Tag Archive | Lidanden

“Och han bar själv sitt kors.” Joh 19: 17.

 

Ett kors av någon form och tyngd har nog alla att bära, särskilt den som är en troende på Jesus och som vill följa honom hela vägen till himmelriket.
Det följer en text här nedan som säger mycket om lidande och kors, och det största lidandet i historien är det lidandet som Jesus gick igenom för oss alla.
Det kors att bära som du eller jag har är så att säga specialdesignat av Gud själv. Jag har många svårigheter att bära, ja mitt kors är tungt sedan många år. Men, Jesus vet, ja han vet och han hjälper mig i allt, för han är min Herre och han vet hur mycket jag orkar, jag är inte stark i kroppen men mentalt är jag stark, väldigt stark. Min Herre, han vakar över mig.

“Och han bar själv sitt kors.” Joh 19: 17.

DET FINNS en engelsk dikt om “Det förvandlade korset”. Det skildrar en trött kvinna, som trodde, att hennes kors var tyngre än alla andras. Hon skådade omkring sig och önskade, att hon hade fått välja ett annat. En gång såg hon i drömmen en plats, där många kors lågo, kors av olika form och storlek. Där fanns ett litet kors, som såg särdeles vackert ut. Det var infattat med guld och ädla stenar. “Ack, detta kan jag med lätthet bära”, sade hon och lyfte upp det. Men hennes svaga gestalt vacklad under dess tyngd. Guldet och ädelstenarna voro vackra men de voro alldeles för tunga för henne.

Därefter lade hon märke till ett skönt snidat kors, prytt med en krans av vackra blommor. Detta var säkert för henne. Hon lyfte därför upp det, men under blommorna funnos vassa törnen, som stungo henne.

Slutligen kom hon till ett enkelt kors utan juveler och utsirningar. På det voro blott några kärleksfulla ord inristade. Hon lyfte upp det, och det visade sig vara det bästa och det lättaste av dem alla. Då hon betraktade det, där det lyste i himmelsk strålglans, igenkände hon sitt eget gamla kors. Hon hade återfunnit det, och det var det bästa av alla och det lättaste för henne.

Gud vet bäst, vilket kors vi behöva. Vi ha ej reda på, huru tunga kors människor måste bära. Vi avundas någon, som är rik. Han har ett gyllene, juvelprytt kors. Vi veta dock ej huru tungt det är. Här åter är en annan, vars liv förefaller att vara mycket angenämt. Han bär ett kors, omvirat av blommor. Kunde vi pröva alla de kors vi anse lättare än vårt eget, skulle vi slutligen finna, att intet av dem lämpar sig så väl för oss som just detta.  /E Cowman

“Icke detta kors, o Herre”,
suckar hjärtat mången gång
under livets hårda strider
eller pilgrimskapets tvång.

“Giv ett kors, men icke detta,
ett som icke trycker så,
ett som icke syns för andra,
eller som syns mer ändå!

Vad du vill — blott icke detta,
se, det passar mig ju ej
och det länder mig ju icke
till välsignelse — o nej!

Men i Ordet Herren svarar:
“Låt dig nöja åt min nåd,
åt mitt kors, min goda vilja
och mitt visa kärleksråd!”
L.S.

Guds fostran bevisar hans kärlek. Hebr 12. Ta Gud på allvar

trädgård, solnedg juli 096

 

Hebréerbrevet 12 är underbart att läsa. Om man tar Gud på allvar så kan man lätt förstå vad det är som säges i texten nedan. Vill DU förstå vad tuktan och lidanden är? Vill DU förstå varför du får vara med och begripa Jesu lidande?  Guds fostran bevisar hans kärlek! Trons hjältar i Hebr kap 11 är de som beskrivits för sin trohet,  och detta är ständig källa till uppmuntran för oss!  Läs och begrunda kap 12

Hebr 12

Maning till uthållighet

1 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. 2 Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 3 Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

4 Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:

Min son, förakta inte Herrens tuktan 
och tappa inte modet när du tuktas av honom.*
6 Ty den Herren älskar tuktar han, 
och han agar var son som han har kär.

7 Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? 8 Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. 9 Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. 14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 16 Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt. 17 Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, 19 inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas.* 21 Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.* 22 Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, 23 till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod.

25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen. 26 Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.* 27 Orden “än en gång” visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. 28 Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. 29 Ty vår Gud är en förtärande eld.

I vers 12:4 står det
4 Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 Ni har glömt den uppmaning ni får som söner…. /Detta kan också översättas med: Brevets mottagare led svår förföljelse, men ingen av dem hade ännu behövt sätta livet till för sin tro. Eftersom de fortfarande var vid liv uppmuntrades de att fortsätta kämpa i livets tävlingskamp. Kristus gav inte upp vi ska inte heller göra det.
name-graphics-maria-545505