Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Jag tar nu med en artikel av Jon-Are Pedersen: ENKELT att gå med JESUS?
En del menar att kristna inte längre behöver gå igenom svårigheter. Men hur stämmer den uppfattningen överens med vad Bibeln lär?
Denna artikel publicerades först på Jon-Ares sida The Holy Remnant.
Jesus har vunnit seger för oss på korset. Det finns inget vi kan tillägga och inget vi kan ta bort. Den seger han vann har gett oss tillträde till Fadern och evig frälsning. Så är livet med Gud. Det är evangeliet om Jesus Kristus.
Men det har en del misstagit för slöhet och slapphet, som att nu är hela livet klart och nu behöver vi aldrig mera göra något. Det är sant inför Gud att det han gjort för oss i Kristus står fast, och det han lovat oss är vårt, alltid. Men, ingen ska tro att nu blir livet serverat på ett silverfat med guldskedar och kristallglas. Det är nämligen nu kampen börjar.
”Men om vi inte låter Guds Ord förnya våra sinnen, kommer vi falla längs med vägen precis som Israels folk, eftersom striden står i vårt sinne och i våra känslor.”
Vill vi leva det liv Jesus har köpt oss fria till, måste vi strida. Det är inte en strid efter köttet, det är en strid i den Helige Ande och en strid efter den Helige Ande. Vi är nu kallade att inta område efter område i våra liv, allt enligt Guds löften och tankar. Vi ska inte längre drivas hit och dit av alla möjliga slags känslor och tankar som kommer mot oss. Nej, vi ska stå fasta efter att ha intagit område efter område. Vi står fasta emot djävulens listiga lögner och släpper inte in fienden på vårt område igen. Genom Guds nåd är vi vad vi är. Det betyder inte att vi inte behöver jobba på vår frälsning. Tvärtom, det är nu arbetet börjar.
Jesus övervinner – men genom oss
Sinai-öknen.
Allt Gud har gjort genom tiderna, för Israel och profeterna, krävde arbete. Ett tydligt exempel finner vi i andra Moseboken, som berättar om när israels folk var förslavat i Egypten. Gud befallde att Mose skulle gå till farao och säga åt honom att släppa sitt folk. Men Gud visste att farao inte skulle släppa Israel så lätt, så Mose fick gå många gånger och säga samma sak.
Gud lät Egypten möta Guds makt, men Mose var den som fick jobba och springa med budskapen fram och tillbaka mellan farao och israels folk. Farao var en elak man, så det var nog inte så trevligt att träffa honom. Dessutom fick stackars Mose klagomål från griniga och sura israeler. Ingen förstod Mose och det uppdrag han fått av Gud.
Men till slut släppte farao folket och de kunde gå ut ur Egypten. Lägg märke till att de fick gå. Gud sände inga vagnar eller änglar som bar dem. De fick bära sina egna saker och gick väldigt långt, innan de stötte på ett omöjligt hinder – Röda havet. Det är inte så konstigt att de blev sura på Mose och frågade: ”Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten?” (2 Moseboken 14:11). Mose var nog under en stor press från både folket och egyptierna, som närmade sig bakifrån. Men Gud hade inte bråttom. Han öppnade Röda havet och folket kom fram till andra sidan, men inte utan fysiskt arbete, vånda eller slit.
Sedan fick de vandra genom öknen på grund av sin olydnad – i 40 år. Mose måste ha tröttnat på att hela tiden ledas runt i cirkel i öknen. Han han visste ju hur nära Kanaans land egentligen var; bara 14 dagars vandring från Röda havet. Folket dog undan för undan, och kvar stod Mose, Josua och Kaleb. Barnen var nu vuxna och de hade fått nog av sand, värme och manna. De längtade in i det förlovade landet som flödade över av mjölk och honung, och satsade allt för att slippa trampa mer i sand.
Krig och fara
Och svårigheterna fortsatte. Israels folk blev anfallna av nomadstammen Amalek. Mose gick upp på en höjd, och så gjorde Gud ett under. Så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget i striden, men så fort han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. Kan du tänka dig hur länge Mose fick stå där med lyfta armar? En gammal man på 120 år, trött på gnäll, trött på sand, och nu trött i armarna också? Han fick hjälp att hålla armarna uppe, men det tog många timmar innan segern kom.
Ja, om vi nu går till striderna som folket var i, så var det ingen fäktningsmatch med regler och domare, eller med små lätta svärd och knäskydd. Nej, det var allvar; stora svärd, mycket motstånd, mängder av döda och mycket blod. Men sådant glömmer vi så lätt eftersom vi har en drömbild av hur det var. Vi tänker bara: ”De gick in och vann seger.” Så! Klart! Färdigt!
Det är så vi tänker vårt liv med Kristus ska vara. Han säger en sak, och är det väl inte så svårt. Han är ju den som ska övervinna hindren. Ja, men det genom oss. Så om Jesus räcker upp handen, då lyfts din hand upp. Om han strider, så gör han det genom dig. Om fienden kommer mot honom, är det du som märker av det.
Mot ondskans andemakter
Tro inte att det kristna livet är en enkelt match med lätta, små svärd, knäskydd och en domare som blåser av matchen om nåt orättvist sker. Åh, nej. Det är nu vi börjar arbeta, och det är tufft, men Jesus är den som strider genom oss, för oss och i oss. Vi är inte utan hjälp. Vi är inte utan seger. Däremot är det vi som får svettas. Det är vi som nu ska kämpa trons goda kamp. Och vi kämpar inte, som aposteln Paulus skriver, mot kött och blod, utan mot furstarna, makterna, världshärskarna i mörkret och ondskans andemakter i himlarymderna (Efesierbrevet 6:12). Vi kämpar mot en osynlig fiende.
Så, vad händer med oss och hur märker vi av striden? Vi märker den genom våra sinnen och våra känslor. Striden står i vårt sinne. Satans avdelningar kämpar mot våra känslor och tankar och försöker förblinda oss. Han försöker trötta ut oss, så vi ska ge upp. Vi är i en typ av propagandakrig, fast mycket allvarligare. Det kommer tankar på annat än striden vi står i. Det kan handla om tankar och känslor av uppgivenhet, meningslöshet, trötthet, tomhet, ensamhet, likgiltighet och annat ont. Köttet har ingen lust att strida, utan det finns väl roligare saker att göra?
Så vad gör vi när allt detta kommer emot våra sinnen? Ger vi upp? Lägger vi oss? Gömmer vi oss? Sticker vi undan? Det är där det visar sig hur starka vi är och hur mycket vi har förstått av den andliga striden. Det är där vi upptäcker styrkan i Guds Ord, som är den Helige Andens svärd (Efesierbrevet 6:17). Det är inte alltid enkelt, inte alltid lätt att ”inta landet”, men om vi håller fast vid Guds löften och Ordet, då får vi seger.
Men om vi inte låter Guds Ord förnya våra sinnen, kommer vi falla längs med vägen precis som Israels folk, eftersom striden står i vårt sinne och i våra känslor.
Det är en själens kamp vi strider. Djävulen är en slug motståndare och han vet hur han ska trötta ut oss. Han vet att han inte har en möjlighet att vinna på den andliga planet, så därför strider han mot vår själ. Själen är våra känslor och tankar, vårt sinne. Om vi bär på gamla känslor och tankar om oss själva, är vi som en öppen stad som fienden kan kliva in i utan strid. Men om vi tillåter Gud bygga upp murarna i vårt sinne, så att vi lär oss stå fasta i striden, kommer inte fienden kunna övervinna eller överlista oss.
Tänk på det som är rätt, gott och välbehagligt inför Fadern. Låt Ordet förnya dig till ande och sinne, och låt den Helige Ande göra Ordet levande, för tanken är att vi skall bli allt starkare i Herren och hans väldiga kraft.
Ännu ett skriftbevis för Post-Trib! I ett samtal med en broder på mejlen fick jag en kommentar där han utgick från det sedvanliga argumentet att Bibeln beskriver två olika separata händelser för uppryckandet. Han fortsatte med att säga I den första kommer Herren i skyn, för att hämta sina utvalda, och i det andra kommer han ned till jorden för att styra och för att döma de olydiga.
När jag satte mig ner för att skriva ett svar gjorde jag en, för mig viktig, upptäckt i 1 Thess. 4:15-18. Och jag hoppas med den här korta artikeln hjälpa till med förståelsen av den texten genom att framföra två punkter som vi inte tidigare tagit upp i våra diskussioner kring Pre-Trib och Post-Trib.
Så vad säger då Paulus t.ex. i 1 Thess. 4:15-18?
15Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: Vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. 16Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. 17Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. 18Trösta därför varandra med dessa ord. 1 Thess. 4:15-18.
Paulus skriver Vi som lever och är kvar. Om Paulus räknar sig själv till skaran som är kvar vid Herrens återkomst, hur kan han då tala om ett uppryckande innan Herrens ankomst?
Man kan även undra varför den versen används som stöd för Pre-Trib när det i en och samma passage nämns både Herrens ankomst och vårt uppryckande. La du märke till det? Både Herrens ankomst och uppryckandet nämns i en och samma passage om fyra verser.
Både ankomsten och uppryckandet sker vid samma tidpunkt.
Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam.
1 Kor 2:9
Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.
Gal 3:8
Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade.
1 Pet 2:6 Det står ju i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den ska aldrig komma på skam.
”Den som inte tror som ett barn kommer inte in i himmelriket ”… OM man nu inte tror enkelt som ett barn, utan som jag , krånglar till allt jag läser.. är det kört då?? Jag har nog svårt egentligen att förstå den trygghet ett barn ska känna gentemot sina föräldrar , och tillit och förtröstan .. har inte vuxit upp i ett tryggt hem med två föräldrar . Aldrig träffat min pappa, och inget jag känner sorg över direkt ( men svårt att relatera hur en far ska vara) och det har funnits många olika män när jag växte upp som barn och ingen av dom har visat mig kärlek . Har nog svårt att sätta mig in i hur det känns att vara omsluten av en förälder som älskar en oavsett .. har alltid känt att jag måste bevisa att jag är värd kärlek eller bara att bli bekräftad och sedd. Finns ju fler ställen där Jesus pratar om att inte vara värdig att vara hans lärjunge .. om att se sig om efter man satt handen vid plogen , att inte älska sina barn etc mer än Jesus ..
Jesus pratar om att bli född på nytt, och det är vad Paulus också talar om när han skriver att vi måste bli dårar för att bli visa. Att tro på korset är en dårskap, det är barnsligt, infantilt, simpelt, för hur kan man tro att en annan kan bära mina synder, och att jag kan blir rättfärdig genom en annans verk. Hur kan man tro att man blir född på nytt genom en annans offer? Vad är ett kors för den här världen? Det är en dårskap.
Vi som kommer från trosrörelsen har fått vår enfaldiga tro förstört. När vi hör ordet tro då kopplar vi det till nåt enormt som trons nådegåva, lägga händerna på de sjuka, kasta ut onda andar, att bekänna Guds ord, att få allt vi begär, etc. Vi fick allt om bakfoten. ”Jag talar därför tror jag”.
Men jag fick lära mig den hårda vägen den barnsliga, enkla tron, t.ex. att om jag inte tror att det är Gud som gett mig en ny dag som en gåva, eller att jag får vara frisk är en gåva, eller nåt så simpelt som att jag får låna ett paket mjölk av grannen när jag behöver det, kan jag inte tro för större ting. För vi prövas i det lilla, och om vi befinns vara trofasta i det lilla så kommer Han sätta oss över större ting.
Tro är också trofasthet. Du visar din barnsliga tro genom att hålla fast vid det Jesus har gjort. Du visar din barnsliga tro när du lägger ut ett inlägg på din facebooksida som handlar om Jesus. Du är då en dåre i den här världens ögon, men du är vis inför Gud. Du bekänner din tro på den ”dårskap” som Gud har bestämt ska bli till frälsning och som världen tycker är idiotiskt och simpelt och enfaldigt.
Jesus talar till församlingen i Filadelfia i Upp. 3:8 ”Jag vet om dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig och ingen kan stänga den. För din kraft är liten och du har hållit mitt ord och har inte förnekat mitt namn.”
Han berömmer församlingen för att de är så svaga, för det var genom svaghet Han övervann synden, och det är också genom svaghet vi övervinner i Kristus. Genom att vi är svaga blir vi starka, men inte i världens ögon. De stora och starka, de lyckosamma och framgångsrika har oftast kommit dit genom hårdhet, styrka eller svek. De har haft ”stor kraft”, inget som Herren har behag till. De stora predikanterna, de starka ”kristna”, de som ”härskar” här och nu, som tror de är ”kungar” här och nu, behagar inte Honom (1 Kor. 4:8). Vi ska inte vara som dem.
Han säger en till sak: ”Du har hållit mitt ord.” Den här, som hade liten kraft, hade däremot hållit fast vid Hans ord vilket är det stora i Guds ögon. Att vi som inte är starka i oss själva ändå bekänner, eller erkänner som ordet också kan betyda, oss till Guds ord, vi behagar Herren. Hur korkade är vi inte i världens ögon när vi trots allt som sker håller fast vid och talar Guds ord?
Och sist säger Han: Du har inte förnekat mitt namn. Och DET är stort. Försök uttala namnet Jesus inför dina arbetskamrater, i affären eller bussen, så får du se vilken märklig reaktion det blir. Det namnet sätter igång många reaktioner. Och det är stort att den svage, som har liten kraft i sig själv, INTE förnekar Hans namn.
Barnslig tro är det samma som att bli en dåre, och är vi dårar i världens ögon blir vi visa inför Gud. Är vi svaga i världens ögon, är vi starka inför Gud. För när vi är svaga då är Han stark.
Det finns egentligen inga perfekta familjer. Antingen är föräldrarna för dominanta eller så är de för slapphänta. Många, eller de flesta av oss är skadade på nåt sätt av vår uppväxt. Men det ingår i livet i den här världen och det är vad Gud räknat med. Så, för Honom är det inget hinder att du har svåra minnen. Gud kan upprätta ändå. Han är faktiskt expert på att upprätta människor. Och Han visste om att världen skulle förstöra människan, och därigenom skulle vi förstå att söka oss till Honom.Barnslig tro är också att hålla det för sant att vi faktiskt får förlåtelse om vi erkänner att vi gjort synd, och att Han är så trofast att Han både förlåter oss vår synd och även renar oss från all orättfärdighet vi gjort. Det är här vi börjar i vår tro. Och det är det här som är det centrala i den kristna tron. Och tror vi på det här kommer vår tro växa sig allt starkare. Vi blir då allt starkare i Herren och Hans nåd. (2 Tim. 2:1)
I inlägget får du läsa vad judiska rabbiner säger om oss kristna och om “vår Jesus”, en upptäckt som gjorde mig fullständigt förkrossad och förtvivlad, och fick mig ner på knäna inför Gud och be om nåd för oss. Jag ber och hoppas att det du läser ska komma påverka dig lika mycket, som det har påverkat mig! Det här kommer bli ett långt inlägg, men om du läser till slutet kommer du förstå varför jag är upprörd.
Eftersom många berömmer sig på köttsligt sätt, vill också jag berömma mig. Ty ni har ju gärna fördrag med de oförståndiga, ni som själva är så kloka. Ty ni finner er i om någon gör er till slavar, om någon utsuger er, om någon tar ifrån er, om man förhäver sig över er, om man slår er i ansiktet. 2 Kor 11:18-20 SRB14 (Reformationsbibeln).
Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på dem, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 1 Petr 5:2-3 SRB14 (Reformationsbibeln).
Sedan han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig ner igen, sade han till dem: Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre, och ni säger rätt, ty Jag Är. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Ty jag har gett er ett föredöme, för att ni skall göra så som jag har gjort med er. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, inte heller är budbäraren förmer än den som har sänt honom. Om ni vet detta, saliga är ni, om ni också gör det. Joh 13:12-17 SRB14 (Reformationsbibeln).
Lärjungarna var nog som andra människor som undrade vilken position de skulle få, eller vem av dem som var ledaren och Jesu högra hand, när de i Matt 18 undrade vem som var störst i himmelriket.
I samma stund kom lärjungarna till Jesus och sade: Vem är den störste i himmelriket? Då kallade Jesus fram ett litet barn och ställde det mitt ibland dem och sade: Sannerligen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som små barn, skall ni inte komma in i himmelriket. Därför, den som ödmjukar sig som detta lilla barn, han är den största i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Matt 18:1-5 SRB14 (Reformationsbibeln).
Jag har sett de stora apostlarna som finns runt omkring i församlingarna. Ingen får närma sig dessa. De har livvakter eller som vi kallar det: mötesvärdar, som hindrar någon ur församlingen att störa och vaktar så ingen kan springa fram till predikanten, vare sig under mötet eller efter mötet. Det finns en tydlig gräns emellan vanligt folk och de höga predikanterna. Man kan inte spontant komma fram och småsnacka med dem, utan vill man ha kontakt får man beställa tid. Det finns inte någon levande relation mellan oss och dem. Vi är ”andra klassens” får i hjorden, och dessa agerar som herrar över oss, och är nöjda så länge vi betalar in vårt tionde eller köper deras böcker och kassettband. Vi ses som ”slavar”, vi blir ”utsugna” eftersom våra pengar går till deras arbete, medan vi står på avstånd och ”beundrar” dessa övermåttan höga apostlar. De utsuger oss, de förhäver sig över oss och ”slår” oss i ansiktet med sitt skådespel (läs: Hyckleri), där dem är de stora och vi är de små. Men detta är tvärt emot Guds eget ord och vilja, tvärt emot Jesu sunda lära, där den störste ska vara den minste, där ödmjukhet och barnslig tro och glädje har företräde framför en självpåtagen auktoritet. Dessa rekommenderar endast sig själva, och genom inbördes beundran blir de stora i varandras ögon, ja, uppblåsta och utan kärlek till sanningen. Detta är vad som händer när människor kommer till makt utan att gå igenom korset. Så hur känner man igen en falsk Herrens tjänare? Summering: de är herrar över er, utsuger er, förslavar er utan att lyfta ett finger för att hjälpa till, de slår er i ansiktet, och förhäver sig över er fastän det är tvärt emot Guds eget ord. Mycket likt fariséerna, saducéerna och de skriftlärda på Jesu tid (Luk 11:46) Paulus använder 3 kapitel i 2 Korinterbrevet för att gå till rätta med dessa övermåttan höga apostlar, som aldrig hade betalat priset för att bli ”apostlar”. Det räckte med att de kom med ”nya” sinnesupplevelser, dessa som nu blev uppblåsta av sin ”kunskap”, men saknade ett mötet med Herren, den Fruktansvärde. Och ingen som tar sig något, utan att det är givet från Fadern, kan heller bli smord med den Helige Ande, och kan därför heller aldrig presentera ett rent evangelium och än mindre predika i Ordet i gudsfruktan. För hur kan Gud smörja den som inte hatar orättfärdighet och inte älskar rättfärdighet? Dessa kan omöjligt föra människor till Gud, de aldrig själva har kommit fram till Hans tron i gudsfruktan. Dessa som förhäver sig, och blåser upp sig själva och ger sig ut för att vara något de inte är, kommer en dag få sin dom. Att föra människor till Gud är vårt stora mål. Vi ska vara försoningens sändebud, vi ska med våra liv och gärning visa upp en levande Jesus Kristus: Kristus i oss! Först och främst ska Jesus Kristus predikas, och all undervisning ska föra människor till omvändelse från sitt eget hårda och obotfärdiga hjärta. Och tro inte att församlingen är undantagen! Jeremia säger:
Men vem har tillträde till HERRENS råd, så att han kan se och höra hans ord? Och vem har aktat på hans ord och lyssnat till det? Jer 23:18
Om de hade tillträde till mitt råd, hade de förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar. Jer 23:22
Nu kommer jag till kärnan i mitt budskap! Jesus och det judiska folket! Det är den här ytligheten jag ser hos oss kristna och som jag gräms över och skäms för. Guds folk hålls i förvar av hyrda herdar som inte försvarar hjorden mot vargar, utan istället flyr när de kommer. Dessa hyrda herdar är inte själva vargar, men de försvarar inte heller fåren mot dem, utan gömmer sig och säger: Det blir nog bra, allt är väl! Och det är inte bara jag som har sett detta. Hedningarna har redan sett girigheten i våra ledare och falskheten i vår tillbedjan, och vår ”kärleksfulla” Jesus som accepterar allt (är han inte den som ska döma oss efter våra gärningar?). Och hedningarna får sällskap: judarna ser oss som avgudadyrkare, laglösa, falska och bedragna bedragare. Jag talar om de judar som har kommit till tro på Messias, men också de ortodoxa judarna, som vi, Kristi församling, ska ”föra till avundsjuka” (Rom 11:14) och som Gud sa till Moses:
5 Mos 32:21 De har retat mig med gudar som inte är gudar, väckt min vrede med sina tomma avgudar. Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret.
Israel retade upp HERREN med gudar som inte var gudar, och har inte vi gjort samma sak? (På sätt och vis har vi retat upp de judiska folket, men inte som Gud tänkt). Har vi inte byggt upp vår egen avbild av Jesus? ”Var och en blir salig på sin tro”? Är det verkligen så, eller? LÄS BIBELN!!! Läget är allvarligare än vi förstått! Det har blivit ett så allvarligt läge för kristendomen att det lett till förakt och hat, men det inte mot sanningen, utan mot vår ytlighet och laglöshet. Vi lider inte för goda gärningar, utan för vårt oförstånd. Jag har fått en FB-vän, som en gång varit kristen, men som nu har blivit anti-kristen och avskyr ”vår” Jesus. När man läser hans inlägg blir man både förskräck och tagen, men inte förvånad. Det är nu verkligen dags att ta Jesu ord på allvar och lägga undan allt som hindrar oss från att vara uppriktiga lärjungar, och sluta leva ett ytligt, laglöst liv. Jag har många gånger påpekat detta och sagt att helighet inte är en önskan från Gud, utan ett krav! Och med detta har många vänt sig emot mig och slutat lyssna. Det är farligt, för Guds tanke med oss kristna är inte att vi ska förkasta Hans lag, utan att vi ska uppfylla lagen, i Kristus, eftersom han har fullbordat lagen (inte upphävt). Hur många bibelverser behöver vi för att omvända oss från våra synder till ett liv i rättfärdighet? Det hat och förakt många judar känner för oss kristna är befogat. Under snart 40-50 år har vi predikat ett urvattnat och falskt evangelium i församlingarna, och nu visar det sig vilket hat och förakt, ja, avsky det judiska folket känner för oss. Det har aldrig varit tanken att vi kristna skulle leva utan lagen, den lag som vi uppfyller genom att leva i kärlek till Gud och våra syskon i tron, och som sprider sig (ska sprida sig) till de som inte tror. Nedan kan vi läsa hur några ser på vår Herre Jesus Kristus, på evangeliet och på oss. Ett mycket allvarligt läge. Citat från en FB-vän som tappat tron:
”Syftet med kristendomen och Nya testamentet är att ändra, förvränga, lägga till och ta bort ord från vår Skapare. Vi kan tydligt se i Daniel 7:25 vem som ligger bakom denna plot “Han skall tala högtravande ord mot den Högste, och skall ha för avsikt att ändra tider och lag (Torah)”. Det sätt som Satan frestade Eva var genom att få henne att ifrågasätt huruvida YHWH verkligen sagt vad han sade”.
Det vi läser ovan är resultatet av många års falskt evangelium, där kristna faller bort från Jesus. Min FB-vän fortsätter:
”Nya testamentet är utformad för att få människor att ifrågasätta vad YHWH har sagt. Det har skapat en falsk Elohim som är något liknande den som har talat till oss och uppenbarat sig för oss i Tanach. YHWH har sagt genom sin Tora och hans profeter att han förväntar oss att vara rättfärdiga och han förväntar oss att följa de instruktioner som han har gett oss om hur vi ska leva.”
Hur predikar vi rättfärdigheten från Gud? Hur har vi hanterat ett sådant viktigt budskap? Har vi inte gjort oss skyldiga till denna överträdelse genom att predika att nu när vi är rättfärdiga, nu accepterar Gud allt vi gör och är, UTAN bevis på vår tro? Kan man verkligen vara rättfärdig inför Gud utan att GÖRA som Jesus sagt? Är detta den kristendom du representerar? Johannes förklarar för oss vad rättfärdig betyder: Den som GÖR det som är rätt är rättfärdig.
1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig.
GÄRNINGSLÄRA! skriker nån, fast det blir ju inte det gärningarna görs i tro. Trons lydnad visar verklig tro. Och det är vad som saknas i kristenheten. Lögnerna som spridits i Kristi kropp har förlamat och fört församlingen in i döda gärningar och ut ur den uppriktiga tron. Hur kan den som vet att göra det rätta, men inte gör det, vara rättfärdig? Sluta bedra er själva. Om Jesus säger: älska era ovänner, och du gör det. Om Jesus säger om någon tvingar dig gå en mil, gå två mil, och du gör det. Om Jesus säger: Ljug inte, och du låter bli, då är du rättfärdig, för då gör du som Ordet säger. Då blir du rättfärdig. Handla efter Anden och inte köttet! Det offer Jesus gjorde för oss, var inte till för att skapa egenrättfärdiga och förljugna kristna, som med läpparnas bekännelse prisar Gud, men med sina gärningar förnekar honom. Detta dubbelliv måste få ett slut, och varje bibellärare och varje pastor ansvarar inför Gud, att predika sanningen. Om du som bibellärare eller pastor inte känner till Guds vilja för din flock, sätt dig för Guds skull ner och ta reda på det. Börja läsa din Bibel, be och omvandla det i praktiken. För, som vi ser nu, så har vi verkligen kommit på skam med våra liv. Men vad som är ännu värre; vi har fört skam över namnet Jesus, som vi nämner så lättsinnigt. Säger inte Ordet: var och som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten? Detta kan vi läsa om i 2 Tim 2:19. Herren känner de sina. Så om du verkligen menar dig tillhöra Herren då har du ett stort ansvar att också lyda evangelium. På grund av vår olydnad har många gått bort från Gud, och många av oss lever ett låtsasliv inför Honom. Det behagar absolut inte Gud. Citat från min avfälliga FB-vän:
”Vår Skapare älskar rättfärdighet och de rättfärdiga och han hatar ondska och de ogudaktiga (Ps 11: 4,5) och han planerar att förstöra dem. Han kräver att vi föraktar en avskyvärd person eller vi inte är välkomna att bo hos honom (Psalm 15: 4). David bad ofta (Ps 69.109.139) att hans fiender skulle förstöras och utplånad ur livets bok. Han sade att han hatade dem med en perfekt hat. I Malaki 3:18 Det säger oss att de ogudaktiga är de som inte tjänar YHWH. De rättfärdiga är de som tjänar YHWH. Om du fortfarande omfamnar kristendomen och Nya Testamentet då avvisar du ord från din skapare. Kontrasterna är skarp. Alla måste välja att tro ord från deras skapare eller tro de falska läror som kristendomen försöker få dig att ifrågasätta om din Skapare verkligen sagt vad han sa egentligen.”
Jag vill att du ska läsa vad judiska rabbiner har sagt så du får en bild av verkligheten om oss kristna.
En messiansk jude berättar:
“Från och med slutet av 90-talet började jag rapportera om att ett stort antal ortodoxa judar (även rabbiner) redan vet att Yeshua är den sanna och enda Messias och att vissa av dem har till och med anförtrott detta faktum till mig. Jag förstod då att de inte hade för avsikt att avslöja detta faktum, eftersom de trodde att det skulle förena dem med en anit-Torah kristendom som är överfylld med hedniska seder och bruk, och ett förakt för Torah som ses som “slaveri”. Jag fick möta en hel del skepsis på den tiden, och sedan Rabbi Yizachak Kaduri vidtagit åtgärder för att avslöja sin tro på Yeshua som Messias ett år efter hans död. ” – James Trimm
Citat från en judisk skriftlärd:
Daniel Boyarin öppnar sin bok med några mycket intressanta ord: “Om det finns en sak som kristna vet om deras religion, är det att det inte är judendom. Om det finns en sak judar vet om deras tro, är det att det inte är kristendom. Om det finns en sak som båda grupperna vet om detta “dubbla inte”, är det att kristna tror på treenigheten och inkarnationen av Kristus (det grekiska ordet för Messias) och att judar inte; att judar hålla kosher och kristna inte. – Daniel Boyarin, en judisk lärd utdrag från hans bok: De judiska evangelierna – Mark och John.
Citat från en messiansk jude:
“Nu har en grupp av ortodoxa rabbinska judar börjat arbeta mot en förnyad prövning … inför det Rabbinic Sanhedrin. Detta kallas officiellt för Jesus Anathema Removal Project. Ariel Cohen Alloro, en ortodox judisk präst bygger ett team för att få en formell framställning till Rabbinic Sanhedrin i Jerusalem, Israel. Detta försök till en förnyad prövning av Yeshua genomförs av ortodoxa rabbinska judar som tror att Yeshua falskeligen anklagades “-. Rabbi James Trimm
Rabbi James Trimm fortsätter:
Den “Jesus” judendomen har avvisat!
Har judarna verkligen avvisat Yeshua? Den enda “Jesus” som de flesta av de judiska folket någonsin mött är den “Jesus” som påstås komma för att “befria dem från lagens träldom”. Ja, de har förkastat denna Torahlösa Jesus, och det med rätta. Men de flesta av dem har aldrig mött den verkliga Yeshua. Under de kommande åren kommer du att få se många av det judiska folket omfamna Yeshua som Messias. (I själva verket har det redan börjat). Men den Yeshua de kommer att acceptera, kommer vara den verkliga Yeshua och inte Torahlösa “Jesus” som kristenheten har antagit från hedniska källor. Det judiska folket vet att en anti-Torah Messias är ingen Messias alls, de vet bättre än att acceptera tydlig hedendom kopplat till hedningarnas kristendom. Som jag har sagt i åratal, jag är personligen medveten om väldigt många ortodoxa judar (även rabbiner) som redan vet att Yeshua är Messias, men ännu inte är beredd att avslöja denna information till världen. En av dessa berättade för mig att han väntar tills “rätt tid”. – Rabbi James Trimm
Slut citat: Hur tror ni vi har lyckats med detta? Genom vårt falska evangelium, med äregirighet, själviskhet och falskhet kanske? Detta är en stor skam för oss, och jag sörjer av hjärtat när jag tänker på den skam vi fört över Hans namn, Honom som vi älskar, honom som vi talar om och jublar över, som vi predikar om varje söndag och går ut på gatorna och vittnar om. Vi har fört skam över Hans namn inför både hedningen och juden och det visar hur långt från sanningen vi har kommit. Det sanna evangeliet predikas inte längre, för om det gjordes, skulle vi inte vara där vi är, eller som vi är idag. Efter årtionde av ett människocentrerad, humanistiskt evangelium har vi ingen styrka i våra ord, eller i vårt vittnesbörd. Det är ett allvarligt krisläge vi befinner oss i, och vem av oss är villig att börja ta Jesu ord på allvar och börja leva som han levde, och följa hans exempel? Jag är en! Hur många av oss är villiga att beräkna kostnaden för vår efterföljelse av Kristus, där han själv säger att det kommer kosta oss allt? Jag har! Kan vi tillåta oss själva att leva i falskhet, och prata om att välsigna judarna och välsigna Jerusalem, om vi helt har tappat vårt vittnesbörd? Är detta vad Gud menar när han säger. Den som välsignar dig, ska jag välsigna? Vad betyder det att välsigna Israel? Är det inte att predika evangelium för det judiska folket, i liv och gärning? Eller är det bara ett skådespel vi håller på med, när vi säger: Jag älskar Israel!? Jag älskar det judiska folket!? Kom till sans och förstånd någon gång så vi på riktigt kan vara vittnen för Jesus. Det är vi som ska ”lyda Guds bud och hålla fast vid Jesu vittnesbörd”. Vi måste kunna mer om Skriften för att kunna föra en jude till tro. Vi har den helige Ande som lärare, och Han lär oss sanningen! Är Gud med oss? Vad gör vi om Gud inte själv går med oss? Jag vill inte gå en enda meter utan Jesus, för det är faktiskt möjligt att få välsignelsen utan att Han, som välsignar, går med oss. Det kan vi se när Israel skulle in i det förlovade landet: De hade syndat, men ångrade sig. HERREN sa: Gå ni in i det förlovade landet, men själv går jag inte med er. Jag sänder en ängel med er (2 Mos 33:1-3). Moses sa då: Nej, HERRE, om du inte går med oss går inte jag in (2 Mos 33:15-16). (Min parafras) Vi har alla blivit ormbitna och är i stort behov av motgiftet. För så som Mose satte upp kopparormen på pålen, så blev Jesus gjord till förbannelse för oss (4 Mos 21:4-9 ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva”). Vi behöver blicka upp på korset, och se Jesus när han bär våra synder, så att motgiftet får göra sitt (Joh 3:14 ”Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd”). Utan korset och den dagliga döden, kommer vi fortsätta vandra otåligt i cirklar i öknen, som Israels barn gjorde, och vi kommer fortsätta knota och klaga och tala emot Gud och Hans ord. Vi behöver återupptäcka det sanna evangeliet, och omvända oss från vårt eget, våra egna tankar om vem Gud är, och våra egna tankar om vad Jesus gjort för oss. Vi har blivit ormbitna och bedragna, lurade och bestulna på kraften i evangeliet under så många år. Hur kan vi föra Israels folk till svartsjuka när vi inte känner Herren i ande och sanning? Det är när vi lär känna Abrahams, Isaks och Jakobs Gud; Israels Gud – JHWH – och när vi känner Skrifterna bättre än judarna, och lever det liv som Ordet beskriver, som vi upphöjer Jesus – Gud Fadern till ära, och gör det judiska folket avundsjuka. Om vi däremot väljer fortsätta vår meningslösa liv i självbedrägeri, kommer vi uträtta noll, nada! Inget! Tillbaka till Skriften, läs Ordet och se vem Han är, hur Hans personlighet och hjärta är, att Gud Fadern faktiskt sörjer oss, vi som egentligen skulle predika evangeliet, utbreda Hans evangelium och göra Hans gärningar kända. Detta sker inte genom tecken och under, det är bara att Gud stadfäster Sitt Ord när vi predikar evangelium. Nej, detta sker bara genom en djup kännedom om vem vår Skapare är, vem vår Herre är, och genom att vi utsöndrar Kristi väldoft för dem som blir frälsta, och en doft av död för dem som går förlorade. Hur viktigt är det inte att andra verkligen ser Kristus i oss? När de ser att vi helgar oss och överlåter oss, lever ett liv enligt Guds ord och ärar Gud i allt vi säger, gör och tänker, det är då vi får kraften att föra andra människor till omvändelse, av hjärtat. Och det är då det judiska folket, som hittills sett på oss med förakt, som vilseförda avgudadyrkare – kan omvända sig och säga: Gud bor verkligen i er, och de kan prisa Gud för det verk han gjort på korset. Annars blir vi till skam för Hans namn, och vi går miste om lönen. Vad har vi att skryta med när vi vandrar som hedningarna, lever ett laglöst liv inför Gud och i allt söker vårt eget? Vad kan vi berömma oss av när vi inte söker Herrens ansikte, inte läser hans ord, inte tar Honom på allvar? Vi uppnår ingenting, utan får stå där med skam och ingen, vare sig juden eller greken, blir frälsta. Det är ingen annan lag än Guds lag skrivna i våra hjärtan (de tio budord) vi ska leva efter. Det är inte den levitiska lagen, de ceremoniella lagarna eller dietiska lagarna. Vi bör alla känna till vad Guds lag säger, vad Kristi lag är, så vi i allt gör vad HERREN har befallt. Så vad vill du med ditt liv? Är du en som längtar efter Herrens härlighet och kraft i ditt liv? Är du en sådan som känner missnöje med ett torrt och tråkigt kristet liv, där du bara upptar kyrkobänken och sitter av tiden? Känner du hur meningslöst ditt liv är utan Jesu närvaro i ditt liv? Är du en av dem som vågar ta till dig detta och ändra på det så att vi här och nu omvänder oss från ytlig kristendom till ett verklig lärjungaskap? Gud välsigne dig i så fall. Han kommer hjälpa dig och mig, när vi i ödmjukhet lever vårt liv som Han lärt oss, när vi uppfyller Guds tio budord och lever och vandrar i Anden, för den som leds av Anden är Guds barn. Guds frid!!! PS. Nej, jag har inte konverterat till Hebrew Root eller judendom. DS.
Tack Jon-Are för en härlig, sann artikel. Vi är Guds barn och han är vår Far.
