Tag Archive | Guds nåd

Trust. Lita på Gud.

Guds nåd har uppenbarats

Brevet till Titus kap 2:11 

Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. 14 Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.15 Så ska du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

Arvedelen

ATT BEVARA ORDET!

Text: Gertrud Johansson

Paulus skriver till sin unge medarbetare och andlige son Timoteus. I sina två brev som är nedtecknade i Nya testamentet förmanar han honom på många sätt. Han varnar för kommande tider, svåra tider och ett avfall som skulle komma att ske. Detta gör Paulus för att förbereda sin unge medarbetare så att han skulle kunna bevaras och vara ett redskap åt Gud. Det gällde att bevara det rena Gudsordet från främmande läror och fåfängligt eller osunt tal. Det gällde att bevara en oskrymtad tro och förhålla sig rätt i Guds församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.
Timoteus får emottaga många förmaningar. Det fanns sådant han behövde ha akt på, hålla stadigt fast vid och annat behövde han hålla sig undan från, ja till och med fly ifrån. Det viktigaste som gällde för honom var att bevara det som hade blivit honom betrott. Han skulle komma att konfronteras med tomma ord och gensägelser från en falsk kunskap. I andra brevets första kapitel ser vi i vers fjorton att han behövde ha den helige Ande för att kunna bevara det goda som hade blivit honom betrott. Till allt i Guds verk behöver vi den helige Ande, därför att det vi rör oss med är inte idéer eller tankar vilka som helst. Det är andliga verkligheter som är långt högre än allt vad människor i sig själv kan frambringa eller förstå. Måtte vi fatta detta så vi inte gör oss skyldiga till svek med oöverskådliga andliga konsekvenser.
 I Gamla testamentet möter vi en man som ägde en vingård. Hans namn var Nabot. Vi läser om honom i första konungabokens tjugoförsta kapitel. Kung Ahab ville åt denna vingård och lockar med att Nabot skulle få en mycket bättre vingård istället bara han kunde få den som Nabot ägde. Men Nabot nekade kungen det. ”Herren låte det vara fjärran från mig att jag skulle låta dig få mina fäders arvedel” säger Nabot. Vingården hade gått i arv, vem vet hur många generationer. Kungen hade ingen laglig rätt att ta den ifrån honom. Men då uppträder en tredje part i sammanhanget. Isebel, drottningen, hade inga skrupler. Hon befaller i kungens namn, de äldste och förnämste att på förrädiska och falska grunder anklaga och låta likvidera Nabot. Så kunde Konung Ahab ta vingården i besittning. För Nabots efterkommande fanns inte längre någon vingård att ärva. Vilken tragedi.

I denna berättelse kan vi lära och ta varning. Vi, som maranatafolk, har genom den förkunnelse vi mottagit och det församlingen genom Guds nåd stått upp för, fått ett oerhört ansvar att förvalta ordet som blev oss givet. Det är den arvedel vi har fått att bevara. Församlingen, som är sanningens stödjepelare och grundfäste, har i vår tid fått stå emot tidens strömningar när det gäller världens tankar på många områden. Vi har kämpat för att hålla oss utanför all falsk ekumenik, utanför kyrkopolitik, utanför feminismens fördärvande kraft, utanför familjebildning på obibliska grunder, med hbtq:s påverkan. Vår kamp har också handlat om barnens uppfostran. Det gäller föräldrarätten, att själv få ta hand om sina barn, agafrågan och hemundervisningen inte minst. Vi har försökt hävda vad Guds Ord säger på alla dessa och ännu fler områden. Vi har velat gå en annan väg där det gäller arbetslivet genom att skapa egna arbetstillfällen. På det sättet har vi försökt leva ett urkristet församlingsliv med kommunitetsliv, evangelisation och mission. Genom allt detta har ett särskilt ansvar kommit på vår lott.
  Vi har en motståndare. Det är denna världens furste, som likt Ahab vill åt vår arvedel. Denna potentat vill ta över vingården och göra en köksträdgård åt sig själv av det vi ärvt. Förstå bilden. Det vi äger vill han använda för sin egen vinning, göra det oförargligt och utslätat. Han lockar oss med att vi ska få det så mycket bättre. Det låter ju så fint att få lugn och ro, bli vän med världen och slippa konfrontationer i fråga om alla dessa områden. Så skönt att bli erkänd och inte behöva sticka ut i något sammanhang. Plötsligt blir man oförarglig i alla ljumma miljöer. Så lätt det går att sälja bort arvedelen. Vi får dock inte glömma att för den som vill vara världens vän, blir Gud en ovän enligt Jakobs brevs fjärde kapitel. Vill du verkligen ha Gud till ovän? Besinna det käre broder eller syster. Vi behöver likt Timoteus bevara ordet, eftersom allt vi fått i församlingen kommit till oss genom ordets predikan. Vi får inte förändra något i tankesättet som gör att denna tidens Ahab får utnyttja det vi fått för egen del. Detta blir att, utan att vi fattar det, vara en del i att uppbygga Antikrists rike.

Vi måste likt Nabot vägra att sälja. Vingården är för dyrbar. Den ska nästa generation ta över om vi troget förvaltar och bevarar den. Någon laglig rätt till vår arvedel det har världen inte. Vi har vår rätt att behålla och bevara det vi fått ärva. Men även idag finns en väldig fara i Isebels ande. Den är verksam genom ovaksamma människor. Genom oförstånd och bristande insikt kan denna andeströmning, mitt ibland oss, locka oss bort från vägen och in i världens dömande sfär. Där är det svårt att stå upp för sanningen eftersom hela världens syn bygger på lögn från början till slut. Falska vittnen stod upp mot Nabot, och falska vittnen stod också upp mot Jesus. Vi kan inte ha några förhoppningar att någonsin bli godkända eller bejakade i denna världen. Det blev inte Jesus heller. Men den seger han vann kan vi få vandra i, bara vi förblir i ordet. Låt oss syskon fortsätta kampen, vandra med ett vaksamt sinne och hjärta. Genom Guds nåd och genom hans Ande kan vi bevara ordet och vinna nästa generation för den oerhörda rikedom som finns i vår arvedel. Vi kanske måste bli blodsvittnen för att vinna seger i denna svåra tid, men då behöver vi likt Mose ha vår blick riktad på lönen bortom denna tiden. Vi har ett evigt arv som väntar, och en härlig ingång i himmelen där vi får höra ”Väl gjort du gode och trogne tjänare, gå in i din Herres glädje.”

Bibeln

Vem är Jesus? Joh Evangelium kap 7:25-52

25 Några av invånarna i Jerusalem sade då: “Är det inte honom de vill döda? 26 Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Rådsherrarna har väl inte erkänt att han verkligen är Messias? 27 Den här mannen vet vi ju varifrån han är, men när Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.”28 Då ropade Jesus där han var på tempelplatsen och undervisade: “Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är! Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som är sann och som har sänt mig. Honom känner ni inte. 29 Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig.” 30 Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom eftersom hans stund ännu inte hade kommit.31 Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: “När Messias kommer, ska han då göra fler tecken än den här mannen har gjort?” 32 Fariseerna hörde hur folket viskade så om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut tempelvakter för att gripa honom.33 Jesus sade då: “Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. 34 Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma.” 35 Judarna sade till varandra: “Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska finna honom? Tänker han gå till dem som bor utspridda bland grekerna och undervisa dem? 36 Vad menar han när han säger: Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma?”37 På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: “Om någon är törstig, kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.40 Några i folkmassan som hörde hans ord sade: “Han måste vara Profeten.” 41 Andra sade: “Han är Messias”, men andra sade: “Messias kommer väl inte från Galileen? 42 Säger inte Skriften att Messias kommer från Davids ätt och från Betlehem, byn där David bodde?”43 Så blev det splittring bland folket för hans skull. 44 Några ville gripa honom, men ingen bar hand på honom.45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: “Varför har ni inte fört hit honom?” 46 De svarade: “Aldrig har någon människa talat som han.” 47 Då sade fariseerna till dem: “Har ni också blivit förledda? 48 Finns det någon bland rådsherrarna eller fariseerna som tror på honom? 49 Men den här folkhopen som inte kan lagen, den är förbannad.”50 Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51 “Vår lag dömer väl inte någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” 52 De svarade: “Är du också från Galileen? Sök i Skriften, så ser du att ingen profet kommer från Galileen.”

Maria: Det är mer än hög tid att man börjar att förstå att människor måste få höra om Jesus. Människor på gatan, på bussen, på arbetsplatserna, på sjukhusen, ja överallt borde det spridas att Jesus är HERRE, Frälsaren. Det är GUD som skall ge oss den rösten att få förkunna hans ord, det är inte vi själva som kan ta oss det, men vi kan VILJA att gå ut och BE Gud om LOV att vara en ARBETARE för honom. Det finns många olika sätt att TJÄNA Gud på! Men spring inte huvudlöst iväg! Jag hoppas att DU fått hitta ditt sätt, att Gud välsignar dig i ditt och DET arbetet, för det är bråttom att få bli frälst.

Att umgås med ordet djupet, att vara i djupet. Vad betyder det? Guds väsende och satans ondska. Ångest och nöd. Bibelord

388

Vad betyder ordet djupet? Vad innehåller ordet och hur ser man på det i bibeln, Guds Ord? Förklaring kommer   här:

Vad står det i Biblisk Uppslagsbok:
Djup, Djupet, omtalas i bibeln dels i bokstavlig, dels bildlig betydelse. I den förra bemärkelsen användes det som en beteckning på havet, 1 Mos, 1:2;  2 Mos 15:5;  Ps 106:9;   Jona 2:4-6. I bildlig bemärkelse användes djupet framför allt om Guds väsens outgrundlighet, 1 Kor 2:10;   jfr Rom 11:33;   Ef 3:18. Men det talas också om Satans djup Upp 2:24, varmed åsyftas hans bottenlösa ondska.  Någon gång kan också vattendjup vara en bild av ångest och nöd, Ps 69:3, 15; 130:1
Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.
genom din fars Gud,
han skall hjälpa dig, genom den Allsmäktige,
han skall välsigna dig med välsignelser ovanifrån,
från himlen, välsignelser från djupet
som ruvar där nere, välsignelser från bröst
och moderliv.

Om Josef sade han: “Välsignat av Herren
vare hans land, med himlens ädlaste gåvor,
med dagg, med gåvor från djupet
som ligger där nere,

Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller hungersnöd, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, ty ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du skall då höra och hjälpa.
Havet delade du framför dem, så att de gick mitt igenom det på torr mark. Men deras förföljare sänkte du
i djupet, som en sten i väldiga vatten.
Människan sätter gränser
för mörkret och utforskar det yttersta djupet, där stenen är natt
och svartaste skugga.
Djupet säger:
“Hon är inte i mig”, havet säger:
“Hon finns inte hos mig.”
Han gör djupet kokande
som en gryta, han får havet att skumma
som när man blandar salvor.
I hans kölvatten strålar vägen
av ljus, djupet synes bära silverhår.
Jag vill upphöja dig, Herre , ty du drog mig upp ur djupet, du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
Låt inte vattenmassorna
dränka mig eller djupet uppsluka mig, låt inte brunnen
tillsluta sitt gap över mig.
Du har sänkt mig längst ner
i hålan, ner i mörkret, ner i djupet.
Med djupet täckte du den
som med en klädnad, upp över bergen stod vattnen.
“Begär ett tecken från Herren , din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.”
Så säger Herren, Herren : På den dag, då cedern for ner till dödsriket, lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den.
Detta lät Herren, Herren mig se:
Jag såg att Herren, Herren kallade på elden för att utföra hans sak. Och elden förtärde det stora djupet och höll på att förtära landet.
Du kastade mig i djupet,
mitt i havet, och strömmar omslöt mig, alla dina brottsjöar och vågor svepte över mig.
Vatten omslöt mig
ända upp till halsen, djupet omgav mig, sjögräs snärjde in mitt huvud.
Bergen ser dig och bävar, störtregn forsar ner, djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det
sina händer.
De lodade och fann tjugo famnars djup. Kort därefter lodade de igen och fann att djupet var femton famnar.
Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet’
*
Jag har varit i djupet och nästan dött i djupet, så jag skulle kunna förklara det ganska bra för den som undrar. Önskar att alla kunde se GUDS STORA NÅD och GODHET!
NamnlösMaria2