Tag Archive | alltombibeln

Frågor och svar om Kristna och alkohol. Från Alltombibeln:

jul4

https://alltombibeln.se/bibelfragan/alkfritt.htm

Var vinet alkoholfritt på Jesu tid?

Fråga: I vår bibelgrupp kom vi in på om vinet på Jesu tid var med eller utan alkohol. Jesu första underverk var ju att göra vatten till vin på ett bröllop. Skulle inte Jesus ha kunnat dricka vin om det var alkoholhaltigt? (K.R.)

Svar: Själva ordet “vin” säger att det rör sig om en alkoholhaltig dryck. Vin är nämligen detsamma som jäst saft av druvor, och vid jäsningsprocessen bildas ofrånkomligen alkohol.

Det som orsakar jäsningen är jästsvampar som finns på druvskalet, och så snart druvskalet krossas och jästsvamparna kommer i kontakt med saften börjar jäsningen. Vid jäsningen omvandlas druvsockret i saften till alkohol och kolsyra, och druvsaften förvandlas till den dryck vi kallar vin.

Eftersom det alltså är vid jäsningen som druvsaft blir till vin, och eftersom denna jäsningsprocess alltid innebär att det bildas alkohol, är det en absolut omöjlighet att tillverka ett alkoholfritt vin. Vin innehåller alltid alkohol. Om drycken i fråga inte innehåller alkohol är det inte vin, utan saft. (Om det hade varit en sådan alkoholfri dryck som Jesus förvandlade vattnet till vid bröllopet i Kana, så skulle bibelns berättelse ha handlat om hur Jesus “förvandlade vatten till saft”…)

Det “alkoholfria vin” som finns att köpa nuförtiden är en helt modern uppfinning, som man åstadkommer genom att ta bort det alkohol som ofrånkomligen finns i allt vin – och då får man fram en märklig produkt som egentligen varken är det ena eller det andra (men som faktiskt oftast fortfarande har kvar några tiondels procent alkohol).

Vad det gäller vinet på Jesu tid, så var det den absolut vanligaste drycken, precis som det är bland många folk i dag. Även om man drack både vatten från källor och brunnar, mjölk och fruktsaft, så var det vinet som var den mest självklara drycken både som måltidsdryck (bröd och vin var den givna stommen i en måltid), umgängesdryck och ren törstsläckare.

Och det var verkligen inte någon alkoholfri saft. Det räcker med ett par bibelcitat (och berättelsen i 1 Mos 9:21-27 om konsekvenserna av Noas vindrickande) för att inse att vinet i bibelns land och på bibelns tid hade precis samma berusande verkan som vinet i dag:

“Du har givit oss vin att dricka så att vi raglar…” (Ps 60:5)

“Både präst och profet raglar av starka drycker. De är berusade av vin och vinglar…” (Jes 28:7)

“De har druckit sig fulla av sött vin…” (Apg 2:13)

Och när Paulus i sina brev till olika församlingar uppmanar medlemmarna att inte missbruka vin (Ef 5:18, 1 Tim 3:3), så är det uppenbart att det rör sig om en alkoholhaltig dryck, eftersom missbruk av alkoholfri saft knappast skulle ha kunnat ha någon menlig inverkan på församlingen…

Men även om man alltså var fullt medvetna om att berusningen kunde gå till överdrift så att man tappade både sans och vett (Hos 4:11) och blev omtöcknad (1 Mos 49:12) och aggressiv (Ords 23:29-30), liksom att man kunde bli beroende av vinet (Tit 2:3, Jes 5:11,22 och Ords 23:35), vilket kunde få dystra följder (Ords 21:17), så finns det ingenstans någon uppmaning att avstå från vin. Och varför skulle man göra det? Alla visste ju att vinet var en gåva från Gud.

Noa, “en oförvitlig och rättfärdig man [som] levde i gemenskap med Gud” (1 Mos 6:9) var enligt bibeln den förste som anlade en vingård. Det ansågs att det var Gud själv som lärde honom att odla druvor, pressa saft och göra vin. När Gud gav Israels folk anvisningar för lövhyddohögtiden, uppmanade han dem att köpa “kor och får, vin och öl” och sedan hålla måltid och glädjas tillsammans med sin familj (5 Mos 14:26). Vinrankan var Israels symbol. Kung David skrev i hundrafjärde psalmen att “vin gläder människans hjärta” (Ps 104:15) och kung Salomo förklarade att vin var en lämplig dryck för den som hade “en bedrövad själ” (Ords 31:6). Och det var så Gud en gång avsett att vinet skulle användas. Till människans glädje.

“Vinet gör livet glatt!” (Pred 10:19)

“Drick ditt vin med glatt hjärta!” (Pred 9:7)

“Deras hjärtan skall glädja sig som av vin” (Sak 10:7)

Att kunna dricka och njuta av vin ansågs rentav så viktigt att de religiösa ledarna tillät filtrering av vin även på sabbaten då allt annat arbete var förbjudet. Likaså var det tillåtet att bereda “honungsvin” – ett sötat vin – på sabbaten.

Judarna i gemen var helt enkelt inte mer “renlevnadsmänniskor” än andra folk. De individer som av olika skäl avstod från alkohol, som exempelvis Johannes döparen, var så sällsynta att folk verkligen noterade det. Att Jesus inte tillhörde de undantagen framgår ju klart av bibeln. När han kallades för “frossare och drinkare”, därför att han (till skillnad från sin syssling Johannes) både “åt och drack”, så syftade man naturligtvis inte på att han drack vatten eller saft, utan att han – precis som alla andra – drack vin.

När det var fest drack man för att bli uppsluppen, glad och berusad. Det arameiska ordet för “bröllop” var mistita, vilket helt enkelt betyder “dryckesfest”. Och det vanliga var att värden (så som det också påtalas i berättelsen om bröllopet i Kana) serverade det bästa vinet först och sparade det mindre goda till längre fram, när gästerna druckit så pass mycket att de inte märkte att vinet inte längre var lika fint.

Vin var för övrigt inte den enda alkoholhaltiga drycken man kunde ha i skålarna, utan man drack även mer eller mindre jäst (dvs mer eller mindre alkoholhaltig) saft av dadlar och granater eller en brygd på korn och hirs, alltså en sorts öl.

Thor-Leif Strindberg

Läs även följande svar:

Bibeln och berusningsmedel?
Vad säger bibeln om användning av berusningsmedel?

Är det fel att skåla?
Står det någonstans i bibeln att det skulle vara fel att skåla för någons välgång?

Är det synd att dricka och festa?
Är det fel av en kristen att dricka alkohol – vin, öl, sprit? Har bibeln något att säga i frågan?

Vad tycker jag, Maria? No alkohol, vare sig man är kristen eller inte. Det är livsfarligt.

/Maria

Självmord / Alltombibeln. Förklarande artikel

jun26

Självmord – en oförlåtlig synd?

Fråga: Varför är självmord så syndfullt enligt Bibeln? (M.G.)

https://alltombibeln.se/bibelfragan/suicid.htm

Svar: Bibeln säger egentligen inte alls särskilt mycket om självmord. Visserligen nämns flera personer som tog sitt eget liv, Saul (1 Sam 31;4), Ahitofel (2 Sam 17:23), Simri (1 Kung 16:18), Judas (Matt 27:3-5) etc, men för övrigt tas inte själva företeelsen upp någonstans (och ordet finns inte över huvud taget i Bibeln).

Däremot har kyrkan haft desto mer att säga, och det är nog bara att konstatera att dess representanter i det avseendet har varit precis lika omänskliga och oförnuftiga som de varit inför mycket annat som de inte förstått: främmande kulturer, kloka gummor, andra religioner, psykiska sjukdomar, oförklarade fenomen etc etc. I dag är synen lyckligtvis en annan.

Naturligtvis är och förblir självmord någonting som står i strid med Guds avsikt med vårt liv. När Gud skapade människan gjorde han det med ett definitivt syfte:

“Och Gud skapade människan till sin avbild…” (1 Mos 1:27)

Guds avsikt är att använda vår fysiska tillvaro här på jorden som en nödvändig förberedelse för en evighet tillsammans med honom, som hans likar. Genom att ta en människas liv – vårt eget eller någon annans – fråntar vi Gud hans rätt att forma sitt barn till sin avbild. Dessutom visar vi missaktning för Gud, för ytterst är inte vårt liv vårt eget, utan Guds liv. Det är en del av Gud själv, eftersom Gud är liv och allt liv är av honom. På så sätt är livet någonting heligt, och den ende som har makt och rätt att råda över människans liv och död – rätt att ge liv, ta liv och ge liv tillbaka igen – är Gud.

Enligt Guds ord är det alltid fel att döda en människa – att självsvåldigt utplåna ett liv som Gud har gett. I den frågan är Bibeln helt entydig. Och därför är också ett av de första buden: “Du skall inte dräpa” (2 Mos 20:13 och 5 Mos 5:17). Även Jesus upprepar denna gudomliga, eviga lag (Rom 13:9-10, Mark 3:4). Och däri innefattas att människan inte heller får döda sig själv.

Att ta sitt liv är ofrånkomligen ett brott mot det femte budet. Att begå självmord är att begå en synd. Men samtidigt måste vi komma ihåg att alla människor är syndare. Vi förbryter oss alla mot Guds vilja på olika sätt (1 Joh 1:10). Ingen är syndfri.

Och medan alla andra synder har sin grund i egoism, girighet, hat etc, så är självmord alltid ett uttryck för desperation och fysiskt eller själsligt lidande som blivit mer än vad vederbörande kunnat uthärda. Det är aldrig något som någon begår för nöjes, eller för sin egen tillfredsställelses, skull.

Vi människor är alltid så snabba att döma – så snabba att kasta stenar – trots att vi aldrig har någon möjlighet att helt känna till bakgrunden till någon människa handlingar. Men det kan Gud! Han kan sätta sig in i en människas situation. Han kan se vad som utspelar sig i en människas djupaste inre (1 Kon 8:39)! Han ser en människas innersta tankar och känslor, skuld och sorg, ångest, förtvivlan och ånger.

Och för varje uppriktigt ångerfull människa finns det en absolut gränslös förlåtelse, som på nytt öppnar den väg till evigt liv som synden stänger till. Det gäller för var och en som insett sina fel – oavsett om det är vad vi andra människor betraktar som små eller stora synder – ångrar dem och beslutar sig för att i fortsättningen följa Guds vilja.

Jesus bad sin Far förlåta till och med dem som tog hans liv (Luk 23:34). Det är ingen tvekan om att samma förlåtelse finns för den människa som i förtvivlan tar sitt eget liv. Den dag hon uppstår och inser vad hon gjort och ber Gud om förlåtelse, så kommer också Gud att förlåta henne.

Thor-Leif Strindberg f f

Tack Thor-Leif, säger Maria här, och anser att det är så MÅNGA som inte VET vad Gud tycker i dessa frågor, men här är ett svar som jag kan lägga ut nu. Jag hoppas att man förstår allvaret i att inte vilja leva, eller att vilja ta sitt liv.

Det är ingen skam att vara så förtvivlad att man inte vill leva, det är i mångt och mycket MÅNGA orsaker och kanske personer som ORSAKAT den stora smärta som det är att INTE vilja leva. Jag har själv varit där så jag vet hur tufft och ensamt och panikartat LIVET KAN VARA, det gör verkligen ont!

Jag hoppas med dessa rader att jag kan få någon att tänka till och tänka om. Jag lever fast det är märkligt av många orsaker och bara Gud vet vad som skett som krossat mitt liv några gånger.

/Maria