| Med fullaste frihet jag lämnar min fostran, o Gud, i ditt val! Välj själv, vad du helst vill mig sända av hugnad, av saknad, av kval. Jag kysser i ödmjukhet redan din faderligt vårdande hand. Ditt val jag ej fattar här nedan men först uppå himmelens strand. Väl känns det rätt ofta, som skulle du misstag begå mot min själ, som läte du elden mig bränna för hårt, som du läte mig träl för män’skor och frestelser vara och glömde ditt eget förbund att lösa min fot ur var snara och bistå i prövningens stund. ]ag vet dock du huldaste Fader, att misstag du aldrig begår! Din kärlek är aldrig en källa, som sviker den till henne trår. Hur skulle väl stoftet begära att fatta den Eviges råd? Nej! Det blott må vara min ära att tro och i mörkret din nåd. |
| Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman. |
