt Jesus först!

  

 

Att vara en ”kristen” är mycket enkelt i den tid vi lever i och massvis med människor kallar sig kristna. Inte minst alla krigshetsande presidenter och presidentkandidater i USA där det är omöjligt att bli president om man inte kallar sig kristen.

ARTIKELN FRÅN: http://experimentlandet.blogg.se/2017/december/att-vara-larjunge-till-jesus-eller-till-satans-kyrkorsamfumd.html

Men att vara en kristen eller att vara en Jesu lärjunge (en efterföljare till Jesus) är en mycket stor skillnad vilket alla som har läst bibeln kan förstå om de vill förstå vilket alltför många tyvärr inte vill och inte är intresserade av då det skulle innebära att de hade tvingats ta på sig Jesus ok och släppa världens ok.

De flesta så kallade kristna tar hellre på sig världens ok genom att säga ja till världen (världens människor och allt som finns i världen) för det är bekvämt och enkelt och kan leda till att de kan nå framgång på olika plan i världen och bland världens människor.

Att Guds evangelium talar om motsatsen, att den som är störst skall vara den minstes tjänare (som Jesus) kan de möjligtvis intellektuellt ta till sig men inte i praktiken.

De tror att om de blir medlemmar i en kyrka (en byggnad) och gör allt som de vilka befolkar denna byggnad säger till dem att göra underförstått eller rent ut så är de frälsta och har sitt på det torra i detta livet och i evigheten och fattar inte att de har sagt ja till en avgud som säger följ KYRKAN/SAMFUNDET för att det må gå dig väl.

Så inte splittring inom kyrkan, även om kyrkan går i maskopi med självaste Satan via det katolska skökoväsendet (som sedan den katolska kyrkan blev en maktfaktor i världen har mördat över 63 miljoner människor i religionens namn) och verkar för ekumenik och en sammanslagnng av alla religioner och alla ockulta läror inklusive alla homorganisationer som finns i världen, får de kyrkokristna och de nyfrälsta lära sig.

Detta leder till att de blir lärjungar till kyrkorna och samfunden. De börjar dyrka och underhålla en byggnad och dess ledarskap och börjar dyrka och se upp till människor såsom präster och pastorer och andra ledare i kyrkan/samfundet som de i första hand måste rätta sig efter och följa om de önskar att bli accepterade av den kyrka de valt att bli medlemmar i.

Jesus kommer om möjligt i andra hand.

Genom det har de skaffat sig en avgud (faktum är att de gör sig skyldiga till avgudadyrkan) och får allt svårare att höra Jesus röst som talar PERSONLIGT till varje frälst (pånyttfödd) människa.

Vad de hör är PASTORNS eller PRÄSTENS röst eller någon annan så kallad auktoritets röst (kanske den de väljer att lyssna till har gått på en teologieutbildning och därför anser sig veta mer än ett VANLIGT får) trots att det inte finns något som kallas pastorer eller präster i det nya förbundet i Kristus. LÄS MER NEDAN!

I det nya förbundet är Jesus Kristus präst (överstepräst) och alla troende som vill följa honom och som hör hans röst befinner sig som jämlikar på samma plan under Jesus som är Herden. I Guds rike (varken på jorden eller i himmelen) finns ingen hierarki till skillnad mot vad som finns i världen.

En frälst människa har direktkontakt med Jesus och det behövs inga medlare som kyrkorna och samfunden (auktoriteterna inom dessa) har blivit för många som har haft en frälsningsupplevelse och som kyrkorna och samfunden livnär sig på om de kan för att locka folk till deras avgudatempel och få dem att supportra dessa…

Sant frälsta människor måste lämna dessa avgudatempel om de vill vara med Jesus och få del av det han erbjuder och som inte är framgång, rikedom, ett gott liv enligt världens mått mätt i detta livet (var glada om ni har tak över huvudet och mat för dagen och kläder på kroppen säger Jesus och hans apostlar) och som inte världen kan erbjuda eller garantera.

Himmelriket startar i detta livet (här och nu) och de som vill vara med Gud/Jesus i detta livet fortsätter med Gud/Jesus när deras liv här på jorden tar slut..

De som inte har velat vara med Gud/Jesus i detta livet fortsätter till dit de hör hemma och där de känner sig trygga och bekväma, det vill säga till Satan och till dem som har stått upp för honom (som har har gått före dem) och som de känner sig bekväma med.

Det är ett val som varje människa gör i detta livet  och det är fullkommlig RÄTTVISA.

Så ser Guds/Jesus rättvisa ut.

Det finns bara två riken här på jorden och det är Guds rike och Satans rike. Vart man vill hamna efter att jordelivet tar slut bestämmer man själv under detta livet och det är RÄTTVISA (fullkomlig rättvisa)

Många, många vill gärna vara kristna för det anses vara lika med att vara en god och bra människa men få är beredda att ta på sig Kristus ok och följa honom. De följer människor (människoläror), världen och världens barn och med det har de valt Mamon (Satan) framför Gud/Jesus vilket är deras egna val.

Vi kommer aldrig som frälsta att bli fullständigt befriade från att kunna synda då vår gamla människonatur finns kvar så länge vi lever på jorden men med skillnad att det inte är den som har ett fullständigt kommando över oss vilket var fallet innan vi blev frälsta.

Efter frälsingen så är det den nya naturen i Kristus som har övertaget men det innebär inte att vi inte kan falla i synd ofta eller sällan. Syndar på ena eller andra sättet gör vi hela tiden.

Vad Jesus/Gud ser som synd behöver inte endast vara uppenbara synder såsom stöld, äktenskapsbrott, otukt, dråp/mord (se de tio budorden) med mera vilket de flesta människor kan hålla med om att det är synd utan synd är allt som går emot Guds vilja.

Men då det inte alltid är så lätt att veta exakt vad Guds vilja är och särskilt inte som nyfrälst så kommer vi att få gå igenom mycket prövningar som kan medföra lidande på olika sätt.

Det lidandet, alltså lidande för ett Guds barn, är ett lidande (så vitt jag kan förstå) enligt Guds vilja för att han vill se om vi trots lidandet håller oss kvar vid honom eller om vi väljer att ge upp och gå över till motståndarens (Satans) sida vilket är vad Satan önskar.

Jesus säger att för den som älskar Gud (Jesus) samverkar allt till det bästa även om det är svårt att se detta för stunden och när man befinner sig mitt i ett stort lidande.

Gud/Jesus tuktar dem han älskar och han använder sig av människor för att göra det och för att kunna sprida sitt rike här på jorden precis som Satan använder sig av människor för att kunna sprida sitt rike här på jorden.

Så lidande i biblisk mening är en seger och inte ett nederlag vilket det anses vara i världen och av världens människor (och självfallet av Satan) som menar att de vill det bästa för alla människor men som ljuger eftersom de inte följer Jesus utan Satan (världen och världens människor) som är lögnens fader och som inte vill något gott för någon.

Det träd (den rot) en människa tillhör gör den till en gren i det trädet och om trädet (roten) är från Satan så blir människan en gren i Satans träd och grenarna på det trädet kan inte bära någon god frukt. Det går inte att anstränga sig för att bli en Jesu lärjunge. Då handlar det om EGNA GÄRNINGAR (om att göra gärningar/ansträngningar i köttet) och ingen kan bli frälst av egna gärningar utan bara genom Guds nåd.

Jag har svårt för att tro att människor som kallar sig kristna (pånyttfödda i Kristus) men som har tagit till sig ett annat evangelium (andra läror/människoläror eller som stöttar andra läror) kan ha Gud/Jesus med sig.

Även om de hade en stark frälsningsupplevelse en gång i tiden så har de inte bevarat den utan utnyttjar den för sina egna egoistiska syften och för att kunna dra in så många som möjligt i skökoväsenden som är kyrkorna och samfunden.

Guds nåd handlar inte om att söka sig till avgudaläror eller till människor som predikar dessa för att de personligen vill få ut så mycket som möjligt av världen genom att förvanska och predika ett falskt evangelium som kan få dem (deras familjer och kanske hela släkten) och kyrkorna att gå runt och kunna dra in en massa pengar samtidigt som världen applåderar och tycker att vad underbart och fint att kyrkorna/samfunden ställer upp på att älska hela världen.

Då slipper världen, människorna i världen (makthavarna i världen) och Satan att bry sig för de som kallar sig kristna gör precis vad deras herre Satan säger till dem att göra och som alla världens barn gör helt naturligt eftersom de befinner sig i Satans läger.

Fly bort från dem säger Jesus/Gud. Fly bort från dessa avgudadyrkare och älska inte världen och allt vad som finns i världen för om ni älskar världen och allt som finns i världen så har ni inte Guds (FADERNSI) kärlek.

Med andra ord att om ni väljer att stå upp för världen så har ni valt världen och därmed har ni valt bort Gud/Jesus.

Än så länge är det ”relativt” lugnt men det kommer att komma en dag när dessa Satans hantlangare (de falska kristna) förråder sina egna för att kunna rädda sitt eget skinn trots att de kallar sig kristna.

De kommer att njuta när sanningen har blivit en fullständig lögn (de njuter redan idag av lögnen i stora mått) och när världens människor med hjälp av sin herre Satan sätter in ett stort drev mot allt och alla som talar sanning.

Detta har redan börjat och man sätter inte ner foten från kristet håll när människor som tror på Jesus eller som vill kunna tro på honom råkar illa ut på det ena eller det andra sättet.

Pastorer och präster existerar inte i det nya förbundet i Kristus. Läs mer om det här:

http://experimentlandet.blogg.se/2017/december/the-pastorate.html

Frälsningen och din del i andras frälsning. Artikel.

Ska man tävla i fråga om att föra människor till Jesus? Det är inte rätt. Om det handlar denna artikel som jag hämtat från länken:

http://experimentlandet.blogg.se/2017/november/hur-manga-har-du-lyckats-fora-till-fralsning.html

Det stora avfallet har hållit på ett tag och det kan du också ta del av nu-

Hur många har du lyckats föra till frälsning?

Är det en person, tio personer, hundra personer, tusen personer, hundratusen personer, en miljon personer, tjugo miljoner personer eller inte någon enda?

Känner du dig misslyckad för att du kanske bara har lyckats föra en person eller några stycken till frälsning (kanske rent av inte någon) trots att du har varit frälst i många år?

Har du ett behov av att få veta hur många du har lyckats föra till frälsning genom att de som har blivit frälsta talar om för dig att det var genom DIG (din hemsida/din blogg, något möte där du höll tal med eller utan fina titlar eller på något annat sätt) de blev frälsta eller att andra (kanske media, kyrkan/samfundet eller vad vet jag) talar om det, så bör du ställa dig frågan om det är Gud, ditt kött eller om det är Satan som verkar.

Hör här vad aposteln Paulus säger:

”Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilkaI haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren harbeskärt åt var och en av dem.

Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten. Den som planterar och den som vattnar — den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.

Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds Byggnad (1 Kor. 3: 5 – 9).

Trots detta är det viktigt för många så kallade ”kristna” att ha koll på (gärna registrera) hur många DE har lyckats ”föra till frälsning” (vilket man bland annat gör på hemsidan Apostlagärningarna 29) som om det vore någon slags tävling och att den som kan visa upp det bästa resultatet ( som har fört flest människor till frälsning) segrar i tävlingen.

Läs mer här:

https://www.apg29.nu/index.php?sida=jag-har-tagit-emot-jesus

Vad handlar detta om, om inte att arbeta i köttet och under inflytande av Satan för att själv kunna sno åt sig den ära som tillhör Gud? Se vad duktig jag är för att inte säga riktigt FRAMGÅNGSRIK!!

Framgången delar jag förstås med alla kyrkor och samfund som jag gör reklam för på min hemsida/blogg och dit jag skickar dem som JAG (märk väl JAG) har fört till frälsning för delad glädje är nämligen dubbel glädje!!

Vad än de som jag har lyckats föra till frälsning står upp för så finns det en kyrka/ett samfund för var och en dit jag kan lotsa dem och där de kan känna sig som hemma. Inget är främmande för kyrkorna eller för mig som skickar dem dit. Huvudsaken är att de är ”frälsta” precis som jag är ”frälst” och att kyrkorna fylls med så många ”frälsta” som möjligt.

Blir kyrkorna fulla (förutom att vara berusade av skökans vin som de ständigt är och har varit sedan 300 talet då kyrkor började byggas) så är det bara till att bygga nya kyrkor eller att nyktra till en aning och starta en ny lära (människolära/kyrka) med support från Satan själv.

Är detta vad Jesus lära handlar om? Skall ett Guds barn överhuvudtaget tänka på (behöva tänka på) hur många eller hur få den har lyckats föra till frälsning? Den som planterar eller vattnar en växt vet aldrig om den växt/de växter den planterar eller vattnar (vilka slags växter det än handlar om) någonsin kommer att växa upp och bli den /de växter de var ämnade att bli.

Det är det endast Gud som vet och han behöver inte folk som planterar och vattnar hysteriskt överallt och hur som helst för att sedan kunna säga att de minsann är duktiga, utan människor som bryr sig om den växt/de växter de planterar och vattnar vilka sedan eventuellt kan växa upp till att bli en växt för Gud, med andra ord till att kunna bli Guds medarbetare.

Att verka för att dra in så många människor som möjligt i kyrkor och samfund som är ett Satans fångstredskap (i denna den yttersta tiden) för att dessa skall kunna gå runt med alla sina avlönade präster och pastorer (anställda) är lika med att sluta vattna den växt man har planterat eller varit med om att plantera.

De som kommer in i dessa kyrkor och samfund får inget vatten, de får ingen näring, riktig näring, och därför tynar de förr eller senare bort och dör. De dör inte som en växt som aldrig får vatten gör, utan de dör andligt.

Vad skökan (den samlade kristenheten) har att erbjuda är ett surt och bittert vin men inget levande kan klara sig särskilt länge på ett surt och bittert vin som enda näring.

När den andliga döden är ett faktum så är det fritt fram för Satan att kunna härja som han vill. Vägen för honom står då öppen hos den enskilda människan såväl som hos kyrkor och samfund (som de enskilda människorna är medlemmar i och där alla enskilda bildar ett kollektiv) och villoläror som redan finns samt nya villoläror får därmed fritt spelrum.

Bibeln kallar detta för AVFALL och det är inte de icke troende som avfaller utan de troende som har något att AVFALLA från.

En eventuell fortsättning följer. /Bloggen Laglöshetens  hemlighet.

 

Jesus är Herre. Jesus lever. Kristi Himmelfärd…och kyrkobyggnader…

Jesus är Herre

 

Markus 16:19 berättar för oss att JESUS KRISTUS blev upptagen till himmelen, och sitter på Guds högra sida.

ALLTSÅ:

HAN LEVER. JESUS LEVER. Man “firar” Kristi Himmelfärdsdag  och man är ledig och har klämdag, och en del troende tänker på Jesus… Men det är ju också så att Jesus alltså faktiskt LEVER IDAG. Har ni tänkt på det? Han skall komma tillbaka. Men NÄR vet vi ej men förmodligen är tiden kort till dess. Så det gäller ju att följa missionsbefallningen.

Mark 16:19  Därefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han upptagen i himmelen och satte sig på Guds högra sida.

OCH:

Apostlagärningarna 17:24-25  berättar  för oss att Gud inte bor i tempel som är gjora av männniskohänder. Något att tänka på då man går till dessa kyrkobyggnader för att “möta Gud”.

Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer,

ej heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore han i behov av något, han som själv åt alla giver liv, anda och allt.

 

name-graphics-maria-545505