Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Text: Gunnar Nilsson, tidigare publicerad i Guds Rikes Röst nr 10 2023
I Johannes evangelium 3:17-19 läser vi:
”Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.” Detta är det tydliga budskap vi läser i Bibeln. Det talar om domen men också om att vi genom tron på Jesus inte blir dömda. Men: ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen” (Johannes ev. 12:48).
Det är inte populärt att tala om att det blir följder av synden. Men i Johannes evangelium 16:8-11 säger Jesus om den helige Ande: ”Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd.” Det är inte svårt att se hur ondskan utbreder sig över jorden. Hat och våld, uppror mot Guds bud på flera sätt. Det är så för en bestämd tid. I Johannes brev 5:19 står det att ”hela världen är i den ondes våld”. Vi bör förstå att bakom det onda och allt som i olika former vänder sig bort från Guds bud står demoniska makter. Därför är det helt avgörande att vi håller oss till vad som står i Bibeln. Det är där vi får veta var gränserna går, vad som är rätt och fel.
I den nyss citerade versen läser vi också: ”Vi vet att vi är av Gud …” Det finns två sidor, en mörk och en ljus. Det är inte så som det ibland påstås att ingenting är svart eller vitt. För det är precis så det är. Kan man inte skilja på svart och vitt behöver man nog minst sagt starkare belysning. Och det får man genom Guds ord. Där uppenbaras sanningen och därifrån strålar ljuset fram. Bibeln säger: ”Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus” (Psaltaren 36:10). Den här uppdelningen kommer en gång att bli helt uppenbar ”när Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna”, som Jesus beskriver det i Matteusevangeliet 25:31-32. Men då är det för sent att ta ställning.
Som Guds folk skulle vi behöva ropa ut: vakna, vänd om! Det finns räddning! Nu är det inte tid för kompromiss och anpassning. Nu är det tid att förkunna budskapet om väckelse och frälsning genom Jesus. För i Johannesevangeliet 5:24 står det: ”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.”
Många skjuter gärna upp tanken på domen och den yttersta tiden. Vad man inte räknar med är att den yttersta tiden faktiskt är här – nu. Det sa man redan i den första kristna tiden. Aposteln Johannes skriver i 1 Johannes-brevet 2:18: ”Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här.”
Guds dom över världen är fastställd. Räkenskapens dag kommer förr eller senare. Men: ”Vissa människors synder är uppenbara och får sin dom i förväg, andras synder kommer fram först senare”, står det i 1 Timoteusbrevet 5:24. I Gamla testamentet kan vi se Guds handlande både med sitt folk, Israel och andra folk. Hur han ledde sitt folk och uppfyllde sina löften och gav dem det utlovade landet. Men vi ser också hur folket gång på gång drabbades av motgångar på grund av avfall och olydnad. Man angreps av fiender, man fördes bort i fångenskap. Det blev konsekvenser på flera olika sätt av att man bröt mot Guds bud. Gud använde olika medel och människor för att utföra sina befallningar. Det är ju han som skapat allt. Han har makten att använda vem och vad han vill för att hans vilja ska ske. Så är det också i vår egen tid. När Gud talade till Abraham om vad som skulle ske i kommande tider, sa han bl.a. om Amoreerna, vars landområde Abrahams avkomlingar skulle inta, att de ”ännu inte fyllt sina synders mått” (1 Mosebok 15:16). Tiden gick men till sist nåddes också där gränsen. Vad Gud sagt sker. Därför kan vi i trygg förtröstan lita på att Guds plan går i fullbordan. För hela världen och för oss var och en.
I Jeremia 27:5-6 kan vi läsa att Gud kallar den hedniske kungen Nebukadnessar för sin tjänare. ”Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill. Nu har jag gett alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars hand, Babels kung.” Läs gärna fortsättningen av kapitlet där det står att man inte skulle lyssna till de profeter som bara talade om framgång och seger.
Det finns en anledning till hur saker och ting utvecklar sig. Så även nu. Det är viktigt att vi förstår det här och inte fastnar i förutfattade meningar eller uppfattningar om att Gud inte sänder någon form av straffdom över synden. I Jakobs brev 1:17 står det om Guds goda gåvor: ”Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker.” Men när vi talar om Guds dom över synden talar vi inte om gåvor. Det är två skilda saker. Det är heller inte svårt att förstå att ondskan i olika former får följder. I Romarbrevet 1:18 läser vi: ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.” Längre fram i kapitlet läser vi att man bytte ut Guds sanning mot lögnen. Det fick till följd att Gud utlämnade människorna åt förnedrande lidelser, vilket bestod i det orena och onaturliga leverne som stora delar av världen i dag prisar som frihet och nyupptäckt kunskap. När man överger Guds bud sänker sig mörkret, och lögnen blir den nya sanningen. I 2 Petrus brev 2:4-10 står det: ”Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen. Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag. Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren …”
Vi lever i dramatiska tider och vi förstår att tiden går mot sitt slut. I Uppenbarelseboken 10:6 står det om ängeln som Johannes såg stå på havet och på jorden. Ängeln ”lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det: ‘Tiden är ute.`” Vi ska inte spekulera om tidpunkter. I Apostlagärningarna 1:7 säger Jesus: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt.” Och i Markus evangelium 13:32 säger Jesus: ”Men den dagen eller stunden känner ingen – inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.”Vi ska inte blunda för verkligheten och förpassa allt som har med tidens avslutning att göra till en avlägsen framtid. Jesus säger i nästa vers (33): ”Var på er vakt och håll er vakna, för ni vet inte när tiden är inne:”
Hur blir det då till sist? Och i vilken ställning lever vi nu? I Johannes evangelium 5:24 säger Jesus: ”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.” Detta är evangelium, detta är vad Gud förberett sedan före tiden: att var och en som tror på Jesus ska bli frälst och få evigt liv. Det ligger inte bara framför utan är en verklighet här och nu. Genom tron på Jesus drabbas du inte av domen utan har redan blivit en ny skapelse i Kristus. I Efesierbrevet 2:6 står det: ”Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus.” Kan vi förstå det? Nej, men vi kan tro det och uppleva något av tryggheten, friden och glädjen redan nu.
Till sist läser vi i 2 Petrus brev 3:9:
”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.”
Maria:- Kristenheten är ju inte vad den borde…. det vet vi. Denna del 4 handlar om just sådana saker och om förvirring och annat som råder. Ondskan är stor och vill INTE att det ska fungera för den troende. Det vet vi, eller hur! Kritik måste kunna ges och tas.
1 Paulus 1 brev 16 kap vers 22: 22 Om någon inte älskar Herren ska han vara under förbannelse. Marana tha!
2 Petr brev 12 Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. 13 Jag ser det som min plikt att väcka er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält✱, 14 för jag vet att jag snart✱ ska lägga av mig mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig. 15 Men jag vill göra vad jag kan för att ni också efter min bortgång alltid ska minnas detta.
VAD är DITT MÅL? VAD är det viktigaste i livet? Vad är priset för det vi är i? Vi är i Kristus och det KOSTAR!!Är du AVSKILJD för KRISTUS?
Har Bibeln något att säga om kriget mellan Israel och Palestina? Och finns det någon lösning?
Denna artikel är tidigare publicerad i Midnattsropet.
Kriget i Mellanöstern har varit centralt i nyhetsmedia alltsedan den 7 oktober då Hamas drog in med sina terrorister i Israel och genomförde en skoningslös massaker på fler än 1200 människor, däribland barn, kvinnor, äldre och dessutom tog man fler än 200 personer som gisslan. Det här var startskottet på en av de mest våldsamma konflikter som vi har sett under senare tid.
Det som händer i regionen gör att man vänder blickarna till Guds Ord eftersom Israel har en historia som utgår från Bibeln. Vi kan där läsa om patriarken Abraham och framåt och se hur det sedermera bildas en nation som får namnet Israel.
Under hela historien har landet varit föremål för konflikter, stridigheter om landområden, vilket land tillhör vem, osv. och det kommer att fortgå. Bibeln ger också tydliga signaler om att då områdena kring Jerusalem drabbas av krig så bör vi vara alerta.
Det finns inget folk i historien som likt det judiska folket har överlevt så mycket förföljelse, inte förintelsen att förglömma, som dödade fler än sex miljoner judar under andra världskriget. Man har överlevt som folk och bevarat sin identitet utan att ha ett eget landområde under mer än 2000 år. Det var först år 1948 som nationen Israel bildades som vi ser den idag.
Öga för öga, tand för tand
Utan att ta ställning politiskt för det ena eller det andra så kan vi inte annat än konstatera att det vi ser äga rum idag är fruktansvärt. Det Hamas gjorde och representerar är avskyvärt och det tar vi absolut avstånd ifrån. Vi ser också hur Israel agerar och det är väldigt svårt att bilda sig en rätt uppfattning, men det media presenterar visar hur tusentals människor oskyldigt får sätta livet till och skaror av oskyldiga drivs på flykt. Något av samma mentalitet presenteras också genomgående i den bibliska historien. Det handlar om öga för öga, tand för tand. Man ska vedergälla det man själv har drabbats av.
Konflikten i Mellanöstern är djup och komplicerad och vi ser att det finns ett grundmurat hat mellan folk och nationer. Samtidigt finns det i Israel och områdena däromkring både araber och judar som har deklarerat att man vill leva sida vid sida i fred, med en försonande attityd gentemot varandra.
När krig bryter ut, som det vi ser idag, släpps underliggande hat loss. Människor drabbas och dras in i olika politiska agendor. Hamas lockar nya och gamla anhängare in i terroristceller för att bli framtida martyrer och ge sitt liv för denna politiska agenda. Det är komplicerat och svårt. Själv saknar jag tillräcklig inblick för att kunna uttala mig rättvist i den här striden, men jag vet ändå att det finns en lösning – den enda – och det är den jag vill skriva om, den bibliska vägen.
Josef som förebild till Jesus
I Gamla testamentet finns det många förebilder som pekar fram mot Herren Jesus Kristus, han som är fullkomningen själv. I honom ser vi vägen framåt. Jesus är Israels rättmätige konung, dock förkastad och hatad på många sätt. Man vill inte veta av honom, men trots det är han ändå Israels enda hopp. Inte bara Israels, utan hela världens. Alla folk, alla nationer, alla olika människor som finns på denna jord har sin lösning i Herren Jesus Kristus. Det löftet sträcker sig bakåt ända till Abraham, där vi kan läsa hur han som stamfader till Israel skulle bli en välsignelse för alla folk.
Vad är möjligheten till att denna försoning ska äga rum? Jo, den finns hos Herren Jesus Kristus, han som sa att vi ska älska våra fiender och vår nästa som oss själva. Vi ser det här utgivandet inte minst i Jesu eget liv. Han led orättfärdigt, plågades, piskades, han fick utstå så mycket hat från sina egna men också från det romerska imperiet och dess hejdukar. Hur svarade Jesus? Han uttalade vare sig hat eller vedergällning. Istället visade han på en makt som är mycket större än vedergällningen. Förlåtelsen, försoningen.
Josef blev utstött av sitt folk
En av Gamla testamentets förebilder till Jesus är Josef. Vi möter honom i Första Moseboken. Han var son till Jakob och lillebror till tio äldre bröder. Han älskades och hatades, föredrogs men misshandlades också. Vi kan läsa om honom hur han frestades, samtidigt som man litade på honom. Han förnedrades och upphöjdes. Trots att han fick möta alla dessa ytterligheter så tycks han aldrig under sitt etthundratio år långa liv ha förlorat blicken på Gud. Han upphörde aldrig att lita på Gud. Motgångar som han mötte förmörkade inte hans karaktär. Han fick vara med om enorma framgångar men lät sig inte korrumperas av makten. Vi kan läsa om hur han var densamma såväl i det privata som i det offentliga. Josef var en stor gudsman och vägen dit vilade på försoningens grund.
Vi kan ha idéer och drömmar om hur en perfekt familj borde vara. Enligt alla mått mätt så hade Josef med sin familj väldiga problem. Hans far Jakob hade tagit sig fram med hjälp av svek och bedrägerier. Han hade lurat till sig både förstfödslorätten och välsignelsen från sin tvillingbror Esau, vilket ledde till att han fick fly för sitt liv. Konflikter kom att prägla familjen och ibland ser det ut som att allt skulle falla samman.
Det finns mycket att läsa om Josefs bakgrund. Jakob fick tolv söner och en dotter med sina hustrur. Det fanns en ständig konkurrens och konflikt bland syskonen i familjen, en stor, kaotisk familj. Men Josef var annorlunda. Du kan inte hitta något svek eller något ont hos honom i det vittnesbörd bibeln ger honom. Han var ett älskat och utvalt redskap för Guds stora plan, både för sin egen tid och för tider framåt.
Josef rapporterade sina bröders dåliga beteende till sin far, vilket gjorde att han blev väldigt impopulär. Det står till och med att hans bröder hatade honom och menade att han var bortskämd. Han hade fått så mycket förmåner man inte kunde stå ut med. Dessutom berättade han om märkliga drömmar han hade haft, där han själv stod i centrum. Hånfullt fick Josef smeknamnet Drömmaren av sina bröder.
Varför berättade Josef sina drömmar för familjen? Han borde ha vetat hur de skulle ha reagerat när han talade om hur kärvarna och hur solen, månen och stjärnorna bugade sig inför honom. Jag tror det kan vara så att drömmen var så tydlig, så djup i honom, att det är att jämföra med när någon får ett profetiskt budskap att bära fram. Josef var angelägen att dela drömmen med familjen. Ett profetiskt budskap bärs fram och det kan tas emot och förkastas. Bröderna förkastade det Josef förmedlade, men det står om Jakob att han “bevarade detta i sitt minne”.
Josef säljs till slav
Vid ett givet tillfälle såldes Josef som slav till Egypten av sina bröder. Han utsattes för en mycket grym behandling och man hade beslutat sig för att ta livet av både honom och hans drömmar. Bröderna skulle visa honom att han inte var speciell. Genom sina egna bröder skulle han gå ett grymt öde till mötes. De tänkte döda honom och hitta på lögnaktiga förklaringar att sedan ge till Jakob. På det sättet var man redo att utsätta både Jakob och familjen för dessa lögner och detta hat.
Det hände lite olika saker och Josef blev inte dödad utan kastades i en brunn. Under tiden han satt där i brunnen satte sig bröderna ner för att äta och dricka. Man var glad över att äntligen ha blivit av med denne Josef. Nu fattades bara att ta livet av honom. Då kom det några ismaeliter, släkt till deras farbror Ismael, som var på väg till Egypten. De var handelsresande. Bröderna sålde Josef för tjugo siklar silver. Mer än så ansåg man honom inte vara värd. Nu hade bröderna både blivit av med honom och även gjort sig en vinst. De slaktade en bock, tog blodet och smetade ut på hans sönderrivna klädnad som de sedan skickade till Jakob och frågade: Är det här din sons klädnad? Sönderriven av ett vilddjur. När de kom hem står det att bröderna som begått illdådet spelade med i sorgen efter Josef. Det fanns mycket hat i botten.
Bröderna motsatte sig egentligen inte Josefs planer och förhoppningar han hade för framtiden, utan de motsatte sig drömmarna som kom som en uppenbarelse från Gud. Det fanns något i det här som de inte kunde ta emot eller förstå. Utan att vara medvetna om det, ville de se om de kunde besegra Guds uttalade syfte. Det var egentligen en strid mot Gud själv man hade gett sig in i.
När det handlar om Josef såg det långt ifrån ut som att han hade uppnått sina livsdrömmar. Han drömde aldrig om att bli kastad i en brunn och såld som slav av sina egna bröder, inte heller om att bli oskyldigt anklagad för våldtäkt. Han drömde inte heller om att bli bortglömd i ett fängelse och inte heller drömde han om att bli den näst mäktigaste mannen i hela Egypten. Inte heller om att han skulle få vara med och rädda världen från en svår hungersnöd. Här ser vi Guds plan, Guds dröm för Josef, vilken var bättre än någon dröm Josef kunde komma på.
Gud har makt att vända situationen
Allt det här fick Josef vara med om. Han kastades ut från sin familj på detta grymma sätt, såldes som slav till Egypten, hamnade hos en familj där han anklagades för våldtäkt, kastades i fängelse där han blev kvar under några år. Sedan kom han inför farao och här börjar vändningen. Från en dag till nästa gick han från fängelsehålan och blev Egyptens andra mäktigaste man efter farao. Här vänder historien. Predikaren 4:14 beskriver händelsen så här: “Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike.”
Åren går. Först kommer sju goda år med ymniga skördar och sedan följer sju år med svår hungersnöd. Här kommer historien ikapp Jakobs söner. De hamnar i svår hungersnöd och Jakob sänder dem till Egypten för att köpa säd. Där fanns det säd för där var Josef, Guds redskap. Josef ser sina bröder komma men de känner inte igen honom. Han börjar brottas över hur han ska hantera situationen. Han ser till att de får köpa det de kom för att köpa, men lägger sedan deras pengar i deras säckar. De blir självklart skärrade när de upptäcker pengarna. Tiden går och säden tar slut igen och de måste återvända. Den här gången hade Josef befallt att de skulle ta med sin lillebror Benjamin.
I hela den här processen kan man tänka; var är hämnden Josef vill ge sina bröder? På vilket sätt ska han vedergälla dem? På vilket sätt ska han få upprättelse? Josef hade nu ett absolut överläge och all makt att göra vad han ville med sina bröder. Men han anklagar inte sina bröder för vad de hade gjort. Han såg längre. Han sa till dem: “Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er.” Gud har banat en väg och det är anledningen till att jag är i Egypten och till att det som händer har skett. Att jag fått den här positionen är räddningen för Jakob, för Israel och för många andra folk. Istället för att hämnas räckte Josef ut sin hand till försoning.
Jesus är vägen till fred
Vilken bild på Jesus och vilken förebild för oss! Det står om Jesus:
”Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun. När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.” 1 Petrusbrevet 2:21-25
I Nya testamentet står det om församlingen att den består av judar och hedningar. Det är ett nytt folk som på det här sättet har kommit tillsammans på försoningens grund. När det nu handlar om Israel och dessa bibliskt historiska platser, har bibeln ett budskap som talar om att de kommer att stå i centrum för konflikter och uppgörelser av de mest grymma slag. Folk kommer att få lida på olika sätt, men det är inte slutet. Då slutet närmar sig står det så här:
”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat.” Sakarja 12:10
Jesus Kristus, den korsfäste, är Israels, det judiska folkets enda hopp, men även allas vårt hopp. Jesus gav sitt liv, och försonade oss med Gud genom sig själv. Vilken försoningens och upprättelsens dag då hela Israel som en man ska se upp till honom som de har genomborrat! Då finns det ingen makt kvar från vare sig Hamas eller någon annan som har på sin agenda att förgöra Israel. Då är det slut på dessa strider, ty då man ser upp till honom som har blivit korsfäst, kommer det att ske en förvandling av en helt annan karaktär än det vi kan se idag i den här världen.
Jesus är världens enda hopp. Han är den framkomliga vägen för såväl Israel som alla andra nationer. Vänd om till honom. Låt Jesus förvandla ditt liv. Det är början på ett liv med framtid och hopp. Gud skapar i oss ett nytt hjärta. Det handlar om, som Jesus sa, att vara himmelska medborgare. Mitt rike är inte av den här världen. Han skulle ha kunnat kalla på härskaror men deklarerade att han är konung över Guds rike vars principer står högt över vad vi kan finna i den här världen. /Berno Vidén
Kan man veta om man är redo när Jesus kommer? Bibelordet ger oss svar på denna viktiga fråga. För övrigt har Guds ord svar att ge på alla människans frågeställningar och problem. Bibeln kan ge upplysning och vägledning för alla som söker svar.
Bibelstudium av Tage Johansson
Sanningen finner vi där om att Jesus ska komma tillbaka från himmelen för att uppväcka alla Guds barn, från den förste ur människans historia, fram till vår tid. De som har haft en levande tro men som dött ska tillsammans med dem som är i livet förvandlas och ryckas upp till mötet i lufthimlen och eskorteras av Jesus och änglarna till bröllopssalen. Det blir bröllopsfest i himmelen medan vreden går över denna arma jord. Detta handlar om en av bibelns viktigaste händelser. Jesu tillkommelse behandlas inte mindre än trehundranitton gånger i Nya testamentet. Det vill säga att i medeltal blir det var tjugofemte vers.
Då vi nu ska söka svar i Ordet om vem som är redo när Jesus kommer, ställs vi inför en avgörande och viktig sanning om vår pånyttfödelse. Har den lett fram till att Jesus äger vårt hjärta odelat? Kan vi säga som bruden i Höga Visan: “Min vän är min och jag är hans” (2:16). En sann brud har det förhållandet till sin brudgum att han äger hennes hjärta och därmed också kroppen, tiden och ägodelarna. Tänk vad stort det är när vi har gjort den erfarenheten som sångaren uttrycker i kören: “Herre mig själv jag dig giver …” Och i vers tre: “Jesus vad skall jag dig giva? Evigt jag tjäna dig vill. Hjärtats odelade kärlek, allt skall nu höra dig till.”
Den stora frågan är om äganderätten har blivit överlämnad åt Honom. När denna viljeakt har skett är vi hans till både ande, själ och kropp. Det handlar om en relation mellan en brud och en brudgum. Jesus undervisar i Matteus 25 där budskapet lyder till de oförståndiga jungfrurna: “Jag känner eder icke”, eller som det står i en annan översättning “Jag vet inte vilka ni är”. Vår relation till Jesus innebär antingen välsignelse eller förbannelse. Det var vad Paulus skrev till korintierna i 1 Korintierbrevet 16:22: “Om någon inte har Herren kär, så vare han förbannad. Maranata.” Om vi älskar Jesus så visar det sig i våra handlingar.
Det handlar framför allt om vårt personliga böneumgänge. Har vi tid för Honom, att umgås och verkligen lära känna Honom. Vidare betyder det oerhört mycket hur vår relation till Ordet är. Jesus säger själv i Johannes 14:23: “Om någon älskar mig så håller han mitt Ord.” Dessutom handlar det om vårt förvaltarskap, hur vi står i vårt förhållande till vården av Hans lamm och får. Jesus sa ju till Petrus: Om du älskar mig så ta hand om det som är min hjärteangelägenhet, mina får och lamm.” För att göra det kortfattat så handlar det om vårt förhållningssätt i vår förvaltning. Hur vi umgås med våra medtjänare (Matt 24:44-51), hur vi vårdar förhållandet till vår brudgum (Matt 25:1-13) och om vi är en trogen förvaltare av Hans ägodelar (Matt 25:14-30).
Då det gäller en så stor och viktig händelse som Jesu tillkommelse väcks frågan: Vem är redo när Han kommer? Det står i Matteus 25:10, att de som var redo gick in med Honom till bröllopet. Det står också i Uppenbarelseboken 19:7, att när tiden är inne för Lammets bröllop, då har dess brud gjort sig redo. Det finns tyd-liga tecken på den skara som är redo att möta sin brudgum. Man sa förr bland väckelsens folk att man kunde höra det på sången och det syntes på gången. Det är den första kärleken som är hemligheten till att vi lever i ett rätt förhållande till Jesus. Då är vi angelägna att bevara vår klädnad vit och ren.
Efesierförsamlingen som hade förlorat den första kärleken uppmanades att resa sig från sitt fall så att de åter kunde göra de gärningar som de gjorde under den första tiden. Att leva och förnyas i pingsterfarenheten gör att vi är redo för uppryckelsen. Allan Törnbergs sång “Är det pingst i ditt hjärta idag”, kommer så levande till mig när jag skriver dessa rader. Den stora och allvarliga frågan är om det är pingst i ditt hjärta idag. Lever vi i den erfarenhet som det står i vers fyra i denna sång: “Du minns hur hjärtat …”?
Det finns också en erfarenhet, en signal, som indikerar om vi är redo. Om vi lever i ett ostört förhållande till Jesus, så älskar vi hans tillkommelse. Vi fröjdar oss över Honom med outsäglig och härlig glädje. Det motsatta förhållandet är när talet om hans tillkommelse skapar osäkerhet, fruktan och bävan. Detta på grund av att kärlekens låga har tynat av. Det är som en känd förkunnare har sagt: “Det kommer inga tynande vekar in i himmelen.” Den som är en tynande veke blåser Han inte ut. Det har Han lovat. Men det gäller att ha oljeförrådet påfyllt innan Han kommer. Det är en katastrof att slå sig till ro och vara förnöjd och sova vidare. Den som sover vet inte om att han inte är redo. De oförståndiga vaknade upp, men vaknade för sent för att vara redo. Omsider kom de, men då var dörren till bröllopet stängd. Vaka och bed ty vi veta icke tiden eller stunden. Men ett står helt klart: Jesus kommer mycket snart.
DET NYA FÖRBUNDETS HÄRLIGHET OCH MÖJLIGHET /En skola där Gud är Gud
Foto Maria
Undervisning av Tage Johansson
Förbund – ett ömsesidigt förhållande.Vi får först ställa oss den frågan, vad menas med förbund. Bibeln är ju indelad i två förbund; gamla och nya förbundet. Förbund är ett ömsesidighetsförhållande, en överenskommelse mellan två parter som åtager sig ömsesidiga förpliktelser. Förbundets grundtanke är gemenskap. Gud upprättar gemenskap med människan, för att knyta kärlekens band. (2 Kor. 11:2) En måltid i bibeln var ofta ett uttryck för att knyta vänskapsband. Jesus säger i sändebrevet till Laodicea:-…om någon öppnar för mig, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. (Upp. 3:20)
Förbund – krav eller erbjudande Ett förbund kan uppfattas som ett krav eller erbjudande. En rätt insikt hjälper oss att uppleva det som ett erbjudande, om vi väljer att lyssna till förbundets ord. Hemligheten är när Jesus blir förbundets uppfyllelse. Detta förebildas i Gamla förbundet genom att förbundets tavlor lades i arken, som är en förebild till Kristus. Först slogs tavlorna sönder, men nästa gång Mose fick dem av Gud, blev de lagda i arken.Hemligheten är alltså när Kristus blir ordets uppfyllelse i oss. Kristus i oss, vårt härlighetshopp. (Kol. 1:27) Undervisning i alla stycken Det nya förbundet, med dess möjligheter kommer till människan, genom ordets undervisning på samma sätt som då Mose, efter det att Gud hade visat honom en mönsterbild, om vilken Gud sa: ”Se till att du i allt gör efter mönsterbilden”, skulle för att sedan förverkligas, noggrant förmedlas genom undervisning. I 2 Tim. 4:2 står det om en undervisning i alla stycken. Kristus tar gestalt i oss i proportion till hur mycket plats vi ger rum för ordets undervisning i våra hjärtan. (Ef. 4:15) När detta sker, blir ordet, som är Kristus, synliggjort i hela vår vandel.Det blir som det står i 1 Petr. 1:15 en helig vandel. En vandel som är värdig Kristi evangelium,. Guds ord blir synliggjort i våra gärningar, i vårt tal, i vårt kroppsspråk och vårt sätt att kläda oss, osv. Hur man bör förhålla sig i Guds församling. (1 Tim. 3:15) Nya förbundets stad, Det nya förbundets stad upprättas genom en gudomlig ordning. Om församlingen skall utgöra och vara en stad som Jesus talar om i Matt. 5:14, måste den vara uppförd enligt det himmelska stadsbyggnadskontorets ritning. Den andliga innebörden beträffande församlingen som en stad på ett berg, är mycket intressant. När människor som inte känner Gud bygger en stad, placeras inte ens en så ringa detalj som en lyktstolpe på fel plats eller något annat föremål på måfå. Nej, det följer en bestämd ordning. Hur mycket viktigare är det då inte att Guds ordning blir upprättad. Paulus gladde sig när han såg den ordning som var rådande i Kolosse. (Kol. 2:5)
Trons lydnad Gud vill i denna tid upprätta trons lydnad. Paulus skriver till Korinterna att när lydnaden fullt har kommit till välde bland dem, då är vi redo att näpsa all olydnad. (2 Kor. 10:3-6)Trons lydnad är inte svår att uppnå. Om det nya förbundet får plats i våra hjärtan, blir det som det står i Rom. 6:17; att de hade blivit av hjärtat lydiga att följa den lära som hade givits som mönsterbild. Jesus sa: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord.” (Joh.14:23) Nya förbundet upprättas genom att människan öppnar sig för Anden som utgjuter kärlek i hjärtat till undervisningen om mönsterbilden. Det stora avfallet i ändens tid har sin grund i att människorna inte ger kärleken till sanningen rum. (2 Tess. 2:10) Det står i Hebr. 4:2 att på Gamla förbundets tid, blev det löftesord de fick höra till intet gagn, eftersom det inte genom tron blev upptaget i deras hjärtan. Äta hela lammet Hur kan vi då uppleva nya förbundets kraft och härlighet; uppleva att han får lägga sina lagar i våra sinnen och skriva dem i våra hjärtan? Det sker när Kristus får den plats han skall ha i våra liv. Budskapet till Israels folk var tydligt och klart. Man skulle äta hela Lammet. (2 Mos. 12:9) Jesus själv talar i Joh. 6:56 om att dricka hans blod och äta hans kött. Det vill säga att han får förena sig själv med oss igenom sitt blod som talar om hans liv och hans kött som talar om hans ord.
Kompromiss och en delad håg vårt hinder.Om man nu hörde hans röst och höll hans förbund, så skulle de vara hans egendom framför andra folk på jorden och vara ett rike av präster; ett heligt folk. Det är vårt kompromissande och vår delade håg som hindrar oss att uppleva hela det nya förbundets härlighet. Det står i 2 Mos 40:33-35, att när Mose hade fullbordat allt arbete enligt mönsterbilden, uppfylldes tabernaklet av Herrens härlighet. Det går aldrig att köpslå med människor som inte vill ha hela Kristus; som vill ha utrymme för sitt eget synsätt och som inte är förankrade i Ordet. I 2 Mos. 32:29 står det om att Levi barn, som fick taga handfyllning till Herrens tjänst och fick erfara hur välsignelsen kom över dem, på grund av att de hade stått emot sina egna söner och bröder. Problemet för folket som Gud kallade ut från Egypten, och som det står så underbart att han tog dem vid handen och förde dem ut, men som sedan inte förblev i hans förbund. Likadant var det med det folk som drog ut från Babel. Man förde något med sig ut som inte var förenligt med Gudsuppenbarelsen. Hade inte Mose liksom Esra och Nehemja gjort upp med dessa ting, hade Guds verk inte kunnat gå vidare. Det är två ting förbundet innehåller: Ordets skarpa svärd, som verkar åtskiljande, men också det som förenar till Andens enhet, där man blir ett hjärta och en själ. Från Midnattsropet.se -2023
OCH:
EN SKOLA DÄR GUD ÄR GUD
Giv oss en skola där Gud är Gud. Där barnen inte behöver undra: är jag pojke eller flicka? Där det är naturligt att leva under en himmel där Gud är Gud, där han älskar mig och hans änglar skyddar mig. En värld där barnen får känna sig trygga. Det är en bön ifrån mitt hjärta. Text: Thove Liebsch
Vittnesbörd av Gertrud Johansson Jesus ska komma, säger vi som är kristna. Vi tror som det står att han ska komma och hämta de sina, de som hör honom till. Du kan få komma med i den skaran som ”hör honom till”, för det står att var och en som tog emot honom, gav han makt att bli Guds barn. Det gäller för var och en som tar emot honom. Du måste lyssna till evangelium som förmedlas till dig. Evangelium betyder ett glatt budskap, ett budskap om att det finns frälsning. Jesus har redan berett den frälsning du behöver för att bli född på nytt och tillhöra honom. Det finns en sång med ett fantastiskt budskap som jag skulle vilja läsa för dig. Det handlar om att du kan få så oerhört nära kontakt med Jesus, så att du kan tala med honom varje dag. Du kan ha en förtrolig kontakt med Jesus, så att han hjälper dig, minut för minut, stund för stund varje dag. Det står så här:
Evad dig möter, käre vän, här på din vandringsstig, O, säg det då till Frälsaren, nog vill han hjälpa dig. Och det skall ske, att vem som helst, Av Herren nåd begär, Skall från all synd och nöd bli frälst, Och vara, där han är.
Är det inte fantastiskt? Och så står det vidare:
Om du av vänner misskänd är, om världen dig beler. Din Frälsare är likväl när, och lyssnar när du ber. Och har du varit barn en tid åt Gud i himmelen, Men nu förlorat Jesu frid, o kom, kom hem igen! Om du har synd och brott i mängd, om du är hård och kall, Om nådens dörr och synes stängd, så bed i alla fall! Och om du ej kan bedja så förträffligt som du vill, Så kan du bedja barnsligt då, din Fader lyssnar till.
Det här förhållandet kan du få komma in i. Att bli så nära Jesus att du kan tala med Honom om allting, vad det än är. Och han kan tvätta bort all synd du upplever att du har i ditt liv. Han kan ta hand om de där problemen du tror är så stora och svåra att det inte går för dig att bli frälst. Han kan ta hand om ditt liv och göra något nytt av det. Det står så här i Bibeln, att man blir född på nytt när man tar emot honom. Och därför får du börja om från början med ditt liv. Ett helt nytt liv, som han ger kraft till att leva från stund till stund och dag till dag.
Så ta emot honom just nu, idag! Bed till Jesus, som det står i den här sången. Tala med honom om precis hur det är. Han kommer att möta dig och göra något av ditt liv. Han kommer att förvandla det, så att du knappt kan tro att det är sant – men det är det!
Jag är så glad att få förmedla detta glada budskap till dig. Du behöver bli frälst, du behöver också känna denna närhet till Jesus och vara redo när han kommer. Han kommer mycket snart, och vi som tillhör honom vill hjälpa dig in på vägen att bli född på nytt och få detta hopp som vi äger! Amen. PUBLICERAT I MIDNATTSROPETMÄRKT MED ETIKETTERNA 201003, GERTRUD JOHANSSON, VITTNESBÖRD
Jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap.
Jag kan inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har.
Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen.
När jag just i de här dagarna reser längs vägarna med buss och tåg, lägger jag märke till en förödande brist på vatten. Jag ser en natur som kvider, som ropar i förskräckelse. En skog som mitt i sommaren förlorar sin spänst och fäller sina löv, som böjer sig mot marken och tycks ge upp. Jag hör inte djuren i skogen, men jag vet att de söker efter vatten och att de söker för sitt livs skull. Rapporter om detta som jag talar om nu, når oss genom media. Det är inte jag som hittat på det. Det finns forskare som ser spår av denna törst, denna förfärliga vattenbrist som just nu drabbar vår del av världen. Trots detta har vi fortfarande vatten i våra kranar, rent dricksvatten och vi kan unna oss att duscha, ja vi kan till och med unna oss att slösa med vatten. Men sanningen är ändå den att det finns en brist som gör att naturen kvider. Nu vill jag vända mig till dig som törstar. För jag har kommit att, på nytt igen, läsa ett sammanhang i min Bibel, som handlar om vatten. Men då är det inte längre fråga om det här lekamliga vattnet som vi nog så innerligt borde be Gud om, eftersom det gäller vår natur och som handlar om vår föda framöver. Efter att ha nämnt det, ska jag gå in på bibeltexten i Hesekiel boks 47:e kapitel. Hesekiel säger i den första versen: ”Sedan förde han mig tillbaka.”
Det är ordet ”tillbaka” som tagit tag i mig. Ordet ”därefter” signalerar att det är någonting som hänt tidigare, men att någonting sker nu och är fortlöpande. Profeten Hesekiel hade gjort en erfarenhet. Vi finner den i Hesekielbokens 40:e kapitel. Där heter det ”… på just den dagen”. Mycket bestämt. Det var inget flum. Det var inget kanske, inget si eller så, eller lite sisådär, utan mycket distinkt säger han ”på just den dagen”. Vad var det som hände på just den dagen? Då ”… kom Herrens hand över mig”. Just när jag skriver detta är det konferens och är det någonting jag önskar, så är det att Herrens hand ska komma. Över oss som samlats till konferens, men också över dig som nu läser detta. För du förstår, när Herrens hand kommer, då sker det någonting. Något som inte kan hända annars. Då sker det under. Vad var det som hände med profeten Hesekiel? Jo, Herrens hand kom över honom och han blev bortförd. Inte till fångenskap. Hela hans folk var i fångenskap, men han blev bortförd till ett ställe där han plötsligt kunde se någonting mer än vad han vanligen såg. Nämligen något som Gud skulle göra. Texten låter oss veta att det han såg liknade en stad. Och där möter han en man. ”Se, där stod en man.” Den mannen hade en mätstång i sin hand. När jag läser det, så funderar jag lite på den mätstången, för det står att den inte var som andra mätstänger. Det står att den var längre än en vanlig aln, som de andra gängse mätstängerna var. Men här står att denna var en handsbredd längre.
När jag läste det så började det sjunga inom mig: ”Se, han räcker ut sin hand.” Du har lärt dig förstå och erfara att den mätstång, som människor har mätt dig med, både bak- och framlänges, och upp och ner, där har det visat sig att du inte håller måttet. Den mätstången, drabbas vi alla av. Och den får bli vår ledstjärna, den får bli en plåga för oss var och en. Vi räcker inte till. Nu vill jag säga dig att det finns någon, en man med en mätstång av ett annat slag. En mätstång som är en handsbredd längre. Det är Guds nåd. Här får du bilden på Guds nåd. När ingenting av det människor kan mäta upp räcker, för att göra oss rättfärdiga inför Gud, då får vi förlita oss på det som han har gjort, den här mannen med den annorlunda mätstången. Med ett annorlunda räknesätt, ett annorlunda tänkesätt, där nåden väger mera och når längre än allt annat. Det finns ett blod, det finns ett kors. Men lägg märke till vad som står det i det 47:e kapitlet: ”Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram.”
Maranatafolket – det är framtidsfolket. Det vill jag påstå. Man skyller oss ofta för att vara bakåtsträvande och gammalmodiga, alla möjliga sådana konstigheter får vi klistrade som etiketter på oss. Men maranatafolket, det är folket som hälsar framtiden med detta enorma rop: Herren kommer! Det är ju framtiden. Herren kommer! Men ibland kan det bli så fokuserat på framtiden, att vi glömmer den här viktiga erfarenheten som Hesekiel fick göra, att föras tillbaka till husets ingång. Att föras tillbaka dit där källan väller fram. Allt det, som profeten hade upplevt mellan Hesekielbokens kapitel 40 och 47, var ju helt enorma saker. Han hade tydligen både sett och förstått. Men det fanns en punkt där den Helige Ande fann det nödvändigt att föra honom tillbaka till husets ingång, för att han skulle uppleva någonting som han ännu inte hade förstått, nämligen att det var där källan vällde fram. Vi har så bråttom och vi skyndar oss, vi har så mycket vi ska uppleva och så mycket vi ska göra för Gud. Så mycket som vi ska hinna med innan timmarna flyr ifrån oss. Men profeten förs tillbaka till husets ingång. Någonstans måste man gå in, eller hur? Och där i porten, där står han, mannen med mätstången. När vi börjar om, kommer Guds nåd oss till mötes. Och då ser vi: Här finns det vatten! Här väller källan fram! Här finns någonting att uppleva som inte finns någon annanstans. Jag tänker på Johannesevangeliets 4:e kapitel och källan som där börjar välla fram. Där fanns en grävd brunn. Det fanns definitivt en grävd brunn, som räckte för alla som behövde hämta vatten till sitt hushåll och sitt bohag. Men ser du, det fanns en människa som hade behov av ett annat vatten. Källan som väller ut från helgedomen, från Guds eget hjärta. Det är ingen grävd brunn. Den är inte konstruerad av människohänder. När kvinnan sitter där och möter Jesus så säger hon: ”Du har ju inte ens en skopa! Vad ska du hämta upp vattnet med? Du har ju ingenting att hämta upp vattnet med.” Och det är människors fatala misstag, att se på just de yttre möjligheterna. Eller omöjligheterna. ”Du har ju inte ens en skopa!” Men detta vatten säger Jesus, det ska bli en källa i dig. Husets ingång, vet du vad det är? Det är att möta Jesus. Det är att möta mannen som står där, möta honom med den annorlunda mätstången. Han som räcker ut sin hand och som når dig var du än är. Hur djupt du än sjunkit. Han är full av nåd och sanning. Det kan få bli din erfarenhet idag.
Vad har du för historia bakom dig? Jag har ingen aning. Jag har inte det minsta begrepp om vad du har gått igenom i livet. Jag vet inte om du har befunnit dig i åratals fångenskap, det som var Israels erfarenhet vid det här tillfället, i Hesekiels tid. Jag vet inte vad för slag din fångenskap består utav, men jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap. Det kanske har varat i många år, eller du har börjat precis nu att ge en liten del av ditt liv till synden. Oavsett så kan jag inte hjälpa dig. Oavsett om du har alla de här plågorna, så kan jag inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har. Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen. Nu är det du som skulle kunna liksom Hesekiel säga: ”Just den dagen kom Guds hand över mig.”
Detta vatten säger Skriften, det ska bli en källa i dig, men det ska också bli ett friskt flöde ända ut i folkhavet. Men lägg märke till vad som ska hända med gölar och dammar! De ska inte bli sunda. För när man försöker bygga in Guds flöde, då hamnar man i en situation där det blir osunt. En del ska tjäna till saltberedning, heter det. Ja det går att salta ner precis vad som helst tillsammans, det gör det. Men detta vatten, det söker sig fram ända ut till folkhavet och det tar herraväldet över var och en som följer mannen med mätstången. Det är också något som är viktigt. Det handlar om efterföljelse. Ingen härlighet som man kan ägna sig åt på fritiden, det ska du ha klart för dig. Det handlar om efterföljelse. Vad sker med den här kvinnan vid Sykars brunn? Hon kan nog inte fortsätta att försöka få tag i eget vatten eller jaga ifatt något eget godkännande, utan hon rusar ut med budet om den mannen som hon har mött. Det handlar om efterföljelse. Om inte den här konferensen som vi samlats till, får konkreta konsekvenser av efterföljelse, då har vi varit här alldeles i onödan. Men nu ska du börja och gå vägen tillbaka. Guds hand ska komma över dig, och du ska få uppleva att det finns en källa som väller fram, som släcker törsten, som utplånar ditt begär och som gör dig sund. Alltigenom frisk och sund. Jag har hälsat ifrån Honom, mannen med mätstången. Jag har framfört hans budskap till dig. Se Han räcker ut sin hand! Nu handlar det om att du går honom till mötes, ger honom rätten i ditt liv och över ditt liv. För ser du, min vän, tiden som du har till förfogande, den är kort. Den är mycket kort. Men just den här dagen kan det ske under i ditt liv. / Märta B Strömmare
Jag har som många jag känner kämpat med att läsa bibeln. Ofta kommer något i vägen och olika slags störningsmoment dyker upp. Kommer de inte utifrån i form av oljud, ett ostädat hus eller personer som kräver min uppmärksamhet, så kommer de inifrån i form av stress, oro eller rastlöshet.
Ja jag har haft svårt för att finna ro att läsa böcker överhuvudtaget, alla slags böcker; fiction, fakta, biografier etc. En liknande problematik uppstår – jag blir rastlös och ger lätt upp.
Så småningom testade jag ljudböcker, och blev förvånad och lättad eftersom det fungerade jättebra. Visst, det var inte samma mysiga känsla som att hålla i en bok och läsa själv, men jag fick åtminstone ta del av litteratur igen.
Jag prövade att lyssna på Bibeln i ljudformat, och jag älskade det. Jag lyssnade på några Moseböcker, Jesaja, Jeremia och Job på bara några dagar, och blev gladare, mer nyfiken på Guds ord och hade frågor och funderingar som jag hade saknat att ha. Jag kom närmare Gud – bara efter några enstaka bibelord.
Dessutom upptäckte jag en intressant sak, och det visade sig att det inte var bara jag som hade upptäckt det. En vän och jag satt och pratade om bibeln, och hon nämnde just det som jag själv tänkt på. Man kan lyssna på bibeln, men det är inte alltid man är 100 procent närvarande. Det händer att man tappar fokus och inte riktigt hänger med, eller inte alls hänger med. Man kan gå i helt andra tankar, men helt plötsligt så är det som att något händer och bibelordet får plötsligt ens totala uppmärksamhet igen. Guds ord är levande!
I stort sett varje gång detta händer, så sker det precis när något särskilt betydelsefullt eller givande läses. Första gångerna tänkte jag: ”men det är ju märkliga sammanträffanden! Tänk att jag lyssnade aktivt just när detta jag så väl behövde lästes”. Intressant hur hjärnan och sinnena fungerar, tänkte jag vidare. Men snart upptäckte jag att det var nog inte bara sammanträffanden. När jag senare talade med min vän om det, och hörde hur säker hon var på att det var Guds ande som verkade i henne vid dessa tillfällen, förstod jag att det var detsamma för mig. Det är ungefär – enkelt uttryckt – som att Gud märker att vi tappar fokus, och han kanske suckar lite men tänker att “jaja, detta är inte livsnödvändigt för dem just nu, så det är OK att de inte hör just detta … men alldeles strax kommer en vers som de verkligen behöver ta del utav”, och plötsligt så väcker han upp en, man har superhörsel, och hör ingenting annat än bibelordet.
Guds ande bor verkligen i oss, vare sig vi tror det eller ej. Jag tänker på en vers som jag nyligen läste i Ordspråksboken 20:27: Anden i människan är en Herrens lykta, den utforskar varje rum i hennes inre.
Anden inte bara bor i oss, utan den utforskar också överallt inom oss – den verkar. När jag då upptas av stress och oro, eller tappar fokus och kanske inte förmår att ta del av Guds ord under en längre eller kortare tid, så betyder det inte att den Helige ande bara försvinner ifrån mig eller slutar verka. Men jag kanske inte märker på samma sätt hur den finns i mig om jag inte ger mig tid att söka Gud. Det kan handla om en liten stund som kan göra en oerhörd skillnad.
Om du, som jag, har gått igenom perioder där du har haft svårt att ta till dig av bibeln, så vill jag ge dig några förslag på små steg man kan ta för att bryta mönstret:
Läs en vers, eller till och med bara en mening. Gud kan göra otroligt mycket genom detta. Han ser dig, och hans ande verkar i dig även om du ger honom bara en minut av din tid.
Om du har möjlighet att lyssna på bibeln, testa detta! Om du är en rastlös person som jag, så kan du göra många andra saker samtidigt; diska, städa, rita, promenera eller till och med träna.
Skriv ner ett bibelord som betyder mycket för dig. Jag har under perioder vänt mig till papper och penna när jag har haft svårt att läsa bibeln eller haft svårt att be. När jag har skrivit ner bibelord eller böner har Gud nått fram till mig när jag har känt mig långt borta från honom.
Kom ihåg att dina känslor inte bekräftar om du är nära Gud eller inte. Kanske du känner dig som att du befinner dig i ett djupt mörker, med en bedrövad ande och ett tomrum inuti dig, men detta betyder inte att Gud inte är hos dig! Han är med dig hela tiden, var du än är, vad du än gör. Var inte rädd för att säga något till honom, tyst eller högt. Att viska namnet Jesus kan bryta starkare bojor än du anar.
********************
Jag hoppas att Du hade nytta och glädje av denna text ovan, Ur tidningen Midnattsropet. Du kan prenumerera gratis på denna tidning: Midnattsropet.se finns information.
En mansålder har förflutit sedan pingstväckelsens pionjär i Norden uttalade nedanstående sanningar. Vi är förvissade om, att de säger lika stor aktualitet idag och tror det vara synnerligen gagneligt, att i denna tid, då församlingslivet i många fria församlingar förlorat så mycket av sina ursprungliga karaktärsdrag, ställas inför detta allvarliga väckelserop. Red.
Det är med dessa ord Herren uppmanar sitt folk att lämna Babylon. Namnet är en hemlighet (Upp 17: 5), men närmare beskriven är hon ”mor till skökorna och till styggelserna på jorden”. Hon var ”drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod” då Johannes såg henne, och han förundrade sig storligen. Hon satt på vilddjurets rygg ”klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor”, men i sin hand hade hon ”en gyllne kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet”. Det är den avfälliga församlingen, som .har friat till världens gunst och auktoritet för att kunna behålla sin maktställning i världen. Den låter sig bindas av världsliga myndigheter och ledas av världslig makt. Den underordnar sig orättfärdiga och köttsliga bestämmelser för att kunna upprätthålla sin maktställning.
Var och en kan förstå att här avses kyrkostaten och statskyrkorna, men icke bara dem här avses alla kristna samfund och institutioner, som har kommit i beroendeställning till den politiska eller ekonomiska makten eller annat inflytande som är världsligt till sin art och utestänger, om än i ringa grad, den andliga kraften och Jesu evangeliums fulla Värde. Självfallet är det många allvarliga och bra kristna, som ännu icke sett faran av denna kompromiss mellan den andliga och köttsliga makt, varför »de stannar där de är i god tro. Men tiden är nu kommen, då Herrens förmaning må bli en hjärteangelägenhet också i detta avseende:
”DRAGEN UT IFRÅN HENNE, I MITT FOLK!”
Låt det överallt ordnas bibliska församlingar, som Guds folk kan sluta sig till!
Den tid är icke långt borta då Babylon ‘skall falla! De som hon stödjer sig på: Vilddjuret och dess hjälpare, ‘skall resa sig upp emot henne. De ”tio hornen” skall ”hata skökan och göra henne utblottad och naken och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld.” Upp 17: 16. Hon har förlitat sig på den världsliga makten och levt högt med vilddjurets stöd, men tiden kommer, då allt detta vill sluta med katastrof!
Namnkristendomen år dömd till undergång! Det är bara en tidsfråga när den kommer. Redan nu kan vi se hur hela den officiella kristendomen skaka på ‘sina grundvalar i många land. När vilddjuret ANTIKRIST en gång kommer till makten, kommer han att fordra att varje spår av kristendomen suddas ut. All tillbedjan till Fadern och Sonen kommer han att motsätta sig, även om det är bara formen som återstår. Det kommer att bli en fruktansvärd räkenskapsdag för skökan, som icke har den rena kvinnans kraft till att bestå eldprovet! Allt det motstånd hon har rest mot sann, levande kristendom kommer över hennes eget huvud. Förföljelser, som hon tiderna igenom stödd på den världsliga makten har åsamkat sanna kristna, kommer igen över henne själv och kommer att krossa och tillintetgöra henne för alltid. Hon skall få dubbelt igen för sina onda gärningar!
De som har gjort sig rika på formväsendet och levt därav på det ena eller andra sättet, kommer att med förfäran få bevittna hennes fall. ”I ett ögonblick har den nu blivit förödd.” De skall se röken av hennes brand på avstånd och förskräckas!
”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor!”
Alla de heliga måste vakna upp och skilja sig från allt som Gud har dömt, och sluta sig tillsammans i rena, frigjorda heliga skaror, så att Herren kan få sin väg med dem helt!
Socialisterna fattade på sin sista årskongress beslut om att de skulle ta upp frågan om statskyrkans upplösning till debatt i sina föreningar. Då borde väl de kristnas ögon öppnas, så att de går ut ifrån henne i skaror och icke mer sammanblandar sig med ett så obibliskt system, som statskyrkan är. Herren rena sitt folk och helga det i sanningen!PUBLICERAT I MIDNATTSROPETMÄRKT MED ETIKETTERNA 196001, T.B. BARRATT
OBS IGEN: Alla de heliga måste vakna upp och skilja sig från allt som Gud har dömt, och sluta sig tillsammans i rena, frigjorda heliga skaror, så att Herren kan få sin väg med dem helt!
/ OCHSVERIGE:
SVERIGE klarar sig inte om kriget kommer! VAD SÄGER DU??
För att vi som människor ska kunna leva hela och fulla liv, behöver vi fyra ting: Sanning, makt, mening och kärlek. Varför just dessa fyra, och var finner vi dem? Det ska jag tala lite om i denna artikel.
Sanning och lögn
Varför ljuger människor? Eller, för att vara mer personlig: varför ljuger jag? Jo, som regel för att upprätthålla en bild av mig själv som jag önskar att andra ska ha. Små eller stora lögner – det handlar oftast om att inbilla andra om att en önskad fantasivärld är sann. Jag tar en genväg till framgång genom att försöka dölja mina fel. Och som regel funkar det – de flesta av oss är nog ganska duktiga på att ljuga och upprätthålla bilden vi skulle önska var sann.
Att det är fel att ljuga är nog de flesta eniga i – men varför? Jo, för att en värld dominerad av lögn betyder kaos. Föreställ dig en värld där alla ljuger hela tiden. Det går inte att förhålla sig till en sådan verklighet, för det går inte att lita på någon, inte att planera något, eller få något gjort. Man blir isolerad och ensam – för det enda man vet är det som föregår inne i ens eget huvud. Den dystopiska världen finns naturligtvis inte – men varje gång man ljuger, så bygger man upp den världen.
Den lögn som antagligen är värst, är den som följer i otrohetens spår. En make eller maka har ljugit för sin livskamrat över en tid – men till slut kommer sanningen fram. Vad händer då med den som har utsatts för lögnen? Man börjar fråga sig vad som egentligen är sant. Var började lögnerna? Vad var sant och vad var det inte? Enligt många psykologer är äktenskapsbrott något av det värsta man kan gå igenom, därför att man mister greppet om verkligheten. Man har levt tillsammans med en person som man har litat på till hundra procent – och som man har byggt upp sitt liv runt. En trygg borg, ett säkert fäste. Men så brister bilden, och man måste plocka upp alla sina upplevelser och känslor igen, och undersöka dem. Var det sanna upplevelser? Var man verkligen lycklig? Är hela livet baserat på en lögn?
Vi behöver sanning – annars blir vi förvirrade så till den grad att vi inte vet vilken värld vi lever i. Sanningens värld är på alla sätt och vis bättre än lögnens. Sanningen gör ont – men alternativet är kaos. Om jag hade varit en psykolog, så hade jag sagt: ”Gör ditt allra bästa för att alltid tala sanning. Det kommer smärta dig ibland, och försätta dig i problem ibland – men till slut så kommer du bygga en personlighet som folk kan lita på, och det kommer vara gynnsamt för dig själv.” Men jag tror inte att problemet bara ligger i oss själva, men att vi behöver hitta ett sätt att leva i en värld full av lögner – vi behöver en klippa som det går an att stå på.
Dessutom är jag inte psykolog. Jag är evangelist. Och som karaktären Evangelist i den sällsamma boken Kristens resa av John Bunyan, så har jag ett uppdrag – och det är att peka på Den korsfäste, så att den som bär på en börda kan få utstakat riktningen de skall gå i.
Då Jesus kom, var han inte rädd för att tala sanning när det var som mest obekvämt. Han gjorde sig inte känd som en taktiker, då han talade barmhärtigt och omsorgsfullt till de svagaste i samhället – men avslöjande och varnande till dem som satt med makten. Något av det mest dramatiska Jesus gjorde var då han kom till Jerusalem strax innan påsken, och gick in i tempelområdet och slet masken av den kommers som pågick där. Han avslöjade att bakom påstådd gudsfruktan och vördnad för det gudomliga, hade man gjort om Guds hus till en handelsplats och rövarkula.
Det var naturligtvis impopulärt bland de styrande, och dessutom ett direkt hot mot deras ställning. Om de inte längre kunde använda templet som kontrollerande maktcentrum, vad hade de då kvar? Därför fängslade man Jesus, och med hjälp av falska vittnesbörd framställde man honom som ett hot mot templet och Romarriket.
Jesus dog, bland annat, som ett sanningsvittne – i protest mot en värld där opportunism och pragmatism var de främsta maktmedlen. Därför blev också hans efterföljare, apostlarna, starkt knutna till tanken på ärlighet, redlighet och sanning – i kamp mot lögn och falskhet. De hade som uppdrag att genom Den Helige Andes kraft forma en familj som präglats av sanningen. Aposteln Paulus säger till församlingen i Efesus:
Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp (Efeserbrevet 4:25).
Om vi är delar på samma kropp, så är lögn inte bara onödigt, men direkt skadligt. Om jag ljuger för min kropp att skadan i mitt ben inte är farlig, så hjälper det mig inte på något sätt. Bara sanningen leder till verklig utveckling i Jesu kropp.
Bär du på lögnens börda? Har du skapat en falsk bild av dig själv, din församling, din familj – eller något annat – och upplever att du inte kommer ut ur det du har trasslat in dig i? Ingenting är så smärtsamt som att bryta med lögnen, och den enda vägen ut är att få möta Den Sanne, han som Uppenbarelseboken kallar för Trofast och Sann (Uppenbarelseboken 19:11). Det är han som kommer att segra till slut, han som inte kan ljuga. Så fall ned vid hans kors – och kasta dig i Guds armar! Det är bara Fader, Son och Den helige Ande som kan göra dig till en sann människa. Som kan placera dig på en klippa där du inte behöver ljuga för att bli älskad och respekterad. Du behöver sanning för att kunna leva ett helt och fullt liv – och det är bara Jesus som kan ge dig den sanningen.
Makt och vanmakt
Makt låter inte bra. Man tänker automatiskt på ekonomisk makt, politisk makt – och kanske på manipulation och våld. Men motsatsen till makt är vanmakt, och vanmakt är absolut inte en bra upplevelse. Har du känt vanmakt? Någon som har makt har kanske tvingat dig att göra någonting – och du ville inte, men hade inte makt att göra det du ville. Det är vanmakt. Vanmakt är också när du vill ta dig ur en situation, men inte klarar det. Kanske du är slav under alkohol? Pornografi? Lögn? Lathet? Något annat?
Alla upplever vi någon slags vanmakt. Jag är inte så fysiskt stark – och ibland vill jag bära något jag inte klarar, och blir frustrerad. För det är just frustration som vanmakt skapar. Du kanske är i en arbetssituation som är frustrerande, för att du inte har makt över din arbetsvardag? Eller i ett förhållande där du kontrolleras? Eller en församling som kväver ditt andliga liv? Då upplever du helt säkert vanmakt.
I Bibeln talas det mycket om maktlösa människor, de som befinner sig längst ner på den sociala rangstegen. I Israel på profeternas och Jesu tid, var det framför allt änkor, faderlösa, invandrare och barn. De var utsatta ekonomiskt och socialt – och Bibeln talar strängt till resten av samhället, att de måste ta tillvara dessa utsatta gruppers intressen. Jesus berättade en gång en liknelse om en änka som var i en rättstvist, men hon visste att domaren var korrumperad, och att hon omöjligt skulle få en rättvis dom. Du känner helt säkert igen en sådan känsla från någon gång i livet – och när man känner vanmakt, drivs man åt ett av två håll: Apati eller kampvilja. Ibland hålls hela folk i vanmakt, när de som har makt inte delar den på något sätt. Det kallas för diktaturer – och diktaturer leder till både apati och kampvilja. Vi läser i dagspressen om hur modiga kvinnor i Iran bränner sina hijaber därför att de har låtit frustrationen få utlopp i kamp. Framtiden får visa om de får tillbaka makten över sina egna huvuden, eller om det unika upproret kommer att slås ner. Apati eller uppror är de vanligaste reaktionerna mot vanmakt. Men finns det ett tredje alternativ?
I liknelsen om änkan och domaren valde änkan varken underkastelse eller vapen – hon valde ståndaktighet, uthållighet och okuvlighet. Hon gick till den onde domaren varje dag, och nödgade honom: ”Ge mig rätt mot min motpart!” Hon hade makt – och den makten låg i hennes egen ostoppbara vilja till det rätta. Till slut gav domaren med sig, och gav henne rätt – för att hon skulle ge sig med sitt tjat.
Det intressanta är att poängen i berättelsen Jesus gav inte var ”När du möter orättvisa, så använd uthålligt tjat som vapen”, utan han använde detta som en parallell till bön. Bön är inte att träda fram för en onådig och ond domare – utan att vända oss till vår kärleksfulle himmelske Fader med våra önskningar. Vi har inte makt – men han har det. Bönen är vårt vapen mot vanmakt.
Nu vill kanske en kommunistisk revolutionär eller en socialistisk reformator invända och säga: ”Om vi alla bara ber, så kommer ingenting att förändras! För att få till en strukturell förändring i samhället måste vi ta upp kampen emot kvalen!” Och i det har de både rätt och fel. För bön är inte bara att stänga dörren till problemen och skapa en bubbla där man kan känna att vanmaktens bojor släpper taget – utan bönen är förutsättningen för den förändring som vår värld behöver.
Ett hundratal lärjungar bad i tio dagar efter att Jesus hade rest hem till himmelen. De var maktlösa inför de militära, politiska och sociala strukturerna som styrde den dåvarande världen – och de skulle bli ett lätt byte för de politiska rovdjurens vassa tänder. Men i bönen mötte de Gud. Där tillbad de Sonen. Och i bönen blev de beklädda med Andens kraft, som gav dem frimodighet att gå ut, utan att bekymra sig för vilka konsekvenser det skulle få.
Detta hade lärjungarna lärt sig av Jesus själv. Han som var och är Gud själv, avklädde sig sin makt och härlighet då han blev människa i inkarnationen – och under hela sitt liv identifierade han sig med de maktlösa människorna, nederst på rangstegen. Han var ingen karriär-jägare eller narcissistisk maktmänniska. I stället visade han vad sann makt består av – nämligen makten att tjäna. Han sa:
Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare (Matteus 23:11).
Jesu filosofi – om man kan säga så – var att storhet inte mäts i muskler, pengar eller inflytande – utan kommer från förmågan att lyfta andra människor. Han beskrev och förverkligade en värld där de starka använder styrkan för att hjälpa de svaga, och de svaga tjänar de ännu svagare – motiverade av kärlek till alla människor. Och för Jesus var inte detta bara en filosofi, utan något han uttryckte tydligare än någon annan i historien, då han dog på korset:
Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (Matteus 20:28).
Då Jesus dog på korset såg människorna runt honom en maktlös människa – en som hade misslyckats i sitt uppdrag, och som nu blev hänsynslöst mördad av de verkliga maktinnehavarna: Romarrikets hantlangare. Men uppståndelsens morgon vittnar om något mycket större, nämligen att han i sitt kors vann en evig seger:
Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset (Kolosserbrevet 2:15).
Kanske du är en av dem som känner vanmakt och frustration ta överhanden – och det driver dig antingen till att kapitulera i maktlöshet, eller att ta till revolutionens vapen. Jesus visar en tredje väg – den där vi har gemenskap med honom som har all makt i himmelen och på jorden. Och med hans kärlek och ståndaktighet som vägvisare, utövar vi den himmelska makten på den här jorden. Makten att lyfta upp den som har fallit, och att styrka maktlösa händer och vacklande knän. Det är bara Jesus som besitter den makten.
Mening och meningslöshet
Något som ateister ofta säger till mig är att det inte finns någon mening eller mål med tillvaron. Vi kom från ingenting – och vi går till ingenting. Ingen placerade oss här, och vi är inte på väg till någon. Det finns ingenting att tro på, att hoppas på eller att älska – annat än det vi själva väljer att tro, hoppas och älska.
Det säger de. Men så lever de inte. De lever som om saker och ting spelar roll – som om lycka, hälsa, familj, vänskap och framgång är något objektivt gott. Den kristne filosofen Francis Schaeffer sa att ateister måste ha två ”avdelningar” i sitt sinne: En där de beskriver hur världen är förskaffad utan Gud. Där kom universum till utan mening, liv är resultatet av icke styrda processer – och framtiden är ett evigt kallt universum utan innehåll. I den världen finns ingen plats för mening. Men samtidigt kan man inte leva i den världen – och därför måste man skapa en annan avdelning. Det är den där man blir upprörd över rasism och orättvisor, där man genuint älskar sina barn, kämpar för en bättre framtid – och arbetar mot hat.
De två världarna kan inte mötas, för de passar inte ihop i en ateistisk världsbild. I sin yttersta konsekvens är det nämligen likgiltigt om man räddar ett barn från att drunkna, eller skanderar nazistiska slagord. Det finns ingen slutlig belöning eller straff för det ena eller andra. Ingenting är objektivt ont eller gott. Men, som sagt – ingen kan leva på det sättet. Vi behöver mening, lika mycket som vi behöver sanning och makt. Utan mening betyder det nämligen ingenting om vi sitter på all sanning och har all makt i världen. Vad ska vi göra med denna sanning och makt?
Sisyfos är mannen som i grekisk mytologi hamnar i Hades dödsrike, och döms till att rulla en sten upp för en kulle. Om stenen höll sig på kullen skulle Sisyfos bli fri – men varje gång han når toppen rullar stenen ner till botten igen. Det är i korthet mytologin bakom uttrycket ”sisyfosarbete”, ett i grunden meningslöst arbete, därför att det inte leder någonstans. Men Sisyfos har faktiskt en längtan – och längtan är löftet om befrielse från dödsriket. Det enda sättet han kände till, var att rulla sin tunga sten – och varje gång han misslyckades börja om igen. Utan tanken att stenen kanske skulle lägga sig till ro på toppen nästa gång, kunde han ha gett upp. Men det fanns en längtan om befrielse i honom, som drev honom till att fortsätta.
Det säger någonting sant om människan. Vi är inte nöjda med meningslösheten. Vi kommer fortsätta att kämpa för mening, även om vi misslyckas gång på gång – därför att vi djupast inne tror på meningen.
Som kristen upplever jag vissa saker som djupt meningsfulla. Egentligen upplever jag det allra mesta som meningsfullt – men vissa saker känns som så nära det jag skapades för, att det fyller mig med glädje. Att sjunga lovsånger till Gud, dela tröst med en som sörjer, dela ut kläder till fattiga, döpa en nyfrälst, dela brödsbrytelse i en sjuk persons hem, eller att vittna för en som inte tror. Sådana saker känns otroligt meningsfulla, därför att jag tror att det har ett evighetsvärde.
Men tänk om den nydöpte inte förblir i sin frälsning? Tänk om den fattige slänger kläderna jag har gett? Tänk om allt det goda du och jag har gjort i hela vårt liv, till syvende och sist inte gjorde något gott för någon? En gång stod jag i en rumänsk by och delade ut kläder. En gammal man kom bort till mig, och ville viska något till mig. Jag lutade mig till honom, och han sa: ”Ni gör ingenting gott!”, så spottade han på marken och gick sin väg. Då tänkte jag ”Vad gör jag här? Kanske han har rätt?” En vacker dag kanske det visar sig att allt jag har gjort brinner upp och blir till ingenting. Finns det då någon mening?
En liknande tanke måste ha fyllt Jesu lärjungar på påskaftonen, då Jesus var död. De hade upplevt livet med Jesus som extremt meningsfullt. De hade sett lama gå, stumma tala – och undertryckta återvinna sin värdighet. De hade hört Jesu ord om sanning och makt – och i all sin enkelhet hade de tagit till sig budskapet, och trott det. Men så hade påskhelgens trauma slagit allt i spillror. Jesus – han som hade fyllt livet med mening – var nu död. Vad spelade det då för roll? Och mitt i den meningslösa tillvaron föll de tillbaka till det de kände sig komfortabla med. Simon Petrus sa: ”Jag går och fiskar”, och alla de andra följde med honom. Om man inte kan fylla sitt liv med mening – så kanske man i alla fall kan fylla det med det man känner att man kan?
Det är efter en natt av lönlöst fiskande, som Jesus står på stranden i gryningen och ropar in dem på land. Den uppståndne frälsaren delar sin mat med de hungriga lärjungarna, och så spänner han blicken i Simon Petrus och säger de orden som är viktigare än alla andra: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Den frågan är en inblick i Jesu eget hjärta – och svarar på frågan vad han anser som meningsfullt. Vi vet att Jesus visste svaret på Simons fråga – men föreställ dig för ett ögonblick att han inte gjorde det. Att Jesus ställde en fråga till sin närmaste vän (som tidigare hade förnekat honom) utan att veta svaret. Då förstår du hur mycket Simons svar betydde för Jesus. Det som gjorde Jesu födelse, liv, död och uppståndelse meningsfull var inte vad han hade lyckats åstadkomma av helbrägdagörelse, undervisning och uppror – utan det hjärta som han hade lyckats öppna och flytta in i.
Det är det jag säger till mig själv när jag tänker tillbaka på den mannen som sa till mig: ”Ni gör ingenting gott!” Kanske det stämmer. Men det är inte detta som ger livet mening – det är bara ett sätt att uttrycka den mening som livet redan har. Kanske det misslyckas – men det jag ska stå med inför den vita tronen på domens dag är inte en lista på allt jag har åstadkommit. Det är en bekännelse: ”Jag älskar Jesus, därför att Jesus först älskade mig.” Det ger livet mening.
Det största av allt
Om sanning, makt och mening är nödvändiga delar i varje liv – så är kärleken ändå den delen som ger de andra innehåll. Utan kärlek är sanningen bara fakta som kan användas för att skada. Utan kärlek är makt ett fruktansvärt vapen i hatets tjänst. Och utan kärlek är mening innehållslöst.
Det är naturligtvis ingen chockerande nyhet att komma med påståendet att alla människor behöver kärlek; det kan du hitta i vilken Disney-film du vill. Men kärlekens vara eller icke vara i våra liv kan inte reduceras till musikaler och romantiska filmer – eller till klichéer i motivationstal. Kärleken, så som den presenteras i Bibeln, är det närmaste vi kommer till Gud själv. Inte bara på det sättet att när vi upplever kärlek, så ser vi någonting av det gudomliga – men att när vi ser på Gud, så ser vi hur sann kärlek ser ut, obesmittad av fördärvande lust och falsk ytlighet.
Vår värld är dominerad av två ting: Äkta hat – och falsk kärlek. Vad som är värst av de två får var och en göra sig tankar om. Vi har skapat en föreställning om att kärlek handlar om de känslor som Bibeln beskriver som begär. Och så får allting ge vika för dessa felstämplade lustar. Parollen ”Följ ditt hjärta” har blivit liktydigt med ”Följ dina begär, oavsett vad de förstör, ruinerar och skadar”. Därför blir människor ofta andliga vagabonder som söker efter det äkta och oförfalskade – på jakt efter kärleken.
Då Jesu apostlar ska beskriva vad kärleken är, och hur man själv ska uttrycka den – så pekar de alltid på korset:
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare (Romarbrevet 5:8).
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra (1 Johannes 4:10-11).
Vi älskar därför att han först har älskat oss. (1 Johannes 4:19)
Om man funderar på vad oförfalskad kärlek är, så ska man vända sin blick till den korsfäste. Och vill man få motivation och kraft till att själv älska så som han har älskat – då är det gemenskapen med den treenige Gud som är vägen. Fadern älskar oss. Sonen älskar oss. Och den kärleken är utöst i våra hjärtan genom Den Helige Ande som också älskar oss och bor i oss medan vi väntar på att vi ska få möta Jesus igen.
Gud kallar idag sin församling till att vara ett epicentrum för kärlekens utbredande, och en kraftstation där människor kan möta sanning, tjänande makt, verklig mening – och oförfalskad kärlek. Jag vet att de flesta församlingar inte ser ut på det viset, men det förhindrar inte Guds längtan och plan att utföras. För där två eller tre är församlade i hans namn, där är Jesus mitt ibland dem; och då finns det förutsättningar. Kom till Jesus, och låt honom få bli din sanning, din makt, din mening – och din kärlek!
Jag brukar gå ut och vittna om Jesus och sjunga. I år blev det på en plats där jag inte hade varit förut, och jag hade inte haft en tanke på att åka dit förut om åren. Platsen heter Urkult och ligger i Näsåker i Ångermanland. Det var jättemycket folk där.
Först demonstrerade jag mot Pride, vilket jag också gjorde 2019. Då var vi flera stycken, men i år blev jag ensam. Jag satt och sjöng i Sollefteå, och det var faktiskt väldigt tacksamt och jag kände att det var öppet för evangelium och mottagligt. När jag sedan hade demonstrerat med mina två skyltar gick jag till Stadsparken, och där kom det ett par som jag kom i samtal med och de skulle till Urkult. Jag åkte också dit och fick uppleva hur det blev konfrontation mellan ljus och mörker. Det var så mycket ockultism där. Men jag satt där och sjöng om Jesus och erfor att det fanns människor som tog emot; upplevde att de visade det på olika sätt.
Det finns en sång som handlar om att vårt liv är en sådd här i tiden. Jag fick den till mig väldigt speciellt. Det var en dag då jag satt och sorterade fröpåsar för att se vilket år det stod på påsarna. När jag så höll på med fröerna så började jag plötsligt att gråta, och då kom den här sången till mig –en sådd är vårt liv här i tiden, och en gång skall inbärgning ske. Då tänkte jag, vad är det för sådd vi sår? Vi vill ju så den goda säden, men vi får tänka på vad vi sår. Det är så mycket sådd idag, och där på Urkult, det var ju en sådd som såddes där också, men jag fick vara där och så den goda säden.
Matt 13:4
När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
Matt 13:19
När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.
Matt 13:20
Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje,
Matt 13:22
Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt.
Matt 13:23
Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.”
Matt 13:24
Han lade fram en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker.
Matt 13:25
Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.
Matt 13:27
Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset?
Matt 13:39
Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar.
Mark 4:4
När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
Luk 8:5
”En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.
Ett anpassat evangelium. Seriöst debatteras frågan idag om att mixtra ihop ett budskap som passar in i dagens sekulära samhälle. I och för sig är inget annat att vänta om vi tänker oss oomvända människor och sammanhang där man inte anser sig vara kristna. Men något som är ofattbart är hur företrädare för bibeltroende kristna församlingar och samfund överhuvudtaget överväger att backa från centrala bibliska sanningar för att inte förlora politiskt och kulturellt inflytande i olika sammanhang, och främst, för att inte förlora ekonomiska bidrag man gjort sig beroende av för att driva sin verksamhet.
Som kristna har vi ett primärt ansvar att anpassa oss efter Guds ord och inte tvärtom. Nu finns det dock åtskilliga tolkningar som gör sig gällande i frågor som har med den kristna församlingen att göra. Ett exempel är synen på de yttersta tingen och tidpunkten för Jesu andra tillkommelse. När och hur ska det gå till? Ska Jesus komma före den tid bibeln beskriver som vedermödan eller efter? Ska den kristna församlingen vara med om en uppryckelse eller inte? Oavsett vilken syn vi har så är en sak säker: Jesus kommer snart! När han kommer, ja då kommer vi att stå där med förvåning och inse hur fastlåsta vi var i våra olika synsätt.
Vad jag vill ha sagt är att det finns frågor som inte är frälsningsavgörande. Själv älskar jag Jesu tillkommelse och tror att församlingen vilken dag som helst ska möta Jesus på skyn, grundat på den undervisning jag tycker mig se i Nya testamentet. Andra kommer till andra slutsatser, förhoppningsvis lika ärliga i sitt sökande. Det vi dock har gemensamt är tron på att Herren kommer!
En annan fråga som skiljer kristna åt är synen på de eviga straffen. Klassisk teologi talar om vad som allmänt kallas för ”den dubbla utgången”, det vill säga evigt liv eller evig pina i helvetet. Andra förespråkar en tolkning där den ofrälsta människans själ efter dom och straff upphör att existera, en så kallad annihilationslära – evig död. Vilken syn jag har är inte avgörande för min frälsning, utan frälsningen är och förblir en Guds gåva, som ger evigt liv åt var och en som tror och tar emot Jesus i sitt hjärta.
Vi kan fortsätta att ta upp andra mer eller mindre laddade frågor. Beroende på vilken tradition, kultur, levnadsvillkor osv. vi tillhör så upptäcker vi ganska snart hur olika vi tänker. Jag befinner mig just nu i ett haitiskt präglat samhälle i Dominikanska republiken med många evangeliska församlingar. Utan att gå in på detaljer så konstaterar jag att för mig som kommer från Sverige, så finns det saker och ting som är svåra att förstå sig på av traditioner och handlingssätt. Dock förenas vi kring något som är övergripande och så mycket större. Paulus skriver till församlingen i Korint om det primära och ”det allra viktigaste”: ”att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna” (1 Kor 15:3-4).
Det är sant att Jesus dog, men det stora för oss är att han dog för att befria oss från synden. Alla människor har syndat och saknar härligheten från Gud, men genom Jesu nåd kan vi bli friköpta från synden och förklarade rättfärdiga.
Det kommer alltid att finnas yttringar och detaljer som skiljer oss åt, men om något jag anser vara bra står i vägen för det som är det allra viktigaste, då gäller det att ta tag i det viktigaste och låta det få avgöra. Vi upptäcker då att evangelium är och förblir ett omvändelsebudskap för alla olika folkslag, att vi av nåd är frälsta genom Jesu Kristi blod, och inte genom gärningar.
Församlingens uppdrag i alla tider och under alla omständigheter är att lyfta fram frälsningsavgörande frågor. Kom ihåg att evangelium inte är en människolära utan en Guds kraft till frälsning. På pingstdagen i Jerusalem förkunnades evangelium med en sådan skärpa att det högg till i hjärtat på åhörarna. Man fick syndanöd, insåg vem Jesus var, att han oskyldigt lidit döden för deras synders skull. I desperation frågade man Petrus och de andra apostlarna: ”Vad ska vi göra?” Svaret kom direkt: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna.”
Petrus anpassade inte budskapet utifrån alla de olika inriktningar som fanns representerade i Jerusalem vid tillfället, så att var och en skulle hitta sin nisch utan att känna sig förödmjukad. Nej, budskapet var rakt och tydligt. Den som inte vänder om till Herren Jesus Kristus går evigt förlorad.
Omvändelse. Från vad? Hebreerbrevets författare betonar särskilt ”synden”. Vad är synd? Kort sagt: att missa målet, allt som för oss bort från frälsningen.
Vad är det då för frågor som mixtras med idag? Tyvärr det mest centrala vi har i evangelium, nämligen omvändelse från synden! En pingstpastor använde uttrycket omvändelseterapi i en videopresentation och blev efter påtryckningar från en liberal riksdagsman avsatt från sin tjänst. Riksdagsmannen hotade med att kräva att alla ekonomiska bidrag till pingströrelsen skulle dras in. Enligt tidningen Dagen har både pingstförsamlingen och pastorn bett om ursäkt och det kritiserade inlägget är borttaget. Allvarligt! När församlingen slutar att förkunna omvändelse från syndens väg blir den ingenting annat än en inomvärldslig institution med religiösa förtecken.
Det stiftas lagar som på olika sätt styr samfundens verksamheter. Frimodigheten att förkunna ett rakt och tydligt omvändelsebudskap förloras. I Sverige utreder regeringen just nu förbud till omvändelseförsök av personer som brottas med sin könsidentitet. Man söker tvinga kristna församlingar att anpassa bibelordet till samhällets gudlösa politik. Vapnet man använder sig av är effektivt: pengar – hot om indragna bidrag.
En annan frälsningsavgörande fråga är dopet. I den kyrkoekumeniska världen är det allmänt vedertaget att acceptera barnbegjutning, trots att bibeln tydligt undervisar om nödvändigheten av att låta döpa sig som en manifestation på omvändelsen. ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd” (Mark 16:16). Filippus ledde en etiopisk hovman fram till omvändelse och dop: ”När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: ‘Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?’ Filippus sade till honom: ‘Om du tror av hela ditt hjärta kan det ske.’ Hovmannen svarade: ‘Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son’” (Apg 8:36-37).
Miljontals människor förleds att förlita sig på kyrkans sakrament, vilket aldrig kan leda till frälsning. Nya testamentet är kristallklart i sin undervisning. Omvändelse och tro föregår dopet. Baptistteologen Beasley-Murray (1916-2000) skriver om dopet: ”Att höra evangelium i tron går före dopet, tron tar emot Guds gåva i dopet, och tron är den väsentliga principen för det kristna livet efter dopet.” Utan tro på Jesus blir dopet värdelöst, oavsett hur vacker dopceremonin kan te sig. Även om du låter döpa dig utan att tro på Jesus så blir dopet verkningslöst. I Nya testamentet upprepas flera gånger orden: låt er alla döpas; för att döpas; låt dig döpas etc. som en trons handling.
Att förkunna omvändelse är ingen gärningslära. Det handlar snarare om att komma till insikt om sin egen hopplösa situation. Hemligheten därtill är ett personligt möte med Jesus. I mötet med Jesus får vi syndanöd men också en fullständig befrielse från synden. Det budskapet passar inte in i vårt samhälle. Där gör man allt för att beröva tron på Gud och alla de värderingar vi får genom Guds ord.
Jesus sa i ett av sina eskatologiska tal att i den sista tiden kommer laglösheten att öka, kärleken kallna hos de flesta och att evangelium om riket ska förkunnas för alla folk. Sedan ska slutet komma. Hela världen är i den ondes våld. Utvecklingen mot ett antikristligt samhälle avancerar snabbt idag. Men till dess att Jesus kommer: fortsätt att förkunna omvändelsens budskap till frälsning och befrielse: “Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” (Apg 2:40) /B V
