Psaltaren 119 Svenska 1917 (SV1917)

119 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

² Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

³ de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

⁴ Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

⁵ O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

⁶ Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

⁷ Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

⁸ Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

⁹ Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

¹⁰ Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

¹¹ Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

¹² Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

¹³ Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

¹⁴ Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

¹⁵ Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

¹⁶ Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

¹⁷ Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

¹⁸ Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

¹⁹ Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

²⁰ Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

²¹ Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

²² Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

²³ Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

²⁴ ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

²⁵ Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

²⁶ Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

²⁷ Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

²⁸ Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

²⁹ Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

³⁰ Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

³¹ Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

³² Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

³³ Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

³⁴ Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

³⁵ Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

³⁶ Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

³⁷ Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

³⁸ Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

³⁹ Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

⁴⁰ Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

⁴¹ Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

⁴² Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

⁴³ Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

⁴⁴ Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

⁴⁵ Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

⁴⁶ Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

⁴⁷ Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

⁴⁸ jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

⁴⁹ Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

⁵⁰ Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

⁵¹ De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

⁵² Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

⁵³ Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

⁵⁴ Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

⁵⁵ Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

⁵⁶ Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

⁵⁷ Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

⁵⁸ Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

⁵⁹ Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

⁶⁰ Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

⁶¹ De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

⁶² Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

⁶³ Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

⁶⁴ Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

⁶⁵ Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

⁶⁶ Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

⁶⁷ Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

⁶⁸ Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

⁶⁹ De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

⁷⁰ Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

⁷¹ Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

⁷² Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

⁷³ Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

⁷⁴ De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

⁷⁵ HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

⁷⁶ Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

⁷⁷ Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

⁷⁸ På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

⁷⁹ Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

⁸⁰ Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

⁸¹ Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

⁸² Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

⁸³ Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

⁸⁴ Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

⁸⁵ De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

⁸⁶ Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

⁸⁷ De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

⁸⁸ Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

⁸⁹ Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

⁹⁰ Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

⁹¹ Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

⁹² Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

⁹³ Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

⁹⁴ Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

⁹⁵ På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

⁹⁶ På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

⁹⁷ Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

⁹⁸ Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

⁹⁹ Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

¹⁰⁰ Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

¹⁰¹ Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

¹⁰² Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

¹⁰³ Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

¹⁰⁴ Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

¹⁰⁵ Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

¹⁰⁶ Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

¹⁰⁷ Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

¹⁰⁸ Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

¹⁰⁹ Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

¹¹⁰ De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

¹¹¹ Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

¹¹² Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

¹¹³ Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

¹¹⁴ Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

¹¹⁵ Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

¹¹⁶ Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

¹¹⁷ Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

¹¹⁸ Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

¹¹⁹ Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

¹²⁰ Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

¹²¹ Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

¹²² Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

¹²³ Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

¹²⁴ Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

¹²⁵ Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

¹²⁶ Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

¹²⁷ Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

¹²⁸ Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

¹²⁹ Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

¹³⁰ När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

¹³¹ Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

¹³² Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

¹³³ Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

¹³⁴ Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

¹³⁵ Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

¹³⁶ Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

¹³⁷ HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

¹³⁸ Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

¹³⁹ Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

¹⁴⁰ Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

¹⁴¹ Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

¹⁴² Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

¹⁴³ Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

¹⁴⁴ Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

¹⁴⁵ Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

¹⁴⁶ Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

¹⁴⁷ Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

¹⁴⁸ Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

¹⁴⁹ Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

¹⁵⁰ Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

¹⁵¹ Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

¹⁵² Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

¹⁵³ Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

¹⁵⁴ Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

¹⁵⁵ Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

¹⁵⁶ HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

¹⁵⁷ Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

¹⁵⁸ När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

¹⁵⁹ Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

¹⁶⁰ Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

¹⁶¹ Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

¹⁶² Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

¹⁶³ Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

¹⁶⁴ Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

¹⁶⁵ Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

¹⁶⁶ Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

¹⁶⁷ Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

¹⁶⁸ Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

¹⁶⁹ HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

¹⁷⁰ Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

¹⁷¹ Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

¹⁷² Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

¹⁷³ Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

¹⁷⁴ Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

¹⁷⁵ Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

¹⁷⁶ Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.Svenska 1917 (SV1917)

by Public Domain

Jesus, min klippa är DU!