http://www.midnattsropet.se/2016/02/att-leva-i-anden.html
Det jag ska säga nu är något väldigt allvarligt som Gud har lagt på mitt hjärta. Hoppas att den helige Ande får verka på våra liv. Jag blev så glad när en av våra yngre systrar i församlingen hade fått ett nytt möte med Jesus. Det visar sig i hela hennes uppträdande att hon vill vandra på den här vägen. Det var något från den helige Ande som hade börjat verka på hennes hjärta. Det gjorde mig väldigt inspirerad och jag fick nytt mod på vägen. Och då kom jag att tänka på det jag ska säga nu. Egentligen är det ingenting nytt. Du har säkert hört det många gånger förut. Men jag tror det är väldigt viktigt att vi hela tiden upprepar och är klara över detta och låter Guds helige Ande verka i våra liv. I oss själva klarar vi ingenting. Vi är helt beroende av den helige Ande i våra liv. Utan den helige Ande kan vi inte verka för Guds rike. Det jag gör av mig själv gör ingen nytta. Endast det den helige Ande gör för att synliggöra Kristus i våra liv, kan bli något bestående.
’
Jag vill börja med att läsa ur Galaterbrevet:
– Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden (Gal 5:16-25).
Det är viktigt att vi följer Anden. Att Andens liv får leva i oss. Vi ska se på en händelse i Gamla testamentet i 1 Samuelsboken 15:
– Samuel sade till Saul: ”Det var mig HERREN sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu HERRENS ord. Så säger HERREN Sebaot: Jag skall straffa Amalek för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom, då han drog upp ur Egypten. Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor (1 Sam 15:1-3).”
Saul får ett uppdrag av Herren. Han ska utplåna Amalek. Vem var den här Amalek? Amalekiterna var det första folket som gick emot Israels folk efter det att de lämnat Egyptens land och var i öknen. Amalekiterna gick till angrepp mot Israel. Helt oprovocerat gick de till angrepp mot Guds folk i Refidim – källan vi läser om i 2 Moseboken, där Israels folk knorrade efter vatten. Mose slog på Horebs klippa, och så kommer det vatten. Platsen heter Refidim. Gud gjorde ett stort under med att öppna källan vi här talar om. Men där försökte amalekiterna driva bort Israel. Det Amalek gjorde, var en fruktansvärd styggelse i Guds ögon. Deras angrepp mot Israel var inte bara mot Israel, utan direkt mot Gud. Det kan vi läsa om i 5 Moseboken 25:
– Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. När därför HERREN, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som HERREN, din Gud, ger dig till besittning som arvedel, då skall du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta (5 Mos 25:17-19)!
’
Glöm inte detta! Gud såg ingenting gott i Amalek. Bara något ont som måste utplånas. Guds plan var att utrota detta folk, och det innebar faktiskt krig i många släktled. Amalek är en bild på köttet. En bild på vad vi har i oss själva. Vi som har tagit emot Jesus, vi har också kvar av den gamla naturen. Den ligger kvar i mitt inre. Om vi går tillbaka till berättelsen i 1 Samuelsboken, så kan vi läsa igen från tredje versen:
– Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor.
Saul kallade samman folket och inmönstrade dem i Telaim: 200 000 man fotfolk och dessutom 10 000 man från Juda. När Saul kom till Amaleks stad, ordnade han ett bakhåll i dalen. Han sade till keniterna: ”Skilj er från amalekiterna och drag bort, så att jag inte utrotar er tillsammans med dem. Ni visade ju barmhärtighet mot alla Israels barn, när de drog ut ur Egypten.”
Då skilde sig keniterna från amalekiterna. Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. Han tog Agag, Amaleks kung, levande till fånga och förgjorde allt folket med svärd.
’
Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, nötboskapen och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte ge till spillo. All boskap däremot som var dålig och värdelös, gav de till spillo (1 Sam 15:3-9).
Allt som var av värde, sparade de. Jag sa att Amalek är en bild på köttet. Alltså det jag har i mig själv. När vi kommer till Gud är risken stor att vi gör samma misstag som Saul. Samuel kom tillbaka, och fick höra vad de hade gjort. Det var ju inte alls vad Gud hade sagt att de skulle göra. Vi kan läsa vidare längre fram i kapitlet:
– Saul svarade Samuel: ”Jag har ju hört HERRENS röst och gått den väg som HERREN har anvisat mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och gett amalekiterna till spillo. Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt HERREN, din Gud, i Gilgal (1 Sam 15:20-21).”
’
De hade alltså tagit av det som hörde till köttet, alltså det världsliga. De hade tagit det för att offra det till Gud. Men Gud hade ingen glädje i deras offer. Vi kan komma till Gud med våra liv och säga: Här har du mitt liv. Det finns mycket gott i mig, faktiskt. Jag har talang att spela, jag kanske kan sjunga bra. Jag kanske kan tala välformulerade ord. Jag har mycket gott som du säkert kan använda dig av, Gud! Men det finns ingenting gott i människan. Vi måste helt enkelt offra allt åt Gud – hela vårt liv.
’
i tänker oss en man – i hans liv finns övermod, kanske missbruk av olika slag. Kanske svartsjuka, orenhet. Vi förstår att allt det här hör till gamle Adam. Allt detta är ont i Herrens ögon. Vi är nog alla eniga om att det här vill inte Gud med våra liv. Vi tänker oss ännu en man och hans egenskaper: Stark vilja, intellekt. Han kanske är snäll och hjälpsam. Han har talang för olika saker. Det är ju väldigt bra om man har de här egenskaperna. Men om Gud ska få använda dig och mig, då spelar det ingen roll vad vi har i oss själva, om vi har något bra, eller bara det där dåliga. När vi kommer till Jesus så kommer han att ta bort allt det där. Det enda han önskar att vi ska få uppleva, det är att bli korsfästa med Kristus.
’
När Gud ser oss så ser han inte dina och mina svagheter, han ser inte det vi kan åstadkomma i oss själva, han ser bara Kristus. Vi ska läsa från Galaterbrevet igen:
– Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig (Gal 2:19-20).
Amen. Jag är korsfäst med Kristus. Allt vad jag har i mig själv, är korsfäst med Kristus. Vi ska också läsa i Filipperbrevet:
– Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda (Fil 3:7-11).
’
När skriver Paulus att han räknar allt som förlust. Paulus var en som verkligen kunde berömma sig av vad han gjorde. Innan han blev kristen, var han en lärd man. Han hade säkert många gåvor. Och han gjorde mycket för Gud. Men han skrev: Allt räknar jag som förlust. Allt vad jag har. Det enda som gäller för mig, är att bli funnen i Honom. Inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan den som kommer genom tron på Jesus Kristus. Rättfärdigheten från Gud, genom tron.
’
Vi måste uppleva i våra liv att Gud inte kan använda vad vi har, det som vi i vårt naturliga liv är fyllda med. Det är som Gud sa till Saul: Utplåna allt. Allt som är i Amalek, är ont för Gud. Detsamma är det med vad som finns i köttet. Det finns inget gott i det. Det enda Gud kan använda är ett förkrossat hjärta, som upplever: Jag är ingenting! Jag har ingenting i mig själv. Jag måste lita helt på min skapare och Gud, på Jesus och vad han har gjort för mig. Vi måste uppleva att vårt själviska liv blir korsfäst med Kristus. För att Gud ska kunna använda dig, måste ditt jag mista sitt liv.
’
Vi kan läsa om det i Johannes evangelium.
– Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom (Joh 12:25-26).
Jesus säger att den som älskar sitt liv, ska förlora det, men den som hatar sitt liv, ska få bevara det. Vi måste komma till den punkten att vi känner oss förkrossade, så att vi upplever att ingenting är värt något utom det att tjäna Jesus med våra liv. Först när vi börjar lita på honom, att han kan göra något, då upplever vi verkligen sann, himmelsk glädje, att han är vår styrka. Vi får uppleva att han är vår glädje. Det är han som är vår frid. Jag behöver inte kämpa för att försöka åstadkomma något i mig själv. Jag får lita på Gud, och vad han har gjort för oss. Hela Romarbrevet talar mycket om det här:
– Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull.
’
Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.
Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ”Abba! Fader!” Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom (Rom 8:9-17).
’
Vi är Guds barn. Vi har fått barnaskapets Ande, i vilket vi ropar ”Abba, Fader!” Allt vi har, har vi i Kristus. Och han är vår fader. Därför behöver vi inte sträva efter och försöka göra något gott i oss själva. Vi behöver inte försöka rättfärdiggöra oss själva. Han har redan gjort allt för oss. Det enda vi behöver göra, är tacka för det han har gjort.
Kampen mot Amalek var en ständig kamp för Israels barn. Hela tiden fick de kämpa mot det här folket. Detsamma är det för oss. Vi kämpar mot köttet hela tiden. Men Gud arbetar med oss. Vi måste bara låta honom få spelrum; vi ska låta Anden få verka i våra liv. Då finns det inte plats för så mycket annat. Jag har många gånger tänkt på att vi har så lätt för att prioritera fel. Vi prioriterar det som inte alls har med Guds rike att göra; det som handlar om att bli fylld med Anden. Vi har så många projekt i våra liv hela tiden så att Anden inte ges utrymme att verka i oss. Om han inte får hela platsen, så går det inte. Men det han behöver, är hela ditt hjärta. Gud vill att när han ser på oss, ska han få se Kristus. Och det verket kan bara den helige Ande göra.
’
Vi ska läsa i 2 Moseboken igen. I kapitel 17 står om klippan Horeb igen. Och slaget mot Israels folk från Amalekiterna:
– Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim. Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”
Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden.
’
Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner.
Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd (2 Mos 17:8-13).
Där ser vi en underbar bild på vad det vill säga att kämpa mot köttet. Vi kan bara besegra det när vi har närkontakt med Gud. Vi ser här att Mose sträckte sina händer mot himlen. Det symboliserar att vi har kontakt med vår uppdragsgivare; att vi har kontakt med Jesus. Det är det enda som gäller – att vi har den här direktkontakten med honom. Och jag tycker det är så underbart det som står här om Aron och Hur, som hjälpte till och lyfte upp hans händer när han blev trött. Det här är en så underbar bild på församlingen. Vad det vill säga att bröder och systrar kan hjälpa varandra på vägen. Vi kan stödja varandra. Om någon faller, får vi försöka resa upp honom. Vi får försöka stödja och hjälpa varandra. Det är något väldigt stort med detta, att vi har varandra. Men om du ska få seger över köttet, måste det vara en kontakt mellan dig och Jesus. Det måste helt enkelt vara något som binder ihop.
’
Vi brukar sjunga en sång, där det står ”Tömd på mig själv och fylld med Gud”. Det är verkligen vad som gäller. Ska vi klara oss i den tid vi lever i, är det helt uppenbart att vi måste söka Jesus med våra liv. Vi måste få den helige Ande ännu mer i våra liv, så att vi inte gör något i oss själva. För det egna arbetet leder aldrig fram till något gott. Vi måste vara helt beroende av Jesus.
För en tid sedan var jag och några bröder ute på en skogsvandring. Då talade det här till mig. Vi gick på en väg, det var ganska tungt. På ganska många platser fanns det källor där man kunde dricka vatten. Det var inte så nära, men det fanns utspritt i skogen. När man kom till en sån där källa, var det väldigt gott vatten. Det var friskt och man blev väldigt uppfriskad när man fick det här kalla, fina vattnet. När vi kom till källan, fyllde jag på tre flaskor med friskt vatten, och så gick vi vidare. Men allteftersom jag drack av det där vattnet, blev det mer och mer ljummet, och efter en stund var det inte så uppfriskande längre. Det var gott, men inte jätteuppfriskande, som man helst ville ha det. Jag tänkte då på vårt liv med Jesus. Man måste hela tiden vara nära källan, för man kan inte leva på gamla upplevelser. Man har kanske haft en upplevelse för fem – tio år sedan och försöker leva på det. Men vi måste hela tiden vara vid källan, där man kan få nytt och friskt vatten, och vederkvickelse för själen. Annars blir vårt liv ljummet, och det kommer att märkas. Det är så viktigt att vi hela tiden är nära Jesus. I oss själva är vi inte så mycket – faktiskt ingenting. Vi är helt beroende av vad Jesus gör i våra liv. Därför är det så viktigt att vi inte försöker göra något i egen kraft. Vi måste bli uppfyllda av den helige Ande i våra liv. Jag upplever det starkt i mitt eget liv att jag måste få mera av det här livet som vi läser så mycket om i Bibeln. Det är helt avgörande för vårt liv, att vi är helt fyllda av Anden.
