Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Det är inte lätt i dessa tider. Vi får lära oss att ta emot prövningarna och gå igenom dem, lösa olika problem med Guds hjälp. Att bara lita på GUD är det bästa en människa kan göra, något annat alternativ är inte ok. Det är synd om människor som kommer att stå vid avgrundens rand och inte finns någon råd eller ro framöver. Hade de haft Jesus så skulle de få den hjälp de behöver. Det kommer stora sorger och då vill det till att vi troende kan och vill hjälpa, i den mån vi kan. Älska Gud och älska o tro på hans ord. Bibelord ur Jakobs bok om prövningar och råd till oss troende, att kämpa och vara kvar hos Gud som tar oss igenom allt och alla svårigheter. Jag har varit och är hårt prövad och vill med videos och text visa dig att jag älskar Jesus och är trogen honom, hela vägen fram, tills han kommer tillbaka.
Låt mig få en stilla stund med Jesus, när jag dignar under dagens strid. Låt mig vid Hans helga fot få sitta, när en storm har grumlat själens frid. Låt mig få en stilla stund med Jesus, när jag frestas och min tro är svag. Jag vill fly till Honom, när det mörknar, Han kan vända natten uti dag. Låt mig få en stilla stund med Jesus, Han som burit smärtans törnekrans. Jag vill säga Honom allt, som tynger. Intet öra lyssnar såsom Hans. Låt mig vila vid Hans ömma hjärta. Uti världen är så tomt och kallt. O, jag längtar att Hans röst få höra, längtar att få säga Honom allt. Elsa Eklund.
Marana ta, hör längtansropet ljuder från en söndersargad jord Gud, din pilgrimsskara väntar uppbrottsorder när basunen kallar tecknet som vi känner från ditt Ord
Fly från svekets lägervallar dessa brända, en gång brutna jordar våra fäder fått att gro Låt oss än en gång, den sista höra Anden tala om försoningsblodet till ett folk som tappade sin tro
Lyft din blick mot gryningslandet bort från jordens larm och brus lossa banden låt det brinna samlingsdagen snart är inne då när natten släcker sina sista ljus
Jordens visdom må försvinna tiden är en flyende minut blott ett enda jordiskt minne lever efter tidens slut
Glöm det aldrig, nåden räcker, blodet täcker skulden som du bar korsets strålglans oförgänglig skall för evigt leva kvar
“Mina älskade, förundren eder icke över den luttrings-eld som är tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå — — — ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder!“-1 Petr 4:12-13,
“Han prövade mig, förrän Han fann mig vara förtroende värd“, 1 Tim 1:12
“Frukta icke, Han är nära, Han som mäktig över alla, lovat i sin famn dig bära — låt ej dina händer falla! Frukta icke, Han är nära, stark i strid som fordomtima. Och, Hans dyra namn till ära, skall du än Hans kraft förnimma.“
Maria: Hur många kristna idag vågar gå/Hamna in i ett mörker? Hur många /ny-kristna/ kristna vet om verkligt lidande? De allra flesta sammanhang och predikningar och s k kyrkor idag har det väldigt glättigt och kul, ja så syns det på många många videos från olika s k predikningar! MEN… man pratar aldrig om det svåra mörker som oförskyllt kan drabba en människa, -det är ju Gud som tillåter mycket av sådant som en prövning men det ’undervisas’ det inte om. MEN! Varför inte berätta det för den s k församlingen, ATT mörker kan komma och vara länge, länge. Det kommer SVÅRA TIDER FRAMÖVER, men man nämner inte VAD som är på gång eller HUR man kan handla för att orka igenom, nej man är tyst.
Jakob 4:9 Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse.
JESUS GÅR MED IN I SORGEN:
Vi ha icke gått denna väg förut, men Herren Jesus har gjort det. Framför oss ligger en okänd och av oss otrampad mark. Han känner av erfarenhet till den. Den branta höjden, som förtager oss andan, den stenbundna jorden, som kommer våra fötter att värka, de heta, skugglösa sträckorna, som utmatta oss, de strida strömmarna vi måste igenom — Jesus har gått denna väg före oss. ”Han var trött av vägen.” Icke blott några, utan alla de svallande böljorna gingo fram över Honom men förmådde dock icke utsläcka Hans kärlek. Han blev vår hövding, fullkomnad genom lidande. ”Han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi är o stoft. Minns detta, då du frestas att tvivla på Hans godhet beträffande Hans ledning med dig. ”Han tänker därpå” oavlåtligen; och icke ett steg utöver din förmåga tillåter Han dig att gå. Vad mer, om du också tänker, jag orkar icke taga nästa steg. Då stunden är inne, skall Han giva dig nödig kraft eller också bjuda dig göra halt och du slipper taga det fruktade steget. — Källor i öknen
/Personligen går jag varje dag med stor sorg sedan över 20 år tillbaka, den gör ont./Maria
Om du måste gå in i ett mörker, som höljer i natt din stig, där ingen, ingen förstår dig, dit ingen kan följa dig –
Om du måste gå in i ett mörker, så tungt som dödsskuggans dal – Han följer, Han är dig nära och bär din nöd och ditt kval.
Och känner du ej Hans närhet, Hans hand dock griper om din, och tynger dig hårt din börda, Han vill den göra till sin . . .
Om du måste gå in i ett mörker, som ingen, ingen förstår: bed Gud om öppnade ögon — Han själv vid din sida går. Anna Ölander
”Det är genom mycken bedrövelse, som vi måste ingå i Guds rike.” — J. H. Jowett
Så akta ej på, hur det svider; se, nu är bedrövelsens tider, då ”jaget” skall in i den nöd, som sänker dig djupt i min död.
Och allt, vad dig möter, får tjäna att avskilja, luttra och rena och bringa, med lidandets tukt min kärleks rättfärdighets frukt.
Han prövar de sina med nöd och bekymmer, men aldrig förskjuter Han någon av dem. Den timliga nöden vår utsikt blott skymmer, att tron må tillväxa på vandringen hem. Så kasta din omsorg på Herren allena, om också ditt visthus är tomt uppå bröd! Och tyckes Guds klocka sig något försena, så kommer dock hjälpen, när störst är din nöd.”
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
Jag tror att Gud har ett ord till varje människa som ber om hjälp! Han ser till individen, precis som han såg Jesus.
Bibeln berättar om HUR det kan komma att bli ja, och Bibeln berättar om VEM GUD ÄR och HUR ONDSKAN Accelererar! PRAY PRAY PRAY! HUR rädda kan människor bli? Mycket rädda. Även en troende kan känna stor oro över Satan härjningar i våra liv. ENOUGH! Det räcker ju nu, nej det blir värre.Med Jesus klarar man allt.
Med fullaste frihet jag lämnar min fostran, o Gud, i ditt val! Välj själv, vad du helst vill mig sända av hugnad, av saknad, av kval. Jag kysser i ödmjukhet redan din faderligt vårdande hand. Ditt val jag ej fattar här nedan men först uppå himmelens strand. Väl känns det rätt ofta, som skulle du misstag begå mot min själ, som läte du elden mig bränna för hårt, som du läte mig träl för män’skor och frestelser vara och glömde ditt eget förbund att lösa min fot ur var snara och bistå i prövningens stund. ]ag vet dock du huldaste Fader, att misstag du aldrig begår! Din kärlek är aldrig en källa, som sviker den till henne trår. Hur skulle väl stoftet begära att fatta den Eviges råd? Nej! Det blott må vara min ära att tro och i mörkret din nåd.
VAD skulle man ta sig till om man inte hade tro på Jesus? Då hade det varit mycket illa, eller man kan också säga att då lever man utan begrepp om VEM eller VAD man behöver: JESUS och TRO. Några bibelord om tro här nedan:
Jakob 2:22
Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad.
1 Pet 1:7
Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig.
1 Pet 1:21
Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och gett honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.
1 Pet 3:1
På samma sätt ska ni hustrur underordna er era män, så att även de män som inte vill tro på ordet kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv,
1 Pet 4:19
Därför ska de som får lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare och göra det som är gott.
2 Pet 1:1
Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel. Till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi.
2 Pet 1:5
Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt,
1 Joh 3:23
Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss.
1 Joh 4:1
Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen.
Judas 1:3
Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.
Judas 1:20
Men ni, mina älskade, ska bygga upp er själva på er allra heligaste tro och be i den helige Ande.
Jakob 1:3
Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet.
Jakob 2:1
Mina bröder, var inte partiska i er tro på vår Herre Jesus Kristus, härlighetens Herre.
Jakob 2:14
Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom?
Jakob 2:18
Nu kanske någon säger: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar.
Bibeln talar inte bara om att församlingen skall lyftas ut och bort från sitt trängda liv i tiden – den säger oss också att vi skall frälsas från den kommande vreden.
Text: Jan Egil Hafsahl
Det finns knappast någon, som med en viss grad av allvar har läst bibeln, som kunnat undgå att lägga märke till vilken stor plats löftena och läran om Jesu tillkommelse har i Skriften. Det finns knappt någon bok från Matteus till Johannes Uppenbarelse, som inte framhåller Guds löfte om församlingens underbara hopp; det faktum att Jesus skall komma tillbaka. Återkomsten aktualiserades ständigt av Jesus själv, den blev flitigt förkunnad för de första kristna genom apostlarna, och under församlingens första tid höll man fast i tro och ivrig förväntan. Ord som ”Herren är nära” (Fil 4:5), och …”vi som lever och är kvar till Herrens ankomst” (1 Tess 4:15) säger oss och understryker det korta perspektiv den urkristna församlingen levde med när det gällde frågan om Jesu tillkommelse och församlingens uppryckelse. Inte heller kan förnekas att det finns en betydlig skillnad mellan den förväntan som präglade Jesu första efterföljare, och den hållning som idag är rådande inom kristenheten. Det saliga hopp allas ögon och hjärtan var vända mot under den apostoliska tiden, har alltmer försvunnit bland tidens moderna kristna, där Jesu tillkommelse blivit en teoretisk dogm eller ett konsekvenslöst teologiskt problem för speciellt intresserade, och där själva uppryckelsen är försvunnen i ett hav av meningslösheter – ett problem som visserligen diskuteras flitigt via sociala medier, men som knappast väcker någon inför det gränsöverskridande faktum att Jesu tillkommelse står för dörren.
Illustrationen föreställer anabaptister på 1500-talet som på grund av sin tro fick lida martyrdöden.
Att läran om parusin är borta från talarstolarna har lämnat efter sig ett vakuum som moderna kristna försöker att fylla med alla typer av irrationella och planlösa aktiviteter. Brist på kunskap är en snara för allt Guds folk, nu som förr:
– En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting. (Jes 1:3)
Paulus såg som sitt uppdrag att råda bot på kunskapsbristen, en upplysningstjänst som ledde honom till att frekvent skriva brev till de olika församlingarna:
– Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen. (1Kor 12:1)
– Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet… förstockelse har kommit över en del av Israel. (Rom 11:25)
I sitt första brev skriver Paulus till församlingen i Tessalonika för att klargöra förhållandet gällande de dödas uppståndelse och församlingens uppryckelse:
– Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. (1 Tess 4:13-18)
Israel och vedermödan Moderna teologer, i den grad man överhuvudtaget berör ämnet, knyter gärna Jesu tillkommelse till den stora vedermödan, och har med det skapat en tredelning inom teologin. Församlingen har blivit ”pre- mid- eller posttribulationistisk” – något som åter har skapat en fatal perspektivförskjutning i de troendes led. Uttrycket ”den stora vedermödan” är hämtat från Jesu eskatologiska tal i Matteus kapitel 24:
– Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma.” (Matt 24:21)
Uttrycket har sin profetiska rot i Daniel kapitel 12:
– Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till.” (Dan 12:1)
med en parallell till Jeremia 30:7:
– En tid av nöd är detta för Jakob.
Denna vedermödans tid refererar i första hand till det judiska folket – ett holocaust utan motstycke i historien. Den ökända antisemitism vi idag ser och upplever är definitivt ett tecken i tiden.
Konstnärlig tolkning av Uppenbarelsebokens fyra hästar.
Världen och vedermödan Bibeln generellt, och Uppenbarelseboken speciellt, talar också om tider med global nöd över världen:
– Då kom en annan häst ut, en eldröd, och åt honom som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden och få människor att slakta varandra. Och ett stort svärd gavs åt honom. När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag det tredje väsendet säga:”Kom!” Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i handen. Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga:”Ett mått vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada.” När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga:”Kom!” Och jag såg, och se: en gulblek häst. Och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde efter honom. Och åt dem gavs makt över en fjärdedel av jorden, makt att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur. (Upp 6:4-8)
De världsomspännande problem vi idag bevittnar med hundratusentals människor på flykt, parallellt med den globala ekonomiska krisen vi vet kommer att intensifieras, för att till sist kulminera i av allt att döma ett kaos, är endast preludiet till det bibeln kallar ”Guds vrede”. Hela den icke troende världen skall, enligt Uppenbarelseboken, få dricka av ”Guds vredesvin” (Upp 14:10) – och all synd skall till slut få sitt oundvikliga straff.
Församlingen och vedermödan För församlingen har vedermödan varit dess lott i alla tider: ”I världen får ni lida” (Joh 16:33) Då Paulus och Barnabas besökte församlingarna i Lystra, Ikonium och Antiokia var budskapet entydigt: ”vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike.” (Apg 14:22) En levande kristen besparas inte motstånd och förföljelse, utan det är snarare ett kännetecken på sann efterföljelse. ”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.” (2 Tim 3:12) Den annorlunda församlingen är alltid en provokation i världens ögon och därmed ett ämne för hån och ringaktning. Hebreerbrevets författare påminner i sitt brev församlingen i Jerusalem om deras första tid som Jesu efterföljare:
– Kom ihåg den första tiden då ljuset kom till er. Ni fick utstå en hård kamp och mycket lidande. Somliga utsattes för offentligt åtlöje och blev hånade och plågade, andra stod sida vid sida med dem som behandlades så. (Hebr 10:32-33)
Det är riktat till församlingen, som i sin vardag upplever tidens tryck, att Jesus skall komma. I sändebrevet till Filadelfia, som inte bara var en dåtida lokal församling, utan står som prototyp för tidens sista levande församling på jorden, ljuder budskapet:
– Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. (Upp 3:10)
Jesus säger inte att församlingen ska gå problemlös genom tiden, men han har gett den ett underbart löfte: Jag ska befria dig, ta dig ut, som det heter i andra översättningar – från den prövningens stund som skall komma … Bibeln talar inte bara om att församlingen skall lyftas ut och bort från sitt trängda liv i tiden – den säger oss också att vi skall frälsas från den kommande vreden:
– När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. (Rom 5:9)
Det är bibelns lära. Syndens rättmätiga straff drabbade Sonen då han hängde på Golgata kors – till frikännande för alla som sätter sin tro till honom. Skriftens budskap är därför tydligt: Ut ur nöden – bort från vreden!
– …och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen. (1 Tess 1:9-10)
Maria: Frälsas från vredsdomen men inte från vedermödan.
Det är församlingens saliga hopp: Jesu tillkommelse och brudens uppryckelse!PUBLICERAT I MIDNATTSROPET
Jag har haft min tro i många år nu, ja ca 31 år, och jag har lärt mycket. De bilderna som finns nedan kan berätta mycket, och de kan nu få berätta lite av det jag lärt mig genom åren. TRO försätter berg och är något jag inte kan vara utan, d v s jag kan inte leva utan Jesus!
Ingen kan någonsin övertala mig om att BÖN inte fungerar.När Bön blir din vana, kommer mirakel att vara din livsstil. Ge inte upp bön vad som än händer i ditt liv. Bara Gud kan göra ett misstag till ett meddelande, En test till ett vittnesbörd, En prövning till en triumf och ett offer till en Seger. Det finns inget vittnesbörd utan en test/prövning/lidande.
-Räkna med prövningar säger Gud till alla oss som är troende kristna. I bland tycker man att man har fått för många prövningar under en viss tid, eller att man får för många alls. Men det hör ju till den troendes vardag, det får man stå ut med.
Något som gjorde mig väldigt ledsen idag var att min bil för andra gången på en vecka inte gick att styra alls, så i en kurva lade den av helt.Väntade 1 1/2 timma på bärgning -Antagligen är felet fläktremmen i servon. Den skall in på lagning, men jag har inte råd med bärgaren och inte med reparation. Vad göra? Bilen är ju MINA BEN! Jag kommer ingen vart utan den! Taxi var inte heller så kul att åka i dag men det fick gå fast jag inte kunde sitta i den låga bilen. Be gärna du som läser att jag får den så fort det bara går och att det blir så jag klarar av summan….
Jakob 1:2 Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar.
1 Pet 1:6 Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar.
-I dagens s k välfärdssamhälle så tycker man ju att olika skeenden är för mycket och så tycker jag nu medan det på Jesu tid inte fanns bilar men häst och vagn m m. Jesus gick ju överallt och han klagade aldrig. Men det gör vi människor i denna världen med all bekvämligheter. Jag kan berätta för dig att jag inte är särskilt bortskämd, utan har fått kämpa för det jag haft och har.
Ps 144:4 Människan är som en vindpust, hennes dagar som en försvinnande skugga. -Man måste påminnas om hur liten man är, eller hur?
-Vi ska vara glada och tacksamma för det kommer snart onda tider, ja de finns nu, men det kommer att bli mycket svårt. Jordbävningar har det varit i Sverige, och jag undrar om det kommer en mycket stor jordbävning snart??? Det finns sådana profetior.
2 Tim 3:1 Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider.
En mening som säger allt är: Erkännandets och Ödmjukhetens väg. Har Ni gått på den vägen?
Den vägen är jättelång för många och jättesvår att vandra på för den kräver verkligen att man har Kraft och MOD att följa Jesus.
Att få erkänna att man felat, erkänna att man är okunnig, erkänna att man är självisk, erkänna att man gått fel, erkänna att man inte är den man borde eller säger till andra att man är.
Det finns många vis att vara på och vill man bli frälst och vandra på GUDS VÄG, då bör man tänka till. Det kostar på men är det bästa en människa kan göra.
Så Småningom så kommer man till Ödmjukhetens väg, den nalkas man då man erkänt sina fel och erkänt att man inte känner Jesus som man borde ha lärt sig om inte själviskheten satt käppar i hjulet. Man kanske inte alls vill eller ville lära känna Jesus och då är det ännu värre för då går man på vägen som leder till ett fruktansvärt slut. Evigt mörker. Bibelorden är verkligen sanna, jag har gått många vägar med Gud och de har gjort ont, men jag vet att han hade rätt att fostra mig.
4 Mos 12:3 Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. 5 Mos 8:2 Kom ihåg hur Herren din Gud i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte. 5 Mos 8:3 Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han lät dig äta manna, något som varken du eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Herrens mun. 2 Krön 34:27 Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig har jag också hört dig, säger Herren. 2 Krön 36:12 Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. Ps 18:28 Ja, du frälser ett förtryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du. Ps 18:36 Du ger mig din frälsnings sköld, din högra hand stöder mig. Din ödmjukhet gör mig stor. Ps 22:27 De ödmjuka ska äta och bli mätta, de som söker Herren ska lova honom. Era hjärtan ska leva för evigt. Ps 25:9 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg. Ps 34:3 Min själ ska vara stolt i Herren, de ödmjuka ska höra det och glädjas. Sef 3:12 Men jag ska lämna kvar i dig ett folk som är ödmjukt och svagt och har sin tillflykt i Herrens namn. Sak 9:9 Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. Matt 5:5 Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden. Matt 11:29 Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, Matt 18:4 Den som ödmjukar sig som det här barnet, han är den störste i himmelriket. 1 Kor 1:27 Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, 2 Tim 2:25 Han ska i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till insikt om sanningen Jakob 1:21 Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar. Jakob 4:6 Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. Jakob 4:10 Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er. 1 Pet 3:8 Till sist ska ni alla visa enighet, medkänsla, syskonkärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. 1 Pet 3:16 Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. 1 Pet 5:5 Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. 1 Pet 5:6 Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne.
”Genom dem har han och skänkt oss sina dyrbara och mycket stora löften.”2 Petr 1:4
BYGGER skeppsbyggaren skeppet för att låta det ligga på stapeln? Nej, han bygger det för att det en dag skall lägga ut från hamnen och gå emot stormar och orkaner. Om han ej haft detta för ögonen, hade han varit en dålig skeppsbyggare.
Då Gud skänkte dig tro, ville Han därmed pröva dig. Då Han gav dig löften och bad dig lita på dem, var det sådana som hålla i tider av storm och oro. Tror du, att Gud gör något fuskverk, att Han liknar dem, vilka förfärdiga livbälten, lämpliga att ställas ut i en affär, men som äro till ingen nytta i vattnet?
Vi ha hört berättas om svärd, som varit obrukbara i krig, och om skor, som ämnats till försäljning, men som dock aldrig varit av sedda att nyttjas. Guds skor äro av järn och koppar och du kan gå till himlen i dem, utan att de någonsin bli utslitna. Med Hans livbälten kan du simma över tusen oceaner, utan att det är någon fara för att du skulle sjunka. Hans löftesord är avsett att bli prövat — och bestå provet.
Intet misshagar Kristus mer än då Han finner, att Hans egna betrakta Honom såsom ett utställningsföremål utan att göra bruk av Hans rikedomar. Han älskar att bliva tagen i anspråk av oss. Det är ej meningen, att vi blott skola se på de välsignelser Han har tillförsäkrat oss, utan att vi skola tillägna oss dem. Herren Jesus är oss given för att vi just nu skola räkna med Honom. Men du gör det icke såsom du borde.
O människa, jag besvär dig, behandla icke Guds löften såsom om de vore sällsyntheter, avsedda för ett museum, utan använd dem såsom dagliga tröstekällor. Förtrösta på Herren närhelst än nödens stund är inne. — C. H. Spurgeon
”Vår Gud giver löften, vår Gud håller ord,
Hans utsagor kunna ej vika.
Om trångmål och nöd mig än möta på jord,
Gud aldrig sitt löfte kan svika.
Den sökande finner, den bedjande får
långt mera, än ord kunna säga.
Jag aldrig förgäves till Frälsaren går.
Kan skönare lott jag väl äga?
Guds ord som en klippa i väl och i ve
står fast, om än bergen de vika.
Om blott du vill tro, så skall du få se,
Gud aldrig sitt löfte kan svika.”
Huru kan Gud säga nej till någonting som Han har lovat?
KAN DU, troende vän, besvara denna fråga? Kan du finna någon orsak till, att du så ofta går sörjande i stället för att vara glad? Varför överlämnar du dig åt dystra aningar? Vem sade dig, att natten aldrig skulle övergå till dag? Vem sade dig, att frostnätterna skulle bli många under bedrövelsens vinter, att snön skulle falla tätt och hagelskurarna förbytas i häftiga förtvivlans stormar? Vet du ej, att dag följer på natt, att flod följer efter ebb, att vår och sommar komma efter den långa vintern? Hoppas, min vän! Hoppas beständigt, ty Gud skall icke svika dig! — C.H. Spurgeon.
Gud är god uti den ljusa stunden,
när mitt öga ej ett moln kan se.
Gud är god, när utav tvivel bunden
ångestfullt om hjälp jag synes be.
Gud är god, när jordisk fröjd och lycka
göra stigen banad för min fot.
Gud är god, när livets stormar rycka
undan allt jag här mig stödde mot.
Gud är god, när hopp och tillit brusa
som en mäktig flod ur hjärtat fram.
Gud är god, när man min fröjd vill grusa,
och mitt hopp tycks komma blott på skam.
Gud är god i livets alla öden,
hur på jorden än de växla må.
Gud är god och trofast in i döden,
ständigt håller Han att lita på. E.A.
__________
Ditt Eldprov:
”Då sade han till dem: — ’Se satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete, men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet.” Luk 22:31-32
VÅR TRO är i mittpunkten av den skottavla, mot vilken Gud skjuter, då Han prövar oss. Om någon annan nådegåva skulle undslippa provet, är detta åtminstone icke fallet med tron. Då den skall prövas ända in till märgen, sker det blott genom att i den inskjutes övergivenhetens pil. Pilen visar om tron är odödlig eller icke. Beröva den, den förnimbara glädjens pansar, tillåt nöd och förskräckelse från Herren väpna sig mot den, och du skall finna, att tron oskadd utgår ur striden. Tron måste prövas, och det som ser ut att vara övergivenhet är i själva verket den sju gånger upphettade smältugnen, vari tron måste nedsänkas. Välsignad den människa, som kan uthärda detta eldprov. —C. H. Spurgeon.
