Tag Archive | Trosrörelsen

LIVETS ORD BAKOM FASADEN 1 /DEL 1

Av Thorbjörn Johansen
medlem i SAM ©2002

https://www.eaec-se.org/articles/Johansen/LivetsOrdBakomFasaden1.htm

ANTALET SEKTER OCH VILLOLÄROR har ökat avsevärt de sista åren och är en indikation på att vi närmar oss den yttersta tiden. Många villolärare uppträder och förvillar många, Matt. 24: 3-5. Det är många kristna i både Sverige och hela världen som har ryckts med i den så kallade Trosrörelsen. I Sverige företräds denna rörelse främst av Livets Ord, med Ulf Ekman som ledare. De som tagit examen på hans bibelskola i Uppsala, har nu “planterat” församlingar överallt, i Sverige, de övriga nordiska länderna och i före detta östblocket. Jag vill med det jag skriver här inte komma åt eller nedvärdera människorna inom trosrörelsen, inte ens Ulf Ekman. Jesus älskar dem lika mycket som han älskar oss andra, och det är till sist Gud som dömer. Min avsikt är istället att försöka avslöja det stora bedrägeri som håller på att ruinera den svenska kristenheten, andligt och ekonomiskt, med en avskyvärd och bibelstridig villolära som grund.

LIVETS ORD GRUNDADES den 24 maj 1983 av Ulf Ekman. Den ursprungliga församlingen i Uppsala har i dag ca 2000 medlemmar. Med alla anslutna församlingar runt om i landet, är det totala antalet medlemmar i Sverige nästan 20 000 personer. Församlingen är en stiftelse, med på livstid självutnämnda styrelsemedlemmar Många sådana rörelser är stiftelser, bara för att samhället inte ska ha så bra insyn i t.ex deras ekonomiska förvaltning.

I styrelsen sitter Ulf Ekman, hans hustru Birgitta, assisterande pastorn Roberth Ekh med hustrun Åsa, Ekmans svärfar Sten Nilsson, samt svägerskan Maj-Kristin Svedlund.

            Ulf Ekman kan dock vara ensam firmatecknare i affärer.

Roberth Ekh blev i år församlingsföreståndare, eftersom Ekman nu ska ägna sig åt “internationellt” arbete, vilket inte innebär att han släpper kontrollen över hemmaplan. I Ekmans predikan jan 2002 på Livets Ord fördömde han Skolverket och deras kritik av yttrandefriheten på skolan genom att påstå att “alla skolministrar håller på med djävulens verk.” Detta påpekades i tv-programmet “Debatt” ett par veckor senare. När den biten av hans predikan spelades upp för honom, fick man ett intryck av att Ekman skämdes litet. Men han är väldigt duktig på att prata bort sin toppstyrning som ledare av Livets Ord inför journalister. De har ju dessutom inte någon större insyn i Ekmans mycket totalitära styre över sina medlemmar, och mycket av det som egentligen pågår i hans “ministry” får omvärlden aldrig veta.

Ekman har från början prästutbildning. Men det enda uppdrag som han har haft inom Svenska kyrkan är en mycket kort tid som studentpräst i Uppsala. De flesta studenter som minns honom från denna tid, minns honom som “inspirerande,viljestark, lojal, en som ställde upp, såg till allas bästa och ville att studenterna skulle ha ett bra andligt liv.

        Dessa säger i nästa andetag: “Men sedan har något hänt …”.

Enligt Sten Nilsson, svärfadern, var det EFS-arna som opponerade sig mot Ekmans stora inflytande. Det blev en viss “rörelse bland studenterna”. Sten Nilsson försöker på så sätt förklara orsaken till att Svenska Kyrkan tidigt ställde sig negativ och avvaktande till den nya rörelsen. Men orsaken till den den försiktiga hållningen bland kyrkorna var en annan: rörelsens teologi. Det är helt klart att Ekman påverkats av svärfadern Sten Nilsson, som under Ekmans studietid lånade honom böcker och band av Kenneth E. Hagin & Kenneth Copeland. Trosrörelsens verklige grundare var dock ingen annan än
Essek William Kenyon som verkade under första delen av 1900-talet (födelseår okänt, d.1948) och hade sina rötter i rörelsen New Thought. Denna rörelse trodde på helande genom suggestion, positivt tänkande och människans inneboende gudomliga energi som ger “makt, hälsa och framgång.”

Medan Ekman gick på teologiska fakulteten i Uppsala skrev han en uppsats med namnet “Jesus helar i dag” vilken baserades på E W Kenyons bok “Jesus the Healer.” Enligt Ekman, var det under denna tid han fick kunskap om att Jesus har burit våra sjukdomar, och att man som kristen inte behöver lida några svårigheter alls här i jordelivet, ekonomiska eller materiella. Han fick senare också kunskap om att en ny ande föds och att den gamla anden utslocknar när man blir född på nytt. På detta sätt har en kristen redan här på jorden i sin ande nått det himmelska tillståndet, säger Ekman.

Det dröjde emellertid inte länge, förrän Ekman flyttade till USA för att bedriva vidare teologistudier hos Kenneth E. Hagin på Rhema Bibelskola i Tulsa (1981-82), där han ansågs som mycket lovande. I en intervju i Kyrkans Tidning säger Ekman om sig själv: “Jag är auktoritativ, men jag har någon att göra räkenskap inför. Jag sticker inte under stol med att det ytterst är jag som håller i det här bygget.” Han upplever sig ha fått ett mandat från Gud att predika evangelium för “Sverige, Skandinavien och hela västvärlden”. Denna indelning ingår i den uppenbarelse Ekman fick vid sin evangelistskolning hos Hagin. Den andra hälften av världen är enligt samma uppenbarelse tilldelad David Yonggi Cho från Korea. Denne blev känd för snabbt växande “trosförsamlingar” och hade 200 000 medlemmar i sin församling “Full Gospel Central Church” i Seoul, Sydkorea redan1983.

Sådana siffror har inte Ulf Ekman nått, men västvärlden är väl också mera svårarbetad när det gäller andliga ting. Enligt samma uppenbarelse ska Afrikas räddare komma från Sydafrika. Ekmans eget mål är, som han säger, västerlandets kristnande. I en sådan situation blir det lätt att man tror att hela sanningen finns hos den egna rörelsen och att alla andra har tagit fel. Ekmans rörelse är inte precis bibeltrogen. Man kan nog inte predika vad som helst och sedan kalla det Guds Ord.

LIVETS ORDS TEOLOGI STÄMMER INTE MED BIBELN!

        Vi ska med Bibelns hjälp här nedan vederlägga Livets Ords lära till 100 procent.

FRAMGÅNGSTANKAR
Det internationella namnet på framgångsteologin eller trosförkunnelsen (trosrörelsen) är Rhema. Namnet”Livets Ord”, sägs vara taget ur Bibeln, men kan kanske vara en variant av det grekiska ordet rhema (som i Hagins “Rhema-institut”), som betyder “det levande ordet.”

Ekman har numera brutit med Hagin, men inte med hans teologi. I rörelser med starka personligheter blir det förr eller senare en brytning dem emellan, för det är svårt för två starka män att samtidigt stå på samma scen. Ett exempel på att det skett en total brytning mellan de två är att Livets Ord nu har en egen rörelse i USA (Word Of Life) lett av en före detta elev från bibelskolan i Uppsala. En annan konsekvens av brytningen var att Ekman plötsligt fann sig stå ensam med den stora uppgiften att förkunna världens frälsning. Det ordnade sig dock vid mötet med David Yonggi Cho, som gärna ville påbörja den återstående delen av världens frälsning, tills den ovan nämnde sydafrikanen dyker upp (han som ska rädda Afrika).

Ordet framgångsteologi kommer från det amerikanska framgångstänkandet inom affärs-världen och uppkom under tiden för “Holiday Magic” (en företagsorganisation som under 1960/70-talen erbjöd “genvägar” till rikedom). Trosrörelsen har också stor fallenhet för det positiva tänkande som präglar New Age. Positivt tänkande vann terräng i Sverige genom böcker som N. V. Peales “The power of positive thinking” och togs upp inom kyrkorna av t ex Svenska Journalenskribenten Harry Lindquist och Stanley Sjöberg. Hörnstenarna i framgångstänkandet blev att om Gud är med en människa i livet, syns det i hennes sociala omständigheter och ekonomi. Frälsning, hälsa, ekonomisk framgång, lycka och vänner var givna. Man var garanterad framgång på alla livets områden.

En medlem i Livets Ord fick inte vara olycklig, fattig, sjuk eller utan pengar vid denna tid. Detta var en allmän uppfattning om Livets Ord på 80-talet. Och ännu är det så att en sökande till bibelskolan ska ha med sig rekommendationer från två kristna ledare, fylla i ett formulär med ytterst personliga och integritetskränkande frågor, som gäller t ex personlig ekonomi, bibelsyn, personliga böjelser och svagheter, sjukdomar, sexuell läggning, relationer och relationsproblem. Skolan garderar sig på detta sätt mot att få in personer som på något sätt är “svaga” och som inte har utsikter att nå de teologiska och sociala krav Livets Ord ställer på sina elevers framtid inom rörelsen. Det svaga Guds käril får väl söka sig någon annanstans. Det gäller att till varje pris hålla sekten “ren,” eftersom Ekmans doktriner och “smörjelse” annars kan besmittas.

KRITIK OCH KURSÄNDRING
Ekmans mycket kritiserade “framgångsteologi” har dock på senare tid fått stryka på foten för en mer stömlinjeformad trosförkunnelse. Nya ingredienser är missionen och Israelfrågan. Det som sker inom Livets Ord liknar det som sker inom geografiska stater – när den inre kritiken blir stor och man tycker man bör göra en kursändring, framhåller Ekman, precis som ett statsöverhuvud, yttre omständigheter och problem som något undersåtarna kan ta hand om, och kan på så sätt kanalisera all inre kritik mot yttre gemensamma uppgifter. Ekman, som den skicklig ledare han är, har också insett att kritiken har varit överväldigande mot Livets Ords betoning på framgångsteologi. En förkunnelse som inneburit att diskriminering av svaga, handikappade, sjuka, eller ekonomiskt lidande måste avledas på något sätt. Nu framhåller han istället den Helige Andes utgjutelse, andedop, tungotal, helbrägdagörelse, profetia och mission (främst mission i forna östländer), dvs missionsbefallningen och den Helige Ande. Ekman ser sin rörelse som en inofficiell paraplyorganisation för hela den karismatiska rörelsen i landet. I kombination med detta och den starka bindningen till Ekmans egen person, blir resultatet, att när kristna kritiserar Livets Ord, tolkar man inom rörelsen detta som kritik av Den Helige Ande, med andra ord Gud själv. Därför ser helst Livets Ord att ingen kritiserar dem inom kristna kretsar!

ALLADINS LAMPA
Eftersom Gud är god måste alla problem i människans tillvaro komma från Djävulen. Så resonerar man inom Livets Ord. Demonernas och djävulens verk är viktiga ting att lära känna för den sorts andliga människa man predikar. Ekman erkänner själv att han av misstag bjudit in talare, som överdriver predikan om demonutdrivning. För många blir också väntan på “ännu osynliga mirakel” så ångestladdad att hela deras trosvärld rasar samman. Skulden för uteblivet mirakel är helt och hållet den enskildes. Tron inom Livets Ord är, att man till varje pris måste hålla fast vid att helande och materiell välgång redan är given av Gud, i den stund man bett om detta! Man tar således för givet att Gud i allt har samma vilja som den kristne. Låter inte detta som historien med Alladin och hans lampa? Många har lämnat rörelsen besvikna, när deras och Guds vilja inte för tillfället varit den samma. Att tro att man kan sträcka sig in i den osynliga världen, och med trons hand hämta i stort sett vad man vill in till den synliga världen är ju inte tro, utan i själva verket MAGI! Tro är att be och sedan lämna saken i Guds fadershand, och veta att han gör det som är bäst för mig. Men när man ber på Livets Ord, är det inte frågan om något annat än att man försöker tvinga Gud! Gud ser och hör mig när jag ber, men jag kan inte tvinga honom att allt ska bli som jag vill. Jag kan be: “Ske Din vilja, inte min …” Men i Livets Ords förkunnelse blir det ju tvärtom så, att Gud är “användbar” för människan.

Enligt Ekman är “människan en ande som har en kropp och en själ. När människan blir frälst dör den gamla anden och en ny ande föds. Människans ande blir det verkliga jaget, medan själen och kroppen är underordnade. Själen är det jag som har sinnet, viljan, känslan och förnuftet, och kroppen är en plats där själen bor. Människan blir då huvudsakligen en ande. Det är bara med människans ande som Gud kan kommunicera. Gud kan inte tala till människan genom hennes sinnen och känslor. Frälsningen betyder inget för kroppen och själen. Bara anden blir frälst, det andra får man klara själv.

Den frälsta anden kan inte erövras av Satan. Därför blir det denna oövervinnerliga andes uppgift att invadera kropp och själ. Inget är omöjligt för denna ande. Målet blir att både själen och kroppen ska underordna sig den nya ande som man har fått. Sinnena ska man inte lyssna till längre, de ska styras av den inre anden. En lära där man delar upp människan på detta vis kallas dualism, en uppdelning av människan i två världar. Själavård blir onaturligt och onödigt. Vård av anden och att lyssna till det innersta blir det nya sättet att leva som kristen. Detta betyder också att muntliga såväl som nedskrivna egna uppenbarelser alltid kommer från Gud.

Man får problem inom Livets Ord med denna dualism när man börjar tala om hur Gud blev människa i Jesus Kristus (inkarnationen). Dessa svårigheter delar Livets Ord med andra rörelser som ser det andliga och det fysiska som två oförenliga principer. Jesus kan inte vara Gud, utan blir en människa, som Guds Ande tog sin boning i en tid och verkade genom honom. Jesus blir en slags prototyp för den oövervinnerliga anden i en människa. Den pånyttfödda människan kan bli precis som Jesus, en övermänniska, tankegångar som inte är ovanliga i New Age. Den klassiska försoningsläran; att Jesus med sin död på korset försonade hela världen är inte god nog för Livets Ord. Därför placerar man Jesu död i den andliga världen och när Jesus (med Satan som herre) lidit nog i helvetet, far han först till himlen och lämnar där beviset Lammets blod, sedan far han ner till graven och uppstår, och visar sig sedan för lärjungarna och återvänder sedan till himlen. Ganska krångligt. Men så blir det när man förvanskar Guds Ord. Rörelsen balanserar här på gränsen till gnosticism.

LEDARENS ORD
Bibeln är norm för oss, säger Ekman, men är den det? I Livets Ords teologi står ju en pånyttfödd ande i direkt kontakt med Gud och behöver inget skrivet ord för sin ledning. Men detta betyder också att när en sådan ande, till exempel Ekman, talar så blir hans ord gudomliga. “Andesmorda ledare eller profeter” får därför en enorm betydelse i Livets Ord. Är man en evangelist i trosrörelsen är strävan efter denna oumbärliga gåva, den inre Bibeln eller uppenbarelsen mycket viktig för att han eller hon ska få den rätta “auktoriteten”.

Man kan gott säga att Livets Ord utövar tankekontroll. Ledarens ord blir till Guds eget ord och ingen får tolka Bibeln annorlunda. Detta är en allvarlig synd som kräver bekännelse och syndaförlåtelse och den medlem som står emot anses vara besatt av demoner. Detta ger medlemmarna skuldkänslor som gör att de kontrollerar sig själva. Det behövs inga fångvaktare, inget fängelse. Rörelsens medlemmar kontrollerar sig själva. Om någon kritiserar Ledaren förekommer även hot om ett gudomligt straff och till och med förtäckta dödshot. Ekman ser sig själv som en auktoritet som alla måste lyda, och den bibeltolkning han lärt sig av Hagin, jämte Ekmans egna visioner, kan inte ifrågasättas. Det tillägg som Livets Ord gör genom att sätta egna uppenbarelser över Bibeln, liknar ett annat tillägg, nämligen det som finns beskrivet på första sidan av Mormons bok: “Mormons bok är helig skrift, jämförbar med Bibeln,” och “I likhet med Bibeln innehåller den det eviga evangeliets fullhet, den skrevs genom uppenbarelsens och profetians ande.” Enligt mormonerna.

I Magazinet (35/97) säger Ekman: “Väckelse och karismatisk kristendom har ofta lidit av den frihet väckelsen åstadkommit (med det menar han främst Livets Ords väckelse).

“I mer etablerade kyrkor finns utformade ordningar där lärofrågor, sociala frågor och enhetsfrågor avgörs. Där har ofta traditioner och människomeningar dödat Andens liv och frihet och skapat ett kompromissat evangelium utan kraft.” Detta uttalande väcker åtminstone fem frågor att besvara:

– Är det inte viktigt att definiera den tro vi fått genom att läsa Bibeln? Jo. Kan den andliga uppenbarelse Ekman anser sig ha inte definieras? Måste de bibliskt grundade församlingarna i Sverige nödvändigtvis ha dödat Andens liv och frihet med en noga definierad lära och ordning? Uppstår väckelse bara i oordnade former? Nej, långt därifrån. Bibeln är en lykta, och ett ljus på min stig, säger Psaltaren. Gud är ordningens och fridens Gud, inte oordningens.

“I väckelse- och karismatiska rörelser, har däremot lärofrågor och frågor om den andliga vägen” fortsätter sedan Ulf Ekman, “ofta avgjorts enbart av den enskilde troende eller av en väldigt liten grupp människor som på ett exklusivt och elitistiskt sätt enbart talat för sin egen rörelse, grupp eller speciella lära. – Detta beror ju också på att i väckelsesammanhang har ofta en exklusiv ande velat ta över”. Sedan talar han vidare om enhet och sträcker ut en hand till förbrödring. Vågar kyrkoledarna i Sverige ta emot den utsträckta handen? Eller är denna utsträckta hand bara ett led i Ulf Ekmans egen vision om att vara ledare för kristenheten i västvärlden?

Det värsta brottet för en medlem i Livets Ord är att vara kritisk. Kritik och tvivel är som sagt inte bra och hör inte hemma i en andemänniska. Helande och framgång är det centrala budskapet och detta hamras in.En kristen kan ju, enligt Ekman, med hjälp av sin “trosarm” sträcka sig in i den osynliga världen och plocka åt sig vilka andliga välsignelser han själv vill. I hälsan visas då måttet av tro hos den kristne, och inte ett förlitande till Guds under eller nåd. För många medlemmar i Livets Ord blir tron ett väntande på ett uteblivet under. Detta under kommer till slut, bara tron bli stark nog, anser man. För att undvika att få alltför svåra frågor om utebliven helbrägdagörelse, är ett högt uppskruvat tempo med mycket musik i gudstjänsterna betydelsefullt. Då behöver man aldrig redovisa undren.

När skratt och omkullfallande i anden (man “puffar” faktiskt omkull folk, varvid någon står bakom personerna och fångar upp dem) och “häftig sång och musik” förekommer i oavbruten konstant takt,
då hinner man inte ens till sig själv ställa den gnagande frågan: “Varför blev jag inte frisk?” Man får inte heller erkänna för sig själv att man är sjuk, för det är ett misslyckande.

Istället ska man upprepa “Jag är frisk, jag är botad!” tills symtomen viker. Det är helt ovidkommande om sjukdomen är vanlig huvudvärk eller något allvarligare. Man får absolut inte acceptera sin sjukdom, för det är det samma som att ta emot den av djävulen. Onekligen leder detta hos många till allvarliga problem med tron. Man börjar fråga sig hur Gud egentligen är. Är Gud kärlek? Älskar han mig? Vad har jag gjort för fel?

Helande är något som Gud ger sina barn av kärlek. Men Livets Ord liknar en snabbköpsbutik där man går och tar ner helande från hyllan! Kristen tro ska inte skapa och förstärka problem. Den Jesus vi lär känna i evangelierna sprider glädje och positiva tankar utan tvång. En kristen tro ska vara en välsignad och befriande tro. Herren är vår hjälp på alla livets områden. Andligt och själsligt, såväl som kroppsligt. Halleluja! Prisat vare Herrens namn!

BUDSKAP UTAN MOTSTÅND
Livets Ord har alltid satt upp en fin evangelisk fasad, till synes ogenomtränglig. Förutom Svenska Kyrkan har dessutom många troende i de frikyrkliga samfunden ställt sig skeptiska till Livets Ord, särskilt i början av deras verksamhet.

En vän till mig uttryckte det ungefär så här: “Jag vet, att det är något fel med den rörelsen, men jag kan inte sätta fingret på vad det är.”

Livets Ord har lovsång och bön, helande och bibelstudier, och Bibelns under och tecken predikas. Detta har inte betonats tillräckligt i kyrkorna under årens lopp, fast det finns en stor längtan efter det i kristenheten, och jag tror, även hos “medelsvensson”.

Det som gör en fullständig analys av Livets Ord svårgripbar för en vanlig kristen, är deras syn på hur Gud försonat världen genom Jesus Kristus; Jesus som gudom, synen på den andliga människan och omvärlden, etc. Därför är rörelsens villfarelse svår att kritisera. Livets Ord kan alltid svara med att de står för en “klassisk kristen tro.” Det säger de, men gör farliga avsteg från ovedersägliga och viktiga bibliska sanningar. Medlemmarna i rörelsen har svårt att få sin tro att passa ihop med verkligheten. “De umgås inte på riktigt”, säger insiders, utan håller alltid en viss distans till varandra, för att inte avslöja sina eventuella svagheter”. (Det skulle ju vara förskräckligt om sådant kom till ledarnas kännedom). Därför umgås man nästan enbart vid samlingarna, eftersom de bara rör den gemensamma tron. Där gör också miljön och stämningen att man lättare glömmer ångest och plågor – åtminstone en stund. Men ändå ser man sig som oövervinnerlig. Den som är född på nytt “går omkring som Gud själv” säger Ekman i sin bok Övervinnande tro. Man ska helst inte heller umgås med “folk som inte är frälsta”. På så vis är Livets Ord ett slags ideologiskt kollektiv. Ekman har faktiskt inte skaffat sig sin stora församling på ett helt ärligt sätt. Det finns exempel på församlingar utanför Livets Ord vari vissa medlemmar känt Trosrörelsen tilldragande och helt enkelt fått med sig så många att man kunnat börja ifrågasätta om pastorn i deras församling är tillräckligt troende. Man förklarar att pastorn inte är andedöpt och att man för att få känna verklig frid och välsignelse måste överge församlingen och gå med i Livets Ord, eller så måste hela församlingen göra det och få en ny pastor. Eller så kan pastorn, för att få behålla sin position, också han gå över till Livets Ord.Tyvärr finns det finns exempel på pastorer som har gjort detta, på eget bevåg, och sedan inte tagits emot i Livets Ords gemenskap. Och plötsligt har medlemsmatrikeln på Livets Ord stigit med åtskilliga medlemmar! Någon har gjort ett kap, men plötsligt står den förstnämnde pastorn där, utan egen församling. Och utan arbete.

Så länge Ekman förblir ledaren som inte får ifrågasättas och han själv eller rörelsen inte får kritiseras, samt att medlemmar som vill lämna den utsätts för trakasserier och hot om himmelska repressalier, förblir Livets Ord vad man kallar en manipulativ sekt. Detta trots att man försöker närma sig både Svenska Kyrkan och frikyrkorna i Sverige.

De till Livets Ord knutna församlingarna har ofta orden “Liv” eller “Kristna Center” i sina namn, som Livets Källa, Livets Vatten, Vallentuna Kristna Center, Bollnäs Bibel Center, Församlingen Sion – Flens Kristna Center, Församlingen Ordet i Munkedal, Guds Ord i Värnamo, Guds Kraft i Sävsjö, Ordet i Ödeshög, Församlingen Guds Eld, Församlingen Lejonet av Juda i Vasa, Finland, etc.

Maria: JA Nu har DU/NI Läst sådant ni kanske inte visste, men klart o bra framställt och MÅNGA FRÅGOR blev väl besvarade??? DEL 2 Kommer i morgon TISDAG den 2 Augusti 2022

Trosrörelsen, katolicism i kostym och slips- anno 2018 / L Jareteg artikel

Trosrörelsen, katolicism i kostym och slips – anno 2018

http://bibelfokus.se/blogg_180226

För snart tio år sedan (2008) skrev jag en artikel med rubriken ”Trosrörelsen – katolicism i kostym och slips”. Vi var några som då tyckte oss se likheter mellan Trosrörelsen och Katolska kyrkan, likheter som bör studeras lite mer under ytan kan jag tycka. Vi anade att auktoriteter inom Trosrörelsen började dra åt katolicismen, vilket faktiskt inte var helt förvånande eftersom det gick att se likheter dem emellan. Många inom Trosrörelsen hade vid den tiden svårt att se vart det hela var på väg, och många som stod utanför rörelsen och var kritiska till katolicism men positiva till Trosrörelsen, ville absolut inte tro eller se att det kunde ske ett närmande.

När vi idag tittar närmare på vad som hänt så är jag nästan förvånad över att Trosrörelsens närmande till Katolska kyrkan har kommit så långt och att det nu sker så oerhört ogenerat. Det tycks dessutom som om Trosrörelsen varit förelöpare på området och sprängt murarna mellan den evangeliska kristenheten och Katolska kyrkan. Efter att detta skett springer nu många evangeliska kristna i samma riktning, trots att evangelisk kristendom och katolicism är helt omöjliga att förena: jag skulle vilja säga att det är två olika religioner.

Jag kan repetera lite vad vi 2008 såg för likheter mellan Trosrörelsens teologi och andlighet och det som Katolska kyrkan står för. Här blir det bara rubrikerna, men vill du läsa vad jag skrev i detalj kan du sedan ta del av artikeln från 2008:

  • Hierarkiskt, odemokratiskt ledarskap
  • Tolkningsföreträde
  • Framgång för de få
  • Mystika upplevelser
  • Självförgudningslära (mer om det längre fram)
  • Ett Gudsrike på jorden här och nu

Och till dessa punkter vill jag även lägga LYX! Många av de stora ledarna inom Trosrörelsen lever i en helt sjuk lyx.

Trosförkunnaren Benny Hinn har en brorson som hoppat av rörelsen, han har vittnat om att Benny Hinn t.ex. kunde lägga 25 000 dollar på en hotellsvit för en enda natt!!! (mer finns att läsa via denna länk). Och trosförkunnaren Kenneth Copeland har en egen ranch dit det är tillträde förbjudet. Där har han även ett eget flygfält och ett antal egna flygplan. Att även Katolska kyrkan under hela sin historia vältrat sig i lyx och sitter på en enorm förmögenhet är inte någon hemlighet.

Du kanske känner till att Kenneth Hagin (1917-2003) var Trosrörelsens stora namn och ”fader”. Han var en av de största och mest förödande villolärare som vi fick skåda under 1900-talet. Det var i princip han som startade hela Trosrörelsen. Många kända trosförkunnare har studerat på Hagins bibelskola, så gjorde även Ulf Ekman. Idag är Kenneth Hagin död och begraven, men hans arvtagare som ”fader” för rörelsen måste man nog säga är Kenneth Copeland – en fruktansvärd framgångsförkunnare som dessutom är förebedjare för och rådgivare till Donald Trump. Copeland är med andra ord en man med mycket stort inflytande.

Om vi nu skall se hur långt Trosrörelsen kommit i sitt närmande till den Katolska kyrkan, så skulle det nästan räcka med att nämna att Copeland idag kallar reformationen för ”demonisk”. Han gläds åt att enheten mellan den evangeliska kristenheten och Katolska kyrkan nu är på så stark frammarsch och han hyllar den nuvarande påven Franciskus.  I videon nedan kan du se och höra Copeland förespråka alla protestantiska kyrkors tillbakagång till enhet med påven, och det är där han också säger att ”kyrk-demonen har fallit” med syfte på reformationen (videon är på engelska):

Den 9 mars 2014 meddelade Ulf Ekman i en predikan på Livets Ord att han och hans fru Birgitta ämnade konvertera till den katolska religionen. Detta efter att i princip varit smygkatolik under en längre tid och under den tiden propagerat för både katolsk lära och andlighet. Fler personer inom Livets Ord har tydligen gått samma väg. Så här har vi ju ännu ett bevis för hur nära Trosrörelsen egentligen stått den katolska tron redan från början. Hade inte så varit fallet, då hade ju inte deras förkunnare så enkelt gått över gränsen.

Benny Hinn och Paul Crouch, två tunga ledare i Trosrörelsen, deklarerade tidigt en katolsk syn på nattvarden. Och Todd Bentley (känd från skeendet i Lakeland, Florida sommaren 2008) undervisar nu om att brödet ÄR Jesu kropp och att vinet ÄR Jesus blod både andligt och på riktigt, och att du kan få en mängd välsignelser, smörjelser, helande, etc genom att ta nattvarden. Det förvånar mig inte med hans syn på nattvarden, för han säger att han fått undervisning i detta av en katolsk nunna. Todd Bentley säger vidare att Kristus blir “överförd” till oss i nattvarden, och att hans blod överförs till oss så att det strömmar i våra ådror. Katolska kyrkans katekes säger något liknande om nattvarden: “du blir vad du äter”. Detta är alltså den sakramentala syn på nattvarden som så många nu vill påtvinga oss. Den synen är ett maktinstrument i ledarskapets händer!

I bilden nedan ser du från vänster Carol och John Arnott (ledare i den s.k. ”Toronto-väckelsen”). Kenneth Copeland står direkt till vänster om påven Franciskus.

Kenneth Copleand mfl med påven

Todd White – som för övrigt var ett dragplåster på Awakening Europe Scandinavia 2016 i Friends Arena– har jag skrivit om i en tidigare artikel. Även han hoppas på enhet med Katolska kyrkan.  Heidi Baker är en annan förkunnare från Trosrörelsens område som också talar på ett förrädiskt sätt om ekumeniken med Katolska kyrkan. Du kan höra det i videon nedan (på engelska):

Många stora ledare inom Trosrörelsen har alltså gått i denna riktning, och du kommer att få se ännu fler göra det, var så säker. Om du nu av någon anledning befinner dig inom ramarna för Trosrörelsen, eller att din församling påverkats av Trosrörelsens lärovindar (eller andra), då skall du vara vaksam på smyg-katoliceringen. Den kommer inte sällan via mystik i olika former. Det kan handla om mystika andliga upplevelser (vilket varit typiskt för många ”kändisar” inom katolsk religion, helgon, munkar, jesuiter osv), men det kan även handla om att man börjar sätta upp ljusbärare och ikoner, kanske att nattvarden och bönen blir mer sakramental och rituell. Acceptera inte de små förändringarna, även om de kan tyckas oskyldiga, för det är vanligen just via små, små steg som villolärorna tar sig in, och sedan för med sig en sådan total förändring att man med tiden inte längre kan känna igen ursprunget. Med detta menar jag inte att Trosrörelsen var sund från början, å nej. Men katolsk religionsutövning kommer nu även in i frikyrkor som tidigare varit bärare av en ganska ordentligt bibelförankrad evangelisk tro, och vi kan ”tacka” Trosrörelsen för en del av det avfallet också.

Om du nu undrar varför jag tar så starkt avstånd från katolsk religion, så har det att göra med att jag hör till dem som anser att kristen tro uteslutande skall utgå från Bibeln, det gör inte den katolska tron även om många tycks tro det. Katolska kyrkan har under snart 2000 års tid ständigt lagt till en oerhörd mängd både företeelser och dogmer som står i stark strid med en bibelförankrad evangelisk kristen tro. Vill du ha ett par tydliga exempel på hur långt bort den katolska religionen står ifrån just en bibelförankrad evangelisk tro kan vi ta och läsa ur den Katolska kyrkans katekes, som ju utgör ett mycket viktigt dokument i den Katolska kyrkan. Katekesens auktoritet jämställs i princip med Bibeln. I första citatet nedan ser du Katolska kyrkans synkronisering rent teologiskt med en av grundpelarna i Trosrörelsens teologi, nämligen den om att den troende skulle kunna bli gudomlig (vilket var Satans lögn i Edens lustgård). I det andra citatet från katekesen ser du att Katolska kyrkan menar att muslimerna tillber samma gud som kristna och judarna gör.

Katolska kyrkans katekes – Första delen – Andra avdelningen
Andra kapitlet, Artikel 3, Paragraf 1:460:
“…Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud. Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”

Tredje kapitlet, Artikel 9, Paragraf 3:841:
Kyrkans förhållande till muslimerna. ”Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.”

Nu finns det så klart tusen och åter tusen andra anledningar till varför sanna kristnas enhet med Katolska kyrkan är omöjlig, men det tar jag inte upp här. Känner du att du är dåligt insatt i vad den katolska religionen står för bör du definitivt sätta dig in det. Via länkarna nedan hittar du mer information.

/Lennart

Läs vidare:
• Om Katolska kyrkan och katolicism
• Trosrörelsen – katolicism i kostym och slips (anno 2008)
• Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi

**********

false prophets false teachers

Jesus sonade våra synder i sin KROPP! /Bibelfokus. Jesus dog INTE andligen då han ÄR GUD.

Jesus sonade våra synder i sin KROPP! /Bibelfokus

Jesu kropp på korsetDet är tyvärr inte ovanligt att olika kristna förkunnare i sin undervisning går utöver vad det finns stöd för i Bibeln. Så görs det t.ex. när det gäller undervisning om Jesu försoningsgärning på korset. Det handlar både om att lägga till och dra ifrån vad som står i Bibeln. Man kan ju grunna över vad som är meningen med det, men oavsett avsikterna, så är det allvarligt när man inte är noga med vad Bibeln förmedlar; det är rent av oärligt att inte hålla sig innanför de ramar som Bibeln ger oss. Vi måste därför alla vakta på oss själva och våra förkunnare så att vi rättar oss efter denna Paulus uppmaning i bibelordet nedan:

1 Kor 4:6: “Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni ska lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger

Om du är insatt i vilka villoläror som ligger som grundstenar i Trosrörelsens teologi, så vet du att en av dem är den att man menar att Jesus “dog andligen”. De menar att han var tvungen att även dö en “andlig död”, att bli “skild från Gud”, för att försoningen skulle ha något värde. Men detta stämmer så klart inte med Bibeln, och det är dessutom en farlig villolära på många sätt eftersom man med den tar ifrån Jesus hans gudomlighet. Jesus ÄR ju Gud! Jesus är Gud kommen i mänsklig gestalt och kan då aldrig bli skild från Gud! Om man då ändå säger att Jesus dog andligen och blev skild från Gud, då är Jesus något mindre än Gud; då är Trosrörelsens Jesus en annan Jesus är Bibelns Jesus! Detta är ett riktigt fett exempel på att gå LÅNGT utöver vad Skriften säger oss, men det var inte denna villolära jag ville bemöta i denna text, utan istället något snarlikt.

Det dyker då och då upp varianter på den Trosrörelsens villolära som jag precis beskrivit. En del menar att Jesus var tvungen att “känna av” all den synd som han dog för, och liksom “bli ett med synden” och därmed bli skild från Fadern. Andra menar att det var nödvändigt att Jesus var tvungen att lida “själsligt” för att hans försoningsgärning skulle vara giltig. Ofta handlar det här om att man inte kan tro att Jesu fysiska död var ett tillräckligt offer för all världens synd. Men detta ligger utanför vad Bibeln visar oss. Och jag kan som sagt undra varför somliga försöker lägga till saker till det av Gud utsedda fullkomliga offret för våra synder. Om Gud säger att Jesu lekamliga offer är tillräckligt, ja då ÄR det ju så!

Förmodligen ligger det andra avsikter bakom att göra dessa tillägg till Guds försoningsverk; kanske försöker man konstruera bevis för en annan villfarelse. Så var det ju i Trosrörelsen, där man med sin teologi om Jesu “andliga död” ville bevisa att den troende kunde bli gudomlig genom pånyttfödelsen, eftersom man menade att Jesus hade gått före oss och blivit pånyttfödd från sin andliga död och återigen blivit gudomlig. Då kan ju den troende på samma sätt bli gudomlig, menade man. Men Jesus dog inte andligen! Gud behöver inte bli född på nytt! Människan kan INTE bli gudomlig! Och vi behöver inte jiddra med Guds Ord för att hans evangelium skall ha den effekt som Gud har avsett!

Jesu kropp var det nödvändiga försoningsoffret!
Men hur är det nu, räcker Jesus kroppsliga död som ett fullkomligt försoningsoffer för all världens synd? Låt oss se på vad Bibeln säger om Jesu försoningsgärning. Vi börjar med vad Jesus själv sa och sedan vad aposteln Petrus skrev:

Luk 22:19: “Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ’Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.’ ”

1 Pet 2:24: “Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.”

Petrus hämtade bl.a. dessa ord från Jesajas bok:

Jes 53:5: “Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.”

Här är det glasklart att våra synder blev försonade genom att Jesus blev korsfäst. Det var genom hans sår, genom hans korsdöd som vi blev försonade med Gud. Självklart betyder inte detta att vi blivit botade från all sjukdom, det ser ju varje vaken kristen. Syndafallet resulterade i att människans gemenskap med Gud blev skadad för att hon ville gå sin egen väg och själv vara som Gud. Moraliska synder är en konsekvens av detta, de är symtomen på det som är sjukt. Det som blev helat genom Jesu försoningsgärning var vår relation till Gud; gemenskapen med Gud blev helad och upprättad! I denna upprättade relation tynar synden/symtomen bort allt mer. Evangeliska förkunnare och sångförfattare från förr i tiden såg tydligt denna koppling mellan syndernas förlåtelse och Jesu fysiska lidande och död. De kunde skriva: “i Jesu sår finns våra enda fristäder”.

Paulus beskrev detta kanske ännu tydligare, att det var genom att Jesus led döden med sin fysiska kropp som försoningen skedde:

Kol 1:21-22: “Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp.”

Som jag skrev tidigare menar somliga att Jesus blev gjord ett med synden och att detta var nödvändigt för att sona våra synder. Och i och med det skulle alltså Jesus bli skild från Fadern för en stund. Men det är en feltolkning av bibelordet 2 Kor 5:21. Jesus som är Gud kan inte förenas med synden. Jesus blev istället gjord till ett syndoffer! Syndens lön är döden och just DET är Guds straff för synd. Jesus är då Guds rena offerlamm som till det yttre var lik en syndig människa, men han varken var syndig eller blev det. Han hade inte själv någon synd, och därför var han ett rent offerlamm. Och han fick inte heller överta andras synder. Det han tog på sig var straffet! “Straffet var lagt på homon” säger Jes 53:5! Själva vitsen med Jesu ställföreträdande död på korset – där han tar syndarnas straff på sig själv – det var just att han som var helt syndfri, helt rättfärdig och ren, dog i vårt ställe. Eller vi kan även säga det så här: Gud hade bestämt att den som syndar skall dö, men han steg själv ner till jorden och tog själv på sig det straff som han hade bestämt för synden. Detta, att han tog straffet på sig själv, är det som är försoningen. Han dör syndfri i vårt ställe!

Rom 6:23: “Syndens lön är döden…”

Joh 1:29: “Se Guds lamm, som tar bort världens synd.”

Heb 9:14: “Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.”

Rom 8:3: “Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.”

Att Jesu lekamliga, kroppsliga död är det som räknas som det fulländade syndoffret för oss uttrycks även i Bibeln med att blodet sonar våra synder. I det första bibelordet nedan ser vi dessutom att det var Gud som i Jesu gestalt led döden för våra synder.

Apg 20:28: “Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”

Heb 9:13-14: “Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar”

Bibeln visar också att det var på korset – där Jesus dog en fysisk död – som försoningen ägde rum. Det var inte i dödsriket, inte i Jesu själ eller någon annanstans. Det var på korset som försoningen fullbordades. Ett enda offer, en enda gång, för alla tider!

Kol 2:15: “Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.”

1 Kor 1:18: “Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.”

Joh 19:30: “När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ’Det är fullbordat.’ Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.”

Heb 10:12: “Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider

Men Jesu själsliga lidande då?
Jo visst led Jesus även själsligt, men jag menar att det är en mänsklig efterkonstruktion att det var en del av försoningsgärningen. Alla djuroffer i Gamla testamentet visar ju på att det var just det kroppsliga offret, det felfria offerdjuret som räknades som försoningsoffer. Att Jesus levde som en utsatt, utstött, föraktad människa, och att han fick lida själsligt både före korsfästelsen (i Getsemane) och under tortyren och korsdöden har för oss en annan innebörd än försoning. Det är istället så att Gud genom Jesus själv fått uppleva hur det är att vara människa i en hård värld. Gud visste säkert det ändå, men det blir för oss pedagogiskt bevisat att Gud kan leva sig in i människors lidande och utsatthet. Just detta vittnar också Bibeln om:

Heb 4:15: “Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.”

Jes 53:3: “Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.”

Självklart led Jesus i sin själ när han var på korset. Det ser vi i hans ord: “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34). Men detta kan vi inte tolka som att Gud hade övergivit Jesus, för det skulle i så fall inte rimma med Bibeln i övrigt. När Jesus utropar dessa ord på korset så sätter han ljuset på att flera profetior om honom går uppfyllelse i och med hela passionsdramat, bl.a. de i Psalm 22 som inleds med just dessa ord. Alla judar som stod och såg Jesus på korset och hörde vad han ropade kunde sedan så klart fortsättningen på den psalmen. Då sådde denna psalms ord ett trons frö i deras hjärtan och bara 50 dagar senare blev ju ca. 3000 personer frälsta (Apg 2:41). Orsaken till att Jesus citerade inledningen på Psalm 22 kan ju faktiskt ha varit att få judarna att minnas orden i den psalmen. Och vi som funderar över om Jesus var skild från Gud eller inte skall särskilt observera att psalmen bl.a. fortsätter så här:

Ps 22: “…Men du, Herre, var inte långt borta… han föraktade inte den förtrycktes lidande och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom… Alla jordens ändar ska minnas det och omvända sig till Herren…”

Jesus är ju sann Gud och sann människa i en och samma gestalt. Han kan inte bli skild från Gud eftersom han ÄR Gud. Jesus sa ju också att han och Fadern är ETT (Joh 10:30). Men som sann människa kunde han också uppleva ångest och nöd, och där på korset fick han självklart den upplevelsen. Varje kristen som kommer i svår nöd kan hamna i svåra tvivel och tro att Gud har övergivit dem, men Bibeln visar att Gud aldrig skall överge oss. Så även om vi lider finns Gud där ändå. Och även om Jesus i sitt för den stunden prövade psyke led svåra kval, så var han så klart inte skild från Gud. Det ser vi ju i att Jesus kommunicerade med Fadern både före och efter att Jesus utropade de ord jag citerade.

Om vi nu skall stryka ett bestämt streck över den teologiska villfarelsen att Jesus på korset blev skild från Fadern så gör vi det med detta bibelord:

2 Kor 5:19: “Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”

För att citera en annan trons försvarare: “Mitt i saknaden av Guds välbehag, utan bekräftelse, i smärtan, i lidandet vid slakten och i offret av Kristi kropp och blod, var Gud i Kristus och försonade världen med sig själv!” Alltså: just där på korset, just när försoningen ägde rum, just exakt då var Gud i Jesu Kristi kropp! Då var han där! Det var själva poängen, själva förutsättningen för detta rena offer och för denna fullkomliga och allmängiltiga försoning!

Detta jag nu tagit upp är en mycket viktig bit i en sann evangelisk tro, och en viktig bit för att tron skall bevaras sund! Jag ville också få det sagt att vi inte skall göra mer av innehållet i Bibeln än vad där faktiskt står. Inte heller mindre. Om vi ändå gör det, är nog ofta orsaken att vi vill konstruera stöd för en annan tanke (eller förkunnare) som inte heller är helt förankrad i Bibeln. Här måste vi vakta på både oss själva och andra så att vi inte far iväg med osanning och villfarelser, ty att gå utöver vad Bibeln undervisar – och undervisa andra så – är absolut inget som Gud tar det lätt med!

/Lennart http://bibelfokus.se/jesus_sonade_var_synd_i_sin_kropp

NamnlösMaria

Framgångsteologin lever och frodas- vad blir slutstationen? /Från Bibelfokus

003

Framgångsteologin lever och frodas – vad blir slutstationen?

 Lennart Jareteg/Bibelfokus:

Jag vill inleda denna artikel med att göra dig uppmärksam på att Sven Reichmanns bok Allt är inte Gud som glimmar nu åter finns i tryckt bokformat. Du kan beställa ett gratis exemplar utifrån instruktionerna i denna sida: http://bibelfokus.se/glimmar

I sin bok behandlar Sven mycket insiktsfullt Trosrörelsens lära, den s.k. “trosförkunnelsen” eller “framgångsteologin” vilken är grundstenen i församlingar som t.ex. Livets ord i Uppsala och Arken i Stockholm. Han går igenom denna teologis historia, problem, risker, frukt, dess förkunnare och teologer. Vad jag vill trycka på med denna artikel, är att Svens bok är lika aktuell idag som tidigare eftersom trosförkunnelsen lever vidare och sprids in i fler och fler församlingar och samfund, men i olika nyanser. Ibland har förkunnelsen gått i ett slags undervattensläge, men rätt som det är dyker den upp i lite förnyad skepnad där grunderna ändå är de samma och har samma ursprung. Dock är det så att olika delar av trosförkunnelsen framhävs olika mycket inom de olika sammanhangen. Boken ger en välbehövlig insikt för att kunna utöva urskiljning och navigera rätt i dagens förrädiska andliga landskap.

Trosförkunnelsen är inte död och begraven
Många lever med tron att (1) trosförkunnelsen är kompatibel med genuin, evangelisk tro. Andra lever med tron att (2) Trosrörelsen (Livets ord mfl) har lämnat de allvarliga villolärorna bakom sig och nu riktat in sig i ledet bland sina evangeliskt troende kristna syskon. Båda antagandena är fel. Låt mig ta detta i två punkter:

1. Trosförkunnelsen som helgjuten teologi är en förhållandevis ny teologi i den kristna historien, även om delar av den återfinns i mycket gamla villoläror som gnosticismen. Trosförkunnelsen förmedlar ett helt annat evangelium än det evangelium vi finner i Bibeln. Den presenterar en annan Jesus än vad Bibeln undervisar om. Den visar upp en annan Ande än Bibelns Helige Ande. Och den har en helt annan undervisning om människan och den troende än vad Bibeln har. Jag skall inte gå in på detaljerna här, utan jag hänvisar till Sven Reichmanns bok samt till en sammanfattande text som jag skrev för några år sedan: Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi.

2. Trosrörelsen har inte lämnat denna falska teologi bakom sig; Trosrörelsen har aldrig avsagt sig sin teologi offentligt eller bett om förlåtelse för att spridit allvarliga villoläror – som bevisligen skadat oerhört många kristna i deras själ och tro. Än idag vilar t.ex. hela Livets ords verksamhet på denna stadga:

”Jesus visade med sitt liv, sin död och sin uppståndelse att Gud vill frälsa människan till ande, själ och kropp och att Guds vilja är att varje människa i detta livet skall vandra i gudomlig hälsa, gudomligt välstånd och genom tro är en övervinnare på alla livets områden.”

För bara några år sedan kunde man fortfarande läsa detta svar i en frågor-/svarkolumn på Livets ords hemsida, där frågan löd: ”Har ni förändrats?”:

”Ja, visst förändras en församling med åren, det vore ju konstigt annars. Men då det gäller läran och inriktningen är den precis densamma nu som när vi startade.”

Sedan kan man ju lätt konstatera att hela den verksamhet och förmögenhet som Livets ord idag sitter på, är byggd på trosförkunnelsen som grund. Den grunden står ju kvar än idag, och all verksamhet utgår från denna grund.

Förblindelsen
Nu är det ju inte enbart så att Trosrörelsen smugit undan en del av den undervisning som på 80-talet väckte en stor vrede och fasa i den evangeliska kristenheten i vårt land, och att det därför är många som tror att Trosrörelsen riktat in sig i ledet. Sanningen är också den att många kristna idag är okunniga om vad sann evangelisk tro innebär, men också själva är påverkade av olika delar av trosförkunnelsen och dess falska andlighet. Detta gör många kristna förblindade inför allehanda villoläror och villfarelser, och därför finns det ett ständigt behov av att upplysa om detta.

Denna förblindelse innebär t.ex. att man inte kan se sambanden mellan nya rörelser och trosförkunnelsen. Man ser inte vad nya företeelser härstammar från, var de inhämtar inspiration och influenser ifrån osv. Och värst av allt är nog att man inte ser vart allt det här tycks vara på väg: till lydnad under påven! När man känner till detta väldokumenterade faktum, att den karismatiska rörelsen startade i den Katolska kyrkan år 1967, då är det lätt att bli konspiratorisk och fundera över vilken roll som möjligen Katolska kyrkans jesuiter (ett hemlighetsfullt ordenssällskap som startades med syfte att ta död på reformationen) kan ha spelat i att bidra med villoläror som förr eller senare tycks dra åt samma håll. Arbetet med att ”återföra de vilsna fåren till lydnad under Petri stol” ser i vilket fall som helst ut att ske mycket strategiskt, långsiktigt och målmedvetet – om man ser det ur ett lite större perspektiv.

Det större perspektivet
Jag har försökt göra en skiss/ett träd, som visar hur det här hänger samman, och mycket i skissen utgår då från Trosrörelsens rötter och deras påverkan på den del av kristenheten som många vill kalla för den karismatiska kristenheten. Som du förstår är bilden något förenklad, allt får inte plats, men den visar de viktigaste skeendena och strömningarna. Ta gärna till dig den här bilden för att du skall vara ännu mer vaksam på den utveckling som vi nu står mitt uppe i inom kristenheten: Det stora avfallet! Låt detta väcka dig om det är nytt för dig!

-> KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SE DEN I STÖRRE FORMAT <-

 

Läs vidare:

Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi

Den långsamma tillvänjningens strategi

Trosrörelsen, Toronto, New Wine mfl – alla hör de ihop!

Sven Reichmanns bok: Allt är inte Gud som glimmar

Det stora avfallet!

 

/Lennart

*

Tack.   /name-graphics-maria-124184