Hur hänger kristendom och politik ihop? Hur såg väckelserörelserna på politisk makt? Och borde kristna rösta? Det och mer tar vi upp i detta program. Samtal mellan Hans Lindelöw, Berno Vidén och Paulus Eliasson. /LYSSNA
Kristendom /Politik m m— Jag har inte röstat som kristen, nej tack, jag avskyr den s k politiken. Men detta är en bra video med bakgrundsfakta. -Jag älskar INTE världen!
Maria: OBS! FÖR DEM SOM INTE KÄNNER HONOM, JESUS, så kommer han som en tjuv om natten men inte för de frälsta och längtande, vi kan vår bibel, vi vet VAD våra HJÄRTAN och SJÄLAR BEHÖVER! TÄNK också efter HUR det VAR på Noa´s dagar!!! HUR var det då? vad kan du om den tiden? Kan du jämföra med idag? –Var inte sen med att vittna om JESUS!
HUR MÅNGA IDAG VET ATT JESUS KOMMER TILLBAKA????
Maria:- Kristenheten är ju inte vad den borde…. det vet vi. Denna del 4 handlar om just sådana saker och om förvirring och annat som råder. Ondskan är stor och vill INTE att det ska fungera för den troende. Det vet vi, eller hur! Kritik måste kunna ges och tas.
1 Paulus 1 brev 16 kap vers 22: 22 Om någon inte älskar Herren ska han vara under förbannelse. Marana tha!
2 Petr brev 12 Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. 13 Jag ser det som min plikt att väcka er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält✱, 14 för jag vet att jag snart✱ ska lägga av mig mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig. 15 Men jag vill göra vad jag kan för att ni också efter min bortgång alltid ska minnas detta.
VAD är DITT MÅL? VAD är det viktigaste i livet? Vad är priset för det vi är i? Vi är i Kristus och det KOSTAR!! Är du AVSKILJD för KRISTUS?
Auktoritet, maktfaktor, oövervinnerliga, en Himmelens koloni.
J a detta handlar denna video om:
Guds folk.
Vi är Guds folk, och vi skall visa vilka vi är.
1 Jag vill att ni ska veta vilken kamp jag har för er och för dem i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen. 2 Jag kämpar för att de ska bli styrkta i sina hjärtan och förenade✱ i kärlek och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. 3 I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.
4 Detta säger jag för att ingen ska bedra er med övertalningsknep. 5 För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. 6 Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, 7 rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått. Och låt er tacksamhet flöda över.
8 Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter✱ och inte på Kristus. 9 I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda✱, han som är huvudet över alla härskare och makter.
11 I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur 12 och begravdes med honom i dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft✱, han som uppväckte honom från de döda. 13 Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. 15 Han avväpnade✱ härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset✱.
16 Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. 17 Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten✱ är Kristus. 18 Låt er inte diskvalificeras från segerkransen av någon som njuter av “ödmjukhet✱” och ängladyrkan, som pratar på om det han har sett✱ och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne✱. 19 Han håller sig inte till honom som är huvudet och som får hela kroppen att växa med den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av leder och senor.
20 Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som 21 “ta inte”, “smaka inte”, “rör inte”? 22 Allt detta gäller sådant som ska användas och för-brukas – det rör sig om människors bud och läror. 23 Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, “ödmjukhet” och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.
Text: Märta Berg Strömmare /Midnattsropet
Jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap.
Jag kan inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har.
Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen.
När jag just i de här dagarna reser längs vägarna med buss och tåg, lägger jag märke till en förödande brist på vatten. Jag ser en natur som kvider, som ropar i förskräckelse. En skog som mitt i sommaren förlorar sin spänst och fäller sina löv, som böjer sig mot marken och tycks ge upp.
Jag hör inte djuren i skogen, men jag vet att de söker efter vatten och att de söker för sitt livs skull. Rapporter om detta som jag talar om nu, når oss genom media. Det är inte jag som hittat på det. Det finns forskare som ser spår av denna törst, denna förfärliga vattenbrist som just nu drabbar vår del av världen. Trots detta har vi fortfarande vatten i våra kranar, rent dricksvatten och vi kan unna oss att duscha, ja vi kan till och med unna oss att slösa med vatten. Men sanningen är ändå den att det finns en brist som gör att naturen kvider.
Nu vill jag vända mig till dig som törstar. För jag har kommit att, på nytt igen, läsa ett sammanhang i min Bibel, som handlar om vatten. Men då är det inte längre fråga om det här lekamliga vattnet som vi nog så innerligt borde be Gud om, eftersom det gäller vår natur och som handlar om vår föda framöver.
Efter att ha nämnt det, ska jag gå in på bibeltexten i Hesekiel boks 47:e kapitel. Hesekiel säger i den första versen:
”Sedan förde han mig tillbaka.”
Det är ordet ”tillbaka” som tagit tag i mig. Ordet ”därefter” signalerar att det är någonting som hänt tidigare, men att någonting sker nu och är fortlöpande. Profeten Hesekiel hade gjort en erfarenhet. Vi finner den i Hesekielbokens 40:e kapitel. Där heter det ”… på just den dagen”. Mycket bestämt. Det var inget flum. Det var inget kanske, inget si eller så, eller lite sisådär, utan mycket distinkt säger han ”på just den dagen”.
Vad var det som hände på just den dagen? Då ”… kom Herrens hand över mig”.
Just när jag skriver detta är det konferens och är det någonting jag önskar, så är det att Herrens hand ska komma. Över oss som samlats till konferens, men också över dig som nu läser detta. För du förstår, när Herrens hand kommer, då sker det någonting. Något som inte kan hända annars. Då sker det under.
Vad var det som hände med profeten Hesekiel? Jo, Herrens hand kom över honom och han blev bortförd. Inte till fångenskap. Hela hans folk var i fångenskap, men han blev bortförd till ett ställe där han plötsligt kunde se någonting mer än vad han vanligen såg. Nämligen något som Gud skulle göra. Texten låter oss veta att det han såg liknade en stad. Och där möter han en man. ”Se, där stod en man.” Den mannen hade en mätstång i sin hand. När jag läser det, så funderar jag lite på den mätstången, för det står att den inte var som andra mätstänger. Det står att den var längre än en vanlig aln, som de andra gängse mätstängerna var. Men här står att denna var en handsbredd längre.
När jag läste det så började det sjunga inom mig: ”Se, han räcker ut sin hand.” Du har lärt dig förstå och erfara att den mätstång, som människor har mätt dig med, både bak- och framlänges, och upp och ner, där har det visat sig att du inte håller måttet. Den mätstången, drabbas vi alla av. Och den får bli vår ledstjärna, den får bli en plåga för oss var och en. Vi räcker inte till.
Nu vill jag säga dig att det finns någon, en man med en mätstång av ett annat slag. En mätstång som är en handsbredd längre. Det är Guds nåd. Här får du bilden på Guds nåd. När ingenting av det människor kan mäta upp räcker, för att göra oss rättfärdiga inför Gud, då får vi förlita oss på det som han har gjort, den här mannen med den annorlunda mätstången. Med ett annorlunda räknesätt, ett annorlunda tänkesätt, där nåden väger mera och når längre än allt annat. Det finns ett blod, det finns ett kors.
Men lägg märke till vad som står det i det 47:e kapitlet:
”Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram.”
Maranatafolket – det är framtidsfolket. Det vill jag påstå. Man skyller oss ofta för att vara bakåtsträvande och gammalmodiga, alla möjliga sådana konstigheter får vi klistrade som etiketter på oss. Men maranatafolket, det är folket som hälsar framtiden med detta enorma rop: Herren kommer! Det är ju framtiden. Herren kommer!
Men ibland kan det bli så fokuserat på framtiden, att vi glömmer den här viktiga erfarenheten som Hesekiel fick göra, att föras tillbaka till husets ingång. Att föras tillbaka dit där källan väller fram.
Allt det, som profeten hade upplevt mellan Hesekielbokens kapitel 40 och 47, var ju helt enorma saker. Han hade tydligen både sett och förstått. Men det fanns en punkt där den Helige Ande fann det nödvändigt att föra honom tillbaka till husets ingång, för att han skulle uppleva någonting som han ännu inte hade förstått, nämligen att det var där källan vällde fram.
Vi har så bråttom och vi skyndar oss, vi har så mycket vi ska uppleva och så mycket vi ska göra för Gud. Så mycket som vi ska hinna med innan timmarna flyr ifrån oss. Men profeten förs tillbaka till husets ingång. Någonstans måste man gå in, eller hur? Och där i porten, där står han, mannen med mätstången. När vi börjar om, kommer Guds nåd oss till mötes. Och då ser vi: Här finns det vatten! Här väller källan fram! Här finns någonting att uppleva som inte finns någon annanstans.
Jag tänker på Johannesevangeliets 4:e kapitel och källan som där börjar välla fram. Där fanns en grävd brunn. Det fanns definitivt en grävd brunn, som räckte för alla som behövde hämta vatten till sitt hushåll och sitt bohag. Men ser du, det fanns en människa som hade behov av ett annat vatten. Källan som väller ut från helgedomen, från Guds eget hjärta. Det är ingen grävd brunn. Den är inte konstruerad av människohänder. När kvinnan sitter där och möter Jesus så säger hon: ”Du har ju inte ens en skopa! Vad ska du hämta upp vattnet med? Du har ju ingenting att hämta upp vattnet med.” Och det är människors fatala misstag, att se på just de yttre möjligheterna. Eller omöjligheterna. ”Du har ju inte ens en skopa!” Men detta vatten säger Jesus, det ska bli en källa i dig.
Husets ingång, vet du vad det är? Det är att möta Jesus. Det är att möta mannen som står där, möta honom med den annorlunda mätstången. Han som räcker ut sin hand och som når dig var du än är. Hur djupt du än sjunkit. Han är full av nåd och sanning. Det kan få bli din erfarenhet idag.
Vad har du för historia bakom dig? Jag har ingen aning. Jag har inte det minsta begrepp om vad du har gått igenom i livet. Jag vet inte om du har befunnit dig i åratals fångenskap, det som var Israels erfarenhet vid det här tillfället, i Hesekiels tid. Jag vet inte vad för slag din fångenskap består utav, men jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap. Det kanske har varat i många år, eller du har börjat precis nu att ge en liten del av ditt liv till synden. Oavsett så kan jag inte hjälpa dig. Oavsett om du har alla de här plågorna, så kan jag inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har.
Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen. Nu är det du som skulle kunna liksom Hesekiel säga: ”Just den dagen kom Guds hand över mig.”
Detta vatten säger Skriften, det ska bli en källa i dig, men det ska också bli ett friskt flöde ända ut i folkhavet. Men lägg märke till vad som ska hända med gölar och dammar! De ska inte bli sunda. För när man försöker bygga in Guds flöde, då hamnar man i en situation där det blir osunt. En del ska tjäna till saltberedning, heter det. Ja det går att salta ner precis vad som helst tillsammans, det gör det. Men detta vatten, det söker sig fram ända ut till folkhavet och det tar herraväldet över var och en som följer mannen med mätstången. Det är också något som är viktigt. Det handlar om efterföljelse. Ingen härlighet som man kan ägna sig åt på fritiden, det ska du ha klart för dig. Det handlar om efterföljelse.
Vad sker med den här kvinnan vid Sykars brunn? Hon kan nog inte fortsätta att försöka få tag i eget vatten eller jaga ifatt något eget godkännande, utan hon rusar ut med budet om den mannen som hon har mött. Det handlar om efterföljelse.
Om inte den här konferensen som vi samlats till, får konkreta konsekvenser av efterföljelse, då har vi varit här alldeles i onödan. Men nu ska du börja och gå vägen tillbaka. Guds hand ska komma över dig, och du ska få uppleva att det finns en källa som väller fram, som släcker törsten, som utplånar ditt begär och som gör dig sund. Alltigenom frisk och sund.
Jag har hälsat ifrån Honom, mannen med mätstången. Jag har framfört hans budskap till dig. Se Han räcker ut sin hand! Nu handlar det om att du går honom till mötes, ger honom rätten i ditt liv och över ditt liv. För ser du, min vän, tiden som du har till förfogande, den är kort. Den är mycket kort. Men just den här dagen kan det ske under i ditt liv. / Märta B Strömmare
Tacksamhet.
Ledare av Berno Vidén
https://midnattsropet.se/redaktionellt/maranata-ett-anskri-med-konsekvenser/
Kom, Herre Jesus! Det ropet ger uttryck för en längtan och ett hopp som endast finns i namnet Jesus. Kristna i alla tider har levt i hoppet att Jesus ska komma tillbaka. Hoppet har gjort de troende till segervinnare i många skilda slag av strider. Jesus själv uppmanade sina lärjungar att leva med det korta perspektivet, att ta varje tillfälle i akt att sprida evangelium om Guds rike, ty tiden är kort. Det handlar om att lyfta blicken från det jordiska och världsliga och låta sig uppfyllas av himmelens realiteter. Faktum är att om vi sagt ja till Jesus så är vi bokstavligen medborgare i himmelen och hela vårt liv är inriktat på just det som har med Jesu tillkommelse och de eviga tingen att göra.
Paulus skriver i sitt andra brev till Timoteus om den segerkrans som väntar honom. Han ser tillbaka på sitt eget liv och konstaterar att han kämpat den goda kampen, fullbordat sitt lopp och bevarat tron. Sedan avslutar han satsen med att ge uttryck för den hemlighet som under alla omständigheter burit honom och som gett klarsyn och andlig skärpa; att älska Jesu tillkommelse. Paulus inkluderar alla som älskar Jesu tillkommelse i löftet. Lägg märke till att han inte skriver i teologiska former om vem som har rätt syn på när och hur Jesus ska komma, utan det handlar om den kärlekens eld som brinner i hjärtat.
Om vi tänker på Paulus och hans framgång med världsliga ögon så ser hans liv ut som ett enda stort misslyckande. Han som var en framträdande och respekterad ledare bland sitt folk sitter nu ensam och övergiven i fängsligt förvar i det Romerska imperiets huvudstad och väntar på att avrättas. Enligt Paulus själv hade han kämpat, fullbordat och vunnit, men vad är det han har att peka på som gör att han mitt i lidandet kan vara så segerviss?
Framgång för Paulus handlade inte om politiskt inflytande eller acceptans i samhället. Inte heller om ekonomisk vinning. Han hade sett hur medarbetare fått smak på “denna världens goda” och av den orsaken övergett kampen för evangelium, syskon som under vägen låtit sig uppfyllas av kärlek till den här världen och därmed sänkt blicken.
Det kan finnas många orsaker och omständigheter som påverkar våra vägval, men tänk vad viktigt det är att aldrig förlora hoppet. Under lidande och motgång finns det en kraft som bär. Paulus skrev till församlingen i Korint om motgångar, om vad som gör att vi kan förlora blicken från det ljus som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, men framför allt om varför vi aldrig bör ge upp:
Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp. Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp. – – – Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt” (2 Kor 4:7-11,16-18).
Maranataväckelsen bröt fram i Sverige under sextiotalet och orsakade mycket oro främst bland kyrkorna. Det traditionella och stela mötesmönstret som också hade tagit över och format pingströrelsen var hotat, och många krafter sattes i rörelse i försök att stävja väckelsen. Spänningen var stor och pingstvänner som gärna ville besöka maranatamöten förbjöds av sina egna församlingar att gå dit, under hot om att uteslutas. Pingstpredikanter och evangelister som lät sig annonseras hos Maranata bannlystes och fick inte tala i någon pingstförsamling förrän offentlig avbön gjorts. Det var förenat med konsekvenser att närma sig Maranata.
Själv har jag endast diffusa barndomsminnen från sextiotalet. Mitt mer påtagliga möte med Maranata skedde år 1971 under ett besök hos församlingens första storfamilj i Johannelund, Stockholm, en gemenskap som sedermera kom att forma min egen framtid. Flera av de förkunnare som varit tongivande under sextiotalet hade då valt andra vägar och var nu borta. Enligt Donald Bergagård var just storfamiljstanken utifrån det gemenskapsideal vi kan läsa om i Apostlagärningarna 2, en av orsakerna till att evangelister lämnade rörelsen. Så här skriver han i sin självbiografi Så här var det (2017): ”Sedan Maranataförsamlingen i Stockholm började med storfamiljer var de flesta vittnen utanför. Om inte, så var det just därför de sista lämnade.”
Något som är viktigt att påminna om är att Maranataförsamlingen i Sverige aldrig har byggt någon kyrka, av den enkla anledningen att Gud inte bor i hus gjorda av människohänder. Den bibliska modellen för gemenskap och gudstjänstliv är att man varje dag samlas i hemmen. Det är viktigt att bevara enkelheten också i gudstjänstlivet, befriat från yttre detaljer som vigda kyrkorum, utsmyckade med kors eller andra religiösa attiraljer. Maranata är ett väckelserop som vittnar om att Jesus kommer och det vare sig kan eller bör byggas in i något projekt.
I sin bok Fruktad frihet (1970) skrev Arne Imsen om faran av att sätta etikett på väckelsen och kalla den Maranata:”Personligen var jag en aning betänksam mot förslaget att etikettera församlingen med ett namn fattat såsom denna midnattsväckelses speciella fältrop. Jag var ängslig för att detta nytestamentliga bönerop skulle dras ner till en partifana.” Imsen påminde under åren om faran att Maranata skulle bli en samfundsfana eller ett namn att pryda en möteslokal med, när det i själva verket är ett väckelserop; en eldskrift i våra hjärtan.
Mot slutet av sitt liv publicerade Imsen en serie artiklar som han själv titulerade: Maranata – mitt öde. Samtliga artiklar finns tillgängliga i Midnattsropet och de vittnar om att bevaras i hoppet men också vilka konsekvenser det för med sig att bära maranataropet i sitt hjärta. Imsen följde noggrant utvecklingen inom pingströrelsen, där han själv i sin ungdom var mycket aktiv. Han led och våndades över utvecklingen som fört väckelsen tillbaka till att bli ett samfund bland andra. En beskrivning av skeendet formulerade han så här: “Det första som märktes var politiseringen av församlingarna, det andra var kommersialiseringen, det tredje förkyrkligandet; närmandet till de etablerade kyrkorna, likbildningen.”
“Våra lampor slocknar!” ropade halva skaran vid midnattstidens väckelse. Brudgummen var i antågande och endast fem av tio var redo. Låt aldrig elden slockna i ditt liv. Se till att leva nära Jesus och uppfyllas av hans kärlek.
Jesus kommer snart, vilket är vår sargade och jagade världs enda hopp. Den dag han sätter sina fötter på Oljeberget kommer han för att regera som Kung över hela världen. Han ska skilja fåren från getterna och döma var och en i en rättfärdig dom som världen aldrig tidigare skådat. Men innan dess kommer han för att hämta hem sin församling, alla de som bär maranataropet i sina hjärtan – Kom, Herre Jesus!
Maria: Jag hoppas att du/ni gillade denna artikel och att den väckte dig på olika sätt. JESUS skall ju komma tillbaka och det är viktigt att vi verkligen ber och ser till att vi är på alerten att sprida hans ord och hans vilja för människors liv.
| 1 Pet 4:19 | Därför ska de som får lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare och göra det som är gott. |
| Heb 10:36 | Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. |
| 1 Pet 2:15 | Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. |
Jesu återkomst: Efter vedermödan, den vi är i nu. Matteus evangelium kap 24.
/Maria
Vittnesbörd av Linda Boman
Jag gick och sjöng på en sång hemma, det är en barnsång som lyder så här:
En väg leder till livet,
den vägen kallas smal.
En väg leder till mörkret,
den vägen kallas bred.
Frågan är nu bara, vart går din väg?
Vandrar du på vägen
som till himmelen bär?
Jesus är den vägen som leder hem.
Vandra i tro på den.
Det finns bara två vägar att gå. Man tänker på släkt och vänner och att det inte finns någon mellanväg. Antingen vandrar vi på den breda vägen eller på den smala vägen som leder till himlen. Jag tänker också på alla religioner som finns; bara i Indien finns det miljontals olika gudar som förvillar människorna.
Gud välsigne dig att börja vandra på den smala vägen som är Jesus. Ta emot honom i ditt liv. Det är det enda som håller, här och i evigheten.
Vittnesbörd av Asta Olausson
Jag har under en tid tänkt på det som handlar om att få komma tillbaka till den första kärleken; till den kärlek som man upplevde
när man var nyfrälst. Jag kommer ifrån ganska jobbiga förhållanden, men fick möta Jesus till frälsning och blev befriad. Då tänkte jag att det finns ingenting som kan skilja mig från gemenskapen med Jesus Kristus och från hoppet att få komma hem till himmelen en dag. Men så lätt det kan bli rutin och jargong när man vittnar för människor. Man talar om att Jesus lever, att man har blivit frälst, att man tagit emot Jesus, att Jesus finns i himmelen. Det är en objektiv sanning som folk kan tro på eller inte. Jag kan säga att jag tror att Jesus lever, att han sitter på Faderns högra sida i himmelen, och sedan är det upp till den som lyssnar att förkasta eller tro på det.
Men då har jag tänkt på Stefanus. Det står i bibeln att när han vittnade, fäste alla som satt i Stora rådet sina ögon på honom och såg att hans ansikte var såsom en ängels. Stefanus såg Jesus sitta på Faderns högra sida, och människorna såg hur hans ansikte strålade. Han såg upp emot himmelen fylld av den Helige Ande, och han sa ”jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Hans högra sida”. Till församlingen i Efesus skrevs det att: ”Jag har det emot dig, du har övergett din första kärlek”, och ”gör på nytt de gärningar du gjorde den första tiden”.
Det är vad undervisningen i församlingen har fått betyda för mig. Jag har fått tillbaka en längtan efter att få komma hem till det himmelska Jerusalem. Min längtan är att få se Jesus och att få bli förnyad och kunna vittna om honom för människor så att de blir överbevisade i sin ande – inte genom ord, men genom att få stråla så som Stefanus gjorde. Min längtan är att det blir levande i mitt eget hjärta att Jesus bor där, inte bara som en objektiv sanning utan som en subjektiv upplevelse. Amen.
https://midnattsropet.se/appell-vittnesbord-insandare/jag-motte-den-levande-guden/
Carlos Damianos berättar om nödvändigheten av att sprida evangelium om Jesus i Israel. Här under ett besök hos Maranataförsamlingen i Stockholm sommaren 2019. Budskapet tolkas av broder Najib.
Jag växte upp i en ganska sekulär kristen ortodox familj. Min far är ursprungligen grek och min mor kristen arab. Jag tyckte mycket om att vara med mina farbröder som rörde sig i en värld av droger och kriminalitet, och började själv använda droger som mycket ung. Redan som sex – sjuåring såg jag droger för första gången, och vid 17 års ålder började jag använda heroin. Jag var en våldsam och bråkig ung man. När jag hamnade i trubbel tog jag alltid till våld, för jag visste inte om något annat språk.
När jag med vänner skulle gå ut på nattklubbar och möttes av beskedet att det bara var för medlemmar, innebar det ett klart budskap om att de inte ville ha mig där, på grund av att jag var arab. Det var som ett stick rakt in i hjärtat. Vi började slåss vid ingången, slänga bord omkring oss och skada människor. Allt vände vi upp och ner, och jag lugnade mig inte förrän jag såg blod. Oundvikligt hamnade vi i fängelse mot slutet av natten.
Då jag gick till sängs på kvällarna grät jag ofta och tänkte att den här världen som jag lever i tycker jag inte om. Jag var förslavad i den, och tyckte inte om att vara där.
Jag delade under en fängelsetid cell med en annan man som jag blev ovän med. På något sätt var han ute efter mig och då vi båda var ute i frihet erbjöd han en annan kriminell i den undre världen pengar för att göra slut på mig; för att döda mig.
Jag började leta efter honom och planerade hur jag skulle få ett slut på historien. Så möttes vi en dag och han kom emot mig med dragen kniv. Även jag fick tag på en kniv, och vi hoppade på varandra och började slåss. Som ett resultat blev han knivhuggen med tretton stick över hela kroppen, och jag såg honom dö i mina händer.
Jag arresterades och på radion sa de att det varit ett knivslagsmål i Haifa och att det var kritiskt för en man med livshotande skador. Jag placerades i husarrest och föll in i depression. Polisen kunde komma fem gånger varje dag och besöka mig hemma. Jag började naturligtvis att ta mer och mer heroin och magrade så att jag till sist var bara kött och ben. Allt var hopplöst!
Under min husarrest gick jag vid ett tillfälle ut för att avsluta en affär med en person. Då hände något övernaturligt. Det var som en blixt kom över mig och tog all min kraft. Jag såg inget ljus men det gick rakt igenom hela min varelse och jag likasom föll till marken. Jag hörde en tydlig röst: Carlos, när du går hem till … och rösten sa personens namn. Jag hörde rösten två gånger och det var med sådan auktoritet och med en sådan kärlek. Jag vet inte om rösten kom inifrån mig själv eller utifrån men jag kunde inte fly från budskapet, så jag gick hem istället och dagen efter ringde jag till den här personen.
Han kom och besökte mig och jag fick berätta allt som hänt mig dagen innan. Han sa då att Jesus älskade mig! Han berättade att Jesus blev korsfäst för mina synder, att han dog men uppstod igen, och att han är villig att ta emot mig som en son och förlåta mig alla mina synder.
Jag förstod inte allt han sa, men något i mitt hjärta trodde ändå på hans ord. Jag var så törstig, som om jag gick i en öken och till sist hittade en vattenkälla. Jag hoppade ner i källan och sa: Vad behöver jag göra för att få tag på det du säger?
Det var svårt för mig att böja mig, speciellt när någon annan fanns där, men jag gjorde det. Jag lydde, darrade lite – jag slöt mina ögon och sa efter honom: ”Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Patriarkernas Gud, jag vänder mig till dig i bön från djupet av mitt hjärta. Jag tror att du finns. Jag omvänder mig av hela mitt hjärta. Jag behöver verkligen förlåtelse för mina synder. Jag tror på Jesus, att han dog för mig på korset. Jag tror att han dog, begravdes och uppstod igen. Jag litar på honom, att han förlåter mina synder och jag inbjuder dig att komma in i mitt liv.”
Ögonblicket som jag omvände mig kände jag vågor av kärlek som fyllde mitt hjärta, min kropp, mitt sinne och jag började att gråta. Det låter märkligt, men jag mötte den levande Guden. Min ande mötte Gud och förändrade mig. Den gamle Carlos dog helt enkelt!
När jag reste mig upp i mitt rum så fanns där fem gram heroin, vilket var vad jag behövde ta för varje dag. Men jag inte bara ville låta bli att ta droger mer, jag hade inte längre någon längtan efter ruset de gav. Jag har inte behövt genomgå någon rehabilitering. Det bara hände mig, så där rakt upp och ner. Jag hade bara en längtan i hjärtat: att känna Gud, och det är att känna Jesus!
Ett och ett halvt år senare stod jag inför domaren som sa: ”Carlos, jag ser att ditt ansikte har förändrats. Du ser ut att må bra.” Han såg min förändring och gav mig en chans, vilket var att skicka mig på sex månaders samhällstjänst. Så blev det.
Ja, mitt liv har förändrats rakt igenom. Jesus är herrars Herre och kungars Kung, som det står i Nya testamentet. Han har renat mig och gett mig ett nytt hjärta – han har bytt ut mitt hat mot kärlek. Det var inte den Jesus jag lärde känna som barn, då när jag såg honom hänga på ett krucifix på väggen, och som jag måste göra korstecknet inför. Jesus visste att han skulle dö för mig, för syndare. Han visste att han skulle uppstå igen på tredje dagen. Då en människa vänder om är han mäktig att förändra hennes liv, såsom han förändrade mitt.
___________________
Gud är så god och människor behöver honom så mycket, ja alla borde vända om nu.
Text: Emanuel Johansson
Utanför kyrkan ingen frälsning – utanför skolan ingen undervisning?
På 1400-talet antog den Romersk katolska kyrkan dogmen ”Utanför kyrkan ingen frälsning”. Utan att i detalj studera felaktigheterna med ett sådant påstående kan vi med hjälp av historiens vittnesbörd konstatera att en kyrka som gått i lag med den politiska makten alltid agerat utifrån samma anda. Med monopol på människors religion blir Kyrka och Stat en oslagbar maktapparat. En maktapparat som inskränker människors frihet och självständighet.
Här är det lätt att associera till medeltidens mörker och tänka sig plågade betryckta människor som längtar efter frihet. Men det är inte hela bilden. Det verkar snarare som att den övervägande majoriteten av människor accepterar en överhet som bestämmer vad du ska göra, tro och tänka. I kyrkans glansdagar har det verkat dumdristigt för den enskilde att ifrågasätta kyrkan med sin rikedom, sina lärosäten, traditioner och imponerande organisation.
Men historien vittnar inte bara om en maktmissbrukande överhet. I alla tider har det funnits några som satt den personliga tron och övertygelsen framför etablissemangets anspråk. Förföljda, brända på bål, fängslade och landsförvisade har människor värderat sin frihet att tro och bekänna sig till Jesus mer än fysiskt välbefinnande. Den förföljelse som det fria väckelsefolket fått umbära talar om att det handlar om något mer än mänskliga frihetssträvanden. I vårt land ansågs det så sent som vid förra sekelskiftet att det var den statliga kyrkan som skulle ha hand om medborgarnas trosutövning, bibeltolkning och lära. Under 1800-talets folkväckelser stod kyrkan för en aktiv förföljelse med bl a konventikelplakatet som verktyg. Trots repressalier samlades väckelsefolket till fria gudstjänster. I baptistväckelsen ifrågasatte man också kyrkans utbildningsmonopol och blev svårt ansatta. Många troende fick fly landet.
Dogmen ”Utanför kyrkan ingen frälsning” tillhör alltså inte bara medeltidens mörka Europa. Men hur är det då idag?
Både kyrka och stat borde väl för länge sedan ha vuxit ifrån sådana fenomen. Skild från staten, med svikande besökssiffror och omgivet av ett mångreligiöst samhälle har kyrkan definitivt en annan roll idag. Ändå behöver man inte gräva länge förrän man hittar samma typ av maktfullkomlighet och överförmynderi i dagens moderna samhälle. Ett skrämmande exempel är utbildningsväsendet. Statens tydliga ambition är att från tidiga år ta hand om, lära och uppfostra – forma de uppväxande generationerna. Kontrollen av vad och hur du lär dig är ett sätt att bestämma vad du ska tänka, tro och göra. Tidigare har möjligheten att hemundervisa varit en livlina för att föräldrar ska kunna ge sina barn en utbildning efter sin pedagogiska, filosofiska eller religiösa övertygelse i ett annars totalitärt skolsystem. Men i den nuvarande skollagen från 2010 har krafter som definitivt vill ha monopol på det svenska utbildningsväsendet uteslutit den möjligheten. I en tid då kunskap är mer tillgänglig än någonsin ljuder parollen: ”Utanför den av staten kontrollerade och styrda skolan finns ingen utbildning”. Skall vi då acceptera detta överförmynderi? Ska vi överlämna barnen som statens egendom, eller ska vi hävda att barnen fortfarande är föräldrars ansvar?
Vi måste också våga ställa frågan vad det vi kallar för stat är för något och vilka intressen som står bakom. Bygger Björklund och gänget ett totalitärt skolsystem för sin egen skull eller handlar det om att bygga upp en plattform? I bibeln kan vi läsa om ett totalitärt världsrike beskrivet som ett vilddjur. Är det detta vi ser konturerna utav?
Var är det fria väckelsefolket idag? Var är de som vågar sätta sig upp emot etablissemanget? Var är de som ropar och som tar konsekvenserna av sin tro? Var är de som vägrar offra sina barn till statens gudsförnekande och ogudaktigt inriktade skolväsende?
Är det möjligtvis så att många inte längre är så fria och därför tigande tvingas följa varje rörelse, varje steg, varje sväng som den stat man gjort sig beroende av. En dag kanske man upptäcker att den stat man rider på blivit ett vilddjur. Jag är rädd för att det då är försent. Nej, nu är det tid för väckelse!
Vilket folk tillhör du? Står du i skaran som tyst accepterar överhetens frihetsinskränkande krav, eller tillhör du det fria folket?
Maranatahälsningar!
https://www.midnattsropet.se/2012/03/det-fria-folket.html
Det finns en fråga i Bibeln som har talat till mig och jag ska här lyfta den ur sitt sammanhang och dela några tankar om den.
Det var Jesus som ställde frågan för snart tvåtusen år sedan. Egentligen ställer han precis samma fråga ikväll, och vi finner den i Markusevangeliet 10:51 där det står: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”
Jag har tidigare tagit med inlägg av D Wilkerson och boken SYNEN, och här kommer en video där Berno Vidén talar om boken och kommenterar den och de tider vi lever i. Jesus kommer snart!
| Rom 10:9 | För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. |
| Joh 1:17 | Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. |
Frälsning för varje människa är en önskan vi troende har, men så kommer det inte att bli vad jag förstår för människor drar sig mer och mer IFRÅN Gud. Detta kalla samhälle och värld…
Del 1 56 miljoner aborter genomförs varje år. 150 000 per dag. Det handlar om så mycket som var fjärde graviditet. Allt enligt en vetenskaplig studie som publicerades i den medicinska tidskriften The Lancet den 16 juli 2017.
Del 2: Barn i Sverige växer upp berövade sin identitet. Ställs inför frågan: “Är du en han, hon eller hen idag?”
Ett program från Radio Maranata (30 min)
Se och lyssna och begrunda vad som sker med de små ofödda!!!
