Tag Archive | förstånd

Har Gud på förhand bestämt varje människas eviga öde?

https://midnattsropet.se/midnattsropet/har-gud-pa-forhand-bestamt-varje/

TEXT Stig Andréasson

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse? Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter. Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.

Hur och varför tanken på en absolut gudomlig förutbestämmelse utformades.

Calvin kunde inte acceptera den katolska läran där människan framställdes som starkt medverkande till sin egen frälsning. Han trodde nämligen på människans totala syndafördärv. Ingen kunde därför direkt medverka till sin egen frälsning. Om människan, sådan hon är av naturen, säger ju Guds Ord: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen förståndig finns, ingen som söker Gud.” Varje människa, överlåten till sig själv, saknar alltså andligt förstånd till att söka Gud. Därför måste Gud ta initiativet till den enskildes frälsning, precis som han måste göra det för hela människosläktet. Jesus sa ju också: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom.”
Så långt kan vi utan problem följa med i Calvins tankegång. Men i fortsättningen uppstår ett problem. Många människor synes inte uppleva denna dragning till att söka Gud. Andra däremot upplever den starkt och mäktigt. För Calvin måste detta innebära att Gud gjort ett speciellt ”nådaval”. Han har utvalt några till frälsning, andra till förtappelse. Bibeln säger ju också: ”Därför beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.” Gud är med andra ord suverän i sitt handlande, vilket enligt Calvin är och förblir ett mysterium för oss.
Här måste vi emellertid ställa frågan: Stämmer allt detta med Bibelns samlade och enhetliga undervisning? Eller visar Guds Ord på andra möjligheter att rätt förstå Guds plan och handlande? Låt oss se på några tydliga och viktiga bibliska sanningar.

Bibeln talar om utkorelse och förutbestämmelse på olika områden.

I Romarbrevet har vi exempelvis tre kapitel (9-10-11) som till stor del handlar om hur Gud utvalde ett speciellt folk till att vara bärare av hans uppenbarelse. Om judafolket skrev Paulus att ”Guds Ord har anförtrotts åt dem”. Han utvalde och förutbestämde dem med andra ord till detta.
Bibeln säger också att Gud utväljer och förutbestämmer vissa personer till särskilda uppgifter. Till profeten Jeremia sa Herren: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig och satte dig till en profet för folken.” Och aposteln Paulus vittnar om att han ”redan i moderlivet blev utvald av Gud till att förkunna evangelium bland hedningarna”. Att Gud faktiskt har en förutbestämd plan för vårt liv kommer fram i det löftesord som gäller oss alla och som lyder: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra.”
Bibeln säger också att vår livslängd är bestämd på förhand. ”Alla mina dagar blev uppskrivna i din bok. De var bestämda innan någon av dem hade kommit” (Ps 139:16). Detta ger oss en känsla av trygghet. Vi kommer att leva så länge Gud vill. Men det väcker också många frågor. Varför får somliga leva så länge, medan andra får ett så kort liv? På denna fråga har vi inget uttömmande svar.

Bibeln lär tydligt att frälsningen är tillgänglig för alla människor.

Då Calvin understryker att det är Gud som måste ta initiativet till den enskilda människans frälsning står han på solid biblisk grund. Gud måste först söka oss förrän vi får förstånd till att söka Honom. Varför så många människor synes förbli likgiltiga för sin egen frälsning är något vi inte fullt ut kan kartlägga. Men att detta skulle kunna förklaras genom någon sorts partiskhet från Guds sida är uteslutet. Den s.k. ”dubbla predestinationsläran” som innebär att Gud av evighet har bestämt varje individ, antingen till frälsning eller förtappelse, är därför på kollisionskurs med en rad bibliska sanningar.
1. Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen (1 Tim 2:4). Det är därför otänkbart att Gud skulle ha förutbestämt någon till förtappelse. Det tidiga 1800-talets store amerikanske väckelsepredikant Charles Finney skrev på sin tid: ”Gud är kärlek. Därför är det orimligt att han skulle ha skapat en enda människa med den avsikten att sända henne till ett evigt fördärv.”
2. Jesus har dött på korset för alla människor, inte bara för ett begränsat antal utvalda. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra, men hela världens (1 Joh 2:2).
3. Gud vill ingen syndares död. Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. Istället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva (Hes 33:11).
4. Frälsningen erbjuds den som törstar. Ja, var och en som vill får ta emot den som en fri gåva. Den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta mot livets vatten för intet (Upp 22:17).

Många är kallade, men få är utvalda.

En av Jesu liknelser handlar om ett kungligt bröllop. En konung beredde en bröllopsfest för sin son. Inbjudan till festen gick ut i ett par omgångar med varierande resultat. Den profetiska betydelsen av detta faktum skall vi här inte gå in på. Vi bara konstaterar att konungens tjänare fick en sista order: ”Gå ut till vägskälen och inbjud till bröllopet alla som ni träffar på.”
Här i Sverige har vi på senare år haft flera kungliga bröllop. Det första var då kronprinsessan Viktoria gifte sig med sin Daniel. Då förklarade tidningarna att festen skulle bli strålande och att många var inbjudna. Men det gällde speciellt utvalda personligheter. Antingen måste man tillhöra en eller annan kunglig eller furstlig släkt i Europa eller också vara medlem av Sveriges regering. Det rörde sig med andra ord om en mycket selektiv och restriktiv inbjudan till på förhand utvalda personer.
I Jesu liknelse är det däremot en mycket generös inbjudan som kungens tjänare förmedlar. Den måste närmast uppfattas som universell. Ingen av de inbjudna kunde därför ha varit direkt utvald på förhand. Praktiskt taget alla fick ju en invitation. De inbjudna behövde inte ens skaffa sig bröllopskläder. Enligt en gammal sed i Österlandet stod den som inbjöd till bröllopet för den saken. Ingen behövde således känna sig för fattig, dåligt klädd eller ovärdig. Vem som helst fick komma. Men liknelsen omtalar också en person som kommit sig in i bröllopssalen utan bröllopskläder. Antingen hade han tagit sig in genom en bakdörr eller också hade han tackat nej till bröllopskläderna vid huvudingången. Han menade kanske att hans egna kläder var goda nog. Han blev utkastad. Detta säger oss att vår egen hemmagjorda rättfärdighet är otillräcklig. Mycken nutida förkunnelse säger till alla: ”Du duger. Du är bra som du är.” Men det är ett falskt evangelium. Ingen av oss duger som gäst i det himmelska bröllopet utan att först bli iklädd Jesu Kristi rättfärdighet, den som han vann åt oss genom sin död på korset.
Trots att många hade tackat nej till inbjudan blev bröllopssalen till slut full av gäster. Det var då Jesus uttalade de ord, som för många verkar gåtfulla. Han sa: ”Många är kallade, men få är utvalda.” Vilka var då de utvalda? Det kunde inte vara några andra än de som tackat ja till både inbjudningen och bröllopsdräkten. Både Jesus och apostlarna använder många gånger just uttrycket ”de utvalda” när de omtalar de troende som mottagit evangelium.
Låt oss nu tänka oss att kungen i liknelsen var allvetande. Eftersom han utan tvekan är en bild på Gud Fader måste väl detta vara underförstått, även om det inte nämns i liknelsen. Gud vet ju allt från all evighet. Kungen i liknelsen måste då i förväg ha känt till vem som skulle säga ”ja tack” och vem som skulle säga ”nej tack”. Hade han då varit verkligt restriktiv, då hade han väl bara inbjudit dem som han visste skulle tacka ja till hans inbjudan. Varför skulle han inbjuda de andra? Det var ju ändå meningslöst, eftersom de inte ville ta emot invitationen. Men nej, han var inte restriktiv i sin inbjudan. Han ville inte att någon skulle kunna anklaga honom för partiskhet. Ingen skulle kunna säga: ”jag fick aldrig någon inbjudan”. Men som allvetande kände kungen på förhand dem som skulle komma att motta hans inbjudan. Detta för oss fram till en viktig bibliskt sanning.

Guds förutbestämmelse grundar sig på hans förutvetande.

Så gott som alla vanliga bibelöversättningar på engelska, tyska, franska och spanska säger att enligt 1 Petrus 1:2 är de troende ”utvalda enligt Guds förutvetande”. Detsamma står i norska och danska översättningar. För att finna samma ord i svenska biblar måste man märkligt nog gå antingen till den stora Studiebibeln eller Fjellstedts bibel från 1861. Waldenström är emellertid på rätt spår, då han i likhet med ”Normalupplagan” från 1884, använder uttrycket ”förutseende”. Sedan tillägger han att ordagrant borde det återges med ”förutkännande”. Waldenströms konklusion blir då helt enkelt: ”Guds förutvetande är grunden till utkorelsen.” Förutbestämmelsen bygger alltså på Guds förutvetande. Detta blir väldigt tydligt i Romarbrevet 8:29. där det står: ”Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild.” Det är stor skillnad på att känna till något på förhand och att bestämma något i förväg. Eftersom Gud från all evighet kände dem som skulle komma att motta frälsningens budskap, kunde han förutbestämma dem till evig härlighet. Han kunde göra dem till sina utvalda.
Skriften säger också att det är ”i Kristus” som vi är utvalda. Det fria val som alla måste ta beträffande Jesu Kristi frälsningserbjudande avgör saken. Precis som bröllopsgästerna i liknelsen måste alla motta eller förkasta Herrens inbjudning. De som tar emot kommer in i bröllopssalen. De sägs allesamman vara kända av Gud från all evighet. De som förkastar invitationen måste stanna utanför. Men det betyder inte att de av evighet var förutbestämda till detta – de utestängde sig själva från bröllopsfesten genom sin otro och negativa inställning till Frälsaren.

Bibelns lära om förutbestämmelsen är inte avsedd att skapa ångest och ovisshet i de troendes hjärtan. 

Jag träffade en gång en missionär som arbetade i ett område i Holland där den kalvinistiska predestinationsläran hade fört många människor in i en ångestfylld ovisshet om vilken kategori de tillhörde – de som var utvalda till evig frälsning eller de som var bestämda till evig fördömelse. ”Hur löser du det problemet?” frågade jag. ”Vi förkunnar att Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor, som det står i Bibeln”, svarade han.
Guds Ord uppmanar de troende att ”göra sin kallelse och utkorelse fast” (2 Pet 1:10). Det betyder helt enkelt att du bör vara fullt viss om att du mottagit Jesus Kristus som din personlige Frälsare och att du helhjärtat önskar leva honom till behag. Kan du ärligt bekräfta att detta är ditt fasta beslut och din innersta önskan? Ja, då kan också du glädja dig över att du inte bara är en av de många som blev kallade, men du hör även till de utvalda.
Till sist tar vi med den berömde evangelisten Moodys syn på saken. Han menade att på utsidan av porten till Guds rike står dessa Jesu ord skrivna: ”Kom till mig, ni alla! Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte stöta ut.” Den sökande syndaren förstår då att frälsningslöftet gäller också honom. Spontant går han så in genom porten. På insidan läser han ett annat yttrande av Jesus: ”Ni har inte utvalt mig, men jag har utvalt er”. Då förstår sökaren som just gått in genom porten: Det är inte min förtjänst att jag kom in i Guds rike. Det var Herren som sökte mig och kallade på mig innan jag ens hade förstånd att söka honom. Att jag nu står på insidan av porten är bara Guds ofattbara nåd.

Tag emot Guds ord som är räddningen

4 Mos 24:4så säger han som hör Guds ord, han som skådar syner från den Allsmäktige, han som faller ner och får sina ögon öppnade.
4 Mos 24:16så säger han som hör Guds ord och har kunskap från den Högste. Han ser syner från den Allsmäktige när han faller ner och får sina ögon öppnade.
Josua 3:9Och Josua sade till Israels barn: ”Kom fram hit och hör Herren er Guds ord.”
1 Sam 9:27När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till tjänaren att gå före oss.” Och tjänaren fick gå. ”Men stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds ord.”
2 Sam 16:23På den tiden ansågs Ahitofels råd lika mycket värt som om man hade frågat Guds ord. Så högt värdesatte både David och Absalom hans råd.
1 Kung 12:22Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja. Han sade:
1 Krön 17:3Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade:
Esra 9:4Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlades hos mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i stum sorg ända fram till kvällsoffret.
Ps 107:11för de hade trotsat Guds ord och föraktat den Högstes råd.
Ord 30:5Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som flyr till honom.
Jes 40:8Gräset vissnar, blomman faller av, men vår Guds ord består för evigt.”
Jer 5:13Profeterna blir till vind, Guds ord är inte i dem. Vad de säger ska drabba dem själva.”
Hes 6:3och säg: Ni Israels berg, hör Herren Guds ord: Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv ska låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder.
Hes 25:3Säg till ammoniterna: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud : Eftersom du ropade ’Ha ha!’ mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt,
Hes 36:4därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herren Guds ord! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de andra folken runt omkring.
Matt 15:6då ska han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.
Mark 7:13Ni upphäver Guds ord genom era stadgar som ni för vidare. Och ni gör många andra liknande saker.”
Luk 3:2och när Hannas och Kaifas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen.
Luk 5:1En gång stod Jesus vid Gennesarets sjö, och folket trängde sig inpå honom för att få höra Guds ord.
Luk 8:11Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord.
Luk 8:21Han svarade dem: “Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det.”
Luk 11:28Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”
Joh 3:34Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning.
Joh 8:47Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”
Joh 10:35Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte upphävas –
Apg 4:31När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.
Apg 6:2Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: “Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden.
Apg 6:7Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron.
Apg 8:14När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
Apg 11:1Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord.
Apg 12:24Guds ord hade framgång och spred sig alltmer.
Apg 13:5De kom till Salamis och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes som medhjälpare.
Apg 13:7Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord.
Apg 13:46Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: “Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna.
Apg 17:13Men när judarna i Tessalonike fick veta att Paulus förkunnade Guds ord också i Berea, kom de dit och spred oro och hetsade upp folket.
Apg 18:11Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
Rom 3:2Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem.
Rom 9:6Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel,
Rom 13:2Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.
1 Kor 14:36Var det kanske från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom?
2 Kor 2:17Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.
2 Kor 4:2Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete.
Ef 6:17Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.
1 Joh 2:14Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga: ni är starka, och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.
Upp 1:2som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett.
Upp 1:9Jag, er broder Johannes som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, hade kommit till ön som kallas Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.
Upp 6:9När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade.
Upp 17:17för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse.
Upp 19:9Och ängeln sade till mig: “Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han tillade: “Dessa Guds ord är sanna.”
Upp 19:13och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.
Upp 20:4Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år.

Förstånd och vishet finns det ont om! Men förr fanns det gott om dem. Bibelord.

Visheten och förstånd är något som Gud vill att vi ska ha, vissa har det och vissa inte. När man låter Gud leda och man tror på hans ord, ja då blir man efterhand både vis och klok

Foto Maria

Ord 3:13 Lycklig den människa som funnit visheten, den människa som får förstånd,
Ord 3:19 Genom visheten har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han berett himlen.
Ord 4:1 Lyssna, barn, till er fars förmaning, ta vara på den så att ni får förstånd.
Ord 4:5 Vinn vishet, vinn förstånd! Glöm inte vad min mun har sagt och vik inte av från det.
Ord 4:7 Visheten är det viktigaste. Vinn vishet, vinn förstånd med allt du äger.
Ord 8:1 Hör, visheten ropar och förståndet höjer sin röst!
Ord 8:5 Ni som är okunniga, lär er klokhet! Ni dårar, lär er förstånd!
Ord 8:9 Allihop är rätta för den förståndige och raka för dem som har funnit kunskap.
Ord 8:14 Hos mig finns råd och insikt. Jag är förstånd, hos mig finns makt.
Ord 9:6 Lämna okunnigheten så får ni leva, och gå fram på förståndets väg.
Ord 9:10 Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd,
Ord 10:21 Den rättfärdiges läppar ger näring åt många, dårar dör av brist på förstånd.
Ord 10:23 Dårens glädje är att göra det skamliga, den förståndiges glädje är visheten.
Ord 11:12 Den som föraktar sin nästa är utan vett, den som har förstånd tiger.
Ord 12:8 Efter sitt förstånd blir man prisad, men ett förvridet hjärta blir föraktat.
Ord 13:15 Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik.
Ord 13:16 Den kloke handlar med förstånd, dåren blottar sin dumhet.
Ord 14:7 Håll dig borta från dåren, du finner aldrig förstånd på hans läppar.
Ord 14:29 Den som är tålmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap.
Ord 14:35 En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.
Ord 15:14 Den förståndiges hjärta söker kunskap, dårars mun närs av dårskap.
Ord 15:21 Den vettlöse har sin glädje i dårskap, den förståndige går sin väg rakt fram.
Ord 15:24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt för att undvika dödsriket där nere.
Ord 15:32 Den som avvisar fostran föraktar sitt liv, den som lyssnar på tillrättavisning får förstånd.
Ord 17:10 En tillrättavisning tar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
Ord 17:24 Den förståndige har visheten för ögonen, dårens blick går till jordens ände.
Ord 17:27 Den som har vett spar sina ord, en förståndig man håller huvudet kallt.
Ord 18:2 Dåren frågar inte efter förstånd, han vill bara uttrycka sina tankar.
Ord 19:11 Förstånd gör en människa tålmodig, det är hennes ära att förlåta en försyndelse.
Ord 19:14 Gård och gods ärvs från fäderna, en förståndig hustru får man från Herren.
Ord 19:25 Slå hånaren så blir den okunnige klok, tillrättavisa den förståndige så vinner han kunskap.
Ord 20:5 Planerna i en mans hjärta är som djupt vatten, men en man med förstånd hämtar upp dem.
Ord 24:3 Genom vishet byggs huset, genom förstånd står det fast.
Ord 28:2 Ett land i uppror får många herrar, men en klok och förståndig man skapar varaktig ordning.
Ord 28:7 En förståndig son tar vara på lagen, den som umgås med frossare drar skam över sin far.
Ord 28:16 En furste med lite förstånd brukar mycket våld, den som hatar oärlig vinst får leva länge.
Ord 30:2 Jag är dummare än någon annan och utan mänskligt förstånd.

Foto Maria

Han låter oss krossas innan vi kan bli använda så som han vill. Vår egen vilja skall inte ske, utan Guds vilja i våra liv.

Jesus är Herre

Hur många länder har regeringar som fungerar  och gör GOTT för folket och leder dem i välstånd och glädje och förstånd?? Hur många människor får verkligen känna att de betyder något och att de verkligen är till nytta  och glädje i arbetsliv och som sjuka eller oförmögna att göra något? Hur många människor känner att de är till besvär och lider svårt? Hur många människor känner sig i vägen för andra, bättre bemedlade? Man hör hårresande historier nu för tiden om allt som går galet i människors liv. Hur många på arbetsplatserna känner att de håller på att arbeta ihjäl sig? Hur många är det som inte får gehör för bättre planeringar och utförande av arbete—- det ska ju SPARAS?  Att man inte SPARAR på MÄNNISKOLIV också då?? DÅ skulle man ge dem det de behöver och är i avsaknad av! Ibland måste en människa gå ner på BOTTEN för att kunna bli den som den SKA VARA. JESUS hjälper i ALLT!  Det vet jag av den stora erfarenheten av elände som jag haft. Guds ord är sanna och han är kärleken själv. Han lät mig bli krossad för att jag skulle bli STARK!

I bibelorden får vi se att man /vi kan lida på olika vis. Och bibelorden är sanna om att man många gånger behöver bli KROSSAD i sin inre människa för att kunna överleva! Livet är INTE lätt, men MÅNGA TROR det i stället för att tro på Jesus.

Ords 29:2
När de rättfärdiga blir fler gläder sig folket, när den ogudaktige härskar suckar folket.

Rom 8:22 Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.

Rom 8:23 Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.

Rom 8:26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord,

2 Kor 5:2 Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning,

2 Kor 5:4 Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet.

Job 17:1 Min ande är bruten, mina dagar slocknar, graven väntar på mig.  / Maria:Ja så gräsligt och förtvivlat kan man leva

Ps 31:11
Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min missgärning, mina ben förtvinar.

Ps 5:2
Lyssna till mina ord, Herre ! Ge akt på mina suckar

Människor skulle inte behöva sucka och ropa så mycket om det fanns de som verkligen velat hjälpa i stället för att stjälpa. Om de människorna vore frälsta hade de förstått mycket utav sitt eget lidande  och ordet varför.

NamnlösMaria

Att inte vilja förlåta….Att förlåta är Guds natur Ps 32

 

Foto Maria

Foto Maria

 

Det är befriande att få bli förlåten av Gud… den man sårat eller skadat, och det är befriande att få säga att man förlåter den som skadat en, men som man inte kan möta ansikte mot ansikte. Många går i ÅRATAL utan att VILJA förlåta!
Det har kanske gjort ont många gånger och bitterheten kan ha knackat på, men vad skönt då att veta att man kan få glömma och gå vidare.
När Gud förlåter oss lyfter han av oss alla skuld och glömmer vår synd. MEN för att han skall förlåta oss måste vi BEKÄNNA. I bekännelsen ligger också ett löfte från VÅR SIDA om en förändring. Den som inte vill förändra sin livsstil och ta avstånd från synden har inget ärligt uppsåt.

***
Ja det är viktigt att höra och läsa Guds Ord och ta till oss sanningarna, och vi bör ju lyda om vi säger att vi älskar honom, eller hur? I Psaltaren kan du läsa mycket om just förlåtelse, och om att Gud förlåter felsteg och synd.
Gud berättade för Mose att ett förlåtande sinnelag är Guds natur,  2 Mos 34:7.

***
Ps 32

Syndabekännelse och förlåtelse

1 En läropsalm av David.
Salig är den som fått sin överträdelse förlåten,
sin synd övertäckt.
2 Salig är den människa som HERREN ej tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.

3 Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
4 Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
5 Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning. Jag sade: “Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN.”
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.

6 Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna.
Om än stora vattenfloder kommer skall de inte nå dem.
7 Du är mitt beskydd, för nöd bevarar du mig,
med frälsningens jubel omger du mig. Sela.

8 Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra,
jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.
9 Var inte utan förstånd som en häst eller mula,
som man måste tämja med töm och betsel,
för att de skall komma till dig.

10 Den ogudaktige har många plågor,
men den som förtröstar på HERREN omger han med nåd.
11 Var glada i HERREN och fröjda er, ni rättfärdiga,
jubla, alla ni rättsinniga!

/Maria

Förtvivlan, frustration. Hjälpen finns hos HERREN

 

Foto Maria

Foto Maria

 

Job hade problem, stora problem. Gud löste hans problem, läs om hur Han gjorde i Job´s bok. Vi som lever idag har också många problem, och vem kan lösa dem?  Svar: HERREN.  

Vågar vi trotsa och tvista med Gud? Ja somliga vågar det, och vad säger HERREN om det?  Se på Guds svar till Job och hur Job i kapitel 39 förstår att Gud är helig och Allsmäktig och att man ifrågasätter inte Gud.  Själv ber jag och tackar varje dag om nåd och helande, och om att få leva för Hans rike. Jag är många gånger som Job och undrar och frågar och har skällt på Gud mer än en gång.. i stor förtvivlan.   Se på texten i verserna och förundras över Guds storhet!         /Maria

 

Job 38
Herren svarar Job (Kap 38-39:35)
1 HERREN svarade Job ur stormvinden. Han sade:
2 Vem är denne som fördunklar mitt råd
med ord utan förstånd?
3 Spänn bältet om livet som en man,
jag vill fråga dig, och du skall svara mig.

4 Var fanns du när jag lade jordens grund?
Svara, om du har så stort förstånd.
5 Vem har bestämt hennes mått – du vet!
Och vem spände mätsnöret över den?
6 Var fick hennes grundpelare sina fästen?
Vem lade hennes hörnsten,
7 medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng
och alla Guds söner ropade av glädje?

8 Vem satte dörrar för havet när det bröt fram ur moderlivet,
9 när gav jag moln åt det att klä sig i och lät tjockt mörker bli dess linda,
10 när bestämde jag dess gräns och satte bom och dörrar för det,
11 och sade: “Hit får du komma, men inte längre,
här skall dina stolta böljor lägga sig”?

12 Har du, sedan dina dagar började, befallt dagen att gry
och anvisat morgonrodnaden en plats
13 där den kunde fatta jorden i dess hörn,
så att de ogudaktiga skakades bort från den?
14 Då ändrar jorden form som leran under sigillet,
och allt träder fram som i ny dräkt.
15 Då berövas de ogudaktiga sitt ljus,
och den arm som lyfts bryts av.

16 Har du stigit ner till havets källor och vandrat på djupets botten?
17 Har dödens portar uppenbarats för dig,
har du sett dödsskuggans portar?
18 Har du kunnat se ut över jordens vidder?
Låt mig veta, om du har insikt i allt detta.

19 Var går vägen dit där ljuset bor, och mörkret, var har det sin boning,
20 så att du kan föra det till dess gräns
och finna stigarna till dess hus?
21 Ja, du vet, du var ju född då, och dina dagars tal är stort!

22 Har du varit vid snöns förrådshus,
har du sett haglets förrådshus,
23 dessa som jag sparar till nödens tid,
till krigens och drabbningens dag?
24 Var går vägen dit där ljuset delar sig,
där östanvinden breder ut sig över jorden?

25 Vem har öppnat en ränna åt regnflödet
och banat väg för åskans blixt,
26 för att sända regn över folktomma trakter,
över öknar där ingen människa finns,
27 för att mätta ödsliga ödemarker och ge växtkraft åt gräsets brodd?
28 Har regnet någon fader, och vem födde daggens droppar?
29 Från vilket sköte kom isen ut, och vem födde himlens rimfrost?
30 Vattnet blir hårt som sten, djupets yta fryser till is.

31 Kan du binda ihop Sjustjärnornas knippe
eller lossa Orions band?
32 Kan du på rätt tid föra fram himlens tecken
och leda Björninnan och hennes ungar?
33 Förstår du himlens lagar, ordnar du dess välde över jorden?

34 Kan du höja din röst till molnen och få vattenflöden att övertäcka dig?
35 Kan du befalla blixtarna, så att de går ut och säger till dig: “Här är vi”?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen,
och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
Och vem häller ut himlens vattenläglar
38 när myllan är hård och fast och jordkokorna klibbat samman?
*

Job 39:34 Och HERREN svarade Job. Han sade:

35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?
Ge svar, du som anklagar Gud.

*
Job svarar Herren
36 Job svarade HERREN och sade:
37 Jag är för ringa, vad kan jag svara dig?
Jag lägger handen på munnen.
38 En gång har jag talat, men jag säger inget mer,
ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.

Med Gud i hjärtat- Foto Maria

Med Gud i hjärtat- Foto Maria