Den Evige! Gud.

Med fullaste frihet jag lämnar
min fostran, o Gud, i ditt val!
Välj själv, vad du helst vill mig sända
av hugnad, av saknad, av kval.
Jag kysser i ödmjukhet redan
din faderligt vårdande hand.
Ditt val jag ej fattar här nedan
men först uppå himmelens strand.

Väl känns det rätt ofta, som skulle
du misstag begå mot min själ,
som läte du elden mig bränna
för hårt, som du läte mig träl
för män’skor och frestelser vara
och glömde ditt eget förbund
att lösa min fot ur var snara
och bistå i prövningens stund.

]ag vet dock du huldaste Fader,
att misstag du aldrig begår!
Din kärlek är aldrig en källa,
som sviker den till henne trår.
Hur skulle väl stoftet begära
att fatta den Eviges råd?
Nej! Det blott må vara min ära
att tro och i mörkret din nåd.
Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.