Tag Archive | forskare

Om Bibeln:

Varför är evangelierna så lika varandra?

Tobias Hägerland, Lunds universitet

De tre första evangelierna i Nya testamentet påminner så mycket om varandra att likheten inte kan bero på en slump. I över 250 år har forskare funderat intensivt på i vilken ordning evangelierna har tillkommit och hur evangelisterna kan ha använt sig av varandra. Allt fler anar att gåtans lösning inte kan bestå i en enkel modell, utan att förhållandet mellan evangelierna är mer komplicerat än man ofta har antagit. Det mesta pekar på att evangelisterna använde texter som inte längre finns bevarade och att också det äldsta evangeliet, Markusevangeliet, har genomgått en redigering innan det fick sin plats i Nya testamentet.

De synoptiska evangelierna

De flesta bibelläsare funderar kanske inte så mycket över om ett ord av Jesus eller en episod ur hans liv står hos Matteus, Markus, Lukas eller Johannes. Kristna i alla tider har format sin bild av Jesus utifrån alla fyra evangelierna, och har kunnat konstatera att berättelserna är tillräckligt samstämmiga för att bekräfta varandra samtidigt som varje evangelist bidrar med något eget. Redan fornkyrkans teologer lade dock märke till att likheterna mellan de tre första evangelierna är betydligt mer omfattande än deras likheter med Johannesevangeliet. Med början på 1700-talet har forskare jämfört dessa tre skrifter, som man kallar för de synoptiska evangelierna eller synoptikerna, och föreslagit olika teorier för att förklara hur likheterna har uppstått.

De synoptiska evangelierna följer en gemensam tidslinje när de berättar om Jesu liv och verksamhet från det att Jesus döps av Johannes döparen. Man får ett intryck av att Jesu verksamhet varar i ungefär ett år. Först berättas det om hur Jesus förkunnar, undervisar, botar, driver ut andar och gör andra underverk i Galileen. Synoptikerna är överens om att Petrus erkännande av Jesus som Messias är en vändpunkt (Matt 16:16; Mark 8:29; Luk 9:20). Efter den börjar Jesus tala om hur han kommer att lida och dö i Jerusalem, och snart får vi också följa Jesus och hans lärjungar på vandringen till denna stad, dit de går i samband med påskhögtiden. Besöket i Jerusalem skildras utförligt, särskilt Jesu sista vecka då han rensar templet, håller påskmåltid med lärjungarna och till sist blir anklagad och dömd till döden. Jesus korsfästs, dör och blir lagd i graven. Den gemensamma tidslinjen avslutas med att några kvinnor finner graven tom två dagar senare och får veta att Jesus har uppstått.

Jämför man denna tidslinje med Johannesevangeliets är det lätt att se hur samstämmiga synoptikerna är. Johannes nämner en påskhögtid redan i början av sitt evangelium (Joh 2:13) och ytterligare en påsk något längre in i berättelsen (6:4), innan vi kommer fram till Jesu sista påskfirande (11:55). Johannes förutsätter alltså att Jesu verksamhet varade mellan två och tre år. Jesus gör också flera resor mellan Galileen och Jerusalem enligt Johannesevangeliet, ofta i samband med religiösa högtider som synoptikerna inte ens nämner (5:1; 7:2, 10; jfr 10:22). Johannes har inte som synoptikerna något dramatiskt avslöjande av Jesu identitet som Messias, utan lärjungarna är från första stund medvetna om vem Jesus är (1:41, 45, 49). Jesus rensar templet vid den första påskhögtiden (2:14–22), inte under sin sista vecka. Den sista måltiden är ingen påskmåltid och Jesus dör samtidigt som påsklammen slaktas. Det här visar att Jesu liv kunde berättas på rätt olika sätt under det första kristna århundradet. Ändå berättar de synoptiska evangelierna ungefär på samma sätt.

Likheterna mellan synoptikerna blir ännu mer slående om vi vänder oss till innehållet på en mer detaljerad nivå. Man har räknat ut att 90% av de händelser och Jesusord som berättas i Markusevangeliet också finns hos Matteus. Över 50% av samma material finns även hos Lukas. I många fall är dessutom formuleringarna nästan ordagrant de samma. Här följer ett exempel, där den svenska översättningen är hämtad ur Bibel 2000. Ibland skapar översättningen ett intryck av likheter och skillnader som inte finns i den grekiska grundtexten, och därför anges de avgörande uttrycken på grekiska inom parentes.

Matt 9:9–10Mark 2:14–15Luk 5:27–29 
Jesus fortsatte (paragon)därifrån, och då han såg (eiden) en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion) sade han till honom (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!” När han gick där (paragon) fick han se (eiden) Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion), och han sade till honom: (kai legei auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!” Sedan gick Jesus därifrån (exelthen) och fick då se (etheasato) en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset (kathemenon epi to telonion). Han sade till honom (kai eipen auto): ”Följ mig (akolouthei moi)!”
Och Matteus steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).Och Levi steg upp och följde honom (kai anastas ekolouthesen auto).Levi lämnade allt och steg upp och följde honom (anastas ekolouthei auto).
När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia) kom många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou).När Jesus sedan låg till bords i hans hus (en te oikia autou) var det många tullindrivare och syndare (polloi telonai kai hamartoloi) som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar (synanekeinto to Iesou kai tois mathetais autou), för det var många som följde honom.Levi gav en fest för Jesus i sitt hus (en te oikia autou), och där var en mängd tullindrivare och andra (ochlos polys telonon kai allon), som låg till bords med dem (esan met’ auton katakeimenoi).

Vi behöver inte tvivla på att de tre synoptikerna berättar om samma händelse, fastän mannen som blev Jesu lärjunge heter Matteus i evangeliet med samma namn och Levi hos de två andra. En del av Lukas formuleringar avviker också språkligt från Matteus och Markus. Alla tre berättar ändå episoden på ett så likartat sätt att det inte kan vara en tillfällighet. Tre av varandra oberoende vittnen till händelsen hade inte kunnat återge den så samstämmigt. Forskare har med rätta slagit fast att synoptikerna måste ha använt sig av varandra, eller av gemensamma källor.

Vilket evangelium är äldst?

Under lång tid diskuterade man framför allt vilket evangelium som är äldst och som därför kan ha legat till grund för de två andra. Numera är de flesta forskare överens om att det är Markusevangeliet, och det finns goda skäl för den slutsatsen, som vi skall se. Länge ansåg man dock att Matteusevangeliet var äldre. Matteusevangeliet står först i Nya testamentet och det var också den allmänna uppfattningen i fornkyrkan att Matteus skrevs först. Papias (100-talet) menade till och med att Matteus hade sammanställt Jesu ord på hebreiska, men det är osäkert om Papias verkligen tänkte på vårt Matteusevangelium. Johann Jakob Griesbach lanserade under 1700-talets senare del en hypotes som vetenskapligt försökte förklara förhållandet mellan de synoptiska evangelierna utifrån tanken att Matteus var det äldsta evangeliet. Enligt den här hypotesen använde Lukasevangeliets författare Matteusevangeliet, och till sist skrevs Markusevangeliet. Man tänker sig då att Markus ville göra en koncis sammanfattning av det viktigaste som Matteus och Lukas har gemensamt, och att han utelämnade i princip allt sådant som bara finns hos en av de andra. Det skulle kunna förklara varför Markus nästan inte har något eget material alls.

Det finns fortfarande en del amerikanska forskare som håller på Griesbachs hypotes, men i övrigt anser de flesta att det är osannolikt att Markus skulle ha använt sig av Matteus och Lukas. Det är nämligen svårt att förklara varför Markus i så fall valde att utelämna en rad viktiga traditioner som finns hos de två andra men inte alls i Markusevangeliet. I stället är Markus ofta mer detaljrik i de episoder som är gemensamma med Matteus och Lukas. Till exempel är inledningen till berättelsen om hur Jesus botar en lam man i Kafarnaum mer målande hos Markus än hos de andra:

Matt 9:1–2Mark 2:1–3Luk 5:17–18 
Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde.Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 
 Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem.En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota.
Där kom de till honom med en lam som låg på en bår.Då kom de dit med en lam som bars av fyra män.Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad…

Lukas storslagna inledning till episoden är lätt att begripa sig på. Fariseerna får en viktig roll senare i berättelsen och det är inte så underligt att Lukas väljer att omnämna dem redan i början. Däremot har de fyra bärarna som Markus nämner ingen funktion alls i berättelsen, förutom möjligen att detaljen får skildringen att framstå som mer levande och realistisk. De allra flesta forskare har svårt att föreställa sig att Markus skulle ha lagt till sådana ovidkommande detaljer och samtidigt ha uteslutit sådant material som saligprisningarna (Matt 5:3–12; Luk 6:20–23) och Herrens bön (Matt 6:9–13; Luk 11:2–4). Det är lättare att förstå varför Matteus och Lukas utelämnade de få episoder som är unika för Markus. Berättelserna om hur Jesus helar en döv man (Mark 7:32–36) och en blind man i Betsaida (8:22–26) kan till exempel ha uppfattats som opassande, eftersom Jesus här använder saliv för att bota.

Markus uppvisar över huvud taget en mer opolerad bild av Jesus än de två andra synoptikerna. Jesusbilden är mer tillrättalagd hos Matteus och Lukas, och även det talar mot att Markus skulle vara beroende av dem. Ett bra exempel finns i episoden om hur Jesus möter otro och motstånd i sin hemby Nasaret. Jesus ”kunde inte göra några underverk där”, konstaterar Markus (Mark 6:5), medan Matteus skriver ”han gjorde inte många underverk där” (Matt 13:58). Matteus har troligen ändrat formuleringen för att undvika bilden av en Jesus som ville men inte kunde göra underverk. Vi kan också tänka på hur Jesus enligt Lukas dör med ett förtröstansfullt ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:46; jfr Ps 31:6), men hos Markus (och även hos Matteus) i stället ropar ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34; Matt 27:46; jfr Ps 22:2) vilket kan uppfattas som att Jesus på korset faktiskt upplevde att Gud hade lämnat honom. Även här måste Markus version vara mer ursprunglig.

Markusevangeliet innehåller också en del sakliga tveksamheter som Matteus och Lukas har korrigerat eller uteslutit, till exempel påståendet att citatet ur Mal 3:1 står hos profeten Jesaja (Mark 1:2), orden om att det var på översteprästen Evjatars tid som David åt av skådebröden i templet (2:26) och den alldeles för generaliserande bilden av hur ”alla… judar håller fast vid fädernas regler” (7:3–4).

Mark Goodacre har uppmärksammat ytterligare ett fenomen som pekar på att Matteus och Lukas använde sig av Markusevangeliet. Goodacre visar hur Matteus och Lukas ibland har misslyckats att integrera material som de hämtat från Markus i sina egna evangelier. Episoden om hur Jesus botar en spetälsk man finns hos alla tre synoptikerna och är en god illustration av det här fenomenet. Hos Markus får vi inte veta var eller i vilket sammanhang den spetälske mannen kommer till Jesus, men mötet verkar äga rum i avskildhet, eftersom Jesus kan förmana den botade mannen att hålla tyst om det inträffade—en förmaning som inte blir åtlydd (Mark 1:40–45). Både Matteus och Lukas placerar händelsen i offentliga miljöer; hos Matteus är Jesus i sällskap med ”stora folkskaror” och enligt Lukas utspelar sig det hela ”i en av städerna”. Därför blir det rätt märkligt när Jesus här, precis som i Markusevangeliet, förväntar sig att botandet skall förbli en hemlighet (Matt 8:1–4; Luk 5:12–16). Det är som om Matteus och Lukas efter en stund har glömt bort hur de inledde episoden och i stället fallit tillbaka i en mer mekanisk återgivning av förlagan, det vill säga Markusevangeliet. Goodacres undersökningar visar att detta inträffar flera gånger i evangelierna, och hans resultat bekräftar andra forskares aningar att Markusevangeliet är det äldsta synoptiska evangeliet. 

Använde Lukas Matteusevangeliet?

Om Markusevangeliet skrevs först, återstår det att ta reda på hur Matteus och Lukas är relaterade till varandra. Här är oenigheten större bland forskarna. Austin Farrer föreslog 1955 en lösning som är ganska enkel: Lukas använde helt enkelt både Markus och Matteus som förlagor när han skrev sitt eget evangelium. Lukas skriver i inledningen till sitt evangelium att ”många” redan har försökt skriva en sammanhängande berättelse om händelserna kring Jesus (Luk 1:1). Enligt Farrer är det Markus och Matteus som Lukas syftar på.

Styrkan i denna hypotes är just att den är så enkel. Till skillnad från tvåkällshypotesen, som vi skall komma till senare, förutsätter Farrers hypotes inte några okända texter vilkas existens är osäker. Åtskilliga, framför allt brittiska, forskare har tilltalats av hypotesen och argumenterat för den. Mycket talar för att Lukasevangeliet verkligen är det synoptiska evangelium som skrevs sist. Lukas grekiska håller en något högre nivå än språket hos Markus och Matteus, och på många ställen kan man se hur Lukas förbättrar formuleringarna hos de två andra. Till exempel kallar Lukas Galileiska sjön för just en ”sjö” (limne på grekiska) och inte för ett ”hav” (thalassa) som Markus och Matteus lite missvisande gör. Vi har redan sett ett exempel på hur Lukas är den mest välplanerade berättaren: i episoden om den lame mannen i Kafarnaum ser Lukas till att introducera Jesu motståndare redan i början, medan de dyker upp halvvägs in i berättelsen hos Markus och Matteus.

Om vi tänker oss att Lukas använde de två andra evangelierna förklarar det, enligt anhängarna till Farrers hypotes, varför Lukasevangeliet ibland ligger nära Markusevangeliet men andra gånger stämmer bättre överens med Matteusevangeliet. Lukas och Matteus har nämligen en hel del gemensamt material som inte alls finns i Markusevangeliet. Vi har redan konstaterat att saligprisningarna och Herrens bön saknas hos Markus. Totalt rör det sig om ca 200 verser material som är gemensamt för Matteus och Lukas, varav det mesta är Jesusord (till exempel en stor del av innehållet i Bergspredikan i Matt 5–7 eller Slättpredikan i Luk 6) och i mindre utsträckning berättelser (till exempel episoden där Jesus sätts på prov i öknen, Matt 4:1–11; Luk 4:1–13). Kan det vara så att allt detta är stoff som Matteus lade till det som han hittade i Markusevangeliet, och att Lukas sedan i sin tur tog över det från Matteus?

De flesta forskare tror ändå inte att Lukas verkligen använde Matteusevangeliet. En viktig invändning mot den tanken är att Matteusevangeliet har en mycket välordnad struktur, som Lukas inte alls har tagit över, och det är svårt att förklara varför han inte har gjort det. Matteus utmärker sig genom att han har separerat det mesta av Jesu undervisning från berättelserna om honom och samlat denna undervisning i fem sammanhängande tal. Det mest omfattande talet är Bergspredikan, som redan omnämnts (Matt 5–7). Hos Matteus hittar vi också Utsändningstalet (kap. 10), Liknelsetalet (kap. 13), Kyrkoordningstalet (kap. 18) och Talet om tidens slut (kap. 24–25). Mycket av det som står i dessa tal är just sådant som inte finns i Markusevangeliet, men däremot i Lukasevangeliet. Hos Lukas kommer dock denna undervisning inte i stora sjok som hos Matteus, utan insprängd på flera olika platser i den större berättelsen och på ett sätt som verkar mindre genomtänkt. För de flesta forskare är det mycket osannolikt att en kompetent författare som Lukas skulle ha slagit sönder Matteusevangeliets goda struktur på det sättet.

En annan invändning mot Lukas beroende av Matteusevangeliet är kanske ännu mer uppenbar. De flesta av oss har väl en rätt klar bild av hur Nya testamentet skildrar Jesu födelse, men om vi verkligen jämför berättelserna om Jesu bakgrund, födelse och uppväxt hos Matteus och Lukas upptäcker vi snart hur olika de egentligen är (Matt 1–2; Luk 1–2). Inte nog med att Matteus berättar ur Josefs perspektiv medan Lukas ser händelserna med Marias ögon. Matteus har dessutom med en rad episoder som Lukas inte alls nämner: de österländska stjärntydarnas besök, flykten till Egypten och barnamordet i Betlehem (Matt 2:1–18). Lukas å sin sida berättar exempelvis om Betlehems herdar, som inte finns med i Matteusevangeliet (Luk 2:8–20). På somliga punkter verkar Matteus och Lukas direkt motsäga varandra. Medan Matteus förutsätter att Josef bosatte sig med sin familj i Nasaret en tid efter Jesu födelse (Matt 2:23), tänker sig Lukas att Maria och Josef från början bodde i Nasaret och tillfälligt besökte Betlehem i samband med en skattskrivning (Luk 2:1–5). De båda evangelisternas släkttavlor är också motstridiga, vilket många teologer genom historien har grunnat över (Matt 1:1–17; Luk 3:23–38). En sak är säker: Lukas har knappast använt Matteusevangeliet när han komponerade sin berättelse om Jesu födelse och barndom. Först när Jesus i vuxen ålder låter döpa sig av Johannes döparen börjar likheterna mellan Matteus och Lukas berättelser, och det är också där som Markusevangeliets berättelse om Jesus börjar. Av det borde man dra slutsatsen att Matteus och Lukas använde Markusevangeliet var för sig, utan att använda sig av varandra.

Q, ett förlorat evangelium

Vi har konstaterat att den främsta orsaken till att de synoptiska evangelierna är så lika varandra är att Matteus och Lukas bygger på Markusevangeliet. Däremot verkar det inte som om Matteus och Lukas har använt sig av varandra. Hur skall vi då förklara det gemensamma stoff hos Matteus och Lukas som inte har någon motsvarighet hos Markus? Den vanligaste förklaringen sedan 1830-talet kallas tvåkällshypotesen. Enligt tvåkällshypotesen har både Matteus och Lukas haft tillgång till ytterligare en text, som inte längre finns kvar. Detta hypotetiska dokument brukar man kalla ”Q”. Matteus och Lukas har då tagit material från Markusevangeliet och Q, kombinerat materialet på olika sätt och dessutom lagt till eget material.

LÄS FORTSÄTTNINGEN HÄR: https://old.bibeln.se/bibelvetenskap/artiklar/2011/01/20/varfor-ar-evangelierna-sa-lika-varandra/

TRANSHUMANISM! Att vara BÅDE människa och DJUR! Artikel, Genmodifierade foster

 

The-world-300x49

Här  nedan kan du på både engelska och svenska läsa om TRANSHUMANISM. Det är väääldigt populärt och man säger att så kommer det att bli. Vad är då det som kallas transhumanism? Jag vill ge dig en  inte helt perfekt svensk översättning från en sida om heter: Slutet på den amerikanska drömmen.  Artikel  FRÅN: End Of The American Dream

Den kommer här:

Transhumanister tror att det är dags för människor att ta kontroll över sin egen utveckling. Många av dem är helt övertygade om att vi kan använda ny teknik för att “fixa” bristerna i den mänskliga rasen och slutligen utrota sjukdom, sjukdom, fattigdom och krig. Så vill du ha synen av en örn? Vill du ladda ner ett helt bibliotek av information direkt i din hjärna på bara några minuter? Vill du bli din familj linje av alla genetiska sjukdomar? Vill du förlänga din livslängd till 500 år eller ännu längre? Transhumanister lovar att alla dessa saker snart kommer att vara möjligt, om vi är villiga att ta till sig ett nytt sätt att göra saker. De förutser en framtid där vi alla har massor av små nanorobotar som springer runt inne i oss, där vi alla är anslutna direkt till Internet, och där vi har alla blivit genetiskt modifierade i åtminstone någon grad. I själva verket, den framstående transhumanisten uppgav nyligen att han tror att ” så småningom varje människa kommer att utformas på en dator “. I slutändan är målet att producera en kraftigt förbättrad version av den mänskliga rasen som kommer att inleda en gyllene ny tid för planeten. Men som vi går samman oss med djur, maskiner och konstiga nya teknologier som forskarna koka ihop vid vilken tidpunkt upphör vi att vara människa?

Och när jag säger “konstiga ny teknik”, överdriver jag inte saker i minst. Tänk bara vad transhumanisten säger  att de har planerat för oss

Som med alla radikala sociala rörelser, är det naturligtvis att det blir motstånd. När allt transhumanister är intresserade av några ganska bisarra saker: sinne- uppladdning, lever på obestämd tid genom livet, förlängning, vetenskap, biohacking sig att installera cyborg kroppsdelar, och skapa artificiell allmän intelligens . Vart och ett av dessa forskningsområden kommer radikalt förändra livet för folk-och en del, som cyborg kroppsdelar, redan gör det.

En gång i tiden, de enda personer som talade om “cyborgs” var science fiction nördar.

Men idag, många transhumanister talar av oss blir “cyborgs” som om det var någon slags självklarhet. Det är nästan som om de är enväldiga och de berättar för oss att det inte finns något annat val  att ta till sig.

Och denna assimilation sker redan till en viss grad. Om tanken på mänskligheten “samgående med maskiner” låter bisarrt till dig, bara kolla in följande utdrag  från en nyligen vice artikeln

Nästa upp är hjärnimplantat , liten datorchips insatta kirurgiskt direkt in i hjärnan.Hittills har de främst använts för att behandla patienter som lider av Parkinsons sjukdom och andra neurologiska tillstånd såsom Alzheimers och epilepsi.

Men vissa forskare kan nu mixtra med hjärnimplantat som möjliggör mer fysiska sysselsättningar, från att styra människors proteser att  återställa rörelse  i förlamade råttor. Forskare säger att kapaciteten hos hjärnimplantat är bara i sin linda, och några av dem föreställer sig en nära framtid där hjärnimplantat kan även installeras i friska människor att ansluta dem direkt till Internet och förbättra minnet] a la Black Mirror . Den amerikanska militären byrån DARPA kan redan bygga sådana minneskretsar , och vill utveckla implantat som kan installeras i en soldats nervsystem att tillhandahålla avancerad, på plats läkning av villkor från psykisk sjukdom till artrit.

Naturligtvis de flesta av dem som utvecklar dessa nya tekniker tror att de gör något underbart för mänskligheten.

Och i många fall är det det.

Men vid vilken tidpunkt vi in i en riskzon?

I en  tidigare artikel , noterade jag att en färsk undersökning upptäckte att ungefär en fjärdedel av alla yrkesverksamma inom 18 till 50-årig åldersgrupp vill ansluta sina hjärnor direkt till Internet.

Jag vet inte hur du tycker, men det är något som jag aldrig kommer att göra.

Samtidigt fortsätter forskarna att tänja på gränserna när det gäller att slå samman människor med djur.

De flesta människor inser inte detta, men idag vi skapar vi genmodifierade boskap med mänskligt DNA , växer vi mänskliga njurar hos råttor , och vi experimenterar på human-mus-hybrider med freakishly stora hjärnor .

Återigen, de som är inblandade i denna typ av forskning tror att de är att hitta “botemedel för sjukdomar” eller att de arbetar för att göra livet bättre för oss alla på något sätt.

Men när vi kombinerar djur och människor, vad exakt är det vi skapar?

Är de djur?

Är de människor?

Och var drar vi gränsen? Kommer vi en dag har varelser som är 50 procent människa och 50 procent djur gå runt våra städer?

För mycket, mycket mer om detta, se min tidigare artikel med rubriken ” Eran av chimärer: Forskare Fearlessly Skapa Bizarre Human / Animal Hybrider “.

Ett annat område som transhumanister är oerhört glada över är möjligheten att använda teknik för att genetiskt ändra våra barn.

På Harvard, forskare tror nu att det snart kommer att vara möjligt  att helt ta bort genetiska sjukdomar från våra släktlinjer

När jag lyssnade på Yang, väntade jag för en chans att fråga mina verkliga frågorna: Kan något av detta göras för att människor? Kan vi förbättra den mänskliga genpoolen? Positionen för en stor del av traditionella vetenskapen har varit att en sådan inblandning skulle vara osäkra, oansvariga, och till och med omöjligt. Men Yang tvekade inte.Ja, naturligtvis, sade hon. I själva verket, den Harvard laboratorium hade ett projekt för att bestämma hur det skulle kunna uppnås. Hon bläddrade öppet sin laptop till en PowerPoint-bild med titeln “nedärvda ärftligheten.”

Här var det: ett tekniskt förslag för att förändra människans ärftlighet.

“Germ line” är biologer “jargong för ägg och spermier, som kombineras för att bilda ett embryo. Genom att redigera DNA av dessa celler eller embryot självt, skulle det vara möjligt att korrigera sjukdomsgener och att passera dessa genetiska fixar till framtiden generationer . En sådan teknik skulle kunna användas för att befria familjer av gissel som cystisk fibros. Det kan också vara möjligt att installera gener som ger livslångt skydd mot infektion, Alzheimers, och, Yang sa till mig, kanske effekterna av åldrande .

Och “kanske effekterna av åldrande”?

Life-teknik förlängnings är något som många transhumanister är särskilt besatt.

Till exempel,  Bloomberg nyligen gjorde en intervju med en teknik verkställande som tror att det så småningom kommer att bli möjligt för oss alla att leva till den mogna åldern av 500 …

“Om du frågar mig idag, är det möjligt att leva till 500? Svaret är ja, “Bill Maris säger en Januari eftermiddag i Mountain View, Kalifornien.Presidenten och managing partner i Google Ventures vände bara 40, men han ser mer ut som en 19-årig college kid på midterm. Han bär gymnastikskor och en grå jeansskjorta över en t-shirt; det ser ut som han inte har rakat i ett par dagar.

Maris använder sin position för att hälla miljoner och åter miljoner dollar till företag som utvecklar radikala livsförlängningstekniker som de hoppas kommer att göra det möjligt för människor att leva i hundratals år. Maris bara hoppas att han kan hålla sig vid liv tillräckligt länge för att dra nytta av dem …

“Vi har faktiskt verktygen i biovetenskap för att uppnå något som du har fräckheten att föreställa dig”, säger han. ” Jag hoppas bara att leva länge nog att inte dö . “

Och naturligtvis Maris är långt ifrån ensam. Den mest kända transhumanisten på hela planeten, Ray Kurzweil, är helt besatt av odödlighet. Han tar 150 vitamintillskott per dag i ett desperat försök att förlänga sitt liv tills mer avancerade livsförlängningstekniker kan utvecklas. I kapitel 7 i ” The Singularity är nära: När människor Transcend Biology “, uttryckte han sina tankar om var framtiden tar oss alla …

“Evolution rör sig mot större komplexitet, större elegans, ökad kunskap, ökad intelligens, större skönhet, större kreativitet och högre nivåer av subtila attribut som kärlek. I varje monoteistiska traditionen Gud likaså beskrivas som alla dessa kvaliteter, bara utan någon begränsning: oändlig kunskap, oändlig intelligens, oändlig skönhet, oändlig kreativitet, oändlig kärlek, och så vidare.Naturligtvis även den accelererande tillväxt av evolutionen aldrig uppnår en oändlig nivå, men som det exploderar exponentiellt den rör sig verkligen snabbt i den riktningen. Så evolutionen går obönhörligt mot denna uppfattning av Gud, men aldrig riktigt nå detta ideal. Vi kan betrakta därför att befria vårt tänkande från de allvarliga begränsningar av sin biologiska formen vara en väsentligen andlig åtagande. “

Men hur är de av oss som inte vill vara en del av denna framtid?

Finns det något utrymme för människor som inte vill vara genetiskt modifierade och som inte vill gå samman med djur och teknik?

Vissa transhumanister tror att de som inte anpassar småningom kommer att utplånas eftersom de helt enkelt inte kommer att kunna överleva i den nya värld som växer fram.

Andra transhumanister tror att för att verkligen ha en värld där det inte finns någon sjukdom, fattigdom och krig, alla “underlägsna” människor i slutändan kommer att behöva tas”bort”.

Men vad nästan alla av dem är överens om är det faktum att framtiden tillhör dem och inte till oss.

Så vad tycker ni? Är mänskligheten på randen till ett stort steg framåt, eller är dessa nya tekniker faktiskt öppna upp en dörr för stort mörker? Känn dig fri att berätta för oss vad du tycker genom att posta en kommentar nedan ...I länken läser du på engelska

ARTICLE IN ENGLISH:

http://endoftheamericandream.com/archives/a-new-way-to-be-human-the-plan-is-to-replace-existing-humans-with-transhuman-hybrids

Chockerande men inte alls förvånande säger jag då. Det är på gång och det sker saker som vi inte alls kan tänka oss. Jag hörde på radio härom dagen att man funderar på att genmodifiera små foster!

NamnlösMaria

Global uppvärmning? Polarisen växer ju, den smälter inte. Chemtrail.Undra vad Gud säger om alla lögner i media

polar-bear-529638_640bild google

http://www.friatider.se/global-uppv-rmning-en-stor-bluff

I artikeln finner vi bl a:

“Polarisen växer, den smälter inte bort. Isbjörnarna ökar i antal. Värmeböljorna har faktiskt minskat, inte ökat. Stormarna ökar varken i styrka eller antal (i själva verket blir de färre)”, skriver han enligt Daily Express.

“Det sker ingen betydande mänskligt styrd global uppvärmning idag, det har aldrig gjort det tidigare och det finns ingen anledning att frukta att det kommer att ske i framtiden”, konstaterar meteorologen.

*
*

Den här meteorologen kommer inte att få det lätt då han säger sådant som han inte borde säga eller uttrycka sig om. Men vi är säkerligen väldigt många som inte går på det där om global uppvärmning. Jag tror att denne man som sagt detta har en hel del att komma med och att det är en sanning han säger i artikeln. Gammalmedia styr och ställer och får den vanliga människan att tro att allt är sant som rapporteras och man vågar inte vakna ur det där som kallas sömn, för man kan ju få reda på sanningen.Man borde istället titta närmare på all Chemtrail och HAARP som sätter naturen i gungning och förgiftar både människor och djur! DET är det värsta, och du kan se dessa väderfenomen på himmelen nu i vårtider, för nu börjar man spraya atmosfären igen. Det är ett farligt fenomen. Vakna.

nicubunu-Emoticons-Sleeping-face

Dags att vakna !

 

NamnlösMaria