Foto Maria
Dopet till Kristus – en angelägen fråga!
Undervisning: Robin Vidén
Dopet till Kristus ifrågasätts många gånger: – Är det verkligen nödvändigt? Om man bör döpas, när ska det ske? Hur länge ska man vänta? Ska man komma till en viss nivå av kunskap och lärdom innan man döps, eller till en viss ålder innan man har rätt att döpas till Kristus? Frågorna är angelägna och har sin grund i Jesus Kristus själv som säger: Låten döpa eder!
Då du föds blir du också ett barn med alla rättigheter som följer. I Galaterbrevet kap 4 står det, att då vi var barn under träldom så hölls vi under världens makter, men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa alla dem som var under denna lag, för att vi skulle få söners rätt. Eftersom vi nu är söner så har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar; Abba Fader. Tack pappa!
Genom Guds Andes inneboende i våra liv så har han givit oss allt detta. Han upplyser våra hjärtan och gör oss medvetna om arvet, rikedomen, ja, om allt det han är och allt det han har gjort för oss. Det upplyses i våra hjärtan genom den helige Ande.
I kapitlet innan skriver Paulus att vi alla är Guds barn genom… ja, genom vadå? Genom kunskapen, bokstaven, förståndet eller medvetenheten? Nej, det står att vi är Guds barn genom tron! Det är genom tron som vi föds på nytt och blir rättfärdiggjorda. Det står vidare att alla ni som blivit döpta till Kristus, har iklätt eder Kristus. Här ger Paulus en bild av iklädande av Kristus.
Det står i Kolosserbrevet om omskärelsen som stadgades i det gamla förbundet, att den ägde rum genom ett fysiskt ingrepp. Det var ett ingrepp som gällde då, för den tiden. Men hjärtats nya omskärelse, Andens liv, verk och nyskapande i våra hjärtan, äger rum invärtes och är bestående. Tron på Jesus försätter oss i en helt ny situation. Det här är inget som din pappa, mamma, fadder eller någon annan kan åstadkomma i ditt liv. Dock är det personligt, nära och påtagligt; har du tagit emot Jesus i ditt hjärta så vet du på vem du tror. Du behöver ingen annan som säger: – Nej vänta lite, du vet nog inte på vem du tror. Du vet på vem du tror! Du är en ny födelse och en ny skapelse i Jesus Kristus – rättfärdiggjord genom en hjärtats omskärelse.
Vi är barn, men också arvingar, och som en bekräftelse på det har Guds egen Ande tagit sin boning i våra hjärtan, och det ropar Abba Fader. Vi kan inte vittna om vad någon annan här förstår eller har upplevt i sitt hjärta av detta frälsningsunder. Bokstaven dödar men Anden gör levande. Det är ingen annan som kan säga hur jag känner eller hur jag har upplevt Jesus i mitt hjärta. Men jag vet att då jag har tagit emot Jesus i mitt hjärta, så vill jag också lyda honom i vad han säger: – Den som tror och bliver döpt, han ska vara frälst!
Hjärtats tro, munnens bekännelse, och som en direkt konsekvens får vi genom dopet ikläda oss Kristus.
I Sverige fanns tidigare allmän värnplikt. Då man kom till tjänstgöringen fick man lägga av sig sina egna paltor och ikläda sig rikets kläder, vilket blev en yttre proklamation och bekräftelse på att någon annan nu var min ledare och härförare. När man först kommer till tjänstgöringen vet man väldigt lite vad det handlar om att vara soldat. Kunskapen är så gott som obefintlig. Sedan får man lära sig mer och mer successivt. Till en början vet man i stort sett ingenting, dock är man iklädd Rikets kläder. Här är förebilden på att ikläda sig Kristus. Du kanske inte har omfattat vad det innebär, men det är ett verk utav Honom som du har tagit emot i ditt hjärta – genom tron!
Genom dopet så förstår vi en sida av vad det innebär att ikläda sig Kristus. Det är en lydnadshandling att låta sig döpas. Annars skulle det handla om den egna rättfärdigheten, att uppnå en viss status, innan man tycker sig vara värdig att få begrava den gamla, döda människan. Det är ju förfärligt att man enligt kyrkans tradition först ska befinnas vara värdig, ha uppnått vissa steg, för att få döpa sig. Den gamla människan är allt annat än för Kristus.
Det är angeläget att du så fort som möjligt efter att du har tagit emot Jesus i ditt hjärta, låter begrava den gamla människan i vattenmassorna. Vänta inte på att någon som tycker sig vara mer förståndig än du ska avgöra när du är färdig. Då blir det ett hyckleri. Det finns ingen som i sig själv är värdig! Ingen äger heller den fulla kunskapen om dopets egentliga innebörd. Du kanske har varit frälst i trettio år och varit undervisad i Bibeln, men frågan är; hur långt har vi kommit för att förstå höjden, bredden, djupet och vidden av vem Jesus Kristus är. Han säger: – Mina tankar är högre än era tankar, och mitt hjärta är långt vidare och mer kärleksfullt, mer uppsökande och fyllt av barmhärtighet.
Kom ihåg att det är genom tron som du har kommit in i barnaskapet. Du är barn, son och arvinge, och den helige Ande i ditt hjärta medvetandegör arvet. Jag kan försöka måla upp rikedomen. Titta exempelvis på den här boken. Den har en bild på en bil. Det är ingen bil, men en bild på en bil. Jag försöker att genom bilden beskriva bilen. Gamla testamentet är full av förebilder som aldrig kan framställa Kristus i dess fulla härlighet och rika mått.
Skriften säger att lagen var försvagad genom köttet. Den framställde människan i en dager som säger att hon är en överträdare som misslyckats på alla punkter. Hon var fördärvad och ägde inga möjligheter att i sig själv ta sig ur denna situation. Vi har förebilder på Honom som skulle komma, men verkligheten är i Kristus Jesus.
Att ikläda sig Kristus är en proklamation men samtidigt en yttre identifikation, ja, en sanktion som vittnar om att jag iklätt mig en annans klädnad. Jag står inte längre under mig själv. Jag är inte längre min egen herre. Jag har en annan härförare och ledare och tillhör ett annat rike; nämligen Kristi rike. Nu är han Herre över mitt liv. Det gamla livet är begravt i vattenmassorna och jag står under Kristus. Även om jag inte förmår något i mig själv så vet jag dock att jag som var blind nu kan se. Jag som var sjuk är nu helad. Synden som plågade min kropp har han gjort om intet på förbannelsens trä en gång för alla. Där och då öppnades vägen rätt in till Fadern; genom hjärtats tro blev jag född på nytt, och som en direkt konsekvens säger han till mig: – Låt dig döpas, dröj inte! Begrav den gamla människan i vattenmassorna. Det slutar inte där utan du uppstår som en ny skapelse i Kristus Jesus. Det är den gamla människan som är begravd.
De som döptes till Mose, den person Gud hade utsett till att leda folket ut ur Egyptens land, hade på ett sätt iklätt sig proklamationen att de hade en ledare genom vilken Gud uttryckte sin vilja. Mose är också en förebild på Kristus, men verkligheten har vi i Jesus! Vi kan på olika sätt få vara med om att måla denna verklighet för människor, men inget går att jämföra med den personliga upplevelsen, när han medvetandegör Kristi rikedomar, härlighet och liv, i ditt eget liv.
Det är angeläget att begrava den gamla människan och att få ikläda sig Kristus. När det gäller omskärelsen var den under Gamla testamentets tid ett fysiskt ingrepp för Guds folk, och den hade sin timliga, tidsbestämda innebörd. Men när Bibeln i Kolosserbrevet skriver om hjärtats omskärelse, så får vi veta att den inte skedde med händer och att den bestod däri att vi blev avklädda vår köttsliga kropp och iklädda Kristus. Vi har ju genom Honom blivit begravna i dopet. Vi har ock i dopet blivit uppväckta med Honom genom tron på Guds kraft, han som uppväckte Honom från de döda. Ja, också eder som voren döda genom edra synder, också eder har han gjort levande genom honom, ty han har förlåtit oss alla våra synder. Han har utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen. Den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. Och han har avväpnat andevärldens furstar och väldigheter och låtit dem bli till skam inför alla i det att han i Honom har triumferat över dem.
Allt detta gjorde han i sin mänskliga utsatthet, i sin svaghet och i sitt lidande; som Guds offerlamm blev han människa för att förlossa, befria och föra alla dem som är födda av människor, fram till sann gemenskap med den evige Skaparen, förlossaren och vår Herre Jesus Kristus. Dopet är ingen liten sak. Det är sannerligen angeläget.
I Romarbrevet kapitel 6 står det att alla som blivit döpta till Kristus, har blivit döpta till hans död, och att vi genom detta dop till döden blivit begravna med honom, för att såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi ska vandra i ett nytt väsende i liv.
Helt plötsligt kan man från sitt eget hjärta få uppleva en kärlekens röst inifrån som möter ett underbart gensvar. Det är inget jag kan åstadkomma, men det är en röst som säger: Tack Jesus! Tack Jesus! Om jag inte kan göra mycket så kan jag säga: Tack Jesus! Det hörsammas i höjden, ty det är ett verk av Honom; han har sänt sin Ande in i våra hjärtan som ropar: Abba Fader. Det är inte mina försök eller vad jag har lärt mig, utan det finns där nedlagt genom ett skapande under som ingen av trons gestalter i Gamla testamentet lyckades uppnå i sina liv. De trånade och sökte och de hade sett Staden i fjärran och förstått, att lida smälek med Honom var långt mer värt än att erövra världen och jordens alla skatter. Men de uppnådde inte vad du äger i ditt hjärta: Pånyttfödelsens verkliga under genom Jesu fullbordade verk på Golgata. Bara tanken borde fylla ditt hjärta av tacksamhet.
Jesus älskar dig, och det gjorde han innan du ens hade en tanke på att i ditt liv vända dig till honom. Så högt älskade han oss att han ordnade allt för att vägen skulle bli helt klar till Faderns hjärta. När Jesus skulle påbörja sin jordiska tjänst så kom han till Johannes. Vi möter här något av en vanlig problematik, då Johannes säger till Jesus att han inte är värdig att döpa honom i Jordans vatten. Johannes menade sig inte ens vara värdig att komma vid Jesu skosnören. Men Jesus sa att det måste ske, för all rättfärdighets skull.
Jesus skulle också prövas som människa i allt, trots att han var utan synd. Det var angeläget att Jesus skulle döpas. I floden Jordan sänks en duva ned över Honom och en röst från himmelen säger: – Denne är min älskade Son i vilken jag har funnit behag.
Samma förunderliga kärlek uttrycks av Anden förmedlad i våra hjärtan: – Du är min älskade!
Från: http://www.midnattsropet.se/2013/02/dopet-till-kristus-en-angelagen-fraga.html
