Tag Archive | predikan

Bibeln, Guds ord

Från: https://theholyremnant.blogspot.com/2019/10/bibeln-beskriver-vad-som-ar-ratt-och.html

Bibeln beskriver vad som är rätt, och smörjelsen lär oss om allting. De flesta kristna läser inte bibeln i sin kontext, utan tar bara ut det som passar sin teologi, och “klipper” bort det andra.
Det fanns en tid då vi enkelt kunde avgöra vad som var rätt och fel. Vi räkna på en hand alla villfarelser inom kristenheten. Men nu har det blivit mycket svårare och kräver en djupdykning i Guds ord. Det gäller inte längre bara att skilja mellan rätt och fel. Nu behöver vi skilja mellan rätt och nästan rätt.
Detta är ett tidstecken och inget vi kan ta lätt på. En bra regel är: Om grunden är fel, så är allting fel. Om vi tar reda på grunden inom olika läror så är det mycket enklare att avslöja vad som predikas.
Korset är och förblir det mest centrala inom kristenheten, och synen på korsets budskap, hur det predikas, vad som hände där, och vilket evangelium man predikar, visar var en församling eller en predikant står.
Som sagt, nu gäller det att skilja rätt från nästan rätt, och det är inte lika enkelt längre.

—–Maria: Sanna ord från Jon-Are, och det är ett virrvarr av s k kyrkor o församlingar som har mycket knepiga uppfattningar och mycket lite kunskap om Guds ord. Läs texten här igen och tänk på Ordet från Gud!

Foto Maria

Senapskornet och surdegen

från: https://www.midnattsropet.se/2019/08/senapskornet-och-surdegen.html

Ur boken Vedergäll Babylon av Arne Imsen

I en bibelstudieserie Arne Imsen hade under 1980-talet utifrån Uppenbarelsebokens undervisning och varning för Babylon, jämförde han med Jesu liknelser om himmelriket i Matteus evangelium. Bibelstudierna gavs ut i bokform under titeln Vedergäll Babylon. Från denna mycket aktuella undervisning publicerar vi här utdrag ur ett av kapitlen där Jesus för fram liknelserna om senapskornet och surdegen.

Här lägger vi märke till att senapskornet är minst av alla frön. Senapskornets uppgift är att utvecklas till en kryddväxt. I föregående liknelse läste vi att det äkta och det oäkta växte upp ur samma åker. Kryddväxtens frö rotar sig och växer upp till en relativt kraftig växt. Större än övriga växter. Då har den nått sitt mål som kryddväxt. Men här händer något. Kryddväxten blir ett träd. Ett jätteträd!
Jesus talar alltså om två utsäden ur samma åker, och två växter på samma rot. Jesus talade om det förfärliga problem som uppstår när folket sover och fienden får möjlighet att fritt operera och så ut ogräs på en åker som är reserverad och bearbetad för ett speciellt ändamål. I den här nya situationen beskrivs något annat. Det är inte sömnaktighet som är problemet, utan övermod och högmod. Det inställer sig när man blivit stor. Då vill man bli större. När man blivit större än övriga växter, börjar man jämföra sig med träden. Den första etappen av växandet var naturlig, så länge växten höll sig inom ramarna för det givna och lagbundna. Men när den börjar jämföra sig med träden, forceras de naturliga gränserna.

Vid ett tillfälle sa Israels barn: Vi vill bli lika våra grannfolk och styras av en konung. Vi vill ha en armé, vi vill ha makt. Det lilla Filadelfia, om vilket det heter: ”Väl är din kraft ringa, men du har tagit vara på mitt Ord och inte förnekat mitt namn”, detta lilla Filadelfia blir ett jättestort Laodicea, som istället säger: ”Jag är rik, mig fattas intet.” Det är en väldig skillnad mellan Filadelfia och Laodicea. Men skillnaden visar sig först då man nått ett visst stadium i utvecklingen.
Kryddväxten blir större än andra växter, men är ändå mycket mindre än alla träd. Varför skall vi, som Guds folk, vi som representerar så mycket, leva så instängt och isolerat? Vi har ju makt och resurser som vi kan använda till att genomsyra samhället eller för att skaffa oss politisk och ekonomisk makt. Så kan man utöva inflytande. Och helt andra visioner och ambitioner börjar förändra verksamhetsmetoderna. Allt får en helt ny prägel av sociala, politiska, inomvärldsliga reformsträvanden. I varenda människa ligger en strävan efter att göra något för att förändra och förbättra, och på detta sätt uppstår en fruktansvärd situation.

I Uppenbarelseboken ser vi hur denna ambition fullständigt fått välde. ”Kom, låt oss bygga en stad”, sa man i förstone. Det är inte rådligt att vi, som är så många, bor så åtskilda. Låt oss förena våra krafter i ett ekumeniskt arbete. Vi bygger en stad och ett torn, vars spets når ända upp till himmelen! Då har man sprängt gränserna. Precis som på Noas tid, då Guds söner förenade sig med människornas döttrar. Gränserna sprängdes. Det heter likaså om det stora Babylon att dess synder räcker ända upp till himlen. Man har ingått förbjudna förbindelser. Man etablerar förbindelser med utomvärldsliga krafter för att, inte bara konkurrera med, men för att annektera, ockupera och inta nya territorier.
Kryddväxten börjar, genom mutativa förändringar, få trädets form, och blir det största av alla träd. Kryddväxten blir ett stort träd, i vars grenverk fåglarna kommer och bygger sina nästen. Vi skulle kunna illustrera detta på många sätt. Det finns så otroligt många exempel i historien där detta skett. Kom, låt oss göra, kom, låt oss bygga, kom, låt oss samla våra krafter! Vilka oerhörda strävanden till enhet, gemenskap, samarbete, samförstånd, utveckling, tillväxt, framgång! När man lyckats organisera detta, träder man fram inför hela världen och demonstrerar vad man representerar.
Det är en slags konkurrens och uppvisning, som vill hävda att vi är minst lika många som de övriga. Vi är flera, mäktigare, starkare. Våra värderingar är betydelsefullare. Så börjar den vanliga kampen om politiska taburetter för att tvinga igenom s.k. ”kristna värderingar” i samhällena. Man etablerar kristna partier – allt möjligt växer fram. Och detta, för att det skedde en förändring i växten. Den blev något annat än vad som var bestämt från början. Men på samma rot!

Jämför med väckelserörelserna. Den som läser pingströrelsens budskap på tjugotalet, och jämför med vad som presenteras idag, kan bara av detta sekels mest markanta och påtagliga väckelse se hur växten blivit ett jätteträd, som omspänner hela jorden.
Idag talar man världsspråket, maktspråket i politiska, sociala termer, men sällan i andliga. Och då man talar i andliga termer, menar man egentligen något annat än man gjorde förr. Det var bra så länge växten förblev växt, men den lilla kryddväxten växte upp till något stort. Blev mäktig. Blev många. Man började ställa krav utifrån sin numerär. Utifrån sin moral och ekonomiska styrka. Så fick växten injektioner från samtiden, som åstadkom de mutativa förändringarna. Injektioner, exempelvis från ekumeniken, ingav storhetstankar. Man ser nya, kromosomliknande plantor växa upp, som blir träd.
I litteraturen som gavs ut av pingströrelsen på tjugo- och trettiotalet och den som ges ut idag, kan konstateras att visst härleder man till samma rot, men någonstans skedde en mutativ förändring. Det lilla Filadelfia har blivit ett jätte-Laodicea.

Jag har aldrig kunnat förlika mig med tanken på samfund och organisation. Jag har i panik flytt organisationer, för jag vet att de har sin egen dynamik. Släpps den loss, kommer den att genom sin byråkrati ta väldet. Det som kanske i en tid av expansion var nödvändigt av förordningar och ordningar, blir betungande i ett stadium av återhämtning, då man istället för att vårda det inre livet måste satsa alla krafter för att klara de yttre formerna.
Det räcker inte längre med offer och bön. Man måste söka andra metoder för att klara av de yttre anordningarna. Och då blir det kommers eller subventioner. När man nått det stadiet, har man växt bort ifrån offerlivets hemligheter. Då ger man av sitt överflöd, och engagerar sig på fritiden. Vi får vara tacksamma när Gud slår sönder oss så att församlingen inte blir något träd som fåglarna kan bygga bo i.
Fåglarna är villfarelser som auktoriseras genom förvärldsligade och sekulariserade kyrkosamfund som står på väckelsens rot. Den hämtar näring ur sin historia, ur den jord, som den en gång placerades på. Hämtar näring, men tjänar helt andra syften. Det är sannerligen inte betydelselöst om vi är en växt eller har blivit ett  träd som ger utrymme för dessa fåglar, som lever och när sig på det vete såningsmannen kastade ut, men som föll på stengrunden.
Allt det oäkta har sin förutsättning i det äkta. Utan det äkta skulle ingenting oäkta existera. De stora, väldiga organisationerna har sin förutsättning i det lilla, roten utan vilken de inte kan existera. Dessa väldiga världskyrkor som växer fram, får sin näring från väckelseroten som står på den bearbetade jorden, gödslad genom Guds Ord och den helige Ande.

I detta sammanhang tar Jesus upp ytterligare något, som på ett påtagligt sätt belyser ett betydelsefullt område, Matteus 13:33:
– En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.
Vi har talat om åkern; det äkta och det oäkta. Och om växten, som blir träd. Båda slagen på samma åker. Båda på samma rot. Men nu handlar det om en surdeg, som en kvinna blandar i tre skäppor mjöl. Detta är en väldigt onaturlig handling. Surdeg är ingenting annat än gammal deg. Antingen gräddas degen i ugnen, eller så lagras den till surdeg. Antingen blir degen bröd för hungriga, eller surdeg. Man blir surdeg genom att förbli som man är. Enda sättet att bevaras ifrån surdegens effekter, är att genom förnyelse bli vad man skall vara.
Jesus vill illustrera hur mjölet på ett så tidigt stadium som möjligt blev förstört, och förlorade alla möjligheter att bli vad det egentligen skulle vara.
Kvinnan tog inte all surdeg som fanns på jorden och kastade den i allt mjöl som existerade. Hon tog det lilla som hörde hushållet till. Det här handlar inte om de jättelika kyrkorna, som uppträder volymiöst och mäktigt. Här är det den enkla, lilla församlingen. Det lilla Filadelfia blir genom en riktig undervisning bevarat, och blir inte något annat än vad det är avsett att vara. Det förnyas ständigt i processen fram till fullkomningen.

Surdegen är bilden på en sorts kristna. Mjölet är bilden på en annan sorts kristna, som har bevarat äktheten. Det är malt, pulveriserat, krossat.
Vad ser vi i kristenheten idag? Traditioner och surdeg finns precis överallt, och kastas in så fort det börjar komma fram något av det uräkta, det lilla, krossade, tillintetgjorda. Väckta människor börjar söka Gud i ödmjukhet och bedja. Mjölet är bilden på den förkrossade människan. Tre skäppor – det talar om spisoffret, som skulle bäras fram inför Gud. Det hade en speciell funktion för gudstjänsten, men också för gemenskapen, och det skulle vara absolut fritt ifrån surdeg. Men de kristna i vår tid kommer surdegs-jäsande och uppblåsta till sammankomsterna. Gud kommer aldrig till. De har varit i kontakt med den kristenhet som lever på gamla upplevelser och historiska erfarenheter. Alla har alltså något samband med mjölet, men istället för att bli gräddat till bröd, blev det surdeg. Hela kristenheten är full av denna surdeg. Så fort en liten ansats av färskt, nymalt mjöl uppenbarar sig, så är kvinnan där för att kasta surdeg i mjölet. Hon nöjer sig inte med att låta det stå oförstört och utvecklas i överensstämmelse med Guds plan.
Kvinnan kommer när säden är mald till mjöl. När själen är förkrossad, och man längtar efter Gud så att man kan förgås. Då kastas detta sura in för att ta bort äktheten i bönen, förkrosselsen, tillbedjan och ödmjukheten. Då börjar jäsningsprocessen. Man jäser och surnar. Hur kan något som började så bra, sluta så illa?
Tänk om Gud hade fått lyckas med alla erbjudanden, som han givit genom människor som överlämnat sig åt honom och i förkrosselse gått inför hans ansikte! I bekännelse, ånger och nöd. Tänk, om han fått lyckas genom dessa ödmjuka människor, som är färdiga med sig själva, reducerade till mikroskopiska små pulver – som små senapskorn. Ingenting att visa upp eller briljera med. Om Gud fått lyckas.
Men så finns hela hopen av gamla, förvarade erfarenheter, som legat lagrade i kristenheten och förs fram vid lämpliga, högtidliga tillfällen. Göm ingenting av det du har upplevt. Lämna det genast! Se till att alltid ha något nytt och färskt; friskt och levande. Annars blir det så lätt surt. Och då börjar jäsningen, uppblandningen. Till slut blir allt förstört.
Vi måste lära oss lagarna, som har med ursprung, natur, utveckling och tillväxt att göra. Det är fråga om liv och organism. Inte organisation.
Kvinnan kastade surdegen av vårdslöshet eller med avsikt. Hon är bilden på visdomen och kunskapen. Den lagrade och konserverade. Den som blivit sur. Det är väldigt lätt att surna. Man hör det på bönerna och vittnesbörden. Ödmjukheten går förlorad och blir en slags bitterhet. Något väsensfrämmade. Det är gammal deg, som magasinerats i förråden, istället för att gräddas i ugnen.
Det är lätt att bli sur. Man möter och ser saker och ting. Upplevelser, händelser, människor, och förlorar förståelsen för att dessa upplevelser är en del av reduceringsprocessen. Gud håller på med oss. Mal ner oss.
I bibeln är det klar uttalat om fariséernas surdeg, sadducéernas surdeg, Herodes surdeg. Olika slag av surdeg, som är bestämda till namnet. Sadducéernas surdeg – förräderiet. Fariséernas surdeg – egenrättfärdigheten, högmodet och girigheten. Herodes surdeg – maktbegäret.

Vad vi behöver i varje tid är en väckelserörelse som rycker oss upp ur passivitet och försoffning, och lär oss prioritera det som är viktigt. Den som prövar sig inför detta budskap, kan inte komma undan en oerhörd, försmäktande känsla av otillräcklighet. Här finns ingen möjlighet att gömma sig bakom surdegsupplevelser – sextiotalets surdegsupplevelser, som var så bra då de var på mjölstadiet, och som bakades till bröd för skaror av människor. Men det som blev kvar, det gömde vi i våra förråd och tänkte: det här skall jag ha för mig själv! Det har vi burit på tills det utvecklats till en ordentlig jäsningsprodukt i vårt väsen, så att allt som rör sig i vår andliga värld för oss bara är sextiotal eller sjuttiotal. Vi har våra årtal där vi ständigt hämtar ny näring.

I Uppenbarelseboken ser vi ytterligare sammanhanget. Detta är nämligen bara initialskedet. I Uppenbarelseboken ser vi slutresultatet. Mognaden. Om vi låter oss gripas av Ordet, kommer Herrens ande att tända eld på gammalt bråte, så att det brinner upp, och vi fylls med ny kraft och härlighet. Han vill tända oss med en eld som gör oss till brinnande, levande och fungerande kristna.
Vi har läst om skördetiden. Tidsbestämda operationer som sätts in i sitt rätta, nödvändiga sammanhang. Det är inte tillfälligheter som avgör, utan skeendet är lagbundet. I Matteus 25 fortsätter Jesus undervisningen: Då skall det vara … Den liknelse som följer, går inte skilja ifrån sin bakgrund och sitt sammanhang. Man måste avläsa förhållandet bland de tio brudtärnorna utifrån Herrens tjänare, som hade i uppgift att ge Guds folk mat i rätt tid, men istället började slå sina medtjänare och söka sitt eget.
Tjänaren var kluven, med delad håg. Han tjänade sig själv och egna syften, och samtidigt försökte han tjäna Herren. Då hans herre kom, sade han: Hugg honom i stycken. Hans kluvenhet blev uppenbar. Och han delades i lika många beståndsdelar, som han var splittrad i sitt väsen. Då skall det vara …  Tio gingo ut. Det handlar om hela kristenheten.

I varje generation har människor brutit upp. Alla som reser sig upp och går ut, har messiasförväntningar. Lutheraner, baptister – alla har sitt advent. Några har ett överflödsmått av andens liv. Andra har brist. Vad beror nivåskillnaderna på? Vi läser i Uppenbarelseboken om församlingen i Laodicea: Därför att du är ljum skall jag utspy dig ur min mun. Inte kall, inte heller varm. Att vara ljum innebär att ha vissa grader av energi, men inte tillräckligt. Det finns kristna, som har energi till att göra sådant som är typiskt för dem som vill följa Jesus. De har energi för vandringen, men de har inte kraft som räcker för att ryckas upp när Jesus kommer. Många är med i uttåget. De har olika kristusföreställningar. Somliga har baptisternas kristusbild, men har inte sett fullheten. Och eftersom de inte sett fullheten, har de inte känt sig uppfordrade att övervinna försumligheterna. Varför är man försumlig? Det beror på bristande energi. Den som inte har tillräckligt med energi, lägger ting åt sidan, som han menar inte är så viktiga. I varje fall inte för ögonblicket.
Kanske du inte har tillräckligt med energi. Du har tröttnat. Herrens tjänare var kluven, han gav dig en del – men inte helheten. Kristusbilden är stympad, beskuren, begränsad. Den uppfordrar dig inte att vara ivrig att undfå de andliga gåvorna. Faren efter helgelse, ty utan helgelse kan ingen se Herren. Varen ivriga att undfå …”Var finns ivern? En bristande iver markerar för lite energi. Man är inte medveten om detta, och därför nöjer man sig med ett halvdant liv.
Även om man klarar av vandringen tillsammans med övriga kristna, så är man inte redo vid uppryckelsen. Vad är det som fordras för att bli uppryckt? Den ande som bor i oss skall förvandla vår förnedringskropp och ikläda oss härlighetskroppen. Vi har Kristusideal, vi har gemenskap. Vi följer med, har vårt advent och predikar att konungen kommer. Var och en väntar på konungen, på sitt sätt. Man är i rörelse med olika aktiviteter: Arbete, mission. Men energin räcker inte till för uppryckelsen. Man har inte känt det angeläget och nödvändigt med ivern. Faren efter! Söken av hela hjärtat! Så prioriterar man på fel sätt, och tänker: Bara jag är med i verksamheten och gör si eller så, blir jag en god kristen. Så förstår man inte att det som är nödvändigast är att ha överflödslivet.
Vad är kännetecknande för överflödslivet? Säger jag att det är tillbedjan, så kan vi göra tillbedjan till en slags formel. Säger jag att det är tacksägelsen, så gör vi tacksägelsen till en formel. Det finns ingen möjlighet att säga vad som är speciellt kännetecknande för överflödslivet, för det som rör detta liv är inte sådant som syns i gemenskapen, men det som visar sig i uppenbarelsen.
När ropet ljöd: Se brudgummen kommer; då visade det sig att hälften saknade olja. Det var i mognaden man såg skillnaden mellan det äkta och det oäkta. Inte i början, inte i tillväxtprocessen, men vid skördetiden. Så är det också här. Frågan är: Har vi liv? Inte till att klara av mötesverksamheten. Inte för att vara med i offerinsatsen för själavinnande, men har vi liv och energi för uppryckelsen? Söker vi liv för att bli själavinnare? Om vi, liksom Paulus, sträcker oss framåt för att nå fram till uppståndelsen ifrån de döda, då kommer själavinnandet som en naturlig följd. Genom det korta perspektivet, närheten till Jesus Kristus, tvingas vittnesbördet fram. Om Jesus är levande för oss, om hans tillkommelse är verklig, då är det inte svårt att vittna om Honom. Då är det inte svårt att vara med i mötena, vittna och tjäna. Då känner man: Herre, jag måste vara med!

De tre liknelserna vi tidigare studerat handlar om det organiska livet och naturens lagar. I denna fjärde, handlar det om tio jungfrur som tog sina lampor – rörelse, aktivitet, vandring. De prioriterade rätta uppgifter på ett riktigt sätt. Medvetandet om att Jesus kommer, hjälper oss att leva i detta tillstånd av uppbrott, hemfärd. I varje situation måste vi pröva oss om vi är redo att möta honom, och se till att vi har livsöverflödet. Hur är din livsstil och din gudstjänst, med avseende på ljus, värme, energi? Har du kraft för uppryckelse och hemfärd? Då har du också kraft för vittnesbörd och tjänst. Där ligger hemligheten!

Sanning eller LÖGN? Ont eller gott? Rätt eller fel? Ja eller Nej? /Bara Jesus har sanningen

009/Maria

 

Sanningar är bra att lära sig för då gör man rätt. OM man inte vet vad sanning är får man svårt att klara sig och kommer in i felaktigt liv och leverne med olyckliga dagar.

OM man får lära sig vad sanning är så går man rätt och håller på SANNINGEN i allt. Men vet du: Problemet idag är att vi lever i en TVÄRTOM-värld. Jo det är sant. Det är en av alla sanningar man får lära sig av JESUS.

Vi lever i en värld  där det goda är ont och det onda gott. Förstår du?  De flesta människor förstår inte vad vi är inne i och i vilket ruttet samhälle vi lever i.

Vet du vad Jesus säger? Han säger:  

Joh 14:6

Jesus svarade honom: »Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.

DET bibelordet är VERKLIGEN en SANNING! Ja, det Jesus säger är sant, fast man inte vill tro det! Här kommer fler:

Ps 15:2
Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat,

Ps 25:5
Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. På dig hoppas jag alltid.

Ps 25:10
Alla Herrens vägar är nåd och sanning för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.

Ps 26:3
Ty din nåd är inför mina ögon, jag vandrar i din sanning.

Ps 40:11
Din rättfärdighet döljer jag inte i mitt hjärta, om din trofasthet och din frälsning talar jag. Jag tiger inte om din nåd
och din sanning för den stora församlingen.

Ps 40:12
Du, Herre , må ej ta din barmhärtighet ifrån mig, må din nåd och din sanning alltid bevara mig.

Ps 43:3
Sänd ditt ljus och din sanning. Må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg, till dina boningar,

Ps 45:5
Ha framgång i din härlighet och drag ut till försvar för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet. Din högra hand skall lära dig underbara gärningar.

Ps 51:8
Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.

*

Krigen fortsätter och politikerna fortsätter att ljuga och är korrupta. Den ENDE som talar sanning är JESUS KRISTUS.

Ta vara på chansen att bli frälst och räddad för evigheten. Jesus är verkligen vägen som leder till Gud. Att säga sig vara en kristen betyder att man då skall lyda och ära Jesus och gå den vägen HAN vill. Det är Missionsbefallningen, att gå ut och berätta sanningen.

16

Matteus evangelium 10:16-33

Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.

17

Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;

18

och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna.

19

Men när man drager eder inför rätta, gören eder då icke bekymmer för huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall bliva eder givet i den stunden.

20

Det är icke I som skolen tala, utan det är eder Faders Ande som skall tala i eder.

21

Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem.

22

Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. —

23

När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan; och om de också där förfölja eder, så flyn till ännu en annan. Ty sannerligen säger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom alla Israels städer, förrän Människosonen kommer.

24

Lärjungen är icke förmer än sin mästare, ej heller är tjänaren förmer än sin herre.

25

Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare, och tjänaren, om det går honom såsom hans herre. Om de hava kallat husbonden för Beelsebul, huru mycket mer skola de icke så kalla hans husfolk!

26

Frukten alltså icke för dem; ty intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.

27

Vad jag säger eder i mörkret, det skolen säga i ljuset, och vad I hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken.

28

Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna. —

29

Säljas icke två sparvar för en skärv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja.

30

Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade.

31

Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.

32

Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen.

33

Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen.

Att leva för Jesus, att dö för Jesus, hur många är villiga till det? Att dö för sin tro?  Troligen inte så många tar sin tro på mer än allvar. Det tunnas ut i leden och många övergår till religiositet eller en annan trosinriktning, t ex att bli muslim eller buddhist eller annat: Där INTE SANNINGEN FINNS. SE Joh 14:6 här ovan.

NamnlösMaria2

Var på vakt mot girigheten / Länk till predikan

Maria

Maria

******

När vi läser Uppenbarelseboken så förstår vi snart hur det ska bli och hur det faktiskt är i världen. Genom hela Bibeln så har Gud varnat människan för att göra och säga viss saker och han talar om hur han vill att vi ska vara mot andra och hur sluttiderna blir.

Det är inte lätt att leva som en troende frälst kristen i denna  världen och den miljö man lever i. Människor tror att man ju ska vara “perfekt” eller något ditåt, men det är ju fel tanke, för det blir inte den troende förrän den kommer till himmelen.

Det är inte lätt att framföra sin tro och missionera, för alla ser inte på det med blida ögon. Vi ser terror och bomber och våldsdåd varje dag, men snälla, kan man inte begripa att det var INTE så Gud hade tänkt att det skulle vara.

Några hållpunkter/direktiv för människor är bl a följande:

*Sätt alltid människor först. Låt saker och aktiviteter  komma i andra hand.

*Var ödmjuk i och för dina egna uppgifter, särskilt där du lyckas bra.

*Kom ihåg att aldrig kompromissa med Guds ord och Guds vilja.

*Låt aldrig en medmänniska komma i kläm för pengars skull.

*Gör det som är rätt, vad det än kostar.

*Engagera dig bara i sådant som resulterar i sådant som resulterar i bestående ting och gagnar andra, och undvik allt som bara är till för att tillfredsställa världsliga begär.

Tycker du att det stämmer att man följer dessa punkter i samhället?  jag tycker inte det.

Uppenbarelseboken 18 handlar om Babylons fall och om hur människor sitter fast i ett system som kommer att rämna och människor förlora allt.  Nyss hörde jag om närodlad politik på nyheterna…vad är närodlad politik, oj vad de kämpar med sina opinionssiffror….och kriget i SYRIEN fortsätter!

Världens dom kommer, var så säker på det, och följ därför Guds ord och hans riktlinjer!

http://sermons.worldchallenge.org/en/node/25994   Facing down the devil´s lies  Read the sermon! om att se på Gud och inte på satan och hans tricks.

 

 

 

 

 

År 2014, och…. /Tack till er/ Lär känna Jesus! /Predikan:Korset och helgelsen

 

Eila 013

Maria

 

Ett Nytt år kommer..de kallar det 2014.

Ett nytt år kommer och det är 365 dagar, men bara GUD vet vilka som får leva dessa dagar.
Ett nytt år som bör användas till att tjäna HERREN.
Ett nytt år då både välsignelser och bedrövelser kommer att finnas hos människor.
Ett nytt år, 365 dagar att ta reda på vem GUD är?
Detta året kan du få bli en frälst troende och vara Jesu efterföljare.
Lev för och med Jesus Kristus, Frälsaren!
Lär känna Jesus och ta emot hans kärlek till DIG. Det kommer en dag då det är för sent att välja Jesus eller ej.

Fyrverkeripjäserna som kommer att användas vid 24-slaget kommer att både skada och förgifta en och annan person.
Visste du att de vackra och dyra pjäserna innehåller följande ämnen:

Bly
Aluminium
Barium
Cesium
Kadmium
Kobolt
Koppar
Krom
Litium
Mangan
Molybden
Nicke
Strontium
Titan
Vanadin
samt ARSENIK.

::::::

Tack alla ni som besökt denna min hemsida under 2013, och tack för mailkontakter och böner m m. Jag hoppas ni återkommer under 2014. Pga sjukdomar är det lite väntetid på artiklarna emellanåt. Välkommen tillbaka hit! Gott Nytt välsignat år 2014 till er alla.

 

ljus eila

Maria

 

::::::

Här kommer en predikan som jag tycker om och som jag ber er läsa:

Bibelstudium:  Gertrud Johansson    /Korsets väg och helgelse

Jag utgår från Johannes, kapitel 17, där Jesus beder.

-Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (v. 17)

Jag tror att den versen är en nyckel för oss om vi vill veta vad helgelse handlar om. Tidigare ber han:

– Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig. (v. 8)

Jesus hade gett dem sitt ord och de hade tagit emot det. De hade blivit födda på nytt genom sanningens ord och nu hade de börjat ett nytt liv, och Jesus ber: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.”
Det är väldigt viktigt att frälsningen i våra liv får en fortsättning. I första Petrus brevs första kapitel läser vi om lärjungarna att de är:

– utvalda enligt Guds, Faderns, försyn, i helgelse i Anden, till lydnad och till bestänkelse med Jesu Kristi blod. (1 Petr 1:2)

De var födda på nytt genom Guds Ord. Det ser vi där aposteln skriver:

– Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som förbliver. (1 Petr 1:23)

De var utvalda i helgelse i Anden till lydnad och till bestänkelse med Jesu Kristi blod. De här elementen måste finnas med. Helgelse i Anden, för Guds Ord kan vi bara ta emot och förstå genom den helige Ande. Och så handlar det om lydnad för Guds Ord. Idag är det svårt att tala om lydnad, för människan vill inte lyda någon. Man vill vara fri och självständig. Men lyda Guds ord kan vi göra när vi kommit till honom för att vi älskar honom. Vi förstår att hans ord är gott, och då vill vi lyda hans ord.

– Då ni nu har kommit till lydnad, så följ inte de begärelser som ni förut, under er okunnighets tid, levde i, utan bliv heliga i all er vandel, såsom han som har kallat er är helig. (1 Petr 1:14-15)

och vidare säger Petrus:

– Rena era själar, i lydnad för sanningen (v. 22)

Men handlar inte reningen om Jesu blod? Jo, det gör det. Jesu blod renar oss från all synd. Vi kan vandra i ljuset och ständigt ha denna rening från synden i hans blod. Men här handlar det om en annan slags rening. Vi ska rena våra tankar, vårt sinne ifrån världens tänkesätt som vi alla har påverkats av Men om vi mättar oss med Guds Ord , då renas vårt tänkesätt i enlighet med Guds Ord. Det är ett reningsbad för oss som det står i Efesierbrevet:

-..såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. (Ef 5:25-27

Paulus och Petrus och de övriga som har skrivit i Guds Ord har gett många förmaningar. Må vi ta till oss dem. Paulus säger i första brevet till Timoteus:

– Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro. (1 Tim 1:5)

Det handlar om att vi ska helgas och att vi verkligen tror på Guds Ord. Allt vad Gud ger är gott. Det är till vårt bästa, till vår fostran. I andra brevet till Timoteus läser vi:

– Du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus. All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk. (2 Tim 3:15-17)

Det är vad Gud vill med oss. Han har gett oss skriften för att vi genom den ska kunna växa upp till frälsning, till honom som är huvudet, Kristus.
Vi behöver inte tro att inte alla kommer dit fram. Det gör vi när vi mättar oss med hans Ord varje dag.
Det är meningen att Guds vilja genom oss ska ske, att människorna alltmer ska kunna se Jesus synliggjord i oss. Vi renas genom Ordet. Vi kan likna Guds Ord vid det manna Guds folk fick för att avgiftas från det de åt i Egypten. Egypten är en bild på världen. Världen har sitt tänkesätt och utvecklas alltmer till att bli gudsfientlig på alla områden. Idag, mer än någonsin, är det väldigt viktigt att vi isolerar oss ifrån alla strömningar i världen och i tiden, och håller oss till det levande gudsordet, så att vi alltmer likbildas med Jesus och inte liknar världen.
I Guds ord står om svåra tider som ska komma. I första Timoteusbrevet står om människor som vänder sig ifrån sanningen. Det är fruktansvärda bilder som ställs fram för oss i dessa brev:

-…människorna ska då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de ska älska vällust mer än Gud, de ska ha ett sken av gudsfruktan, men ska icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana. (2 Tim 3:2-5)

Vad är det som är dess kraft? Det är korsets kraft man inte vill veta av, den kraft som betyder död för den gamla människan. Också bland många kristna har man ett sken av gudsfruktan, men vill inte veta av dess kraft. Det finns många som är motspänstiga, som avfaller ifrån tron. Världens rike är ett rike som vill inta alla; särskilt de kristna. Det vill förmå dem att förneka Guds Ord när det är skarpt och säger ifrån. Guds ord är för oss ljuvlighet, näring och styrka. Men Guds Ord är också skarpt så att det åtskiljer det mänskliga från det som inte är från Gud. Men världen vill hela tiden sammanblanda. Man vill helst få de kristna på sin sida, så att man slipper känna sig avslöjad och dömd. Det handlar om tankebyggnader som uppreser sig mot Guds Ord.

– Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet. Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen. Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad. (2 Kor 10:3-6)

Här kommer åter detta med lydnad in. Vi ska vandra i lydnad för sanningen så att vi kan bryta ned dessa tankebyggnader. Den församling och den människa som Guds Ord får forma är en mäktig motströmning mot allt det som finns i världen.
Alla som är i Guds rike representerar en helt annan sorts makt än den världen har. En tjänande makt där man går ner i ödmjukhet, inunder, som Jesus gjorde:

– Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn … (Fil 2:5-11)

Tänk att han gick ner så djupt! Och genom detta vann han en sådan seger och blev så upphöjd av Gud. Det är den principen som finns i Guds rike.
Och i nästa vers läser vi:

– Därför, mina älskade, såsom ni alltid förut har varit lydiga, så må ni också nu med fruktan och bävan arbeta på er frälsning, och det icke allenast såsom ni gjorde, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. (v. 12)

Men vad är det här? Ska vi arbeta på vår frälsning? Det är väl inte fråga om laggärningar att bli frälst? Nej, det är det inte. Men Guds Ord är så viktigt så att vi vill inte komma utanför det. Vi vill vara där, i Guds Ord, och i den principen som gäller i Guds rike. Därför handlar det om fruktan och bävan för att komma fel, inte för att vi tror att vi genom gärningar kan förbättra vår frälsning. Det handlar om att helga sig i sanningen. Sedan läser vi:

– Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gör allt utan att knorra och tveka, så att ni blir otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland ”ett vrångt och avogt släkte”, inom vilket ni lyser såsom himlaljus i världen, i det att ni håller fast vid livets ord. (v. 13-15)

Tänk att vi kan göra detta! Längtar inte också du efter det? Jag längtar så efter att det får ske, att vi kan lysa som himlaljus i världen, att vi kan vara en annan slags människor. Så människorna förnimmer något himmelskt; någonting rent, något som inte är från oss, men ifrån Honom som har gett oss sitt ord. Det står ju så här:

– Såsom ni nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandra i honom och var rotade i honom och låt eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning ni har fått, och överflöda i tacksägelse. (Kol 2:6-7)

Hur gick det till när vi tog emot Honom? Jo, vi hörde hans ord, och så fick det sjunka in i vårt hjärta och vi gjorde som han sa. Vi bad honom komma in, och så bekände vi med vår mun att nu har jag tagit emot Jesus, och han är min Herre. Så gick det till när vi tog emot honom. Hur ska vi då fortsätta?
”Vandra i honom”. Vi ska fortsätta göra på samma sätt. När vi hör hans ord, hans röst och förstår genom den helige Ande vad Gud vill att vi ska göra, då ska vi göra det. Och då händer något i oss. Precis som det gjorde när vi tog emot hans frälsning första gången. En guds människa växer till när vi fortsätter att ta emot Ordet såsom han ger det till oss genom den helige Ande. Människorna i vår omgivning upplever det. De känner att här är något himmelskt. Något rent, något annorlunda växer fram, en människa som inte är som de andra.

Jag ser en princip i Guds Ord. Det handlar om underordnandets princip i Guds församling. Det här är något som världens människor tycker är väldigt gammaldags och omodernt. Man ska aldrig underordna sig; man ska vara självständig och hävda sig själv i världen. Inte bry sig om andra, utan gå sin egen väg. Det växer fram en väldigt hård människotyp i världen. Vi ser kärlekslöshet, själviskhet och allt detta vi nyss läste i andra Timotierbrevet. Men i Efesierbrevet läser vi nu:

– Underordnen eder varandra i Kristi fruktan. (Ef 5:21)

Det handlar inte bara om några – det handlar om alla. I Guds församling är de andra så viktiga för mig, och har alla något att ge. Ingen ska vara högre än de andra, vi tjänar alla varandra. När det handlar om underordnandets princip, så handlar det aldrig om motsatsen – härskandets princip över de andra. Nej, vi lyfter och hjälper varandra i vår gemenskap, så att ingen blir förtryckt, nedtryckt och bortglömd. Detta sker genom att vi underordnar oss varandra i Kristi fruktan. Vi är varandras lemmar, varandra till tjänst, och allas uppgifter och gåvor, även om de är olika, behöver komma till sin rätt. Vi läser fortsättningen:

– Ni hustrur, underordna er edra män, såsom ni underordnar er Herren. (Ef 5:22)

Det här ordet står inte bara i Efesierbrevet, utan också i Kolosserbrevet, i Titus brev och i första Petrus brev. Så det måste ju vara något väldigt viktigt som kommer fram här. Men att komma år 2013 och prata om att hustrun ska underordna sig sin man! Är jag inte nu fruktansvärt omodern! Det där var väl skrivet för den tiden? Nej, jag tror att här finns en stor hemlighet. Det står ju så här längre fram i kapitlet:

– Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen. (v. 32)

Att underordna sig sin man handlar inte om att mannen ska härska. Vi tänker lätt så. I världens sätt att tänka, så innebär en sådan maning att då ska mannen härska. Men det står inte så någonstans. Han ska råda, och det är något helt annat. Och hustrun bör välja att underordna sig sin man som ska råda. Såsom Kristus utgav sig för sin församling till att rena henne och helga henne, som vi läste, så ska mannen utge sig för och älska sin hustru, för att detta ska bli en illustration och en bild för Kristus och församlingen. Tänk vad Jesus har gjort för församlingen! Vi underordnar oss Kristus. Han tar det yttersta ansvaret med sin tjänande makt. Men han tvingar inte någon till något. Det står också att barnen ska underordna sig sina föräldrar. De är de små och värnlösa och behöver de andras skydd. Hustrun ska underordna sig sin man och allesammans ska underordna sig Kristus. Det är en fantastisk bild, om man ser det som en cirkel. Barnen är längst in, sedan hustrun, mannen och Kristus. Ibland står man ovanför och tar ansvar, ibland befinner man sig under för att lyfta upp, ibland sida vid sida för att hjälpas åt. Mannen och hustrun är en enhet som tillsammans ska tjäna Gud. Mannen hjälper sin hustru att komma i tjänst, han behöver hennes hjälp, men så tar han sitt ansvar och råder, och möter kanske de stötar som kommer i striden. Kvinnan har en större känslighet och behöver detta beskydd. Det är en förmån. Det handlar inte om att kvinnan inte får lov att fungera i sin tjänst eller ta beslut. Inte könshierarki, som vi så gärna tänker det. Med ett rätt, harmoniskt förhållande, illustrerar mannen och kvinnan Kristus och församlingen. Det är en stor hemlighet i detta. Vi kan visa på något annat än världen gör. Det här med genus är ju så aktuellt. Man tror att man ska utplåna skillnaderna mellan könen och på något sätt bortsopa den ordning som Gud har satt i sitt ord och sin skapelse. Vi vill istället visa på att det är riktigt, sant och rätt vad Gud har gjort. Till man och kvinna skapade han dem för att de två tillsammans skulle kunna tjäna honom. De kvinnor som inte har någon man är också i Guds församling beskyddade och får hjälp av församlingens bröder. Det står att Gud är de faderlösas fader och änkors beskyddare. För alla finns vad vi behöver i Guds rike. Detta med att underordna sig är ett skydd för oss. Vi behöver varandra.
Det finns en underordnandets princip på många plan. Även gentemot överheten ska man underordna sig. När man läser i Guds Ord framstår en människa som är foglig, mild, kärleksfull; en underbar kristusgestalt framstår när vi gör enligt hans Ord. Vi ska underordna oss all mänsklig ordning för Herrens skull. Han har insatt överheten och vi har ingen rätt att vara olydiga mot den. Men det finns dock tillfällen då vi är tvungna att gå emot överheten. När överheten kräver något som går emot Guds Ord, då måste vi lyda Gud mer än människor.
Vi läste i Timotierbreven de förmaningar som fördes fram, och att aposteln ville förmana för att:

– du skall veta huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste. (1 Tim 3:15)

Han säger att han vill att vi bör veta hur man bör förhålla sig till allt möjligt, till varandra, mellan man och kvinna, till överheten och till världen. I Johannes första brev står att vi ska inte älska världen.

– Älska inte världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen. (1 Joh 2:15-17)

Det handlar inte om att Jesus vill ta bort ifrån oss något, utan han vill att vi inte ska ägna vår kärlek åt det som ska förgås utan till det bestående, till det eviga riket. Vi kan inte ha både – och. Vi tillhör Guds rike, och då kan vi inte älska världen. Vi kan inte älska världen på grund av antikrists ande som opererar ibland människorna och som är mot Gud och mot all Guds ordning. Den är inte vän till Gud.
Vi ska titta i Jakobs brev. Han skriver till sådana som inte hade varit vakna över detta.

– I trolösa avfällingar, vet ni då inte att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han blir alltså Guds ovän.

– Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: ”Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss”? Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: ”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.” (Jak.4: 4-6)

Tänk att han ger nåd till den som i ödmjukhet kommer till honom. Hans ande är svartsjuk. Den vill inte dela rum med något annat. Det går inte. Det är som eld och vatten. Här handlar det om antingen – eller.
Jesus är en hörnsten, och stenens egenskaper är ju att inte ändra sig av yttre påverkan. Han är omutlig och fast. Guds Ord är skarpare än något tveeggat svärd och det åtskiljer ande och själ, märg och ben. Jag är tacksam för att Guds ord är sådant, och att Jesus är sådan. Han är densamme i går, idag så ock till evig tid. Det finns ingenting som är anpassningsbart här. I Romarbrevet står det ”anpassa er inte efter denna tidsålders väsende”. Vad är det som är efter den här tidsålderns väsende? Tänk efter, hur uppträder och framstår världens människa? Se till att du inte anpassar dig. Våga bli annorlunda. Ta inte emot allt vad världen erbjuder dig! Låt Guds ord forma dig, även om du blir annorlunda mot alla andra. Det är ju något annat som ska framträda i oss, och då ska vi väl inte bli lik alla andra? Vi ska fortfara att rena oss, som det står i Uppenbarelsebokens sista kapitel:

– Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig. (Upp 22:11) Continue reading

Det profetiska ordet får sin uppfyllelse i Jesus Kristus! /Predikan E Johansson

 

Vi har fått se hur det profetiska ordet har verkat i historien, hur evangelium har gripit in och förvandlat människor. Men det profetiska ordet, som vi är mitt inne i, kommer också att nå sin fullbordan. Jesus kom, men han kommer också igen.

Predikan av Emanuel Johansson

Gamla testamentets profeter var sysselsatta med att studera och rannsaka skrifterna, de bad och tänkte på vilken tid det var som Kristi ande hänvisade till när han talade om Kristus. De fick se Jesus; hur Gud steg ner och verkställde denna plan för din och min frälsning. Det profetiska ordet handlar i huvudsak om Jesus och har i mångt och mycket gått i uppfyllelse genom att Han kom.

– Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. (Heb 1:1-2)

Den sista tiden är här därför att Jesus har kommit, och idag finns detta erbjudande att vi får komma inom hörhåll för Honom själv. I den sista tiden har han talat till oss genom sin son Jesus Kristus.
Vi går vidare till ett uttryck som vi hittar i 1 Petrus brev 1:10,11:

-Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa.

Vad var det för härlighet som skulle följa? Vi kan läsa svaret i Kolosserbrevet 1:27-29:

– För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet – Kristus i er, härlighetens hopp. Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus.

Det finns en härlighet som skulle följa Kristi lidanden, hans försoningsverk, hans fullbordade frälsningsverk, hans död och uppståndelse, och det är frukten av detta lidande som vi läser om här: ”Kristus i er, härlighetens hopp.”  Vi läser också om Jesu kropp som är församlingen och om frälsningen som kommer hedningarna till del. Det sker en förmering och kommer en frukt av det som Jesus gjorde. Av detta förstår vi att vi är mitt i det profetiska ordets uppfyllelse. Vi har fått se hur det profetiska ordet har verkat i historien, hur evangelium har gripit in och förvandlat människor. Men det profetiska ordet, som vi är mitt inne i, kommer också att nå sin fullbordan.

Han som kom, han kommer. Jesus kom, men han kommer också igen, och vi förstår att det är nära nu. Jesus kommer snart! Snart ska han föra de sina in i härlighet tillsammans med sig. Det var detta som bodde i Guds hjärta, som han längtade efter, att få bärga frukten av sitt verk. Han ville att hans liv skulle flöda ut och förmeras. Det finns oerhört mycket om det här i skriften. Vi läste tidigare om tecknen, att tiden är kort och att Jesus kommer snart och om just detta finns det mycket av i Jesu eskatologiska tal nedtecknat i evangelierna.
Att Jesus kommer handlar egentligen om en person och om vårt förhållande till honom. Jesus Kristus och vårt förhållande till hans tillkommelse är detsamma som vårt förhållande till honom själv. Att älska Jesus är att vänta honom. Att längta, att få vara nära honom – det är att vänta Jesus. ”Honom älsken i, utan att hava sett honom”. Vi kan också läsa  om att vårt hopp ska bytas i åskådning. Det som vi här kanske bara anar ska vi en dag få se. Ansikte mot ansikte ska vi möta honom, och för församlingen, för den som har sagt ja till Jesus, så innebär hans tillkommelse ett snabbt, snart, förenande med honom själv. Vi ska för alltid få vara tillsammans med Jesus.
Om du har fått möta honom och fått uppleva hans kraft i ditt liv, om du har fått uppleva att han har räddat dig från mörkrets välde och fört dig in i sitt eget rike, då blir det naturligt att längta efter att få vara tillsammans med honom, att få vara nära honom. Budskapet om Jesu tillkommelse blir ett hoppets, ett tröstens, ett uppmuntrandets och ett uppfordrandets budskap.

– Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. (Kol 1:13-14)

Har du fått uppleva det? Har du fått erfara det i ditt eget liv? Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. Det handlar egentligen bara om två saker här i världen – mörker och ljus. Vi ser av versen efter att mörkret som vi upplevde, som vi levde i, det var vår synd och vår skuld inför Gud. Vi behöver inte titta långt bort förrän vi ser konsekvenserna av detta mörker runt omkring oss. Vi ser orättfärdighet, orättvisa, ondska och lidande, och det här är ett resultat av det mörker som finns i människans hjärta. Men så finns denna möjlighet, denna väg ut ur mörkret, som Jesus själv har öppnat –  vi kan föras från mörker till ljus. Han som sade:”Varde ljus”, han kan låta ljus gå upp i ditt och mitt hjärta. I Kolosserbrevet 2:13-15 kan vi läsa om skuldbrevet:

– Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.

Jesus vann seger över mörkrets makter, över synden och dödens makt! Denna seger kan bli din om du säger ja till Jesus! Det finns ett ord som jag tycker vi ska ta fasta på, i kapitel 2 och vers 6: Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom.
Kommer du ihåg när du upplevde att de tunga bördorna föll av? När du sa ja till Jesus, och detta innebar en förvandling i ditt liv? Jag tror att vi alla har upplevt en speciell tid av glädje, en tid då det här var så oerhört levande. Tänk att jag fick gemenskap med Gud! Tänk att jag fick komma till Jesus, att jag fick säga ja och släppa in honom i mitt liv!
Vi har också hört om den första kärleken till Jesus, och här står det att Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom. Det här är ett erbjudande att leva kvar i detta barnaskap, i detta fräscha förhållande till Jesus Kristus själv. Det är den vägen som är framkomlig, som vi kan nå hem på och som vi i Kristus kan stå fram som fullkomliga.

Aposteln varnar också här i några verser för olika saker som kan komma i vägen och som kan störa detta nära förhållande till Jesus. I vers 8 i samma kapitel står det:

-Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.

Mannen som varit blind från
födseln fick sin syn.

Det finns alltså saker som vill beröva dig frälsningsglädjen och som vill sätta sig i vägen för din nära gemenskap med Jesus. Det står om bedräglig filosofi byggd på mänskliga traditioner och stadgar, och inte på Kristus. Det här skriver aposteln för att varna och det finns anledning för oss att läsa det flera gånger och ta till oss av varningarna. Lite längre fram, i vers 16, står det:

– Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus. Låt er inte fråndömas segerkransen av någon som ger sig hän åt ‘ödmjukhet’ och går upp i syner av änglarnas tillbedjan och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne och inte håller sig till honom som är huvudet,

I vers 23 står det vidare:

-Detta uppfattas visserligen som ‘vishet’, med sin självvalda gudstjänst, sin ‘ödmjukhet’ och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.

Vad är detta för något? Det är alltså inte tillräckligt med det som man har fått ifrån början, denna gemenskap med Jesus själv. Det här presenteras som en vishet som ska läggas ovanpå. Men vad leder det till? Det för bort ifrån Kristus själv. Mänskliga traditioner och stadgar, bedräglig filosofi, som vi kan se mycket av i vår tid,  Men vi måste hitta tillbaka till källan, tillbaka till Jesus själv.

Vi ska läsa om ett par händelser i evangelierna som vi kan använda som illustrationer för att förstå de här sakerna klarare.
I Johannes evangelium kapitel 9 står det om en man som är född blind, men som får ett möte med Jesus som innebär en total förvandling i hans liv. Han får möta Jesus som griper in och helar honom. Han som var blind ifrån födseln får nu sin syn. De religiösa ledarna på den här tiden tog anstöt av detta och kallar på honom för att samtala med honom.
I vers 24 läser vi:

– De kallade för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare.” Han svarade:”Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser.” De frågade honom:”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” Han svarade:”Jag har redan sagt er det, men ni har inte hört på. Varför vill ni höra det en gång till? Kanske ni också vill bli hans lärjungar?” De hånade honom och sade:”Det är du som är hans lärjunge, vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men vari från den här mannen kommer, det vet vi inte.” Han svarade:”Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den mannen inte vore från Gud, kunde han ingenting göra.” De svarade:”Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!” Och de drev bort honom.

Här ser vi en olärd man som har varit blind ända från födseln, och som nu får detta underbara möte med Jesus som innebär en total förvandling i hans liv. Han kan inte annat än att vittna om detta, ”Ett vet jag, att jag som var blind, nu ser.” Vi ser hur han kommer till den här religiösa eliten som vet allt om hur det ska vara, som sitter inne med de äldstes stadgar och mänskliga traditioner som man håller så högt. Dessa kommer i diskussion med mannen som har fått möta Jesus, och vi ser att det här enkla vittnesbördet slår hål på all denna vishet och på all denna kunskap som man satt inne med. Man förmådde ingenting emot den här olärde mannen. Han hade gjort en erfarenhet tillsammans med Jesus och ingen kunde ta ifrån honom det han hade fått uppleva.

Det finns någonting som vittnar om det mörker som finns i varje människas hjärta.
Men det finns också ett svar – evangelium om Jesus Kristus!
Här faller alla mänskliga traditioner, filosofier och vishetsläror.
De faller, därför att de inte har svaret på människans verkliga behov.

Jag har funderat på hur vi i vår tid ska kunna bli bevarade, hur ska vi kunna stå fast vid det enkla och gamla evangeliet när det finns så mycket så kallad vishet och mänskliga traditioner som vill komma in och ta plats. Visst kan man på ett objektivt sätt, genom historisk kunskap och så vidare försvara Guds ord och evangelium, men jag tror inte att det är där som hemligheten ligger. Den här mannen som kom till Jesus hade ett skriande behov, han var blind och var i behov av att få sin syn. Det är där evangelium är så suveränt! Hos varje människa, hos varje individ, finns det ett behov. Varje människa bär med sig i sitt hjärta att det är någonting som inte står rätt till. Kanske man inte kan definiera det, men det finns ett Gudsbehov hos människan, någonting som säger att det är en gemenskap med Gud som är bruten. Det finns någonting som vittnar om det mörker som finns i den här världen, som är mörkrets välde och som också finns i varje människas hjärta.
Det skulle vara hemskt om det stannade vid detta behov, men det finns också ett svar på det – evangelium om Jesus Kristus! Det finns en genom vilken vi kan få komma ut ur mörkrets välde och komma in i hans älskade sons rike. Det finns en som kan upprätta gemenskapen med Gud själv, och det är Jesus Kristus. Här faller alla mänskliga traditioner, filosofier och vishetsläror. De faller, därför att de inte har svaret på människans verkliga behov.
Vi ska nu läsa om nästa händelse i Lukas evangelium 23:55 – 24:8:

– De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.. På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade:”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord.

Han är inte här, han har uppstått, halleluja! Jesus lever! De här kvinnorna hade varit med Jesus och de visste att det var något speciellt med honom. De hade följt honom, tagit starka intryck av honom och nu var de naturligtvis uppfyllda av en saknad, en osäkerhet och en ovisshet. Vad ska vi göra nu när Jesus har dött, nu när han har lagts i graven? Så funderar man och kommer på att det ju finns vissa traditioner och stadgar som man kanske skulle kunna använda sig av för att visa sin respekt och vördnad för vad som har hänt. Man gick tillbaka till sina traditioner och gjorde iordning välluktande kryddor och oljor och var i stillhet under sabbaten, efter lagens bud. På morgonen gick man så till graven för att genom sina traditioner visa sin respekt. Men där får de detta underbara budskap! Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått! Jesus lever!
Det här ordet kom till mig speciellt en gång då jag var i Litauen och skulle vittna på en sammankomst. På plats fanns många religiösa. Jag hade också träffat en annan svensk i staden Klaipeda som var där med en hjälpsändning. Jag förklarade att jag var där som missionär som  evangeliserar, sprider traktater och vittnar om Jesus. Men det är väl fullständigt onödigt, sa då mannen till mig. Här går ju nästan alla i kyrkan, lokalerna är välfyllda på söndagarna, och om du går in i hemmen ser du olika bilder och statyer och liknande. Han tyckte att det var fullständigt onödigt att jag var där för att  missionera bland de här katolikerna.

Varför söker ni den levande bland de döda?
Han finns inte i de mänskliga traditionerna,
i de religiösa riterna eller i de höga kyrktornen.
Jesus lever, och han kan möta
den som kommer till honom.

Visst var det så att jag bland många människor där mötte en större respekt för Gud. Man möter inte den där hånfulla attityden som finns hos så många ateister, som förkastar allt vad Gud heter. Jag kommer ihåg att jag fick det här bibelordet som vi citerat. Man söker i traditioner, det här har ju prästen sagt och så här gör vi i vårt land för att respektera, för att ha något slags religiöst liv.
Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått! Han finns inte i de mänskliga traditionerna, i de religiösa riterna eller i de höga kyrktornen. Han finns inte heller i bilder och statyer. Han lever, och han kan möta den som kommer till honom med detta behov som traditionerna aldrig kan svara på. Då Jesus får flytta in kan detta tomrum fyllas av någonting levande – av honom själv. Det finns möjlighet att möta Jesus, och för detta behövs inte de mänskliga traditionerna. Den blinde mannen, som hade varit blind ända från sin födsel, tyckte det var märkligt att de här lärde inte visste vem Jesus var. Ni som har så mycket kunskap, hur kommer det sig att inte ni vet vem Jesus är? Jag har mött honom, och jag har upplevt att jag som var blind nu kan se!
I detta perpektiv tonar de religiösa skuggfrågorna bort.  Att det är rätta dagar som vi har våra möten på, att det är rätt mat som vi äter och så vidare.
I historien har det funnits många schismer. Till exempel om bilder ska vara i 2D eller i 3D. Den ene säger att en rätt bild måste vara 2D, medan den andre säger att vi måste ha tredimensionella ikoner som vi ska be inför.
Vi ser hur de mänskliga traditionerna och filosofierna byts mot varandra. och ändå är man långt från verkligheten som är Kristus själv. Det här påverkar egentligen allt, för det påverkar vårt liv och det  påverkar vårt sätt att närma oss ordet. Vad är det vi söker i ordet? Söker vi bränsle åt våra egna traditioner och filosofier, eller söker vi Jesus i ordet? Det finns en sång som vi brukar sjunga som lyder: Jag ser i ordet hans sköna bild. Att närma sig Ordet på rätt sätt handlar om att lära känna Jesus, att Han ska bli stor i mitt hjärta, i mitt liv. Det handlar om att Jesus ska bli stor i församlingen, inte om att vi med hjälp av olika saker ska hitta ett självvalt Gudsliv.
Vad var det vi började med, vad var det det handlade om när vi väntar Jesus? Det handlar om att älska honom, att älska hans tillkommelse och det handlar om att känna honom. Hur lär vi känna honom? Är det genom att använda hans namn för våra egna syften, eller att använda ordet på ett felaktigt sätt? Eller har vi fått möta honom och drivs av en längtan att få lära känna honom mer, att få uppleva mer av honom i vårt hjärta och i våra liv? Det är ett allvarligt ord som Jesus tar fram i sin bergspredikan när han säger:

– Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!  (Matt 7:22-23)

Man kan alltså använda namnet i fel syfte och man kan använda ordet med fel motiv. Men du – som ni har mottagit Jesus Kristus, så lev i Honom. Bevara den första kärleken till honom, den barnsliga relationen till honom, han som har frälst mig och som har fört mig från mörker till ljus. Jag vill lära känna honom, jag vill leva för honom och verka för honom.
Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är därovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är därovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud.

Sök det som är därovan! Och vad är det? Vi läste svaret i samma vers: Där Kristus sitter på Guds högra sida. Där Jesus är, där vill också jag vara! Det som är viktigt för Jesus, det blir viktigt för mig när jag lär känna honom. Då kan vår inriktning och vårt glädjeämne bli detsamma som det Jesus själv bär.

Vi läser i Kolosserbrevet 1:24-29:

– Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen. Dess tjänare har jag blivit i kraft av det uppdrag Gud har gett mig för er räkning, att överallt predika Guds ord, den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga. För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet – Kristus i er, härlighetens hopp. Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.

Vad har du för mål med ditt arbete och din kamp? Vad är det för lidande han kallar för ”Kristuslidande”, som aposteln talar om. Det står om Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa; det skulle komma en frukt. Tänk att du och jag kan bli en del i denna kamp som handlar om att få se själar vid korset, få se själar bärgas och att få se hans kropp ta gestalt. Det fanns ett lidande, men vi läser också om den oerhörda glädjen som fanns över att få se frukt av arbetet. Vi läste i Kol om Kristus i er, härlighetens hopp. Nu läser vi i Filipperbrevet 1:22,

– Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen.

Här handlar det om hans längtan att få vara med Kristus, att få förenas med honom, men samtidigt fanns det ett arbete som kunde bära frukt. I kapitel 4:1 läser vi:

– Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, ni mina älskade.

Vad är det för glädje och krona? Jo, det handlar om frukten av Kristi lidande, som också aposteln fick gå in i. 2 Kor. 1:14:

– Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag.

Vilken var apostelns kamp, och vad var hans glädjeämne för den här kampen? Det var att få se människor ta emot evangelium, att få se dem vid Golgata och att få se den härlighet som följde på Kristi lidande och att se Hans hemlighet, församlingen.  Kristus i er, vårt härlighetshopp. Var det inte detta som också var Jesu längtan och hans törst?
I Hebreerbrevet 2:10-13 läser vi

-Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning. Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt. Därför blygs han inte för att kalla dem bröder, då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. Han säger också: Jag skall förtrösta på honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.

Gud steg ner och gick hela vägen, lidandets väg, och han såg också frukten av den möda hans själ fick utstå. Se här är jag och barnen som Gud har gett mig. Vi ser att aposteln och de som kom efter gick in i detta lidande och i denna kamp för frukten av det fullbordade frälsningsverket. Där är du och jag med och kan sättas in i detta stora sammanhang, att få göra hans vilja här i tiden, att hans fullbordade verk ska få föra ytterligare någon in i gemenskapen med honom. Snart är den dag då vi ska föras fram tillsammans med honom i härlighet. I Kolosserbrevet 3:4 står det:

– När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.

Må vi ha rätt drivkraft och rätt mål för vår kamp och vår strävan. Må det vara en längtan att se frukt av det som Jesus har fullbordat, en längtan hos oss att se den blinde mannen få sin syn, att se människor som har detta behov, som lever i mörker och synd, komma in i hans älskade sons rike. Det är det som är meningen och målet för vår strävan och för vårt liv, att vi inte ska komma ensamma utan att vi ska få med oss en frukt. Det handlar om att gå igenom denna process, som Jesus talar om sig själv, men som också gäller för de som vill följa honom. Om inte vetekornet faller i jorden och dör så förblir det ett ensamt korn, men om det faller i jorden och dör så kommer det en frukt. Längtar du efter att få se själar vid korset? Att nå ut med budskapet? Längtar du efter att skaran ska bli fulltalig, att vi tillsammans ska få uppleva denna förening med Jesus själv?

/Emanuel Johansson/ Från Midnattsropet/

*

Foto Maria

Foto Maria

De flesta människor lever i mörker och synd, det är fruktansvärt att de inte vill se ljuset som är Jesus Kristus och människornas räddning. Människor är både blinda och döva för Herrens Ord och förnekar hans existens.

– Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. (Kol 1:13-14)

KOM TILL JESUS! innan det är för sent.

/Maria

Bild  Maria

Bild Maria

 

 

 

Avfälling? Lever du, men är död? Bli FRI /Frank Mangs, video

 

Foto Maria

Foto Maria

http://youtu.be/Tq6aiEwl9RI

Det finns en del ibland oss som har det namnet om sig att de är avfällingar, eller som tror att de är avfällingar, men som inte borde kalla sig det.
För att kunna vara avfälling så måste man en gång ha varit frälst mött Jesus och fått syndernas förlåtelse.
Det är en sak att bli religiös och en sak att bli född av den helige Ande och bli fri
/Frank Mangs

*

Hör denna predikan om Nöd och sorg och ångest, fall och avfall. Bli FRI.

/Maria