Kristi tjänare – hans plikt och belöning
 
Predikan av C.H Spurgeon 1862

”Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.” Joh. 12: 26. Att följa Kristus intill världens ände Hur många personer är det inte, som är religiösa på samma sätt som grekerna i Joh. 12:e kapitel! De vill se Jesus men de vill inte tjäna honom. De ville av nyfikenhet lära känna till saken något, de önskade undersöka Kristi anspråk som Messias och de ville granska de särskilda sanningar, med vilka han påstod sig skulle upplysa världen, men längre än så vågade de inte. Föreskrifter, betingelser och belöning i tjänandet De började att granska, då de inte är likgiltiga rörande evangelium, men de betraktade det med samma slags intresse, som en naturforskare betraktar en nyupptäckt insekt, eller då en geolog studerar en bit av jordskorpan, men de vet inget om den personliga känslan av sanningens helgande inflytande. Många av dessa greker går mycket längre, då de har en beundran för Jesu karaktär och lära och de uttrycker denna beundran i ärlig lovprisning, men märk hur tom deras beundran är; de berömmer personen som de föraktar att lyda; de prisar en lära som de inte vill följa; de lyssnar till det gudomliga ordet, men de är endast hörare och inte sanningens görare. Troligen finns det många i denna samling, för vilka den kristna religionen alltid varit ett föremål för aktningsfullt intresse. De har aldrig smädat Kristi namn; de har inte tvivlat på bibelns inspiration; de har rannsakat Guds ord; de har till en viss grad uppmärksammat dess lärdomar och de ämnar att än mer granska dess uppenbarelser. Hur angenäma och hoppingivande är inte dessa tecken till intresse, men hur långt ifrån ett rätt lärjungasinne är inte dessa granskare, ty deras stolta hjärta har inte blivit böjt för evangeliums föreskrifter; korset är för tungt för dem att bära; de har inte bestämt sig för att ta ”Kristi ok” på sig; de vill hellre se hans helighet och se hans lärjungar efterlikna honom, än själva ta korset dagligen och följa honom. Mina åhörare, tillåt mig att allvarligt påminna er om, att en spekulativ religion som har nyfikenhet som sin drivfjäder; endast sanningsökande till mål och självberöm till sitt ursprung, aldrig kan frälsa själen. Det hör er inte till att kritisera, utan att ändra sinnet; det hör er inte till att döma, utan att tro, ni bör inte blott beundra, utan lyda, inte prisa och berömma, utan villigt böja er och efterlikna och följa Kristus. Endast den religion som underkastar oss personligen Kristi lydnad och ger oss ett nytt hjärta och ett nytt sinne samt leder oss till att känna, att vi inte är våra egna utan dyrt köpta – endast den religionen skall ge en varaktig sinnesfrid och föra oss dit, där vi kan skåda Guds ansikte med fröjd. Ödmjukt tjänande Många inbillar sig i sin stolthet, att det är nedsättande att tjäna Kristus och att de förringar sig själva genom att bli Lammets ödmjuke efterföljare.

_

Låt mig påminna sådana, att så tänkte inte de, vilkas åsikter vi värderar. Till och med en hedning kunde säga: ”Att tjäna Gud är att regera.” Vi vet att den ädlaste av män innan Johannes döparen kom och som var den störste av kvinna född – Mose, ledaren för Guds härar, har fått som sin högsta titel: ”Mose, Herrens tjänare.” Även vår Herre och mästare, vars skoremmar vi inte är värdiga att knyta upp, tog på sig en tjänares gestalt och fastän han var Son, lärde han likväl lydnad i det han led. Sedan vår Frälsares dagar har de största i Kristi församling varit allas tjänare och de som fått den största äran och anseende som Kristi församling kan tilldela, har varit de som villigast ödmjukat sig till att utföra de minst ansedda tjänster och varit nöjda med att bli räknade för mindre än intet. Låt oss efterlikna honom som är ”kungars kung”, men likväl blev ”allas tjänare”. Låt oss följa honom som var omgjordad med ett gyllene bälte som sveper ljuset omkring sig som en klädnad, men likväl lade av sig överklädnaden och tog ett linnekläde och band om sig och började som en tjänare att tvätta lärjungarnas fötter. Prinsen av Wales valspråk är ”Ich dien” – ”Jag tjänar”. Det bör vara ett motto för varje prins av det himmelska kungablodet. Må varje kristen säga ”jag tjänar” och efter denna stund inte söka något herravälde, utan lämna allt sådant åt hedningarna och en köttslig sinnad värld, men själv söka att tjäna och vara villig att göra och bli, vad som helst som kan gagna Kristi kropp som är församlingen. Vi skall nu försöka så långt som Herrens Ande bistår oss, att framställa en trefaldig lärdom. Ni skall för det första finna tydliga föreskrifter, för en mycket härlig tjänst.

_

”Om någon tjänar mig, skall han följa mig.” För det andra de mest frikostiga betingelser, från en ädel Herre – ”Där jag är, där skall också min tjänare vara.” Och för det tredje den mest härliga belöning, för ofullständig tjänst. ”Om någon tjänar mig skall min Fader ära honom.” Att efterlikna, vara trogen och följa Kristus I. Vi har här tydliga föreskrifter för en mycket härlig tjänst. ”Om någon tjänar mig, skall han följa mig.” En gyllene föreskrift; skriven på en tavla av elfenben. Jag talar de flesta närvarandes känslor när jag säger: vi skulle alla tycka om att tjäna Kristus. Vi känner att om han var här, fanns det inget som vi inte var villiga att göra för honom. De ord som förekommer tre gånger i vår text, kunde lika gärna översättas som – om någon vill uppföra sig som en diakon mot mig; han följer mig och där jag är, där skall också min diakon vara och den som uppför sig som diakon mot mig, honom skall min Fader ära. Ordet ”diakon” i grekiskan betyder inget annat än tjänare och varje diakon bör vara en glad, verksam och trogen tjänare i församlingen. Vad var nu en diakons syssla i den första församlingen? Det var att på allt sätt att tjäna Guds folk. Vem av oss skulle blygas för att vara Kristi diakon, hans personlige tjänare och uppvaktare? Skulle vi inte vilja passa upp honom? Vi skulle på alla sätt vilja tjäna honom.

_

Jag tänker att vi skulle anse oss såsom adlade i hela vårt liv, om vi fick breda ut våra kläder på vägen, för att hjälpa honom över ett smutsigt ställe, där han skulle gå fram. Skulle vi inte vilja mätta honom? Det skulle sättas fram en sådan måltid för honom i vårt hem, att dess like aldrig hade funnits förut. Vi skulle själva vara villiga att hungra, blott för att tillfredsställa hans behov och jag tänker; att om även de tolv fiskarna var med honom skulle vi inte stänga dem ute, utan även bjuda hem dem. Vi skulle lämna våra rum och hellre själva stanna på gatan över natten, för att låta dem vila; ty vi känner, att om den välsignade var här, skulle det vara en stor ära att i någon mån, bidra till hans trevnad eller på något sätt, visa vår aktning för honom och inget skulle vara för svårt, inget för omöjligt för oss att utföra. Tillåt mig säga, att mycket av detta är endast känsla och vi känner verkligen inte oss själva och många av de som är här, skulle om Kristus kom på samma sätt som första gången inte ta emot honom, utan tvärtom; de skulle stänga sina dörrar för honom och måhända även delta i det blodtörstiga ropet: ”Korsfäst honom!” Allt detta tal om frikostighet och vördnad mot Jesus är till stor del endast känsla, idel prat och vi skulle inte göra något sådant, om det gällde det praktiska görandet.

Continue reading →

Gud gör den ogudaktige rättfärdig

Av C.H Spurgeon 1892

Lyssna nu till en liten predikan. Texten till den återfinns i Rom 4: 5 ”Men den som inte håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.” Jag påkallar särskilt din uppmärksamhet för dessa ord: ”Den som gör den ogudaktige rättfärdig.” De är mig mycket underbara ord. Känner du dig inte förundrad över, att det finns ett uttryck som detta i bibeln: ”Gör den ogudaktige rättfärdig?”

Guds verk genom den oändliga kärleken och nåden:
Jag har hört personer som hatar läran om korset och framställer som en anklagelse mot Gud, att han frälser ogudaktiga människor och tar emot de eländigaste av de eländiga. Se här, hur den heliga skrift klart och tydligt bekräftar denna anklagelse. Genom sin tjänare Paulus mun och genom den Helige Andes ingivelse antar Gud här själv titeln: ”Den som gör den ogudaktige rättfärdig.”

Han gör dem rättfärdiga som är orättfärdiga, förlåter dem som förtjänar att straffas och ger nåd åt dem som ingen nåd förtjänar. Du tror måhända, att frälsningen är till endast för den gudfruktige, att Guds nåd är till blott för den rena och helige, som är fri från synden? Det har måhända fallit dig i sinnet, att om du vore en så förträfflig människa, skulle Gud belöna dig med sin nåd. Och du har tänkt att då du inte är värdig till detta, finns det inte någon utväg för dig att komma i åtnjutande av hans nåd.

Du bör då bli något överraskad av att få läsa ord som dessa: ”Den som gör den ogudaktige rättfärdig.” Och jag blir inte överraskad om du blir förvånad, ty med all min förtroliga kännedom om Guds nåd, upphör jag aldrig att förundra mig över detta. Det låter besynnerligt – eller hur? – att det skulle vara möjligt för en helig Gud att rättfärdiggöra en ohelig människa? Vi talar alltid enligt våra hjärtans naturliga böjelse om vår egen godhet och vår egen värdighet och vi håller envist fast vid, att det måste finnas något hos oss som gör oss värda, att Gud bryr sig om oss.

Ett fläckat kläde
Men Gud, som genomskådar allt vårt självbedrägeri vet, att det inte finns något gott alls, i oss. Han säger, att ”Ingen finns som gör det goda, inte en enda”. Han vet, att all vår rättfärdighet är som ”ett fläckat kläde”. Därför har Herren Jesus kommit i världen, inte för att söka efter godhet och rättfärdighet hos människorna utan för att föra godhet och rättfärdighet till dem och för att skänka dessa gåvor åt människor, som själva inte äger dem.

Han har kommit, inte för att vi är rättfärdiga, utan för att göra oss rättfärdiga. Han gör den ogudaktige rättfärdig. Då en advokat framträder vid en domstol, försöker han såtillvida han är en hederlig man, att föra en oskyldigt anklagad människas talan och att rättfärdiga henne inför domstolen från det som man med orätt, lagt henne till last. Advokatens uppdrag skulle vara att rentvå den oskyldige och han borde aldrig åta sig den skyldiga parten.

Det står inte i någon människas makt och är inte heller hennes rättighet, att verkligt rättfärdiggöra den skyldige. Detta är ett under, förbehållet åt Herren allena. Gud, den oändligt rättfärdige Konungen vet, att det inte finns en enda rättfärdig människa på jorden, som gör det goda och som inte syndar. Och därför åtar han sig, i den oändliga överhögheten av sin gudomliga natur och i härligheten av sin outsägliga kärlek, inte att rättfärdiggöra den rättfärdige, utan att rättfärdiggöra den ogudaktige.

Jesus Kristus har kommit för att frälsa syndare
Gud har uppfunnit vägar och medel för att göra det möjligt för den ogudaktiga människan att stå rättfärdig inför honom; han har uppfört ett system, genom vilket han med fullkomlig rättvisa kan behandla den skyldige, som om han under hela sitt liv inte hade begått några överträdelser. Ja, han kan handla med honom, som om han vore helt och hållet fri från synd. Han gör den ogudaktige rättfärdig. Jesus Kristus har kommit i världen för att frälsa syndare.

Detta är mycket förundransvärt – och allra mest förundransvärt för den, som har kommit i åtnjutande av vad detta innebär. Jag vet, att det för mig än intill denna dag är det största under jag någonsin hört talas om, att Gud kunnat göra mig rättfärdig. Jag känner mig, skild från hans allsmäktiga kärlek, som endast en samling av ovärdighet, en massa av fördärv, en hop av synder. Men jag vet likväl med full visshet, att jag är rättfärdiggjord genom tron på Jesus Kristus, och att Gud handlar med mig, som om jag varit fullkomligt rättfärdig, att jag är antagen som en Guds arvinge och Kristi medarvinge, fastän jag efter naturen har min plats bland de störste av syndare.

Jag, som är alltigenom ovärdig behandlas av Gud, som om jag vore värdig. Och jag är älskad med lika mycket kärlek, som om jag alltid hade varit gudaktig, fastän jag förr varit ogudaktig. Vem kan väl annat än förundra sig över sådant? Tacksamheten för en sådan outsäglig nåd klär sig i förundrans dräkt.

Nåväl, käre läsare, med anledning av detta förundransvärda förhållande vill jag göra dig uppmärksam på, hur väl detta evangelium passar för dig och för mig. Om Gud gör den ogudaktige rättfärdig, då käre vän, kan han också göra dig rättfärdig. Är inte du, just en sådan ogudaktig person? Om du ännu i denna stund är oomvänd, så är denna benämning en mycket passande beskrivning på dig. Du har levt utan Gud i världen, du har saknat all gudsfruktan; och med ett ord: du har varit och är ogudaktig.

Måhända har du inte ens besökt någon gudstjänst på söndagarna; du har föraktat Guds dag, Guds hus och Guds ord – detta bevisar att du varit ogudaktig. Ja, måhända har du än värre, till och med försökt tvivla på Guds tillvaro och gått ända dithän, att du berömt dig av att göra det. Du har levt på denna sköna jord, som är fylld av otaliga bevis på Guds närvaro, men hela tiden slutit ögonen för dessa tydliga prov på hans makt och gudom. Du har levt som om det inte funnits någon Gud – ja, du skulle i sanning varit riktigt belåten, om du kunnat med bestämd säkerhet övertyga dig själv, att det inte fanns någon Gud alls.

Verkligt ogudaktig
Du har måhända levt på detta sätt en följd av år, så att du nu är mycket väl befäst på dina otrosvägar. Och likväl är inte Gud med på någon av dem. Om du vore märkt med ordet ogudaktig, skulle detta vara en lika träffande beskrivning på dig, som om havet vore märkt med orden: ”salt vatten.” Men möjligtvis är du en person av ett annat slag: du har regelbundet iakttagit alla de yttre formerna av religionen, men utan att ditt hjärta tagit någon del av den. Och då har du i alla fall varit verkligt ogudaktig.

Fastän du haft gemenskap med Guds folk, har du aldrig haft någon gemenskap med Gud själv och fastän du stämt in med din röst i kören, har du inte prisat Herren i ditt hjärta. Du har levt utan kärlek till Gud i ditt hjärta och utan lydnad för hans bud i ditt liv. Du är då just en sådan slags människa, till vilken detta evangelium är utsänt – detta evangelium som talar om att Gud gör den ogudaktige rättfärdig. Det är mycket underbart och lyckligt nog, mycket lämpligt för dig. Det passar just för dig – eller hur?

O, hur gärna jag önskar, att du ville ta emot det! Om du är en tänkande människa, måste du inse, att det är en underbar nåd av Gud att ge en sådan möjlighet för sådana som dig; och du skall säga till dig själv: ”Gör den ogudaktige rättfärdig! Varför skulle han då inte också göra mig rättfärdig och göra det nu genast?” Lägg nu märke till att det måste vara så, att frälsningen av Gud är för sådana som inte förtjänar den och som inte har något gott i sig själva. Det lämpar sig väl, att denna framställning finns i bibeln; ty kära vänner, inga andra behöver rättfärdiggörelse än de som inte har någon egen rättfärdighet.

Om någon av mina läsare skulle vara fullkomligt rättfärdig, så behöver han ju inte rättfärdiggöras. Du tycker att du väl uppfyller dina plikter och anser, att du därigenom nästan sätter himmelen i tacksamhetsförbindelse till dig. Vad gör du då med en Frälsare och till vad, behöver du då nåd eller rättfärdiggörelse? Du måste redan vara trött på min bok, ty den kan inte vara till något intresse för dig. Om någon av er skulle ta en så högmodig min på sig, så lyssna dock ännu en liten stund på mig.

Ingen rättfärdig finns, inte en enda
Du skall i sådant fall gå förlorad, lika säkert som att du lever nu. Ni rättfärdiga människor, vilkas rättfärdighet består av endast era egna gärningar, ni är antingen bedragare eller bedragna, ty skriften kan inte ljuga, och den säger klart och tydligt: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda.” I varje fall har jag inte något evangelium att förkunna för de egenrättfärdiga; nej, inte ett enda ord. Jesus Kristus har inte kommit för att kalla rättfärdiga och jag skall inte göra, vad han inte gjorde. Om jag kallade er som sådana, skulle ni inte komma. Därför vill jag inte kalla er under detta namn. Nej, jag bjuder er hellre att se på denna rättfärdighet till dess ni inser, vilken förvillelse den är. Den är dubbelt så skör som en spindelväv. Ha därför inget mer att göra med den! Fly bort ifrån den!

O, mina vänner, de enda människor som behöver rättfärdiggörelse, är de som i sig själva inte har någon rättfärdighet. De behöver att något görs för dem, som ställer dem rättfärdiga inför Guds domstol. Ni kan vara förvissade om att Herren gör endast , vad som är nödvändigt. En oändlig vishet företar sig aldrig något som är onödigt. Jesus åtar sig inget som är överflödigt. Att göra den rättfärdig som redan är rättfärdig, är inte något verk för Gud – det vore ett åtagande passande för en dåre; men att göra den rättfärdig som är orättfärdig, detta är ett verk av den oändliga kärleken och barmhärtigheten.

Att rättfärdiggöra den ogudaktige – det är ett underverk värdigt en Gud. Om det någonstans i världen fanns en läkare, som hade upptäckt ett säkert och verksamt läkemedel, till vilka skulle väl denne läkare sändas? Till dem som vore fullkomligt friska? Jag tror inte det. Om han skickades till ett distrikt där det inte fanns några sjuka, skulle han känna att han inte var på sin rätta plats; det fanns ingenting för honom att göra där. ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.”

Frälsningsnåden
Är det inte lika klart och tydligt, att nådens och återlösningens dyrbara läkemedel är endast för de till själen sjuka? De kan inte vara för de friska, ty dessa skulle ju inte ha någon nytta av dem. Men om du dyre vän, känner dig sjuk till själen, då har denne läkare kommit till världen för dig. Om du känner dig alltigenom tillintetgjord till följd av din synd, då är du just den person, som frälsningsnåden syftar till.

Jag säger dig, att kärlekens Herre hade till ögonmärke att rättfärdiggöra just sådana som du, då han gjorde frälsningsplanen. Om vi antog, att en person med ett ädelmodigt sinnelag hade beslutat att efterskänka alla de skulder som andra var skyldiga honom, så är det klart att detta endast kunde tillämpas på dem, som verkligen stod i skuld till honom. Den ene är skyldig honom tusen pund, den andre femtio. Båda behöver endast få reversen överkorsad, och skuldförbindelsen skulle vara utplånad.

Men den ädelmodigaste människa kan inte efterskänka skulder åt dem, som inte är skyldig henne något. Det är bortom allmaktens makt att förlåta dem, som inte har någon synd. Nåden måste vara för den skyldige och förlåtelsen för den som har syndat. Det vore orimligt att tala om förlåtelse för den, som inte behövde förlåtas, att tala om nåd för den som aldrig har begått någon överträdelse.

Du tänker måhända, att du måste gå förlorad därför att du är en syndare. Men detta är just skälet, till varför du kan bli frälst. Då du erkänner dig vara en syndare, vill jag uppmuntra dig till att tro, att nåden är beredd just för sådana som dig. Det är i sanning en levande verklighet, att Jesus uppsöker och frälser de förtappade. Han har gått i döden och bringat verklig försoning för verkliga syndare. Jag känner mig överlycklig, då jag träffar människor som inte leker med orden eller kallar sig själva för ”eländiga syndare” såsom blott ett tomt talesätt.

Jag skulle gärna vilja tala hela natten med sådana, som känner sig vara syndare. Nådens härbärge stänger aldrig sina dörrar för sådana, varken på söndagar eller på vardagar. Vår Herre Jesus har inte dött för inbillade synder, utan hans hjärteblod har utgjutits för att tvätta bort de mörka purpurfläckar, som ingenting annat kan utplåna. Den som känner sig vara en riktigt svart syndare, han är just den sorts människa, som Jesus Kristus har kommit för att göra vit.

Evangelium är för de förtappade
En evangelisk predikant höll en gång en predikan över orden: ”Nu är yxan satt till roten av trädet.” Och hans predikan var så utformad, att en av hans åhörare sedan sade till honom:
– Man kunde ha trott att ni predikade för grova brottslingar; denna predikan kunde ha varit passande att hålla i länshäktet.
– O nej, svarade den gode mannen, om jag hade predikat i länshäktet skulle jag inte ha valt den texten, utan denna: ”Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare!”

Alldeles så är det. Lagen är för de egenrättfärdiga och för att krossa deras högmod och evangelium är för de förtappade, för att befria dem från deras förtvivlan. Om du inte är en förtappad själ, till vad behöver du då en Frälsare? Skulle väl Herden gå och söka efter det får, som aldrig hade gått vilse? Skulle kvinnan sopa huset för att söka efter den slant som aldrig fallit ur hennes börs? Nej, läkemedlet är för de sjuka, uppväckelsen för de döda, nåden för de skyldiga, befrielsen för dem som är bundna och ögonens öppnande för dem som är blinda.

Hur kan väl Frälsaren och hans död på korset och nådens evangelium uppskattas annat än under förutsättning, att människan är skyldig och värd fördömelsen? Det är just syndaren, som är orsak till evangeliets tillvaro. Du min vän, till vilken detta ord nu kommer, om du är oförtjänt av allt gott och förtjänar allt ont, ja helvetet, då är du just av det slags människor, för vilka detta evangelium är tillsatt och förkunnat. Gud gör den ogudaktige rättfärdig.

Jag skulle önska att göra detta riktigt klart för mina läsare, och jag hoppas att jag redan gjort det. Men hur klart det än må vara, är det endast Herren, som kan låta en människa verkligen se det. Det verkar till en början allra mest förvånande för en uppväckt människa, att frälsningen verkligen skall kunna vara för henne som skyldig och förtappad. Hon tänker, att den endast kan vara till för henne som en ångerfull människa och glömmer, att hennes ånger utgör en del av hennes frälsning.

”O, jag måste ju vara så eller så” säger hon. Och det är också alldeles sant, ty hon skall bli både det ena och andra, som en frukt av frälsningen. Men frälsningen kommer till henne, innan hon ännu har någon enda av dess frukter. Ja, frälsningen kommer i själva verket till henne, då hon inte förtjänar annat än den nakna, usla, låga vedervärdiga benämningen ”ogudaktig”. Detta är det enda hon är, då Guds evangelium kommer för att rättfärdiggöra henne.

Gud är mäktig och villig
Jag vill därför enträget uppmana alla, som inte i sig själva har något gott att visa fram – som fruktar att de inte ens har en enda god känsla eller något, vad det än må vara, som skulle kunna rekommendera dem hos Gud – att de måtte fast förtrösta på, att vår barmhärtige Gud är både mäktig och villig, till att ta emot dem utan något som rekommenderar dem och att förlåta dem frivilligt, inte för att de är goda, utan för att han är god.

Låter han inte sin sol gå upp över onda och goda? Ger han inte regn och fruktsam tid även åt de ogudaktigaste nationer? Ja, även Sodom hade sin sol och Gomorra sin dagg. O, min vän, Guds outsägliga stora nåd övergår både min och din uppfattningsförmåga, och jag önskar att du hade en värdig tanke om denna. ”Så mycket som himlen är högre än jorden, så är mina tankar högre än era tankar”, säger Herren. Han kan överflödande förlåta.
Jesus Kristus har kommit i världen för att frälsa syndare; förlåtelsen är till för den skyldige. Försök inte att förbättra dig själv eller att göra dig till något annat än vad du verkligen är, utan kom sådan du är till honom som gör den ogudaktige rättfärdig.

En stor artist hade för kort tid sedan målat av en del av förvaltningshusen i den stad där han bodde, och nu önskade han av historiskt intresse att på sin tavla även måla vissa andra personer, som var välkända i staden. Bland dessa var en gatsopare, trasig, smutsig och okammad. Det fanns en passande plats för honom på tavlan. Artisten sade därför till denna person:
– Jag skall betala dig bra, om du vill komma till min ateljé och låta mig måla ditt porträtt.
Mannen infann sig tidigt följande morgon, men blev snart skickad tillbaka trots att han hade tvättat sitt ansikte, kammat sitt hår och klätt sig i snygga kläder. Han behövdes såsom en tiggare och var inte inbjuden i någon annan egenskap.

Likaså skall evangeliet ta emot dig i sin boning; om du kommer som en syndare, men inte annars. Vänta inte på någon förändring hos dig, utan kom genast för att söka frälsning. Gud rättfärdiggör den ogudaktige. Och det gäller dig, sådan du nu är. Evangelium möter dig i ditt värsta tillstånd. Kom helt och hållet oklädd. Jag menar: kom till din himmelske Fader i all din synd och orenhet, utan att försöka dölja dig med något, vad det än vara månde. Kom till Jesus som du är, spetälsk, smutsig, naken, varken passande för att leva eller för att dö.

Kom, du som är själva avskrädet i skapelsen, kom, fastän du knappast vågar hoppas på något annat än döden. Kom, fastän förtvivlan ruvar över dig, sammanpressande ditt bröst liksom en förskräcklig nattmara. Kom och bed Herren, att han måtte rättfärdiggöra ännu en ogudaktig. Varför skulle han väl inte göra det? Kom fram bara, ty Guds stora barmhärtighet är just avsedd för sådana som dig.

Jag talar med skriftens språk, och jag kan inte tala på ett kraftigare sätt. Herren Gud själv antar sig den nåderika titeln: ”Den som gör den ogudaktige rättfärdig.” Han gör dem rättfärdiga och låter behandla dem som rättfärdiga, som av naturen är ogudaktiga. Är inte detta ett underbart ord för dig? Käre läsare, res dig inte upp från din plats, förrän du väl begrundat denna sak!
——————————————————————————–

Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.

http://www.minfrid.se/spurgeon/allt-av-nad/gud-gor-den-ogudaktige-rattfardig.shtml

Tack till Johnny Dahl/Min frid

/Maria