Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
GUD utväljer de mest utsökta och svåra prövningar för sina yppersta och bästa lärjungar. De som blivit högst benådade kunna bära de största prövningar, som Gud sänder dem. Prövningen drabbar icke Guds heliga såsom av en slump, utan på Guds befallning. Gud spänner aldrig sin båge på måfå. Varje pil Han avskjuter har ett bestämt mål och träffar blott dens bröst mot vilken den riktats. Den troende får icke blott nåd utan även ära, om han med jämnmod bär prövningen.
De Guds barn, som äga den djupaste kunskapen om Gud, höra i regel till dem som blivit förda in i den djupa själsångestens heta eld. Om du bett att få lära känna Kristus bättre, bliv då ej förundrad, om Han tager dig avsides till en enslig plats eller för dig in i lidandets smältugn.
Straffa mig icke, Herre, genom att beröva mig mitt kors, utan trösta mig genom att göra mig villig att underkasta mig Din vilja, och genom att lära mig att älska korset. Giv mig det, varigenom jag bäst kan tjäna Dig — och låt mig anse det som Ditt största nådesbevis, att Du i mig skall förhärliga Ditt namn, i enlighet med Din vilja.
”Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar. När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.” Ps 84: 6-7.
Ditt kors är likväl gott, om än det smärta gör. Gud ger dig denna lott, den därför älskas bör. O själ så fatta mod! Din bittra ört för munnen dock hälsosam är funnen, den är så god, så god.
Av korset görs vi små, vi, som så stora gå, i egna tankars villa oss höga ting inbilla. Ja, korset lär oss då att själva intet bliva och Gud all ära giva. Vi bli så små, så små.
Dig korset för ur nöd till livet genom död. och blir det egna livet till korsets död utgivet så helt, som Gud det bjöd, då nöjd du med Hans vilja i frid dig snart får skilja från jämmer, ångest och nöd.
År, dagar, veckor, månader, timmar, minuter och sekunder Jag behöver Gud/ Alltid Alltid vill jag ha kontakt med Gud Vi har kontakt men inte kontrakt. Allt är av kärlek. Jag får vila i hans famn, Det är ju min trygga hamn. Jag får vara trygg, medan världen brinner Jag får göra allt han vill, allt jag bara orkar och hinner. Alltid vill jag älska honom, Hans kärlek är enorm och sann. Tänk att jag får älska honom! Ja HAN mitt sanna hjärta vann. Alltid stavas ju ALLTID och det finns ingen klocka som tickar för fort. Alltid är alltid och HAN vet allt som hänt i mitt liv och fel och rätt jag gjort. Alltid är för alltid, för kärleken tar ALDRIG SLUT. Han är evig och han har EVIGT LIV att GE.
”Ja, därför väntar Herren, till dess att han kan vara eder nådig — — — saliga äro alla de som vänta efter honom.” Jes 30:18 VI SKOLA icke blott mena, att vi vänta på Gud. Det finns något som är ännu underbarare, och det är att Gud väntar på oss.Om vi minnas detta, hämta vi ny kraft, och det sporrar oss att vänta på Honom. Denna tanke styrker oss i vår förvissning om att vår väntan ej skall vara förgäves. Låt oss nu i denna stund, i denna ställning av bidan efter Gud, söka förstå något av vad detta innebär. Han har outsägligt härliga avsikter beträffande vart och ett av sina barn. Kanhända du frågar:
”Men om Han blott väntar att få vara nådig, hur kommer det sig då, att jag trots min ställning av förbidan icke undfår den hjälp jag söker?” Gud är en vis åkerman, som ”väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den”. Han kan ej skörda frukten, förrän den är mogen. Han vet, när vi äro andligen mogna att taga emot en välsignelse, oss själva till gagn och Honom till ära. Då själen bidar i Hans kärleks solsken, mognar den för Hans välsignelse. Lika nödvändigt är det att vänta under prövningens moln, som bringar skurar av välsignelser. Var förvissad om, att ifall Gud dröjer längre än du hade önskat, är det endast för att göra välsignelsen dubbelt så dyrbar. Gud bidade fyratusen år, tills tiden var fullbordad, och då sände Han sin Son. Vår tid står i Hans händer. Han skall skynda till vår hjälp och ej dröja en enda timme för länge. — Andrew Murray
Dina händer livets frukter mogna. Så skall min glädje mogna i Din vård. Frälst från all ångest skall mitt hjärta vila som stjärnor vila mot Din mantel-bård. I Dina händer! Enkla tro och stilla! Liksom en vinge sluter den om mig. — För nattens trygghet, tidig morgons glädje, för dagens friska vind jag tackar Dig! Viola Renvall
Jag brukar gå ut och vittna om Jesus och sjunga. I år blev det på en plats där jag inte hade varit förut, och jag hade inte haft en tanke på att åka dit förut om åren. Platsen heter Urkult och ligger i Näsåker i Ångermanland. Det var jättemycket folk där.
Först demonstrerade jag mot Pride, vilket jag också gjorde 2019. Då var vi flera stycken, men i år blev jag ensam. Jag satt och sjöng i Sollefteå, och det var faktiskt väldigt tacksamt och jag kände att det var öppet för evangelium och mottagligt. När jag sedan hade demonstrerat med mina två skyltar gick jag till Stadsparken, och där kom det ett par som jag kom i samtal med och de skulle till Urkult. Jag åkte också dit och fick uppleva hur det blev konfrontation mellan ljus och mörker. Det var så mycket ockultism där. Men jag satt där och sjöng om Jesus och erfor att det fanns människor som tog emot; upplevde att de visade det på olika sätt.
Det finns en sång som handlar om att vårt liv är en sådd här i tiden. Jag fick den till mig väldigt speciellt. Det var en dag då jag satt och sorterade fröpåsar för att se vilket år det stod på påsarna. När jag så höll på med fröerna så började jag plötsligt att gråta, och då kom den här sången till mig –en sådd är vårt liv här i tiden, och en gång skall inbärgning ske. Då tänkte jag, vad är det för sådd vi sår? Vi vill ju så den goda säden, men vi får tänka på vad vi sår. Det är så mycket sådd idag, och där på Urkult, det var ju en sådd som såddes där också, men jag fick vara där och så den goda säden.
Matt 13:4
När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
Matt 13:19
När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.
Matt 13:20
Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje,
Matt 13:22
Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt.
Matt 13:23
Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.”
Matt 13:24
Han lade fram en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker.
Matt 13:25
Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.
Matt 13:27
Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset?
Matt 13:39
Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar.
Mark 4:4
När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
Luk 8:5
”En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.
Jag läser på olika håll att man gillar MEGA-KYRKOR! Jag läser att pastorer vill HA Mega-kyrkor för att det verkar bra och då är man en bra pastor som samlat sååå mycket folk! MEN det är inte rätt enligt Jesu evangelium. På såå många ställen i bibeln BERÄTTAR JESUS hur HAN vill att VI ska uppföra oss och hur vi SKA predika HANS ORD. JESU ORD är HELIGT och skall inte förvanskas eller användas felaktigt. MEN tyvärr har man sett sååå mycket felaktiga predikningar under åren och det är DET STORA AVFALLET på GÅNG NU. Det är precis enligt vad Guds ord säger. Du kan läsa lite om det här nedan. Jag har sett många mega-kyrkor och gillar det inte, om de skall vara något att eftersträva får man nog läsa bibeln på rätt sätt och ta reda på sanningarna.
Jesus botar en spetälsk, Markus Evangelium
40 En spetälsk✱ kom fram till honom och föll på knä och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig ren.” 41 Jesus förbarmade sig, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!” 42 Genast försvann spetälskan från honom och han blev ren. 43 Sedan skickade Jesus iväg honom och sade strängt: 44 ”Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen✱ och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem.”
45 Men mannen gick ut och började ivrigt berätta och spred ryktet vida omkring. Därför kunde Jesus inte längre gå in i städerna öppet, utan han stannade ute i ödemarken. Och folk kom till honom från alla håll.
JESUS var UTE bland människorna, levde med dem, älskade dem, förmanade dem, lärde dem, skällde ut dem när de gjorde fel….m m. HAN var UTANFÖR LÄGRET! DÄR skall vi vara!
Gemenskap med Gud, ja det önskar jag alla. Den djupaste sorg gör han människan fri ifrån. Gemenskap med Gud, det tycks vara svårt att vilja ha, Men så mycket vore då enklare och mer klart. Gemenskap med Gud, det är man rädd för, det inre kan bli sargat av sanningar. Gemenskap med Gud, kan göra väldigt ont, och det skyr man för. Likaså blundar man väldigt hårt då det pågår en kamp som man inte vet om man vinner. Att vinna Guds kärlek, är kärlek. Att vinna Guds kärlek är tufft av den enskilde. Att vinna över sig själv och bestå provet, säger Gud, att vinna över ondskan som vill krossa. Att vinna en gemenskap med Herren, är en vinst som är finast av allt. Det är kallt och dragit i världen och sorgligt och inte säkert, det enda säkra en människa kan få är vänskapen och kärleken från en älskande Gud. MEN vissa säger att han är elak och grym, i det stämmer jag inte in. HAN är min Herre, för alltid. Jesus gjorde det möjligt. Han dog för mig och för dig. /Maria
Bibeln berättar omALLT vi VILL och BÖR VETA. 2 Kor 6:16 Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. 2 Kor 9:13 När ni visar er äkthet genom denna hjälp prisar de Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och så godhjärtat delar gemenskapen med dem och med alla. 2 Kor 13:13 Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla. Filem 1:6 Jag ber att din gemenskap med oss i tron ska visa sig verksam och ge klar insikt om allt det goda som vi har i Kristus. 1 Joh 1:3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 1 Joh 1:6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 1 Joh 1:7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
Det finns en klocka som ingen har sett. Det finns en tid som ingen förstår. Vi förstår det som vi tror att vi förstår, men det ligger i djupa bottnar. Det finns en TID som bara GUD har gjort och han vet TIDEN för allt SLUT. Det finns en tid som lockar och pockar och den tiden är nu, då allt är ok och allt är så bra. ? Det finns en klocka som ingen har sett- Det finns en tid som ingen förstår- Gud har hand om alla sekunder, minuter och TIMMAR- dagar och veckor och månader och ÅR. Har du tänkt på att fråga honom om hur just DU kan ta hand om den TID DU HAR FÅTT på Jorden? DU kan få uträtta stora ting i lydnad och frid.
Heb 10:14 Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas. Heb 10:16 Detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med dem. Och sedan säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen, Heb 12:10 Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 1 Pet 1:6 Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. Heb 2:7 En liten tid lät du honom vara lägre än änglarna, med härlighet och ära krönte du honom. Titus 2:12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, ……
HUR lever människor idag? Det är kaos, om du frågar mig..
Nog har de flesta troende kristna varit med om s k ’attacker’ från satan, d v s saker som sker som gör så ont i vårt inre eller rena slags ’olyckor’ eller riktiga olyckor, depression, saker som skett i privatlivet som gjort mycket ont och NÄSTAN gjort oss handlingsförlamade. Vissa youtube-videos är svåra att förstå, men denna är bra tycker jag och det finns bibelord som visar vägen i videon. Se den och tänk på följande:
FÖRSTÅ VAD som SKER!VAR NÄRA JESUS, Släpp honom inte, håll honom i handen, be och prisa Herren, gråt och be om nåd, ja hänge dig åt Gud, Satan kan inte stjäla dig då.
***********
I dessa dagar pågår alla möjliga galenskaper, ja det vet ni, och nu kommer en artikel till om VAD man gör för att TRYCKA NER FOLKEN I VÄRLDEN! Läs: Att KUVA FOLKET
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen använder nu samma retorik som under den så kallade pandemin. Nu ska man ”plana ut” elpriset. Innan skulle man ”plana ut” covid.
Enligt den nederländska rättsfilosofen Eva Vlaardingerbroek är det ingen slump att samma retorik används på nytt – återanvänds. Europas globalistiska politiker försöker manipulera folket med ord.
– De håller med på en ordlek, säger Vlaardingerbroek i en ny intervju med GB News. Ursula von der Leyen ska ”plana ut kurvan” igen. Hon använder dessa ord som en form av psykologisk krigföring. De gör det för att folk är förvirrade och den här typen av retorik, som de fortsätter hamra in i våra hjärnor, funkade under covid för att vi skulle ge upp alla våra rättigheter. Och de vill inte släppa detta. De vill att vi ska följa deras narrativ, lyda dem och göra precis vad de säger. Det är vad ”platta ut kurvan” betyder. De gör det medvetet!
Läs mer på swebbtv.se, Psykologisk krigföring – makteliten har skapat en ny kris för att kuva folket
Ps 74:21
Låt inte den kuvade vända skamsen tillbaka, låt den förtryckte och fattige få prisa ditt namn.
Job 40:12
Underkuva alla högmodiga med en blick, slå ner de gudlösa på stället.
5 Mos 9:3
Därför ska du i dag veta att Herren din Gud är den som går framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och kuva dem för dig, och du ska driva bort dem och utrota dem snabbt, så som Herren har lovat dig.
Dags att se på Jesaja och kapitel 53 igen och läsa och förstå vad som gömmer sig i texten. Man har genom tiderna målat och av-porträtterat Jesus som en skön man, med långt lockigt hår och vacker. MEN det var ju inte så enligt Bibeln, som är Guds ord. Om du läser i texten så var egentligen inte Jesus vacker, inte innan kors-döden och inte då han hängde på korset. MEN han var Jesus, Guds son. I texten ser du att han var föraktad, icke respekterad, ganska ful enligt texten nedan. Han var smärtornas man, men det är kanske svårt att förstå HUR PINAD han blev. KAN vi verkligen förstå hur mycket han fick lida? Han säger att vi ska ta vårt kors på oss om vi älskar honom! ÄR man villig till det? Det är inte många som tål lidande! HAN dog för oss, HAN blev pinad för VÅR SKULL! HAN bar våra skulder, synder, smärtor och fel! ALL vår skuld blev lagd på honom. KAN VI FÖLJA HONOM? JA!
MEN:MÄNNISKORNA är OTROLIGT fega, rädda, bortskämda, slöa, o-troende, lata, dumma, o-intelligenta, o-gudaktiga, elaka, nonchalanta, själviska, våldsamma, krävande, syndiga och skyldiga….
– JESUS älskade ALLA.In i döden älskade han.HAN UPPSTOD OCKSÅ! FÖR ALLA MÄNNISKORS SKULL, men ändå är han avbildad av många som hängande på korset! MEN HAN LEVER! HAN LEVER! Halleluja! … LEVER DU FÖR HONOM??…
1 Vem trodde vår predikan?För vem blev Herrens arm uppenbarad?✱2 Som en späd planta sköt han upp inför honom,som ett rotskott ur torr jord.Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom,inget utseende som vi drogs till.3 Han var föraktad och övergiven av människor,en smärtornas man och förtrogen med lidande.Han var som en som man skyler ansiktet för,så föraktad att vi inte respekterade honom.4 Men det var våra sjukdomar han bar,våra smärtor tog han på sig,medan vi såg honom som hemsökt,slagen av Gud och pinad.✱5 Han blev genomborrad för våra brott,slagen för våra synder.Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid,och genom hans sår är vi helade.6 Vi gick alla vilse som får,var och en gick sin egen väg.Men all vår skuld lade Herren på honom.7 Han blev misshandlad,men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.Som ett lamm som förs bortför att slaktas,som ett får som är tyst inför dem som klipper det,så öppnade han inte sin mun.✱8 Genom våld och dom blev han borttagen.Vem i hans släkte betänker att när✱ han rycktes bort från de levandes land,blev han plågad på grund av mitt folks brott?9 Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död,för han hade inte gjort något orätt,och inget svek fanns i hans mun.✱10 Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.När du gör hans liv till ett skuldoffer✱,får han se avkomlingar och leva länge,och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand.11 Genom den möda hans själ har utstått får han se✱ och bli tillfreds.Genom sin kunskap✱ förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga,och han bär deras skulder.12 Därför ska jag ge honom de många✱ som hans del,och de starka ska han få som byte,eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare,✱han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe✱.
Fråga: Antingen följer vi Guds lag och kommer till himlen eller så följer vi den inte och kommer till en evighet utan gemenskap med gud. Bara tanken skrämmer mig, för ingen kan vara 100% säker på att hamna rätt hur kristen man än är. Man måste helt enkelt tro att man kommer rätt. Men tänk om man verkligen vill dö, om man inte vill leva vidare varken i himlen eller utanför utan upplösas fullständigt. Är det möjligt? Ofta hör man pastorer säga att ”vi måste nå ut med evangelium för att människorna inte ska gå förlorade”. Jag tycker att det är ett direkt felaktigt påstående eftersom ingen vet. (M.Ö.)
Svar: Jesu uppståndelse är beviset för att han talade sanning. Som Paulus sa: om inte Jesus uppstod så är hela tron på honom meningslös. Det är just Jesu uppståndelse som gör kristendomen till någonting mer än en vishetslära och Jesus till något mer än en vishetslärare. Den bevisar att Jesus var och är Kristus, Guds son, och att hans ord är sanning.
Enligt Jesus finns det bara två alternativ (och det är ju ganska logiskt) – evigt liv och evig död. Några ”mellanting” kan inte finnas. Alternativen är att leva eller inte leva. Liv eller död.
Liv är medvetande, känslor, personlighet, upplevelser etc – oavsett om vi lever i fysisk gestalt (som nu på jorden) eller i andlig gestalt (efter uppståndelsen).
Död är motsatsen till liv. Inget medvetande. Inga känslor. Ingen personlighet. Inga upplevelser. Ingenting.
När vi är döda existerar vi inte. Vår livsande har återvänt till Gud och vår kropp, vår hjärna, vårt psyke, vår personlighet, våra tankar – allt detta som är vårt ”jag” – är utslocknat. När vi inte existerar kan vi inte uppleva att vi inte existerar.
När man talar om att människor ”går förlorade” så menar man att de går miste om det som är varje människas rättighet, nämligen ett evigt liv. Det eviga livet är ju inte någonting som bara är några få fromma människor förunnat, utan något som Gud har avsett för varenda mänsklig individ som någonsin funnits. Precis som han har avsett att den organism som döljer sig i en puppa ska förvandlas till en fjäril. Men om någonting händer med puppan så att den aldrig blir en fjäril, så har den ”gått förlorad”. Den nådde aldrig sitt mål. Den blev aldrig mer än en puppa.
På samma sätt är det vårt mål att bli Guds avbilder – Guds barn – men om vi inte vill, så är det ingen som tvingar oss. Om vi väljer att inte tacka ja till Guds erbjudande om att få uppstå till evigt liv, utan väljer att förbli döda, så blir det här fysiska livet som jordmänniskor allt och vi når aldrig vårt mål. Vi ”går förlorade”.
Thor-Leif Strindberg
Maria: Ja här är ytterligare en artikel som är mycket intressant, och det är många icke troende på JESUS som blir rent arga av dessa ord. Människor idag har inte alltid ett stort behov av att veta vad som sker i döden/efter döden. Nu är det ju vanligt att tro på New Age, kristaller och alla möjliga och omöjliga förklaringar om att man INTE DÖR, nej man tror ju att man flyttar till olika dimensioner och himlar m m- DET är INTE SANT! Gud har skapt oss alla och gett oss valmöjligheter och SANNINGAR! DE är till för att förstås men i denna sekulära och smutsiga värld tror man mer på AI- Robotar, Stenar, ’andevarelser’, mörker, och mycket mer som inte man ska intressera sig för. Gud har allt VI BEHÖVER, nu och sedan. ATT VÄLJA att dö är inte alls ok det är hemskt och en skymf emot Skaparen/Gud, men alla kommer tyvärr inte till den slutsatsen.
HÄR i bilden finns det verkligen något att tänka över. ATT INTE VETA vad som SKER är INTE OK. Jag säger dessa ord varje dag, alla dagar… Se bilden, stämmer den tycker du?? Jag tycker bilden är korrekt ur sömn-synpunkt!! Vi som tror på GUD behöver INTE BLI SÖVDA! HERREN VÄCKER OSS/HAR VÄCKT OSS!!
Ja när Antikrist och hans anhang sitter på tronen då vill det till att man INTE SOVER. Då skall ju människan redan vara en robot, som gör som den är tillsagd! Vi är på väg dit!!
Det blir tufft sedan framöver då man INTE VET VEM SOM ÄR VEM!! Det kommer att visa sig vilka som är riktiga människor (om man har KUNSKAP), och man kommer att bli riktigt rädd. Ordet portal gillar jag inte men säger man demoner, så stämmer det bra (INTE BRA).
Sorry, men så är läget/eller kommer att bli. Det är bäst att plugga på nu och hänga med i vad som sker så att DU INTE STÅR utan VETSKAP SEDAN!!
TA JESUS i handen och be om nåd och frälsning, ta Jesus i handen och be om kunskap, ta Jesus i handen och TACKA honom och prisa hans namn!!
Bibelstudium från Petrus första brev av Emanuel Johansson
Den vandring vi börjat har ett mål. Vi har något som ligger framför: att Jesus Kristus ska uppenbara sig. Även om vi redan här kan uppleva glädje, vi kan uppleva jubel och fröjdas över honom i obeskrivlig himmelsk glädje, så är vi på väg.
Petrus är kanske den av lärjungarna vi vet mest om. Vi får följa honom under hans vandring med Jesus, och han blir tongivande i den första församlingen i Jerusalem. När det gått en tid förstår vi att Jakob, Jesu bror, var den tongivande föreståndaren i Jerusalemförsamlingen, medan Petrus förmodligen reste mera. Vi vet från Apostlagärningarna att han reste i Judéen och besökte olika platser. Han fick vara med om att först föra evangeliet till hedningarna, och vi får följa några av hans resor. Breven skrev Petrus troligen senare under sin tjänst. I andra brevet skriver han att han fått klart för sig att hans tid snart är slut här i tiden. Han ska få lämna sin stofthydda. I Johannes evangeliums sista kapitel kan vi läsa om hur Petrus redan i den förnyade kallelse han fick direkt av Jesus; i uppdraget fick klart för sig att hans väg skulle leda till ett martyrium, och det var också så han fick sluta sina dagar. De flesta tror att han skrev dessa brev från Rom. Det är dock en osäker uppgift som grundar sig i att han tillsammans med Silvanus som hjälpte honom skriva första brevet hälsade från församlingen i Babylon, en benämning som i alla fall senare var ett uttryck för dåtidens Rom. Båda Petrus brev är så kallade allmänna brev, som från början var tänkta att skickas från plats till plats. Det här bibelstudiet ska vi uppehålla oss i det första brevet, som är adresserat till ”de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien”. Låt oss ägna detta en tanke. Vilka var dessa främlingar? Var det judar som bodde kringspridda i Romarriket? Nej, läser vi vidare, förstår vi att det inte var så. Judarna var ett folk som varit med om mycket och redan hade en lång historia, men här skriver Petrus till främlingar som ”förr inte var ett folk är nu Guds folk ” och ”som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet”. Dessa främlingar tillhör det nya folket. Det handlar varken om judar eller hedningar som råkar bo i land där de inte är födda, utan det handlar om det nya folket som har sitt medborgarskap i himlen. Vi läser också i första kapitlet:
-… vandra då i gudsfruktan under er tid här som främlingar (1 Pet 1:17).
Alltså den tid vi har på jorden, den vandring vi har här, det är en tid i främlingskap och vi har vårt medborgarskap i himlen. Han påminner också om hoppet vi äger. Den vandring vi börjat har ett mål. Vi har något som ligger framför: att Jesus Kristus ska uppenbara sig. Även om vi redan här kan uppleva glädje, vi kan uppleva jubel och fröjdas över honom i obeskrivlig himmelsk glädje, så är vi på väg. Han skriver ”på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning” (1 Pet 1:9). Vi är främlingar och gäster, men vi har ett hopp. Det var detta tröstens budskap Petrus förmedlade till de troende som bodde utspridda i de nämnda områdena i nuvarande Turkiet. De han skriver till, är en lidande skara som på många sätt är missförstådda och inte platsar.
Petrus skickade denna hälsning som en uppmuntran och hjälp till de troende. Det är fantastiskt att vi kan få del av detta och ta emot det som en hälsning också till oss i vår tid, då vi kan identifiera oss med mottagarna av detta brev. Vi förstår att när vi är troende, så har vi fått del av samma hopp. Vi har också fått del av samma identitet, och är främlingar och gäster här i tiden. Därför kan vi också förvänta oss att konsekvenserna av den tro och nya identitet vi har kan drabba oss i vår tid på liknande sätt som de som först mottog dessa hälsningar. Om mottagarna av detta brev står det på flera ställen att det har skett en förändring med dem. Ett vittnesbörd som också borde gälla oss. De levde förr på ett sätt, men nu har de kommit in i något nytt och nu är det på ett annat sätt:
– … ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder (1 Pet 1:18).
Vi blev friköpta från något. Och nu är det andra saker som intresserar oss. Andra saker upptar vår tid, vår tillvaro. Och det har med den nya identiteten som ett nytt folk att göra. Det står längre fram i brevets fjärde kapitel:
– Länge nog har ni levt som hedningarna vill – i orgier, begär, fylleri, supkalas, vilda fester och förbjudna avgudakulter. Därför blir de förvånade och hånar er när ni inte längre följer med och kastar er ut i samma ström av utsvävningar (1 Pet 4:3-4).
Vad är det för strömmar som går fram i världen, i tiden, som vi inte längre ska störta oss ner i? Vi ska hålla oss på ett annat plan. Det finns saker vi behöver säga nej till för att bli bevarade och för att kunna fullgöra den kallelse och den tjänst som Gud har för oss. Därför ser vi också i detta brev hur viktigt det är att vi tar vår tro på allvar; att den får konsekvenser i hur vi lever. Det leder till en moralisk medvetenhet, en längtan efter att leva i renhet, i helgelse. Vi läste exempelvis i första kapitlet: – … hoppas helt och fullt på den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbarar sig. Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör (1 Pet 1:13-15). Och när vi läser i nästa kapitel, ser vi hur allvarligt detta är, då han skriver:
– Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem (1 Pet 2:12).
Det kommer perioder i människors liv där de på ett särskilt sätt är besökta av Gud. Och då kan ditt och mitt handlande; ditt och mitt liv; hur vi möter människor i vår vardag, hur vi lever – det vårt liv vittnar om kan ha en avgörande betydelse för hur de tar emot denna uppsökande Guds kärlek som når dem på ett eller annat sätt. Vi läste: ”så att de prisar Gud den dag han besöker dem”. Den dag han uppsöker dem har människor något att referera till. De har kanske mött oss vid ett eller annat tillfälle och fått ett vittnesbörd. Hur vi förvaltar det vi har fått, kan alltså ha en avgörande betydelse. Petrus skriver att vi ska vara ”goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd” (1 Pet 4:10). Tänk att vi har fått nåd att förvalta!
Vi ska dröja lite mer i andra kapitlet. Det står:
– Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus (1 Pet 2:4-5).
Här är det Petrus som skriver. Han är en jude, uppväxt vid Galileiska sjön. Som en del av det judiska folket, satt det i hans ryggmärg att det som har med Gud att göra har också med templet i Jerusalem att göra. Det var hur självklart som helst, att om man ville närma sig Gud så skulle man gå till templet i Jerusalem. Vi vet att lärjungarna hade dessa tankar som självklar uppfattning när de började följa Jesus. Vi kan läsa i Markus evangelium när Jesus närmade sig Jerusalem och gick till templet:
– När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnadsverk” (Mark 13:1).
Nu var de i Jerusalem och fick besöka templet. Det pågick en stor renovering av templet, och kanske man kommit mycket längre än när de varit där några år tidigare och sett templet i Jerusalem. De blev så betagna. Tänk vilka byggnader, tänk så fint, så fantastiskt; vilka stenar! Men då säger Jesus något väldigt märkligt:
– Ser du dessa stora byggnader? Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner (Mark 13:2).
Här ser vi hur Jesus börjar arbeta med lärjungarna. Han vänder upp och ner på deras föreställningar. Så kommer Golgatadramat och tiden då lärjungarna väntar, och därefter kommer pingstdagen när Anden föll då de var samlade med varandra på den Övre salen. Då möter vi helt andra tankar. Gud uppenbarar sig på ett helt nytt sätt. Det går så långt att detta budskap blir ett med församlingens liv och det församlingen förmedlar i Apostlagärningarna. I 17:e kapitlet är det Paulus som predikar evangelium:
– Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand (Apg 17:24).
Guds boning såg nu annorlunda ut. Det hade Petrus också förstått. Nu var det inte stenarna där i templet i Jerusalem som det handlade om, utan han säger:
– Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer (1 Pet 2:5).
Han sa inte att de liknade levande stenar, utan han sa att de var levande stenar. Det är ni som utgör templet nu! Så går tiden. När vi möter människor idag, är det som om dessa händelser har gått dem förbi. Man kan tala med troende människor runt om i världen. Nog finns dessa uppfattningar om stenar, om byggnader, om tinnar och torn. Men det människor tänker på när de använder dessa uttryck om en kyrka eller församling är döda stenar som satts ihop med murbruk eller tegel och kanske en stor, fin port och vackra fönster. Det är en sådan byggnad som har med Gud att göra, tänker man, och dit går vi när vi har behov av en särskild stämning för att trösta oss. Och så får man den här distansen till verkligt församlingsliv. Men det står inte så i Bibeln. Det är en tillbakagång. Något som är konstruerat utanför den förkunnelse som möter oss i Nya testamentet:
– Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus (1 Pet 2:5).
Det är likadant med prästerskapet. Där har också skett en tillbakagång. Man tror att man måste klä ut sig riktigt ordentligt för att visa vem det är som är präst och har med Gud att göra. Och människorna får komma till kyrkan som passiva konsumenter av det religiösa utbud som förmedlas. Sådan är inte undervisningen som möter oss i Nya testamentet. Petrus skev till dessa enkla människor som bodde kringspridda på olika platser: Ni är ett heligt prästerskap! Ni har en tjänst att utföra. Och ni är Guds eget tempel. Vi läser om hur de samlades på olika platser; i hemmen, kanske på en öppen plats eller vid en flod där de samlades och bad. Vid något tillfälle hyrde man en lokal. Men det var inte materiella omständigheter som var det avgörande, utan man hade tagit emot Jesus och ville komma tillsammans för att tillbedja. Tillsammans utgjorde man detta andliga, levande hus. Och var och en kunde få komma i tjänst som en del av detta heliga prästerskap. Dessa verser tror jag är den bästa tolkningen av det Jesus säger till Simon: ”Du är Petrus! Och på den här klippan ska jag bygga min församling!” Han såg sig själv som en sten i detta levande tempel. Men hörnstenen, den som utgör formen och bestämmer, skriver han här, är Jesus själv. Vi läser på olika ställen om detta, och vi ser att Jesus både är grunden – ingen annan grund kan läggas än den som är lagd, och så kan vi i det profetiska ordet läsa om slutstenen som ska föras fram av Serubbabels hand. Vi förstår att när Jesus talar om att han ska bygga sin församling, så handlar det om honom från början till slut. Men vi kan låta oss användas i hans verk. Och på hans tempel kan vi inte skriva något namn att stoltsera med, vi kan inte skaffa oss meriter och lyfta fram oss själva. Det är ett nådens verk, och vi får tacka ja till erbjudandet som kommer från Jesus själv. Där är vi idag. Vi har dessa möjligheter, och Gud har användning för oss var och en. Han vill ha dig som en levande sten, som en präst i sin tjänst i denna tid, till dess att verket är färdigt och han kallar oss hem. Det finns ytterligare något i Petrus första brev som jag har haft litet svårt med. Vi är representanter för ett nytt rike, en ny ordning och vi är ett nytt folk. Men vi lever i en värld där vi möter mycket orättfärdighet, orättvisor och missförhållanden. Detta väcker en önskan att verka för en förändring, Men i Nya testamentets undervisning och uppmaningarna som möter oss i Petrus brev, så undrar jag: ska man verkligen inte göra mer än vad som uppmanas och rekommenderas här? Jag ska läsa några verser för att exemplifiera:
– Underordna er alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både kejsaren som högste härskare och ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. […] Visa aktning för alla, älska era trossyskon, vörda Gud och ära kejsaren. Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda (1 Pet 2:13-14, 17-18).
Så skriver han till syskon i församlingen som har sett att det borde vara på ett annat sätt. De ordningar som är i världen når inte upp till den standard Guds ord presenterar. Men ändå så säger han att de ska acceptera tingen som de är. Att de ska underordna sig så långt det är möjligt, ja, till och med slavarna ska underordna sig sina herrar och visa dem respekt. Inte bara de goda och rättvisa, men också de hårda! Det här har jag funderat mycket på. Kan det verkligen vara riktigt? Ska man acceptera en ordning som är så bristfällig när det finns helt andra ideal i Bibeln; som handlar om människovärde, jämlikhet och att undanröja klasskillnader. Det är ju sådana ideal vi som troende vill verka för. Borde vi inte anstränga oss mera då? Borde vi inte försöka påverka lagar och strukturer så att det blir en bättre ordning i hela samhället? Man kan tycka att det är svagt, det som Petrus rekommenderar här, att utan motstånd underordna sig och acceptera villkor som rent av är orättfärdiga. Men jag tror att svaret får vi i de verser jag läste här, och även på andra ställen i Skriften. Det handlar om ett liv som blir ett vittnesbörd och som kan förändra på ett helt annat plan. Om slavarna som Petrus skrev till här skulle organisera sig och kanske till och med göra någon slags revolt, skulle det inte åstadkomma någon förändring för den andliga situationen i dåtidens samhälle. Men att följa de exempel som Petrus ger kan åstadkomma förändring på ett långt djupare plan. Det handlar till exempel om att genom att göra gott ”tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor” (1 Pet 2:15). Och som vi läste:
– Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar (1 Pet 2:12).
Eller som det står i nästa kapitel:
– Till sist ska ni alla visa enighet, medkänsla, syskonkärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. Löna inte ont med ont eller hån med hån. Tvärtom ska ni välsigna, för ni är kallade att ärva välsignelse (1 Pet 3:8-9).
Det handlar om att mitt i förtrycket bli ett vittnesbörd om Guds tankar, ideal och värden. Att möta människor på det sätt som Gud vill, som han har presenterat i evangelium; det är ett vittnesbörd som bryter igenom. Tänk, vilken väg! Den här vägen, vill jag påstå, når längre än försöken att med egen kraft sätta sig emot ett orättvist system eller att med styrkedemonstrationer försöka åstadkomma en förändring i sin samtid. För det vi också förstår då vi läser Bibeln är att dessa problem vi möter i tiden och världen egentligen inte är ett systemfel. Det har sitt ursprung i den kraft som drar mänskligheten ned i ondska och fördärv, det har sitt ursprung i synden, i den fallna naturen och där måste vi lyfta evangelium som enda botemedel. Det sker ingen verklig förändring i ett samhälle genom att du ändrar lagar och ordningar. Allt kan bli nytt hos den som öppnar sitt hjärta för evangelium.
I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att lyfta fram vittnesbördet om Filemon och Onesimus som aposteln Paulus skriver om i brevet till Filemon. Jag vet inte hur Filemon var som slavägare innan han mötte evangelium. Men jag har sett ett vittnesbörd om vad evangelium kunde uträtta hos slavägaren när Paulus rekommenderar honom att ta emot den förrymde slaven Onesimus – inte längre som en slav, men som en broder i Kristus. Där har du församlingslivet, där evangelium fått bryta in, och du ser en helt ny ordning, mitt i det system som byggts upp runt om i världen och i tiden. Därför: Om du lider av att se orättvisor, om du lider av att märka hur förljuget allt omkring dig är, så finns en väg att gå. Det är inte genom revolt eller att inte bry sig om överheten, utan det är genom att leva evangelium, och låta det nya livet få utrymme i både smått och stort. Även om vi som slaven får leva under ett förtryck, så kan vi genom att leva evangelium och hålla ut i lidandet här i världen, vittna om den nya ordningen; det nya livet.
– Det är en nåd när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda, då är det en nåd inför Gud (1 Pet 2:19-20).
Tänk vilken annorlunda väg! Men vi måste erkänna att detta är vägen som Bibeln talar om. Den som Guds ord ställer fram för oss.
Platsen där denna nya ordning kan komma till uttryck är församlingen. Men då vi läser vidare i brevet ser vi också att det finns en risk, när man lever i ett system, i en värld, att man tar in det felaktiga systemet och applicerar det i församlingslivet. Då begår man ett stort misstag. Det står att slavarna ska underordna sig sina herrar, men när vi läser om Filemon och Onesimus förstår vi att när evangelium fått ingång, då träder en ny ordning in. Då handlar det för Filemon om att inte längre möta sin broder som en slav, och ta med sig systemet från världen in i församlingen. Det handlar om att acceptera att det finns en annan standard. En annan moralisk värdeskala som gäller för den troende. Det här möter oss också i Petrus första brev. Jag vill också ta med något som står i det sista kapitlet:
– Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar (1 Pet 5:1-4).
I världen är ofta vinning drivkraften för människor som satsar i företag eller andra organisationer. I Guds församling ska drivkraften vara av ett annat slag, där behövs hjärtan gripna av Gud. Församlingstjänare behöver befrias från vinningslystnad och maktbegär. Jesus säger till sina lärjungar:
– Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav (Matt 20:25-27).
Jesus beskriver alltså först ordningen som de är vana vid i världen. Men så talar han om hur det ska vara bland hans lärjungar. Det är alltså direkta uppmaningar, och Jesus visar på att det måste finnas en kontrast. Det går inte ta in världens system och som det fungerar för att driva på saker och få det att gå framåt. Man kan inte ta världens metoder och applicera i Guds rike. Församlingens ledare ska inte uppträda som herrar, utan vara herdar och föredömen för hjorden. Det här är så allvarligt. I församlingen ska den inte råda som visar sig vara starkast och kan driva igenom saker med sin egen kraft. De kvaliteterna hör hemma i världen. På Petrus tid tog de sig uttryck till exempel i slaveriet. I den nya tillvaron som gäller Guds rike och församlingen handlar ledarskapet om ett tjänande. Om ett utgivande. Om att vara ett föredöme. Där har kanske istället den som framstår som svag och försynt, den som inte har den mänskliga styrkan att driva på, kallelsen att leda. Den som vill vara främst bland er, ska vara de andras slav, säger Jesus.
Vi har en kort tid kvar. Måtte vi låta evangelium få ingång ibland oss. Jag vill till slut läsa:
– Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen (1 Pet 4:7-11).
Jesus ville samla folket och skydda det, men folket vill inte. Vi kristna vill att ’folken’ skall bli frälsta och få ta del av Jesu kärlek och LIV, men man vill inte. KAN man tvinga någon till tro? Nej. Men- Jesus vill skydda oss, älska oss, leda oss, och se oss få evigt liv med honom.
När vi har det svårt- eller lätt, går vi till Jesus. Han bör, och ÄR den klippa vi kan vila ut hos. Har vi det svårt så vet vi VEM vi kan gå till. Hur gör då andra som har det jobbigt? De går inte till Jesus om de inte känner honom. När människor lider kan de inte alltid få tröst. MEN det får ju VI, vi som tror, alltid.
Därför är det så viktigt att vi ALLTID är BEREDDA på att trösta någon och visa på att JESUS finns även för den/dem. Vår skapare finns för oss och andra och vi ska vara mycket tacksamma och ta vara på den underbara skatt vi har. TRON. TRON som förflytta berg, tron som leder hem- inte bort. TRON som berikar och glädjer, stöttar, undersöker och skapar otroliga möjligheter i tjänst- för HERREN. /Maria
1 Petrus brev Kapitel 2
1 Lägg därför bort all slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal. 2 Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken så att ni genom den växer upp till frälsning, 3 när ni nu har smakat att Herren är god
Ett heligt prästerskap
4 Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus. 6 Det står ju i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den ska aldrig komma på skam.
.✱ De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.
9 Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar
✱,✱ han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet✱ har nu fått barmhärtighet.
Ett nytt liv
11 Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. 12 Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.
13 Underordna er alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både kejsaren som högste härskare 14 och ståthållarna✱, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. 15 Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. 16 Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna Gud. 17 Visa aktning för alla, älska era trossyskon, vörda Gud och ära kejsaren.
Kristus som föredöme och Frälsare
18 Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda✱. 19 Det är en nåd✱ när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. 20 Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda, då är det en nåd inför Gud.
21 Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. 22 Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun
.✱23 När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 24 Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade
. 25 Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare✱.✱