LÄNGTANSROPET LJUDER / Han prövade mig

Dikt av Majvor Hugnevik (2018)

Marana ta, hör längtansropet ljuder
från en söndersargad jord
Gud, din pilgrimsskara väntar
uppbrottsorder
när basunen kallar
tecknet som vi känner från ditt Ord

Fly från svekets lägervallar
dessa brända, en gång brutna
jordar våra fäder fått att gro
Låt oss än en gång, den sista
höra Anden tala
om försoningsblodet
till ett folk som tappade sin tro

Lyft din blick mot gryningslandet
bort från jordens larm och brus
lossa banden låt det brinna
samlingsdagen snart är inne
då när natten släcker sina sista ljus

Jordens visdom må försvinna
tiden är en flyende minut
blott ett enda jordiskt minne
lever efter tidens slut

Glöm det aldrig, nåden räcker,
blodet täcker skulden som du bar
korsets strålglans oförgänglig
skall för evigt leva kvar

PUBLICERAT I SÅNG / DIKT

_________________

“Mina älskade, förundren eder icke över den luttrings-eld som är tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå — — — ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder!“-1 Petr 4:12-13,

“Han prövade mig, förrän Han fann mig vara förtroende värd“, 1 Tim 1:12

“Frukta icke, Han är nära, Han som mäktig över alla, lovat i sin famn dig bära — låt ej dina händer falla! Frukta icke, Han är nära, stark i strid som fordomtima. Och, Hans dyra namn till ära, skall du än Hans kraft förnimma.“

Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.