Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget.
2 Mos 19:19
Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.
2 Mos 19:20
Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp.
2 Mos 24:16
Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn täckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn.
2 Mos 24:18
Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
2 Mos 31:18
När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.
Det tycks inte finnas sådana människor idag—-jag hoppas att det nu i de sista tiderna sker saker där människor VAKNAR, stiger ur sin sömn och söker Gud och VILL GÖRA HANS VILJA till 100%. Inget annat.
Jesus talade ofta i liknelser och lärjungarna förstod inte alltid vad han menade, precis som i dessa verser:
Lukas kap 8: 9 Hans lärjungar frågade honom sedan vad liknelsen betydde. 10 Han svarade: ”Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter. Men de andra får dem i liknelser, för att de ska se och ändå inte se, höra och ändå inte förstå.✱11 Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord. 12 De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan så att de inte kan tro och bli frälsta. 13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. 14 Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. 15 Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt.16 Ingen tänder ett ljus och täcker det med ett kärl eller sätter det under en bänk✱. Man sätter det på hållaren, så att de som kommer in får se ljuset. 17 Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen. 18 Var därför noga med hur ni lyssnar. Den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han tror sig ha.”
Jesus är en ypperlig HERRE och lärare, och han menar varje ord han säger.Vi som tror har verkligen fått nåd i våra liv, att han valde oss! Han valde att vi skulle få frälsning och få evigt liv och få förstå vad han säger och gör. Han vill att vi ska leva i den kärlek vi får av honom och av det ord han ger och själva ge ut av det!Ja vi ska TRO.Ta vara på hans ord!
Vänd er inte till andebesvärjare eller till spåmän. Sök inte sådana, så att ni blir orena genom dem. Jag är HERREN, er Gud. (3 Mos 19:31)
Ty avskyvärd för HERREN är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver HERREN, din Gud, dem för dig. Du skall vara fullkomlig inför HERREN, din Gud. Dessa hednafolk som du skall fördriva lyssnar till dem som utövar teckentydning och spådom, men HERREN, din Gud, har inte tillåtit dig något sådant. (5 Mos 18:12-14)
Samuel var nu död och hela Israel hade hållit dödsklagan över honom. De hade begravt honom i hans egen stad, i Rama. Och Saul hade drivit ut andebesvärjare och spåmän ur landet. Filisteerna samlades och kom och slog läger vid Sunem. Då samlade också Saul hela Israel och de slog läger på Gilboa. Men när Saul såg filisteernas läger blev han rädd och greps av stor fruktan. Saul bad HERREN om råd, men HERREN svarade honom inte, varken genom drömmar eller genom urim eller genom profeter. Då sade Saul till sina tjänare: “Sök upp en andebesvärjerska åt mig, så skall jag gå till henne och fråga henne.” Hans tjänare svarade: “Det finns en andebesvärjerska i En-Dor.” Och Saul gjorde sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gav sig i väg med två av sina män. De kom till kvinnan om natten. “Spå åt mig genom anden”, sade han, “och mana upp åt mig den jag säger dig.” Men kvinnan sade till honom: “Du vet själv vad Saul har gjort, att han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du då ut en snara för mitt liv för att döda mig?” Då svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: “Så sant HERREN lever, i denna sak skall ingen skuld drabba dig.” Kvinnan frågade: “Vem skall jag då mana fram åt dig?” Han svarade: “Mana fram Samuel åt mig.” Men när kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett högt rop och sade till Saul: “Varför har du lurat mig? Du är ju Saul.” Kungen sade till henne: “Frukta inte. Vad är det du ser?” Kvinnan svarade Saul: “Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden.” Han frågade henne: “Hur ser han ut?” Hon svarade: “Det är en gammal man som kommer upp, klädd i en mantel.” Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. Samuel sade till Saul: “Varför har du stört mig och manat fram mig?” Saul svarade: “Jag är i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har vikit från mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du skall låta mig veta vad jag skall göra.” Samuel svarade: “Varför frågar du mig, när HERREN har vikit ifrån dig och blivit din fiende? HERREN har gjort vad han har sagt genom mig: HERREN har ryckt riket ur din hand och gett det åt en annan, åt David. Eftersom du inte lydde HERRENS röst och inte lät Amalek känna hans brinnande vrede, har HERREN nu gjort dig detta. HERREN skall ge både dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon skall du och dina söner vara hos mig. Ja, också Israels läger skall HERREN ge i filisteernas hand.” Då föll Saul genast raklång till jorden i förfäran över Samuels ord. Han var också helt kraftlös, eftersom han inte hade ätit någonting på ett helt dygn. (1 Sam 28:3-20)
När de säger till er: “Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: “Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?” (Jes 8:19)
Du har arbetat dig trött med dina många rådslag. Må nu de träda fram, må de rädda dig, de som mäter upp himlen och spanar i stjärnorna och kungör månad för månad vad som skall komma över dig. Se, de är som strå som bränns upp i eld, de kan inte rädda sitt liv ur lågornas våld. Det kommer inte att finnas någon koleld att värma sig framför, ingen brasa att sitta vid. Så går det dem som du tröttade ut dig med, dem som har bedrivit handel med dig sedan din ungdom. De drar bort var och en åt sitt håll, det finns ingen som räddar dig. (Jes 47:13-15)
När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: “Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” (Matt 2:1-2)
En gång när vi var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande och som skaffade sina herrar goda inkomster genom att spå. Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: “De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning.” Så gjorde hon i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: “Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.” Och i samma ögonblick for den ut. (Apg 16:16-18)
Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer. (Apg 19:18-19)
Maria: –I Sverige idag är det väldigt vanligt att söka sin framtid i spådomar. Det är fel ja det är det men människor är inte vakna över det. Läs bibelorden du som kanske kommer in här och tycker annorlunda. Läs om sanningen i bibelorden!
Ingenstans i Bibeln står det att vi ska vara berusade i Anden. När Bibeln talar om att vara berusad har den alltid en negativ konnotation. Den enda platsen i Skriften som hänvisar till idén om ”andlig druckenhet ” är Jes 29:9-14, och den hänvisar till Guds bedömning om synd och frånfall.
Häpna och förundras, stirra er blinda, ja, var blinda. De är druckna, men inte av vin, de raglar, men inte av starka drycker. Ty Herren har utgjutit över er en ande med djup sömn och tillslutit era ögon. Han har höljt mörker över profeterna och över siarna, era ledare. All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: ”Läs detta,” så svarar han: ”Jag kan det inte, den är ju förseglad.” Och räcker man den åt någon som inte kan läsa och säger: ”Läs detta”, så svarar han: ”Jag kan inte läsa.” Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud. Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas. Vissa ledare i trosrörelsens församlingar och kyrkor i samband med Toronto Välsignelsen har valt att främja den falska idén att vara ”berusad i Anden” eller vara fylld med ”berusad härlighet.” Församlingarna instrueras att ”bli berusade,” ”ta en till drink” och kasta bort all återhållsamhet. Snubblande gång, sluddrigt tal, falla till marken och andra udda beteenden anses vara ”bevis” på den Helige Andes arbete.
De falska lärarna som främjar att vara berusade i Anden pekar på Apg 2:13 som motivering för deras avvikande praktisering. På pingstdagen, när apostlarna predikade evangeliet, sa några i mängden: ”De har druckit sig fulla på vin.” Anklagelsen var ett uppenbart hån mot apostlarna och Petrus förnekade alla antydningar till denna anklagelse. (v 15) ). Ändå tar dagens trosrörelselärare detta hån från en ogudaktig folkmassa och använder det som ”bevis” för att Petrus och apostlarna predikade i en sanslös fylla. En sådan vridning av Skriften avskräcker inte bara apostlarna, utan vanära också den Helige Ande. Aposteln Paulus skrev: ”Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa. väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda. Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, Ef 5: 15-18”.
Paul säger att bli full beror på vårt gamla sätt att leva med dess världsliga och självtjänande önskemål. Sådant beteende avlägsnas och ”leder till utsvävning (och är avskräckande)” (jämför Kol 1:21; Rom 13:13). Ordet utsvävningar är en översättning av ett grekiskt ord som betyder ”laglös, fräck/ oförskämd eller ens om drivs av ohanterliga nycker”. Paulus sätter medvetet tillståndet av berusning i motsats/ kontrast (en förlust av kontroll) med inneboendet av Guds Ande (man vinner självkontroll). Gal 5 :23 Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
Gud vill att alla aspekter av våra liv som troende ska vara under den fulla kontrollen av den Helige Ande. Detta kommer inte av berusning, och det liknar inte dess effekter.
Att agera berusat och skylla det på Guds Ande är synd. De som undervisar andlig berusning är närmare allierade med Bacchus, den romerska vin och berusnings-guden än med Bibelns sanna Gud. Att vara fylld med Anden är inte någon extatisk eller känslomässigt laddad upplevelse. Det är inte att vara himmelskt ”hög som i drogpåverkad” eller ett andligt surrande. Att bli fylld med Anden är en stadig underkastelse av ens liv till härlighetens Gud (1 Joh 3:24).Den som håller fast vid hans budskap för blir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.
Man tycks idag tro lika mycket som i tidigare dagar att man verkligen kan profetera i tid och otid och använda Guds ord som man själv vill. Tydligen är det så väldigt populärt nu att just: profetera. Vad säger Gud själv om just profeten och dennes ord?.. som är från Gud
Jer 5:31
Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd. Så vill mitt folk ha det. Men vad ska ni göra när slutet på det kommer?
Jer 11:21
Därför säger Herren så om Anatots män, som vill ta ditt liv och säger: ”Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!”
Jer 14:14
Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans bedrägerier är vad de profeterar för er.
Jer 14:15
Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och svält inte ska komma i detta land: Genom svärd och svält ska dessa profeter gå under.
Jer 14:16
Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, söner och döttrar, ska kastas ut på Jerusalems gator slagna av svält och svärd, och ingen ska begrava dem. Jag ska låta deras ondska drabba dem själva.
Jer 28:8
Gamla tiders profeter, de som varit före mig och dig, har profeterat om krig, olycka och pest mot många länder och mot stora riken.
Jer 28:9
Men om den profet som profeterar välgång verkligen är sänd av Herren, det vet man först när hans ord har gått i uppfyllelse.”
Kor 12:10
en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål
1 Kor 14:5
Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd.
1 Kor 14:24
Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla.
1 Kor 14:31
Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade.
1 Kor 14:39
Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet.
Exempel: Hesekiel Hes 13:1-12 Därför säger Herren Gud så: Eftersom ni talar falskhet och ser lögnaktiga syner är jag emot er, säger Herren Gud. Min hand ska drabba profeterna som ser falska syner och spår lögn. De ska inte få plats i mitt folks församling och inte tas upp i förteckningen över Israels hus och till Israels land ska de inte komma. Ni ska då inse att jag är Herren Gud. Just därför att de leder mitt folk vilse när de säger: ’Allt är väl’, trots att allt inte är väl, och eftersom de, när någon bygger en mur, bestryker den med vit kalk, därför ska du säga till dessa vitkalkare att muren ska falla. Ett slagregn ska komma, och ni hagelstenar, ni ska falla, ja, en stormvind ska bryta lös! Och se, när muren har fallit, ska man då inte säga till er: Var är nu vitkalkningen som ni strök på?”
På Youtube kan ni se hur många falska profeter och s k lärare som helst! Kan ni urskilja vad som är vad? Kan era hjärtan höra Guds ord och bli visade på sanningen?
Innan vi kallar varandra ”farisee” låt Jesus ge oss en beskrivning av vad som kännetecknade en farise.
”Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sa: Detta folk närmar sig med sin mun och ärar mig med läpparna, men deras hjärtan är långt ifrån mig, och förgäves dyrkar de mig. DE LÄR UT LÄROR SOM ÄR MÄNNISKORS BUD.” Matt. 15:7-9
En farisee byter ut Guds ord mot sina egna, de lär ut människobud. Jesu definition på en farisee är inte att de var lagiska och stränga, utan att de ändrar innebörden av Guds ord och lär ut sina egna läror som inte stämmer med vad Gud sagt.
Då får vi plötsligt en så mycket större skara ”fariseer” eftersom så många lär sånt som inte stämmer med Bibelns undervisning. Den som håller sig till Guds ord och lär så, blir då istället en sann förvaltare av evangeliet. Och en förvaltare behöver vara trogen sin Herre.
/ Läs hela artikeln i LÄNKEN OVAN och lär mer om bibelorden och att kallas Farisé.
Av Dr. Eli Lizorkin-Eyzenberg och Jared Seltzer (Artikel) Översatt av Jon-Are Pedersen
Många är osäkra ifall Jesu berättelse om den rike mannen och Lasarus i Luk. 16:19-31 är en verklig händelse eller om det bara är en liknelse (en judisk historia med en djupare betydelse).
Vanligtvis inkluderar inte liknelser personliga namn som t.ex. Lasarus och Abraham, men å andra sidan, föreställningen om ”Abrahams sköte” eller en dialog mellan själarna i Hades vilket vi hittar i Lukas berättelse finns inte bekräftat någon annanstans i Bibeln.
Däremot finns ett antal judiska källor utanför Bibeln, som visar att sådana tankar var vanliga trosföreställningar vid den tiden: att Abrahams sköte och de andra patriarkernas var viloplatsen för den rättfärdige, och att det fanns en brinnande sfär för den onde framtill den slutgiltiga domen. (jmf. 4 Mackabeerboken 13:17, Sefanjas Uppenbarelse, b Kiddushin 72b).
Jesus beskriver huvudkaraktären i berättelsen som (1) Rik, (2) klädd i purpur och fint linne (spoilervarning: se 2 Mos. 28:5 ”Och de ska ta av guldet och det mörkblå, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet.”), (3) levde i glädje, (4) levde i lyx, (5) bodde i sin fars hus, (6) med fem bröder,
(7) vilka alla hade Mose och profeterna, (8) fastän de inte lyssnade på dem, (9) de skulle inte omvända sig även om någon uppstod från de döda. Denna nio-punkters beskrivning är allför detaljerad för att inte handla om någon specifik person.
Av flera orsaker, inklusive den judiske historikern Josefus vittnesbörd, som fastställer att Kaifas’ svärfar Ananias hade fem prästsöner (Antiquities XX, 9i; John 18:13), så är det mycket som tyder på att Jesus hade någon specifik person i tankarna.
Vid en genomläsning av de nio punkterna om den rike mannen avslöjar översteprästen Kaifas som en utmärkt kandidat i Jesu berättelse om ”den rike mannen” såtillvida att han passar de sju första kriterierna perfekt. Men var det så att han och hans familj vägrade tro även efter att någon uppstod från de döda? Ja, faktiskt två gånger!
Efter att Jesus uppväckt sin vän Lasarus, beslöt översteprästerna att döda även Lasarus. Senare, efter att Jesus hade uppstått från de döda, förblev deras hårda hjärtan oförändrade under tiden de förföljde Jesu apostlar och förnekade Jesu egen uppståndelse (Apg. 4:1-3).
Så, var berättelsen om ”den rike mannen och Lasarus” baserad på verkliga händelser? Det ser verkligen så ut!
______
HaFo kommentar:
Naturligtvis var detta grundat på verkliga händelser. Och vill ge oss viktig info gällande mellantillståndet mellan de kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen.
Man frångår Guds ord och släpar honom och ordet i smutsen. Man ljuger för oss och bedrar både de gamla och de unga och man skall kalla sig för överhet. Gud vet mycket väl vilka som håller lagar och vem som hjälper fram de som är gamla o trötta och sjuka. Det är dåligt med sådant i dagens samhälle, det är så fruktansvärt hur man misshandlar människor både fysiskt och psykiskt. När man läser Guds ord i Bibeln och hur det borde vara så blir man frågande o chockad över hur det verkligen är! Bluff, båg, ocker, smutsiga affärer………………….
Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära. (Ords 14:34)
Genom rättvisa bygger en kung upp sitt land, men genom höga pålagor river han ner det. (Ords 29:4)
Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er. (Jer 29:7)
De svarade: “Kejsarens”. Då sade han till dem: “Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.” (Matt 22:21)
Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. (Rom 13:1-4)
Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder. (Rom 13:7)
Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, (Tit 3:1)
Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det må gälla kejsaren som högste härskare eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. (1 Petr 2:13-14)
Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att försoningen är fullbordad! Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord.
När jag förberedde detta bibelstudium fångades jag speciellt av skapelseberättelsen. Då jag läste och började gå igenom den ytterligare, så började jag sjunga och kände mig så inspirerad. Den är så storslagen, samtidigt som den är så barnsligt enfaldig. Dock inte bara barnslig. Ett barn kan förstå den, men samtidigt finns det saker som är väldigt svåra att förklara. Ting som bryter mot logiken i berättelsen. När jag blev uppmärksam på det, upplevde jag att här finns något helt ogenomträngligt. Det är Gud som handlar. Texten beskriver hur Gud skapar och vi kan se hur skapelseverket blir attackerat. Skapelsens krona blir attackerad när ormen kommer. Det är förfärligt vad ormen har ställt till med. Det är inte utan vidare som Jesus kallar honom ”Mandråparen från begynnelsen”, han som dagligen lämnar sina grymma avtryck. Vi behöver inte gå till bibeln för att se dem utan det räcker med att läsa Dagens Nyheter och de dagliga nyhetstelegrammen. Jag kan nämna några orter från den senaste tidens händelser, Christchurch på Nya Zeeland, Utrecht i Holland, där terrorn har slagit till mot oskyldiga människor. I skapelseberättelsen läser vi om hur Gud skapade människan. Redan i bibelns första kapitel står det att människornas uppgift är att vara fruktsamma och föröka sig. Hon skulle uppfylla jorden, står det. När Gud välsignade människorna sa han i 1 Moseboken 1:28:
– Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.
– Uppfyll jorden! Jorden bestod av stora områden som ännu inte var uppfyllda av människor. Det var visserligen mycket växter och djur överallt, men människorna skulle uppfylla dessa områden. Den gamle ormen angriper människan i hennes oskuldsfulla tillstånd. Han sådde sin säd, och snart sker ett brodermord. Vi kan sedan se hur världshistorien utvecklas – eller urartar.
Jorden skulle uppfyllas av människor, men i 1 Moseboken 6 läser vi att jorden uppfylldes av våld. Gud bedrövades i sitt hjärta och ångrade att han hade skapat människorna. Men han sökte och fann en utväg. När jag funderade över detta, blev det så stort för mig då jag läste det Jesus säger i Johannes 12:
– Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom. Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn. Då kom en röst från himmelen: »Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.» Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett tordön.» Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.» Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull, utan för eder skull. Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig» (Joh 12:16-32).
Lydnadens steg för Jesus upp på korset. Det här med korset är så oerhört. När vi möter tillvarons gåtor så är det viktigt att vi blir uppmärksamma på korset. Här talar Jesus om korset, och bibeln handlar ju om korset. Apostlarna ger oss en enorm undervisning. Vad det är som egentligen äger rum. Jesus säger: ”Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.” Till församlingen i Korint skriver Paulus om korset:
– Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord. Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud. Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud (2 Kor 5:19-21).
Här heter det att Gud i Kristus försonade världen med sig själv. ”Han tillräknar inte människorna deras synder”. Det här är vårt budskap. Vad betyder det att han försonade världen med sig själv? Betyder det att vi inte har något budskap, därför att han redan gjort allt? Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att försoningen är fullbordad! Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord. ”Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud. Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd…” Då Jesus fördes upp på korset blev han gjord till synd – och det slutar inte där: ”…på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.” Då är det viktigt att vi inte fjärmar oss, utan att vi närmar oss Ordet och försöker att tränga in i det. Vårt uppdrag idag är inte bara att uppfylla jorden med människor, utan att uppfylla människors hjärtan. Det finns stora områden på jorden som ännu inte är befolkade, och som kanske inte går att befolka. Det finns också utrymmen i många människohjärtan som är ganska hemska, mörka och ödsliga, men som inte skulle behöva vara det. Vad är det som gör att det dagligen sker sådana fruktansvärda saker som vi bevittnar? Här finns ett budskap: Försoningens ord! Det måste först och främst tränga igenom våra egna hjärtan, vårt eget innersta. Hur ska det annars kunna komma till andra? Det är viktigt att vi ägnar oss åt det. Jesus har visat en väg. Det står om Jesus att han gick avsides för att bedja. När han förberedde sig och bad, tog hans lärjungar intryck. Även Johannes Döparen var en stor bedjare som undervisade sina lärjungar om bön. Lärjungarna sa till Jesus vid något tillfälle: ”Herre, lär oss att bedja såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.” Då lärde han dem bönen Fader Vår. Det finns en viss ordning i tankegången i den bönen. Vi ska bedja: ”ske din vilja”. Vi förstår att det inte är utan kamp som vi blir bedjare och efterföljare. Det är inte utan kamp som försoningens ord på allvar börjar få makt med oss. Därför vi måste bedja ”ske din vilja”, som Jesus gjorde. – Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Därigenom får försoningens ord uttryck. – Låt Kristi ord rikligen bo ibland er. Det är alltför många hjärtan som är tomma, öde och mörka och skrämmer sina egna bärare och driver dem till att göra grymma saker. Men tänk på Honom och hans kors. ”Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.” Då aposteln Paulus undervisar om korset i exempelvis Romarbrevet, så blir det väldigt rikt och mångfaldigt. Ett grymt kors som man egentligen bara skulle uppfatta som ohyggligt, smärtsamt och ingenting annat – det får helt andra dimensioner. I Romarbrevet 6, 7 och 8, ägnar sig aposteln särskilt åt att undervisa om korset, och det är väldigt intressant att se vilken roll människans kropp spelar här. När aposteln går in i den enskildes situation för att förklara vad korset är, och lever sig in i den enskildes situation, då är det som att han ser den enskilde mottagaren, den troende lärjungen inifrån. Det visar sig vad den enskilda människan har för särskilda bekymmer, problemen som orsakar konflikter och strider – det är hennes kropp. Därför beskriver han också kroppens roll, så som han exempelvis gör i det sjätte kapitlet. Här tar han med två uttryck som säger något om den kropp vi bär, och varför den kan orsaka så mycket svårigheter för oss:
– Vi veta ju detta, att vår gamla människa …
Det är ena uttrycket. Vår gamla människa.
– … har blivit korsfäst med honom för att syndakroppen …
Det är det andra uttrycket jag tänker på. Syndakroppen.
– … skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.
Den här undervisningen är som en flätad korg. Varje fläta som aposteln flätar är väldigt omsorgsfullt gjord. Vi kan också läsa vers 12:
– Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar…
Vi har nu fått veta tre saker om kroppen: Den gamla människan. Syndakroppen. Den dödliga kroppen.
– Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.
Den dödliga kroppen är som ett öppet fönster mot synden, men här ser vi hur aposteln i sin undervisning vill knyta den enskilda troende människans situation till Kristus själv – och till Kristi kors. Han talar också om svagheten, benägenheten och böjelsen vi har, den tragiska öppenheten för det onda.
Vi går till kapitel 7, där det faller ett annat ljus över situationen:
– Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende…
Här möter vi ett fjärde begrepp. Köttet.
– … voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden (v.5).
Vi var, säger han. Vi behöver alltså inte längre vara det. Någonting har hänt. Kristus har kommit! Kristus har ställt sig vid vår sida! Så här står det i nästa kapitel:
– Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt …
Vad är syndigt kött? Det är den gamla människan, syndakroppen, eller den dödliga kroppen. Det är vad Kristus blev lik när han kom i världen. Han blev lik den gamla människan. Han blev lik en människa som bär en syndakropp. Han blev lik en människa som har en dödlig kropp. Han blev lik köttet, därför att han blev kött. Han ställde sig vid syndarens sida. Romarbrevet 6, 7 och 8 uttrycker detta så oerhört starkt. Därför att han har ställt sig vid vår sida, i en gestalt som vår, så kan också vi bli uppmärksamma på vilka oerhörda försoningens, uppståndelsens och livets krafter som är tillgängliga genom honom och i hans namn. Pris ske Gud!
Vi har ett enormt hopp. I det åttonde kapitlet skriver aposteln om kroppens förlossning:
– Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas. Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning (Rom 8:22-23).
Tänk att Anden är så naturlig. Anden går in i skapelsens suckan, in i kroppens suckan. Sedan fortsätter han att skriva om Andens underbara verk när vi tar emot försoningen och blir uppmärksamma på Jesus och hans kors:
– Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar (v.26).
Det är inte utan orsak som apostlarna undervisar om korset, ty där finns vår räddning. Även i Galaterbrevet undervisar Paulus om korset på ett unikt sätt:
– Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.» Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro» (Gal 3:10-11).
Om någon kämpat med lagen och dess yttre former och bud, så är det aposteln Paulus, som innan sin omvändelse var helt övertygad om att det var lagen som var lösningen.
– Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.» Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä» (Gal 3:12-13).
Han blev gjord till synd! Jesus blev en förbannelse för vår skull!
– Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden (v.14).
Hedningarna, som absolut inte hade förtjänat det, fick komma i kontakt med den levande guden, med skaparen själv, med den Gud som har skapat allt. Stora delar av bibeln är sånger. En del psalmer ägnar sig särskilt åt Gud Elohim. Det är honom det står om i bibelns första kapitel. Den andra Psalmen ägnar sig åt JHVH. Honom står det om i andra kapitlet i första Mosebok. JHVH och Elohim. Judarna bävade för att uttala namnet JHVH. De gjorde inte det. När Jesus kom, var det med ett budskap från den gud som hade skapat allting, som hade kallat Abraham. Det står hos Nehemja: ”Du fann hans hjärta fast i tron inför dig” (Neh 9:8). Vi får stämma in i lovsången till denne. När Jesus kom talade han om Fadern. Vi läser i Kolosserbrevet:
-…och I skolen med glädje tacka Fadern, som har gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset. Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike (Kol 1:12-13).
Ni ska med glädja tacka Fadern som har gjort er skickliga – som har givit er insikt i vad korset är, det verk som Gud i Kristus har fullbordat. Han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. Amen.
”I Eden fanns ingen bibelskola – att leva efter Kunskapens träd eller Livets träd”
Lennart talar här om skillnaden mellan att leva efter Kunskapens träd och Livets träd. Om att leva ”det fördolda livet i Kristus” och den frihet vi kristna har ”i Kristus”.
Innehåll: Vårt förhållande till sanningen är viktigt för vår relation med Gud kan vi se i Bibeln. Talar du sanning? Är det du sprider vidare sant? Är allt det du valt att tro på helt sant?
Bibeln säger att vi kan få ta emot kärlek till sanningen och att den skall rädda oss från bl.a. villoläror. Och Guds Ande skall leda oss in i hela sanningen. Står din kärlek till sanningen över allt annat? Har du klarat dig undan villoläror? Är du redo när Jesus kommer tillbaka? Du får i programmet även en del exempel på osanningar och villoläror.
