Åkalla Herren, han svarar. /C H Spurgeon

 

Foto Maria

Foto Maria

 

“Men det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst (befriad, eng övers).” Joel 2: 3.

VARFÖR åkallar jag icke Hans namn? Varför löper jag i väg till grannarna, fastän Gud är så nära och vill höra mitt svagaste böneljud? Varför sätter jag mig ned och uppgör planer och söker finna utvägar? Varför icke med detsamma kasta både mig själv och min börda, på Herren? Den bäste löparen ilar framåt. Varför löper jag icke direkt till den levande Guden? Förgäves skall jag av någon annan vänta hjälpen. Av Herren skall jag få den. Hans gudomliga “skall” borgar därför.

Jag behöver icke fråga, då jag åkallar Herrens namn, om löftet gäller mig. Orden “var och en” är mycket omfattande, de famnar alla. Uttrycket “var och en” innesluter också mig, ty det åsyftar varje själ, som åkallar Herren. Jag vill därför lyda uppmaningen i texten och genast åkalla Herrens härliga namn, åkalla Honom, som givit ett så rikt och stort löfte.

Jag är i djupt trångmål och kan ej finna någon utväg. Men det är icke heller min sak. Han som givit löftet, har medel och vet råd att uppfylla det. Det tillkommar blott mig att lyda Hans befallning och icke bestämma över Hans rådslag, jag är Hans tjänare och icke Hans rådgivare. Jag åkallar Honom, och Han svarar mig. – C. H. Spurgeon

*

Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Maria

 

4 thoughts on “Åkalla Herren, han svarar. /C H Spurgeon

  1. Det är så svårt att vilja tro men inte kunna/förstå/ veta… Men som sagt när vi ger upp och inser hur små vi är och ber om bönhörande då brukar Gud gripa in i våra liv, han visar varje människa på det individuella sätt som han vet är bäst.
    Kraft kärlek och liv fick vi!!! Tänk att få vara Guds barn! Det är märkligt och underbart.
    /Maria

  2. Jag kallade på “Gud” i böner i flera år när jag mådde dåligt, utan svar.
    När jag började läsa Bibeln var det också tyst. När jag till slut gav upp, svarade Gud med fruktansvärd kraft och kärlek på bönen om förlåtelse. Ungefär som Jesus svarar rövaren på korset (Lukas 23:39-43).

  3. Den sista meningen du skrivit i komm. tycker jag är så bra, för det är ju så sant att när vi förstår att Gud är Gud för alltid, och vi lärt känna honom så förstår vi vad Bibeln vill säga oss alla.
    Ja vi är hans tjänare, och vi ropar efter honom och vi får svar. Människor tror på “något” men inte på Gud.
    Det är dags för den som inte tror på Gud att komma till sans och få veta vem han är. Vägen går genom Jesus Kristus.
    /Maria

  4. “Det tillkommar blott mig att lyda Hans befallning och icke bestämma över Hans rådslag, jag är Hans tjänare och icke Hans rådgivare. Jag åkallar Honom, och Han svarar mig. ”

    Gud är Gud. Han säger ju så också i GT och i Jesu ord: Jag är den jag är.

    Vi tror på Gud. Det är vanligt. Men vi tror inte att Gud är Gud.

    Vi måste få hjälp att se att Gud är den han är. Vi kan inte vare sig vara vad Han är och inte heller göra vad Han ska göra.

    Kan leran säga till krukmakaren: Vad gör du? (Jesaja 45:9, Romarbrevet 9:21)

    Bibeln klarnar när vi inser att Gud var, är och ska vara alltid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.