Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Jag har inte alltid mött så mycket av godhet/kärleksfrukter och barmhärtighet från så många personer, men mött den överflödande kärleken från GUD. Han har styrkt och han har visat vad godheten och nåden är för något. Genom åren har händelser skett som varit allt annat än goda, så det är bra att ha den erfarenheten av icke godhet också. Vill också säga att de som är min vänner är gooda människor.
Se och läs bibelorden och förstå hans ord och tanke och stora kärlek till oss!
Sak 7:9
Så säger Herren Sebaot: ”Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.
Sak 9:17
Hur stor är inte hans godhet, hur stor är inte hans skönhet! Unga män ska blomstra av brödsäd och unga kvinnor av vin.
Apg 24:4
För att inte besvära dig alltför länge, ber jag att du i din godhet lyssnar till vad vi i korthet har att säga.
Apg 25:3
och bad att han skulle visa dem godheten att låta Paulus föras till Jerusalem. De planerade nämligen ett bakhåll för att döda honom på vägen.
Rom 2:4
Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse?
Rom 11:22
Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren.
Rom 15:14
Mina bröder, för min del är jag övertygad om att ni själva är fyllda av godhet och uppfyllda av all kunskap och att ni också kan förmana varandra.
2 Kor 6:6
i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek,
2 Kor 10:1
Jag, Paulus, som är så ödmjuk när jag möter er ansikte mot ansikte men modig när jag är långt borta, jag uppmanar er vid Kristi mildhet och godhet
för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus.
Ef 5:9
för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter.
Kol 3:12
Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.
Titus 3:4
Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor
2 Pet 1:3
Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet.
Bibelordens alla uppmaningar är INTE lätta att förstå alltid och inte lätta att efterlikna och vara i. Det krävs träning och allvarsamma försök att efterlika Jesu/Guds ord. Det krävs umbäranden och annat för att förstå vad respektive ord betyder i praktiken!
Upp. 3:10 Eftersom du har hållit fast vid mitt ord om uthållighet, ska jag också BEVARA dig från den prövningens stund, som ska komma över hela världen för att pröva dem som bor på jorden.
Här menar då Pre-Trib att Herren ska rycka upp oss för att vi ska undkomma Vedermödan. Upp. 3:10 är ett av Pre-Tribs starkaste argument. Men det får också bli ett tydligt exempel på hur man griper efter ett halmstrå för att bevisa sin tes. Man har inte satt sig ner och studerat vad Jesus egentligen säger, och har heller inte letat upp verser som talar om samma sak. Upp. 3:10 måste sättas i kontext med vad Jesus ber Fadern om i Johannes evangeliet:
Joh. 17:15 Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen utan att du ska BEVARA dem från det onda.
Jesus ber inte Fadern ta oss ut ur världen, utan att Fadern ska BEVARA oss FRÅN DET ONDA.
Det Grekiska ordet som används här är tēreō och betyder inte att ta ut ur, utan har betydelsen att skydda och bevara från något. G5083
1 Joh. 5:18 Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar(tēreō) honom, så att den onde inte kan röra honom. SFB98
1 Joh. 5:18 Vi vet att var och en som är född av Gud inte syndar, utan den som är född av Gud aktar sig (tēreō), så att den onde inte kommer åt honom. SRB16
Upp. 4:1 Därefter såg jag, och se, en dörr var öppnad i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som var som en basun, sa: Kom hit upp, och jag ska visa dig vad som måste ske efter detta.
Pre-Trib använder Upp. 4:1 för att visa att när Johannes togs upp till himlen så är det ett exempel på församlingen, och sedan vidareutvecklar de den tanken med att ingenstans i Uppenbarelseboken efter kapitel 4 hittar vi församlingen. Ergo: Bevis för Pre-Trib! Men stämmer detta egentligen?
Ett tänkt samtal mellan en Pre-Trib och Post-Trib:
– Efter kapitel 4 står det inte att Församlingen finns på jorden under Vedermödan. Församlingen nämns inte efter det. Det är därför ett bevis på att Pre-Trib är bibliskt.
– Nej, församlingen nämns inte mer efter kapitel kapitel 3. Men det står inte heller att församlingen är i himlen i de kapitel som avhandlar vedermödan. Betyder det att församlingen gått upp i rök? Eller annihilerats?
– Det står att de heliga finns i himlen
– Ja men det står också att de heliga finns på jorden. De lider martyrdöden, inte att dem har ryckts upp till himlen. Argumentet håller inte.
Argumentet bygger på orden “Kom hit upp”, som då blir en förebild och ett exempel för uppryckelsen före Vedermödan. Men om det argumentet stämmer hur gör Pre-Trib då med Upp. 11:12?
Upp. 11:12 Och de hörde en stark röst från himlen säga till dem: Kom hit upp. Och de steg upp till himlen i ett moln och deras fiender såg dem.
Den starka rösten från himlen talar till de två vittnena som har legat döda på Jerusalems gator efter att Vilddjuret dödat dem. Och det händer under vedermödan! Är det två uppståndelser och två uppryckelser av de i Kristus? Nej, vi hittat bara en uppståndelse och ett uppryckande i Bibeln.
Vilken är den sista fienden som ska läggas under Kristi fötter? Vad är det sista som måste besegras för att uppståndelsen ska ske? Paulus berättar om det för oss i Första Korinterbrevet.
1 Kor. 15:26 Den sista fienden som ska bli tillintetgjord är döden.
Så döden måste med andra ord vara besegrad, för Paulus fortsätter i Första Korinterbrevet med att berätta en hemlighet:
1 Kor. 15:51-55 Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen. För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste klä sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätt sig i oförgänglighet och detta dödliga har klätt sig i odödlighet, då ska det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din udd? Du grav, var är din seger?
Lägg märke till att Paulus här talar om uppståndelsen, och att när uppståndelsen skett så är döden besegrat, Kristi sista fiende. Med andra ord, när den sista fienden, döden, är lagt under Hans fötter, då uppstår de döda i Kristus. Så frågan blir då: Om nu döden är besegrad, hur kan då antikrist döda de heliga överhuvudtaget? De som finns kvar är inte de heliga, utan de ogudaktiga och onda som tagit vilddjurets märke. Guds vrede kommer då över antikrists rike. Är det då de söker döden och inte ska hitta den? Jag tror det.
Upp. 9:6 Och i de dagarna ska människorna söka döden men inte finna den, och de ska önska att få dö, men döden ska fly ifrån dem.
Pre-Trib ArgumentPaulus skriver att vid den sista basunen ska uppståndelsen ske, men då säger Pre-Trib att det inte är då, utan det sker när Guds Basun ljuder. Argumentet de kommer med är tagit från Första Thessalonikerbrevet. De menar då att det är skillnad på den sista basunen och Guds basun, och att det ordet “Guds basun” bara finns på ett ställe i Nya Testamentet.
1 Thess. 4:16 För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå.
Men om Guds ord säger att det sker vid den SISTA BASUNEN, hur kan vi då påstå att det kommer EN TILL BASUN, alltså att efter den sista basunen kommer Guds basun? Argumentet håller inte. Paulus visste alltså om att det kom sju basuner, men det fick han inte berätta. (2 Kor. 12:1-7) Det fick däremot Johannes, som skrev sin bok ca. år 90 e.Kr.
Vi kan alltså inte förvänta oss flera basuner efter den sista basunen som Paulus nämner i 1 Kor. 15. Och Skrifter berättar att vi uppstår eller förvandlas när den sista basunen har ljudit, och detta inkluderar de som dött under den stora Vedermödan. (Upp. 20), eftersom det bara finns en uppståndelse för de som dött i Kristus. Men då säger Pre-Trib att vi inte är förutbestämda till vrede, därför ska vi inte vara med i Vedermödan. Här måste vi skilja på de grekiska orden Orgé och Thilipsis. Det första ordet betyder Vrede, det andra betyder Vedermöda. Strongs Grekiska Konkordans beskriver dessa två ord så här:
G3709 – Orgé. Properly desire (as a reaching forth or excitement of the mind), that is (by analogy violent passion (ire, or [justifiable] abhorrence); by implication punishment: – anger, indignation, vengeance, wrath.
I våra svenska översättningar läser om Vedermödan och om Guds vredesdom. Det är två olika ord på svenska, därför att det är två olika ord på Grekiska. Thilipsis är det Grekiska ordet för vedermöda, och Orgé är det Grekiska ordet för Vrede. Och Pre-Trib har här rätt, men blandar samman dessa uttryck. Bibeln vittnar på många ställen om att vi ska räddas ur den kommande vreden, men inte att vi ska slippa undan vedermöda.
Joh. 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv, men den som inte tror på Sonen ska inte få se livet, utan Guds vrede (Orgé) förblir över honom.
Rom. 5:9 Så mycket mer ska vi då, sedan vi är rättfärdiggjorda i hans blod, genom honom bli frälsta från vreden (Orgé).
Ef. 2:3 Bland dem levde också vi alla förut i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville, och vi var av naturen vredens (Orgé) barn liksom de andra.
Ef. 5:6 Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede (Orgé) över olydnadens barn.
Kol. 3:6 för vars skull Guds vrede (Orgé) kommer över olydnadens barn*.
Guds vrede gäller endast olydnadens barn. Med andra ord, den som tror på Jesus kommer inte under vreden. Vi blir frälsta från Guds vrede.
När det gäller vedermödan (Thilipsis) berättar Guds ord något helt annat. Många kommer på fall när det kommer lidande (Thilipsis) för Ordets skull.
Matt. 13:21 men som inte har någon rot i sig själv utan han håller ut endast en tid, och när lidande (Thilipsis) eller förföljelse kommer för ordets skull, kommer han genast på fall.
Kvinnor går igenom en vedermöda när de föder barn.
Joh. 16:21 När kvinnan föder barn har hon det svårt, därför att hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre ihåg sin smärta (Thilipsis) i glädjen över att en människa blivit född till världen.
Josef och alla hans bröder fick lida (Thilipsis).
Apg. 7:11 Så kom en hungersnöd och mycket lidande (Thilipsis) över hela Egypten och Kanaans land. Och våra fäder fann ingenting att äta.
Paulus gladde sig mitt i sitt lidande, för han menade att det ledde till något gott.
Rom. 5:3 Och inte bara det, utan vi gläder oss också i lidandet (Thilipsis), eftersom vi vet att lidandet (Thilipsis)ger tålamod.
Så långt håller Pre-Trib med, men när vi kommer till Jesu ord om nöd och vedermöda, eller den Stora Vedermödan – den Stora Nöden, då drar de öronen åt sig.
Matt. 24:9 Då ska de utlämna er till att plågas (Thilipsis) och döda er, och ni ska bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Matt. 24:21 För då ska det bli en stor vedermöda (Thilipsis), som inte har varit från världens begynnelse intill nu, inte heller någonsin mer ska bli.
Matt. 24:29 Men strax efter den tidens vedermöda (Thilipsis) ska solen förmörkas, och månen ska inte ge sitt sken, och stjärnorna ska falla från himlen, och himlarnas krafter ska skakas.
Lidande översätt också med ordet Förförljelse. Apg. 11:19 Men de som hade skingrats på grund av den förföljelse (Thilipsis) som började med Stefanus, kom ända till Fenicien och Cypern och Antiokia. De predikade inte ordet för andra än judar. Vi har blivit lovade vedermöda/lidande eller förföljelse på många ställen i Bibeln.
Joh. 16:33 Detta har jag talat till er, för att ni ska ha frid i mig. I världen kommer ni att lida (Thilipsis), men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.
Upp. 2:10 Frukta inte för något av det som du ska få utstå. Se, djävulen ska kasta några av er i fängelse, för att ni ska sättas på prov och under tio dagar kommer ni att få utstå lidande (Thilipsis). Var trofast intill döden, så ska jag ge dig livets krona.
Upp. 7:14 Och jag sa till honom: Herre, du vet det. Och han sa till mig: Dessa är de som kommer ur den stora vedermödan (Thilipsis), och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Sakta men säkert har vi blivit rädda för lidande, även om vi läser om lidande för Ordets skull, eller lidande för Sanningens och Rättfärdighetens skull. Sakta men säkert har vi förts in i en drömvärld, där vi tror vi är förmer än alla kristna genom alla tider. Vi får inte vara rädda eller oroliga för det som ligger framför oss. Däremot behöver vi förbereda oss, våga stå även när det blir svårt, inte falla bara därför att vi en kort tid saknar mat, eller för att allting går emot oss. Länge har vi fostrats att tro att TRO är allt vi behöver, när det egentligen undervisas lika mycket om UTHÅLLIGHET under olika lidanden. Det ena tar inte bort det andra. Båda behövs. Vi behöver prövas här och nu, så vi kan bestå där och då. Argumentet att Post-Tribbare är så självsäkra i sin tro, bygger på en felaktig bild av VARFÖR vi är så ivriga och kanske envisa i vår argumentation. Orsaken att vi nu går emot Pre-Trib är för att vi ska bestå när den svåra tiden kommer, inte för att vi tänker skjuta upp helgelsen eller ens frälsningen tills vi ser Antikrist stå på helig plats. Det är en löjligt argument. Om vi Post-Tribbers tar fel, Prisa Herren. Men om ni Pre-Tribbers tar fel, hur ska det gå då? Det är bättre att förbereda sig för det värsta och hoppas på det bästa, än att vara oförberett. Vad är det värsta som kan ske för oss Post-Tribbers? Har vi fel blir vi överlyckliga att slippa det där hemska. Har vi rätt, så är vi redo och förberedda. Troligen blir det flera delar i det här ämnet.
VIDEO BORTA! …………… kan du se BIBELORD på att jorden är platt. Bibelordens förklaringar är så påtagligt sanna att man inte kan missa innebörden. Man kan ju VILJA VARA OVETANDE, men det är dumt att vara det för då tvivlar man ju samtidigt på GUDS ORD!
Se videon, skriv upp bibelorden och sätt dig i lugn och ro och begrunda dem så får du information som är ovärderlig.
Ni/du kan börja med Job 38:4
4 Var var du när jag lade jordens grund?Svara, om du vet och förstår.5 Vem bestämde dess mått?Du vet ju!Och vem spände mät snöret över den?6 Var fick dess grundpelare fäste?Vem lade dess hörnsten,7 medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och alla Guds söner ropade av glädje?
Ja redan i Job 38:4 kan man ju klart se att det inte är en GLOB vi bor på. Gud är god och har gjort allt för oss, och han säger så klart och tydligt sanningen som han vill att vi ska veta.
Videon vill berätta och förklara för dig som är en kristen men ännu inte förstått att begripa verkligheten om en platt jord.
Ja det kan vara svårt att förstå att jorden är platt, att det är en underbar sanning från Gud. Men med bibelorden som grund går det alldeles utmärkt att ta emot den sanningen.
Se f ö vidare i kategorierna om Platt jord, The Earth isFlat. Där finns mer bibelord.
Det är tyvärr inte ovanligt att olika kristna förkunnare i sin undervisning går utöver vad det finns stöd för i Bibeln. Så görs det t.ex. när det gäller undervisning om Jesu försoningsgärning på korset. Det handlar både om att lägga till och dra ifrån vad som står i Bibeln. Man kan ju grunna över vad som är meningen med det, men oavsett avsikterna, så är det allvarligt när man inte är noga med vad Bibeln förmedlar; det är rent av oärligt att inte hålla sig innanför de ramar som Bibeln ger oss. Vi måste därför alla vakta på oss själva och våra förkunnare så att vi rättar oss efter denna Paulus uppmaning i bibelordet nedan:
1 Kor 4:6: “Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni ska lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger“
Om du är insatt i vilka villoläror som ligger som grundstenar i Trosrörelsens teologi, så vet du att en av dem är den att man menar att Jesus “dog andligen”. De menar att han var tvungen att även dö en “andlig död”, att bli “skild från Gud”, för att försoningen skulle ha något värde. Men detta stämmer så klart inte med Bibeln, och det är dessutom en farlig villolära på många sätt eftersom man med den tar ifrån Jesus hans gudomlighet. Jesus ÄR ju Gud! Jesus är Gud kommen i mänsklig gestalt och kan då aldrig bli skild från Gud! Om man då ändå säger att Jesus dog andligen och blev skild från Gud, då är Jesus något mindre än Gud; då är Trosrörelsens Jesus en annan Jesus är Bibelns Jesus! Detta är ett riktigt fett exempel på att gå LÅNGT utöver vad Skriften säger oss, men det var inte denna villolära jag ville bemöta i denna text, utan istället något snarlikt.
Det dyker då och då upp varianter på den Trosrörelsens villolära som jag precis beskrivit. En del menar att Jesus var tvungen att “känna av” all den synd som han dog för, och liksom “bli ett med synden” och därmed bli skild från Fadern. Andra menar att det var nödvändigt att Jesus var tvungen att lida “själsligt” för att hans försoningsgärning skulle vara giltig. Ofta handlar det här om att man inte kan tro att Jesu fysiska död var ett tillräckligt offer för all världens synd. Men detta ligger utanför vad Bibeln visar oss. Och jag kan som sagt undra varför somliga försöker lägga till saker till det av Gud utsedda fullkomliga offret för våra synder. Om Gud säger att Jesu lekamliga offer är tillräckligt, ja då ÄR det ju så!
Förmodligen ligger det andra avsikter bakom att göra dessa tillägg till Guds försoningsverk; kanske försöker man konstruera bevis för en annan villfarelse. Så var det ju i Trosrörelsen, där man med sin teologi om Jesu “andliga död” ville bevisa att den troende kunde bli gudomlig genom pånyttfödelsen, eftersom man menade att Jesus hade gått före oss och blivit pånyttfödd från sin andliga död och återigen blivit gudomlig. Då kan ju den troende på samma sätt bli gudomlig, menade man. Men Jesus dog inte andligen! Gud behöver inte bli född på nytt! Människan kan INTE bli gudomlig! Och vi behöver inte jiddra med Guds Ord för att hans evangelium skall ha den effekt som Gud har avsett!
Jesu kropp var det nödvändiga försoningsoffret!
Men hur är det nu, räcker Jesus kroppsliga död som ett fullkomligt försoningsoffer för all världens synd? Låt oss se på vad Bibeln säger om Jesu försoningsgärning. Vi börjar med vad Jesus själv sa och sedan vad aposteln Petrus skrev:
Luk 22:19: “Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ’Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.’ ”
1 Pet 2:24: “Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.”
Petrus hämtade bl.a. dessa ord från Jesajas bok:
Jes 53:5: “Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.”
Här är det glasklart att våra synder blev försonade genom att Jesus blev korsfäst. Det var genom hans sår, genom hans korsdöd som vi blev försonade med Gud. Självklart betyder inte detta att vi blivit botade från all sjukdom, det ser ju varje vaken kristen. Syndafallet resulterade i att människans gemenskap med Gud blev skadad för att hon ville gå sin egen väg och själv vara som Gud. Moraliska synder är en konsekvens av detta, de är symtomen på det som är sjukt. Det som blev helat genom Jesu försoningsgärning var vår relation till Gud; gemenskapen med Gud blev helad och upprättad! I denna upprättade relation tynar synden/symtomen bort allt mer. Evangeliska förkunnare och sångförfattare från förr i tiden såg tydligt denna koppling mellan syndernas förlåtelse och Jesu fysiska lidande och död. De kunde skriva: “i Jesu sår finns våra enda fristäder”.
Paulus beskrev detta kanske ännu tydligare, att det var genom att Jesus led döden med sin fysiska kropp som försoningen skedde:
Kol 1:21-22: “Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp.”
Som jag skrev tidigare menar somliga att Jesus blev gjord ett med synden och att detta var nödvändigt för att sona våra synder. Och i och med det skulle alltså Jesus bli skild från Fadern för en stund. Men det är en feltolkning av bibelordet 2 Kor 5:21. Jesus som är Gud kan inte förenas med synden. Jesus blev istället gjord till ett syndoffer! Syndens lön är döden och just DET är Guds straff för synd. Jesus är då Guds rena offerlamm som till det yttre var lik en syndig människa, men han varken var syndig eller blev det. Han hade inte själv någon synd, och därför var han ett rent offerlamm. Och han fick inte heller överta andras synder. Det han tog på sig var straffet! “Straffet var lagt på homon” säger Jes 53:5! Själva vitsen med Jesu ställföreträdande död på korset – där han tar syndarnas straff på sig själv – det var just att han som var helt syndfri, helt rättfärdig och ren, dog i vårt ställe. Eller vi kan även säga det så här: Gud hade bestämt att den som syndar skall dö, men han steg själv ner till jorden och tog själv på sig det straff som han hade bestämt för synden. Detta, att han tog straffet på sig själv, är det som är försoningen. Han dör syndfri i vårt ställe!
Rom 6:23: “Syndens lön är döden…”
Joh 1:29: “Se Guds lamm, som tar bort världens synd.”
Heb 9:14: “Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.”
Rom 8:3: “Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kroppfördömde Gud synden.”
Att Jesu lekamliga, kroppsliga död är det som räknas som det fulländade syndoffret för oss uttrycks även i Bibeln med att blodet sonar våra synder. I det första bibelordet nedan ser vi dessutom att det var Gud som i Jesu gestalt led döden för våra synder.
Apg 20:28: “Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Heb 9:13-14: “Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar”
Bibeln visar också att det var på korset – där Jesus dog en fysisk död – som försoningen ägde rum. Det var inte i dödsriket, inte i Jesu själ eller någon annanstans. Det var på korset som försoningen fullbordades. Ett enda offer, en enda gång, för alla tider!
Kol 2:15: “Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.”
1 Kor 1:18: “Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.”
Joh 19:30: “När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ’Det är fullbordat.’ Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.”
Heb 10:12: “Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider“
Men Jesu själsliga lidande då?
Jo visst led Jesus även själsligt, men jag menar att det är en mänsklig efterkonstruktion att det var en del av försoningsgärningen. Alla djuroffer i Gamla testamentet visar ju på att det var just det kroppsliga offret, det felfria offerdjuret som räknades som försoningsoffer. Att Jesus levde som en utsatt, utstött, föraktad människa, och att han fick lida själsligt både före korsfästelsen (i Getsemane) och under tortyren och korsdöden har för oss en annan innebörd än försoning. Det är istället så att Gud genom Jesus själv fått uppleva hur det är att vara människa i en hård värld. Gud visste säkert det ändå, men det blir för oss pedagogiskt bevisat att Gud kan leva sig in i människors lidande och utsatthet. Just detta vittnar också Bibeln om:
Heb 4:15: “Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.”
Jes 53:3: “Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.”
Självklart led Jesus i sin själ när han var på korset. Det ser vi i hans ord: “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34). Men detta kan vi inte tolka som att Gud hade övergivit Jesus, för det skulle i så fall inte rimma med Bibeln i övrigt. När Jesus utropar dessa ord på korset så sätter han ljuset på att flera profetior om honom går uppfyllelse i och med hela passionsdramat, bl.a. de i Psalm 22 som inleds med just dessa ord. Alla judar som stod och såg Jesus på korset och hörde vad han ropade kunde sedan så klart fortsättningen på den psalmen. Då sådde denna psalms ord ett trons frö i deras hjärtan och bara 50 dagar senare blev ju ca. 3000 personer frälsta (Apg 2:41). Orsaken till att Jesus citerade inledningen på Psalm 22 kan ju faktiskt ha varit att få judarna att minnas orden i den psalmen. Och vi som funderar över om Jesus var skild från Gud eller inte skall särskilt observera att psalmen bl.a. fortsätter så här:
Ps 22: “…Men du, Herre, var inte långt borta… han föraktade inte den förtrycktes lidande och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom… Alla jordens ändar ska minnas det och omvända sig till Herren…”
Jesus är ju sann Gud och sann människa i en och samma gestalt. Han kan inte bli skild från Gud eftersom han ÄR Gud. Jesus sa ju också att han och Fadern är ETT (Joh 10:30). Men som sann människa kunde han också uppleva ångest och nöd, och där på korset fick han självklart den upplevelsen. Varje kristen som kommer i svår nöd kan hamna i svåra tvivel och tro att Gud har övergivit dem, men Bibeln visar att Gud aldrig skall överge oss. Så även om vi lider finns Gud där ändå. Och även om Jesus i sitt för den stunden prövade psyke led svåra kval, så var han så klart inte skild från Gud. Det ser vi ju i att Jesus kommunicerade med Fadern både före och efter att Jesus utropade de ord jag citerade.
Om vi nu skall stryka ett bestämt streck över den teologiska villfarelsen att Jesus på korset blev skild från Fadern så gör vi det med detta bibelord:
2 Kor 5:19: “Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”
För att citera en annan trons försvarare: “Mitt i saknaden av Guds välbehag, utan bekräftelse, i smärtan, i lidandet vid slakten och i offret av Kristi kropp och blod, var Gud i Kristus och försonade världen med sig själv!” Alltså: just där på korset, just när försoningen ägde rum, just exakt då var Gud i Jesu Kristi kropp! Då var han där! Det var själva poängen, själva förutsättningen för detta rena offer och för denna fullkomliga och allmängiltiga försoning!
Detta jag nu tagit upp är en mycket viktig bit i en sann evangelisk tro, och en viktig bit för att tron skall bevaras sund! Jag ville också få det sagt att vi inte skall göra mer av innehållet i Bibeln än vad där faktiskt står. Inte heller mindre. Om vi ändå gör det, är nog ofta orsaken att vi vill konstruera stöd för en annan tanke (eller förkunnare) som inte heller är helt förankrad i Bibeln. Här måste vi vakta på både oss själva och andra så att vi inte far iväg med osanning och villfarelser, ty att gå utöver vad Bibeln undervisar – och undervisa andra så – är absolut inget som Gud tar det lätt med!
Det är tyvärr inte ovanligt att olika kristna förkunnare i sin undervisning går utöver vad det finns stöd för i Bibeln. Så görs det t.ex. när det gäller undervisning om Jesu försoningsgärning på korset. Det handlar både om att lägga till och dra ifrån vad som står i Bibeln. Man kan ju grunna över vad som är meningen med det, men oavsett avsikterna, så är det allvarligt när man inte är noga med vad Bibeln förmedlar; det är rent av oärligt att inte hålla sig innanför de ramar som Bibeln ger oss. Vi måste därför alla vakta på oss själva och våra förkunnare så att vi rättar oss efter denna Paulus uppmaning i bibelordet nedan: