Tag Archive | pina

Fängelse. Själen värker

Fängelse. Del 2
Då själen gör ont och är så ledsen och ensam i sin vånda, (fastän Gud är tätt intill), så är det svårt att ibland se framåt. Det kommer stunder då ens fängelse är allt man ser och man har svårt att se utanför ramarna.

Älvsborgsbron, Göteborg, Solnedgång, Natt, Sverige
Min hemstad. Foto Pixabay

Då själen gör ont och man är pinad och svårt angripen av sorg, ja då är livet inte lätt. Den som faktiskt satt i fängelse på Jesu tid och även nu kunde och kan vittna om svåra dagar och nätter.

Det är många människor som har gått under av svår tortyr och av en känsla av ett rent helvete på jorden, just där de befinner sig.
Det är otaliga människor som fått smaka på döden och upplevt så fruktansvärda saker att de är onämnbara.

Gud är alltid med den troende, ja alltid, och just därför så kan man klara sig och komma igenom varje situation som känns hopplös, ja det är sant.
I mitt liv, de senaste åren, har det varit och är fortfarande en HÅRD och nästan OMÖJLIG kamp att få rätsida på saker, ja att få komma hem till sin stad och få leva där i lugn och ro, och jag befinner mig i ett fängelse sedan länge!

Jag vet att Gud inte har lämnat mig, jag vet bara inte vad jag kan göra själv, för alla utvägar är nu stängda. Ja då är det bara Gud kvar som får ta detta och reda ut det. HUR skall jag kunna göra det då jag gjort allt som jag kan göra och inget fungerar? Du som läser kanske undrar vad det är för tokerier jag är i men jag kan säga dig att jag bara vill ha en lägenhet i min hemstad och man nekar att hjälpa till, det är i korthet…..m m
Att min själ känns som om den bränns i bitar varje dag kanske jag inte behöver skriva?
Någon som läser kanske har någon kontakt att ge mig i Göteborg så att jag kan komma vidare?
Hjärtat värker och sorgen är stor och Tron är ännu större!

Foto Maria

“Vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.” Ps 66: 12.

  

“Vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.” Ps 66: 12.

DET låter paradoxalt — dock endast den människa åtnjuter vila som vunnit den på stridens mark. Denna frid, född ut kampen, är icke lik den gravlika tystnad, som förebådar storm. Den är djup och stilla, lik lugnet, som följer efter den. I regel är icke den man den starkaste, som gynnats av medgången och aldrig tömt sorgens bägare. Han har aldrig blivit prövad och vet ej, vad det vill säga att bli utsatt för det minsta slag. Den bäste seglare är icke den som aldrig varit ute i storm. En sådan kan klara sig fint, då vädret är gynnsamt; men då det blåser upp till storm, ställ då vid rodret en man, som ridit ut månget oväder; som är förtrogen med skeppet, som vet om det är sjödugligt, om tackel och tåg äro i skick och om ankarlinan håller mot alla påfrestningar.

Då sorgen gästar oss, huru reduceras icke tingen! Hoppets ranka klippes av, och bildligt talat ligger hjärtat på marken såsom vinträdet, vilket stormen ryckt från dess stöd. Men sedan vi hämtat oss och fått kraft att blicka uppåt sägande: “Det är Herren”, skall tron än en gång lyfta upp hoppets ranka och binda den vid Gud. Och slutet skall bliva trygghet, frid och förtröstan.

Men än medan stormarna rasa och vågorna slå,
kan längtande hjärtat sin åtrådda vila ej nå.
Om eken de bärande krafter i roten skall vinna,
den måste i leken med stormar och vindkast sig finna.
Och svallvågen närmar min farkost till hemlandets strand,
fast den kränger ibland.

Så giv då, o Herre, mitt hjärta den vila och ro,
som växer och mognar ur striden — om blott jag kan tro —
Väl sviker mig stundom all kraft, då min känsla förblöder,
men bakom min svaghet din allmakt står klippfast och stöder. 

O, giv mig en kraftig förnimmelse av att Du är den
kraft, som mig bär!
-Betty-