Religiös otukt. Matteus 18:6-7…./Förfalskar Guds ord

Herren-300x39

Religiös otukt

Det är ju märkligt att många av dem som är så väldigt upprörda över den sexuella omoralen och förförelsen och försöker bekämpa den, de är inte alls upprörda över den religiösa omoralen och förförelsen. Den vill de istället försvara. Medan porrförsäljarna propagera för den “fria kärleken” mellan män och kvinnor, så finns det religiösa människor som propagera för en “fri kärlek” i religiöst avseende.

  Att det finns porrfilmer och porrförsäljare i det svenska samhället, är inte mer märkvärdigt än att det finns förruttnelsebakterier och maskar i ruttet kött. Det tillhör själva förruttnelseprocessen. Och att den svenska moralen (även inom affärslivet och rättsväsendet) har blivit så rutten, och att filmproducenter och porrförsäljare så obehindrat kan hålla på med sin fördärvbringande verksamhet, det har sin orsak i den religiösa otukten och förförelsen.

  Den grövsta brottsligheten finns i kyrkorna. Det är där som den religiösa otukten och förförelsen pågår, och detta är roten till det onda i samhället. Det är denna förförelse som Jesus i första hand avser i Matt. 18:6-7. “Men den som förför en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.” Och i Upp. 18:21 står det också om en kvarnsten, när det stora Babylon får sin dom. Publikaner och skökor ska förr gå in i Guds rike än egenrättfärdiga fariséer som lurar människor i fördärvet genom en felaktig frälsningslära.

  Kyrkorna har hållit på i århundraden med sitt förförelseverk. Trots detta (eller just därför) är det många kristna bekännare som vill ta dessa skökoväsen i försvar, och säger att man får inte angripa kyrkan, för den är ju Guds tempel, eller samfunden för de är ju Guds församlingar. Och så säger de att man får inte överge församlingen bara för att den är ofullkomlig. Församlingen i Laodicea var ju ändå en Guds församling, fastän den var “ljum, fattig, blind och naken”.

  Men att jämföra församlingen i Laodicea med kyrkorna och samfunden är ju fel. Församlingen i Laodicea var ju en Guds församling. Men så förhåller det sig inte med kyrkorna och samfunden. De är grundade på en felaktig församlingslära som har gått i arv från den katolska kyrkan till övriga kyrkor och samfund. Den katolska kyrkan är den stora skökan i Upp. 17:e och 18:e kapitel. Och de övriga kyrkorna och samfunden är hennes döttrar. Hon är moder till skökorna och till styggelserna på jorden. Med skökor menas här kyrkosystem som förfalskar Guds ord och blandar upp det med sina egna läror och stadgar, allt under det att de menar sig vara Kristi kyrka. De bär Kristi namn, men tillhör en annan herre. Sådant är andlig otukt – trolöshet mot Kristus.

  Medan vår tids religiösa ledare och skriftlärde håller på och diskutera sitt ekumeniska samarbete, då går Herren de vägar han fordom gick. Han går själv och väljer ut sina tjänare, sådana som han kan använda. 1 Kor. 1:26-29. Och så sänder han ut dem till att förkunna evangelium. Då visar det sig att många “stora” predikanter som har predikat i många år och som menar sig vara herdar och lärare i Guds församling, de tål inte ens höra Guds evangelium. De är mycket mer rädda för det kristna saltet, än för moralupplösningen i samhället. Matt. 5:13. Och Guds väckelsebudskap uppfattar de som “en fruktansvärd kritik”. “Hör då upp med att predika”, så är deras predikan; “om sådant får man inte predika; det är ju ingen ände på smädelser!” Mika 2:6-11. Jämför Jes. 30:9-11.

  Istället för att kämpa trons goda kamp, och söka vinna det eviga livet, 1 Tim. 6:12, så förlitar de sig på det som de redan har upplevt och menar att nu är de färdiga. De har ju varit med så länge i den kristna verksamheten och de har så mycket erfarenheter. Men vad hjälper det om de en gång har omvänt sig till Herren, om de inte lever för honom idag? Det är endast de ståndaktiga som nå målet. Hebr. 10:35-39. 1 Kor. 10:1-12.

  De pratar gärna om kärlek och gemenskap och säger att vi kristna ska inte strida. Men när det gäller att försvara det religiösa skökoväsendet, då har de stridslust. Då är dessa människor värre än gudsförnekare till att missbruka och förvränga Guds ord. Det som Bibeln lär om Guds församling, det tillämpar de på kyrkorna och samfunden och försöker på allt sätt hindra människor att komma loss från dessa skökoväsen.

  Vi ska inte tro på allt som kallas kärlek. Djävulen använder ofta falska etiketter. Det finns en sorts “kristen kärlek” som är satanisk. Den är inte ett dugg bättre än den “kärlek” som saluföres i porrbutikerna. Denna falska kärlek är ingenting annat än religiös lösaktighet – trolöshet mot Kristus.

  De som är förespråkare för den religiösa lösaktigheten bekänner sig själva vara kristna. Men allt under det att de pratar om gemenskap och att vi ska älska varandra, så försöker de röva ifrån oss de sanningar som Guds Ande har gett oss visshet om. De vill få oss kristna till att kompromissa och bli toleranta “för kärlekens skull”. Och om vi ger efter för deras påtryckningar och följer deras råd, då kommer de att föra oss bort från Gud och bort från den uppgift som Gud har kallat oss till.

  OBS! Det är inte bara fråga om att bli påverkad av människor och mänskliga idéer, utan det är ondskans andemakter vi har att kämpa mot. Detta är ett av djävulens listigaste angrepp och det gäller för oss att bemöta honom med trons sköld och med Andens svärd. Bakom denna falska kärlek står den katolska skökoanden. Och de människor som är bundna och drivna av denna ande, de tror själva att de är på rätt väg och att de tjäna Gud, fastän deras ord ofta kommer direkt från djävulen.

  Som regel brukar sådana människor vara kolossalt frågvisa. Förklarar man en sak för dem så fordrar de att man ska veta allting. Men själva bryr de sig inte om att ta reda på någonting. De bara frågar och frågar. Besvarar man en fråga så kommer de ögonblickligen med en ny. Men det är inte för att få veta något som de kommer med sina frågor. Deras önskan är att få bort saltet. I Mark. 9:50 säger Jesus: Saltet är en god sak, men om saltet mister sin sälta, varmed ska ni då återställa dess kraft? – Ha salt i eder och håll frid inbördes.

  Det är denna sälta som djävulen vill röva ifrån oss. Han har ingenting emot att människor är religiösa och att de tjänstgör som bänkfyllnad i kyrkorna. Men han kan inte tåla kristna som har salt i sig. Dem försöker han med alla medel bekämpa och tysta ned.

  Det finns ingenting som är så äckligt som den religiösa skökoanden. Den är så högmodig och så sammanblandad så den är det otäckaste som finns. Sådant som Guds ord gör en klar åtskillnad emellan, det vill Skökan blanda ihop. Och den Andens enhet som Guds ord talar om, den vill hon splittra och förstöra. När hon tjatar om kärlek och ödmjukhet och gemenskap, då menar hon den där ljumma religiositeten som fanns i Laodicea och som Herren avskyr. För att bevara denna ljumhet vill djävulen förbjuda oss att använda den vapenrustning som Gud har gett oss. Ef. 6:10-18.

  Den levande kristendomens värsta fiender och förföljare finns bland de religiösa. Så var det på apostlarnas tid, och så har det alltid varit när Gud har sänt väckelse. Och nu när Herren upprättar sin församling, så kommer kyrkor och samfund att rasa som aldrig förr. Men Herren ska fylla sina tjänare med sådan kraft och visdom, så att ingen ska kunna stå dem emot. Och de ska riva upp den stora skökans falska församlingslära ända från grunden. Och de som inte vill ödmjuka sig inför Guds ord, utan envist håller fast vid sina partimeningar, samfundsidéer och kyrkotraditioner, de gör sig delaktiga i den stora skökans synder och får sin del av hennes plågor.http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA56.HTM#otukt

NamnlösMaria

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.