Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Fråga: I vår bibelgrupp kom vi in på om vinet på Jesu tid var med eller utan alkohol. Jesu första underverk var ju att göra vatten till vin på ett bröllop. Skulle inte Jesus ha kunnat dricka vin om det var alkoholhaltigt? (K.R.)
Svar: Själva ordet “vin” säger att det rör sig om en alkoholhaltig dryck. Vin är nämligen detsamma som jäst saft av druvor, och vid jäsningsprocessen bildas ofrånkomligen alkohol.
Det som orsakar jäsningen är jästsvampar som finns på druvskalet, och så snart druvskalet krossas och jästsvamparna kommer i kontakt med saften börjar jäsningen. Vid jäsningen omvandlas druvsockret i saften till alkohol och kolsyra, och druvsaften förvandlas till den dryck vi kallar vin.
Eftersom det alltså är vid jäsningen som druvsaft blir till vin, och eftersom denna jäsningsprocess alltid innebär att det bildas alkohol, är det en absolut omöjlighet att tillverka ett alkoholfritt vin. Vin innehåller alltid alkohol. Om drycken i fråga inte innehåller alkohol är det inte vin, utan saft. (Om det hade varit en sådan alkoholfri dryck som Jesus förvandlade vattnet till vid bröllopet i Kana, så skulle bibelns berättelse ha handlat om hur Jesus “förvandlade vatten till saft”…)
Det “alkoholfria vin” som finns att köpa nuförtiden är en helt modern uppfinning, som man åstadkommer genom att ta bort det alkohol som ofrånkomligen finns i allt vin – och då får man fram en märklig produkt som egentligen varken är det ena eller det andra (men som faktiskt oftast fortfarande har kvar några tiondels procent alkohol).
Vad det gäller vinet på Jesu tid, så var det den absolut vanligaste drycken, precis som det är bland många folk i dag. Även om man drack både vatten från källor och brunnar, mjölk och fruktsaft, så var det vinet som var den mest självklara drycken både som måltidsdryck (bröd och vin var den givna stommen i en måltid), umgängesdryck och ren törstsläckare.
Och det var verkligen inte någon alkoholfri saft. Det räcker med ett par bibelcitat (och berättelsen i 1 Mos 9:21-27 om konsekvenserna av Noas vindrickande) för att inse att vinet i bibelns land och på bibelns tid hade precis samma berusande verkan som vinet i dag:
“Du har givit oss vin att dricka så att vi raglar…” (Ps 60:5)
“Både präst och profet raglar av starka drycker. De är berusade av vin och vinglar…” (Jes 28:7)
“De har druckit sig fulla av sött vin…” (Apg 2:13)
Och när Paulus i sina brev till olika församlingar uppmanar medlemmarna att inte missbruka vin (Ef 5:18, 1 Tim 3:3), så är det uppenbart att det rör sig om en alkoholhaltig dryck, eftersom missbruk av alkoholfri saft knappast skulle ha kunnat ha någon menlig inverkan på församlingen…
Men även om man alltså var fullt medvetna om att berusningen kunde gå till överdrift så att man tappade både sans och vett (Hos 4:11) och blev omtöcknad (1 Mos 49:12) och aggressiv (Ords 23:29-30), liksom att man kunde bli beroende av vinet (Tit 2:3, Jes 5:11,22 och Ords 23:35), vilket kunde få dystra följder (Ords 21:17), så finns det ingenstans någon uppmaning att avstå från vin. Och varför skulle man göra det? Alla visste ju att vinet var en gåva från Gud.
Noa, “en oförvitlig och rättfärdig man [som] levde i gemenskap med Gud” (1 Mos 6:9) var enligt bibeln den förste som anlade en vingård. Det ansågs att det var Gud själv som lärde honom att odla druvor, pressa saft och göra vin. När Gud gav Israels folk anvisningar för lövhyddohögtiden, uppmanade han dem att köpa “kor och får, vin och öl” och sedan hålla måltid och glädjas tillsammans med sin familj (5 Mos 14:26). Vinrankan var Israels symbol. Kung David skrev i hundrafjärde psalmen att “vin gläder människans hjärta” (Ps 104:15) och kung Salomo förklarade att vin var en lämplig dryck för den som hade “en bedrövad själ” (Ords 31:6). Och det var så Gud en gång avsett att vinet skulle användas. Till människans glädje.
“Vinet gör livet glatt!” (Pred 10:19)
“Drick ditt vin med glatt hjärta!” (Pred 9:7)
“Deras hjärtan skall glädja sig som av vin” (Sak 10:7)
Att kunna dricka och njuta av vin ansågs rentav så viktigt att de religiösa ledarna tillät filtrering av vin även på sabbaten då allt annat arbete var förbjudet. Likaså var det tillåtet att bereda “honungsvin” – ett sötat vin – på sabbaten.
Judarna i gemen var helt enkelt inte mer “renlevnadsmänniskor” än andra folk. De individer som av olika skäl avstod från alkohol, som exempelvis Johannes döparen, var så sällsynta att folk verkligen noterade det. Att Jesus inte tillhörde de undantagen framgår ju klart av bibeln. När han kallades för “frossare och drinkare”, därför att han (till skillnad från sin syssling Johannes) både “åt och drack”, så syftade man naturligtvis inte på att han drack vatten eller saft, utan att han – precis som alla andra – drack vin.
När det var fest drack man för att bli uppsluppen, glad och berusad. Det arameiska ordet för “bröllop” var mistita, vilket helt enkelt betyder “dryckesfest”. Och det vanliga var att värden (så som det också påtalas i berättelsen om bröllopet i Kana) serverade det bästa vinet först och sparade det mindre goda till längre fram, när gästerna druckit så pass mycket att de inte märkte att vinet inte längre var lika fint.
Vin var för övrigt inte den enda alkoholhaltiga drycken man kunde ha i skålarna, utan man drack även mer eller mindre jäst (dvs mer eller mindre alkoholhaltig) saft av dadlar och granater eller en brygd på korn och hirs, alltså en sorts öl.
Hej på er! Idag då detta skrives har jag haft födelsedag. En fin dag med glädje på olika vis. En del människor säger att vi kristna INTE får/ inte skall/, fira vår födelsedag! NÄHÄ?? MEN; jag är såå glad att Gud skapat mig och att HAN gjort mig speciell och att jag får tacka honom för det!
Nedan för ser du en text/förklaring från sajten ALLT OM BIBELN, den förklaringen (Jehovas Vittne nämns här) tycker jag är nog så bra att se på, för att Gud har INTE sagt nej till att fira att man är född. HAN skall ha all ära och kärlek från oss alla. Var så god:
Födelsedagsfirande i Bibeln Fråga: Vad grundar sig Jehovas vittnen på när de menar att man inte ska fira födelsedagar? (H.T.) Svar: Jehovas vittnen baserar sin inställning delvis på att födelsedagar bara nämns vid två tillfällen i bibeln, och då handlar det om den egyptiske faraos (1 700 år f Kr) samt kung Herodes födelsedagar. I båda fallen utspelas ondskefulla händelser i samband med födelsedagsfirandet – farao låter hänga sin bagare (Mos 40:20-22), och Herodes låter halshugga Johannes döparen (Matt 14:6-11).
Ett annat skäl till att man anser det vara “en oskriftenlig sedvänja” att fira sin födelsedag är att inte judarna gjorde det och följaktligen inte heller de första kristna, som ju var judar.
Men vad säger Gud själv om födelsedagsfirande? Faktiskt ingenting! Varken att det skulle vara rätt eller fel. Förutom de två ställen som nämnts inledningsvis talar bibeln över huvud taget inte alls om att någon fyller år, och den enkla förklaringen är naturligtvis som nämnts att man bland Israels barn inte hade för sed att fira sin födelsedag.
Det är emellertid viktigt att komma ihåg att det faktum att Israels barn inte firade födelsedagar, liksom att bibeln inte nämner någonting om födelsedagsfirande, inte behöver betyda att det skulle vara något fel att göra det – utan bara att det inte var vanligt förekommande just bland judarna på bibelns tid.
Det var å andra sidan inte innebandy heller! Eller mikrovågsugnar! Eller rockmusik!
Inte heller läser vi i bibeln om att Israels barn använde sig av kombinationen för- och efternamn, att man gick klädda i kavaj och byxor, att man kysste någon på hand eller att man dukade med gaffeln till vänster och kniven till höger…
Men det innebär självklart inte att det är fel eller synd på något sätt!
Vi får inte glömma att samtidigt som bibeln utgör Guds uppenbarelse till mänskligheten, så är den också i många stycken en “historiebok”, en beskrivning av de kulturella förhållandena hos ett nomadiserande folk som levde för flera tusen år sedan, och dessa förhållanden är varken mer eller mindre “gudomliga” än förhållandena bland olika folkslag i dag.
Vad det handlar om här är inte lydnad eller olydnad mot någon Guds befallning, utan helt enkelt kulturella skillnader, som grundar sig på en utveckling ur gamla traditioner. Och det är samma sak med vårt födelsedagsfirande (liksom vår tradition att fira våra namnsdagar).
Thor-Leif Strindberg/Allt om bibeln
Mark 7:4 Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Det finns många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. Kol 2:8 Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter och inte på Kristus. / OBS! Traditioner som t ex en felaktig s k jul, det är inte ok!
Pröva er själva om ni lever i tron, granska er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Om inte, så består ni inte provet.
Fil 2:11
och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.
Heb 13:8
Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.
Joh 20:31
Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.
Apg 4:11
Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten.
Apg 5:42
Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.
Apg 9:20
och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.
Apg 9:22
Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.
Apg 18:5
När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien var Paulus fullt upptagen med att förkunna ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias.
Apg 18:28
Han motbevisade nämligen judarna med kraft och bevisade offentligt utifrån Skrifterna att Jesus är Messias.
1 Joh 5:5
Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?
Petrus bekännelse Matt 16:13–20
13 När Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: “Vem säger människorna att Människosonen är?” 14 De svarade: “Vissa säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” 15 Han sade till dem: “Och ni? Vem säger ni att jag är?” 16 Simon Petrus svarade: “Du är Messias, den levande Gudens Son.”17 Jesus sade till honom: “Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. 18 Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa✱ ska jag bygga min församling, och helvetets✱ portar ska inte få makt över den. 19 Jag ska ge dig himmelrikets nycklar✱. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen.” 20 Sedan befallde han lärjungarna att inte berätta för någon att han var Messias.
Vi lever ju faktiskt i en värld som blir mer och mer galen för varje dag som går. Missledda av falsk-informationen måste människor antingen ta sig i kragen oh börja tänka till ordentligt eller också så får man leva i osanningen.
Detta är en kristen sida och i den står sanningar som man inte vill ha, jag vet det. Men ändå kan man inte låta bli att titta och läsa här, det säger siffrorna om besöken här.
VAD säger Gud om dessa tider? jo han säger att de är farliga och att man skall vara klok och att han vill leda oss igenom detta och vara vår Far. HAN vet mycket väl vad de planerar, han känner alla de personer som sedan åratal skapat krigen och skapat alla olust och våld och konspirationer EMOT FOLKEN!
Jag tror att många skulle få hjälp med allt om de trodde att JESUS är den han ÄR! Mästaren, Gud själv, Frälsaren,——-HONOM skall vi lita på, han frälser och helar och tar hand om oss intill tidens ände. Han berättar för oss alla HUR han VILL att VI AGERAR!
SANNINGAR:
Matt 4:23
Jesus vandrade omkring i hela Galileen, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.
Matt 4:24
Ryktet om honom spred sig över hela Syrien, och man kom till honom med alla som led av olika sjukdomar och plågor – besatta, månadssjuka och lama – och han botade dem.
Matt 8:17
för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog på sig våra svagheter och bar våra sjukdomar.
Matt 9:35
Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.
Matt 10:1
Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor.
Mark 1:34
Han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många onda andar. Men han tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.
Luk 5:15
Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna till honom och bli botade från sina sjukdomar.
Luk 6:18
De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Även de som plågades av orena andar blev botade.
Luk 7:21
Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar och gav många blinda synen tillbaka.
Ps 85:11
Nåd och sanning ska mötas, rättfärdighet och frid ska kyssas.
Ps 85:12
Sanning ska växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ner från himlen.
Ps 86:11
Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning. Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn.
Ps 86:15
Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning.
Ps 89:15
Rätt och rättfärdighet är grunden för din tron, nåd och sanning står inför ditt ansikte.
Matt 10:23
Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer.
Matt 10:42
Och den som bara ger till en av dessa små en bägare friskt vatten, därför att det är en lärjunge – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön.”
Matt 11:11
Jag säger er sanningen: Bland dem som fötts av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den minste i himmelriket är större än han.
Matt 13:17
Jag säger er sanningen: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.
Matt 16:28
Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Människosonen komma i sitt rike.”
Matt 17:20
Han svarade: “Därför att ni har så lite tro. Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er.”
Matt 18:3
och sade: “Jag säger er sanningen: Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket.
Vi läser från Predikaren kapitel 7:9: ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse. Bättre är en tålmodig man än en högmodig.”
Saker och ting har en början och ett slut. Även i Guds rådslut finns en början, och ett slut. Världen har sin början – Gud har skapat allt. Det finns en början på evangelium som vi kan läsa om i Apostlagärningarna, och inte minst i evangelierna, och det finns också en evangeliets sista tid. Jesus talar både om den första tiden, och den sista tiden. Den första tiden är hans undervisning och hans exempel. Den sista tiden är hans profetiska tal då han förutsäger vad som ska komma i tidsålderns ände.
Vi går till Matteusevangeliet 28:18 och läser där det vi kallar missionsbefallningen. Jesus hade varit verksam ett antal år, han hade dött som en förbrytare och korsfästs med andra förbrytare, men därefter uppstått från de döda. Då samlar han lärjungarna på ett berg och säger:
Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gör alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt er. Se jag är med eder alla dagar intill tidens ände.
Det började med ett speciellt avstamp, men apostlarna måste vänta på att något särskilt skulle ske, något som ännu inte hade skett. De skulle få kraft! När Jesus tidigare undervisade om uppdraget och om att det skulle vara ända till tidsålderns slut, då läser vi i exempelvis Matteusavangeliet om ”detta evangelium”. Evangelium? Vet vi vad det är? Aposteln Paulus hjälper oss att få tag i själva kärnpunkten. Han har gått igenom en hel del med församlingen i Grekland och skriver till dem:
Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i, genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid — om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro. Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna, och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna, och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv (1 Kor 15).
Detta evangelium.
Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma (Matt 24:14).
Det här är ett mycket allvarligt ord som vi behöver beakta och stanna inför. Detta evangelium, detta glada budskap om riket, det ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma. När jag läser det här kommer jag att tänka på ett annat ord där Jesus talar om evangeliets inramning, en historisk inramning. I Lukasevangeliet 16:16 läser vi om början: ”Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.” Det här är som en ram kan man säga, eller tröskel till den tid då evangelium började predikas. ”Sedan ska änden komma.” Det har en inramning – lagen och profeterna intill Johannes, och sedan kommer evangelium. Evangelium ska predikas i hela världen, och sedan kommer änden. Mycket av det Jesus säger, när han beskriver det som ska komma i tidsålderns avslutning, det ser vi och det förnimmer vi.
När vi läser om Herrens tillkommelse, finns det två ord i grekiskan – kvalitativt och kvantitativt. Inte alla epoker har den kvalité som kommer till uttryck. I allmän mening så kan det finnas tider som har väldigt stor betydelse för samhällen och folk, och så är det även med Guds verk i historien. Det finns saker som upprepas, men då har vi ännu inte kommit till det kvalitetsmässiga momentet, utan då handlar det om kvantitet. Men då saker och ting går i uppfyllelse, i fullbordan, då handlar det om hög kvalité. När Jesus kom var det förutsagt att han skulle komma, och den tiden ägde en väldig kvalité genom hans närvaro. Det kunde inte på något vis ersättas av något annat. Det fanns dock de som försökte ersätta det Gud ville, det som var Guds vilja.
När apostlarna började predika efter att Jesus tagits ifrån dem, innebar det stort motstånd. Motståndet personifierades inte minst av översteprästerna, av de som kallades för saducéer, en typ av liberalteologer. När Jesus själv var verksam så möttes han inte på samma sätt av motstånd från saducéerna, som från fariséerna. Apostlarna däremot, hade inte så mycket problem med fariséerna. Jo, det hade de, men inte som Jesus själv hade. De hade däremot saducéerna över sig. Apostlarna hade predikat och blivit fängslade, men frisläppta, för folket tyckte så mycket om dem och höll dem i stor ära. Det var Petrus, Andreas, Jakob, Johannes; de som hade varit med Jesus. De hade ett sådant budskap, och en sådan kraft var verksam, att det gick bara inte att låsa in dem. Fariséen Gamaliel tillrättavisade dem som var väldigt ivriga att få apostlarna i fängelse. Vi läser om det i Apostlagärningarna 5:34-39: Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen. Sedan sade han till de andra: ”I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män. För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet. Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade. Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned; men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.” Den vise mannen Gamaliel berörde två exempel. Det ena handlade om Teudas. Varför slöt sig fyrahundra män till honom? De var upptagna av tiden, och framförallt kvantiteten av tiden. Det har ju gått så lång tid, och nu borde väl Messias komma. Eller, det sker ju så mycket, så mycket som talar om att nu är tiden inne. De var framförallt uppmärksamma på kvantiteten av tiden, kvantiteten av händelserna. Men de kunde inte se kvalité, att den här Teudas inte hade den kvalitét som en gång skulle träda fram genom Jesus Kristus själv.
Samma gäller naturligtvis Judas från Galileen. Varför förleddes de av Judas? Det var så mycket som hände, kanske. Det var så mycket som talade för det. Tiden var nu nära, och man tog intryck av kvantiteten, och kunde inte bedöma kvalitén. Judas hade inte den kvalitét som Messias skulle ha. Teudas hade inte den kvalitén. Men Jesus hade den! Jesu lärjunge Simon Petrus bekänner sig till denna kvalitét: ”Du är Messias, den levande gudens son.” Det var en stor gåva att han fick se det. Det blev uppenbarat för honom och det kan man verkligen kalla nåd. Jesus sa: ”Det här har du fått uppenbarat för dig.” Det är inte bara att du har samlat en massa uppgifter, samlat en massa fakta. Visserligen är det väldigt viktigt, men man måste kunna se skillnad på Teudas och Jesus. På Judas och Jesus. Och i det läget var det många som inte kunde det. Men när Jesus talar – inte om den tiden som var då – men om den tiden som ska komma, om framtiden, då handlar det om vågor av försök till att ersätta Guds vilja, vågor av försök att ersätta Jesus Kristus själv. Han talar till lärjungarna i Matteus 24 om åtminstone tre stora vågor av falska Messiaspretendenter och falska profeter. Lärjungarna har ställt en fråga i vers tre: ”Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände. Då svarade Jesus och sade till dem: Sen till, att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: Jag är Messias’ och skola förvilla många. Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig.” Det var sådana händelser som man då säkert kunde räkna upp väldigt många av, och som vi nu även i vår tid kan räkna upp väldigt många av. Lukas talar i kapitel 21 om samma saker. Det är samma tal som i Matteusevangeliet men på det sätt Lukas uppfångat Jesu ord: ”I får höra krigslarm och upprorslarm”(v 9), och ”folk ska resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det ska bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra” (v 10-11). Hur många gånger i historien har man inte kunnat räkna upp mycket sådant här som har hänt? Det finns kvantitet, men man missar många gånger kvalitén. Man kan fångas av många som kommer under Jesu namn och säger ”jag är Messias.” I Matteus läser vi vidare i kapitel 24:11- 14:
Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.
Det var där vi tog utgångspunkten. Och änden kommer och har sin våg. Det kommer en våg av falska profeter, men det kommer att vara en viss skillnad då för de kommer att vara mycket mer attraktiva, förrädiska och förföriska än någonsin tidigare. Det är den våg som han talar om i vers 24:
Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.
Det är en sak jag funderar på när det gäller just den här versen, och jag läser den om och om igen:”Detta evangelium om riket ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.” Det kan man kalla för evangeliets sista tid. Det finns en första tid, och då hade vi en inramning, eller en förberedelse – lagen och profeterna har haft sin tid, intill Johannes döparen. Sedan dess predikas evangelium om Guds rike, och sedan ska änden komma. Det är alltså ett skede som väntar. Evangeliets sista tid.
Himlen har förväntningar på Jesu lärjungar, att vi ska vara vaksamma. Tidshändelser är väldigt allvarliga, det ska man inte ringakta. Vi ska vara vaksamma, helt uppenbart. I Markusevangeliet 13:33-37 har vi samma tal men såsom evangelisten Markus uppfattade det:
Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne. Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka. Likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen; vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer. Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!
Hur ska vi förhålla oss till evangeliets sista tid? Vad kommer den att innebära? Innan han talar om ”detta evangelium”, säger han: ”Den som är ståndaktig intill änden, han ska bli frälst.” Här talar Jesus om händelser som ska komma i framtiden, ja han talar faktiskt om en väldigt intensiv missionsverksamhet. Men det är verkligen inte bara hans lärjungar som är verksamma. Det är verkligen inte bara hans vittnen som är aktiva. Det står om de som han kallar för falska profeter, och de som utger sig för att vara Messias. En intensiv missionsverksamhet, det är typiskt för den här sista tiden och stor betydelse har då ståndaktigheten. Många gånger kanske det inte är så nödvändigt att kasta sig ut i alla möjliga aktiviteter, men bara att stå fast vid det som vi har fått lära. Som aposteln Paulus skriver till Timoteus. Hålla fast när så väldigt mycket, så många olika krafter är i rörelse och vill fånga. Det är allvarliga saker som sker.
Jag tycker det är märkligt med de här rättegångarna som pågår nu. Dels en rättegång i Uppsala som handlar om att det gjorts anspråk. Man talar där om personer som är narcissistiska; väldigt självupptagna och väldigt uppviglande människor, som har en otrolig förmåga att spela ut sig själva. Det gäller inte bara Uppsala tingsrätt och de som en gång utgjorde den så kallade Knutbysekten och som har gjort anspråk på att vara Kristi brud. Det gäller även Amerikas förenta stater vars president dragits inför rätta i en riksrätt. Jag vet inte hur många gånger som Donald Trump har kallats för en narcissistisk person. Har inte denne man någon gång även sagt att han skulle gott kunna kallas Judarnas konung? Israels konung, eftersom han tog beslutet att flytta den amerikanska ambassaden. Detta sker parallellt – människor som gör märkliga anspråk. Jag inledde studiet med ett ord i Predikaren. Det är faktiskt ett ord som på sitt sätt är löftesrikt. ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse. Bättre är en tålmodig man än en högmodig.” Tålamod och ståndaktighet. Det hör hemma i ändens tid ifall vi vill bli frälsta. ”Den som är ståndaktig intill änden, han ska bli frälst.” Jag talade om att saker och ting har både början och slut. Evangelium kommer inte att predikas i evighet – det finns en bestämd tid. Därför är det allvarligt att ta vara på den tiden, och som aposteln Paulus skriver till Korintierna:
Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt. Han säger ju: Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag (2 Kor 6:1-2).
Det fanns ett folk i världen som Gud ingick förbund med, och som har givit oss skrifterna, Toran. Detta Israels folk har en början, men också ett slut, eller vi kanske hellre ska säga ett mål. Det är bättre att använda det uttrycket även om evangelium, och även om skapelseverket som sådant. När började det gamla egendomsfolket; det folk som har så stor betydelse för Guds frälsningsrådslut? Vilket är målet för detta Guds egendomsfolk? Det judiska folket som varit förskingrat under så lång tid men som åter har börjat församlas i det land som Gud med ed och löfte hade givit åt deras fäder. När började det här folket? Har du funderat på det? Ja, det började med Abraham? Eller började det med Isak? Eller med Jakob? Jakob är den som får namnet Israel. Israel, dess begynnelse. Jag tror att vi får ett svar på den frågan om vi går till Jesaja 51:1-2:
Hören på mig, I som faren efter rättfärdighet, I som söken HERREN. Skåden på klippan, ur vilken I ären uthuggna, och på gruvan, ur vilken I haven framhämtats: ja, skåden på Abraham, eder fader, och på Sara som födde eder. Ty när han ännu var ensam, kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.
Det här kan man kalla Israels begynnelse. Det är något som Gud själv tänkt, någonting som Gud själv genom sitt sätt att handla med Abraham har förberett. ”När han ännu var ensam kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.” Men vad är då målet? Det började med en ensam man. Redan när det talades om den ensamme mannen, så talades det också på sätt och vis om målet. Det talas om vad Gud har gjort, att han kallat honom, välsignat honom och förökat honom. Därför är det väldigt intressant när aposteln Paulus i Romarbrevet undervisar om vad som är slutmålet för detta judiska folk. Där finns mycket spännande uttryckt som handlar om inte slut, men fullbordan. Det här är ett väldigt ämne för studium. Början och slutet! Hela skapelsen. Israels folk. Evangeliets första tid. Evangeliets sista tid inför Jesu tillkommelse … en ny början!
1 Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och förkunnade i Judeens öken 2 och sade: “Omvänd er! Himmelriket är nära.” 3 Det var om honom det sades genom profeten Jesaja:En röst ropar i öknen:Bana väg för Herren,gör stigarna raka för honom!4 Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte runt midjan, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. 5 Folket i Jerusalem och hela Judeen och hela Jordanområdet kom ut till honom, 6 och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.7 Men när han såg att många fariseer och saddukeer kom till platsen där han döpte, sade han till dem: “Huggormsyngel! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? 8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. 9 Och tro inte att ni kan säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar.10 Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden.11Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 12 Han har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”
Jesus blir döpt
13 Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14 Men Johannes försökte hindra honom och sade: “Jag behöver döpas av dig – och du kommer till mig!” 15 Jesus svarade honom: “Låt det nu ske. Det är så vi ska uppfylla all rättfärdighet.” Då lät han det ske.16 När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 17 Och en röst från himlen sade: “Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje.”
Tiden är lång sedan Jesus döptes i vatten. Tiden är kort innan Jesus kommer tillbaka och hämtar hem den troende. Låt er omvändas, låt er döpas, låt er lära känna Jesus Kristus, Vår HERRE.
Herren Gud kommer att döma rättvist en gång, och under tiden vi människor väntar på rättvisa så har Gud hela planen FÄRDIG! MEN vi vet ingenting och kan INTE förstå allt det som sker och som KOMMER att ske! Nej nu är det ju inte ok i vår värld och i länder som brinner av hat och oro! Satan är lös och skördar många offer.
Hebréerbrevet 11 1 Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om✱ ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd.
Matt 11:12
Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.
Mal 3:5
Jag ska komma till er och hålla dom, och jag ska vara snabb att vittna mot trollkarlar och äktenskapsbrytare och dem som svär falskt, mot dem som vägrar arbetaren hans lön och förtrycker änkan och den faderlöse, som vränger rätten för främlingen och inte fruktar mig, säger Herren Sebaot.
Apg 7:34
Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.
Heb 11:25
Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden.
Jakob 2:6
Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar?
Förtrycket är stort i världen! Sorgen är stor. Gud vet allt detta och vi människor söker skydd och tröst hos vår mäktige Gud.
Har vi sådan nöd i våra hjärtan att vi kan bedja på ett sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull? Bibeln låg uppslagen på bordet i mitt rum, och helt plötsligt bröt solen igenom skyarna och lyste på bibelordet. Det märkliga var att allt runt omkring var grått och trist; bara Bibeln stod i ljus och härlighet. Det där tyckte jag var en hälsning från himlen. Det är nämligen så här, att vi har ingenting annat ifrån den eviga världen än det som lyser på Guds ord. Vad är det? Jo, den helige Ande. Den lyser på Guds Ord, och ingenting annat. Guds Ord är levande, verksamt och kraftigt. Ära vare Gud! Jag vill läsa ett ord i Jesu namn: – Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade. Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön, huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? – en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom, varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja (Hebr 2:1-4).
Evangelium är ett glädjebudskap om Jesus. Men det har också sina varningssignaler om att icke gå förlorad. När man ska förmedla det här budskapet är det angeläget att helheten kommer fram. Både glädjesidan och varningssignalerna. Därför vill jag börja med att påminna om att vi har en vers som talar evangelium på ett underbart sätt, nämligen Johannes 3:16: – Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv. Det var en kärlek ifrån Gud som drev honom att utge sin enfödde Son. Det här med Jesus är så enastående. Det finns ingenting att jämföra med som kommer upp på samma nivå. Jesus är Guds enfödde Son. Änglarna är skapade, människorna är skapade men han som är av evighet lät sin son födas hit ned till oss. Han sa: Du är min son, jag har fött dig idag. Vid inträdet till denna värld eskorteras han av en mångfald från den himmelska härskaran. De säger: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag.”
Jesus föddes under ringa villkor, men han kom likväl in i vårt släkte på ett enastående sätt. Han var Guds enfödde son. Det står att Jesus växte till i ålder – javisst, det gör vi alla. Men han växte också till i visdom och nåd inför Gud och människor. När Jesus skulle träda in i sin tjänst, gick han fram till Johannes Döparen och bad om att få bli döpt. Johannes tvekade, då han tänkte att det vore bättre att han blev döpt av Jesus. Men Jesus säger: Låt det nu ske, för vi måste uppfylla all rättfärdighet. När Jesus sedan stod upp ur vattnet sänkte sig Anden ned över honom i form av en duva. Det heter så underbart att den förblev över honom. Jesu verksamhet var sanktionerad från himlen. Den helige Ande var hela tiden över Jesus. Allt som skedde var ett uttryck från den himmelska världen; Faderns kärlek till människan.
När han sedan trädde fram i Nasarets synagoga, sa han: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har sänt mig att förkunna glädjens budskap för de fattiga, syn för de blinda och ge de förtryckta frihet och ett nådens år från Herren.” Det var ett budskap som var genomträngande, ett budskap som var nytt på många sätt, och sanktionerat från himlen. Istället för att ta emot, öppna och uppleva verkligheten i detta evangelium från Jesus, så stängde man igen. Det gick så långt att man ville få bort Jesus, och störta honom utför branten av det berg deras stad var byggd på. Men Jesus gick sin väg rakt igenom hopen och vandrade vidare.
Du som upplever svårigheterna, kampmomenten, hur ohyggliga krafter reser sig upp emot dig – du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom hopen i Jesu namn, och vandra vidare med Jesus! Du ska inte stå och tveka hit eller dit. Nej, du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom och vandra vidare, för målet väntar. Jesus kommer, och han vill ha dig med. Du får inte fastna. Det ena undret efter det andra inträffar, och det var underbara ord som Jesus talade. Denna frälsning förkunnades först av Jesus själv. Det är förstahandsvaror vi har! Inte tradition! Därefter bekräftades det för oss av dem som hade hört honom, alltså lärjungarna. Sedan står det inte om att vi ska följa den eller den eller den, ända in i vår tid. Nej, vi har färsk vara! Vi har det som har kommit direkt ifrån himlen, sanktionerat av Gud genom den helige Ande. Vi talar evangelium med kraften av den helige Ande nedsänkt ifrån himlen. Det här budskapet kräver smörjelse och kraft. Det går inte föra fram genom mänskliga metoder och vägar. Det måste till en sanktion från himlen! Det måste till helig ande och eld! Gud själv stadfäster sitt ord genom under och tecken, så att du får uppleva frälsning i ditt liv. Ett överflödande mått!
Jesus gick till Golgata och vann en evig seger. Han utgöt sitt blod till förlossning för människan. Han tog itu med det verkliga problemet. Det handlade inte om att den där kan jag inte med, den där gör si och den där gör så. Nej, det var i vårt eget väsen denna enorma börda låg; synden som skilde människan från Gud. Men Jesus kom med en frälsning som löste problemet. Han utgöt sitt eget blod och genom evig Ande frambar han sig själv som ett försoningsoffer. Som du har hört och som vi upplever oerhört starkt, så lever vi i den yttersta tiden. Vi läser i Matteus 20 om hur husbonden går ut till torget att leja arbetare till sin vingård. Han gör det om morgonen, och får med en liten skara. Han gör det vid den tredje timmen, och likaså vid den sjätte och den nionde timmen. Det är tre timmar mellan varje gång han söker. Men så står det att han också gick ut vid den elfte timmen. Enkel matematik säger mig att tiden är komprimerad. Det är inte längre fråga om tre timmars period. Det är inte längre fråga om samma tid som pionjärerna före oss hade. Nej, vi lever i en komprimerad situation, där det är så oerhört kort tid kvar. Vad gör Jesus? Han går ut på torget och söker upp människor för att de ska komma in i hans frälsning, hans vilja, och bli hans tjänare. Vi lever i en tid då vi upplever de sista, flyende minuterna. I Sodom var det den sista synden, homosexualiteten, som blomstrade upp. Efter det kom domen.
Här i Sveriges sodomsnatt är det på samma sätt. Jesus sa att det skulle bli som på Sodoms dagar. Den dag då Lot drog ut från Sodom, regnade eld och svavel från himlen och förgjorde dem allesammans. Vi upplever att den sista synden är på tapeten. Är den värre än andra? Vad det handlar om är att det är den sista tiden före domen. Det finns ingen kultur i det flydda som klarat av att leva i denna perversa situation. Alla har gått under. Nu står vi här och upplever att man söker sin ära i det som är en skam. Vad är det? Jo, man vandrar som fiender till Kristi kors, och Bibeln visar på en enda sak, nämligen detta att deras ände är fördärv. De har buken till sin gud. Och så kommer citatet jag hade: De söker sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till.
Situationen här i Sveriges sodomsnatt är så allvarlig att jag inte förmår uttrycka det som jag önskar jag kunde göra. Men jag måste likväl säga: Tror du inte ropen har nått fram till Gud från människor som har upplevt syndens konsekvenser? Det står om Sodom att ropet var så stort och synden var så svår så Gud tänkte: kan verkligen det här vara möjligt? Nu går jag ner och ser efter om det verkligen förhåller sig så förfärligt som jag hör. Jo, mycket riktigt, det var precis så det var. Då fanns bara en väg för Lot; det var att fly ut ur Sodom innan ödeläggelsen kom. Men hur skulle det ske, när han var bunden till händer och fötter, och älskade tillvaron därinne? Lot hade en farbror som bad för staden. Det var hans räddning att det fanns en som hade kontakt med levande Gud, som kunde bedja så att det påverkade hela situationen för denne Lot som satt så hårt fast och bunden vid Sodom. Han kom ut, ty Gud tänkte på Abraham och räddade Lot.
Nu är frågan: har vi sådan nöd i våra hjärtan så att vi kan bedja på ett sådant sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull? Är vi redo att gå i fängelse för vår förkunnelse? Det är frågan. Priset kommer att få betalas mycket snart. Må Gud hjälpa oss att vara förbundna med himlen. Må Gud hjälpa oss, så att det inte är något som står i vägen mellan oss och honom. Må Gud hjälpa oss så att vi har klar kontakt med den himmelska världen, att vi har förbindelse med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Att vi kan vara smorda med Andens olja och lever i seger på det sättet att vi kan rycka människor som bränder ur elden. Vi kan inte pruta av på budskapet och bara bjuda på tårtbiten. Nej, vi vill ge dig livets bröd; det du verkligen behöver, och då måste vi söka Gud och uppleva att han är med oss alla dagar intill tidens ände. Det är klart att vi kan gå på egen hand hit och dit, men då vi är i Guds vilja och går ut på hans ord, då upplever vi; ”se jag är med eder alla dagar intill tidens ände”.
Pris ske Gud att han vunnit en sådan seger, och gett oss den i Kristus. Ära vare Hans namn! Vi kan aldrig på egen hand manipulera dessa krafter. Vi kan aldrig på något sätt rädda oss undan situationen med egna medel och metoder. Nej, vi måste komma på helig mark, in i Guds vilja, så att vi upplever hur Gud själv slår sitt läger omkring oss på nödens dag.
Jag har försökt ge dig varningssignaler för att inte gå förlorad. Att du inte ska fastna och bli ett med sodomslivet och sodomsväsendet, men att du drar ut därifrån medan tid är. Du behöver få uppleva Gud komma in i ditt liv som aldrig förr. Du kan inte leva på tårtbitar längre, du behöver bröd för din själ. Du måste uppleva försoningen både utom och inom dig, att få den sannskyldiga maten. Du behöver uppleva att hans kött är sannskyldig mat, och hans blod sannskyldig dryck. Du måste komma in i försoningen med ditt liv, komma in i ljuset som han är i ljuset. Då får vi gemenskap med varandra, och får också uppleva att hans blod renar från all synd. Halleluja! Prisad vare vår underbare och härlige Jesus!
Det har blivit så allvarligt för mig att bli mera radikal, att inte pruta av, utan säga som det är. Herre Jesus Kristus, jag beder dig att ta hand om den som lyssnar till budskapet. Det är bara du som kan göra under, det är du som frälsar och ger liv och nåd. Det är du som förlåter synder och renar från överträdelser. Vi ber dig, älskade Jesus, berör oss alla med din Ande. Låt var och en säga sitt ja till dig medan tid är. Må ingen stå tillbaka eller fastna, utan må vi alla dra vidare som du gjorde. Må vi alla få uppleva att vi drar rakt igenom hopen och drar vidare på den väg som du har utstakat. Det beder jag dig Fader om, i Jesu namn. Amen.
De tre första evangelierna i Nya testamentet påminner så mycket om varandra att likheten inte kan bero på en slump. I över 250 år har forskare funderat intensivt på i vilken ordning evangelierna har tillkommit och hur evangelisterna kan ha använt sig av varandra. Allt fler anar att gåtans lösning inte kan bestå i en enkel modell, utan att förhållandet mellan evangelierna är mer komplicerat än man ofta har antagit. Det mesta pekar på att evangelisterna använde texter som inte längre finns bevarade och att också det äldsta evangeliet, Markusevangeliet, har genomgått en redigering innan det fick sin plats i Nya testamentet.
De synoptiska evangelierna
De flesta bibelläsare funderar kanske inte så mycket över om ett ord av Jesus eller en episod ur hans liv står hos Matteus, Markus, Lukas eller Johannes. Kristna i alla tider har format sin bild av Jesus utifrån alla fyra evangelierna, och har kunnat konstatera att berättelserna är tillräckligt samstämmiga för att bekräfta varandra samtidigt som varje evangelist bidrar med något eget. Redan fornkyrkans teologer lade dock märke till att likheterna mellan de tre första evangelierna är betydligt mer omfattande än deras likheter med Johannesevangeliet. Med början på 1700-talet har forskare jämfört dessa tre skrifter, som man kallar för de synoptiska evangelierna eller synoptikerna, och föreslagit olika teorier för att förklara hur likheterna har uppstått.
De synoptiska evangelierna följer en gemensam tidslinje när de berättar om Jesu liv och verksamhet från det att Jesus döps av Johannes döparen. Man får ett intryck av att Jesu verksamhet varar i ungefär ett år. Först berättas det om hur Jesus förkunnar, undervisar, botar, driver ut andar och gör andra underverk i Galileen. Synoptikerna är överens om att Petrus erkännande av Jesus som Messias är en vändpunkt (Matt 16:16; Mark 8:29; Luk 9:20). Efter den börjar Jesus tala om hur han kommer att lida och dö i Jerusalem, och snart får vi också följa Jesus och hans lärjungar på vandringen till denna stad, dit de går i samband med påskhögtiden. Besöket i Jerusalem skildras utförligt, särskilt Jesu sista vecka då han rensar templet, håller påskmåltid med lärjungarna och till sist blir anklagad och dömd till döden. Jesus korsfästs, dör och blir lagd i graven. Den gemensamma tidslinjen avslutas med att några kvinnor finner graven tom två dagar senare och får veta att Jesus har uppstått.
Jämför man denna tidslinje med Johannesevangeliets är det lätt att se hur samstämmiga synoptikerna är. Johannes nämner en påskhögtid redan i början av sitt evangelium (Joh 2:13) och ytterligare en påsk något längre in i berättelsen (6:4), innan vi kommer fram till Jesu sista påskfirande (11:55). Johannes förutsätter alltså att Jesu verksamhet varade mellan två och tre år. Jesus gör också flera resor mellan Galileen och Jerusalem enligt Johannesevangeliet, ofta i samband med religiösa högtider som synoptikerna inte ens nämner (5:1; 7:2, 10; jfr 10:22). Johannes har inte som synoptikerna något dramatiskt avslöjande av Jesu identitet som Messias, utan lärjungarna är från första stund medvetna om vem Jesus är (1:41, 45, 49). Jesus rensar templet vid den första påskhögtiden (2:14–22), inte under sin sista vecka. Den sista måltiden är ingen påskmåltid och Jesus dör samtidigt som påsklammen slaktas. Det här visar att Jesu liv kunde berättas på rätt olika sätt under det första kristna århundradet. Ändå berättar de synoptiska evangelierna ungefär på samma sätt.
Likheterna mellan synoptikerna blir ännu mer slående om vi vänder oss till innehållet på en mer detaljerad nivå. Man har räknat ut att 90% av de händelser och Jesusord som berättas i Markusevangeliet också finns hos Matteus. Över 50% av samma material finns även hos Lukas. I många fall är dessutom formuleringarna nästan ordagrant de samma. Här följer ett exempel, där den svenska översättningen är hämtad ur Bibel 2000. Ibland skapar översättningen ett intryck av likheter och skillnader som inte finns i den grekiska grundtexten, och därför anges de avgörande uttrycken på grekiska inom parentes.
Matt 9:9–10
Mark 2:14–15
Luk 5:27–29
Jesus fortsatte (paragon)därifrån, och då han såg (eiden) en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion) sade han till honom (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!”
När han gick där (paragon) fick han se (eiden) Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion), och han sade till honom: (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!”
Sedan gick Jesus därifrån (exelthen) och fick då se (etheasato) en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion). Han sade till honom (kai eipen auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!”
Och Matteus steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).
Och Levi steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).
Levi lämnade allt och steg upp och följde honom (anastas ekolouthei auto).
När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia) kom många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou).
När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia autou) var det många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou), för det var många som följde honom.
Levi gav en fest för Jesus i sitt hus (en te oikia autou), och där var en mängd tullindrivare och andra (ochlos polys telonon kai allon), som låg till bords med dem (esan met’ auton katakeimenoi).
Vi behöver inte tvivla på att de tre synoptikerna berättar om samma händelse, fastän mannen som blev Jesu lärjunge heter Matteus i evangeliet med samma namn och Levi hos de två andra. En del av Lukas formuleringar avviker också språkligt från Matteus och Markus. Alla tre berättar ändå episoden på ett så likartat sätt att det inte kan vara en tillfällighet. Tre av varandra oberoende vittnen till händelsen hade inte kunnat återge den så samstämmigt. Forskare har med rätta slagit fast att synoptikerna måste ha använt sig av varandra, eller av gemensamma källor.
Vilket evangelium är äldst?
Under lång tid diskuterade man framför allt vilket evangelium som är äldst och som därför kan ha legat till grund för de två andra. Numera är de flesta forskare överens om att det är Markusevangeliet, och det finns goda skäl för den slutsatsen, som vi skall se. Länge ansåg man dock att Matteusevangeliet var äldre. Matteusevangeliet står först i Nya testamentet och det var också den allmänna uppfattningen i fornkyrkan att Matteus skrevs först. Papias (100-talet) menade till och med att Matteus hade sammanställt Jesu ord på hebreiska, men det är osäkert om Papias verkligen tänkte på vårt Matteusevangelium. Johann Jakob Griesbach lanserade under 1700-talets senare del en hypotes som vetenskapligt försökte förklara förhållandet mellan de synoptiska evangelierna utifrån tanken att Matteus var det äldsta evangeliet. Enligt den här hypotesen använde Lukasevangeliets författare Matteusevangeliet, och till sist skrevs Markusevangeliet. Man tänker sig då att Markus ville göra en koncis sammanfattning av det viktigaste som Matteus och Lukas har gemensamt, och att han utelämnade i princip allt sådant som bara finns hos en av de andra. Det skulle kunna förklara varför Markus nästan inte har något eget material alls.
Det finns fortfarande en del amerikanska forskare som håller på Griesbachs hypotes, men i övrigt anser de flesta att det är osannolikt att Markus skulle ha använt sig av Matteus och Lukas. Det är nämligen svårt att förklara varför Markus i så fall valde att utelämna en rad viktiga traditioner som finns hos de två andra men inte alls i Markusevangeliet. I stället är Markus ofta mer detaljrik i de episoder som är gemensamma med Matteus och Lukas. Till exempel är inledningen till berättelsen om hur Jesus botar en lam man i Kafarnaum mer målande hos Markus än hos de andra:
Matt 9:1–2
Mark 2:1–3
Luk 5:17–18
Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde.
Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma.
Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem.
En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota.
Där kom de till honom med en lam som låg på en bår.
Då kom de dit med en lam som bars av fyra män.
Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad…
Lukas storslagna inledning till episoden är lätt att begripa sig på. Fariseerna får en viktig roll senare i berättelsen och det är inte så underligt att Lukas väljer att omnämna dem redan i början. Däremot har de fyra bärarna som Markus nämner ingen funktion alls i berättelsen, förutom möjligen att detaljen får skildringen att framstå som mer levande och realistisk. De allra flesta forskare har svårt att föreställa sig att Markus skulle ha lagt till sådana ovidkommande detaljer och samtidigt ha uteslutit sådant material som saligprisningarna (Matt 5:3–12; Luk 6:20–23) och Herrens bön (Matt 6:9–13; Luk 11:2–4). Det är lättare att förstå varför Matteus och Lukas utelämnade de få episoder som är unika för Markus. Berättelserna om hur Jesus helar en döv man (Mark 7:32–36) och en blind man i Betsaida (8:22–26) kan till exempel ha uppfattats som opassande, eftersom Jesus här använder saliv för att bota.
Markus uppvisar över huvud taget en mer opolerad bild av Jesus än de två andra synoptikerna. Jesusbilden är mer tillrättalagd hos Matteus och Lukas, och även det talar mot att Markus skulle vara beroende av dem. Ett bra exempel finns i episoden om hur Jesus möter otro och motstånd i sin hemby Nasaret. Jesus ”kunde inte göra några underverk där”, konstaterar Markus (Mark 6:5), medan Matteus skriver ”han gjorde inte många underverk där” (Matt 13:58). Matteus har troligen ändrat formuleringen för att undvika bilden av en Jesus som ville men inte kunde göra underverk. Vi kan också tänka på hur Jesus enligt Lukas dör med ett förtröstansfullt ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:46; jfr Ps 31:6), men hos Markus (och även hos Matteus) i stället ropar ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34; Matt 27:46; jfr Ps 22:2) vilket kan uppfattas som att Jesus på korset faktiskt upplevde att Gud hade lämnat honom. Även här måste Markus version vara mer ursprunglig.
Markusevangeliet innehåller också en del sakliga tveksamheter som Matteus och Lukas har korrigerat eller uteslutit, till exempel påståendet att citatet ur Mal 3:1 står hos profeten Jesaja (Mark 1:2), orden om att det var på översteprästen Evjatars tid som David åt av skådebröden i templet (2:26) och den alldeles för generaliserande bilden av hur ”alla… judar håller fast vid fädernas regler” (7:3–4).
Mark Goodacre har uppmärksammat ytterligare ett fenomen som pekar på att Matteus och Lukas använde sig av Markusevangeliet. Goodacre visar hur Matteus och Lukas ibland har misslyckats att integrera material som de hämtat från Markus i sina egna evangelier. Episoden om hur Jesus botar en spetälsk man finns hos alla tre synoptikerna och är en god illustration av det här fenomenet. Hos Markus får vi inte veta var eller i vilket sammanhang den spetälske mannen kommer till Jesus, men mötet verkar äga rum i avskildhet, eftersom Jesus kan förmana den botade mannen att hålla tyst om det inträffade—en förmaning som inte blir åtlydd (Mark 1:40–45). Både Matteus och Lukas placerar händelsen i offentliga miljöer; hos Matteus är Jesus i sällskap med ”stora folkskaror” och enligt Lukas utspelar sig det hela ”i en av städerna”. Därför blir det rätt märkligt när Jesus här, precis som i Markusevangeliet, förväntar sig att botandet skall förbli en hemlighet (Matt 8:1–4; Luk 5:12–16). Det är som om Matteus och Lukas efter en stund har glömt bort hur de inledde episoden och i stället fallit tillbaka i en mer mekanisk återgivning av förlagan, det vill säga Markusevangeliet. Goodacres undersökningar visar att detta inträffar flera gånger i evangelierna, och hans resultat bekräftar andra forskares aningar att Markusevangeliet är det äldsta synoptiska evangeliet.
Använde Lukas Matteusevangeliet?
Om Markusevangeliet skrevs först, återstår det att ta reda på hur Matteus och Lukas är relaterade till varandra. Här är oenigheten större bland forskarna. Austin Farrer föreslog 1955 en lösning som är ganska enkel: Lukas använde helt enkelt både Markus och Matteus som förlagor när han skrev sitt eget evangelium. Lukas skriver i inledningen till sitt evangelium att ”många” redan har försökt skriva en sammanhängande berättelse om händelserna kring Jesus (Luk 1:1). Enligt Farrer är det Markus och Matteus som Lukas syftar på.
Styrkan i denna hypotes är just att den är så enkel. Till skillnad från tvåkällshypotesen, som vi skall komma till senare, förutsätter Farrers hypotes inte några okända texter vilkas existens är osäker. Åtskilliga, framför allt brittiska, forskare har tilltalats av hypotesen och argumenterat för den. Mycket talar för att Lukasevangeliet verkligen är det synoptiska evangelium som skrevs sist. Lukas grekiska håller en något högre nivå än språket hos Markus och Matteus, och på många ställen kan man se hur Lukas förbättrar formuleringarna hos de två andra. Till exempel kallar Lukas Galileiska sjön för just en ”sjö” (limne på grekiska) och inte för ett ”hav” (thalassa) som Markus och Matteus lite missvisande gör. Vi har redan sett ett exempel på hur Lukas är den mest välplanerade berättaren: i episoden om den lame mannen i Kafarnaum ser Lukas till att introducera Jesu motståndare redan i början, medan de dyker upp halvvägs in i berättelsen hos Markus och Matteus.
Om vi tänker oss att Lukas använde de två andra evangelierna förklarar det, enligt anhängarna till Farrers hypotes, varför Lukasevangeliet ibland ligger nära Markusevangeliet men andra gånger stämmer bättre överens med Matteusevangeliet. Lukas och Matteus har nämligen en hel del gemensamt material som inte alls finns i Markusevangeliet. Vi har redan konstaterat att saligprisningarna och Herrens bön saknas hos Markus. Totalt rör det sig om ca 200 verser material som är gemensamt för Matteus och Lukas, varav det mesta är Jesusord (till exempel en stor del av innehållet i Bergspredikan i Matt 5–7 eller Slättpredikan i Luk 6) och i mindre utsträckning berättelser (till exempel episoden där Jesus sätts på prov i öknen, Matt 4:1–11; Luk 4:1–13). Kan det vara så att allt detta är stoff som Matteus lade till det som han hittade i Markusevangeliet, och att Lukas sedan i sin tur tog över det från Matteus?
De flesta forskare tror ändå inte att Lukas verkligen använde Matteusevangeliet. En viktig invändning mot den tanken är att Matteusevangeliet har en mycket välordnad struktur, som Lukas inte alls har tagit över, och det är svårt att förklara varför han inte har gjort det. Matteus utmärker sig genom att han har separerat det mesta av Jesu undervisning från berättelserna om honom och samlat denna undervisning i fem sammanhängande tal. Det mest omfattande talet är Bergspredikan, som redan omnämnts (Matt 5–7). Hos Matteus hittar vi också Utsändningstalet (kap. 10), Liknelsetalet (kap. 13), Kyrkoordningstalet (kap. 18) och Talet om tidens slut (kap. 24–25). Mycket av det som står i dessa tal är just sådant som inte finns i Markusevangeliet, men däremot i Lukasevangeliet. Hos Lukas kommer dock denna undervisning inte i stora sjok som hos Matteus, utan insprängd på flera olika platser i den större berättelsen och på ett sätt som verkar mindre genomtänkt. För de flesta forskare är det mycket osannolikt att en kompetent författare som Lukas skulle ha slagit sönder Matteusevangeliets goda struktur på det sättet.
En annan invändning mot Lukas beroende av Matteusevangeliet är kanske ännu mer uppenbar. De flesta av oss har väl en rätt klar bild av hur Nya testamentet skildrar Jesu födelse, men om vi verkligen jämför berättelserna om Jesu bakgrund, födelse och uppväxt hos Matteus och Lukas upptäcker vi snart hur olika de egentligen är (Matt 1–2; Luk 1–2). Inte nog med att Matteus berättar ur Josefs perspektiv medan Lukas ser händelserna med Marias ögon. Matteus har dessutom med en rad episoder som Lukas inte alls nämner: de österländska stjärntydarnas besök, flykten till Egypten och barnamordet i Betlehem (Matt 2:1–18). Lukas å sin sida berättar exempelvis om Betlehems herdar, som inte finns med i Matteusevangeliet (Luk 2:8–20). På somliga punkter verkar Matteus och Lukas direkt motsäga varandra. Medan Matteus förutsätter att Josef bosatte sig med sin familj i Nasaret en tid efter Jesu födelse (Matt 2:23), tänker sig Lukas att Maria och Josef från början bodde i Nasaret och tillfälligt besökte Betlehem i samband med en skattskrivning (Luk 2:1–5). De båda evangelisternas släkttavlor är också motstridiga, vilket många teologer genom historien har grunnat över (Matt 1:1–17; Luk 3:23–38). En sak är säker: Lukas har knappast använt Matteusevangeliet när han komponerade sin berättelse om Jesu födelse och barndom. Först när Jesus i vuxen ålder låter döpa sig av Johannes döparen börjar likheterna mellan Matteus och Lukas berättelser, och det är också där som Markusevangeliets berättelse om Jesus börjar. Av det borde man dra slutsatsen att Matteus och Lukas använde Markusevangeliet var för sig, utan att använda sig av varandra.
Q, ett förlorat evangelium
Vi har konstaterat att den främsta orsaken till att de synoptiska evangelierna är så lika varandra är att Matteus och Lukas bygger på Markusevangeliet. Däremot verkar det inte som om Matteus och Lukas har använt sig av varandra. Hur skall vi då förklara det gemensamma stoff hos Matteus och Lukas som inte har någon motsvarighet hos Markus? Den vanligaste förklaringen sedan 1830-talet kallas tvåkällshypotesen. Enligt tvåkällshypotesen har både Matteus och Lukas haft tillgång till ytterligare en text, som inte längre finns kvar. Detta hypotetiska dokument brukar man kalla ”Q”. Matteus och Lukas har då tagit material från Markusevangeliet och Q, kombinerat materialet på olika sätt och dessutom lagt till eget material.
The MESSAGE – Eugene Petersons budskapsröra, En subversiv bibel för en ny tidsålder
VARNING!
The Message är en s.k. “parafras” baserad på Bibeln som blivit omåttligt populär i många kristna kretsar, nu även i Sverige. En bibelparafras är en omskrivning av Bibelns texter i syfte att uppnå något särskilt, vanligen en enklare läsform och enklare förståelse. Men The Message är något mer än så eftersom dess författare, mystikern Eugene Peterson, i många fall även har förändrat själva budskapet i sin smakriktning. Därmed har han gett sig in på något som bibeltrogna kristna anser vara helt otillåtet. Även Bibeln vänder sig mot detta och så klart då även Gud själv. The Message kan därför inte kallas för Bibel, eller så kan man kalla den för en “subversiv bibel” (“subversiv” betyder “omstörtande, revolutionär”) eftersom den är omstörtande för sann och sund kristen tro.
Vi publicerar med anledning av detta en översatt text vars syfte är att avslöja något av det förrädiska med The Message – sett ur en före detta New age:ares synvinkel. Den engelska originalartikeln har rubriken Eugene Peterson’s Mixed Message: A Subversive Bible for a New Age. Den är författad av Warren B. Smith och ursprungligen publicerad av den apologetiska organisationen Lighthouse Trails i USA. Du hittar den via denna länk: https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/?p=29709 . Vår svenska översättning är publicerad med tillåtelse av Lighthouse Trails. Det skall tilläggas att i den engelska versionen av The Message är New age-influenserna tydligare, vi har därför inte tagit med alla punkter ifrån Warren B. Smiths text. Kanske synpunkterna i varje punkt för sig kan framstå som petigheter, men det är när man ser till helheten som det förrädiska blir tydligt.
Utöver det som framkommer i den översatta texten nedan vill jag som några extra exempel nämna att Eugene Peterson i sin parafras även har förvrängt Bibelns budskap som berör homosexualitet. Detta är särskilt tydligt i Rom 1, 1Kor 6:9 samt 1Tim 1:10. Han förmildrar synd, syndaånger, avfall och mycket annat allvarligt, vilket man ser exempel på i följande bibelord där jag jämför dem med Svenska Folkbibeln 1998:
Matt 12:31 SFB98: “Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas.”
The Message: “Allt som människor gör och säger kan förlåtas. Men om ni medvetet framhärdar i att baktala Guds Ande, då avvisar ni just den som förlåter.”
Matt 6:12 SFB98: “Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.”
The Message: “Låt oss leva ihop med dig och varandra – förlåtna och förlåtande.”
Heb 6:4-6 SFB98: “Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.”
The Message: “När människor väl har sett ljuset, fått smaka på himlen och varit delaktiga i den heliga Andens arbete, när de personligen har fått erfara Guds ords oförfalskade godhet och möjligheterna i det liv som är på väg – om de då vänder ryggen åt detta, säger upp bekantskapen med alltihop, ja, då kan de inte börja om igen som om ingenting hade hänt. Det är omöjligt. De har ju korsfäst Jesus på nytt! De har offentligt tagit avstånd från honom!”
Detta var bara några ytterligare allvarliga exempel utöver det som Warren B. Smith sätter fingret på i texten nedan.
Så med dessa inledande ord och översättningen nedan vill vi å det starkaste avråda från att både skaffa och läsa The Message. Den leder inte tankarna och livet i den riktning som Gud har tänkt för sina barn!
/Lennart
The Message – Eugene Petersons budskapsröra, En subversiv bibel för en ny tidsålder [New age]
“Sanning blandad med villfarelse är det samma som full villfarelse – förutom att det ser mer oskyldigt ut och därför är farligare. Gud hatar en sådan blandning! Varje villfarelse eller sanning blandad med villfarelse kräver ett tydligt avslöjande och förkastande. Att ha överseende med sådant är att vara otrogen mot Gud och hans Ord, och är förrädiskt för utsatta själar för vilka Kristus gett sitt liv.” 1 Harry A. Ironside (1876-1951)
Subversiv andlighet
Eugene Peterson satsade på att vara – med sina egna ord – “subversiv”. I en intervju från 1987 med tidningen Christianity Today sa Peterson:
“Så vad jag först och främst har försökt att utveckla – i mig själv – är den subversiva mentaliteten.” 2
Den subversiva pastorn är titeln på ett kapitel i hans bok Den kontemplativa pastorn [engelska titeln: The Contemplative Pastor, 1989]. Subversiv andlighet [engelska titeln: Subversive Spirituality] är titeln på en bok som han släppte 1994 samtidigt som han författade The Message. Och om någon tvivlar på att Peterson är subversiv, behöver man bara titta på hans hängivna stöd för tre böcker med allvarliga New age-influenser: William Paul Youngs Ödehuset [engelska titeln: The Schack], Rob Bells universalistiska Kärleken vinner [engelska titeln: Love Wins] och Sue Monk Kidds When the heart waits. Men många skulle säga: “Vadå då? Petersons The Message har ju vunnit lovord från alla, från Bono [sångare i rockbandet U2] till Beth Moore till Billy Graham.” Men medan Peterson gläder många troende med vad som har beskrivits som hans “exegetiska fingerfärdighet”, har han också introducerat mycket surdeg – en del är absolut New age. Och det är Peterson själv som varnar: “Och snälla, kasta inte bort det här som obetydligt. Det tar bara en liten mängd jäst, vet du, för att genomtränga ett helt bröd” (Gal 5:9 i The Message). Det är på grund av denna surdeg – särskilt New age-surdegen – som Petersons budskap är en farlig budskapsröra, andligt sett.
Vad är New Age?
De flesta förstår inte att New age/New Spirituality [nyandlighet] har varit och fortsätter att vara drivkraften som för världen och kyrkan mot en ny världsreligion. Den lär oss att “vi är alla ett” och “vi är alla en del av Gud” eftersom Gud är “i alla och allt”. Denna lära om “Enhet” är den grundläggande doktrinen inom New age/New World Religion [Ny världsreligion]. New ages falska Gud och falska Kristus har proklamerat genom sina många kanaler och lärare att “Oneness/Enhet” är den grundläggande sanningen i den nyandligheten.3
Som en före detta medlem i New age-rörelsen inser jag hur lätt det är för de flesta troende att inte se referenserna till ett trossystem som de aldrig varit en del av och inte riktigt förstår. Det är dock avgörande att vi är uppmärksamma på olika surdegar, särskilt New age-surdegen, när dessa blandas in i de senaste bibelversionerna, som The Message (1993, 2003), The Voice (2012) och The Passion (2017). Ett tydligt exempel på hur New age-läror ofta är dolda för blotta ögat, kan man se i The Voice översättning av 2 Pet 3:18 jämfört med Svenska Folkbibeln 1998 (SFB98):
2 Peter 3:18 (SFB98): “Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen.”
2 Peter 3:18 (The Voice): “Väx istället till i nåd och i den sanna kunskapen om vår Herre och Frälsare Jesus den smorda, till vilken äran tillhör, nu och till tillkommelsen av den nya tidsåldern [New age].”
Varför King James?
Eugene Petersons The Message publicerades först av Navigatörernas förlag NavPress. Denna kristna organisation grundades av den numera avlidna evangelisten Dawson Trotman (1906-1956). Den högt respekterade Trotman använde King James Bibel i sin undervisning och förkunnelse av Guds ord.4 Under 2011 publicerade NavPress The Book of Proverbs: KJV/The Message. Boken jämförde verser från The Message och King James Bibel och beskrev King James Bibel som “en hörnsten i kyrkan, den västerländska kulturen och utvecklingen av det engelska språket.” 5 Med tanke på allt detta och på grund av min egen användning av King James Bibel, kommer den här versionen att användas i denna text. [I denna svenska text citeras Svenska Folkbibeln 1998, förkortad: SFB98, i jämförelserna med The Message].
Undersökning av åtta olika verser
1 – Som ovan, så nedan [engelska: “as above, so below”]
Matt 6: 9-10
SFB98:”Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn. Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen.”
The Message: “Vår Far i himlen, visa vem du är. Gör allting bra; låt det bli på bästa sätt – här nere precis som där uppe.”
[Engelska originalet: Our Father in heaven, Reveal who you are. Set the world right; Do what’s best – as above, so below.]
Vad de flesta inte inser när de läser den här versen från The Message är att Eugene Peterson har satt in en tusenårig ockult/New age-grundsats i Jesu mun och i Herrens bön. I stället för “på jorden liksom den sker i himlen” översatte Peterson det till “as above, so below“. Det kan tyckas ofarligt för de flesta, men som en tidigare New age:are kände jag igen “as above, so below” för vad det var: ett gammalt mystiskt New age-koncept som sägs vara nyckeln till all magi och alla mysterier. Det betyder att allt är “ett” eftersom Gud är “i alla och allt”. Som redan noterats är denna lära om “enhet” fundamentet i New age/New World Religion. Men universell “enhet” är en New age-lögn. Gud är inte “i alla och allt”. As above, so below – en bok författad av redaktörerna för New Age Journal och publicerad 1992 – sammanfattar New age-betydelsen av “as above, so below” så här:
“För tusentals år sedan i det antika Egypten, proklamerade den stora mästeralkemisten Hermes Trismegistus – som ansågs vara samtida med den hebreiska profeten Abraham – denna grundläggande sanning om universum: ’Som ovan, så nedan; som nedan, så ovan’. Denna grundsats innebär att den översinnliga Guden bortom det fysiska universum och den inneboende Guden inom oss är ett.” 6
När jag först sökte på termen “as above, so below” på Internet, sa den första webbplatsen som kom upp detta:
“Denna fras kommer från början från The Emerald Tablet [Tabula Smaragdina] och omfattar hela systemet av traditionell och modern magi vilken var inristad på stentavlan i kryptisk formulering av Hermes Trismegistus. Betydelsen av denna fras tros innehålla nyckeln till alla mysterier. Alla magiska system hävdas fungera med denna formel. ’Det som ligger ovan är detsamma som det som ligger under… Universum är detsamma som Gud, Gud är densamma som människan.’ ” 7
Eugene Peterson fick veta detta På grund av allt detta uppstår frågan: Har någon någonsin konfronterat Peterson med att han använde detta New age-uttryck som i själva verket vänder Herrens bön till en ockult New age-bön? Svaret är Ja. Strax efter att The Message först publicerades 1993, skrev en bekymrad läsare till Peterson och frågade honom om han var medveten om att “as above, so below“ är en ockult New age-term. Eftersom min bok Decieved on purpose (2004) tog upp denna fråga, hade läsaren kontaktat mig och informerat mig om att Peterson hade skrivit tillbaka till honom och svarat att om han hade vetat om att “as above, so below” var en New age-term, skulle han aldrig ha använt den. Visst, om han verkligen hade brytt sig kunde Peterson ha tagit bort den från efterföljande upplagor av The Message. Mer än två årtionden efter att hans bok först kom ut, är “as above, so below” fortfarande kvar i översättningen – liksom Petersons hänvisningar till “enhet” och Gud är “i allting”.
2 – Oneness – Enhet – Gud “i allting”
Ef 4:4-6
SFB98: “en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.”
The Message: “Ni är alla kallade att vandra samma väg åt samma håll. Håll därför ihop både utåt och inåt. Ni har en och samma Mästare, en och samma övertygelse, ett och samma och en och samma Gud, Fader till alla, som härskar över alla, verkar genom alla och finns i alla. Allt ni är, säger och gör är genomsyrat av att ni hör samman.”
[Engelska originalet: “You were all called to travel on the same road and in the same direction, so stay together, both outwardly and inwardly. You have one Master, one faith, one baptism, one God and Father of all, who rules over all, works through all, and is present in all. Everything you are and think and do is permeated with Oneness.”]
New age-läran om enhet Genom att inte ta bort “as above, so below” från The Message, förstärker Peterson faktiskt New age-betydelsen genom att översätta Ef 4:4-6 till att påstå att Gud universellt “finns i alla” och att “Allt ni är, säger och gör är genomsyrat av att ni hör samman”. Guden inom New age har genom en av sina högsta ledare beskrivit de som introducerar begreppet Oneness/enhetsom: “budbärare och visionärer och förkunnare av den nya tidsåldern“. 8
I Ef 4:6 står det “i er alla” för att klargöra att Paulus endast talar till “de heliga som är i Efesus och till de trofasta i Kristus Jesus” (Ef 1:1). Han säger inte att Gud är universellt närvarande i alla eller att en universell enhet genomsyrar allt vi “är, säger och gör”. Paulus talar snarare specifikt till de troende som tidigare hade mottagit den Helige Ande på grund av deras överlåtelse till Kristus (Joh 15:26). Paulus gör inte ett uttalande om “enhet” eller att Gud är “närvarande i allt”. I en intervju berättade Peterson om en Aha-upplevelser han fick när han upptäckte att han kunde göra en ny översättning av Bibeln efter att han insett hur “lätt” skulle det vara för honom att “reda ut” aposteln Paulus:
“Kanske skulle jag kunna fixa Paulus – för Paulus är lätt på sätt och vis – för att han skriver så tilltrasslat och det går att nysta upp honom.” 9
Ironin är att när Peterson försöker “nysta upp” Paulus i Ef 4: 4-6 (som om Paulus behövde nystas upp), är att Peterson blir den som blir tilltrasslad när han presenterar ett blandat New age-budskap istället för evangeliets sanning. I andra verser i The Message – med en New age-mix – beskrivs Petersons Jesus aldrig som “Herre”.
3 – Mästaren Jesus
Joh 13:13
SFB98: “Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag.”
The Message: “Ni kallar mig ’Mästare’ och ’husbonde’, och det stämmer. Det är jag.”
[Engelska originalet: “You address me as “Teacher” and “Master,” and rightly so. That is what I am.”]
Den avlidne New age-ledaren, Benjamin Creme, undervisade att Jesus inte är Kristus utan snarare en av Kristi “lärjungar”. Creme förklarade att när New age:s kristus uppenbarar sig kommer han inte som “Frälsare” utan som “Lärare” och i sitt eget namn – vilket är exakt vad den sanna Kristus sade skulle hända i Joh 5:43 [avseende falska profeter]. New age-ledare som Creme undervisar att denna New age-kristus kommer att ställa saker tillrätta genom att undervisa alla i “Enhetsläran” – att Gud är immanent (inneboende) “i människan och hela skapelsen” och att han är närvarande i alla religioner. Creme skrev:
“Men så småningom kommer en ny världsreligion att invigas, som kommer att bli en sammansmältning och syntes av österns och västerns världsåskådning. Kristus kommer att sammanfoga, inte bara kristendomen och buddhismen, utan principen om Guds transcendens – utanför hans skapelse – och också principen om Guds immanens i hela skapelsen – i människan och hela skapelsen.” 10
För att förklara hur Jesus inte var Kristus, utan snarare hans lärjunge, beskrev Creme hur Jesus under det första århundradet tillät “Kristus” att “överskugga” honom och verka genom honom efter att han hade döpts av Johannes döparen. Creme förfalskade återkomsten av den sanna Kristus tillsammans med sina “mäktiga änglar” (2 Tess 1:7) då han förklarade att när New age-kristus framträder kommer han att komma med sina “tolv visa mästare”. Dessa mästare – varav en är “Mästaren Jesus” – kommer att hjälpa New age-kristus att göra sitt verk i världen. Således är “Jesus” enligt Creme och andra New age-ledare inte “Herren” och han är inte “Kristus”, han är helt enkelt “Mästaren Jesus”. När Creme talar om denna New age-kristus, förklarar han samtidigt hur “Mästaren Jesus” kommer att tillträda St. Petrus [påvens] tron och leda den “kristna” kyrkan, vars centrum blir i Rom, en del av den nya världsreligionen. Creme uppgav att “Mästaren Jesus” – uppenbarligen en falsk Jesus – kommer att vara ansvarig för en ny reformation. Det blir hans uppdrag att “reformera de kristna kyrkorna”11 så att de överensstämmer med den nya verkligheten i den nya världsreligionen som den falska kristus och hans tolv visa mästare kommer att skapa.12
New age-ledare har klargjort att inom New age/nyandligheten/den nya världsreligionen kan du identifiera dig med någon eller ingen religion så länge du bekänner att “vi är alla ett” för att “Gud är i alla och allt.” Och självklart måste du bekänna att New age-kristus – inte Jesus Kristus – är din Herre.
I ljuset av allt detta är det viktigt att notera att The Message aldrig hänvisar till Jesus som Herre, inte en enda gång! I överensstämmelse med New age-läran kallas Jesus i The Message upprepade gånger för “Mästaren Jesus”. Och när Jesu Kristi sanna lärjungar kallade honom “Mästare”, var det alltid underförstått att han också var deras Herre – och de kallade honom jämt och ständigt så. Och även när de talade om honom som Mästare, hänvisade de aldrig till honom som “Mästaren Jesus.” Men termen “Mästaren Jesus” återkommer upprepade gånger i The Message. Ett exempel på detta är i Upp 22: 20-21:
SFB98: “Han som betygar detta säger: ’Ja, jag kommer snart.’ Amen, kom, Herre Jesus! Herren Jesu nåd vare med alla.”
The Message: “Ja! Kom Herre Jesus! Mästaren Jesus nåd vare med er alla. Ja!”
[Engelska originalet: “Yes! Come, Master Jesus! The grace of the Master Jesus be with all of you. Oh, Yes!”]
Ockultisterna beskriver New age-begreppen “as above, so below”, “enhet”, “Gud i allt”, “Mästare Jesus” i sin helhet som “Det stora verket” – ännu en budskapsröra som återfinns i The Message.
4 – “Det stora verket”
Fil 1:6
SRB: “Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.”
The Message: “Aldrig har jag tvivlat på att Gud, som satte igång detta storartade verk i er, också ska ge det en strålande avslutning den dag Kristus Jesus kommer tillbaka.”
[Engelska originalet: “There has never been the slightest doubt in my mind that the God who started this great work in you would keep at it and bring it to a flourishing finish on the very day Christ Jesus appears.”]
“Det stora verket” i The Message Det grekiska ordet agathos i Fil 1:6 översätts ofta till “gott” – inte “stort”. Men i denna vers översätter Peterson agathos till “stort” och inte “gott”. Således blir det ett “stort verk” som Gud gör i dig, inte ett “gott verk”. Men när han översatte samma ord agatos i Ef 6:8, översatte han det med “gott” istället för “stort”. Av de mer än femtio översättningarna i Gateway Bible på Internet, har alla utom tre översatt Fil 1:6 till “gott arbete”. De tre som översatte det till “stort verk” var de senaste kontroversiella översättningarna – The Voice, The Passion och The Message.
“Det stora verket” inom New age Begreppet “stort verk” som Eugene Peterson införde i Fil 1:6 är ännu en New age-term liknande “as above, so below” som är dold för blotta ögat. Termer som “as above, so below”, “enhet” och “stort verk” kan tyckas obetydliga för de flesta kristna, men det är de inte. De är en del av det nya och framträngande språket inom New age som påminner om det enda språket i Babel som Gud såg att det blev till människors fördärv:
1 Mos 11:6: “Och HERREN sade: Se, de är ett enda folk, och alla har de ett och samma språk och detta är det första de gör, och nu kommer ingenting bli omöjligt för dem, som de har tänkt sig att göra.”
Den första sökträffen som kom upp när jag sökte på Internet på “great work” [stort verk] sammankopplade omedelbart orden till “as above, so below” i Hermetisism och läran inom New age.13 I boken False Christ coming: does anybody care? (2011), citerar jag den falska Kristus Maitreya, som inbjuder alla att delta i hans “Stora verk” för att omvandla världen. Han sa:
“Delta med mig, mina vänner, i ett stort verk, ingenting mindre än omvandlingen av denna värld.” 14
Även i min bok False Christ coming beskrev jag hur New age-ledaren (och presidentkandidaten till 2020) Marianne Williamson åberopar samma ockulta New age-term “Det stora verket” i hennes bok Healing the Soul of America (2000). Hon beskriver hur mänsklighetens evolution kommer att bryta fram genom upphöjandet av de esoteriska traditionerna som kollektivt kallas “Det stora verket”:
“Bortom historiens framträdanden finns en stor och härlig plan för nationernas framtid som kommer att uppenbaras. Enligt de mystiska traditionerna bär Gud denna plan i sitt sinne och söker alltid, på alla sätt, kanaler för dess befrämjande. Hans plan för mänsklighetens evolution, och förberedelsen av lärare som ska styra den, kallas inom de esoteriska traditionerna ’Det stora verket’.” 15
En annan New age-källa beskriver hur fullbordandet av “Det stora verket” kommer att uppnås när det har introducerats på flera sätt “inom många områden”:
“Ockultisternas så kallade ’Stora verk’ är centralt alla esoteriska aktiviteter i både öst och väst. Och ’fullbordandet’ av detta ’Stora verk’ framgår av ett flertal eufemismer [förskönande omskrivningar] spridda över många områden.” 16
“Det stora verket” i gospelmusik Begreppet “Det stora verket” har blivit introducerat inte bara i tre nutida bibelöversättningar, utan också i modern kristen musik. Albumet och titelsången A Great Work nominerades båda för 2018 Dove och 2019 Grammy Awards som “bästa moderna gospelsång” och “bästa moderna gospelalbum”. Med Fil 1:6 som centrum för hans album och sång, sjunger den populära kristna artisten Brian Courtney Wilson: “He that has begun a great work in you is faithful to perform it” [Den som har påbörjat ett stort verk i dig är trogen att utföra det]. I vad som har beskrivits som hans “Purpose driven” [måldrivna texter]17 upprepas termen “Great Work” över femtio gånger av sångaren och kören.18 Den här populära hitlåten är ett annat målande exempel på hur en överlappande New age-termer har blivit en del av vårt dagliga “kristna” språk. Men det här är sättet som Satan, Djävulen, Lucifer – även känd som “Ljusbäraren” – arbetar på.
5 – Ljusbärare
Matt 5:15
SFB98: “Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset.”
The Message: “Om jag gör er till ljusbärare tänker jag väl inte gömma er under en bunke heller? Nej, jag hänger upp er på lampkroken.”
[Engelska originalet: “If I make you light-bearers, you don’t you? I’m putting you on a light stand.”]
I min Internetsökning efter definitionen av ljusbärare omdirigerades jag omedelbart till namnet Lucifer.19 En ordlista listade följande synonymer för ordet ljusbärare: Lucifer, Belsebub, Djävul, Prins av mörker, och Frestare.20 Det ockulta Teosofiska samfundet publicerade en månatlig tidskrift så långt tillbaka som i slutet av 1800-talet med titeln Lucifer som innehöll en rubrik på förstasidan som lydde: Ljusbäraren är Morgonstjärnan eller Lucifer.21 Den kanadensiska grenen av samma teosofiska samfund fortsätter att publicera sitt säsongsmagasin med titeln Ljusbäraren [The Light Bearer].22 New age-mediet Elizabeth Clare Prophets organisation Summit Lighthouse påannonserade sin årliga konferens 2018 genom att proklamera “världens ljusbärare förena er“.23 Det finns till och med en “Ljusbärar-kaffemugg” med ett “unikt esoterisk satanisk 666 Lucifer-sigill” att köpa online. Produktbeskrivningen lyder vidare: “Lucifer, ljusbäraren, Satanisk mugg– perfekt gåva till dig eller någon som du älskar”.24
Precis som “ljusbärare” och andra termer som redan tagits upp, är “Gyllene kretsen” [Golden Circle] ytterligare ett budskap med ockulta New age-implikationer som återfinns i The Message.
6 – Den gyllene kretsen/cirkeln
Upp. 2:5
SFB98: “Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.”
The Message: “Inser du hur djupt du har fallit? Ett luciferfall! Vänd om! Återta din dyra kärlek från förr. Du har ingen tid att förlora, för jag är snart redo att flytta ditt ljus från den gyllene kretsen.”
[Engelska originalet: “Do you have any idea how far you’ve fallen? A Lucifer fall! Turn back! Recover your dear early love. No time to waste, for I’m well on my way to removing your light from the golden circle.”]
Termen “den gyllene kretsen” finns inte i grundtexten. Ordet “cirkel” förekommer inte i SFB98 och så som ordet “krets” används i Upp 2:5 i The Message återfinns inte heller i SFB98. En Internetsökning efter “gyllene kretsen” [engelska: “golden circle”] resulterar inte i någonting som har en koppling till Bibeln. Men orden sammankopplas bland annat med en frimurarritual, ett hemligt sällskap och med modern häxkonst. Gyllene kretsens order [The order of the Golden Circle] är kvinnornas motsvarighet till 33:e gradens skotska frimureri.25Riddarna av den gyllene cirkeln [The Knights of the Golden Circle] var ett radikalt hemligt sällskap i mitten av 1800-talet i Amerika.26 Och Wiccanerna [en häxrörelse] – med sin “gyllene krita” och “gyllene energi” – åkallar ofta “as above, so below” för att försegla sina “rituella cirklar”:
“När häxor beseglar en magisk cirkel, ett heligt område eller en trollformel, säger de ofta orden ’as above, so below’ “.27
“Grundsatsen ’as above, so below’ (liksom andra som du kommer att studera i framtiden) berättar för oss att Wicca [en naturreligion] bär med sig en tung cirkel av mycket gammal, forntida gyllene energi in i det tjugoförsta århundradet.” 28
“Gyllene krita används för att rita upp den hjärtformade skåran i mitten av cirkeln i en ritual. Gyllene krita tillverkas i en häxkittel.” 29
Bibeln varnar för att vi inte får lägga till ord som t.ex. “gyllene kretsen” när de inte finns i grundtexten och kalla det en bibelöversättning (Ords 30:6). Det är lika fel som att beskriva Guds skapelse som “Gudshantverk”.
8 – Gudshantverk (God-Craft)
Psalm 19:2
SFB98: “Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.”
The Message (Fritt översatt): “Guds härlighet är på turné i himlarymden, Gudshantverk ställs ut över horisonten.”
[Engelska originalet: “God’s glory is on tour in the skies, God-craft on exhibit across the horizon.”]
Petersons introduktion av begreppet “Gudshantverk” tycks erbjuda ett acceptabelt uttryck för dem som utövar häxkraft. I två videor som publicerats av en självutnämnd “kristen häxa” beskriver han hur han blandar sin tro på “Kristus” med sin tro på häxkraft. Han använde samma överlappande begrepp som används av Peterson i The Message för att beskriva sin tro som “mer av ett Gudshantverk “:
“Många människor förstår inte hur man kan blanda kristendom och Kristi kärlek med ett ord som magi och kraft, eller hantverk eller epitetet kristen häxa.” 34
“Tror jag, utövar jag en form av det hantverket? Ja, det gör jag, men jag tror det är mer ett Gudshantverk än vad de flesta skulle kalla häxkraft.” 35
Eugene Petersons användning av fraser som “as above, so below”, “ljusbärare” och “Gudshantverk” har skapat förvirring med termer som överlappar med det ockulta och New age. Det var Peterson själv som varnade:
“Vi kan inte vara för försiktiga med de ord vi använder; vi börjar använda dem och det slutar med att de använder oss.” 37
Men om du ifrågasätter dagens kristna ledare angående något av detta, så kommer du finna att du blir kallad “trotsig” och “upprorisk”.
10 – Trotsig eller upprorisk
Ords 24:21-22
SFB98: “Min son, frukta Herren och kungen, ge dig inte i lag med upprorsmän. Ty plötsligt kan olycka komma över dem, och vem vet när ödeläggelse från dessa båda kommer?”
The Message (Fritt översatt): “Frukta Gud, kära barn – respektera era ledare, var inte trotsiga eller upproriska. Utan förvarning kan ditt liv vändas upp-och-ner, och vem vet hur eller när det kan hända.”
[Engelska originalet: “Fear God, dear child—respect your leaders; don’t be defiant or mutinous. Without warning your life can turn upside down, and who knows how or when it might happen?”]
Ett av de främsta sätt som New age har nått in i kyrkan är genom nya översättningar som ändrar betydelsen av en korrekt översatt Bibel. På något sätt är det menat att vi bara ska lita på att dessa översättningar har vårt bästa i åtanke. Ords 24:21-22 varnar för förödande konsekvenser med att beblanda sig med “upprorsmän”. Trots det tar Eugene Peterson bort begreppet “upprorsmän” och i stället varnar han för förödande följder med att inte följa sådana ledare! De som inte respekterar sina ledare beskrivs som “trotsiga eller upproriska” och kan leda till att deras liv blir “upp-och-ner-vänt”. Men det enda sätt för Peterson att komma på denna översättning är genom att vända den ursprungliga hebreiska texten upp-och-ner. Det är inte “trotsigt eller upproriskt” att söka i Skrifterna för att undersöka om det dessa ledare säger förhåller “så” (Apg 17:11). Jesaja varnade specifikt för ledare som ledde folket vilse: “O, mitt folk, dina ledare för dig vilse och fördärvar den väg du skulle gå.” (Jes 3:12). Han varnade för att ödeläggande förstörelse skulle komma över de som blint följde dessa vilsegångna ledare, och inte de som trotsade dem:
Jes 9:16: “Ty detta folks ledare för det vilse, och de som låter sig ledas går i fördärvet.”
Epilog – En farlig vandring
Faran med att anförtro sin kristna vandring till Eugene Peterson och hans översättning The Message blev tydligt i en bok Peterson skrev 2007 med titeln The Jesus Way. Han beskriver en grupputflykt som han tog med vänner och familj i Glacier National Park. Peterson avslöjar hur han avsiktligt undanhöll viktig information från sin familj och sina vänner innan de gick ut på sin vandring. I ett ögonblick av nästan oförklarlig uppriktighet avslöjar Peterson hur han “njöt av en adrenalinkick” som han upplevde genom att inte berätta för sina fotvandrare om hur en grizzlybjörn hade sargat en fotvandrare precis veckan innan, på samma vandringsled som de skulle ta. Vad som gör hans berättelse särskilt upprörande är att en väns tvååriga barn och hans gravida svärdotter ingick i gruppen. Peterson skrev:
“För några år sedan attackerade en grizzlybjörn en fotvandrare inte långt ifrån vårt hem och rev honom illa. Fotvandraren hade hört talas om skönheten i Montanabergen och körde tvärs över landet, från North Carolina, för att uppleva detta själv. I en intervju från sin sjukhusbädd sa han: ’Jag kommer aldrig tillbaka till den här platsen!’ Han visste inte att där skönheten fanns kunde det också vara livsfarligt. En vecka efter att grizzlybjörnen attackerade fotvandraren, så vandrade Jan och jag tillsammans med vår son och hans fru, plus en annan vän med hennes tvååriga son, utmed samma vandringsled. Vid huvudleden fanns ett meddelande uppsatt: ’Fara: Grizzlyaktivitet utmed denna vandringsled. Vandra på egen risk’. Ingen av de andra visste om föregående veckas attack och jag sa ingenting. Jag njöt av en adrenalinkick. Livsfara förhöjer känslan av liv.” 38
Peterson fortsätter att beskriva hur gruppen senare mötte en grizzlybjörn och björnens unge som var längre upp på leden de gick utmed. Petersons gravida svärdotter, uppenbarligen oroad över sin egen och sitt ofödda barns säkerhet, insisterade på att lämna platsen omedelbart. Peterson försöker använda incidenten för att illustrera hur skönheten i en omgivning också kan utgöra ett hot mot livets bräcklighet och värde. Han förklarar att “helig mark” också kan vara “farlig mark”:
“Och då sa vår svärdotter Amy – som var gravid i femte månaden och därför särskilt medveten om livets skörhet och värdet av liv: ’Jag vill komma bort härifrån.’ Och vi lämnade platsen. Helig mark, men farlig mark.” 39
Och medan Peterson blir poetisk om blandningen av skönhet och fara som finns inneboende i livet, faller hans poäng platt när den uppenbara frågan uppstår: Vilken typ av man skulle riskera att skada andra för sin egen personliga adrenalinkick? När jag läste Petersons konstiga berättelse, insåg jag att incidenten var en perfekt metafor för vad jag hade kommit att tycka om Peterson och hans The Message. Du går på en väldigt farlig väg när du väljer att gå med Eugene Peterson – om det än är i Glacier National Park eller genom sidorna i hans “Bibel” The Message.
Guds Sanna Ord (SFB98)
Heb 4:12: “Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.”
2 Tim 4:3: “Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.”
2 Tim 3:5: “De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!”
“Eugene Peterson: “A Monk Out of Habit,” Interview by Rodney Clapp (Christianity Today, April 3, 1987, Vol. 31, No. 6), p. 24.
One example of this statement is seen here: Neale Donald Walsch, Tomorrow’s God: Our Greatest Spiritual Challenge (New York, NY. Atria Books, 2004), p. 167.
Betty Lee Skinner, Daws: A Man Who Trusted God (Colorado Springs, CO: NavPress Publishing Group, 1974), pp, 153-155, 371.
The Book of Proverbs KJV/The Message: Celebrating 400 years of Scripture (Colorado Springs, CO: NavPress, 2011), product description on Amazon.com.
Ronald S. Miller and The Editors of New Age Journal, As Above, So Below: Paths to Spiritual Renewal in Daily Life (Los Angeles, CA: Jeremy P. Tarcher, Inc., 1992), p. xi.
Neale Donald Walsch, Friendship with God: an Uncommon Dialogue (New York, NY: G.P.Putnam’s Sons, 1999), pp. 295-296.
Michael J. Cusick, “A Conversation with Eugene Peterson” (Mars Hill Review 3, Fall 1995, Issue No. 3, www.marshillreview.com/sojo/peterson.shtm), pp. 73-90.
Benjamin Creme, The Reappearance of the Christ and the Masters of Wisdom (London, England: The Tara Press, 1980), p. 88.
Maitreya, Messages from Maitreya the Christ: One Hundred Forty Messages (Los Angeles, CA: Share International Foundation, 2001), p. 142.
Marianne Williamson, Healing the Soul of America; Reclaiming Our Voices as Spritual Citizens (New York, NY: Simon & Schuster, 2000), p. 195.
Nick Sandberg, “The Great Work” (Hidden Mysteries: The Magazine, Vol. 14, July 2000, www.hiddenmysteries.org/themagazine/vol14/articles/occult-notes.shtml).
“New Age” (https://en.wikipedia.org/wiki/New_Age), citing Stephen J. Sutcliffe in Children of the New Age (London and New York: Routledge 2003), p. 128.
Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att försoningen är fullbordad! Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord.
När jag förberedde detta bibelstudium fångades jag speciellt av skapelseberättelsen. Då jag läste och började gå igenom den ytterligare, så började jag sjunga och kände mig så inspirerad. Den är så storslagen, samtidigt som den är så barnsligt enfaldig. Dock inte bara barnslig. Ett barn kan förstå den, men samtidigt finns det saker som är väldigt svåra att förklara. Ting som bryter mot logiken i berättelsen. När jag blev uppmärksam på det, upplevde jag att här finns något helt ogenomträngligt. Det är Gud som handlar. Texten beskriver hur Gud skapar och vi kan se hur skapelseverket blir attackerat. Skapelsens krona blir attackerad när ormen kommer. Det är förfärligt vad ormen har ställt till med. Det är inte utan vidare som Jesus kallar honom ”Mandråparen från begynnelsen”, han som dagligen lämnar sina grymma avtryck. Vi behöver inte gå till bibeln för att se dem utan det räcker med att läsa Dagens Nyheter och de dagliga nyhetstelegrammen. Jag kan nämna några orter från den senaste tidens händelser, Christchurch på Nya Zeeland, Utrecht i Holland, där terrorn har slagit till mot oskyldiga människor. I skapelseberättelsen läser vi om hur Gud skapade människan. Redan i bibelns första kapitel står det att människornas uppgift är att vara fruktsamma och föröka sig. Hon skulle uppfylla jorden, står det. När Gud välsignade människorna sa han i 1 Moseboken 1:28:
– Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.
– Uppfyll jorden! Jorden bestod av stora områden som ännu inte var uppfyllda av människor. Det var visserligen mycket växter och djur överallt, men människorna skulle uppfylla dessa områden. Den gamle ormen angriper människan i hennes oskuldsfulla tillstånd. Han sådde sin säd, och snart sker ett brodermord. Vi kan sedan se hur världshistorien utvecklas – eller urartar.
Jorden skulle uppfyllas av människor, men i 1 Moseboken 6 läser vi att jorden uppfylldes av våld. Gud bedrövades i sitt hjärta och ångrade att han hade skapat människorna. Men han sökte och fann en utväg. När jag funderade över detta, blev det så stort för mig då jag läste det Jesus säger i Johannes 12:
– Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom. Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn. Då kom en röst från himmelen: »Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.» Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett tordön.» Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.» Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull, utan för eder skull. Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig» (Joh 12:16-32).
Lydnadens steg för Jesus upp på korset. Det här med korset är så oerhört. När vi möter tillvarons gåtor så är det viktigt att vi blir uppmärksamma på korset. Här talar Jesus om korset, och bibeln handlar ju om korset. Apostlarna ger oss en enorm undervisning. Vad det är som egentligen äger rum. Jesus säger: ”Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.” Till församlingen i Korint skriver Paulus om korset:
– Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord. Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud. Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud (2 Kor 5:19-21).
Här heter det att Gud i Kristus försonade världen med sig själv. ”Han tillräknar inte människorna deras synder”. Det här är vårt budskap. Vad betyder det att han försonade världen med sig själv? Betyder det att vi inte har något budskap, därför att han redan gjort allt? Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att försoningen är fullbordad! Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord. ”Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud. Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd…” Då Jesus fördes upp på korset blev han gjord till synd – och det slutar inte där: ”…på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.” Då är det viktigt att vi inte fjärmar oss, utan att vi närmar oss Ordet och försöker att tränga in i det. Vårt uppdrag idag är inte bara att uppfylla jorden med människor, utan att uppfylla människors hjärtan. Det finns stora områden på jorden som ännu inte är befolkade, och som kanske inte går att befolka. Det finns också utrymmen i många människohjärtan som är ganska hemska, mörka och ödsliga, men som inte skulle behöva vara det. Vad är det som gör att det dagligen sker sådana fruktansvärda saker som vi bevittnar? Här finns ett budskap: Försoningens ord! Det måste först och främst tränga igenom våra egna hjärtan, vårt eget innersta. Hur ska det annars kunna komma till andra? Det är viktigt att vi ägnar oss åt det. Jesus har visat en väg. Det står om Jesus att han gick avsides för att bedja. När han förberedde sig och bad, tog hans lärjungar intryck. Även Johannes Döparen var en stor bedjare som undervisade sina lärjungar om bön. Lärjungarna sa till Jesus vid något tillfälle: ”Herre, lär oss att bedja såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.” Då lärde han dem bönen Fader Vår. Det finns en viss ordning i tankegången i den bönen. Vi ska bedja: ”ske din vilja”. Vi förstår att det inte är utan kamp som vi blir bedjare och efterföljare. Det är inte utan kamp som försoningens ord på allvar börjar få makt med oss. Därför vi måste bedja ”ske din vilja”, som Jesus gjorde. – Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Därigenom får försoningens ord uttryck. – Låt Kristi ord rikligen bo ibland er. Det är alltför många hjärtan som är tomma, öde och mörka och skrämmer sina egna bärare och driver dem till att göra grymma saker. Men tänk på Honom och hans kors. ”Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.” Då aposteln Paulus undervisar om korset i exempelvis Romarbrevet, så blir det väldigt rikt och mångfaldigt. Ett grymt kors som man egentligen bara skulle uppfatta som ohyggligt, smärtsamt och ingenting annat – det får helt andra dimensioner. I Romarbrevet 6, 7 och 8, ägnar sig aposteln särskilt åt att undervisa om korset, och det är väldigt intressant att se vilken roll människans kropp spelar här. När aposteln går in i den enskildes situation för att förklara vad korset är, och lever sig in i den enskildes situation, då är det som att han ser den enskilde mottagaren, den troende lärjungen inifrån. Det visar sig vad den enskilda människan har för särskilda bekymmer, problemen som orsakar konflikter och strider – det är hennes kropp. Därför beskriver han också kroppens roll, så som han exempelvis gör i det sjätte kapitlet. Här tar han med två uttryck som säger något om den kropp vi bär, och varför den kan orsaka så mycket svårigheter för oss:
– Vi veta ju detta, att vår gamla människa …
Det är ena uttrycket. Vår gamla människa.
– … har blivit korsfäst med honom för att syndakroppen …
Det är det andra uttrycket jag tänker på. Syndakroppen.
– … skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.
Den här undervisningen är som en flätad korg. Varje fläta som aposteln flätar är väldigt omsorgsfullt gjord. Vi kan också läsa vers 12:
– Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar…
Vi har nu fått veta tre saker om kroppen: Den gamla människan. Syndakroppen. Den dödliga kroppen.
– Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.
Den dödliga kroppen är som ett öppet fönster mot synden, men här ser vi hur aposteln i sin undervisning vill knyta den enskilda troende människans situation till Kristus själv – och till Kristi kors. Han talar också om svagheten, benägenheten och böjelsen vi har, den tragiska öppenheten för det onda.
Vi går till kapitel 7, där det faller ett annat ljus över situationen:
– Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende…
Här möter vi ett fjärde begrepp. Köttet.
– … voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden (v.5).
Vi var, säger han. Vi behöver alltså inte längre vara det. Någonting har hänt. Kristus har kommit! Kristus har ställt sig vid vår sida! Så här står det i nästa kapitel:
– Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt …
Vad är syndigt kött? Det är den gamla människan, syndakroppen, eller den dödliga kroppen. Det är vad Kristus blev lik när han kom i världen. Han blev lik den gamla människan. Han blev lik en människa som bär en syndakropp. Han blev lik en människa som har en dödlig kropp. Han blev lik köttet, därför att han blev kött. Han ställde sig vid syndarens sida. Romarbrevet 6, 7 och 8 uttrycker detta så oerhört starkt. Därför att han har ställt sig vid vår sida, i en gestalt som vår, så kan också vi bli uppmärksamma på vilka oerhörda försoningens, uppståndelsens och livets krafter som är tillgängliga genom honom och i hans namn. Pris ske Gud!
Vi har ett enormt hopp. I det åttonde kapitlet skriver aposteln om kroppens förlossning:
– Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas. Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning (Rom 8:22-23).
Tänk att Anden är så naturlig. Anden går in i skapelsens suckan, in i kroppens suckan. Sedan fortsätter han att skriva om Andens underbara verk när vi tar emot försoningen och blir uppmärksamma på Jesus och hans kors:
– Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar (v.26).
Det är inte utan orsak som apostlarna undervisar om korset, ty där finns vår räddning. Även i Galaterbrevet undervisar Paulus om korset på ett unikt sätt:
– Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.» Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro» (Gal 3:10-11).
Om någon kämpat med lagen och dess yttre former och bud, så är det aposteln Paulus, som innan sin omvändelse var helt övertygad om att det var lagen som var lösningen.
– Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.» Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä» (Gal 3:12-13).
Han blev gjord till synd! Jesus blev en förbannelse för vår skull!
– Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden (v.14).
Hedningarna, som absolut inte hade förtjänat det, fick komma i kontakt med den levande guden, med skaparen själv, med den Gud som har skapat allt. Stora delar av bibeln är sånger. En del psalmer ägnar sig särskilt åt Gud Elohim. Det är honom det står om i bibelns första kapitel. Den andra Psalmen ägnar sig åt JHVH. Honom står det om i andra kapitlet i första Mosebok. JHVH och Elohim. Judarna bävade för att uttala namnet JHVH. De gjorde inte det. När Jesus kom, var det med ett budskap från den gud som hade skapat allting, som hade kallat Abraham. Det står hos Nehemja: ”Du fann hans hjärta fast i tron inför dig” (Neh 9:8). Vi får stämma in i lovsången till denne. När Jesus kom talade han om Fadern. Vi läser i Kolosserbrevet:
-…och I skolen med glädje tacka Fadern, som har gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset. Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike (Kol 1:12-13).
Ni ska med glädja tacka Fadern som har gjort er skickliga – som har givit er insikt i vad korset är, det verk som Gud i Kristus har fullbordat. Han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. Amen.
Om en inom det kristna området helt novis person skulle besöka väckelsemöten och kristna konferenser etc idag, skulle denne förmodligen få intrycket att kristen tro handlar om helande och välfärd i detta livet. Väldigt mycket förkunnelse har ju idag fokus på dessa ämnen, och många ser det som om att det är just detta som evangeliet erbjuder. Men hur är det då, vill Gud hela/bota alla människor (som tror)? Handlar evangeliet om att bli frisk, välmående och framgångsrik?
Gud vill FRÄLSA alla
Först av allt kan vi konstatera att Gud vill att alla människor skall bli frälsta, vilket vi kan läsa i 1 Tim 2:4. Denna avgörande trossats är alltså förankrad i Bibelns budskap. Med frälst menas här räddad undan den eviga förtappelsen till ett evigt liv i gemenskap hos Gud. Och den gemenskapen skall då alltså först upprättas här och nu!
Joh 3:16: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”
Det som hindrar en människa från att få gemenskap med Gud och evigt liv är synden. I sin djupaste innebörd handlar synd inte primärt om alla de moralsynder som vi vanligen tänker på. Dessa är istället konsekvenser av den syndens natur som bor i oss alla. Den djupa syndens natur som finns i vårt innersta väsen vill själv vara gud och gå sin egen väg. Det är detta problem som Gud vill lösa genom det som evangeliet erbjuder: försoning med Gud genom Jesu Kristi korsdöd för all vår synd och skuld (både från förr, i nutid och framtid).
Jes 53:6: ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.”
Nu menar somliga att man ur bl.a. Jes 53:5 kan utläsa att Jesus/Gud även tog all vår kroppsliga sjukdom på sig själv, och att vi genom hans sår på korset kan bli botade från all sjukdom och olycka. Men som vi strax skall se handlar detta helande som Jesaja profeterade över om något helt annat.
Förstockelse och förblindelse
I syndafallet ville människan bli oberoende av Gud och själv kunna kontrollera/manipulera sin tillvaro, precis som att vara som gud själv. Frestelsen som satan kom med var ju just detta:
1 Mos 3:5: ”Men Gud vet att den dag ni äter av den [frukten från Kunskapens träd] skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
Nu var ju detta en lögn från satan, eftersom han är lögnens fader och ingen sanning finns i honom (Joh 8:44). Så människan blev ingalunda några gudar. Istället förlorade de barnaskapet hos Gud, blev utelämnade åt sig själva och med risken för att satan och hans anhang skulle påverka deras liv i en ännu mer destruktiv riktning. Som en konsekvens av syndafallet blev dessutom allt lagt under förgängelsens nedbrytande krafter, vilket är en veklighet för alla på denna sida evigheten – oavsett om man är troende eller ej. Alla dör vi, alla har vi saker som slits och går sönder, alla blir vi sjuka (gäller även de allra största trosförkunnarna i USA!).
När sedan människorna efter syndafallet vandrade iväg från Gud, ökade främlingskapet inför honom allt mer. Med tiden fanns han inte längre i deras närhet. Gud lät också en förblindelse komma över deras ögon så att de inte kunde se den andliga verkligheten klart. Detta gjorde Gud för att vi med tiden skall längta tillbaka till Fadershuset och söka oss tillbaka till den tillvaro där Gud får vara vår Gud och Fader.
Kung David skrev om hur Gud lät det judiska folket vandra i väg efter JAGETS begär:
Ps 81:12-13: ”Men mitt folk hörde inte min röst, Israel lydde mig inte. Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer.”
Förstockelse (förhärdelse) och förblindelse är något som kan drabba allt Guds folk (både judar och kristna) om de börjar leva i otrohet mot Gud, dvs ta in villoläror, lagiskhet, avgudadyrkan, etc. Vi ser i Jesajas bok att profeten faktiskt fick i uppdrag att förblinda Guds folk, judarna, pga deras otrohet mot Gud.
Jes 6:9-10: ”Gå och säg till detta folk: ’Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa. Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.’ ”
Paulus skrev också om denna blindhet och dövhet, och kallar den för förstockelse och för en slöja över hjärtat:
2 Kor 3:14: ”Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den.”
Rom 11:25: ”förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.”
För judarna utgjordes nog denna förblindelse av både deras högmod och lagiskhet. Över kristna faller en annan slags förblindelse, som utgörs av högmod i kombination med en slags ”karismani” (sjuk förtjusning över tecken och under – fast falska!), vilket vi kan se i detta bibelord:
2 Tess 2:9-12: ”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.”
Nu var det så på Gamla testamentets tid, att kungar, präster och profeter i allmänhet tog det lätt med den otrohet mot Gud som var så vida spridd bland folket. Och på motsvarande sätt är det helt klart i vår tids kristenhet. Bibelordet nedan säger något om både det judiska folket och kristna i vår tid:
Jer 6:13-14: “Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt. De tar det lätt med att helamitt folks skada och säger: ‘Allt står väl till’. Men allt står inte väl till.”
Vad är det som är sjukt och som behövs botas?
Man kan nu börja ana vad det är för sorts helande som Gud vill erbjuda när man ser vad som är själva sjukdomen. Det sjuka handlar inte om kroppsliga åkommor, det handlar istället om en ”andlig sjukdom” där vi vill gå vår egen väg (Jes 53:6) och bli våra egna gudar (1 Mos 3:5). Detta är hela grundproblemet och det som är den grundläggande synden inför Gud. Moraliska synder är en konsekvens av grundsynden. Blindhet, dövhet och en slöja över hjärtat kan man se som något slags tillfälligt omslag som Gud lagt över varbölden för att göra en slags avgränsning mellan de otrogna och de sant troende. Men det Gud sänder blir även till en dom, vilket vi sett i 2 Tess 2:12.
När det då kommer till verser om helande i Bibeln, måste man alltså läsa dessa i sitt sammanhang och i ljuset av en djupare förståelse av den grundläggande synden, alltså vad det är som är sjukt i grunden. Nedanstående bibelord kan ryckas ur sitt sammanhang och läsas så att man tror att det handlar om fysiskt helande. Men läs det i sitt sammanhang så ser du att det handlar om det judiska folkets andliga sjukdom och det som drabbade dem på grund av deras ohörsamhet mot Herren Gud.
Jer 30:17: ”Ty jag skall låta dig tillfriskna och läka dina sår, säger HERREN”
Det är först och främst människans motvilja mot att låta Gud vara Gud som måste botas, och samtidigt måste andlig förstockelse, blindhet och ohörsamhet botas. Det förhärdade hjärtat måste bytas ut! Människan måste bli född på nytt! Gud löser denna operation genom att inrätta ett nytt förbund med sitt folk, judarna, som också spiller över på hedningarna. Förbundets grund utgörs av Guds eget ingripande där han kommer ner till jorden i mänsklig gestalt och tar all synd och skuld på sig själv på korset. Observera att bibelorden nedan är från Gamla testamentet:
Jes 35:4-6: ”Han kommer själv och frälsar er. Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppasom en hjort, den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.”
Hes 36:26: ”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.”
När oviljan och förstockelsen är botad kan människan börja se andligt klart igen, och gemenskapen med Gud blir återupprättad. Och i nedanstående bibelord ser vi därför att det primärt är just andlig blindhet och ohörsamhet som åtgärdas i försoningsgärningen:
Jes 29:18: ”Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.”
Kroppsliga helanden är TECKEN
Men hur är det då med kroppsliga helanden? Gör Gud sådant? Är de en del av försoningen?
Här måste man vara ärlig och inse att det pratas väldigt mycket men händer väldigt lite. När man undersöker de s.k. ”helandeevangelisternas” påståenden om mirakulösa helanden så är det bluff med alltsammans. Eller så är det minimala saker som sker, som lika gärna kan räknas till placeboeffekter eller andra psykosomatiska fenomen. Några riktigt stora skapelseunder – lika de som Jesus utförde – händer mycket sällan. Händer det, så ropas det knappast ut från taken eller estraderna om äkta gudsmän är involverade. Sanna gudsmän skriver knappast heller några böcker om sina bravader.
När det sedan kommer till helanden som Gud ligger bakom, så måste vi förstå att helande inte är ett normaltillstånd. Helande är TECKEN på att Guds rike är bland oss till vår frälsning. Skulle alla bli helade skulle det inte längre vara frågan om tecken utan ett normaltillstånd. Dessutom är det så att Gud sänder helande för att stadfästa sitt ORD (profetiorna och evangeliet), inte för att bekräfta människor eller sammanhang. Detta ser vi t.ex. i Markusevangeliet.
Mark 16:20: “Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”
Det är alltså helt avgörande VILKET evangelium det är som vi förkunnar om vi vill att GUD skall låta tecken och under ske bland oss. Är det Bibelns evangelium, är det Kenneth Hagins prestationsevangelium, är det Katolska kyrkans gärningsevangelium, eller vems evangelium är det vi förkunnar? Vad vi verkligen borde göra hemma hos oss själva och i våra församlingar är att fråga oss: VAD är evangelium? Jag tror tyvärr att det är ganska få som kan ge ett bibelförankrat svar på den frågan idag. Det råder stor förvirring på området!
Jesu helandeunder pekar tillbaka på GT:s texter
När Jesus botade sjuka hade dessa helanden koppling till den andliga sjukdom som jag beskrivit ovan. Vi läser att Jesus botade blinda, döva, lama, drev ut demoner och uppväckte döda. När Johannes döparen satt fängslad drabbades han förmodligen av tvivel. Han sände därför en fråga till Jesus: ”Är du den som skulle komma” (Matt 11:3). Han undrade alltså om Jesus verkligen var den utlovade Messias. Jesus svarade på ett sätt vi kan tycka är underligt, men bara om vi inte är förankrade i bl.a. de messianska texter som vi tidigare gått igenom. Han sa:
Matt 11:4-5: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap”
Dessa Jesu ord är en direkt referens till profetiorna i Gamla testamentet, bl.a. den vi läste tidigare:
Jes 35:4-6: ”Han kommer själv och frälsar er. Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.”
Som du ser svarade Jesus inte att folk blir av med ryggsmärtor, korta ben blir längre, tinnitus försvinner och de som ger bra i kollekten får massor med pengar tillbaka. Nej, i Jesu svar ligger kopplingen till Gamla testamentets löften om försoning och helande från den andliga skada som prästerna och profeterna normalt inte brydde sig om. Detta blev till bevis för att han var och är den sanne Messias som kan befria människorna från syndanaturen. I Jesu ord nedan är det kanske ännu tydligare att botandet av sjuka är tecken på att Jesus är den utlovade Messias:
Matt 9:6: ”Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp” – sade han nu till den lame – ”och tag din säng och gå hem.” (Citat från 1917-års Bibel. King James Bible och Bibel 2000 har motsvarande ordalydelse.)
Det var detta andliga helande som Jesus primärt kom för att åtgärda, och kroppsliga helanden var de yttre TECKEN som pekade detta. Grunden för att få del av detta djupare helande är att vi får frid med Gud genom Jesu försoningsgärning:
Jes 53:5: ”Straffet var lagt på honom för att vi skulle få FRID, och genom hans sår är vi helade.”
Vi kan i Peterus första brev se att han använder Jesaja 53 just med syftning på försoningen, alltså helandet av vårt andliga tillstånd där vi gick vilsna utmed vår egen väg:
1 Petr 2:24-25: “Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.”
Evangelisten Matteus gör en referens till Jesaja 53:4 när han beskriver hur Jesus botade sjuka. Är man smittad av Framgångsteologi kanske man får intrycket att allt här handlar om enbart kroppsligt helande. Men texten passar också bra in i det jag försöker få sagt. Vi skall läsa Jesaja först:
Jes 53:4: “Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad.”
Matt 8:14-17: ”Jesus kom hem till Petrus hus och fick se att Petrus svärmor låg sjuk i feber. Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom. När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: ‘Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.’ ”
I dessa verser står att Jesus gjorde dessa under “för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja“. Ordet “uppfyllas” kan även översättas med “stadfästas, ratificeras”. Om man nu vill tränga in lite djupare i Jesu gärningar, så måste man i ljuset av de andra bibelorden jag presenterar (och i ljuset av hur verkligheten är runt omkring oss) förstå det så här: Jesu botande av sjuka skulle helt avsiktligt peka på Bibelns profetior om Messias. Jesus botade sjuka helt klart för att han kände medlidande med dem, men hans handlande – som så ofta – hade ändå en djupare innebörd än det rent humanitära. Med sina kraftgärningar stadfäste han de messianska profetiorna (han “auktoriserade” dem), och SAMTIDIGT kom han med det djupare helande som endast Messias kan erbjuda!
Det primära helandet handlar alltså om ett upprättat fridsförhållande till Gud, barnaskap, öppnade ögon och öron (och förstånd) samt ett nytt, villigt och lyssnande hjärta. De fysiska helanden som Jesus utförde (och som kan ske ibland även idag) utgör då tecken på dessa djupare andliga sanningar. I båda fallen finns dock Guds nåd och agape-kärlek i grunden.
Vi kan därför summera på följande sätt:
när är någon blir uppväckt från de döda, då är det ett tecken på att vi kan gå från evig död till evigt liv, tack vare det Jesus gjorde på Golgata kors (Joh 5:24).
när lama hoppar upp och går, då är det ett tecken på att vi kan få kraft att gå i Jesu fotspår, ut i världen med evangelium (Apg 1:8).
när spetälska blir botade, då är det ett tecken på att vi kan få bli rena från vår synd och skuld (1Joh 1:7).
när blinda får synen tillbaka, då är det ett tecken på att Gud kan öppna våra ögon så att vi ser hans Sanningar (Jes 29:18).
när döva får hörseln tillbaka, då är det ett tecken på att Gud vill ge oss öppnade öron för hans tilltal och bud (Jes 29:18).
när demoner drivs ut, då är det ett tecken på att vi genom Guds försoningsverk kan bli FRIA (Joh 8:36).
Gud botade även kroppsligt sjuka på Gamla testamentets tid, så det behövdes ingen Jesu kors-död för att Gud skulle kunna bota sådana sjukdomar – det kan han göra närhelst han önskar. Försoningens syfte var att bota människans syndanatur, viljan att själv vara som Gud, att gå sin egen väg, och därtill den förstockelse, blindhet och dövhet som drabbat oss alla. Genom detta helande blir vi tillförsäkrade det eviga livet hos Gud! Försöker alltså någon få evangeliet att handla om helande från fysiska sjukdomar, så är det både falskt och oerhört futtigt!
Falska helanden, falska profeter
Jag har noterat att när Gud helar så sker en skapelseakt som gör den helade personen fullkomligt helad, och vanligen i ett och samma ögonblick. I Bibeln ser vi t.ex. att en lam person ”hoppade upp” när Gud botade. En annan tog sin säng och knallade bekymmersfritt hemåt.
Men när det skall visas upp filmade “helanden” i samband med t.ex. Benny Hinns ”helande-shower”, så kan man få se stackars personer som skakiga reser sig ur sina rullstolar och sedan försöker stappla sig fram till publikens stora jubel. Sedan framkommer det fakta om att precis så kunde den personen göra även före det aktuella “helandet”. Vi skall veta det, att många som sitter i rullstol faktiskt kan gå en liten bit, dock stapplande. Så att de sitter i rullstol beror just på att förmågan/orken inte finns att stå på benen någon längre tid. Att då applådera och jubla när sådana personer försöker resa sig och gå en bit tycker jag blir till ett andligt övergrepp!
Det är alltså vanligen inte frågan om helanden från Gud utan sådana ”lögnens tecken och under” som 2 Tess 2:9 beskriver. Denna typ av falska profeter är de som Jesus kommer att konfrontera vid den yttersta domen med orden ”Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” medan de själva försvarar sig med orden ”Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar”.
Visst skall vi be för sjuka, men det fullkomliga kommer senare!
Jag vill här påminna om att Jesus också helade av rent humanitära skäl; han hade medkänsla med de som led av bl.a. sjukdomar och funktionshinder. Och Nya testamentet visar att även vi som kristna syskon skall ha omsorg om varandra. Därför pekar Bibeln på möjligheten att framlägga alla våra önskemål till Gud i bön och förbön. Vi skall bära varandras bördor (Gal 6:2) genom att t.ex. be för varandra när vi är sjuka. Men vi har inga löften i Bibeln om att vi är garanterade ett helande. Det visar även dryga 2000 år av kristna erfarenheter; ganska få får uppleva mirakulösa helanden. Även vi kristna suckar över allt jobbigt i denna jämmerdal, även vi lever under förgängelsens nedbrytande krafter. MEN, vi vet att den dag då Jesus återvänder, DÅ skall vi få ta emot en fullkomlig kropp, DÅ bryts förgängelsen makt över oss, DÅ kommer vi få en fullkomlig kropp med fullkomlig hälsa!
Rom 8:22-23: “Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.”
1 Kor 15:51-52: ”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.”
Upp 21:3-4: “Och jag hörde en stark röst från tronen: ‘Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.’ “
Sök en djupare innebörd
Även om mycket i Bibeln kan läsas och förstås rakt på sak så är det vanligt att mycket som står där har en djupare innebörd. Ta därför för vana att söka en djupare förståelse av det du läser i Bibeln. Be om Guds ledning i det. Det är så mycket i Bibeln som vi inte utforskat just för att vi inte sökt ett större djup (och mycket kvarstår även för mig att utforska). På motsvarande sätt är det t.ex. med Pingstdagens betydelse. Det är inte tungotalet som är ”grejen” med Pingstdagen; där finns helt andra djup (vilket jag skrivit om här).
Studera vidare
För ytterligare bibelstöd till det jag presenterat ovan, läs då även nedanstående bibelord i nämnd ordning. Där ser du tydligt att det helande som Gud främst vill uträtta bland oss handlar om ett andligt helande, om ett helande av relationen till Honom!
Läs först dessa om det “sjuka”: Klag 2:13, Jes 1:5-6, Jes 6:9-10, Jer 8:10-11, Jer 8:22, Jer 30:12-13, 1 Petr 2:24-25
Läs sedan dessa löften om helande: Jer 30:17, Jer 33:6-9, Jes 53!
/Lennart
/Tack Lennart för en djupgående artikel och en djup insikt i vad sjuk och frisk är på Jesu språk. /
Om en inom det kristna området helt novis person skulle besöka väckelsemöten och kristna konferenser etc idag, skulle denne förmodligen få intrycket att kristen tro handlar om helande och välfärd i detta livet. Väldigt mycket förkunnelse har ju idag fokus på dessa ämnen, och många ser det som om att det är just detta som evangeliet erbjuder. Men hur är det då, vill Gud hela/bota alla människor (som tror)? Handlar evangeliet om att bli frisk, välmående och framgångsrik?#/media/File%3ABlavlucifer.jpg){kind=link}