Sabbaten är dels ett bud som Gud gav Israels folk genom Mose, dels är den ett tecken mellan Gud och Israels folk. Israels folk skulle hålla sabbaten, så att de firade den släkte efter släkte såsom ett evigt förbund. 2 Mos. 31:12- 17. Hes. 20:12. Sabbaten skiljer Israels folk från andra nationer. Och det står ingenstans i Bibeln att sabbaten skulle gälla också för andra folk.
Lagen som Gud gav genom Mose var avsedd att gälla till dess att Kristus kom och fullbordade lagen. Gal. 3:19. Jesus säger i Luk. 16:16, ”Lagen och profeterna har haft sin tid intill Johannes (Döparen). Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin. Men snarare kan himmel och jord förgås, än en enda prick av lagen kan falla bort.”
I Matt. 5:17-18 säger Jesus: ” Ni ska inte mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Ty sannerligen säger jag er: Intill dess himmel och jord förgås, skall inte den minsta bokstav, inte en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.” Om vi läser Matt. 5:21-48 så se vi att Jesus skärper lagens krav. I vers 48 fordrar han att vi ska vara fullkomliga.
Jesus har fått ett så mycket förnämligare ämbete än Moses, som han är medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften. Hebr. 8:6. Detta nya förbund har Jesus till medlare och löftesman. 1 Tim. 2:5. Hebr. 7:22. Jesus är ett nytt förbunds medlare, och hans blod talar bättre än Abels blod. Hebr. 12:24. Abels blod ropade på hämnd, 1 Mos. 4:10, men Jesu blod ropar: Fader, förlåt dem!
Lägg märke till att Jesus i sin bergspredikan i Matt. 5:e kapitel gång på gång säger: ”Ni har hört att det är sagt… Men jag säger er…” Jesus är större och har större auktoritet än Mose. Han säger ”Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso inte vandra i mörkret, utan skall ha livets ljus.” Joh. 8:12. Det är inte längre fråga om att följa Mose eller att höra honom. Gud säger själv om Jesus: ”Denne är min älskade Son; hör honom.” Mark. 9:7.
Jesus har fullbordat lagen, men han har också uppfyllt lagen. När han levde här på jorden såsom människa, så höll han Guds lag utan att synda en enda gång. Sedan offrade han sig själv som ett försoningsoffer för våra synder. På detta sätt har lagen fått sin ände i Kristus. Rom. 10:4. Och genom att följa Jesus och lyda honom, så uppfyller vi lagens krav. Men det som vi då gör är ändå inte laggärningar, utan det är trosgärningar som vi gör i tro på Jesus. Och vid Jesu tillkommelse, när Jesus kommer och hämtar dem som tillhör honom, då kommer lagens yttersta krav också att bli uppfyllt, kravet att vi ska vara fullkomliga.
När Jesus skärpte lagens krav och fordrade att vi ska vara fullkomliga, (Matt. 5:48), så visste han att vi inte själva kan göra oss fullkomliga. Men han kommer själv att uppfylla också detta. ”Men det vet vi, att när han en gång uppenbaras, ska vi bli honom lika, ty vi ska få se honom sådan han är.” 1 Joh. 3:2. Vi ska alltså bli som Jesus. Och hurdan är han? Jo, han är fullkomlig!
Då, när Jesus kommer och hämtar sin församling, då sker det som Paulus har skrivit i 1 Kor. 13:8-13. ”…profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.”
När Jesus kom så inträdde ett nytt prästadöme. Jesus Kristus är vår store överstepräst. Med sitt eget blod gick han in i det allraheligaste och vann en evig förlossning. Hebr. 9:11-12. Och om prästadömet förändras, måste ju med nödvändighet också lagen förändras. Hebr. 7:12. (Inte upphävas, utan fullbordas).
Sabbaten var ett tecken mellan Gud och Israels folk. De skulle fira den släkte efter släkte såsom ett evigt förbund. Men eftersom Israels folk bröt förbundet, så blev detta inte något evigt förbund. Istället slöt Herren ett nytt förbund. Jer. 31:31-34. Luk. 22:20. Och i detta nya förbund finns inget sabbatsbud. Vi har alltså inget sabbatsproblem att ta ställning till. Varken Jesus själv eller någon av hans apostlar har befallt oss att hålla sabbaten. Istället för Mose bud har vi fått Kristi bud. Joh. 14:15, 15:10. 1 Joh. 2:3. Eller Kristi lag, som det står i Gal. 6:2.
Alla de övriga av de tio Guds bud i 2 Mos. 20:3-17 återfinnes i Nya Testamentet.
1:a budet: 2 Kor. 6:15-16. 1 Joh. 5:21.
2:a budet: Matt. 5:33-37. Jak. 5:12.
4:e budet: Ef. 6:1-4. Kol. 3:20.
5:e budet: Matt. 5:21-22. Rom. 13:9-10. 1 Joh. 3:15.
6:e budet: Matt. 5:27-32. Rom. 13:9-10.
7:e budet: Ef. 4:28. Rom. 13:9-10.
8:e budet: Ef. 4:15,25,29. 1 Petr. 1:22. Kol. 3:9.
9:e budet: Gal. 5:16,24. 1 Joh. 2:16.
10:e budet: Rom. 6:12. Tit. 2:12.
Men vad skriver aposteln Paulus om sabbaten? Låt därför ingen döma er i fråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. Sådant är endast en skuggbild av vad som skulle komma, men verkligheten själv finns hos Kristus. Kol. 2:16-17. Och i Rom. 14:5-6 skriver Paulus, ”Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne. Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren…”
I Apg. 15 kan vi läsa om hur en tvistefråga hade uppstått om huruvida de troende som var av hednisk börd måste låta omskära sig och hålla Moses’ lag. I Jerusalem trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak. Och genom Paulus och Barnabas och några andra män, sände de en skrivelse till Antiokia. ”Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa er, ni bröder av hednisk börd som bor i Antiokia, Syrien och Cilicien… Den helige Ande och vi har nämligen beslutat att inte pålägga er någon ytterligare börda utöver följande nödvändiga föreskrifter: att ni ska avhålla er från avgudaofferkött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om ni noga tar er tillvara för detta, så skall det gå er väl.” Apostlarna och de äldste i Jerusalem nämner inte med ett ord att de måste hålla sabbaten. Och de säger ingenting om griskött.
Om Jesus vill att vi ska hålla sabbaten, då är det mycket märkligt att han inte en enda gång har befallt oss att hålla sabbaten. Jesus själv blev beskylld för att han inte höll sabbaten. Joh. 9:16. När Jesus botade den lame mannen vid Betesda damm, Joh. 5:1-18, då menade judarna att det inte var lovligt för mannen att bära sängen. Det var ju sabbat! Jer. 17:21-22.
Det finns inte någon direkt befallning i Bibeln att vi ska fira söndagen som vilodag, och vi kan inte med hänvisning till något bibelord bevisa att Gud har ändrat vilodagen från den sista veckodagen till den första. Men vissa bibelord ger en antydan om att de första kristna firade söndagen såsom Herrens dag. På första veckodagen samlades de till brödsbrytelse. Apg. 20:7. På första veckodagen var vecka lade man av sina offergåvor. 1 Kor. 16:1-3. På Herrens dag fick Johannes se Jesus i en uppenbarelse. Upp. 1:10. Om det var på sabbatsdagen som han fick denna uppenbarelse, så borde det ha stått att det var på sabbaten.
Att man valde den första veckodagen som Herrens dag har ju sin naturliga förklaring. Det var på första veckodagen som Jesus visade sig för sina lärjungar efter sin uppståndelse. Joh. 20:e kapitel. Det var en glädjens dag.
Att kyrkan har bestämt att söndagen ska vara vilodag, det behöver vi kristna inte ta någon hänsyn till. Om kyrkan är noga med att fira söndagen som vilodag, så berör det inte oss. Vi firar de dagar vi vill. Om vi vill fira söndagen såsom vilodag till minne av Jesu uppståndelse, så gör vi det, oberoende av vad kyrkan och påven säger.
De kristna som vill hålla sabbaten har naturligtvis rätt att göra det, men inte så att de är tvungna till det för att inte gå förlorade. Vi blir ju inte frälsta genom att hålla lagen. Men om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren…
De som är så väldigt noga med att hålla sabbaten, och andra ’heliga dagar’, de bör läsa vad Paulus skriver i Galaterbrevet, och ta varning.
Aposteln Paulus skriver i Gal. 4:10-11, Ni aktar ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. Jag är bekymrad för er och fruktar, att jag till äventyrs har arbetat förgäves med er.
De kristna i Galatien hade gått så långt i sitt firande av heliga dagar och sin ”laglydnad” så att Paulus fruktade att de skulle falla ur Guds nåd och förlora frälsningen och gå evigt förlorade.
I Gal. 3:e kapitel skriver han, Ni oförståndiga galater! Vem har så dårat er, ni som dock har fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst? Allenast det vill jag att ni ska svara mig på: Kom det sig av laggärningar, att ni fick Anden, eller kom det sig därav att ni lyssnade i tro? Är ni så oförståndiga? Ni som har begynt i Anden, vill ni nu sluta i köttet? Har ni då upplevt så mycket förgäves – om det nu verkligen har varit förgäves?
I Galaterbrevet skriver Paulus mycket om just detta, att Jesus har friköpt oss från lagen, och att vi inte längre står under lagen, utan under nåden. Läs också Romarbrevet kapitel 6, 7, 8, 9.
Men snart ska vi ändå fira sabbat. När Jesus kommer så ska vi fira den verkliga sabbaten. Läs Hebr. 4:e kapitel och Jesaja 66:22-24. Det blir en sabbatsvila för Guds folk.
KÄLLA:
http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA16.HTM#Sabbaten
