Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Smärta, Pain. Joni berättar för oss att hon (och så många många fler) lider av konstant smärta, och hon är förlamad. Konstant betyder varaktig (och oföränderlig), Synonymer till konstant · oföränderlig, · beständig, · bestående, · varaktig, · fast, · fix, · jämn, · oförändrad, …Smärta kan vara kroppslig, den kan vara själslig, men lika illa är det…
Så är det att alltid vara i smärta, och att kunna HANTERA DEN. Joni säger också här att det är det största man kan vara med om, att ALLTID ha ont, Att LIDA svårt, att INTE kunna göra det som andra gör, att INTE kunna FUNGERA som man skulle vilja göra, i vardagen, ja alltid. MEN också då att LEVA i JESU NÄRHET och att klara av situationer med HANS HJÄLP, HAN som led för VÅR SKULL! -Ja HAN är vår HERRE!
Jes 30:20
Herren ska ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan ska dina lärare inte längre vara dolda, utan dina ögon ska se dina lärare.
Jes 48:10
Se, jag har luttrat dig, men inte fått något silver. Jag har prövat dig i lidandets ugn.
Jes 53:3 Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.
Klag 3:1
Jag är mannen som fått se lidande under hans vredes ris.
Matt 24:9 Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Mark 4:17
men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall.
Luk 22:15
Och han sade till dem: ”Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.
Rom 5:3
Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod,
Rom 8:18
Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.
Rom 12:12
Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
2 Kor 1:5
Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får.
1 Thess 3:3
så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant.
1 Thess 3:7
Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden.
Gud sade till mig 1995: Du ska gå genom ELD och VATTEN- ja det har jag verkligen fått göra genom åren, OCH JESUS har alltid varit med mig.
Vi vet inte vad vi ska möta här i livet, vi vet INTE vad vi ska tvingas gå igenom. MEN en sak kanske vi Visste/vet: ATT JESUS GÅR MED OSS I VARJE LIDANDE, I ALLA lidanden som vi kan möta- DÄR FINNS JESUS. ALLTID- Ända till slutet är han hos oss och även sedan!men då lider vi inte mer.
1 Jag vill att ni ska veta vilken kamp jag har för er och för dem i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen. 2 Jag kämpar för att de ska bli styrkta i sina hjärtan och förenade✱ i kärlek och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. 3 I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.
4 Detta säger jag för att ingen ska bedra er med övertalningsknep. 5 För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. 6 Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, 7 rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått. Och låt er tacksamhet flöda över.
Kristus är trons grund
8 Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter✱ och inte på Kristus. 9 I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda✱, han som är huvudet över alla härskare och makter.
11 I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur 12 och begravdes med honom i dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft✱, han som uppväckte honom från de döda. 13 Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. 15 Han avväpnade✱ härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset✱.
I Kristus är friheten
16 Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. 17 Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten✱ är Kristus. 18 Låt er inte diskvalificeras från segerkransen av någon som njuter av ”ödmjukhet✱” och ängladyrkan, som pratar på om det han har sett✱ och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne✱. 19 Han håller sig inte till honom som är huvudet och som får hela kroppen att växa med den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av leder och senor.
20 Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som 21 ”ta inte”, ”smaka inte”, ”rör inte”? 22 Allt detta gäller sådant som ska användas och för-brukas – det rör sig om människors bud och läror. 23 Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, ”ödmjukhet” och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.
1 Kor 1:18
Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Tänk att vi räknas som DÅRAR/Dåraktiga för att vi tror på Jesus Kristus. TÄNK att vi är såå välsignade att ha FÅTT EN TRO på JESUS.
TÄNK att vi är sååå irriterande för andra, vi räknas för dumma, ointelligenta dårar. YES YES! Vi går vidare med JESUS, alltid. ALLTID följer vi honom, VEM SKULLE VI ANNARS FÖLJA ÄN FRÄLSAREN!! ?
TÄNK att världens makter en gång, ja SNART! skall skaka och brinna- Men JESUS LEVER! HANS FOLK LEVER, HANS LÄRJUNGAR ÄR VI och vi FÅR LEVA om vi sköter oss! ÄRA HANS NAMN! LEV FÖR HONOM, ÄNDA HEM!
För att vi som människor ska kunna leva hela och fulla liv, behöver vi fyra ting: Sanning, makt, mening och kärlek. Varför just dessa fyra, och var finner vi dem? Det ska jag tala lite om i denna artikel.
Sanning och lögn
Varför ljuger människor? Eller, för att vara mer personlig: varför ljuger jag? Jo, som regel för att upprätthålla en bild av mig själv som jag önskar att andra ska ha. Små eller stora lögner – det handlar oftast om att inbilla andra om att en önskad fantasivärld är sann. Jag tar en genväg till framgång genom att försöka dölja mina fel. Och som regel funkar det – de flesta av oss är nog ganska duktiga på att ljuga och upprätthålla bilden vi skulle önska var sann.
Att det är fel att ljuga är nog de flesta eniga i – men varför? Jo, för att en värld dominerad av lögn betyder kaos. Föreställ dig en värld där alla ljuger hela tiden. Det går inte att förhålla sig till en sådan verklighet, för det går inte att lita på någon, inte att planera något, eller få något gjort. Man blir isolerad och ensam – för det enda man vet är det som föregår inne i ens eget huvud. Den dystopiska världen finns naturligtvis inte – men varje gång man ljuger, så bygger man upp den världen.
Den lögn som antagligen är värst, är den som följer i otrohetens spår. En make eller maka har ljugit för sin livskamrat över en tid – men till slut kommer sanningen fram. Vad händer då med den som har utsatts för lögnen? Man börjar fråga sig vad som egentligen är sant. Var började lögnerna? Vad var sant och vad var det inte? Enligt många psykologer är äktenskapsbrott något av det värsta man kan gå igenom, därför att man mister greppet om verkligheten. Man har levt tillsammans med en person som man har litat på till hundra procent – och som man har byggt upp sitt liv runt. En trygg borg, ett säkert fäste. Men så brister bilden, och man måste plocka upp alla sina upplevelser och känslor igen, och undersöka dem. Var det sanna upplevelser? Var man verkligen lycklig? Är hela livet baserat på en lögn?
Vi behöver sanning – annars blir vi förvirrade så till den grad att vi inte vet vilken värld vi lever i. Sanningens värld är på alla sätt och vis bättre än lögnens. Sanningen gör ont – men alternativet är kaos. Om jag hade varit en psykolog, så hade jag sagt: ”Gör ditt allra bästa för att alltid tala sanning. Det kommer smärta dig ibland, och försätta dig i problem ibland – men till slut så kommer du bygga en personlighet som folk kan lita på, och det kommer vara gynnsamt för dig själv.” Men jag tror inte att problemet bara ligger i oss själva, men att vi behöver hitta ett sätt att leva i en värld full av lögner – vi behöver en klippa som det går an att stå på.
Dessutom är jag inte psykolog. Jag är evangelist. Och som karaktären Evangelist i den sällsamma boken Kristens resa av John Bunyan, så har jag ett uppdrag – och det är att peka på Den korsfäste, så att den som bär på en börda kan få utstakat riktningen de skall gå i.
Då Jesus kom, var han inte rädd för att tala sanning när det var som mest obekvämt. Han gjorde sig inte känd som en taktiker, då han talade barmhärtigt och omsorgsfullt till de svagaste i samhället – men avslöjande och varnande till dem som satt med makten. Något av det mest dramatiska Jesus gjorde var då han kom till Jerusalem strax innan påsken, och gick in i tempelområdet och slet masken av den kommers som pågick där. Han avslöjade att bakom påstådd gudsfruktan och vördnad för det gudomliga, hade man gjort om Guds hus till en handelsplats och rövarkula.
Det var naturligtvis impopulärt bland de styrande, och dessutom ett direkt hot mot deras ställning. Om de inte längre kunde använda templet som kontrollerande maktcentrum, vad hade de då kvar? Därför fängslade man Jesus, och med hjälp av falska vittnesbörd framställde man honom som ett hot mot templet och Romarriket.
Jesus dog, bland annat, som ett sanningsvittne – i protest mot en värld där opportunism och pragmatism var de främsta maktmedlen. Därför blev också hans efterföljare, apostlarna, starkt knutna till tanken på ärlighet, redlighet och sanning – i kamp mot lögn och falskhet. De hade som uppdrag att genom Den Helige Andes kraft forma en familj som präglats av sanningen. Aposteln Paulus säger till församlingen i Efesus:
Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp (Efeserbrevet 4:25).
Om vi är delar på samma kropp, så är lögn inte bara onödigt, men direkt skadligt. Om jag ljuger för min kropp att skadan i mitt ben inte är farlig, så hjälper det mig inte på något sätt. Bara sanningen leder till verklig utveckling i Jesu kropp.
Bär du på lögnens börda? Har du skapat en falsk bild av dig själv, din församling, din familj – eller något annat – och upplever att du inte kommer ut ur det du har trasslat in dig i? Ingenting är så smärtsamt som att bryta med lögnen, och den enda vägen ut är att få möta Den Sanne, han som Uppenbarelseboken kallar för Trofast och Sann (Uppenbarelseboken 19:11). Det är han som kommer att segra till slut, han som inte kan ljuga. Så fall ned vid hans kors – och kasta dig i Guds armar! Det är bara Fader, Son och Den helige Ande som kan göra dig till en sann människa. Som kan placera dig på en klippa där du inte behöver ljuga för att bli älskad och respekterad. Du behöver sanning för att kunna leva ett helt och fullt liv – och det är bara Jesus som kan ge dig den sanningen.
Makt och vanmakt
Makt låter inte bra. Man tänker automatiskt på ekonomisk makt, politisk makt – och kanske på manipulation och våld. Men motsatsen till makt är vanmakt, och vanmakt är absolut inte en bra upplevelse. Har du känt vanmakt? Någon som har makt har kanske tvingat dig att göra någonting – och du ville inte, men hade inte makt att göra det du ville. Det är vanmakt. Vanmakt är också när du vill ta dig ur en situation, men inte klarar det. Kanske du är slav under alkohol? Pornografi? Lögn? Lathet? Något annat?
Alla upplever vi någon slags vanmakt. Jag är inte så fysiskt stark – och ibland vill jag bära något jag inte klarar, och blir frustrerad. För det är just frustration som vanmakt skapar. Du kanske är i en arbetssituation som är frustrerande, för att du inte har makt över din arbetsvardag? Eller i ett förhållande där du kontrolleras? Eller en församling som kväver ditt andliga liv? Då upplever du helt säkert vanmakt.
I Bibeln talas det mycket om maktlösa människor, de som befinner sig längst ner på den sociala rangstegen. I Israel på profeternas och Jesu tid, var det framför allt änkor, faderlösa, invandrare och barn. De var utsatta ekonomiskt och socialt – och Bibeln talar strängt till resten av samhället, att de måste ta tillvara dessa utsatta gruppers intressen. Jesus berättade en gång en liknelse om en änka som var i en rättstvist, men hon visste att domaren var korrumperad, och att hon omöjligt skulle få en rättvis dom. Du känner helt säkert igen en sådan känsla från någon gång i livet – och när man känner vanmakt, drivs man åt ett av två håll: Apati eller kampvilja. Ibland hålls hela folk i vanmakt, när de som har makt inte delar den på något sätt. Det kallas för diktaturer – och diktaturer leder till både apati och kampvilja. Vi läser i dagspressen om hur modiga kvinnor i Iran bränner sina hijaber därför att de har låtit frustrationen få utlopp i kamp. Framtiden får visa om de får tillbaka makten över sina egna huvuden, eller om det unika upproret kommer att slås ner. Apati eller uppror är de vanligaste reaktionerna mot vanmakt. Men finns det ett tredje alternativ?
I liknelsen om änkan och domaren valde änkan varken underkastelse eller vapen – hon valde ståndaktighet, uthållighet och okuvlighet. Hon gick till den onde domaren varje dag, och nödgade honom: ”Ge mig rätt mot min motpart!” Hon hade makt – och den makten låg i hennes egen ostoppbara vilja till det rätta. Till slut gav domaren med sig, och gav henne rätt – för att hon skulle ge sig med sitt tjat.
Det intressanta är att poängen i berättelsen Jesus gav inte var ”När du möter orättvisa, så använd uthålligt tjat som vapen”, utan han använde detta som en parallell till bön. Bön är inte att träda fram för en onådig och ond domare – utan att vända oss till vår kärleksfulle himmelske Fader med våra önskningar. Vi har inte makt – men han har det. Bönen är vårt vapen mot vanmakt.
Nu vill kanske en kommunistisk revolutionär eller en socialistisk reformator invända och säga: ”Om vi alla bara ber, så kommer ingenting att förändras! För att få till en strukturell förändring i samhället måste vi ta upp kampen emot kvalen!” Och i det har de både rätt och fel. För bön är inte bara att stänga dörren till problemen och skapa en bubbla där man kan känna att vanmaktens bojor släpper taget – utan bönen är förutsättningen för den förändring som vår värld behöver.
Ett hundratal lärjungar bad i tio dagar efter att Jesus hade rest hem till himmelen. De var maktlösa inför de militära, politiska och sociala strukturerna som styrde den dåvarande världen – och de skulle bli ett lätt byte för de politiska rovdjurens vassa tänder. Men i bönen mötte de Gud. Där tillbad de Sonen. Och i bönen blev de beklädda med Andens kraft, som gav dem frimodighet att gå ut, utan att bekymra sig för vilka konsekvenser det skulle få.
Detta hade lärjungarna lärt sig av Jesus själv. Han som var och är Gud själv, avklädde sig sin makt och härlighet då han blev människa i inkarnationen – och under hela sitt liv identifierade han sig med de maktlösa människorna, nederst på rangstegen. Han var ingen karriär-jägare eller narcissistisk maktmänniska. I stället visade han vad sann makt består av – nämligen makten att tjäna. Han sa:
Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare (Matteus 23:11).
Jesu filosofi – om man kan säga så – var att storhet inte mäts i muskler, pengar eller inflytande – utan kommer från förmågan att lyfta andra människor. Han beskrev och förverkligade en värld där de starka använder styrkan för att hjälpa de svaga, och de svaga tjänar de ännu svagare – motiverade av kärlek till alla människor. Och för Jesus var inte detta bara en filosofi, utan något han uttryckte tydligare än någon annan i historien, då han dog på korset:
Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (Matteus 20:28).
Då Jesus dog på korset såg människorna runt honom en maktlös människa – en som hade misslyckats i sitt uppdrag, och som nu blev hänsynslöst mördad av de verkliga maktinnehavarna: Romarrikets hantlangare. Men uppståndelsens morgon vittnar om något mycket större, nämligen att han i sitt kors vann en evig seger:
Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset (Kolosserbrevet 2:15).
Kanske du är en av dem som känner vanmakt och frustration ta överhanden – och det driver dig antingen till att kapitulera i maktlöshet, eller att ta till revolutionens vapen. Jesus visar en tredje väg – den där vi har gemenskap med honom som har all makt i himmelen och på jorden. Och med hans kärlek och ståndaktighet som vägvisare, utövar vi den himmelska makten på den här jorden. Makten att lyfta upp den som har fallit, och att styrka maktlösa händer och vacklande knän. Det är bara Jesus som besitter den makten.
Mening och meningslöshet
Något som ateister ofta säger till mig är att det inte finns någon mening eller mål med tillvaron. Vi kom från ingenting – och vi går till ingenting. Ingen placerade oss här, och vi är inte på väg till någon. Det finns ingenting att tro på, att hoppas på eller att älska – annat än det vi själva väljer att tro, hoppas och älska.
Det säger de. Men så lever de inte. De lever som om saker och ting spelar roll – som om lycka, hälsa, familj, vänskap och framgång är något objektivt gott. Den kristne filosofen Francis Schaeffer sa att ateister måste ha två ”avdelningar” i sitt sinne: En där de beskriver hur världen är förskaffad utan Gud. Där kom universum till utan mening, liv är resultatet av icke styrda processer – och framtiden är ett evigt kallt universum utan innehåll. I den världen finns ingen plats för mening. Men samtidigt kan man inte leva i den världen – och därför måste man skapa en annan avdelning. Det är den där man blir upprörd över rasism och orättvisor, där man genuint älskar sina barn, kämpar för en bättre framtid – och arbetar mot hat.
De två världarna kan inte mötas, för de passar inte ihop i en ateistisk världsbild. I sin yttersta konsekvens är det nämligen likgiltigt om man räddar ett barn från att drunkna, eller skanderar nazistiska slagord. Det finns ingen slutlig belöning eller straff för det ena eller andra. Ingenting är objektivt ont eller gott. Men, som sagt – ingen kan leva på det sättet. Vi behöver mening, lika mycket som vi behöver sanning och makt. Utan mening betyder det nämligen ingenting om vi sitter på all sanning och har all makt i världen. Vad ska vi göra med denna sanning och makt?
Sisyfos är mannen som i grekisk mytologi hamnar i Hades dödsrike, och döms till att rulla en sten upp för en kulle. Om stenen höll sig på kullen skulle Sisyfos bli fri – men varje gång han når toppen rullar stenen ner till botten igen. Det är i korthet mytologin bakom uttrycket ”sisyfosarbete”, ett i grunden meningslöst arbete, därför att det inte leder någonstans. Men Sisyfos har faktiskt en längtan – och längtan är löftet om befrielse från dödsriket. Det enda sättet han kände till, var att rulla sin tunga sten – och varje gång han misslyckades börja om igen. Utan tanken att stenen kanske skulle lägga sig till ro på toppen nästa gång, kunde han ha gett upp. Men det fanns en längtan om befrielse i honom, som drev honom till att fortsätta.
Det säger någonting sant om människan. Vi är inte nöjda med meningslösheten. Vi kommer fortsätta att kämpa för mening, även om vi misslyckas gång på gång – därför att vi djupast inne tror på meningen.
Som kristen upplever jag vissa saker som djupt meningsfulla. Egentligen upplever jag det allra mesta som meningsfullt – men vissa saker känns som så nära det jag skapades för, att det fyller mig med glädje. Att sjunga lovsånger till Gud, dela tröst med en som sörjer, dela ut kläder till fattiga, döpa en nyfrälst, dela brödsbrytelse i en sjuk persons hem, eller att vittna för en som inte tror. Sådana saker känns otroligt meningsfulla, därför att jag tror att det har ett evighetsvärde.
Men tänk om den nydöpte inte förblir i sin frälsning? Tänk om den fattige slänger kläderna jag har gett? Tänk om allt det goda du och jag har gjort i hela vårt liv, till syvende och sist inte gjorde något gott för någon? En gång stod jag i en rumänsk by och delade ut kläder. En gammal man kom bort till mig, och ville viska något till mig. Jag lutade mig till honom, och han sa: ”Ni gör ingenting gott!”, så spottade han på marken och gick sin väg. Då tänkte jag ”Vad gör jag här? Kanske han har rätt?” En vacker dag kanske det visar sig att allt jag har gjort brinner upp och blir till ingenting. Finns det då någon mening?
En liknande tanke måste ha fyllt Jesu lärjungar på påskaftonen, då Jesus var död. De hade upplevt livet med Jesus som extremt meningsfullt. De hade sett lama gå, stumma tala – och undertryckta återvinna sin värdighet. De hade hört Jesu ord om sanning och makt – och i all sin enkelhet hade de tagit till sig budskapet, och trott det. Men så hade påskhelgens trauma slagit allt i spillror. Jesus – han som hade fyllt livet med mening – var nu död. Vad spelade det då för roll? Och mitt i den meningslösa tillvaron föll de tillbaka till det de kände sig komfortabla med. Simon Petrus sa: ”Jag går och fiskar”, och alla de andra följde med honom. Om man inte kan fylla sitt liv med mening – så kanske man i alla fall kan fylla det med det man känner att man kan?
Det är efter en natt av lönlöst fiskande, som Jesus står på stranden i gryningen och ropar in dem på land. Den uppståndne frälsaren delar sin mat med de hungriga lärjungarna, och så spänner han blicken i Simon Petrus och säger de orden som är viktigare än alla andra: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Den frågan är en inblick i Jesu eget hjärta – och svarar på frågan vad han anser som meningsfullt. Vi vet att Jesus visste svaret på Simons fråga – men föreställ dig för ett ögonblick att han inte gjorde det. Att Jesus ställde en fråga till sin närmaste vän (som tidigare hade förnekat honom) utan att veta svaret. Då förstår du hur mycket Simons svar betydde för Jesus. Det som gjorde Jesu födelse, liv, död och uppståndelse meningsfull var inte vad han hade lyckats åstadkomma av helbrägdagörelse, undervisning och uppror – utan det hjärta som han hade lyckats öppna och flytta in i.
Det är det jag säger till mig själv när jag tänker tillbaka på den mannen som sa till mig: ”Ni gör ingenting gott!” Kanske det stämmer. Men det är inte detta som ger livet mening – det är bara ett sätt att uttrycka den mening som livet redan har. Kanske det misslyckas – men det jag ska stå med inför den vita tronen på domens dag är inte en lista på allt jag har åstadkommit. Det är en bekännelse: ”Jag älskar Jesus, därför att Jesus först älskade mig.” Det ger livet mening.
Det största av allt
Om sanning, makt och mening är nödvändiga delar i varje liv – så är kärleken ändå den delen som ger de andra innehåll. Utan kärlek är sanningen bara fakta som kan användas för att skada. Utan kärlek är makt ett fruktansvärt vapen i hatets tjänst. Och utan kärlek är mening innehållslöst.
Det är naturligtvis ingen chockerande nyhet att komma med påståendet att alla människor behöver kärlek; det kan du hitta i vilken Disney-film du vill. Men kärlekens vara eller icke vara i våra liv kan inte reduceras till musikaler och romantiska filmer – eller till klichéer i motivationstal. Kärleken, så som den presenteras i Bibeln, är det närmaste vi kommer till Gud själv. Inte bara på det sättet att när vi upplever kärlek, så ser vi någonting av det gudomliga – men att när vi ser på Gud, så ser vi hur sann kärlek ser ut, obesmittad av fördärvande lust och falsk ytlighet.
Vår värld är dominerad av två ting: Äkta hat – och falsk kärlek. Vad som är värst av de två får var och en göra sig tankar om. Vi har skapat en föreställning om att kärlek handlar om de känslor som Bibeln beskriver som begär. Och så får allting ge vika för dessa felstämplade lustar. Parollen ”Följ ditt hjärta” har blivit liktydigt med ”Följ dina begär, oavsett vad de förstör, ruinerar och skadar”. Därför blir människor ofta andliga vagabonder som söker efter det äkta och oförfalskade – på jakt efter kärleken.
Då Jesu apostlar ska beskriva vad kärleken är, och hur man själv ska uttrycka den – så pekar de alltid på korset:
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare (Romarbrevet 5:8).
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra (1 Johannes 4:10-11).
Vi älskar därför att han först har älskat oss. (1 Johannes 4:19)
Om man funderar på vad oförfalskad kärlek är, så ska man vända sin blick till den korsfäste. Och vill man få motivation och kraft till att själv älska så som han har älskat – då är det gemenskapen med den treenige Gud som är vägen. Fadern älskar oss. Sonen älskar oss. Och den kärleken är utöst i våra hjärtan genom Den Helige Ande som också älskar oss och bor i oss medan vi väntar på att vi ska få möta Jesus igen.
Gud kallar idag sin församling till att vara ett epicentrum för kärlekens utbredande, och en kraftstation där människor kan möta sanning, tjänande makt, verklig mening – och oförfalskad kärlek. Jag vet att de flesta församlingar inte ser ut på det viset, men det förhindrar inte Guds längtan och plan att utföras. För där två eller tre är församlade i hans namn, där är Jesus mitt ibland dem; och då finns det förutsättningar. Kom till Jesus, och låt honom få bli din sanning, din makt, din mening – och din kärlek!
Ja jag lever mitt i livet, MEN jag hann ju ingenting! Att leva i livet eller LEVA AV LIVET, eller LEVA BORT LIVET. ALLA har olika val Likaså olika kval
Alla gör sin grej och funderar kanske inte så mycket på vad som är rätt och fel. Alla har olika livs-ideal Alla har sin lilla mall, Folk dör knall och fall Inte hann de med sin mall.
Ja jag lever mitt i livet jag har mina ideal: Jesus är allt jag har och han är med mig alla dar.
LEVA LIVET! VARA GLAD! Jag tycker det mesta varit tårar. DE har lärt mig att LEVA Vägarna var svåra och JESUS visade mig LIVET!!
JESUS är DIN och MIN Frälsare. OM DU VILL vara hans barn så vore detta det bästa du kan göra: SÄG JA TILL JESUS.
Maria: – JA detta gäller fortfarande och det är sena tider, och ja, det går fort fram nu. DÄRFÖR måste man ta vara på alla chanser att få reda på VEM JESUS ÄR och HUR man kan ändra på sitt liv, till att FÅ ETT EVIGT LIV. Kunskap!
Dörren skall öppnas för den som har mod och vett att knacka. Men så få knackar på den dörr som JESUS vill öppna för dem. Tror man att Jesus är farlig? Kommer man ihåg hur man stått och undrat om Jesus verkligen finns?
…Har man glömt sin dörrnyckel så gör man väl allt för att få tillbaka den eller att få dörren öppnad på annat sätt. Man kan ju vara rädd också, för något kan ju ske om man ropar på JESUS att öppna. JESUS är den ende som kan skänka ro och frid och han kan också få känslor att svalla i ondska och upprördhet, LEV MED HONOM, I DESSA SISTA DAGAR!
De visas läppar sprider kunskap, men så gör inte dårarnas hjärtan.
Ord 15:14
Den förståndiges hjärta söker kunskap, dårars mun närs av dårskap.
Ord 18:15
Den klokes hjärta skaffar kunskap, och de visas öron söker kunskap.
Ord 19:2
Att sakna kunskap är illa nog, men den som rusar i väg missar målet.
Ord 11:3
De ärligas hederlighet leder dem, de trolösas falskhet blir deras fördärv.
Ord 11:6
De ärligas rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.
Ord 11:13
Skvallraren förråder hemligheter, ett trofast hjärta döljer vad det vet.
Ord 13:2
Av munnens frukt får man njuta gott, men de trolösa hungrar efter våld.
Ord 13:15
Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik.
Ord 14:15
Den okunnige tror varje ord, den kloke ger akt på sina steg.
Ord 16:3
Anförtro dina verk åt Herren, så har dina planer framgång.
Har vi beslutat att följa JESUS? Ja en del människor har gett sitt hjärta till JESUS, jag är en av dem. Det var det bästa jag gjort i mitt liv. Hur är ditt liv? Är DU en troende… ja då VET du att det fordras mycket av den människan. Kanske det redan har fordrats så mycket av dig att du dignar under bördan eller har svårt att tro på mirakel. Har du tro på/för Guds UNDER och Mirakel? Ja? ÅH, vad bra, då kommer DU att gå HELA VÄGEN ända hem till himmel-rik. Då är du rik i din själ och kan vända ditt ansikte till Gud i kärlek och frid.
KÄRLEKEN skall göra ont eller hur? Den är ingen sinekur, och inte heller SANNINGEN, den ska inte vara lättvunnen, den ska man få kämpa för- JESUS dog för oss alla, ALLA. HAN gav oss ALLT! GE DÄRFÖR HONOM ALLT DU HAR!
År, dagar, veckor, månader, timmar, minuter och sekunder Jag behöver Gud/ Alltid Alltid vill jag ha kontakt med Gud Vi har kontakt men inte kontrakt. Allt är av kärlek. Jag får vila i hans famn, Det är ju min trygga hamn. Jag får vara trygg, medan världen brinner Jag får göra allt han vill, allt jag bara orkar och hinner. Alltid vill jag älska honom, Hans kärlek är enorm och sann. Tänk att jag får älska honom! Ja HAN mitt sanna hjärta vann. Alltid stavas ju ALLTID och det finns ingen klocka som tickar för fort. Alltid är alltid och HAN vet allt som hänt i mitt liv och fel och rätt jag gjort. Alltid är för alltid, för kärleken tar ALDRIG SLUT. Han är evig och han har EVIGT LIV att GE.
Nåden hör de ödmjuka till. Använd aldrig din tid till att grubbla över de yttersta orsakerna till någon händelse. Vi har nämligen fallenhet att fundera över varför någon svårighet har drabbat oss och ofta också att fråga, om denna svårighet innehåller ett Guds straff för någon synd. Ett sådant resonemang är totalt fruktlöst. Du finner inte svaret genom att grubbla. Ju mera du funderar, desto större plats ger du åt åklagaren, tills anklagelsernas störtskur blir så häftig, att du formligen begravs under den. Gör upp ditt mellanhavande med Gud. Bekänn uppriktigt också dina hemligaste synder och nämn dem vid deras rätta namn. Men tro sedan också, att Herrens löfte om förlåtelse för alla dina synder är sant och orubbligt. När du så har klarat upp ditt förhållande till Gud, skall du upphöra att grubbla över orsakerna till ditt lidande. Jag har märkt, att det är lättast att bära ett lidande, när man tar det direkt ur Herrens hand. Det har varit Herrens vilja, att jag hamnat på detta sjukläger. Varför vet han ensam. Allt lidande är ingalunda strafflidande. När det gäller Job till exempel, finner vi, att hans lidande för honom rentav var ett reningslidande. I denne fromme mans hjärta hade kanske innästlat sig rätt höga tankar om hans eget jag. Herren erkände, att Job var sin tids frommaste man, men kanske Job också tänkte något ditåt om sig själv.Därför måste Herren föra honom in i sådana djup av lidande, att hans naturliga fördärv skulle bli uppenbart också för hans egna ögon. Och det blev uppenbart. Job erkände visserligen inte, att någon bestämd synd skulle ha orsakat hans lidande, så som hans vänner påstod. Men han bekände tydligt sin syndfullhet inför Herren. Och nu såg han den också klarare än förr. En sådan inre rening avser Herren många gånger, då han lägger oss på smärtans läger. Mitt i plågorna där lär vi känna de svaga sidorna i vår natur. Vi blir lätt sårade, missnöjda, fordrande och otrevliga på många sätt också i de människors ögon, som trott så mycket bättre om oss.Detta är mycket förödmjukande för oss. Men vi måste ta denna förödmjukelse ur Herrens hand. Herren har sin egen goda avsikt när han på detta sätt inför våra ögon blottar vårt inre fördärv. När vi kommit ut ur denna degel, är vi mildare mot andra lidande människor, vi orkar bättre bära denna avoghet och vi förstår, att de också själva lider av den, på samma sätt som vi led, när vi råkade in i en liknande reningseld. Nåden hör de ödmjuka till. Ju ödmjukare, desto större nåd. När du stigit upp från denna sjukbädd, väntar dig således en ännu större nåd än förut.Herre, jag erkänner inför dina heliga ögon, att jag förtjänat detta lidande. Jag har förtjänat till och med ännu mera. Men nu vill jag inte se det i ett sådant ljus utan ta denna tid ur din hand som en reningstid. Låt detta lidande bli mig till välsignelse och till rening av mitt hjärtas inre. Då kommer dessa dagar att ha ett bestående värde i mitt liv.
Hej! Jaa hur känner du inför 2023? /Tack för alla besök här under 2022!!!/
Det finns nog många delade meningar om detta året som kommit/börjar nu. Jag tror att det blir det bästa innan saker och ting sker som inte är bra och värre. Kanske håller du med mig? Jag jag tror att det kommer mycket svåra tider. Om vi ser på att de planerar sjukdomar som s k pandemier/plandemier och annat angående ekonomi, förstörelse av väder och vatten, mat m m, så kan jag inte vara sååå positiv och ropa GOTT NYTT ÅR!!!! Kära vänner, här som läser, det är märkligt att vara med om dessa BIBLISKA tider! RAKT in i Joh Uppenbarelsebok har vi hamnat. Det känns kymigt men vi VET att Gud är med den troende på många/alla vis och har KONTROLLEN över allt som sker. Ja så är det. Min familj har blivit hårt drabbad på många vis under 2022 och det har varit desperation och tårar. Gud får ta det, jag kan inte. Kärlek kan du läsa om här, vi lever i en ganska kärlekslös värld och det har vi fått erfara gång på gång. VI SES 2023 med nya artiklar och NYTT MOD!!! Jesus är HERRE. Jag vill be en bön för alla som kommer hit om att få mer av Kristus och bönesvar på saker jag inte känner till. Gud välsigne Er.
”Kärlek skyler allt som är brutet.” Ordspr 10:12 ”Faren efter kärleken.” 1 Kor 14:1
OMTALA ditt bekymmer allenast för Herren! För icke länge sedan läste jag en tidningsartikel, i vilken ett kärt gudsbarn omtalar en personlig upplevelse, och den gjorde ett sådant intryck på mig, att jag vill låta den gå vidare. Hon skriver: ”En natt låg jag sömnlös, plågad av en mot mig begången grym orättfärdighet, och den överskylande kärleken tycktes ha glidit ur mitt hjärta. Då ropade jag i min själsnöd till Gud om kraft att lyda Hans bud: ’Kärleken överskyler’ — och strax började Anden arbeta i mig. Jag grävde en grav, en djup grav. Omsorgsfullt sänkte jag sedan ned det som hade sårat mig och skyndade mig att fylla graven med jord. På jordhögen lade jag en grön torv, planterade vita rosor samt förgätmigej och hastade fort därifrån. — Den ljuva sömnen kom. Det nära nog dödliga såret läktes utan att lämna något ärr efter sig, och jag vet icke i dag, vad som vållade mig så stor sorg.
”Vilken lycka att ha allt i Jesus; läkedom för alla hjärtats sår; Ingen synd, som icke Han förlåter, ingen nöd, som icke Han förstår. Om jag ägde Jesus — endast Jesus, och i hela världen intet mer — o, så ägde jag dock allt i Honom, Han, som nog och övernog mig ger. A—der
Ett levande hopp / I lydnad, i smärta, i lidande. Texten är underbar och full av hopp och glädje och smärta. Att LYDA är inte alltid lätt men nödvändigt.
1 Petrus 1:3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden. 6 Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. 7 Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje 9 när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.
1 Pet 1:2 Ni är förutbestämda av Gud Fadern och helgade genom Anden till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått. 1 Pet 1:14 Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga.
Rom 15:18Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig för att föra hedningarna till lydnad, genom ord och gärning, Rom 16:19Er lydnad är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni ska vara kloka när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda.
1 Kor 9:27 I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra. Ef 2:2 Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. Olydnandens barn- de som inte älskar Jesus och inte tar hans ord på allvar. Heb 5:8 Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande.
Var heliga 1 Petrus 1: 13-21 13 Spänn därför bältet om livet, var vakna och hoppas helt och fullt på den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbarar sig. 14 Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga. 15 Nej, liksom han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör. 16 Det står ju skrivet: Ni ska vara heliga, för jag är helig. 17 Om ni kallar honom Far som dömer var och en opartiskt efter hans gärning, vandra då i gudsfruktan under er tid här som främlingar. 18 Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder. 19 Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist. 20 Han var utsedd redan före världens skapelse men har nu i dessa sista tider uppenbarats för er skull. 21 Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och gett honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.
Livet är inte lätt, inte alls, men det blir lättare och fantastiskt MED JESUS.
Nu en repris av text, tillsammans med en video denna gång, om PRÖVNINGAR—– jag vill säga att ha ont gör ont och det tar TID att bearbeta alla sorger, specifika sorger, eller annan sorg. Man kan få kroppsliga problem av sorger, och man kan bli väldigt sjuk för att kropp eller sinne INTE orkar med påfrestningarna av sorger, sorgen, vad det nu är och kan vara som plågar! TÄNK på det!
Luk 22:28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar,…. Apg 20:19 Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. 2 Kor 8:2 Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. Jakob 1:2 Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. 1 Pet 1:6 Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. Jes 60:20 Din sol ska inte mer gå ner, din måne inte mer avta, för Herren ska vara ditt eviga ljus och dina sorgedagar ska vara slut.
LIDANDE är det som formar oss, det som ger oss kraft i svagheten, LIDANDE är något MYCKET nödvändigt för att fostras. Ojoj, här finns mycket att behöva läsa och förstå! I de dagar som KOMMER framöver så kommer det att BLI MYCKET LIDANDE. Så läs på vad bibeln berättar för du/ni kommer att behöva veta mycket om framtidens lidande och hur man klarar det. DESSA saker tala man inte om i kyrkorna direkt och hur man orkar leva med olika plågor. Lidande och svåra sorger vet inte många pastorer om för de lever väldigt skyddat, de flesta, hm.. Jag har mött och sett mycket av elände så därför är detta saker som ligger mig varmt om hjärtat sedan jag var liten flicka. Det är saker man måste kunna tala om och beröra på rätt sätt. Ledsna och bekymrade och knäckta människor skall man inte,och får man inte vifta bort. Det gjorde inte Jesus, eller hur!
Om humanismens hopplösa försök att rädda människan, och om Evangelium som är Guds svar och kraft till frälsning för var och en som tror.
Undervisning av Yngve Stenfelt
Evangelierna ger oss en samlad bild av Jesu gärning. Johannes skriver att Jesus även gjorde många andra tecken inför sina lärjungar, vilka inte är uppskrivna. Men dessa blev uppskrivna för att ni ska tro att Jesus Kristus är Messias och för att ni ska ha liv genom hans namn. Härav förstår vi hur oerhört viktigt det är att få uppleva det här med tron på Jesus. Den kan vi tillägna oss genom att ta del av det som är skrivet om honom.
Jesus började sin verksamhet vid Jordan, då han döptes av Johannes. Det står att “medan han bad så sänkte sig Anden över honom i lekamlig skepnad som en duva. Från himlen kom en röst som sa: Denne är min älskade Son i vilken jag har funnit behag.” Johannes skriver att Anden förblev över honom, och vi får också veta att Jesus av Anden blev förd ut i öknen för att frestas av djävulen. Det var alltså ingen tillfällighet utan det var Anden som förde honom ut i denna svåra situation. Sedan heter det så underbart att ”i Andens kraft vände han tillbaka”. Det hade inte skett någon förändring med Jesus. Han blev frestad i allt, likasom vi, dock utan synd.
Det är helt underbart att det är på det sättet. Vi vet att han trädde fram och sa att “Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig, han har sänt mig till att predika glädjens budskap för de fattiga, frihet för de fångna, syn för de blinda, ja till att predika ett nådens år från Herren”.
Vi kan ställa oss frågan: Varför kom Jesus? Jo, han kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Han kom för att omintetgöra djävulens gärningar. Han kom för att synliggöra en evig rättfärdighet som gäller inför Gud. Därför kom Jesus. På alla områden var vi oförmögna. Vi kunde ingenting, men så kom Jesus, och han kunde allt.
Vi har läst om hur det var i början av Jesu verksamhet. Där Jesus gick fram skedde underbara och enorma under och tecken bland människorna. De upplevde hur sjuka blev helade, hur synder blev förlåtna, hur onda andar for ut och att de fick ett hopp i sina hjärtan som de inte hade haft tidigare. Där Jesus gick fram, där skedde det här. Men så står han inför slutstegen i sin vandring här på jorden. Då tar han de viktigaste stegen i sitt liv. Han ska gå till Golgata. Då inträffar det här som Jesus säger: “Gå bort Satan och stå mig icke i vägen.” Vi läser från Matteus 16:
Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och där lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad men att han på tredje dagen skulle uppstå igen. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sa: Bevare dig Gud, Herre. Ingalunda får detta vederfaras dig. Men han vände sig om och sa till Petrus: Gå bort Satan, och stå mig icke i vägen. Du är för mig en stötesten ty dina tankar är inte Guds tankar utan människotankar (Matt 16:21-23).
Det är ju oerhört att en Jesu lärjunge som vandrade så nära honom, och som i samma kapitel hade bekänt honom som Herre och Messias, hamnar i den här situationen att han grips av den humanistiska anden, så att han vill hindra Jesus från att gå lydnadsvägen. Han begrep inte bättre. Han förstod inte bättre. För mig är det så här att jag tycker att Petrus är en exponent för alla ondskans tilltag. Djävulen sparar ingenting på att få Petrus fälld. Han gör allt som står i hans makt för att fälla Petrus och föra honom på sidan av Guds väg. Men det är som Paulus säger, att Gud förmår frälsa mig från alla ondskans tilltag, och frälsa mig till sitt himmelska rike.
Det som har gripit mig i den här berättelsen är det att Jesus säger: Gå bort, stå mig inte i vägen. Petrus stod inte på sidan av utan han stod och hindrade Jesus, mitt i vägen. Så är det också för oss. Djävulen ställer sig mitt i vägen för vår vandring mot himlens land. Han ställer sig för att hindra oss att nå målet. Petrus får det här språkbruket: ”Ingalunda får detta vederfaras dig.” Jag tycker det är som ett eko från Edens lustgård då ormen säger: Ingalunda ska ni dö. Petrus har det här inom sig då han säger: ingalunda får detta hända dig. Det som Gud vill skulle ske, och det är allvarligt om vi faller undan där, för den humanistiska anden.
Det är som att hela världen är influerad av denna humanism, dessa mänskliga tankar. De menar ju på att alltsammans är gott. Det här är det bästa vi kan framställa, så här ska vi göra. De mänskliga tankarna, humanismens ande. Då upplever vi hur hela världen blir upp och nervänd i sin begreppsvärld. Vi ser det här från Jesaja kapitel 5. Det är så oerhört klarläggande:
Ve den som kallar det onda gott och det goda ont. Den som göra mörker till ljus och ljus till mörker. Den som göra surt till sött och sött till surt. Ve dem som äro visa i sina egna ögon och hålla sig själva för kloka (Jes 5:20-21).
Det är precis den begreppsvärlden vi upplever och ställs inför under vår vandring mot himlens land. Det upp- och nervända. Det som är gott kallas ont och det som är ont kallas gott, i den mänskliga framfartens namn. Då är det så oerhört viktigt att du och jag tillägnar oss vad Gud menar och vad Guds ord säger. Vi får inte tillåta fienden stå där i vägen och hindra loppet. Vi får inte tillåta honom stå där i humanistisk ande och få oss på andra tankar än vad Guds ord säger. För han har sagt: Jag vet vilka tankar jag har om er. Fridens tankar och icke ofärdens tankar. Till att ge er en framtid och ett hopp (Jer 29:11). Det är Guds tanke från innan världens grund blev lagd. Han utvalde oss i Kristus Jesus. Han ser vår bräcklighet och förrän ett ord är på min tunga så känner han det till fullo.
Han är förtrogen med alla mina vägar. Han vet precis när det bränner på. Då står han där för att leda, hjälpa, och har det gått snett – för att upprätta. Han önskar inte att någon ska gå förlorad. Han vill inte mista någon enda. Han vill att vi alla ska nå målet. Det är Guds tanke, men människotankarna är ju det här etablerade: bygg på, plantera, fortsätt, förbättra din omgivning. Men du vet, det är som det var då Jesus jämför med Noas dagar och Lots dagar, att det hjälpte ingenting hur man än planterade och byggde, gifte sig och levde livet. Det fanns ingenting som kunde hindra domen. De hade inget värn mot fienden utan de visste att det här kommer att inträffa. Men vi får ha en underbar försoning i Jesus som håller i livet och som håller i döden.
Innan vi mötte Jesus och blev frälsta så vandrade vi i mörker. Vi visste inte var vi gick. Det var diffust och oklart. Inte nog med det: Efesierbrevet 5:8 säger att vi var förut mörker. Vilken allvarlig situation. Ingen av oss, inte en enda av oss var någon ljuspunkt som lyste upp i tillvaron. Vi var alla mörker. Då förstår vi vad oerhört viktigt det var för Jesus att komma. För att skingra mörkret och låta sitt ljus lysa. Det sanna ljuset som lyser över alla människor skulle nu komma i världen.
Det är så oerhört mörkt ute i tiden. Man förstår om man inte kan orientera sig. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Men vi får vara ljusets barn och vandra i ljuset som han är ljuset, och ha gemenskap med varandra, och uppleva hur hans blod renar oss från all synd.
Jesus går emot fariséerna och säger att ”du ser grandet i din broders öga men icke bjälken i ditt eget öga. Ta först bort bjälken ur ditt eget öga så att du sedan kan ta bort grandet ur din broders öga”. Jesus säger, du blinde farisé. Farisén är praktfull i sig själv, det finns inga fel på honom i hans egna ögon. Men i Guds ögon är det annorlunda. Han ser rakt igenom och ser att det är en fläckad klädnad alltihop. Men så har vi texten från 2 Korintierbrevet 4:4, där Paulus skriver att: Denna tidsålders gud har så förblindat deras ögon att de icke ser det ljus som utgår ur evangelii budskap. Humanismens gud har förblindat ögonen på människor. Man ser inte skenet som utgår från evangelium om Jesus. Likväl så är det så att evangelium är det enda svaret till den humanistiska människan. Vad den människan behöver är Guds kraft till frälsning. Vad är det som förmedlar Guds kraft till frälsning? Evangelium förmedlar Guds kraft till frälsning.
Paulus fortsätter: Den Gud som sa: ljus ska lysa fram ur mörkret, han är den som låtit ljus uppgå i våra hjärtan. Vad stort det är. Samme Gud som sa: bli ljus och det blev ljus på skapelsens dag, då han tände ljuset, samme Gud tänder ljuset i hjärtat. Det var inte någon förståsigpåare som kom i vägen och sa: nu ska jag skruva upp lite neonljus, lite strålkastare som kan se gott ut för andra. Nej, långt ifrån. Den Gud som sa att ljus ska lysa fram ur mörkret, han är den som låtit ljus uppgå i våra hjärtan. för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Jesu ansikte, ska kunna sprida sitt sken.
Här är lösningen på problemet. När vi håller fast vid livets ord, då är vi himlaljus i världen. Det är inte något vi har pumpat upp utan det är något som kommer ovanifrån som en fri gåva. Det är inte ansträngningar som har gjort oss till vad vi är utan det är Guds nåd som har uppenbarats till frälsning för oss.
Det står i 2 Tessalonikerbrevet 2:3-12 om den som håller tillbaka. Det står om laglöshetens människa som icke kan träda fram förrän den som håller denne tillbaka är borttagen. Bibelkommentarer säger att vi inte vet säkert vem det handlar om. Paulus och de troende på bibelns tid visste och var klara över vad det handlar om men vi som lever nu vet inte. Dock, den helige Ande upplyser oss och vi förstår att det måste ju vara församlingen som håller honom tillbaka. Först då när den är fjärmad kan laglöshetens människa träda fram. Då förstår vi betydelsen av Guds församling i tiden. Vi håller tillbaka. Det ser så fruktansvärt eländigt ut och vi tycker att vi inte kan något. Men vi kan hålla tillbaka dessa krafter som vill förstöra människor. Genom Jesus och inte med egen styrka. Vi får kämpa i hans kraft. ”Bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft.”
Tänk att vi inte är utlämnade till att rulla med. Vi behöver inte vara som en tunna som rullar nerför slänten till evigt fördärv. Vi får resa oss i Herren Jesu namn och uppleva hans kraft. Den helige Andes kraft ställer oss i segerställning i Kristus. Denna världens mäktiga vars makt blir till intet för att de inte varit vid korset. Alla som inte har varit vid korset förlorar allt. Inget består som inte har varit vid Golgata. Det var en evig rättfärdighet som Jesus framlevde, då han offrade sin kropp, en gång för alla. Sedan har vi honom som vill hindra loppet, men ”kvinnans säd ska söndertrampa ormens huvud”.
På Golgata krossades ormens huvud för tid och evighet. Kvinnans säd söndertrampade ormens huvud. Hur kan det då vara så mycket elände i världen? Hans huvud och makt är krossad, men har du en orm och lyckas med konststycket att krossa huvudet, vad händer då? Jo då slår den ut med bakpartiet i ännu större rörelser. Det är precis det som händer. En sista kamp, ett sista försök från ormens sida att få ut något av striden. Men Jesus är segraren från Golgata. Därför är ondskan inte just något problem. Det är ju fruktansvärt och man blir ledsen av det man ser, men det är inte så att kampen är förlorad. Det är inte slut, för Jesus har vunnit seger. Fienden vet att hans tid är kort, men vi vet att det finns en framtid och ett hopp i Herren Jesus Kristus.
Vår frälsning har ju kostat Jesus så oerhört mycket, det har kostat honom allt. Gud sparade inte sin Son utan utgav honom för oss alla. Tänk om Gud hade varit en sån där som håller igen, då hade inte vi varit frälsta. Han sparar inte utan utgav Jesus för våra synder.
Jag sa att Petrus var en exponent för all ondskans tilltal. Vi är också exponenter för satans tilltal. Han försöker så långt han kan att få oss på fall. Bland lärjungarna uppstod en tanke om vem av dem som var störst. Det där är den humanistiska tanken. Vem är störst? Det är bara en som är stor och det är Jesus Kristus. Jesus förutsäger att ”i natt innan hanen gal ska du tre gånger förneka mig Petrus”. Nej då, svarar Petrus, om jag än ska gå i döden för dig så ska jag inte förneka dig. Matteus skriver att Petrus svarade: Om än alla andra förnekar dig så ska inte jag. Där har vi en fara, den humanistiska tanken uttryckt i ord. ”Om än alla andra, så ska inte jag.” Han räknade med sig själv. Sen kommer gripandet av Jesus. Petrus högg till med sitt svärd och högg av Markus högra öra, men Jesus rörde vid honom och helade honom. Vi ser där att han fick möjligheten att äga maktmedel. Han var lite beväpnad, för att Jesus skulle visa att det går inte att handla så. Man får inte hugga öronen av folk. Man får inte ta kött till arm.
Om du och jag har vissa maktmedel, kan vi då låta dem vara orörda när det krisar, när det verkligen gäller? Eller tar vi fram det vi har och hugger till? Är vi beroende av dessa maktmedel för att hålla fienden på avstånd?
Nej, det hjälper ingenting med mänskliga maktmedel ty den som tar till svärd ska förgöras med svärd. Hur mycket motstånd du än möter så ta inte till det. Det hjälper inte ett dyft. Vad ska du göra? Vänd dig mot himlen. Där ligger svaret hos Jesus. Du behöver inte kämpa med allt som finns i denna världen av vapen och makt och inflytande. En öppen himmel är allt vi är beroende av.
Vid översteprästens gård ser vi hur Petrus förnekade som Jesus hade sagt. Hanen gol och Petrus går ut. Lukas skriver: Då såg Jesus på Petrus. Den versen griper mig oerhört. Då såg Jesus på Petrus. Han kunde ha vänt bort blicken och tänkt att nu Petrus är det slut med dig, nu får det vara. Nej, han såg på Petrus. Ser du blicken? Inte den här fördömelsens blick, att nu ställer jag dig mot väggen, och nu blir det aldrig mer något utav dig. Nej, det var en blick som smälte Petrus. Så är det i mötet med Jesus. Vi tänker att, nu ställer han oss mot väggen och nu går det illa. Och så märker vi hans härlighets blickar. Han ser på oss med detta underbara kärlekens uttryck i sina ögon, ty han vill upprättelse. Vi har ingen rätt att sätta sista ordet på en människa och säga att nu är det färdigt. Nej, det är bara Gud som har rätt att ge sista ordet på en människa. Så länge det finns liv så finns det hopp. Gud kan upprätta den mest sjunkna. Gud kan möta i den mest förtvivlade situation. Även om man har gjort det man innerst inne inte ville, om det blev så i svaghetens ögonblick, så är det inte tid att resignera och dra sig tillbaka. Det är hög tid att möta Jesus!
Jag har varit med om att Gud har sänt till mig både offer och förövare. Den som har orsakat smärtan och den som har lidit av den. Han har sänt dem till mig. Vad har jag då för medicin? Två olika burkar? Nej, bara en. Det står Kärlek på den: Guds kärlek i Kristus Jesus. Den använder jag till offret, så även till förövaren. Samma medicin, men naturligtvis med vägledning. Men om man tar bort medicindosan så är det meningslöst både för offret och förövaren. Det måste finnas Guds kärlek i Kristus Jesus. Det förändrar allt.
Det var också det som fick Petrus att komma igen. Mötet med Jesus på stranden, då Jesus frågar:
Petrus, älskar du mig mer än de andra gör? Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. Då sa Jesus till honom: Föd mina lamm. Åter frågar Jesus: Älskar du mig Petrus? Ja, Herre du vet att jag har dig kär. Och Jesus sa till honom: Var en herde för mina får. För tredje gången frågar Jesus: Petrus, älskar du mig? Petrus börjar bli bedrövad. Herre du vet allt, du vet att jag har dig kär. Då sa Jesus till honom: Föd mina får.
Uppgiften ligger på kärlekens område.
Vänner, om jag kunde förmedla det här, att uppgiften som Gud ger i våra händer ligger på kärlekens område, den gudomliga kärlekens område. Där ligger den. Vi möter Petrus på pingstdagen, predikande evangelium. Men borde han inte ha en liten tidsperiod så han kunde komma sig på fötter, kanske inte ha en så framträdande roll? Nej, den helige Ande tar inte hänsyn till vad vi tycker och tänker, utan den helige Ande förmedlar Guds tanke med människor. Därför gäller det att vi inte är humanister utan på Jesus troende.
Det är så underbart och välsignat att få vara en Jesustroende i all enkelhet. Inte behöva duka under för tidsandan men uppleva att han som är i oss är större än den som är i världen. Romarbrevet 15 säger: Fridens Gud ska snart låta Satan bli krossad under era fötter.
Dödsrikets portar ska inte bli församlingen övermäktig. Det där med att han blir krossad under våra fötter, hur går det till? Genom att vi kommer in i Kristus och växer till i honom som redan står på ormens huvud. Johannes säger: Ni ynglingar, ni har övervunnit den onde. Det är en växt i andligt avseende. Du bör inte förbli i barnastadiet för alltid. Ynglingar får växa till i honom och uppleva en segerställning.
Se upp för honom som står vid vägen för att hindra dig att nå målet! Då Jesus får bli Herre i ditt liv, ja då får han ta över och säga sitt ord – gå bort Satan och stå mig inte i vägen. Det är makt i Jesu ord och när vi tar det till oss så upplever vi att det fjärmas som står i vägen och så blir vägen beredd att frälsa folk och att dra vidare i Herrens namn.
Korsets hemlighet ”Men vad mig angår, så vare det fjärran ifrån mig att berömma mig av något annat än vår Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket världen för mig är korsfäst, och jag för världen” Gal 4 /Korset Paulus liv var fast bundet vid korset. Bland korintierna ville han inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom såsom korsfäst. Till galaterna skriver han, att korset är hans enda beröm. Korset fanns alltid i centrum av hans liv. Det var hans kraftkälla. Hur skall man förstå det?Kanske vi förstår det bäst, om vi tänker på att nådens tron var just vid korsets fot. Genom att vara bunden vid korset var Paulus bunden vid nådastolen.
Blodet på korset hade tagit bort hela världens synd och även hans synd. Detta hade Gud beslutat redan långt före hans födelse. På den stora försoningsdagen på Golgata, då hela världens synd togs bort, lyftes syndens dom av mänskligheten, alltså också av Paulus.Medan han rasade mot de kristna, var han hela tiden under korsets nåd. Det förstod han visserligen först senare. Men när han förstod detta, förstod han också korsets innersta hemlighet. Och korsets innersta hemlighet är den, att Herren har benådat hela världen för sin egen skull redan långt innan en enda människa ångrat sina synder och gjort bättring.
Denna värld är skapad i korsets skugga. Försoningen på korset är lika gammal i Guds plan som världens skapelse.Detta betyder, att nådastolen funnits vid korsets fot från begynnelsen, fastän människorna inte har vetat det. Det är just insikten om detta, som drar oss till korsets fot. Korset betyder syndernas förlåtelse. Korset betyder rening i Lammets blod. Korset betyder befrielse från syndens dom och herravälde. Korset betyder att vi helgas att vara Jesu Kristi egna.Därför är korset som en gränspåle mellan allt det gamla — syndens herravälde, världen — och Guds rike. På korset är allt det gamla korsfäst. Paulus säger till och med, att han själv är korsfäst med Kristus. Därför betyder korset för oss den allra största befrielsedom, ty för dem som är i Kristus Jesus finnes ingen fördömelse mer. Fördömelsen utplånades just på korset.Har denna korsets hemlighet klarnat också för dig?
Har fördömelsen utplånats också från ditt samvete? Kan du tro, att samtidigt som du i dig själv är en dömd och förtappad syndare, är du i Kristus rättfärdig och helig?Häri gömmer sig hemligheten med allt kristen-liv. Den som rätt förstår detta, han förstår rätt den kristna trons djupaste sanning. Den största sanningen i vår lutherska kristna åskådning är, att varje ögonblick vara fullkomligt rättfärdiggjord i Kristus, utan all egen förtjänst eller möjlighet, endast av hans stora barmhärtighet. Och den som riktigt lever sig in i detta, kan varje dag från morgon till kväll fröjdas över Guds levande nåd.
Herre, jag kan inte nog tacka dig, att du också har rättfärdig gjort mig av idel nåd för Kristi blods skull, och att den rättfärdighetsdräkt, som jag en gång kläddes i, får vara min oföränderliga klädnad genom hela livet, om jag bara varje stund är villig till ny bättring. Bibelord: Rom 5.
