Tag Archive | Församling

Joh Uppenbarelsebok Guds församling. Del 3, Per-Arne Imsen.

Guds församling är Guds församling. Tid 9.20 in i videon berättas det om just församlingen/församlingar. Den första församlingen, ja hur var den? Det berättas i Apg.
Idag finns det FÅ ‘församlingar’ som håller måttet/strukturen m m. Liturgi,ceremoni, religion (många gudar m m).
…. Kort sagt så har jag ALDRIG hittills sett eller varit i en Församling som är värd namnet! Det låter hemskt men det är sant. Tyvärr.
DÅ var det en annan TID, den finns inte nu för att MÄNNISKOR STYR I STÄLLET FÖR GUD!

DEN FÖRSTA församlingen är det vi ska se på, så som det borde göras, men så är det inte idag. Är man renad idag?…. så som det är i dag med alla villoläror och villfarelser så är det verkligt ILLA.
Efesierbrevet 1:22-23, här läser vi om GUDS väg för människor, inte människors väg, -utrustade för att tjäna.
Idag tycks man inte göra det som Gud vill men som man själv vill, det finns väldiga röror av människor som utropar sig själva som de bästa predikanterna, och man gör inte det man borde för man har INTE KUNSKAPEN!
Om man nu går på ‘Livets Ords’ s k bibelskola m fl felaktiga ställen, så kan det inte bli mer än FEL, med flera klagomål som jag har på det som sker nu och har hållit på mycket länge.
RENING skall pågå men det sker inte, det blir bara värre och värre- därute.

EN HELIG och FULLKOMLIG FÖRSAMLING VILL GUD SE. VAR ÄR DEN /de???? Det undrar jag. /Efesierbrevet 5:27 Gud hade och har en PLAN med sin församling men FÖLJER MAN DEN???
Det ser inte så ut, och: jag känner inte alla församlingar, kanske det finns någon eller några därute som faktiskt fungerar. Jag hoppas det, Som sagt, en församling skall inte vara en organisation, ett företag som skall tjäna pengar m m, det ska vara så som Per-Arne nämner här: En organism. Helighet. Var finns den? Jag tycker man lattjar runt väldigt mycket i det man visar, försöker undervisa om— var är ödmjukheten?

Joh Uppenbarelsebok 1:12, 1:13, 1:14, 1:15, 1:16, 1:17
Sakarja 4:2, Sakarja 4:4, 4:6, 4:7, 4:9
Efesierbrevet 1:22-23, Ef 5:25, 5:26, 5:27
Efesierbrevet 3:8
Efesierbrevet 3:9
Efesierbrevet 3:10
Efesierbrevet 3:11

/Maria

Församlingen och Andevärlden/ A IMSEN, OBS! Läs denna artikel IGEN!!

Församlingen och andevärlden

 Predikan av Arne Imsen

Andevärlden är en realitet, mer verksam än det vi vanligtvis tänker. Den osynliga andevärlden den synliggöres i sådant som så småningom kan registreras med våra fem sinnen. Vi ser icke makterna som opererar i det fördolda, men vi ser resultatet, verkningarna; de uppenbarar sig praktiskt taget på alla plan och på alla områden.

Man kan tala om att i andevärlden finns det olika klasser, grupper, maktkonstellationer med olika uppgifter. De har olika aktionsradie och arbetar på olika nivåer, eller som skriften säger, “är verksamma” på olika nivåer.

Det finns makter avdelade för den primitiva människan och det finns makter avdelade för det vi kallar den kultiverade eller civiliserade människan. De här makterna bygger upp olika block. En klass av andar kallas demoner, vars huvudsakliga uppgift uppenbarligen är att plåga människor -inte att inspirera människorna i deras väg bort ifrån Gud utan att plåga. Det är fråga om plågodemoner som kan utsätta människor för olika attacker. Det finns ting som inte kan förklaras, smärtor, plågor, underliga olyckor som inte har någon vanlig logisk förklaring utan har något samband med den osynliga andevärldens speciella operationer. Vi kan tala om sjukdomsdemoner, vansinnesdemoner, olycksdemoner. De finns där som en realitet även om begreppen saknas. Det finns sömnlöshetsdemoner och så tror jag att mycket av det som vi kallar för begär av olika slag är demoniska attacker. När en människa har blivit befriad i frälsningen, så finns det makter som vill stimulera begär genom att framkalla lustförnimmelser -eller skräckförnimmelser av förflutna händelser. Tankarna styrs in på speciella erfarenheter och i sinnet har man minnets galleri. Det finns makter som hela tiden opererar för att fixera oss vid något som ligger bakom. Det kan vara nånting som vi är speciellt förtjusta i, eller helt avskyr, har varit förtjusta i eller har avskytt. De här makterna vill fixera människan vid det så hon blir låst och ingjuta i hennes inre föreställningar att hon aldrig kan bli löst, utan måste ha det här med sig. Det i sin tur framkallar trots eller resignation. Detta är också typiska utslag av en andemakts inflytande.

Sedan finns andra makter som naturligtvis inte opererar på det sättet, de är vad vi skulle kunna benämna speciellt religiösa. Bibeln kallar dem egentligen för orena andar. Att de har sitt speciella verksamhetsområde och aktionsradie, ser vi därutav att de som var besatta av dessa makter exempelvis höll till vid gravarna. De var alltså fixerade inom ett visst område och där representerade de ett ohyggligt maktblock.

De orena andarna, de religiösa andarna, opererar ofta i gudstjänsten och ibland framträder de i olika dräkter och i olika språk genom speciellt mediala människor. De här uppträdde i huvudsak hos kvinnor och gjorde uttalanden som ibland var rent smickrande och andra gånger våldsamma. Då de uppträdde i kvinnor uppträdde de vanligtvis mycket smickrande och då den här orena andemakten uppträdde i män var den onaturligt, extremt våldsam.

Vi ser att dessa andemakter har olika uttrycksmedel och olika instrument och utnyttjar till och med temperament. De bygger upp människan till att bli någonting extremt, någonting onaturligt, omänskligt eller kanske vi hellre ska säga någonting övermänskligt.

Dessa makter som kan vara rätt ohyggliga och många, de kan få en människa till operationsbas och utifrån den kan de verka en mängd ohyggliga ting.

Vi har exemplet om mannen som var besatt av en demonisk härsmakt. Han blev befriad och andemakterna ropade till Jesus att de skulle slippa att fara i avgrunden utan de ville in i svinen. Så for de in i svinen och när de gjort det störtade sig hela svinhjorden ner i bergsstupet. Här ser vi alltså olika klasser av makter som verkar på olika nivåer. Men dessa, plågodemoner har stöd och står i ett intimt samarbete med makter av en helt annan karaktär. Ju närmre den kristna, den levande församlingen de kommer, dess svårare blir de att avslöja. Därför säger skriften att det är nödvändigt för församlingen att ha andebedömningens gåva. De här makterna har en utomordentlig förmåga att förställa sig och förskapa sig. Om församlingen ska kunna klara sig måste den ha en oerhörd skärpa och vaksamhet.

Men det räcker inte med vaksamhet, det måste till en speciell gåva för att avslöja dem och det är andebedömningens gåva som behövs för att lära känna igen dem. De här makterna är så svåra att avslöja eftersom de opererar i församlingens närhet eller i församlingen. De opererar som medlöpare, som lärjungar, som profeter, som apostlar, som välgörare, som filantroper, socialarbetare, diakoner och därför är de så fruktanvärt svåra att upptäcka. Bibeln säger att vi behöver, för att kunna förstå det här, andebedömningens gåva. Jag förvånar mig över att det här landet har bortåt 100 000 pingstvänner -hundratusen pingstvänner… och när jag ser vad de andligen förmår blir jag rent förskräckt, för de förmår praktiskt taget ingenting. Det är en fruktansvärd salva att kasta ut, men jag säger det med en ohygglig smärta därför att emot dessa makter som infiltrerar i församlingen förmår de praktiskt taget ingenting.

Vad är underhållning? Det är ett religiöst försök att förvanska och förvandla evangelium och förfina gudstjänstlivet eller kultivera det. Det är en regelrätt underhållningsdemon. Alla dessa strävanden i den riktningen -vem är det som har inspirerat till det? Vi kan ta allt detta som man arbetar med då det gäller sång- och musikliv, vilken oerhörd precision och prestation som man lägger ner på det området, parallellt med att bönelivet är så uttunnat och så tynande så det knappt märks att det fungerar.

Man förmår ingenting mot det här för de här makterna har fått allt större verksamhetsradie.

Nu kommer jag till det jag ska beröra här ikväll. Dessa makter stormar fram, mot de spärrar och barriärer som skyddar församlingen. De arbetar med avsikten att få gränserna utsuddade, att få väggarna nedrivna, att få murarna pulveriserade och de arbetar med avsikten att skapa en ny form av enhet och gemenskap.

Redan i urkristen tid fanns den här faran och Paulus varnar för den med en oerhörd skärpa. Vill du se dessa makters olika uttryckssätt, argument, inspirationer och idéer, då rekommenderar jag dig att läsa tidningen Dagen. Där har du språkröret för dessa ohyggliga makter. Det är få organ som haft en sådan förmåga att destruera och underminera tron som just tidningen Dagen. Den är det språkliga uttrycket för denna beblandning, denna förorening och därför kan vi säga att som organ betraktat är det ett av de farligaste som finns. Oerhört många sinnen har blivit förorenade och besmittade genom Dagen.

Jag säger inte det här för att på något sätt såra någon. För mig är detta fruktansvärt allvarligt. Om man inte är alldeles död intellektuellt och totalt har förlorat kravet på andlig hygien, kan man inte förneka utvecklingen under de senaste decennierna. Det finns ingen möjlighet att överbrygga det som har varit med det som är, därför att det är så väsensskilt att det representerar två herrar, två väsensskilda inspirationer, två olika läror.

Samtliga bibelfrågor är på ett eller annat sätt antastade och underminerade.

När det gäller frågan om församlingens förhållande till samhället kan nämnas hela registret av frågor och problem som församlingen måste ta ställning till. Icke på ett enda område är Ordet oantastat och jag är helt övertygad om att pingstpionjärerna inte skulle känna igen den förkunnelse som idag går ut från de predikstolar där de själva en gång stod.

Ett av de allvarligaste problem som Guds folk haft att ta ställning till är frågan om statsbidragen. Det nya evangeliet, samhällsevangeliet, det samhällstillvända och den nya anden och de nya strömningarna och inspirationerna bor inte längre bara hos enskilda ute i periferin, men har fått fäste i församlingens hjärta. Det fanns icke en enda levande pingstvän som för några decennier sedan med något större allvar skulle ha ställt frågan om statsbidragens berättigande. Bara detta är avslöjande nog för utvecklingen. Men den som är blind ser icke. Därför kommer icke utvecklingen att ändras, möjligen kommer den att hejdas en tid eftersom en och annan röst fortfarande protesterar.

Den som vill studera skökoväsendets sanna natur ska ta upp den här problematiken och studera den utifrån Skriften och kyrkohistorien. Då upptäcker man vad som har skett när församlingen kommit in i sådana förhållanden. Vi borde vara bestörta till bristningsgränsen inför det som äger rum, eftersom just pingstfolket har haft en oerhörd resonans för uppenbarelsens evangelium. Vi borde vara skakade i djupet av vår själ inför det faktum att vi ser hur fördämningarna brister och floden av världslighet och världslikställighet tränger sig allt djupare. Det är inte längre bara hos enskilda individer, men hela systemet blir genomsyrat utav den här ohyggliga surdegen. Vi kan kalla det för modernismens surdeg.

I andra Korinterbrevet heter det så här:

-Jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru. Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus. Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl. (2 Kor 11:2-4)

Paulus, vad du är kritisk, kan du säga så om en församling som du själv har varit med och grundat, att ni är undfallande emot ting som inte är oskyldigt, enkelt och ofarligt. Men ska församlingen vara en jungfru eller en sköka? Detta är frågan. Om församlingen ska vara en ren jungfru så måste hon ha en Herre – en Herre!

Nu säger Paulus att det inte finns bara en Kristusbild, då den falska profetian har sin Kristus. Därför säger också ängeln: Denne Jesus som ni har sett fara till himlen, han skall komma tillbaka. Denne! Det är inte likgiltigt vilken Jesus vi tror på, utan det är demonstrativt utpekat att denne Jesus som ni har sett fara upp till himlen, han skall komma igen.

Det var inte judarnas Messias det handlade om, därför att judarnas Messias saknade någonting väsentligt. Judarnas messiasgestalt saknade försoningslidandet. Deras Messias som skulle upprätta Davids hus och Davids tron var en politisk Messias. När Jesus kom blev han icke mottagen eftersom han kom som den lidande tjänaren, och då han förde fram undervisningen om försoningslidandet stod de helt främmande för Messiasgestalten som de hade gjort sig föreställningar om och som nu inte på något vis passade in i den här bilden. När de såg Jesus kunde de icke på något sätt finna någon beröringspunkt mellan honom och den Messias de väntade på. Så bedrog de sig.

Bibeln talar om den Messias som himmelen måste behålla till dess vederkvickelsens tider är inne då Gud ska upprätta allt. Det finns apostlarnas Jesus och den urkristna församlingens Jesus, det vill säga, den Jesus som förkunnades i initialskedet, i själva upprinnelsen. Vi kan läsa om det i Galaterbrevet. Så här strängt och så här skärpt framhåller Paulus det:

-Det förundrar mig att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat eder till att vara i Kristi nåd och vänden eder till ett nytt evangelium. (Gal 1:6)

Vad var det vi läste? Hastigt avfall. Och omvändelse.

Hastigt avfall. Det var den urkristna församlingens problem. Vad var det då som var så farligt för den urkristna församlingen? Vad var det för anknytningspunkter församlingen hade, som gjorde att den stod så öppen för infiltrationer av den här karaktären?

Vad är det som bereder marken för antikrists framträdande? Jag har hört under de sista åren att det skulle vara Ryssland, kommunismen i Ryssland eller i Kina. Det är verkligen en utomordentlig förenkling, för långt innan det fanns någon kommunism i Ryssland eller maoism i Kina, så varnade Bibeln och sa: “Från oss har de gått ut..” Från oss.

I Johannes första brev heter det så här:

-Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne. (1Joh 2:18)

Antikrist förbereds icke genom kommunismen utan kommunismen är en konsekvens, ett resultat av ett långt pågående avfall i kristenheten. Det vill säga; orsaken till kommunismen kan sökas i skökokristendomen och i skökoreligiositeten.

Om församlingen hade bevarat sig under århundradena som en väckelserörelse och icke blivit kyrkliga maktblock med politiska maktinstrument så hade det icke funnits vare sig kommunism eller nazism. Förutsättningarna för allt detta har skapats i den församling som förvärldsligats och blivit en inomvärldslig maktfaktor och uppträtt i världen med maktspråk och utrustat sig med ekonomiska, politiska, sociala, kulturella maktmedel. Där har vi grundorsaken.

Den fruktansvärda oheliga alliansen mellan generalerna och prästerna kan vi läsa om genom hela historien.

Det är blodiga krig, religionskrig och korståg. Jag vill säga att förutsättningen för den ryska revolutionen var tsarväldet som konserverades av den grekiskt-ortodoxa kyrkan eller öst-romerska kyrkan. Vem är det som konserverar nöden och eländet i vår tid om det inte är den fallna kristenheten. Är det inte det? Vi talar om vår mission som egentligen inte är något annat än allmosegivande. Vi behöver inte gå till u-länderna för att se de här missförhållandena, för i Skriften har det givits oss ett ideal som vi står så långt borta ifrån, så det är flera ljusår dit, och troligen kommer vi inte dit innan Jesus hinner komma tillbaka.

Men det heter att “de hade allting gemensamt”. Ingen sa att det han ägde var hans eller hennes, de var fria från alla former av materialism och det fanns ingenting av privatkapitalistisk egoism.

Den skara som Herren tog ut ifrån den judiska skökan och som sedan förföljdes av den henne och det romerska vilddjuret, den skaran stod fri i alla avseenden. Den var fri i förhållande till staten, den var fri i förhållande till synagogan, den var fri i förhållande till politik och kultur, för emellan den och den omgivande världen fanns ett kors rest. Man vågade inte berömma sig av sina sociala eller filantropiska insatser på det ena eller det andra området, utan det enda man vågade berömma sig av det var Jesus Kristus och honom såsom korsfäst.

Det här är oerhört allvarligt och därför ska vi lägga märke till att hela den katolska världen har sin förutsättning i den efterapostoliska tidens ohyggliga utveckling då man avlägsnade sig från centrum och blev periferisk. Man förlorade det utomvärldsliga perspektivet och blev allt mer inomvärldslig i sina reformsträvanden. Man skulle rädda världen på ett nytt sätt, men vad har resultatet blivit? Det har skapats religiösa och politiska system som har varit kusliga och frukansvärda. Vad dessa makter har uträttat under årtusendenas förlopp, det kan du läsa om i Uppenbarelseboken.

De som skulle vilja gå en fri väg har verkligen fått betala med sitt blod. De har blivit martyrer, de har fått utstå ett fruktansvärt lidande. Inte alltid fysiskt, så att de blir slagna blodiga; många gånger har det varit så. Men det värsta vapnet som denna ohyggliga fiende har förfogat över det har varit psykisk terror. Att bli ständigt nedpsykad och stämplad som idiot, galning, svärmare, upprorsmakare, uppviglare, det har varit deras lott. De har verkligen fått äta lidandets bröd och du ska inte tro att det är hånet från hedningarna som varit det sårande och plågsamma, utan det är hånet från den officiella kristenhetens väl kultiverade representanter. Det är ingen skillnad på det religiösa maktblock som vi idag ser förkroppsligat i de olika systemen och det som har varit. Det är bara det att själva förföljelsen idag är förfinad och har andra uttrycksmedel.

Det har skrivits oerhörda historier om biskopar och präster och kyrkliga dignitärer som blivit döpta i den helige Ande, för att inge människorna en föreställning om att det här skulle vara någonting alldeles särskilt. De blir sannerligen inte döpta i den helige Ande för att de är biskopar och präster, de blir det trots att de är det. Man blir inte döpt i den helige Ande för att man är med i ett eller annat sammanhang, för Gud döper icke institutioner och organisationer i den helige Ande -han döper individer som längtar efter Gud. Hans avsikt är att efter dopet i den helige Ande försöka skaffa lotsar som kan leda dem ut ur sammanhangen, men det finns ingen som vågar uppträda till deras hjälp. Istället för att då bli hjälpta så konserveras de i sammanhangen och så blir till och med andedopsupplevelsen något ännu värre och ännu farligare och ännu allvarligare än de tillstånd som de levt i tidigare.

Man varnar för kommunismen, FNL och allt vad det är för någonting. Men varför skriker man inte ut varningens budskap för materialismen som är hundratusen gånger värre?

Vårt problem är inte kommunismen. Jag skulle tro att det är på det här sättet som det var för judarna. Bibeln skrev om judarna att de skulle ut ur nationerna, de skulle tillbaka till sitt land. Men de satt så säkert och så tryggt bland hedningarna så att när sionismen kom med locktonerna , när fiskare kom för att fiska upp dem i de olika nationerna så satt de kvar. De hade visserligen läst profetiorna och kände till alltsammans detta, men de var så assimilerade i världsekonomin, bland folken så de kunde inte komma ut.

När det inte gick med fiskare, så sände Gud jägare. Då trädde Adolf Hitler in på scenen och det var inte längre fråga om att fiska, då handlade det om att driva dem tillbaka till landet.

Hur otäckt det än låter så var också Adolf Hitler, på sitt sätt, en Guds tjänare.

Det är likadant i den här tiden. Gud talar genom fiskare som kommer med sitt budskap och vill ha loss sitt folk inom de religiösa nationerna, samfundsväsen, kyrkoväsen, skökoväsen, ifrån demoni och ifrån världslighet, ifrån formalism och förkyrkligande. Han vill ha ut dem i frihet, till trons välsignade territorium, för att bli deras suveräne konung. Vad sker? Man är så assimilerad, man är så insyltad så man sitter fastlåst.

Församlingen måste ut ur kyrkofurstars exploatering, ut ur matriklar, ut ur organisationer, ut ur samfund. Församlingen måste ut och därför kommer Herren att skicka jägare. Dessa jägare blir inga profeter som säger “så säger Herren”, utan du kan räkna med att de kommer att vara diaboliska, sataniska och djävulska.

De kommer inte som den helige Ande och frågar dig om du är redo att offra dig för Guds verk. De kommer när du har haft din tid; när Herren har kallat dig att lida, kallat dig att tjäna och du sitter kvar på parkett som åskådare, komfortabelt och välmående. Då kommer Herren kanske att ta ifrån dig allt vad du äger och ställa dig på absolut bar backe och där kommer du att få sitta tills Herren blir ditt livs källa.

Tro inte att det här lyckoriket, det här välfärdsparadiset som vi har byggt upp och ingärdat oss i, också i församlingen; tro inte att det är något tusenårsrike. Fundamenten kommer att rasa undan och alla de som idag ger sken av samarbetsvilja, tolerans och sympati, de som idag är redo att ge sina bidrag kommer då den helige Ande slår ner att visa sitt rätta ansikte. Då ska det visa sig, sannerligen, det var ingenting annat än det gamla vilddjuret i en ny mask. När masken rasar av ska det visa sig att det är vilddjursmakten som opererar på ett förledande och förföriskt sätt.

Det finns ett folk som säger: Alla mina källor har vi i Gud.” Och det finns ett folk som säger i honom, genom honom och ifrån honom, hämtar hela kroppen sin tillväxt, att byggas upp till ett heligt folk, ett avskilt folk, ett fritt folk, ett högtidsfirande folk, ett sant Guds folk. De lever i det heliga martyriet.

Johannes säger så här:

-Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne. Från oss hava de utgått…”

Kan du tänka dig att antikristerna har sina rötter i den urkristna församlingen och de har icke blivit färre sedan den tiden, de har mångdubblats, det vill säga, multiplicerats generation efter generation och nu är de i miljoner. Men det är underbart då det i den kristna församlingen är så varmt och hett, och en sådan livskraft att den antikristliga anden inte trivs. Det heter “från oss ha de utgått”. Men tänk då hur denna antikristendom har fått bygga ett system, en kyrka och fått ett prästerskap och profeter och blivit legaliserad och auktoriserad utav kristenheten,

Det kan väl inte vara någon tillfällighet att Kathryn Kuhlman med sådan förtjusning berättat att hon mottagit påvens välsignelse och ur hans hand fått en medalj med en duva. Påven har förklarat att han dagligen beder för henne och hennes arbete. Det är så man ryser.

Den mannen är en överste-representant för ett system som har mördat och dödat miljoner av dina och mina trossyskon. Jag har en annan Jesus än katolska kyrkan har, det ska du veta, jag har en annan Jesus än vad påven har. Stora kyrkofurstar går idag omkring och skryter med att de har gemenskap med kardinalerna, det vill säga, det som är ett tydligt uttryck för det djupaste avfall, det är idag deras stolthet. När till och med avfallet stämplas som utveckling, då är det höjden av avfall.

Vad är det som sker? Det är modern som håller på att samla ihop sina döttrar, hon ska ha tillbaka alla sina döttrar. I en kyrka, ett prästerskap, en ande. Men det är inte den helige Ande.

För att avleda människornas uppmärksamhet, pekar man på missförhållanden i världen, det kommunistiska systemet och socialismen. Det vill säga; man pekar på det stora vilddjuret för att dölja sitt eget lilla vilddjurs regemente. Förmodligen blir ändstationen ett dårhus för den som predikar Guds Ord. När utvecklingen har gått tillräckligt långt kommer levande kristna att kastas, inte i fängelse, men in på psykiatriska kliniker. De kommer inte att möta bödlar med bila eller exekutivplutoner med gevär -sådant är relativt enkelt att möta, för då ser man var fienden opererar. De kommer att möta psykiatriker, psykologer, teologer och psykiatriska kliniker, själavårdskliniker. Där kommer de att bli specialbehandlade och där kommer pingstteologer och lutherska teologer att hjälpas åt att underminera och utsläta alla levande kristna profiler för att göra dem lika konturlösa som de själva är.

Det är sensationellt att tusen pingstförsamlingar här i landet knappast har en profet. Var finns profeterna som ropar ut till kristenheten: “Stå upp och gå ut och möt honom!”

Man behandlar ämnet om Jesu tillkommelse vetenskapligt, akademiskt bildat, då man helt enkelt borde vända ut och in på sig -som Paulus säger, jag vet mig ingen råd med er. Jag vet inte om jag ska göra mig bevekande eller om jag ska dundra. Han säger: har jag varit från mina sinnen har jag varit det i Guds tjänst… Fariséerna och de skriftlärde hade också sina scheman. Men vad hjälper det. Frågan är ju inte vad vi kan läsa oss till, och skaffa oss teoretisk kunskap om, utan vad som är uppenbarelse och uppbarelsens kraft som kan påverka vårt liv. Detta teoretiserande med alla de här sanningarna är förödande, för om man har behandlat dem på det här sättet så är man förr eller senare färdig med dem.

Sanningen om Jesu tillkommelse! Vi borde störta ner på golvet och ropa Herre Jesus och vi borde ropa varningens ord till ungdomarna. Istället matar vi dem med professionell musik, gospel, billig gospel eller någonting i den där stilen, och är med och odlar en mentalitet som är rent fruktansvärd. Den är så ohygglig att det går strängt taget inte att hålla en rejäl väckelsepredikan, utan att man ska interfoliera det med något underhållande moment, därför att man är blasé och sofistikerad. Man har prövat allt och det är så med en människa som inte har uppenbarelsens ljus, hon tröttnar snart till och med på det profetiska budskapet. Det blir tjat på tjat och gnat på gnat, lite här och lite där.

Ty då alla våra hugskott har blivit lanserade och matchats fram, vad återstår? Ett jättedigert vakuum så stort att det måste fyllas med ytterligare andemakter.

Varje tid har sina gudar och sina speciella inspirationer och nymodigheter. Vi måste ständigt pröva något nytt för att hålla liv i verksamheten.

Till och med Jesus misströstade:

-Ska väl Människosonen när han kommer finna tro här på jorden?

Hur kan vi vara så självsäkra, så oerhört självmedvetna och självgoda? När Jesus träder fram, ställer han upp föredömet för den levande kristendomen. Han säger: “här har vi det sanna föredömet”, och så pekar han på en änka. Vad är det som kännetecknar en änka? Hon är helt försvarslös. Hon är hjälplös och utlämnad. Där har du bilden på församlingen i världen. Församlingen har ingen herre i världen. I världen och inför världen står församlingen som en änka, därför att hon har dött bort ifrån världen och världen har dött bort ifrån henne. Hon står där hjälplös och försvarslös och kan inte appellera eller vädja till någon rättslig instans eller moralisk eller religiös instans på jorden. Hon måste gå till den ende som kan ge henne hjälp och det är domaren själv.

Vem är vår domare, vem är vår Herre? Är det han som sitter på Faderns högra sida i härligheten?

Församlingen har under tiden här skaffat sig nya herrar och övergivit sitt änkestånd och kommit in i nya äktenskapliga förhållanden och relaltioner. Hon har fått det bra, blivit trygg, blivit säker. Men Jesus sa: månne Människosonen skall finna tro…? Vad för tro? Icke religiös, intellektuell vetenskaplig tro, men uppenbarelsetro. Den tro som kännetecknas av avskildhet, ensamhet, den tro som har föregåtts av sorg, för man blir icke änka utan sorg. Någon har dött och något har dött. Man har varit med om sorg, man har varit med om bedrövelse, man har varit med om nöd, men så har man funnit honom, Hjälparen, ära vare Gud och Lammet!

Sorgen har gått över ens liv, man är ensam, man står där ensam med sina problem. Man har ingen att diskutera problemen med. Man har ingen, därför att denna världens makter kan bjuda oss hjälp bara ett litet kort stycke.. Om vi anförtror våra hemligheter åt dessa tillfälliga härskare ska vi snart upptäcka att de som var våra hjälpare de blir ganska snart våra fiender. De börjar att beröva, exploatera och råna församlingen och stjäla från församlingen. Men Jesus sa: Månne Människosonen skall finna tro när han kommer tillbaka?

Jag känner en oerhörd gemenskap med det förunderliga skiktet av heliga som vi möter i Uppenbarelseboken eller i Hebréerbrevet, kapitel 11. De som gick omkring i fårhudar, de som blev lagda på sträckbänk och som blev kluvna, de som blev slagna och plågade. Därför att de hade sett någonting i fjärran och de väntade, bidade att det skulle komma. De blev erbjudna befrielse, bara de ville ta avstånd från sin fanatism, bara de kunde försöka att liksom kompromissa en aning på något enstaka eller litet område. Men de avstod ifrån alla löften om befrielse och så gick de i döden, utan att en enda hade fått vad utlovat var.

Vi har inte bara sett Jesus i fjärran genom trons ögon, vi har upplevt honom i våra hjärtan och vi känner att det är en ande i vårt väsen som gör att vi icke kan trivas med världens glädje- och sorgeämnen, vi står utanför alltihop. Vi kan inte delta i det politiska käbblet, inte delta i allt marknadsgyckel, religiöst gyckel och allt strunt och nojs. Vi kan icke delta vare sig i deras högtider eller deras strider, därför att vi är ett folk som lever för sig självt, avskilt, annorlunda, världsfrånvänt, spejande och väntande. Månne han kommer?

Det här är på samma gång så fruktansvärt, så det kan inte med ord beskrivas. Ändå vill vi inte bli av med det för allt guld i världen. Det finns en balanserande faktor: Om Herren tillåter oss lida, ser han till att härligheten hela tiden står i proportion till lidandet. Så lidandet överstiger aldrig härligheten, utan härligheten ligger alltid en aning över. Ära vare Herrens underbara namn!

Man kan säga att det blir värre och värre och härligare och härligare. Det blir svårare och svårare och skönare och skönare. Vet du varför? Här känner du denna organiska förening som icke bara är förening i yttre handling, i ett dop, utan det är ett lidandets dop. Vi förenas med honom i hans lidanden. Svettas, smälter samman och vi blir organiskt förenade så vi upplever: Herre Jesus Kristus, jag skulle inte vilja vara det här förutan!

När jag talat här förut om svårigheter och problem, mörker och bedrövelser som möter den kristne, så är inte det något försök att liksom bygga upp ett försvar eller en varning -akta er för det här, utan det är fastmer en appell -välkommen in i det! Kom in i det här, gå vägen med Jesus Kristus och se till att du kommer ut ifrån allt som är förljuget, falskt och oäkta.

I den kristna församlingen finns ett liv som är oerhört, det har en dimension som är helt kolossal.

Dessa människor som vi möter i den religiösa världen måste hela tiden underhållas och förnöjas. De gnager av ett område och så måste de ha ett nytt. Det blir nya raffinemang, man ser det på professionalismen och psykologin.

Jag har förvånat mig över att andedöpta människor så hastigt kan avfalla och nöja sig med en sådan urvattnad eller nersölad kristen förkunnelse.

Ibland sätter jag mig ner och jag säger: Men Gud i himmelen, var finns tonen från höjden? Tonen hemifrån, som inte söver eller berusar utan väcker! Som inte gör själva världsligheten from och nästan lite gudfruktig och kristnar hedendomen, utan radikalt tar avstånd ifrån den och säger med rätta ord vad det handlar om. Var är tonen? Fräls oss ifrån allt detta publikfrieri, all denna inställsamhet och allt detta smicker. Fräls oss ifrån alla dessa försök att vinna ära och gunst bland människor. Fräls oss från självförgudning och människotillbedjan. Rena vår tillbedjan så vi kan tillbedja dig i ande och sanning.

Vad skall jag likna detta släkte vid, säger Jesus. Det är likt barn som sätta sig på torgen och ropa till andra barn. Vilka barn? Stackars barn, det är synd om ungdomen, de har det så svårt, vi måste ta hänsyn till, vi måste vara rädd om ungdomen och vi måste försöka att lägga det tillrätta för de unga. Det är så svårt. Så gör vi det svårare, ännu svårare genom att ständigt tala om hur svårt det är.

Så ska vi då försöka tillgodose deras behov. Vad gör vi? Vi odlar den gamla naturen, alla de egenskaperna som egentligen ska bekämpas. Får jag säga en sak till, min älskade vän. Den som icke faller kommer aldrig att bli frälst. Aldrig. Hade icke fariséerna med så otroligt stor försiktighet försökt undvika snubbelstenen, stötestenen, så hade de kunnat bli frälsta. Varje människa måste falla, måste snubbla över stenen. Du blir inte frälst, broder och syster, unge vän, du blir inte frälst genom att smärtfritt komma in i den kristna kyrkan. Du blir inte frälst genom att stiga ner i dopet och bli döpt med ett proselytdop i en organisation.

Du blir inte frälst genom att få ett namn i protokollet eller bli utvald till diakon eller sångledare, sångare eller musikant -du blir inte frälst -du måste falla. Det vill säga, du måste störta på klippan, Jesus Kristus. Det är många som aldrig varit med om det fallet och därför har de aldrig upplevt denna oerhörda avgrund, fallets sanna väsen. Men när man har snubblat, Gud vare evigt lov, och fallit, då har man kommit underfund med två saker: syndens fruktansvärda verklighet men också försoningens utomordentliga härlighet.

Det heter vidare:

-Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som sitta på torgen och ropa till andra barn och säga: ‘Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke jämrat eder.’ Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så säger man: ‘Han är besatt av en ond ande.’ Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger man: ‘Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!’ Men Visheten har fått rätt av sina barn. (Matt 11:16-19)

Till sist blir man så sofistikerad så man inte förstår någonting i Guds rike, begriper ingenting. Man sysslar med nymodigheter och galenskaper, men förstår ingenting av Guds rikes innersta och inneboende hemligheter, man står helt utanför.

Mina vänner, vi behöver vara med om en reningsprocess, sinnet behöver bli rent genom Ordets vattenbad, verkligen bli befriat från alla de här tankarna. Vi behöver bli befriade från inspiration som sätter sin prägel på oss, vi behöver befrias från demonernas inflytande. Vi behöver bli befriade från maktblockens inflytande, så vi kan stå utanför och bli det folk Gud har kallat oss att vara, ett heligt folk, ett egendomsfolk, ett Guds folk, prisat vare Herrens underbara namn! Det sker icke genom mänsklig härsmakt, men det sker genom personlig överlåtelse åt Herren Jesus Kristus.

I Uppenbarelseboken står det så här:

-Rätta och rättfärdiga äro hans domar; han har dömt den stora skökan, som fördärvade jorden genom sin otukt, och han har utkrävt sina tjänares blod av hennes hand.” (Upp 19:2)


Det onda ska sökas i den avfallna religiositeten, och orsaken till att Satan har ett sånt oerhört grepp i vår tid det är att det finns så kolossalt många andedöpta avfällingar.

Där har vi en av hemligheterna, därför att de har kommit in på ett annat område, in på andra djup, som den tidigare kristenheten inte ägde kunskap om.

Därför ska du se att det kommer att ske många saker på det här området vad det lider. Oerhörda saker. Och att det är väldiga krafter det handlar om, det förstår vi av det att Bibeln talar om lögnens allehanda kraftgärningar och villfarelsens makt. Det är oehört allvarligt.

Alla kommer att se Jesus, både de som inte känner honom och de som förnekar honom. Både de som svek honom och de som tror på honom. Alla ska se honom. Alla ska bekänna, Gud Fadern till ära att Jesus är Herre och alla de andra herrarna är avsatta. De finns inte mera, det är bara en kvar och det är Jesus. Då visar han sig vara Herre i andevärlden, Herre i den synliga och osynliga skapelsen. Han är ensam kvar. Då har alla de andra mött sitt öde till slut. Men då står han där i all sin härlighet. Gud vare lov!Från:

http://www.midnattsropet.se/2008/09/frsamlingen-och-andevrlden.html

NamnlösMaria
Detta innehåller en bild av: Lion Of Judah. – Revelation 5,5.

Uppenbarelseboken 1 17-18 Det var då och gäller idag…………..

17 När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: “Var inte rädd. Jag är den förste och den siste 18 och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet

Trycket var hårt på de första församlingarna. Johannes undrar om de orkar stå rycket i det som sker. Detta är år 95 från ön Patmos. Jesus visar sig för honm i härlighet och ära och försäkrade honom att både han; Johannes och övriga troende hade fått kraft/styrka från Gud att möta motgångarna. Kom ihåg, då du står inför svåra problem att den kraft som var tillgänglig för Johannes och den första församlingen också finns för dig. De motgångarna på den tiden var enorma, hur tror DU det blir i dessa dagar??

Kan du tänka dig hur annorlunda livet som troende är i dag och hur det var på den tiden.

Kan du känna och tänka dig vilken ENORM RESPEKT man hade för Jesus??? HUR har man det i församlingarna IDAG? KAN de ens KALLAS en Guds Församling?????? Med alla villoläror och falska profeter som ränner runt och ljuger och förvanskar Guds ord??? Det är mer än bedrövligt! OM man nu JÄMFÖR den tiden och denna tiden är det ju så abnormt allting som sker! Se om du ORKAR att jämföra………………………..

Våra synder har överbevisat och dömt oss men JESUS har nycklarna till helvetet och döden. /Upp 20:14

Det är många som kommer att hamna i eldsjön av dem som förnekat och förkastat Jesus m m. Eldsjön är slutstationen för all ondska. /Återkommer i ämnet

Den röda tråden

Text: Tage Johansson

Mitt i människans förvillelse har Guds röda tråd trängt fram igenom alla tider. Det har skett genom dem som varit villiga att lyssna och handla enligt det profetiska ordet, för att förmedla det till sin samtid.

Det jag kallar den röda tråden handlar om det Guds ord, som genom det profetiska ljuset blivit uppenbarat för män och kvinnor i alla tider. Denna tråd har en början och en fullbordan och den löper parallellt med människans historia. Den finns ända ifrån då människan skapades av Gud till att vara hans avbild, till dess fullbordan då det heter att ingen tid skall givas henne mer. Den röda tråden för människans del har sin begynnelse i de ord Gud uttalade i Edens lustgård när han sa att de fick äta av alla andra träd. Men ”av kunskapens träd på gott och ont ska ni inte äta, ty då ska ni döden dö”.
Mitt i människans förvillelse har Guds röda tråd trängt fram igenom alla tider. Det har skett genom dem som i likhet med bland andra Samuel och Jesaja, varit villiga att lyssna och handla enligt det profetiska ordet, för att förmedla det till sin samtid. Det kunde sägas om dem, som det sades om David, att han tjänade Gud i sin tid. Det har understundom i alla tider och skeenden funnits män och kvinnor som varit villiga att viga sina liv till att vara en spjutspets med sitt budskap utan att köpslå om vad konsekvenserna skulle bli.
Gud kallar ut ett folk på nytt och på nytt igen, ett folk som är rustade till strid. För att vara ett folk utanför lägret med Jesus, är det nödvändigt att ta upp frågor om hur den kristne står i förhållande till värnplikten, fackföreningen, skolplikten och abortfrågan. Vad säger bibeln om barnen , uppfostringsansvaret, om kärleksfull aga. Detta har blivit en het potatis eftersom man från myndighetshåll inte kan skilja på kränkande misshandel och kärleksfull aga.
Om vi inte behandlar dessa frågor utifrån vad Guds ord lär, är vi inte sanna kristna utan blir som det står i Ordspråksboken 25:26: ”Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.”
Att vi lever i en tid av total upplösning i dagens samhälle är det knappast någon som tvivlar på idag. Vår tid behöver troshjältar som har mod likt profetissan Debora. Hon blev anförare för den heliga striden . Det är tydligen så att om Gud inte finner någon bland männen, så tar han kvinnor till redskap likt Debora och Jael, hon som med hammaren och tältpluggen riktade det dödande slaget mot fiendens huvud. Överför vi detta till Nya testamentets mark, så är vi kallade att med Ordet som vårt redskap rikta ett dödande slag mot vår fiendes huvud bildligt talat. Våra vapen, skriver Paulus, är inte av köttslig art (2 Kor.10:3-6). Vi bryta ned fästen av tankebyggnader som fienden har åstadkommit bland människorna. I Guds församling tar vi alla tankefunder till fånga och lägger dem under Kristi lydnad. Vidare skriver Paulus till församlingen i Korint, att när lydnaden hade kommit till välde bland dem var apostlarna redo att näpsa all olydnad.
Gud tydliggjorde det här, när David av Gud utförde sitt uppdrag då han gick till angrepp mot Goliat. Gud har givit Jesus åt församlingen till att vara ett huvud över allting (Ef 1:22). Han satte sonen på sin högra sida i den himmelska världen, över alla furstar och herrar i andevärlden. Allt har han lagt under hans fötter. Amen!
Broder och syster, träd upp idag i gapet till landets försvar. Gör som Sebulons och Naftalis folk som prisgav sitt liv åt döden på stridsfältets höjder för att undgå förbannelsen som drabbade Meros folk, därför att de ej kom Herren till hjälp bland hjältarna.
Vi är som trons folk kallade att handha och förvalta det arv som de första apostlarna lämnade efter sig. Det gällde att rätt förvalta sanningens ord. Om församlingen heter det att den ska vara sanningens stödjepelare och grundfäste.

Låt oss avsluta med en dikt av Nils Bolander:

Kristendomen var ett örnevangelium, sprunget ur den högsta klippspetsens näste på blanka störtflyktsvingar.
Men vi tuktade dess djärva fjädrar, rätade fackmässigt ut dess rovdjursnäbb och se – det blev en svart fågel, en pratsam och tam korp.

Kristendomen var ett lejonbudskap, ständigt på jakt efter varmt och levande byte, ett ungt lejon av Juda.
Men vi klippte dess skarpa krökta klor, stillade dess törst efter hjärteblod och gjorde det till en spinnande huskatt.

Kristendomen var en ökenpredikan, snål och vass som den pinande africus, brännande som ökensanden.
Men vi gjorde den till en trädgårdsidyll, aster, reseda och fromma rosor, ett stämningstycke i örtagård.

Herre, tag hand om vår fromma ynkedom! Giv den snabba örnvingar och vassa lejonklor!
Giv den doft av vildhonung och samum och säg sedan med döpare-röst: Detta är den seger som övervinner världen.
Detta är kristendom.

Himmelrikets politik

https://www.midnattsropet.se/2019/06/himmelrikets-politik.html

Predikan av Arne Imsen ur predikosamlingen Elden får inte slockna

Det som viskades i kamrarna skulle ropas ut på taken. Ingen generation fick uppgiften att bygga några 
institutioner för nästa generation eller ta emot några traditioner för att tradera det vidare. 
Varje generation skulle börja nollställd med samma 
möjlighet att mottaga frälsningens budskap.

Det som styr världen är inte ideologierna utan pengarna och ekonomierna. Där penningen och människan existerar samtidigt finns ingen demokrati, eftersom penningen är totalitär i sina anspråk och aldrig tar några demokratiska hänsyn. Att tala om demokrati i vårt land är ganska missvisande. Det råder möjligen politisk men knappast ekonomisk demokrati. Det kommer heller aldrig att förekomma.
Man kan försöka att genom olika politiska åtgärder mildra penningens skadeverkande inflytande på samhället, stödja de fattigaste och åstadkomma vissa förändringar. Ändå blir förändringarna bara marginella så länge själva samhället aldrig förändras. Det kommer penningen och dess ägare med stor omsorg att vaka över.
Vi måste därför först göra klart att en kristen inte kan förverkliga någon politisk socialism. Den är egentligen bara en satanisk förvanskning av det församlingsideal som existerar i Nya testamentet. Att man har lyckats dupera så stora delar av mänskligheten just på den här punkten beror på att kyrkan gått kapitalismens ärenden.
Det är kyrkan som skapat förutsättningarna för den politiska socialismen. Det i sin tur beror på att den kristna församlingen – jag skiljer då på församling och kyrka – inte vågat ta steget fullt ut och förverkliga den gudomliga församlingsprincip som innebär att församlingen får sin egen rättsordning, sin egen ekonomiska ordning, sin egen politik – himmelrikets politik – och sitt eget kulturliv, vilket handlar om Andens liv och Andens frukt. Församlingen har visserligen bekämpat synden i dess former på det moraliska planet, men inte lika mycket bekämpat världen. Under tiden man bekämpat synden har man förvärldsligats och likbildats med världen.
Nu säger Jesus: ”I världen liden I betryck, men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.”
Jesus vann seger över synden genom sin död och uppståndelse, han vann seger över världen genom sitt liv. Det var en fingervisning om hur församlingen skulle leva i varje tid för att vinna seger. Vi vinner seger över världen genom vårt ställningstagande till den.
Bibeln talar aldrig om världen som en gudomlig organisation. Världen är den sataniska organisation som stänger människan inne i tiden och berövar henne evigheten. Världen är uppbyggd av olika element: Filosofi, religion, politik, ekonomi, kultur och allt man kan tänka sig därtill. Andra saker ger världen en utomsinnlig dimension: ockultism och spiritism. Det är en hel andevärlds inflytande som möjliggör denna gudsfientliga organisation i tiden.
Satans avsikt med världen är att hindra människorna att söka Gud genom att stänga in dem i tiden och låta dem uppslukas av världen. Avsikten är inte främst att människan skall gå förlorad, utan meningen är att använda människan som byggnadsmaterial för ett annat rike som satan vill bygga upp för att bjuda den Smorde maximalt motstånd. Satan vill nämligen ha platsen på Faderns högra sida. Han  vill detronisera Sonen. Därför har han också bisittare och makthavare på olika nivåer i olika sammanhang runt världen i sin tjänst. En del av dem kallar bibeln för konungar, men det finns också andra uttryck.

Missriktad lojalitet
Satan skulle ha varit besegrad också i världen om inte mänskligheten hade visat honom sådan lojalitet. Det är den emot honom lojala mänskligheten som ger honom makten, även om det är en skenmakt som han så småningom kommer att förlora. Satans organisation – den nuvarande världsordningen – går mot sitt slut. Den skall upplösas och bryta samman i den sista konfrontationen mellan honom och ljusets furste. Därför är församlingens uppgift inte att bygga upp organisationer som tar upp kampen mot de inomvärldsliga makterna på deras villkor med deras metoder. Församlingens primära uppgift är att se till att skaran i varje generation blir fulltalig.
Vi skall alltså inte sanera i den organisation satan har byggt upp, utan istället bedriva en slags agentverksamhet genom att förlösa människorna från världen och överföra dem till den fridlysta plats som finns i tiden, dit satan inte kan komma, nämligen Golgata. Det är fristaden för hela mänskligheten. Då människan flyr dit blir hon räddad.
Vår uppgift är att verka så att människorna blir upplysta om dessa verkliga förhållanden och undervisade om räddningens verkligheter. Därför är inte Bibeln ett reformprogram av politisk, social eller kulturell art. Den är en evakueringsplan. Gud håller på att uttaga ett folk som skall evakueras, inte skapa en himmel på jorden eller ett materiellt paradis i tiden. Guds folk har inte två himlar. Det har bara en himmel och är i tiden förföljt av de makter som är förbundna med denna världens furste.

Uppenbarelsetro
Det finns bara en möjlighet att övervinna världen. Det är inte genom arbete, mänskliga ansträngningar, genom kulturella eller andra aktiviteter. Det enda som kan övervinna världen är vår tro. Det är inte vetenskaplig tro utan uppenbarelsetro. Tron är inte passivt mottagande av gudomliga gåvor och ett förblivande tillstånd i konstant njutning. Tron är en marsch och ett uppbrott. Tron är uppenbarelse,
ljus, visdom och kunskap om himmelska ting. Därför vet den kristne inte alltid så mycket om världen men desto mer om himmelen. I den meningen är en kristen världsfrånvänd men utan att vara verklighetsfrämmande.
Vad ska då församlingen göra? Den ska inte bygga institutioner, monument eller slå sig till ro. Församlingens uppgift är egentligen en enda sak – att proklamera och demonstrera Guds rike. Den skall inte försvara Guds rike, för det är meningslöst. Guds rike skall legitimera sig självt genom renodlade egenskaper och renodlad kraft.
Guds rike består icke av kött och blod och är inte ett materiellt eller ett geografiskt rike, som vi kan rycka bitar av. Man kan vara med i en församling på jorden och ändå vara utanför Guds rike. Himlen skall ju inte befolkas av materialister eller sådana som främst vill tillgodose sina fysiska eller själiska behov. Guds rike skall tillgodose evighetsbehovet, vilket är det mest elementära.

Den samaritiska kvinnan
När lärjungarna kom med sina kassar efter att ha varit inne i Samariens huvudstad och hämtat mat åt Mästaren, verkade han helt ointresserad av deras goda vilja. Allt vad de dukade upp kunde inte på något sätt ge honom tillfredsställelse. Han sade bara: ”Jag har mat att äta som ni inte förstår”. Han var mätt. De kom bärande på sina kassar av vad de samlat ihop, men han hade redan mat.
Efter det att de hade varit inne vid huvudstadens näringsställe, där de gjort sina inköp, kom en kvinna springande. Hon kom inte för att köpa mat, men hennes vittnesbörd förmådde uppenbarligen skaka om hela staden. Det var inte de mathandlande apostlarna som satte spår efter sig utan en kvinna som kom springande in i staden vid den ovanliga tiden och började ropa: ”Jag har träffat en människa som är annorlunda än alla andra; månne han är Messias.”
Då blev det fart på folket i Samariens huvudstad. De såg att det hade skett någonting förunderligt med henne. De följde henne och nådde omsider ut till platsen där Jesus var. Där mötte Jesus dem med orden: ”I sägen att det är fyra månader till skördetiden, men jag säger…”
Det gäller att vara à jour med det andliga läget så att man inte väntar på väckelsen som kommer om några månader, utan att man ser de vita skördefälten som finns alldeles i synfältet.
Vad var det då de fick se för någonting? De började undra om det var andra som hade transporterat mat till Jesus. Nej, det hade ingen gjort. Ändå såg han ett böljande skördefält som rörde sig emot honom. Vad var det för någonting?
Det var huvudstadens invånare, som var skördefältet och de närmade sig honom. Det såg inte lärjungarna för de tänkte att han skulle bjudas på ett mål mat.
Det är typiskt! Dessa matkristna, som alltid tänker på sin egen lust och sin egen tillfredsställelse! Det gäller vanligtvis bukens behov. Vad skall jag äta? Vad skall jag klä mig med? Hur skall jag se ut, och hur skall jag bo? Det är tillvarons tre stora frågor. Det är ur de frågorna som ideologierna förts fram. Socialisterna har sagt att de skall lösa problemen. Kapitalisterna vill lösa det på ett annat sätt. Det handlar alltid om tre saker: Vad skall vi äta, vad skall vi klä oss med och var skall vi bo?
Då kommer Jesus och säger: ”Guds rike består icke i mat och dryck, men i rättfärdighet.”

Var finns rättfärdigheten?
Har ni tänkt på ordet rättfärdighet? Vad är det för rike som består i rättfärdighet? Finns det rättfärdighet i Ryssland, i Amerika, i Sydafrika eller i Sverige? Var finns rättfärdigheten på jorden? Och vad är rättfärdighet? Är det Guds rättfärdighet eller människans? Alla har ju sina ideal och sina minimikrav. I bibeln är det inte fråga om det som är relativt utan om det som är absolut; Guds absoluta rättfärdighet.
Vad är det människan längtar efter egentligen? ”Salig är den som hungrar och törstar efter rättfärdighet”, säger Skriften. Hur tar sig den hungern och törsten uttryck?
Rättfärdigheten finns varken i det socialistiska eller kapitalistiska systemet. Rättfärdigheten finns bara i Guds rike.
Guds rike är ingenting som man kan ta på, eller se med sina ögon. Ändock är Guds rike mer närvarande än Sverige. Var är Sverige någonstans? Det existerar här inom vissa gränser. Var finns Guds rike någonstans? Överallt. Var finns Guds rättfärdighet någonstans? Den finns vare sig i Kina eller Ryssland, och ändå finns den där. Guds rättfärdighet finns i Ryssland, men inte i det socialistiska systemet. Den finns likväl i landet som ett erbjudande från Gud till varje medborgare att genom tron frälsas och födas in i Guds rike med det nya Jerusalem som huvudstad.

Församlingen är idealet
Det handlar om att bejaka Guds rikes realiteter genom att bekänna att Jesus är Herre och sedan ge honom tronplatsen i sitt eget liv. Har det skett kan man analysera vad Bibeln menar då den talar om rättfärdighet och frid. Det heter att Gud icke är oordningens Gud, utan fridens Gud.
Här är det inte frågan om kaos, utan kosmos. Det är  frågan om en gudomlig ordning som upprättas genom evangelium. Den här rättfärdigheten skall inte bara förkroppsligas i en kommande tidsålder. Den skall synliggöras i de heliga på jorden i tiden, bland annat i det församlingsideal som byggts upp genom Ordet och Anden, då alla orättvisor är utjämnade. Den rättfärdighet som tar sig synligt uttryck i de heligas samfund leder icke till ett samfund uppbyggt av skräck, angiveri, övergrepp och maktfullkomlighet. Kärleken visar sig i gärning, i att man älskar bröderna!

Vad har då kyrkan gjort?
Vad har då kyrkan gjort med Guds rättfärdighet? I stället för att bli det församlingen skulle vara, har den övertagit det profana samhällets system och idéer, ekonomier och ideologier, inspirationer och maktinstrument och byggt upp en maktsfär som till sitt väsen är exakt lika det som är rådande i världen. Så har man gett denna apparat ett religiöst förtecken och kallat det statskyrka, frikyrka eller något ännu finare. Man kan kalla det Missions-, Baptist-, Pingstkyrka eller Maranatatempel. Allt är lika galet.
Vad skall församlingen då göra? Den skall proklamera Guds rike lika rastlöst som lärjungarna gjorde det. Det var bråttom. För att evangelium skulle bli känt av varje jude innan tidsåldern slutade och en ny började, proklamerade Jesus själv: ”Guds rike är nära.” Så sände han ut sina lärjungar över hela landet.
Guds rike måste också legitimera sig, och det skedde särskilda manifestationer. De sjuka blev helade. Men det var inga maktmedvetna och överlägsna individer som kom in i hemmen och arrangerade kampanjer. Det var hungriga människor som på grund av sin fysiska begränsning var tvungna att överlämna sig åt andra människor. De gick in i husen, hälsade dem med ”Frid”, och blev de då mottagna, så fick människorna deras frid. Då blev de bjudna på mat och betalade på det sättet med att alla sjuka i huset blev botade.

Alla fick chansen
Så drog dessa människor rastlöst ut över landet för att alla skulle nås av budskapet: ”Guds rike är nära.” Alla fick chansen att bejaka eller förneka budskapet, öppna sig eller stänga sig. Då nationen sagt sitt sista ord, avslutade Jesus sin predikogärning i Israel med ett avskedsmöte som vi ännu hör ekot av. Han stod utanför huvudstaden Jerusalem och grät, och hans tårar föll blytunga ner till jorden. Han var skakad: ”O, att idag också du hade insett vad som tjänade din frid, men nu är det fördolt för dina ögon”. Så berättade han vad som skulle komma.
Tron har sina konsekvenser och leder till sitt fördärv, men observera att otron också har sina konsekvenser och leder till sitt fördärv.
O, du tidsålderns furste, det enda du har, det är stoft och döda kroppar! Till sist har du bara åteln! Där den döda kroppen är, dit skall rovfåglarna församla sig. Vad har du för någonting annat än en död kyrka? Men Jesus Kristus har levande människor, som har besegrat världen. Halleluja!
Skulle det nu så vara att vi utsätts för förföljelse ända till döds, vad får då denne världens furste för det? Han får stoftet som skall återlämnas till jorden, men det kan han ju så gärna få. En normal människa vill inte ha en död kropp. Vi som lever vill inte känna likstank och leva i en sådan miljö. Det vill egentligen inte denna världens furste heller, men han har ingenting annat att ta.

Denna världens furste
Denna världens furste kan bara förstöra men aldrig skapa någonting nytt. Allt det han får under sitt inflytande förstörs, reduceras och fördärvas. Därför är han avundsjuk på Guds folk, som genom tron ständigt skapar någonting nytt. De kristna blir visserligen äldre och äldre och deras jordiska stofthus nedbrytes, men de förnyas ändå dagligen i sin livsande.
Detta kan inte denna världens furste tåla. Han vill helst se alla som en hop gamlingar; utslitna, orkeslösa, vankelmodiga och vanmäktiga kristna. Men då han utsätter dessa kristna för sina attacker, ser det ändå bara ut som om de blir gladare och gladare. Mitt i förföljelsen hoppar de av fröjd och lovar Gud. Där andra ropar ”ack och ve”, ropar Guds folk ”tak och lov”.
Guds vilja är att vår kropp skall bli ett tempel för den helige Ande. Därför befrias vi från demonernas inflytande. En sant troende människa kan aldrig vara besatt av demoner. Man kan vara influerad och plågad men aldrig besatt, därför att är man under blodets inflytande befinner man sig på ett fridlyst område, dit inga onda andefurstar tränger sig in.
Lärjungarnas uppgift var att skynda åstad, dra ut över hela Israel och ge varenda en möjlighet att välja rike – Guds rike. På samma sätt har församlingen i varje tidsålder verkat rastlöst, därför att varje generation lever bara en mycket kort period. Varje generation måste bli fulltalig.
Det är inte tid att bygga institutioner, kyrkor, monument, seminarier och universitet. Guds församling skall proklamera Guds rike och legitimera Guds rike genom tecken och under. Församlingen skall undervisa, så att människor får höra om Guds rikes realiteter.

Vi har inga banker
Lärjungarna skulle göra Guds rike känt på flera sätt, men inte med mänskliga maktmedel, med svärdet vid sin sida, med penningpungen vid sitt bälte eller med ränseln på sin rygg. Man skulle ta ett steg i tro till Gud och räkna med honom.
Vi har inga banker bakom oss så att vi kan erbjuda människorna ekonomiska eller sociala lösningar på deras problem. Vi har inget svärd med oss så att vi kan kämpa för rättfärdigheten med våld. Vi har ingen ränsel, ingen penningpung, inte två par skor och inte två mantlar. Därför har vi inte råd att vara utan Guds välsignelse. Vi kan inte samla på oss symboler och maktinstrument. Svärdet är symbolen för den världsliga makten, penningpungen på den världsliga ekonomin och ränseln bilden på samhällsordningen, när det gäller att magasinera och lagra.
Vi kan inte komma med en miljon kronor och säga att nu ska vi bygga ett sjukhus så alla kan få sjukvård. Säkerligen skulle det behövas många sjukhus, så att alla kunde få läkarvård. Det är väl frågan om inte jorden håller på att utvecklas till ett globalt hospital.
Då evangelium kom till denna värld var det först och främst för att hela och frälsa. I varje generation skulle budskapet ut till varenda människa. Det skulle inte låsas in i  institutioner, i sakrala hus, i prästerliga akter eller i hierarkier. Det skulle inte byggas upp på dogmatik och doktriner. Det skulle levas ut i alla sammanhang och proklameras på gator och torg. Det som viskades i kamrarna skulle ropas ut på taken. Ingen generation fick uppgiften att bygga några institutioner för nästa generation eller ta emot några traditioner för att tradera det vidare. Varje generation skulle börja nollställd med samma möjlighet att mottaga frälsningens budskap.

Det korta perspektivet
Jag blir så gripen när jag tänker på detta. Den sista generationen kristna kommer att göra samma erfarenhet som de första kristna. För att Guds rike skall nå ut i hela världen måste de kristna få det korta perspektivet. Man får inte tid med någonting annat än att proklamera Guds rike. Det heter: ”Evangelium om Guds rike”, icke om församlingen, icke om den karismatiska rörelsen eller om ekumeniken.
”Evangelium om Guds rike skall predikas för hela världen, sedan skall änden komma.” Vad vi skall göra är att handla på Herrens befallning till varje generation: ”Se till att skaran blir fulltalig!” Då skaran är fulltalig i vår generation, som förmodligen är den sista, skall man utbrista i himmelen: ”Amen”.
Då är epilogen till Apostlagärningarna skriven. Den är inte skriven ännu,. Det finns ännu ett blad som skall läggas till från Sverige denna dag. Det skall bli intressant att se hur det kommer att se ut. När vi kommer hem till Jesus skall vi få se det.
Rätt vad det är avblåses striden och vi flyttar hem. Medan vi är på väg upp händer det någonting märkligt i lufthimmelen. Satan kastas ner på jorden. När bruden kommer upp dit Jesus har gått ner, kan satan och hans anhang inte längre stanna. Hans område reduceras ytterligare och begränsas till jorden. Så komprimeras ondskan på jorden när församlingen är borta och Satan kommit ner.
Medan vi är på väg upp utbrister hela församlingen i triumf och ropar: ”Du död, var är din udd; du död, var är din seger?” Då är också dödens makt totalt besegrad. De som har del i den första uppståndelsen har ingen del i den andra döden.
Då skall vi gå in i himmelen för att möta alla de heliga som har församlats hos Jesus. Då skall vi börja vår nya samvaro med brödsbrytelse. Vi skall ha brödsbrytelse i fem miljoner år. Där gäller inte längre några tidsbegrepp. På ett fullkomligt sätt skall vi lova Gud utan brist, utan defekter och begränsningar.
Församlingens uppgift var inte att bygga in sig i världen utan att tåga ut ur den. Bibeln var inget reformprogram utan en evakueringsplan. Den var inte ett fredsavtal, färdigt att underskrivas av församlingen och världen i skön förening,. Bibeln var en krigsförklaring. Jesus kom inte för att stifta frid med världen utan för att förklara totalt krig med den. Därför är vi inkastade i denna strid ända till slutet.

Knutby

Sektbildningen i Knutby – varför blev det som det blev?

Från:
http://bibelfokus.se/sekten_i_knutby

Jag kan tycka riktigt synd om det lilla samhället Knutby i Uppland som blivit så starkt förknippat med den sekt som kom att utvecklas i pingstförsamlingen på orten, en församling som går under namnet Filadelfia. Men skulden för denna sektbildning ligger ju inte hos de vanliga invånarna i Knutby utan hos ett antal personer i Filadelfiaförsamlingen. Du känner säkert till en hel del om utvecklingen i denna församling och mordet (morden?) som skedde där, så jag går inte in på dessa detaljer. Vill du få mer information om denna sektförsamling så skall du ta del av den information som finns via länkarna sist i sidan.

Men hur i hela världen kunde det då gå så snett som det gjorde? Vilka faktorer berodde detta på? Blir det endast så här i kristna församlingar – som en del gärna menar – eller kan sekter uppstå lite varstans? Efter att ha satt mig in lite i skeendet i Knutby skall jag försöka dela en slags analys och en del tankar kring det här. Jag hoppas detta kan vara till vägledning för någon eller några.

Sektmekanismer

De personer som jobbat mycket med avhoppare från sekter och med att forska kring vad som kan få sekter att uppstå håller nog alla med om att det är särskilda mekanismer som måste till för att en sekt skall bli till. Dessa kan vi också använda för att definiera en sekt. Jordmånen måste också vara den rätta. En sekt kan inte uppstå precis var som helst eller när som helst. Men finns den rätta jordmånen och de nödvändiga mekanismerna på plats, då är det inte bara i en kristen grupp som en sekt kan uppstå. Sektbildning kan t.ex. även ske i en New age-grupp, i gruppen kring en indisk guru, i en apokalyptiskt inriktad religiös grupp, i en grupp som samlats runt en managementguru eller någon annan intressegrupp där man är helöverlåten åt varandra och åt det gemensamma målet, orsaken eller intresset. Så tro inte att kristna är särskilt dumma eller mottagliga för att ramla in i sekter. Jag vågar påstå att det finns många, många fler ickekristna sekter än vad det finns sekter som startat med en grupp kristna. Och man behöver inte vara dum eller obildad för att hamna i en sekt.

När det gäller sektmekanismer så finns det ju helt klart en hel uppsättning med sådana, men några som jag tycker mig se är de jag listar nedan. Alla dessa “mekanismer” finns inte alltid i alla sekter, men säkert flera av dem.

  • En grupp människor som är helt överlåtna åt varandra eftersom de delar samma intresse, samma tro, har samma mål, samma motiv etc och lever i en nära relation. Men när man är helöverlåten och kanske då öppnat sig mycket för de andra i gruppen, då är man också mycket sårbar ifall det börjar spåra ur.
  • “Love bombing” är ett engelskt begrepp som betyder att man utsätter människor för en översköljning av kärleksgärningar. Man sätter nya medlemmar i fokus och överöser dem med beröm och vad som upplevs vara “kärlek”.
  • Ett alldeles för stort fokus på en enda fråga, en enda lära, ett enda mål etc som får gruppmedlemmarna att lämna förnuftet bakom sig.
  • En oförmåga eller ointresse hos gruppmedlemmarna att utöva urskiljning och att vara sunt kritiska.
  • Gruppen kanske upphöjer och smickrar en ledargestalt så pass mycket att denne får fritt spelrum och korrumperas allt mer tack vare just allt upphöjande och smicker.
  • Dåliga kunskaper och vaksamhet när det gäller det psykologiska spelet som sker när en sekt uppstår.
  • En psykopat är som klippt och skuren till att bli ledare för en sekt. Dessa är vanligen både mycket karismatiska, kompetenta, auktoritära, vältaliga, empatilösa, osv.
  • Ett ledarskap som bryter ner och hjärntvättar medlemmarna i gruppen genom att hela tiden växla mellan att ge beröm och bestraffning, beröm och bestraffning, beröm och bestraffning….
  • Tankekontroll är en vanlig psykologisk mekanism i sektbildning och i sekter. Ledargestalter tar kontroll över vad medlemmarna skall tänka och tycka. Detta hör ihop med ovanstående punkt.
  • Isolering från omvärlden kan vara en del redan under tillkomsten av en sekt, men det är definitivt en vanlig del när sekten väl är på plats. Ledarskapet förhindrar insyn och medlemmars kontakter med personer som inte tillhör gruppen. Isolering och elittänkande hör ihop och i gruppen känner man därför att “vi är de utvalda!”.

Jordmånen i Filadelfiaförsamlingen i Knutby

Hurdan var då jordmånen i Filadelfiaförsamlingen i Knutby? Vad fanns där för förutsättningar (risker) för att utvecklas till en sekt?

Med facit i hand vet vi att församlingen var en starkt karismatisk församling. Att den från början var en pingstförsamling säger oss att de karismatiska uttrycken var viktiga. Känslor och upplevelser var i fokus. Musiken och lovsången var en viktig del i att skapa en särskilt karismatisk atmosfär. Detta lockade dit många kristna som inte var medlemmar (jag har haft samtal med sådana personer).

Det är dock inte ovanligt att bibelkunskaperna får stryka på foten när det karismatiska får dominera. Av den utveckling som skedde i Filadelfiaförsamlingen förstår vi också att medlemmarna måste haft mycket dåliga bibelkunskaper. De kan inte heller gett något utrymme åt att utöva urskiljning och “pröva andarna” på ett korrekt sätt. Att vara kritisk till sådant som man upplever som främmande i jämförelse med en bibelförankrad kristen tro är inte fel, men det tycks inte funnits mycket av sådan kritik i församlingen. Sanningens Ande var uppenbarligen inte närvarande, och detta trots att man menade sig vara en väldigt andlig församling. Det fanns uppenbarligen inga “väktare” som stod upp mot osund andlighet och villoläror.

Sedan har vi det här med att vara överlåtna till varandra. I en liten tajt församling kan det vara så att man kommer varandra mycket nära, man blir helöverlåten. Det innebär då också att man kan vara särskilt sårbar om något börjar gå snett i församlingen. Personligen tror jag att detta var en del av jordmånen i Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Det är inte fel att vara överlåten åt sunda kristna syskon, men är det dåligt med bibelkunskaper och vaksamhet och osunda ledare kommer in och styr och ställer, då kan faktiskt denna anda av överlåtenhet vara en resurs för den som vill styra så som psykopater ofta styr.

Detta tror jag att vi kan säga var något av den grundläggande jordmån i Filadelfiaförsamlingen som var en förutsättning för sektbildandet, och i denna miljö fick tyvärr sektmekanismerna fritt spelrum. Jag vill passa på att sticka upp ett varningens finger just här och säga att det säkert finns fler kristna församlingar i vårt land idag som har samma riskabla jordmån. Dessa bör ta varning och lärdom av det som skedde i Knutby.

Men det krävdes mer för att sekten skulle börja växa fram. Det krävdes elitistiska dogmer, ett ledarskap som var influerat av villoläror, och det krävdes ledare med sådana olater, drag och tendenser som man brukar tillskriva psykopater.

Sektmekanismerna i Filadelfiaförsamlingen i Knutby

Ett faktum är att flera av ledarna i församlingen var skolade i den förödande villolära som härstammar från Kenneth Hagin i USA, alltså det vi brukar kalla för Trosförkunnelsen. Detta är en ingrediens som vi måste ta med bland sektmekanismerna i Knutby. Denna förkunnelses högborg i Sverige har sedan början av 80-talet varit församlingen Livets Ord i Uppsala, startad av Ulf Ekman (en församling som inte minst då Ulf Ekman var dess ledare ofta i början definierades som en sekt, men som med tiden blev alltmer “rumsren”, även om den osunda läran och det auktoritära ledarskapet fanns kvar).

Trosförkunnelsen kännetecknas inte minst av en stark tilltro till ett starkt “utav Gud utvalt” ledarskap. En trosförsamling är därför helt odemokratisk. Det är den ledare som anser sig vara utvald av Gud som bestämmer. Om någon ifrågasätter en sådan ledare eller en sådan församlings lära och inriktning, då har dessa kritiska personer många gånger blivit tillsagda att de är besatta av “upprors-andar”.  Denna typ av auktoritärt teologiskt-hierarkiskt ledarskap kännetecknade mer och mer även Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Många före detta medlemmar i församlingen har nu trätt fram och vittnat om exakt detta beteende hos ledarskapet och även att medlemmar blev anklagade för att ha just “upprors-andar”.

Kim Wincent som var pastor i Filadelfiaförsamlingen i Knutby under många år (och tydligen är det nu igen) var elev på Livets Ords bibelskola i mitten av 80-talet. Knutbypastorn Helge Fossmo (heter idag Helge Iversen) var också han starkt påverkad av Trosrörelsen, vilket man kan se på hans egen hemsida från den tiden (en sida från 1999 finns arkiverad här). Han var under 1993 även med en kort tid i en församling i Kristinehamn som hade anslutning till Trosrörelsen. År 2004 dömdes Helge till livstids fängelse för anstiftan till mord på sin hustru Alexandra. Åsa Waldau (heter idag Åsa Jacobsson) hade också visst samröre med Trosrörelsen och Livets Ord. Detta är vad jag idag känner till om dessa kopplingar. Hur som helst tycker jag det finns fog för att säga att Trosrörelsens sektmekanismer och läror var en del i sektbildningen i Knutby.

Från Bibeln vet vi att det är farligt att upphöja människor som inte kan stå emot smicker och upphöjelse. På detta sätt blev så klart församlingsmedlemmarna i viss mån medskyldiga till att ledarskapet i församlingen mer och mer utvecklades i en oerhört osund riktning. Sexuell laglöshet blev därmed mer regel än ett undantag bland flera av de ledande personerna i Filadelfiaförsamlingen. 

Ords 29:5: ” Den som smickrar sin nästa lägger ut ett nät för hans fötter.”

Vad vi också fått veta från före detta medlemmar i församlingen, är att det var vanligt med ömsom beröm och ömsom bestraffning. Det gick många gånger så långt att några av ledarna handgripligen misshandlade de personer som hamnat i onåd av någon löjlig anledning. Fruktan för ledarna gjorde så klart församlingen ännu mer osund.

Ords 29:25: “Människofruktan blir en snara, men den som förtröstar på Herren blir beskyddad.”

Jag har själv samtalat med avhoppare som tidigt hörde talas om församlingen i Knutby och som åkte dit för att få vara med om “det fantastiska som skedde där”. När man kom dit utsattes man för just “love bombing”, vilket gjorde att man kände sig sedd, uppskattad och älskad. Men när man avsåg att åka hem, då kom det istället en form av hot. Hoten kunde bestå i att ledande personer sa: “Det kan gå illa för dig om du lämnar oss. Det är här du har beskydd. Stanna hos oss så går det inte illa för dig!” osv.

Men den av sektmekanismerna som kanske mest bidrog till att utveckla Filadelfiaförsamlingen till en fullblodig sekt, det var att den med öppna armar tog emot en person som enligt många vittnesmål visat upp många av de kännetecken som definierar en psykopat och som snabbt fick en ledande roll i församlingen. Med den jordmån som redan fanns på plats, med ett villfaret ledarskap och med denna karismatiska och auktoritära person vid rodret fanns egentligen ingen möjlighet att stoppa sektbildningen i Knutby. Vem denna person var kan du lätt gissa. SVT:s Uppdrag granskning gör inte heller någon hemlighet av att det handlar om Åsa Waldau.

Kraschen och avslöjandena

Som du kan förstå av det jag beskrivit här, fick sektmekanismerna i stort sett fritt spelrum i Knutby. Förnuft, sunda bibelstudier, urskiljning, prövande och kritik var i princip helt bortkopplat. Några få personer vågade ifrågasätta, men de lämnade nog ganska tidigt församlingen. Kvar blev de som fångades in i den tajta gemenskapen och hjärntvätten. Lögn och smusslande fick mer och mer utrymme – som det alltid blir i sekter. Bubblan sprack inte ens när det skedde ett mord mitt i församlingen. När laglösheten inte visste några gränser började det dock knaka i fogarna, och idag har församlingen i princip fallit samman – TACK O LOV FÖR DET! Jag tror många har bett till Gud om denna krasch och de avslöjanden som nu börjat läcka ut. För det är nu som före detta medlemmar börjat vakna upp och börjat vittna om vad de varit med om, och deras vittnesmål ger en samstämmig bild av hur det var i Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Men vad jag har sett är många av dessa personer idag både psykiskt och andligt utbrända. Jag kan bara önska att de skall hitta ett barnaskap i en sund och fri kristen tro.

Många fler än jag har funderat över vad det EGENTLIGEN var som hände i Filadelfiaförsamlingen och vilka som egentligen var de mest skyldiga till mordet, ett dödsfall (troligen mord det också) och ett mordförsök. Med tanke på vad som framkommit på senare tid, är det många som därför tycker att det finns all anledning att återuppta mordutredningen för att utreda om det finns fler skyldiga i bakgrunden. Det finns med tanke på just morden en oerhört intressant undersökande artikelserie i nätmagasinet Para§raf som gräver ordentligt i händelserna i och omkring Filadelfiaförsamlingen och som svarar på en del av våra frågor. Där framkommer mycket information och goda analyser som verkligen bidrar till att sätta igång tankeverksamheten. Läs det om du orkar! (Länk kommer nedan)

Slutord och varningar

Nu är ju förhållandet faktiskt så, att det finns s.k. kristna sammanhang i vårt land som i vissa stycken liknar Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Jag hoppas att du som är med i ett sådant sammanhang skall väckas av det som skett i Knutby genom att ta del av det material som finns tillgängligt. Studera inte minst Bibeln och lyssna på egen hand in vad Gud vill lära dig genom den. Använd även förståndet, det tillhör en sund kristen tro, för du skall ju “älska Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd” (Matt 22:37).

Om du hör till dem som gillar när det är drag i mötena, när lovsången dundrar på och du upplever en stark atmosfär, då tycker jag du skall stilla dig lite inför Guds Ord och begrunda vad det är som Gud mest uppskattar. Detta är oerhört viktigt för att du inte skall ramla in i osunda sammanhang och där ryckas med i sådant som kan framstå som karismatiskt och andligt, men i själva verket är buller eller laglöshet inför Gud. Det är sådant som jag börjat kalla för “offerhöjdskristendom”, en kristendom som har ett oönskat innehåll sett från Guds perspektiv; en andlighet som inte är i linje med Guds vilja och Bibeln vägledning.

Pred 4:17: “Vakta din fot när du går till Guds hus. Att komma för att lyssna är bättre än offret som dårarna ger, för de förstår inte att de gör det som är ont.”

1 Sam 15:22: “Se, lydnad är bättre än offer och lyhördhet bättre än baggars fett”

Amos 5:21-24: “Jag hatar era fester, jag föraktar dem, jag tål inte era högtider. För även om ni offrar både brännoffer och matoffer åt mig har jag ingen glädje i dem, jag vill inte se era gemenskapsoffer av gödkalvar. Ta bort dina sångers buller ifrån mig, jag vill inte höra ditt strängaspel. Men låt rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.”

När man begrundar vad som skedde i Filadelfiaförsamlingen i Knutby, då kan man fundera mycket över hur i hela världen människor som menar sig vara kristna kan bli en del av något så genomruttet, omoraliskt och laglöst som växte fram där. Men med hjälp av den kunskap vi kan få kring detta, skall vi också begrunda det faktum att den yttersta tiden kommer att bli en mycket lurig tid, Jesus sa ju bl.a. “Se till att ingen bedrar er” (Matt 24:4). Ansvaret ligger alltså mycket hos oss själva; vi skall ju “se till” att inte bli bedragna. Sektbildningen i Knutby lyser som en stark varningsskylt i kristenheten om att man KAN bli bedragen om man inte “ser till” att vårda sin tro. Utifrån detta kan man – om man vill och är vaken – förstå att många KOMMER att bli bedragna då det är dags för Antikrist att träda fram på scenen!

Matt 24:24: “Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.”

2 Tess 2:8-10: “Då skall den Laglöse uppenbaras, han som herren Jesus skall dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta med glansen vid sin ankomst. Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under och med orättfärdighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet – de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem.”

Hur ser vi då till att inte bli bedragna? Jo, genom att söka oss allt närmare Gud genom bibelläsning, bön och enkel kristen gemenskap med andra okomplicerade Guds barn. Detta är den absolut viktigaste grunden i en sund kristen tro! Lägg bort alla andra böcker och alla videofilmer på Nätet etc om du inte har den absolut viktigaste grunden i din tro. Det är kärleken till Sanningen som kan rädda dig, och den Sanningen har du i främst Bibeln. Det hoppas jag att före detta medlemmar i Filadelfiaförsamlingen i Knutby skall lära sig och få en ny och ren glädje av!

/Lennart

Tack Lennart för denna artikel! /

Bibeltroende församlingar/Kyrkor. Guds ande och Världens ande….Artikel

Bibeltroende församlingar/kyrkor

HÄMTAD FRÅN:  http://experimentlandet.blogg.se/2018/may/bibeltroende-folrsamlingarkyrkor.html

Hur många gånger har man som troende på Jesus inte fått höra att gå till en kyrka/församling  eller allra helst till en BIBELTROENDE kyrka/församling så får du gemenskap med andra som tror på honom och på bibeln.

Ingen församling eller kyrka säger rent ut att den inte är bibeltroende och det finns ju en anledning till det för vad vore en församling/kyrka utan bibeln och utan att vara bibeltroende och ännu värre vad vore en kyrka/en församling utan Jesus?

Som frälsta till Herren Jesus Kristus så tror vi förstås på hans ord som står i bibeln men att vända och vrida på texterna (VILKET ÄR NÅGOT SOM UPPMUNTRAS INOM DE FALSKA KYRKORNA OCH SAMFUNDEN) och att på ett smidigt sätt anpassa dem till världen (världens människor så att de blir glada och nöjda och känner sig bekväma) som är fiende till Gud/Jesus eller till de doktriner och läror som de olika kyrkorna (vilka vandrar med världen och med Satan/de ofrälsta) står upp för och som ”vrid och vrängarna” i fråga har valt att tillhöra, innebär inte att vara frälst till Jesus.

Det innebär att stå upp för ett annat evangelium och en annan Jesus och bibeln säger uttryckligen att de som gör så är under FÖRBANNELSE:

Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast så,att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium. Men om någon,vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen,förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder,så vare han förbannad.Ja, såsom vi förut hava sagt,så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått,så vare han förbannad (Gal.6-9)

Trots detta så uppmanas de nyfrälsta och alla andra (vem som helst, kom som du är och tro vad du vill!!) att gå till kyrkorna och ta del av deras aktiviteter och att ställa upp för kyrkan.

För ”ALLA ANDRA” (de ofrälsta) är det inget större problem för för dem spelar det ingen roll om det är till en fotbollsklubb, en schackklubb, en golfklubb eller något politiskt parti som de går till och som bjuder in dem för att de skall få ta del av en massa gratis aktiviteter, gratis kaffe och bulle och kanske till och med mat och annat men för nyfrälsta Guds barn är det förödande att gå till dessa Satans kyrkor och samfund för de blir skadade där och det kan gå så långt som till att de förlorar sin tro.

Guds Ande (som nyfrälsta barn till Jesus drivs av) och världens ande som de ofrälsta drivs av oavsett vilka de är eller var de kommer ifrån eller vart de är på väg eller vad de tycker, tänker eller tror, är vitt skilda andar och bibeln talar så tydligt om detta och om avskiljande från världen (OM ATT GUDS BARN ÄR UTKALLADE FRÅN VÄRLDEN = ECCLESIA) och inte om ett inkluderande av världen (av världens barn) och av allt och alla.

Missförstå mig nu inte. Jag talar inte om att vi som troende skall sluta att bry oss om de nära och kära för visst är det så att många av oss har ofrälsta familjemedlemmar eller släktingar (en del har inga i familjen som är frälsta) som vi på ett ”naturligt” sätt bryr oss om och självklart skall vi ta hand om dem och hjälpa dem utifrån den förmåga vi har samtidigt som vi givetvis ber för dem om att JESUS/GUD skall kalla dem till frälsning men att så länge de är ofrälsta bjuda in dem till möten tillsammans med Guds barn (de som har blivit frälsta) är lika med att bjuda in Satan på Guds territorium.

Det är till att ge den antikristliga anden/världens ande/Satans ande fritt spelrum även om det handlar om mycket ”snälla” människor.

Att inte kunna se eller vilja se att det är i den andliga världen (på ett andligt plan) som allt utspelar sig innan det når det världsliga planet är lika med att vara totalt blind för Sanningen som är Jesus och det är tyvärr vad de flesta kyrkokristna (Satans hantlangare) är. De bjuder idag in kreti och pleti (från hela vida världen) som efter att de har fått gratis kaffe och bullar (smörgåsar), mat, trevliga och nyttiga aktiviteter i kyrkorna (hjälp med att få sina asylansökningar godkända hos migrationsverket etcetera och bostäder och annat) tycker att de ”kristna” är såååå jätte trevliga och såååå snälla för att de, dessa kyrkokristna, ställer upp på att nära deras kött (deras köttsliga och världsliga natur) vad än det kan handla om och vad än de kan få ut i fom av nytta av det.

Men vad händer om man bjuder in världens ande, Satans ande, den ande som är motståndare till JESUS/GUD bland dem som Jesus/Gud har kallat in till SITT RIKE (de utvalda till frälsning) och är sådana kyrkor och församlingar verkligen Bibeltroende? Är de troende på Jesus eller VEM ÄR DE TROENDE PÅ? Går det att blanda Guds sanningar med Satans lögner eller att blanda Guds barn med Satans barn i det som bibeln kallar KRISTI KROPP? Vad blir det för en slags kropp om man gör så?

 

Är inte det samma sak som att bjuda in en bakteriehärd till en fysisk kropp så att denna kropp sedan blir fylld med bakterier som förr eller senare leder till en fysisk död för kroppen? Vad händer på det andliga planet om man gör samma sak och vad var det egentligen Jesus ville tala om genom att jämföra Kristi kropp med en fysisk kropp betående av ett huvud (han är huvudet), armar, ben, fötter och diverse olika lemmar som alla arbetar gemensamt i en enda riktning? SOM ARBETAR GEMENSAMT FÖR ”ENHET” I ANDEN!! FÖR ENHET I JESUS!! I GUD!!

Ett ben kan i en fysisk kropp fungera bra (jättebra) men det andra benet kanske fungerar dåligt och armarna (båda två) kan funka hyffsat (eller bara en arm) men fötterna eller den ena foten kanske fungerar dåligt men resultatet (när lemmarna arbetar i olika riktingar) leder till en HANDIKAPPAD kropp om inte alla lemmar (inklusive syn, hörsel, smaksinne etcetera) fungerar som de skall och samarbetar med varandra.

Att ha ett intresse för bibeln är inte samma sak som att vara frälst till Jesus för Jesus talar till sina barn personligen i första hand och sedan kan de gå och titta i sin bibel om det tilltalet stämmer med vad bibeln lär. Jesus kommer alltså i första hand och bibeln i andra hand men de kyrkokristna som inte får några tilltal från Jesus personligen (då de har valt att vandra på den breda vägen som leder till Helvetet) och som istället väljer att följa en bok mer eller mindre slaviskt för att de tjänar något på att kalla sig ”kristna” samtidigt som de gärna skryter med hur mycket de kan gällande bibeln och hänvisar till olika bibelcitat som de kan svänga runt med utan att ens fatta vad de betyder, förstår inte vad Jesus talar om.

De kan inte förstå för de vandrar inte med Jesus längre (och det är deras eget val) även om de en gång fick vara med om någon fantastisk frälsningsupplevelse som de fortfarande livnär sig på och som de berättar om för allt och för alla för att de skall ansluta sig till deras kyrkor. De vandrar (har valt att vandra) med världen (världens barn) och med Satan och de ingår i samarbeten (sluter förbund) med världen (världens barn) och med Satan själv. De är dagens fariseér och skriftlärda men tycker precis som dessa att de gör allt rätt..

Amen! Hallelujah!!!!!   /

Religiös otukt. Matteus 18:6-7…./Förfalskar Guds ord

Herren-300x39

Religiös otukt

Det är ju märkligt att många av dem som är så väldigt upprörda över den sexuella omoralen och förförelsen och försöker bekämpa den, de är inte alls upprörda över den religiösa omoralen och förförelsen. Den vill de istället försvara. Medan porrförsäljarna propagera för den “fria kärleken” mellan män och kvinnor, så finns det religiösa människor som propagera för en “fri kärlek” i religiöst avseende.

  Att det finns porrfilmer och porrförsäljare i det svenska samhället, är inte mer märkvärdigt än att det finns förruttnelsebakterier och maskar i ruttet kött. Det tillhör själva förruttnelseprocessen. Och att den svenska moralen (även inom affärslivet och rättsväsendet) har blivit så rutten, och att filmproducenter och porrförsäljare så obehindrat kan hålla på med sin fördärvbringande verksamhet, det har sin orsak i den religiösa otukten och förförelsen.

  Den grövsta brottsligheten finns i kyrkorna. Det är där som den religiösa otukten och förförelsen pågår, och detta är roten till det onda i samhället. Det är denna förförelse som Jesus i första hand avser i Matt. 18:6-7. “Men den som förför en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.” Och i Upp. 18:21 står det också om en kvarnsten, när det stora Babylon får sin dom. Publikaner och skökor ska förr gå in i Guds rike än egenrättfärdiga fariséer som lurar människor i fördärvet genom en felaktig frälsningslära.

  Kyrkorna har hållit på i århundraden med sitt förförelseverk. Trots detta (eller just därför) är det många kristna bekännare som vill ta dessa skökoväsen i försvar, och säger att man får inte angripa kyrkan, för den är ju Guds tempel, eller samfunden för de är ju Guds församlingar. Och så säger de att man får inte överge församlingen bara för att den är ofullkomlig. Församlingen i Laodicea var ju ändå en Guds församling, fastän den var “ljum, fattig, blind och naken”.

  Men att jämföra församlingen i Laodicea med kyrkorna och samfunden är ju fel. Församlingen i Laodicea var ju en Guds församling. Men så förhåller det sig inte med kyrkorna och samfunden. De är grundade på en felaktig församlingslära som har gått i arv från den katolska kyrkan till övriga kyrkor och samfund. Den katolska kyrkan är den stora skökan i Upp. 17:e och 18:e kapitel. Och de övriga kyrkorna och samfunden är hennes döttrar. Hon är moder till skökorna och till styggelserna på jorden. Med skökor menas här kyrkosystem som förfalskar Guds ord och blandar upp det med sina egna läror och stadgar, allt under det att de menar sig vara Kristi kyrka. De bär Kristi namn, men tillhör en annan herre. Sådant är andlig otukt – trolöshet mot Kristus.

  Medan vår tids religiösa ledare och skriftlärde håller på och diskutera sitt ekumeniska samarbete, då går Herren de vägar han fordom gick. Han går själv och väljer ut sina tjänare, sådana som han kan använda. 1 Kor. 1:26-29. Och så sänder han ut dem till att förkunna evangelium. Då visar det sig att många “stora” predikanter som har predikat i många år och som menar sig vara herdar och lärare i Guds församling, de tål inte ens höra Guds evangelium. De är mycket mer rädda för det kristna saltet, än för moralupplösningen i samhället. Matt. 5:13. Och Guds väckelsebudskap uppfattar de som “en fruktansvärd kritik”. “Hör då upp med att predika”, så är deras predikan; “om sådant får man inte predika; det är ju ingen ände på smädelser!” Mika 2:6-11. Jämför Jes. 30:9-11.

  Istället för att kämpa trons goda kamp, och söka vinna det eviga livet, 1 Tim. 6:12, så förlitar de sig på det som de redan har upplevt och menar att nu är de färdiga. De har ju varit med så länge i den kristna verksamheten och de har så mycket erfarenheter. Men vad hjälper det om de en gång har omvänt sig till Herren, om de inte lever för honom idag? Det är endast de ståndaktiga som nå målet. Hebr. 10:35-39. 1 Kor. 10:1-12.

  De pratar gärna om kärlek och gemenskap och säger att vi kristna ska inte strida. Men när det gäller att försvara det religiösa skökoväsendet, då har de stridslust. Då är dessa människor värre än gudsförnekare till att missbruka och förvränga Guds ord. Det som Bibeln lär om Guds församling, det tillämpar de på kyrkorna och samfunden och försöker på allt sätt hindra människor att komma loss från dessa skökoväsen.

  Vi ska inte tro på allt som kallas kärlek. Djävulen använder ofta falska etiketter. Det finns en sorts “kristen kärlek” som är satanisk. Den är inte ett dugg bättre än den “kärlek” som saluföres i porrbutikerna. Denna falska kärlek är ingenting annat än religiös lösaktighet – trolöshet mot Kristus.

  De som är förespråkare för den religiösa lösaktigheten bekänner sig själva vara kristna. Men allt under det att de pratar om gemenskap och att vi ska älska varandra, så försöker de röva ifrån oss de sanningar som Guds Ande har gett oss visshet om. De vill få oss kristna till att kompromissa och bli toleranta “för kärlekens skull”. Och om vi ger efter för deras påtryckningar och följer deras råd, då kommer de att föra oss bort från Gud och bort från den uppgift som Gud har kallat oss till.

  OBS! Det är inte bara fråga om att bli påverkad av människor och mänskliga idéer, utan det är ondskans andemakter vi har att kämpa mot. Detta är ett av djävulens listigaste angrepp och det gäller för oss att bemöta honom med trons sköld och med Andens svärd. Bakom denna falska kärlek står den katolska skökoanden. Och de människor som är bundna och drivna av denna ande, de tror själva att de är på rätt väg och att de tjäna Gud, fastän deras ord ofta kommer direkt från djävulen.

  Som regel brukar sådana människor vara kolossalt frågvisa. Förklarar man en sak för dem så fordrar de att man ska veta allting. Men själva bryr de sig inte om att ta reda på någonting. De bara frågar och frågar. Besvarar man en fråga så kommer de ögonblickligen med en ny. Men det är inte för att få veta något som de kommer med sina frågor. Deras önskan är att få bort saltet. I Mark. 9:50 säger Jesus: Saltet är en god sak, men om saltet mister sin sälta, varmed ska ni då återställa dess kraft? – Ha salt i eder och håll frid inbördes.

  Det är denna sälta som djävulen vill röva ifrån oss. Han har ingenting emot att människor är religiösa och att de tjänstgör som bänkfyllnad i kyrkorna. Men han kan inte tåla kristna som har salt i sig. Dem försöker han med alla medel bekämpa och tysta ned.

  Det finns ingenting som är så äckligt som den religiösa skökoanden. Den är så högmodig och så sammanblandad så den är det otäckaste som finns. Sådant som Guds ord gör en klar åtskillnad emellan, det vill Skökan blanda ihop. Och den Andens enhet som Guds ord talar om, den vill hon splittra och förstöra. När hon tjatar om kärlek och ödmjukhet och gemenskap, då menar hon den där ljumma religiositeten som fanns i Laodicea och som Herren avskyr. För att bevara denna ljumhet vill djävulen förbjuda oss att använda den vapenrustning som Gud har gett oss. Ef. 6:10-18.

  Den levande kristendomens värsta fiender och förföljare finns bland de religiösa. Så var det på apostlarnas tid, och så har det alltid varit när Gud har sänt väckelse. Och nu när Herren upprättar sin församling, så kommer kyrkor och samfund att rasa som aldrig förr. Men Herren ska fylla sina tjänare med sådan kraft och visdom, så att ingen ska kunna stå dem emot. Och de ska riva upp den stora skökans falska församlingslära ända från grunden. Och de som inte vill ödmjuka sig inför Guds ord, utan envist håller fast vid sina partimeningar, samfundsidéer och kyrkotraditioner, de gör sig delaktiga i den stora skökans synder och får sin del av hennes plågor.http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA56.HTM#otukt

NamnlösMaria

 

Det är först och främst genom Bibeln som Gud talar till oss. Artikel A Svensson. Dra ut från Babylon

cartoon bibelfoto Maria

Det är först och främst genom Bibeln som Gud talar till oss

Gud talar på många sätt, också genom drömmar och syner. Men det är först och främst genom Bibeln som Gud talar till oss. Vi kan hämta väckelsebudskap till Guds folk direkt från Bibeln, utan drömmar eller syner. Det står mycket i Bibeln om Guds församling, som aldrig predikas i kyrkorna.

  Många av dem som bekänner sig vara frälsta och tror på Jesus, håller sig inte till Guds ord när det gäller Guds församling. De håller sig till kyrkotraditioner och läromeningar som inte stämmer med Guds ord, och som de litar på mer än på Bibeln.

  De tror på det som pastorn säger utan att kontrollera om det stämmer med Bibeln. De har ju förtroende för gamla pastorer som har predikat och haft möten i många år. Att man i andra kyrkor har någon annan uppfattning om Guds församling, det bekymrar dem inte. De håller sig till sin egen kyrka, sitt eget samfund. De vet inte att de är vilseledda av en obiblisk förkunnelse, för de har inte själva studerat vad Bibeln lär om Guds församling.

  Det är ju inte bara fråga om olika uppfattningar och åsikter. Det gäller att verkligen ta reda på vad Bibeln lär. Det som jag har skrivit om Guds församling, och om kyrkor och samfund, det har jag fått genom bibelstudie och bönesvar.

  I kyrkor och samfund får man ingen undervisning om Guds församling. Det var just detta som jag satt och väntade på när jag hade blivit frälst var på möten. Jag tog ju för självklart att det där vet ju pastorn och äldstebröderna, och att detta skulle komma fram i någon predikan. Men någon sådan predikan kom aldrig.

  Det finns de som menar att det känns tryggt att vara medlem i en frikyrkoförsamling. För mig var det ett ständigt problem att vara medlem i något som man inte vet vad det är. Att sitta och vänta på en förkunnelse som aldrig kom, det gav mig ingen känsla av trygghet.

  Det starkaste minnet jag har från tiden i samfundet och i pingströrelsen är den ständiga ovissheten. Att inte ha någon kunskap om vad kyrkosamfunden är. Att inte ens få veta vad man är medlem i för någonting. Att aldrig få ett vettigt svar om man frågar om något som gäller Guds församling. Någon trygghet fick jag inte förrän jag kom loss från pingströrelsen och fick klart för mig var Gud ville att jag skulle vara – UTANFÖR ALLA KYRKOR OCH SAMFUND.

  Herren har mycket tydligt gjort klart för mig, att kyrkorna är inte grundade på Guds ord. De är grundade på Satans falska församlingslära. Detta gäller också frikyrkoförsamlingarna. De tillhör också den stora skökan, det stora Babylon. Du kanske vill invända, men det finns ju massor av verkligt kristna människor i frikyrkorna som älskar Jesus och vill leva för honom. Ja, men vad är Herrens väckelsebudskap till dem? Läs Upp. 18:4. “Drag ut ifrån henne, ni mitt folk, så att ni inte gör er delaktiga i hennes synder och får er del av hennes plågor.”

  Varför har detta inte blivit uppmärksammat och predikat? Det är för att ondskans andemakter i kyrkorna har hela tiden hållit de kristna, även predikanterna, andligt nedsövda så att de inte har förstått sanningen om Guds församling. Men de uppträder som om de vet hur det ska vara i Guds församling. Men tiden går och Guds församling måste förberedas för att möta Jesus på skyn.

  Guds folks uttåg ifrån det stora Babylon måste ju ske innan Jesus hämtar församlingen. Efter Jesus har kommit och hämtat församlingen kan det ju inte ske, för då är ju Guds folk hemma hos Herren, och där finns inget Babylon att draga ut ifrån.

  Att veta och förstå sanningen om Guds församling är inte detsamma som att bara ha en viss uppfattning eller en viss åsikt om Guds församling. Lika visst som vi vet att Jesus har dött på korset för våra synder och att Jesu blod renar oss från all synd, lika visst kan vi veta att vi tillhör Guds församling. Men vi måste också veta vad Guds församling är. Guds församling, Kristi kropp är en levande organism. 1 Kor. 12:12-30. Ett levande tempel uppbyggt av levande stenar. 1 Petr. 2:4-5. Ef. 2:19-22.

  Det är en väsentlig skillnad mellan en levande organism och en organisation. Vad är en frikyrkoförsamling? Det är en organiserad rörelse med en föreståndare (pastor), ett antal styrelseledamöter (äldstebröder), en medlemsförteckning och medlemskort till medlemmarna. Kan du någonstans i Bibeln hitta en sådan beskrivning på en Guds församling?

  Men en frikyrkoförsamling är inte bara en organisation. Den är grundad och uppbyggd på en falsk lära om Guds församling. Och där det finns en falsk lära, där får också de onda andarna inflytande och kan styra verksamheten och hindra medlemmarna från att få en verklig undervisning om Guds församling. De får inte heller veta vad frikyrkan är. De tror att det är den som är Guds församling.

  Om någon undervisar och predikar sanningen om Guds församling, då tror de att detta är en villolärare och vill inte ha med honom att göra. Men inför Gud är det sanningen som gäller. Därför är det oerhört viktigt att vi studerar vad Bibeln lär om Guds församling, och inte låter oss bli lurade av kyrkor och samfund.

  När man vill studera vad Bibeln lär om Guds församling, då får man höra att man kritiserar och dömer andra. Vilka andra då? I denna strid mot det stora Babylon är det bara två parter inblandade. Den ena parten är vi som tror på Jesus och vill lyda honom, och den andra parten är de som inte vill lyda Herrens befallning och inte vill lämna det stora Babylon. De pratar om kärlek och gemenskap, men vad är det för sorts kärlek och gemenskap som vill hindra oss att studera Guds ord? Gud är kärleken, men Guds kärlek hindrar oss inte från att studera Guds ord.

  De som är så kvicka till att franhålla att man inte ska döma och kritisera, vad gör de själva? De försvarar kyrkor och samfund och deras falska läror, och fördömer sanningen.

http://www.algonet.se/~allan-sv/BIBELN.HTM#Bibeln

 

NamnlösMaria