Tag Archive | troende

Kristendom/Troende

Bilden kan innehålla: text där det står ”Christianity is NOT: knowing cute Hillsong Lyrics Having a bible verse in your IG bio Following World & Worldly Possessions Following Jesus only feel like it Holy during lent Week then back to your dirty ways after 'Good Friday' Christianity IS: Denying yourself dying to yourself Being Doers of the Word, not just Hearers Living for God worshipping Him matter Hard gets Pleasing rather than people, even if it costs you relationships so different from the considered alien Following the Word of God, not Man Made Traditions be ashamed of Jesus in front friends anywhere. @trinidadwakeup that”
Be över det som du är bekymrad över.
Be Gud om hjälp, han tar dig igenom det.

Ilska:
Bilden kan innehålla: moln, utomhus och natur, text där det står ”A WISE MAN WAS ASKED WHAT IS ANGER? HE GAVE A BEAUTIFUL ANSWER ITIS A PUNISHMENT WE GIVE TO OURSELF,FOR SOMEBODY ELSE'S MISTAKE”
En vis man blev frågad över vad ilska är? Han svarade: Det är ett straff som man ger sig själv, för någon annans misstag.

Man säger att man känner Gud och gör det han vill, men i sina gärningar förnekar man honom.

Inspiration

Förnekar du Jesus? Jag hoppas du älskar honom.

Foto Maria

Trogna, rentvättade, kallade, dugliga, utvalda…purified…

Vi lever i de sista tiderna, vare sig man förstår det eller ej. Följ Jesus till slutet.

VIDEON som följer här är en uppmaning till alla troende att följa Jesus och bli helgade, renade, för att vara klara inför slutet och början på allt. Att klara av att vara de människor som GUD vill att vi troende ska vara.

Håller vi måttet ända till slutet? Gör du? Gör jag? Det får Gud avgöra, och som sagt, det räcker inte med att säga att vi är frälsta/Omvända till Jesus, och därför DUGER i himmelen.

VI alla måste som troende vara renade i JESU BLOD och LYDA honom hela vägen fram. KLARAR vi det? Är vi så klara att sista dagen kunde vara här för oss?

Jag tror inte det, det är mer kvar och bråttom. Vi är utvalda men är vi dugliga? Vi ska vara perfekta, är vi det, hinner vi bli det?

Purified betyder, FRIA från SKULD och ONDSKA!

Daniel 12:9 9 Då sade han: ”Gå, Daniel, för dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden.

Matteus 22:14 Många är kallade, men få är utvalda.”

/Är vi utvalda att få kronan en dag? Är vi så rena att vi får sitta vid högtidsbordet?

Matteus 20:16 Så ska de sista bli de första och de första bli de sista.”

Joh 6:70 Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul.” /Judas/

Joh 15:19 Hade ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.

Ja vi ÄR hatade av världen och i synnerhet av SATAN, ondskan som drar över jorden.

Joh 17:14 De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung.”

SEGER! De som är kallade och utvalda troende, är vi med där?? TROGNA; LOJALA; Alltigenom Jesu efterföljare? Tvättade, rena, perfekta?

Maria: Detta var i korta drag som jag ville förklara videon något så när. Se vidare på den kanalen på Youtube!

Då kyrkan blir ett människoverk /Aktuell predikan av Arne Imsen från 1975

Människan älskar att slå sig till ro och bygga. Hon skapar kyrkosystem, heliga platser och bygger tempel. Hon kommer längre och längre bort från originalet och avlägsnar sig därmed också från Jesus Kristus.

Den nytestamentliga församling-ens erfarenhet var att det som gjorde dem till bedjare var inte deras helgelse, utan fastmer den nöd och det tryck de levde under. Dessutom den totala bristen på alternativa lösningar, då det inte fanns någon annan att vädja till. Den konkreta situationen gällde: Varifrån skall min hjälp komma? Det var alltså inte fråga om att välja alternativa lösningar. Det fanns bara en möjlighet och det var att Gud grep in, annars var man utlämnad. Jag tror och har den förtröstan till Gud att han genom sin mäktiga ande kommer att verka fram det som ska verkas fram, med de medel som behövs för att detta ska ske.

Det var inte den väldiga andedopsupplevelsen som gjorde dem till själavinnare. Benägenheten till kyrklighet har funnits hos människan i alla tider. Hon vill gärna skapa något själv, och bygga upp något omkring sig. Tendensen gjorde sig också gällande i den urkristna försam-lingen, hos de nyandedöpta.

De ville gärna göra hela den här anderörelsen till en inomjudisk sekt och hade redan satt upp gränser för Guds möjligheter och verk; andedopet var till för judar. Därmed fanns tendenser till inlåsning och insnörning. Ingen tycks vara helt befriad ifrån denna belastning. Det var faktiskt inte andedopet som gjorde dem till bärare av budskapet, i varje fall inte det som fick dem i rörelse, utan det var förföljelsen.

De blev kringspridda.

Det var inte så att de drog åstad frivilligt, utan de blev utsända. De tvingades bryta upp. Det kan inte överföras på ett andligt område så att det kan sägas att det här var speciellt andliga upp-levelser. Det var ett uppbrott som betydde skilsmässa från arbetsplatser och hem och kolossalt många inbördes dramatiska scener. Vi har svårt att förstå det här, för vi har inte levt under motsvarande förhållanden. Vi ser gärna evangelisationen som något idylliskt och nästan romantiskt. Men här möter vi det oerhörda skeende då politiska åtgärder i form av religionsförföljelse, politiska åtgärder mot den urkristna församlingen, ledde till att den mänskligt sett slogs sönder. Alla utom apostlarna blev kringspridda, och de gick omkring och förkunnade evangeliets budskap. Genom denna förföljelse var det några som kom ned till Antiokia, och där började förkunna evangelium och vittna om Jesus också för andra än judar. På så vis upp-står den första blandförsamlingen av judar och hedningar.

Vi kommer att få göra erfarenheter som inte smakar gott för det köttsliga jaget. Jag tror att det vi själva har byggt upp med nödvändighet måste slås sönder. För att vi inte ska bli kyrkobyggare måste det slås sönder, och vi får tacka Gud att han är så nådig att han tillåter sådana saker komma över våra liv.

Det fanns andra tendenser i den urkristna församlingen som bröt igenom senare. Vi ser församlingens urkristna vision och får använda uttrycket idealism. Församlingen bryter upp och kastas ut i periferin – och slår sig till ro igen! Märkligt.

Bryter upp, kastas ut – och igen slår sig till ro.

Man börjar på samma sätt med ett nytt kyrkobygge. Man skapar en ny organisation och ett nytt kyrkosystem, med nya heliga platser och nya tempel med sakrala anordningar och system. Så småningom finns återigen hela denna märkliga institution som kallas kyrkan; det bedrövligaste som existerat i hela historien. Människan slår sig till ro, och sätter igång att bygga. Det är så skakande, därför att ju längre man kommer bort ifrån den ursprungliga urpingstupplevelsen, ju längre man kommer bort ifrån Jesus Kristus och hans omedelbara och direkta närvaro, dess mer gör sig alla dessa konstlade anordningar märkbara på praktiskt taget alla områden.

Istället för martyrium och lidande, kommer helgonkulten. Det var inte längre fråga om att förenas med Jesus i hans lidanden, utan att identifiera sig med helgonen, som i generationerna förut hade lidit. Man bekransar deras gravar och ber till dem om deras hjälp. Istället för en levande, verksam församling, den lidande och förföljda församlingen, den smädade och föraktade församlingen, så kom kyrkan. Kyrkan som avskiljer kristendomen förkroppsligad i inomvärldsliga institutioner.

Det i särklass vidrigaste som existerar på jorden, är kyrkan.

Det här är oerhört skakande och all-varligt, för vi är inte kallade att bli en kyrka. Kyrka och kristendom är sällan samma sak. På grund av bristen på levande kristendom, uppstår kyrkan. Men då den helige Ande bor i enskilda kristna, då är de en levande församling. Ingen institution, utan individer, uppfyllda av den helige Ande. Det är fullständigt omöjligt att ringa in eller fånga in den, för den är omätbar. Det är fullständigt omöjligt att förvandla den till ett instrument i makthavares händer.

Församlingen blir som vinden som blåser vart den vill. Varenda levande kristen blir en rörlig, av Guds Ande ledd individ. Här ligger provokationen emot allt institutionsväsende, förenings-väsende, skökoväsende. Emot all förstelnad kristendom, all formalism.

Här ligger själva hemligheten, här ligger utmaningen, pris ske Gud! O, vilket budskap! Kristus är uppstånden och vi är uppståndna med honom. Jesus Kristus är Herre, och vi underordnar oss inte något system som övertar de funktioner som vi endast förknippar med Jesus Kristus själv.

Halleluja för den levande Gudens församling, som aldrig kan bli organisation eller institution, men en kropp av levande lemmar – inte av proteser och kryckor, utan av en levande, funktionsduglig kropp. I den kroppen är vi lemmar. Och där är Jesus Kristus huvudet.

Inför detta oerhörda känner vi vår kolossala brist och ofullkomlighet. Det går bra att i möteslokalen tala om dem som blev utkastade i periferin, men imorgon kanske det är vår egen erfarenhet. Frågan är om vi är förberedda för detta. De hade hört Jesu ord. Han hade talat om vad som skulle komma. Det var inte ett ämne för uppbyggelsepredikan, utan det var en information om konkreta ting som skulle vederfaras dem var och en.

Jesus gör klart för alla sina lärjungar i alla tider:

På samma sätt som världen och religiositeten har behandlat lärjungens Mästare, så kommer de att behandla lärjungarna.

Han gör klart för dem att på samma sätt som han blev upp-höjd, så skulle också de bli upp-höjda. Det är något så förunderligt och märkligt och storslaget på samma gång, att på samma sätt som han hade fått bära sitt kors, skulle vi få bära vårt kors. Hans fattigdom skulle bli lärjungens fattigdom. Hans anonymitet blir vår anonymitet. Vi kan aldrig bli kända i världen och vi kommer alltid att bli felbedömda. Världen känner oss inte och ingenting av det vi håller på med förstår de, för de förstår inte vår Mästare. Den dagen de förstår Honom, kommer de att förstå oss. Men så länge de inte förstår honom, kommer vi att vara något förborgat, och därigenom något upp och nedvänt. Det är oerhört skakande att se hur Jesus under hela sin verksamhetstid bevarade sin anonymitet. Finns det ett enda ställe i evangelierna där han kallar sig själv Messias? Men efter uppståndelsen ifrån de döda då han sitter på Faderns högra sida i härligheten, då möter han Paulus och säger: Jag är Jesus, den som du förföljer.

Paulus hade förföljt de kristna. Och då sade han som satt på Faderns högra sida i härligheten: Jag är Jesus, den som du förföljer! Den förhärligade Jesus träder här fram, men aldrig under förnedringstiden. Namnet han bär, hade han fått, men han använde det aldrig. Det namn han bar under förnedringstiden, hade Gud gjort till hans ärenamn. Ty Gud har gett honom det namn som är över alla andra namn.

Efter uppståndelsen ifrån de döda får han ytterligare ett namn.

Då är han inte längre bara Jesus från Nasaret, utan då är han Jesus Kristus. Men inte bara Jesus Kristus, han får också namnet Herre, ty honom har Gud gjort till Messias och Herre. Efter uppståndelsen ifrån de döda har han satt sig på Faderns högra sida i härligheten, och då är han Jesus Kristus, vår Herre. När församlingen bekände att Jesus Kristus är Herre, tog den upp kampen och provocerade fram hedendom och judendom.

Att säga till en jude att Jesus var Messias var ohyggligt. Att säga till en romare att Jesus var Herre, var förfärligt. Jesus var Messias, den Smorde, Jesus var profet, Jesus var präst och Jesus var konung. Därmed reducerades alla andra till rätta proportioner. Han som dog på ett kors utanför Jerusalem var Messias, profet, präst och konung. Under tiden som ni gick och väntade på Messias, så dödade ni den Messias Gud sände. Ni fortsätter att vänta på er Messias, men Gud har sänt honom, han har kommit – Jesus är Messias!

Vilken bekännelse! Att säga till romarna som representerade den militära och politiska makten, och överhuvudtaget allt som kan sammankopplas med makthavare och maktmedel – att säga till dessa att Jesus är Herre, det var att reducera hela det romerska systemet till rätta proportioner. Ett världsrike förgås, men Guds rike förbliver.

Halleluja! De som ska överleva är inte de som idag sitter på taburetterna och tronerna, utan det är martyrerna, de som ni har slaktat, de som ni har kastat för de vilda djuren. De som har lidit döden under de mest grymma och förnedrande förhållanden. Det är dessa som representerar det kommande Gudsriket som förbliver.

Aldrig har jag sett att denne Jesus som Gud gjorde till både Herre och Messias vid något enda tillfälle träder fram till judarna och säger: – Jag är Jesus. Han kallar sig inte ens Jesus. Han utger sig heller inte för att vara Messias, utan han säger: – Vem säger folket Människosonen vara? Förstår du?

Man kommer inte till Jesus med logikens hjälp. Man kommer inte till honom med naturvetenskapliga bevis som grund. – Vem säger folket människosonen vara? Och så får man veta: några säger – andra säger … Det är helt uppenbart att man samman-kopplar människosonen med något religiöst, något andligt. Var och en har sin kunskapsnivå, sina erfarenheter, sina referens-ramar och sina möjligheter. – Vem sägen då I mig vara? – Du är Messias, den levande Gudens son. Halleluja! – Salig är du Simon, Jonas son! Ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himmelen.

Ära vare Gud och Lammet!

Det hade inte skett genom någon intellektuell bevisföring. Jag tror inte att det hade gått att hålla ett teologiskt seminarium med Petrus, fiskaren från Galliléen. Och ändå visste denne fiskare från Galliléen mer om sin tid, om händelserna, om himmelrikets aktiviteter och Gudasonen, än överstepräster, rabbiner och tidens förnämsta teologer. Kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himmelen. Så finns det följaktligen möjlighet att ha en individuell kommunikation med den eviga världen. Man kan både få information och bekräftelse så att man både kan se och höra. Man kan både leva och tjäna under Gudsrikets inflytande och med Gudsrikets kraft.

Så säger Jesus vidare: Du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min församling. Det kan nästan se ut som om Jesus sa att på dig Petrus ska församling-en vila. Men det gör han verklig-en inte. Vad var det för grund som där lades? Den byggdes på bekännelsen om att Jesus är Herre. Du är Petrus – klippa eller sten. Och på dig ska jag bygga min församling. Vad är det för urklippa som församlingen vilar på? Det är detta att Jesus är Herre. Och därmed är det också sagt att församlingen inte är ett upprört hav – församlingen är en klippa. Det enda fasta i tillvaron är Jesu Kristi församling. Det enda säkra och verkligt trygga är att Jesus Kristus är Herre. Detta får vi bekänna och detta får vi tro, och utifrån detta får vi tjäna. Ditt liv, för var och en som tror på Jesus, är i hans händer. Han vet vad han ska använda av tröst, förmaning, hugsvalelse och tuktan för att få fram sin avsikt med ditt liv. Då gäller det bön och själavinnande och allt som överhuvudtaget måste till för att det inneboende livet ska bryta ut i full härlighet och vi ska bli det han vill – både i den här tiden och i den tillkommande. Det är ännu inte uppenbart. Det finns där som fördolda och hemlighetsfulla resurser.

Jesus sa inte: Jag är Jesus, jag är Messias.

Han använde ett tredje uttryck som leder tankarna till Danielsboken, där vi ser syner dra fram för våra ögon. Vi ser vilddjuren och Människosonen, och bilder av alla de andra rikena och väldena. Det är vilddjursvälden och där finns också ett välde som bär himmelens härlighet till oss och som presenteras som Människosonen. Då Jesus talar om Människosonen säger han inte ens: Jag är Människosonen, utan han talar i tredje person, vilket innebär distans till dem som var där. Han talar i Johannes kapitel 6 om Människosonen, och om att äta hans kött och dricka hans blod. Där ser vi hur han ställer sig till sin samtids makthavare och maktkonstellationer, till massans reaktioner.

I honom kan vi se hur församlingen ska handla i alla tider. Man kan inte placera in församlingen i något annat sammanhang än det som är förenligt med hennes eget väsen. Församlingen är fullständigt artskild ifrån all-ting annat i tiden.

Inför detta gudomliga uppdrag som Jesus har anförtrott sin församling, sanktionerad av sin Fader som är i himmelen, är det helt uppenbart att vi måste känna oss oerhört enkla, bristfälliga och ofullkomliga. När vi ser vad Jesus vill att vi ska vara, och i Ordets ljus upptäcker vad vi är, så måste vi bli förtvivlade. Vi skulle vilja göra några jättekliv framåt på praktiskt taget alla områden, och erövra stora områden som är ointagna. Vi har sett och i anden anat dem, men vi har inte gjort det vi tycker att vi borde ha gjort. Det har gått för sakta.

Jag har ett speciellt budskap till dig som vill framåt. Det här är inget generellt budskap, utan det är till den som vill framåt på trons väg och som upplever detta så nödvändigt så att han eller hon inte diskuterar om vad det kostar, utan upplever det inte bara som en ynnest, utan mer som en livsnödvändighet. – Jag måste vidare på trons väg och har inte något val, därför att broarna bakåt är redan sprängda. Det finns inga reträttvägar eller några möjligheter att gå någon annan väg.

Det här är budskapet: ”Så trösten nu varandra med dessa ord” (1 Tess 4:18).

Det finns många kristna som behöver tröst, men det är verkligen inte alla. Jag vill avgränsa budskapet ytterligare. Den här trösten gäller naturligtvis inte Laodiceakristna. Då hamnar det fel. Den Laodiceakristne ska inte tröstas, han ska väckas. Det här gäller heller inte Efesuskristna; en Efesuskristen ska inte tröstas, han ska avslöjas. Förlusten av något väsentligt ska uppenbaras. Men det finns kristna som ska tröstas, det är de som kämpar. Många kämpar dock på ett felaktigt sätt. De kanske har förivrat sig på vissa områden och därför också upplevt trötthet, kanske också mött besvikelser. Det är till dig detta tröstens budskap nu kommer.

Jag riktar mig till dig som inte önskar något annat än att komma in i bönelivet, men känner dig som en misslyckad bedjare. Du som vill göra praktiskt taget vad som helst för att bli själavinnare, men är en misslyckad själavinnare. Du har gett offer till Guds verk och du har bedit. Ändå tycker du att resultatet är magert. Du har inte sett människor i din omgivning komma till tro på Gud eller annat inträffa som du räknade med skulle ske som en naturlig konsekvens av din egen överlåtelse åt Gud. Nu kommer jag med ett tröstens budskap från Jesus Kristus, han som är vår Herre. Han säger att det har skett mycket mer än du anar. Det är bara det att du har inte sett det. Du har inte sett det ännu, men du ska få se det. Den stora skördedagen väntar. Den skördetiden är inte väckelseperioder vi upplevt i Sverige eller på andra platser. Men det kommer en stor skördedag.

Den stora skördedagen vi kan läsa om i Jakobs brev. Församlingen ska hemförlovas, och då vi kommer hem konstaterar vi:

– Men gode Gud, finns dessa här!

Om vi går till Jakobs brev, så finns det en ton i femte kapitlet, som är både upprivande och tröstande på samma gång. Upp-rivande, för att där beskrivs förhållanden i den här världen som är vidriga, ja vedervärdiga. Förhållanden som varenda människa med ett rent sinne och rätt-färdighetskrav i sitt bröst upp-lever som orsaker till ohyggliga slitningar.

Jag kan inte låta bli att läsa den här delen som vänder sig till de rika på ett alldeles speciellt sätt, och de som har drabbats av de rikas förtryck. Vi möter de starka och de svaga och det finns något så oerhört gripande och skakande i den här beskrivning-en. Den är så kolossalt historisk och verklig. Det är förhållanden som det tydligen aldrig går att få någon ändring på här på jorden, och det finns kristna; goda helgon, som får leva under villkor som ter sig så ohyggliga och svåra. Vi läser:

–Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände som skall komma över eder.

Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal; edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert kött. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna (Jak 5:1-3).

Det är en beskrivning på människor som inte alls hade förstått sin uppgift och sin tid. Vi läser vidare:

– Se, den lön … Här har vi den mänskliga egoismen i religiös förklädnad. Hajarna, som också gömde sig i den kristna gruppen. Egoisterna, profitörerna och förtryckarna som dolde sig i den kristna gruppen, och som inte heller drog sig för att utsätta syskonen för denna oerhörda förnedring och förödmjukelse.

– Se, den lön I haven förhållit arbetarna som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron. I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar; I haven gött eder av hjärtans lust ”på eder slaktedag”. I haven dömt den rättfärdige skyldig och haven dräpt honom … (Jak 5:4-6)

… och nu väntar vi på en uppgörelse. Vem ska ta hand om de förtrycktas sak och föra den fram till en rättvis behandling och skapa rätt-färdiga förhållanden? Man känner indignationen i sitt bröst och man skulle vilja gå till aktion mot allt det onda som finns i tiden. Man skulle vilja ändra på de sociala förhållandena och de politiska, ge lättnad för alla, för hela släktet. Man skulle vilja ha bort slaveriet och förtrycket. Inte sant? Det ligger i vår natur att vi skulle vilja ta itu med missförhållandena och vi skulle också gärna vilja använda Jesus som profet, som idégivare, som instrument för denna rättfärdiga kamp för det vi kallar människovärdet. Men vet du hur detta sammanhang slutar? Den sista meningen gör att hela den oerhörda kamplusten sjunker till ett intet, för det står:… han står eder icke emot.

Det finns ett lidande som egentligen inte hänger samman med förhållandena i samhället, hur bedrövliga de än kan vara. Det finns locktoner som vill ha oss engagerade i kampen för rättvisa på jorden. Vi tycker att vårt evangelium, vårt budskap och vår kärlek är maktfaktorer som bör komma in i den kampen för att åstadkomma rättvisa. I Afrika, i Amerika, i Skandinavien, i Sverige. Men vi kan inte ställa upp i den kampen. Varför icke? För vi vet att då det ena systemet har rasat så ersätts det av ett nytt. Det ligger i själva den onda dynamiken.

Systemen förändrar knappast.

Vi möter bara nya individer i de gamla rollerna. Rätt vad det är så är de förtryckta förtryckarna, och så är vi där igen. Från privatkapitalist till statskapitalist. Från envälde till massdiktatur. Det sitter långt djupare än så. Man kommer inte tillrätta med de här problemen genom politiska aktioner eller genom sociala insatser. Hur gärna vi än skulle vilja dela med oss och ta både vårt eget och de rikas goda och överföra det till de fattiga, ja, ge till dem som behöver. Men det är inte där grundproblemet sitter. Därför låter vi den striden vara. Vi överlämnar den åt Herren. Han kommer. Han har hört ropen, han ska också fälla domen och avgöra striden och han ska göra det med hast.

Men vi har en kamp. Det är inte en kamp för mat och dryck, vare sig för oss själva eller andra. Det är inte för kläder, inte heller för hus och hem. Men vi har en kamp. Vad är det för kamp? Det är kampen för människors frälsning. Vi beder: Herre, ge oss idag vårt dagliga bröd. Vi är beroende av Guds hjälp och Guds välsignelse för vår existens, vi vet det. Men det är inte detta vår kamp ytterst gäller. Det gäller inte vår komfort, inte heller vår materiella eller fysiska nödtorft. Det gäller människors frälsning.

Då kommer vi in på ett område där vi också erbjuds olika möjligheter. Det här är inte någon rekryteringsfråga för att rekrytera medlemmar för att församlingen ska bli stor, ansedd eller imponerande. Det handlar inte om insatser eller aktioner. Det handlar om något helt annat. Det handlar om frälsning. Ett faktum är att ingen kan komma till Jesus om han inte blir dragen av Fadern. Det är ingen mening med övertalningar. Jag tvivlar också på kampanjer. Jag tror inte heller att det hjälper särskilt mycket med våra yttre och ytliga aktiviteter. Men det finns ett rop som har stigit upp från de heligas hjärtan i alla tider.

Du möter i Gamla testamentet kampen för livet och för att fortplanta budskapet.

Att fortplanta för att ge liv till andra. Det tar sig det här uttrycket: ”Ge mig barn, annars dör jag.” Ska familjen tillväxa, så räcker det inte med adoptioner och associering. Det måste nytt liv till; andliga födslar. Det finns ett område där vi känner Herrens kallelse och maning till insats. Det är också där vi känner vår fruktansvärda begränsning, och där vi får lida av att det tar så lång tid innan det vi väntar sker. Men då heter det:

– Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn. Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära (Jak 5:7-8).

Åkermannen vet vad som är hans uppgift. Han vet vad han måste göra, han vet också om sin egen begränsning. När han har myllat ner säd i den bearbetade jorden, då måste han dra sig tillbaka. Han räknar med livets inneboende egenskaper. Man sår inte bara genom att predika och sjunga, ha möten och gudstjänst-er. En såningsman i Guds rike är på samma gång själv säden. Han är både säd och såningsman.

Rikets barn är säden, sa Jesus.

Varje dag sår du. Du har skäppan med dig. Du behöver inte öppna din mun och säga ett ord eller sjunga en sång – ändå sår du. Det kan vara en trons gärning, som är ett utsäde som faller i jorden.

Du har ingen aning om vad som äger rum. Du har sått något utan att du själv har den blekaste aning om det, för du är säden. Det är ordet i dig och ordet genom dig. Det är Jesus i dig och Jesus genom dig. Antingen du är borta eller hemma så sår du oupphörligt. Och du bestämmer också själv vilken åker du ska så i. I köttets åker eller i Andens. Det står inget där om utsädet, det står om åkern. Du kan använda samma säd i de olika åkrarna. I köttets åker och skörda död. Eller i andens åker och skörda liv.

Du sår genom din utstrålning. Genom friden som bor i dig. När du känner dig ångestladdad och fruktande så sår du. Kanske just din egen sorg blir ett utsäde. Och du bevattnar säden genom dina egna tårar. Så är det för en levande kristen. Du kan vara i en verkstad, du kan vara på sjukhuset, du kan vara på gatan. Du kan vara på ditt kontor, du kan vara i hemmet. Var som helst. Du sluter till dig och lever för Jesus. Du är inte med i den allmänna jargongen som finns på alla arbetsplatser, utan du är på ditt sätt avskild. Inom dig finns ett område dit ingen når. Du är avskild för Herren Jesus Kristus. Och du sår. Rätt vad det är kommer du in i ting som du inte kan begripa vad det handlar om. Du kan ligga i din säng på natten och gråta. Du vet egentligen inte vad som är orsaken. Vet du vad det är? Det är utsädet som bevattnas.

Det är inte i första hand dina proklamationer, ord och åthävor, det är inte det yttre mönstret och beteendet som är det mest avgörande. Du sår. Det är Ordet som verkar i dig och genom dig. Rätt vad det är så är det någon som överlämnar sig åt Kristus. Någon blir frälst på din arbetsplats eller i din omgivning.

Man undrar: vem har varit själavinnaren? Han eller hon kanske av en tillfällighet har hamnat på något möte och alltsammans ser ut som en ödets nyck. Så börjar man titta med andens ögon bakåt, och så ser man att längst där bak finns en troende som just i ett speciellt tillfälle kom att förmedla det här sädeskornet som sjönk ner i den människans hjärta. Och så den dagen då Herren söker dem så faller de som mogna frukter till Kristi kors.

De är bearbetade och färdiga. Inte genom teologiska debatter och diskussioner, utan bara genom närvaron av en gudfruktig, på Jesus Kristus troende människa. Där har såtts någonting. Och rätt vad det är så kom en skörd.

Du behöver inte bli en namnkunnig predikant, evangelist eller sångare för att vara en såningsman. Du sår dagligen i din omgivning. Jag tror att skörden kommer att bli rik och underbar. Vad skulle alla stora evangelister och skördearbetar ha varit utan dessa skaror av förebedjare de haft omkring sig, utan alla dessa anonyma kristna som genom sitt liv, sitt vittnesbörd och sina böner och sin dagligt uthålliga målmedvetna överlåtelse, tillförsikt och förtröstan skapat atmosfär och möjligheter för den helige ande att få fäste i en människas liv. Många har kanske inte sett någonting och tycker att mänskligt sett är alltsammans spolierat. Och ändå säger Skriften triumferande: Så biden nu tåligt… Den stora skördedagen har ännu inte kommit.

När är den stora skördedagen?

Jo, när Herren tar upp alla sädeskorn ur jorden. Då alla de som dött i tron på Herren Jesus Kristus lyftas upp i luften, Herren till mötes, och den stora syskonskaran ska presenteras i den eviga härligheten. Då ska vi få se att vi har syskon vi inte anade. Helsyskon. Och vi ska få uppleva att vi har del i deras frälsning. Vi bidar tåligt till den stora skördedagen.

Vi tävlar inte med organisationerna för att få en större numerär och mera makt. Varje nummer i en matrikel betyder en pinne i predikantens karriärstege och varje krona betyder mera makt. Vi är inte med i den konkurrensen. Vi önskar att människor ska födas på nytt till en levande tro på Jesus Kristus.

Skulle det nu vara så att vi inte får se dem komma in i vår kyrka, vår grupp, vår församling, så räknar vi med det stora, jättelika församlingsmötet på den stora uppropsdagen, då ska vi möta dem slutfrälsta. Då ska heller ingen strida om att det här var vår kyrkas medlem. Då är den kampen definitivt förbi. Där finns utrymme för hela skaran. Kyrkan har aldrig vunnit någon. Själavinnandet har gått från individ till individ, från människa till människa.

Tappa inte taget. Förlora icke modet. Var frimodig, uthållig och ståndaktig. Håll ut människa! Den stora skördedagen kommer med hast! Det är när Frälsaren själv kommer. Låt oss lämna statistiska beräkningar, omdömen och värderingar till dess, för då blir det rättvist. Då kommer var och en att bedömas utifrån sitt jordelivs gärningar. Då kommer vi att se det i det sammanhang där det rätteligen hör hemma.

Detta budskap är skrivet till främlingar som genom den nya erfarenheten de hade gjort kände sig bortkomna i alla sammanhang. Det är inte skrivet till helgon, utan till en samling fumliga och drulliga individer, som inte riktigt visste hur de skulle bete sig efter det att de kommit till tro på Jesus Kristus. För en del var det en överhettning i känslolivet som inte bara gränsade till fanatism, utan drog över fanatismens gränser. De passade inte in någonstans riktigt längre. De fick hugg här och slag där. De passade inte, för de hade ingen tillkämpad kultur.

Det var livet som en vårflod som inte gick att styra och forma. Det kom bara. Det fanns inget tillkämpat mönster. De såg Jesus i alla dimensioner, på alla nivåer. Överallt, genom allt var det Jesus! Vår Herre Jesus! Allt var så stort och underbart och storslaget, så fantastiskt! Så det här med arbete blev så löjligt, dumt. Att hålla på och jobba, när vi väntar på så stora ting! Det verkar ju så oerhört malplacerat. De tog konsekvenserna av allt detta, och slutade jobba. Och så väntade de istället.

Men det finns ingenting som är så farligt som just sysslolösheten. Och det är heller inget så farligt som när vi ska försöka fylla ett tomrum med någonting. För de här människorna måste det bli klart att Jesus är överallt. Han är i gruppen, i församlingen, han är med oss överallt. Vi har honom i vårt arbete. Han står bredvid oss och han hjälper oss också när vi är i den dagliga gärningen. Den undervisningen var alltså nödvändig för dessa kristna som hade den här ivern, fanatismen, denna heliga längtan. Det var helt omöjligt att han skulle dröja en hel mansålder. De levde i evigheten, och evigheten var i dem. Jesus kommer – idag! Jesus kommer imorgon. Åh, han kommer! Entusiasmen gjorde dem till främlingar. De passade inte in någonstans.

Så skriver Paulus brevet. Det är inte en förmyndare som skriver till tuktade, utan det är en främling som skriver till främlingar. Ty den verklige främlingen var Paulus. Han var både bostadslös, hemlös, fattig och utblottad på allt. Ändå gör han klart att det är ingen som har arbetat som han. Han för alltså in ytterligare en dimension i deras fräls-ningsupplevelse. De som levt i ockuperat land förstår det här bättre. För det här är egentligen en hemlig skrivelse till människor som lever i krigs- och farozonen. I ockuperat land, nästan på fientligt territorium. Jag vet hur det var under krigsåren då den norske kungen var i London. Det var förbjudet att ha radioapparater, och det var förbjudet att skicka meddelanden från den norska regeringen till kungen. Vi drog fram på illegala vägar. I buskarna, i källare och på vindarna låg det konungatrogna, väntande folket och lyssnade på nyhetsrapporterna. De vägrade acceptera de nyhetsrapporter som ockupationsmakten förmedlade. Det var styrt och tillrättalagt för att passa deras propaganda. De vägrade ta emot den. De väntade. Och under slaget på kavajen hade de dolt ett VH7. Det betyder Vi vinner, Håkon 7. Det var kungens trogna som låg på vindar och källare och i buskarna och lyssnade på rapporterna från kungen i London. De var i sitt eget land, men ändock på fientligt territorium och i ständig farozon. De fick inte höra och ännu mindre läsa de illegala beskeden som kom genom tidningarna som kallades för ”undergroundaviser”, då de kom. Vi läste dem i smyg.

Det är något av detta vi upplever, vi som tror på Jesus. På fientligt territorium, makter omkring oss. Vi får knappt lyssna, men vi lyssnar ändå. Vi har våra anonyma samtal med hemmet. Vi får våra hemliga brev och rapporter genom budskapet. Och så upptäcker vi att budskapet som kommer därifrån, det stämmer inte med budskapet som kommer via andakterna i Sveriges radio, från predikstolarna i kyrkorna. Det är en otrolig skillnad, det stämmer inte. Främlingsmark. Fientligt territorium. Men vi ser fram emot att kungen ska komma tillbaka. Det här är bara en period. Han kommer!

Men det var några som verkligen inte fann någon tröst i att kungen skulle komma tillbaka.

Det var de som förrått kungen och sitt land. Vi kallade dem då quislingar, femtekolonnare. De hade allierat sig med fienden och gick hans ärenden. De var också norrmän, men för dem var budskapet om kungens återkomst ett skräckens budskap. Men så kom den stora och oförglömliga dagen för alla dem som sett fram emot att kungen skulle komma tillbaka. Den norske kungen återkom, och jag glömmer aldrig den dagen.

Jag ser bilden på den levande församlingen som väntar sin konung.

Vi lever i fiendeland och upp-lever trångmålet och förtrycket. Fattigdomen, bristen, nakenheten, smädelsen. Vi känner alltsammans, vi tycker att vi har ingenting riktigt äkta, vi har inte råd med någonting. Men glädjen är äkta och sann, därför att vi har sett Honom, han kommer tillbaka.

Mina älskade vänner, i sanning, Jesus skall komma. Han skall komma för att hämta dem som hör honom till. Och evakueringsplanerna är nu framme vid sista stadiet. Rätt vad det är så träder de i funktion. Den sista frälsningsplanen för församlingen verkställs, och församlingen går för att möta sin Konung.

Syskon, han ska komma. Så trösten varandra med dessa ord. Det är inte vilddjursregementena och regimerna som ska överleva. Det är Människosonens; detta anonyma rike, detta anonyma folk som man inte riktigt visste vad det var eller vad det ska bli. Det ska bli uppenbart och de som väntar ska inta sina sanna och rätta funktioner i den gudomliga frälsningsordningen. Det ska bli uppenbart, ty de ska bli lika honom och evigt få vara tillsammans med honom.

Syskon, han ska komma. Jesus är Herre! Så trösten nu varandra med dessa ord. Halleluja! Amen.PUBLICERAT I MIDNATTSROPETUNDERVISNING

Maria

En stor nöd…

Rom 8:35Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?

http://bibelfokus.se/666 Lennart Jareteg

Maria: Jag vet inte NÄR den stora nöden kommer, den som skall vara världsvid och där man måste vara troende för att stå ut, för att förstå och antingen dö eller leva vidare på något vis, som bara Gud förstår och hjälper med. Läs gärna Lennarts blogg i länken, den handlar om de sista tiderna och det så kallade ‘märket’ och 666.

Redan NU så vet vi att man har sina betal-kort och koder, och t ex telefoner med otroliga funktioner och som skadar mer än de främjar! Ja i samhället och världen idag blir det bara mer och mer galet!! Jag säger det ofta, ja, för att jag tycker att det verkligen ÄR så otäckt med allt som sker. Om vi då tänker lite VIDARE och tänker oss ett totalitärt samhälle där vi absolut är som fångar på ena eller andra viset…. är du med så långt…..tänker du att du vågar leva då? Har vi Jesus i våra hjärtan och KÄNNER HONOM och HANS ORD, ja då går det nog bra, men den som inte är frälst,(tagit emot Jesus i sina hjärtan och vänt om..) den får det mer än tufft.

Läs gärna Lennars artikel om 666, hans funderingar och andras funderingar är bra att läsa om! Allt vet inte den troende och just avsnitt i bibeln om 666 och Antikrist m m är INGA lätta saker att förstå, särskilt inte för dem som inte känner Jesus. Olika långt har vi kommit i livet, jodå, och det är den troendes plikt och arbete att visa på vad som sker runt omkring oss. Det väntar svåra tider.

"A government big enough to give you everything you want, is strong enough to take everything you have" ~ Thomas Jefferson (1743 - 1826)

Predikaren

Kapitel 3

Allt har sin tid

-VAD säger texten dig? -Ja allt har sin tid, och har man varit med om mycket i livet och är en troende och ser hur världen och livet gestaltar sig så har man nog en del tankar kring texten här, eller hur? Vad säger du som läser här?

1 Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:2 en tid att födas och en tid att dö,en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,3 en tid att dräpa och en tid att hela,en tid att riva ner och en tid att bygga upp,4 en tid att gråta och en tid att skratta,en tid att sörja och en tid att dansa,5 en tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar,en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag,6 en tid att söka upp och en tid att tappa bort,en tid att förvara och en tid att kasta bort,7 en tid att riva sönder och en tid att sy ihop,en tid att tiga och en tid att tala,8 en tid att älska och en tid att hataen tid för krig och en tid för fred.

-Liksom Jesus så har vi blivit frestade men inte lika svårt, men Jesus är ju Gud så han visste ju vad han skulle göra. Den vanliga människan idag är det synd om för frestelserna är ju ännu fler och synden så mycket större.

Matt 4:8 JESUS FRESTAS Again, the devil taketh him up into an exceeding high mountain, and sheweth him all the kingdoms of the world, and the glory of them;

Människorna idag är väldigt hjärntvättade, påverkansbara och sovande m m.


Kristi himmelfärdsdag

Jesus är Herre
 Markus 16:19 berättar för oss att JESUS KRISTUS blev upptagen till himmelen, och sitter på Guds högra sida.ALLTSÅ:HAN LEVER. JESUS LEVER. Man ”firar” Kristi Himmelfärdsdag  och man är ledig och har klämdag, och en del troende tänker på Jesus… Men det är ju också så att Jesus alltså faktiskt LEVER IDAG.

Har ni tänkt på det? Han skall komma tillbaka.
Men NÄR vet vi ej men förmodligen är tiden kort till dess. Så det gäller ju att följa missionsbefallningen.

Mark 16:19  Därefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han upptagen i himmelen och satte sig på Guds högra sida.OCH:Apostlagärningarna 17:24-25  berättar  för oss att Gud inte bor i tempel som är gjora av männniskohänder.

Något att tänka på då man går till dessa kyrkobyggnader för att ”möta Gud”.Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer,ej heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore han i behov av något, han som själv åt alla giver liv, anda och allt. 

Psalm 35. Herren är vårt skydd, vår frälsning. *Herre, vem är som du?..

Psalm 35:9 ...be joyful in the Lord...Rejoice!    Great is the Lord who delights in blessing his people with peace. Psalm 35:27

En psalm av David. Denna psalm, som så många andra, kan vi använda på våra egna liv, vi som blivit oskyldigt angripna och anklagade för att vi tror. Vi som blivit av med så mycket för Kristi skull. Vi som fortfarande letar efter nåd och får nåd hos Gud för att vi vet att vi tillhör honom och han kommer att rädda oss ur elden, d v s den pinan som finns i ugnen som vi lever i. Människor strider emot den troende och vill den inte väl. Skam och vanära vill man ge oss men Herren vill ge oss allt beskydd och all kärlek medan vi kämpar vår strid på jorden. Vi kan vara trygga hos honom, i hans ord och i hans famn! Var inte rädd- han är med dig!

Kapitel 35   

Oskyldigt anklagad
1 Av David.
Herre, kämpa mot dem
som kämpar mot mig,
strid mot dem
som strider mot mig!
2 Grip sköld och skydd
och kom till min hjälp,
3 dra fram spjutet
och spärra vägen
för mina förföljare.
Säg till min själ:
“Jag är din frälsning!”
4 Låt dem som vill ta mitt liv
få skam och vanära,
låt dem som planerar min olycka
tvingas tillbaka med skam.
5 Låt dem bli som agnar för vinden,
låt Herrens ängel driva bort dem.
6 Låt deras väg bli mörk och hal,
låt Herrens ängel förfölja dem.
7 Utan orsak dolde de sin nätgrop
för att fånga mig,
utan orsak grävde de den
för att ta mitt liv.
8 Låt fördärvet drabba dem oväntat,
låt dem fastna i nätet de lagt ut
och falla i gropen
till sitt eget fördärv.
9 Min själ ska jubla i Herren
och glädjas över hans frälsning.
10 Varje ben i min kropp ska säga:
“Herre, vem är som du?
Du räddar den svage
från hans överman,
den svage och fattige
från den som plundrar honom.”
11 Falska vittnen träder fram,
de frågar mig om saker jag inte vet.
12 De lönar mig med ont mot gott,
min själ är övergiven.
13 Men jag gick i sorgdräkt
när de var sjuka,
jag späkte min själ med fasta
och bad med böjt huvud.
14 Jag gjorde som för min vän,
som för min bror,
jag gick sorgklädd och böjd
som när man sörjer sin mor.
15 Men när jag faller
gläder de sig och gaddar ihop sig,
uslingar jag inte känner
gaddar ihop sig mot mig.
De river i mig utan uppehåll.
16 Bland gudlösa som hånar
för en kaka bröd
gnisslar de tänder mot mig.
17 Herre, hur länge ska du se på?
Befria min själ från deras härjningar,
mitt dyrbara liv från lejonen.
18 Jag ska tacka dig
i den stora församlingen,
prisa dig bland mycket folk.
19 Låt inte mina svekfulla fiender
få triumfera över mig,
låt inte dem som hatar mig
utan orsak
få blinka med ögonen.
20 Det är inte frid de talar,
de tänker ut svekfulla ord
mot de stilla i landet.
21 De spärrar upp sina gap mot mig,
de säger: “Haha, haha!
Vi har sett det med egna ögon!”
22 Du ser det, Herre.
Var inte tyst, Herre,
var inte långt från mig.
23 Vakna, res dig till mitt försvar,
ta dig an min sak,
min Gud och Herre!
24 Döm mig efter din rättfärdighet,
Herre min Gud!
Låt dem inte triumfera över mig,
25 låt dem inte få säga i sina hjärtan:
“Haha! Precis som vi ville!”
Låt dem inte få säga:
“Vi slukade honom!”
26 Låt alla som gläds åt min olycka
få skämmas och blygas,
låt dem som förhäver sig över mig
kläs i skam och vanära.
27 Men låt dem som unnar mig min rätt
få jubla och glädjas,
låt dem alltid få säga:
“Herren är stor,
han unnar sin tjänare frid!”
28 Då ska min tunga
förkunna din rättfärdighet,
ditt lov dagen lång.

Proverbs 8:35 ``For those who find me find life and receive favour from the LORD``

Det är en nåd att få möta Jesus och få tro på honom. Våga vittna om Jesus

-Vittnesmål om vem man tror på (Jesus) är härliga att få berätta.
Men inte alla vill höra det, utan människor kan bli väldigt sura och arroganta i tonen då man berättar om tro, sin tro på Gud/Jesus.
Det ses som ‘normalt’ att häckla de troendes tro på Jesus, och den troende skall /bör tydligen/  rakt av acceptera att människor tror på evolution och på apor som blir människor? Varför blir inte aporna människor idag?
Genom alla tider har människor berättat om sin frälsning och berättat om allt gott som Jesus gör, men det är fortfarande inte populärt.
Många personer kan känna sig hotade av våra vittnesbörd för att de känner på sig att det vi säger verkligen kan vara sant. Om det då skulle vara sant så är det ju i så fall sant att Gud finns!!
Oj, ja, det kan vara sant!

-Det är sant, Gud finns, Jesus finns. Jesus dog på korset för alla människor och skall komma igen en dag! ALLA människors ögon skall se honom komma på skyarna.

-Men jag tror inte att alla människor som inte tror idag vill tänka på den tanken att Jesus faktiskt finns. Allt idag ska vara av vetenskap men icke av tro.
Man möter en hel del motstånd då man efter det man fått en fråga om man tror på Gud- sedan får en helomvändning i bemötande- en utskällning eller sarkastisk blick eller en fråga om man är ‘normal’.
Det var och är fortfarande många som tar fasta på att vara Jesu lärjungar och det kostar på men är det bästa man kan få vara. En av de stora på Jesu tid var ju Johannes Döparen, som gick före Jesus och vittnade om honom och som Johannes döpte. Joh 3:22.
_________

Johannes Döparen hade det inte lätt precis, men han gav aldrig upp sin tro. Men hans liv slutade i en tragisk död.
****Hans huvud hamnade på ett fat:****

Mark 1:4 Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.
Mark 6:14 Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom.
Mark 6:24 (Herodes födelsedag) Då gick hon ut och frågade sin mor: “Vad ska jag be om?” Hon svarade: “Johannes Döparens huvud.”
Mark 6:25 Flickan skyndade genast in till kungen och bad: “Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!”
Mark 6:27 Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset.
Luk 7:20 Männen kom till Jesus och sade: “Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga: Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?”
Luk 7:33 Johannes Döparen kom, och han varken åt bröd eller drack vin, och då säger ni: Han har en ond ande.
Luk 9:19 De svarade: “Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.”

  Bild Pinterest

 

Himmelriket är här och nu. Ateister, troende, kristen….

 

Himmelriket är här och nu

Frånhttp://experimentlandet.blogg.se/2018/february/himmelriket-ar-har-och-nu.html

De flesta som är eller som kallar sig för kristna liksom även många som bekänner sig till andra religioner och läror har någon slags tro på att det finns ett himmelrike kontra ett helvete efter att jordelivet är slut och att de goda såväl som de onda tids nog (om inte i detta livet så i nästa) kommer att få skörda frukterna av sin godhet eller ondska.

Något annat vore orättvisa av stora mått.

Uppfattningarna skiljer sig dock om hur det ser ut i himmelen eller i helvetet (vad är det egentligen för något?) och om vilka som kommer att hamna på det ena eller på det andra stället.

Vissa går så långt som till att hålla med dem som kallar sig atister (eller som har blivit totalt desillusionerade) och som menar att de själva och alla andra redan lever i helvetet här och nu (kan det verkligen bli värre?) för att det är ett rent helvete på jorden med en massa ondska och elände, orättvisor, krig och konflikter. Då spelar det inte så stor roll var man hamnar den dagen för inte kan det bli värre än vad det redan är.

Vad är det (ser du inte hur det ser ut i världen!!) om inte ett helvete sa min egen av livet hårt prövade mamma och tittade anklagande på mig med blixtrande ögon när jag försökte berätta för henne om Jesus.

Det gjorde jag (vid några tillfällen) när hon under de sista två åren av sitt liv var mer eller mindre hänvisad till sin säng (jag och min ena syster hjälpte henne med allt för hon vägrade att släppa in hemtjänsten) vilket slutade med att hon sista gången hotade med att polisanmäla mig om jag inte slutade tala om MIN Jesus som hon sa.

Jag slutade tala om Jesus men när jag gick därifrån den gången (efter att hon hade hotat med att polisanmäla mig) så sa hon att den där Jesus kanske inte är så dum ändå, förlåt för att jag brusade upp, och så sa hon är du en ängel ……? Då (och den känslan är svår att beskriva) kände jag på mig att min mamma skulle ta emot Jesus men jag visste inte hur eller när.

Det enda jag visste var att hon blev sämre och sämre för varje dag men jag bad för henne flera gånger om dagen om att Jesus skulle öppna hennes hjärta så att hon skulle kunna ta emot honom och jag fick bönesvar.

Min mamma tog emot Jesus (vilket är vad jag tror och vill tro men inte fått bekräftat för mig) när hon var döende men det är en annan historia.

Inga normalt funtade människor vill hamna i helvetet (hur det nu än ser ut) när de lämnat jordelivet. Själva ordet ger kalla kårar och rysningar men är det inte så att där människor befinner sig under sin jordavandring där kommer de helt logiskt att bli placerade den dag de lägger näsan i vädret?

Jag menar att de som har gett sin själ och sitt hjärta till en orättfärdig värld, till ogudaktiga människor och till Satans system här på jorden, de kommer att hamna där de känner sig hemma och väl till mods, bland likasinnade där de trivs, den dag de går hädan.

Något annat vore ett övergrepp från Guds sida om han skulle skicka dessa människor till sitt rike (bara för att deras tid på jorden är slut), de må ha kallat sig kristna eller vad som helst, när de har valt att stå upp för världen och för Satans rike här på jorden.

I Guds himmel (rike) får de inte träffa dem som de har älskat här på jorden och som de har stått upp för och dyrkat och samarbetat med.

De som de har lierat sig med under sitt jordeliv finns inte där och tänk vilket trauma det skulle bli för dem om Gud/Jesus hade valt att släppa in dem i sitt himmelrike och de hade tvingats stå framför Guds tron och sjunga lovsånger och prisa Gud när det enda de vill är att komma till det ställe där deras likasinnade finns och där de hör hemma.

Tänk vilken upprorsande som hade kunnat breda ut sig i Guds himmel (rike) om Gud hade varit så snäll (kärleksfull och barmhärtig) så att han hade tagit emot alla som önskar att komma till honom efter att deras jordeliv är slut och för att de inte vill hamna där de hör hemma, för att inte säga all synd som hade kunnat breda ut sig där.

Himmelriket är inte något som kommer sedan utan himmelriket finns här och nu på jorden och det är här och nu vi väljer var vi vill hamna (kommer att hamna) när vårt jordeliv är slut.

De som kallar sig kristna (utger sig för att vara kristna) men som älskar världen, som älskar påvar, presidenter, ogudaktiga makthavare (vilka har gett sin själ till Satan) och går i ok med dem kommer tids nog att hamna bland sina likasinnade, det vill säga i helvetet där många redan befinner sig eller är på väg till.

Så ser Guds rättvisa ut och nog är det rättvisa.

Att som kristen se fram emot att komma till Gud, till himmel (riket) efter sin död och efter att ha stått upp för Satan och för världen (samarbetat med Satan och med världen) är möjligt (människor kan se fram mot vad som helst) men det finns inga belägg i skriften för att så kommer att ske.

 

  

Fiendens identitet. Vi kämpar inte mot kött och blod utan furstarna, mot makterna..Ef 6:12


FALLEN Angels & Demons: Identity Of The ENEMY | “Be Not Easily Offended” By SATAN’S Agents

Att bli uppretad och förtvivlad av människors handlande– ja det är ju mycket svårt att vara med om. Det är mycket jobbigt att vara en troende och att vara en måltavla för satans härjande i sitt liv. Vi frälsta troende slåss inte mot vanliga personer/människor, utan emot satan och……..Som BIBELORDET SÄGER: Ef 6:12 Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.
Vi /den troende/ kämpar emot ondskan varje dag, på ena eller andra viset, -för att vi är troende som står tillsammans med JESUS och vill få andra människor att bli frälsta och troende på Guds godhet och hans löfte om EVIGT LIV. Det är klart att man blir anfallen av galenskaper! Men de är till för att slås bort av Guds ord och kärlek! Be och prisa och tacka Herren nästa gång du känner att du vill gå i bitar eller vill uppföra dig så som du inte bör göra. Jag vet hur det är- det gör ont. Läs bibelorden och tänk på vad GUD SÄGER i SITT ORD!
*
Ef 6:12
Joh 15:19
Apg 20:28
1 Pet 2:9
Joh 15:20
James 1:19
Predikaren 7:21-22
Psalm 119:165
Matt 6:33

/Pinterest

Psalm 64. De onda och deras hemliga planer. /Göm mig. Tack Herre

gul-macro /Maria

Bön om beskydd mot onda anslag

Det finns många många som lider utav människors ondska. Det vet den troende som i sitt liv får möta många elaka och rent av onda människor, människor som vill en illa. Det är verkligen fruktansvärt vad ondskan är stor.Jag har fått smaka på ren ondska  vid många tillfällen och därför denna psalm som kan förklara vad ondska är och hur Gud tänker och säger om den. Är du en troende så vet du hur man kan få lida,  och känner igen dessa ord i psalmen.  De onda får sina straff!

Psalm 64

1 För sångmästaren, en psalm av David. 2 Gud, hör min röst när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig. 3 Göm mig för de ondas hemliga planer, för ogärningsmännens larmande hop. 4 Ty de gör sina tungor skarpa som svärd, bittra ord lägger de an som pilar 5 för att i hemlighet skjuta på den oskyldige. Plötsligt skjuter de på honom utan att frukta. 6 De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt, de talar om hur de skall lägga ut snaror. De säger: “Vem skulle se oss?” 7 De smider sina onda planer och säger: “Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!” Ja, människans hjärta och inre är outgrundligt. 8 Då skjuter Gud en pil mot dem, plötsligt blir de sårade. 9 De bringas på fall av sina egna tungor, alla som ser dem skakar på huvudet. 10 Människorna grips av skräck, de förkunnar vad Gud har gjort, de inser att det är hans verk. 11 Den rättfärdige gläder sig i Herren och tar sin tillflykt till honom. Alla rättsinniga prisar sig lyckliga.

NamnlösMaria

Följer du Jesus eller traditioner och falska läror? Guds ord är det enda rätta. Förföljelse kommer

Jesus är Herre!

Kommer det att finnas tillräckliga bevis för att döma dig om du är en troende kristen?
Ja om du är frälst och följer Jesus och hans ord och bud.
Se videon som berättar en del om vad framtiden kan komma att visa oss. Redan nu finns det färdiga läger som kan komma att användas i en snar framtid, hur snar den är och hur sann den är vet bara GUD, men den som är en troende på Jesus vet ju att tiderna kommer att bli svåra. Denna videon kan verkligen berätta och visa på otäckheter som många vill hålla sig ovetande om.
Bibeln berättar, ja Guds ord är sanna.

When They Come for You – Christian Persecution or “Not Guilty”, BibleOrTraditions

Matt 7:20
Alltså skolen I känna dem av deras frukt. —

Matthew 24:14 “And this gospel of the kingdom shall be preached in all the world for a WITNESS unto all nations; and then shall the end come.”

Många kommer att bli dömda för att de följt människor och deras traditioner och falska läror. Se upp, tiden är kort, se till att följa Jesus.

NamnlösMaria