C H Spurgeon Predikan /Ett välsignat böneliv

 

Predikan av C.H Spurgeon 1888

Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Joh. 15: 7.

Ett välsignat böneliv genom förblivandet i Jesus
Se hur vår Herre framhåller detta, då han talar till de troende judarna i det åttonde kapitlet av detta evangelium: “Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Vi känner inte till hela sanningen med detsamma utan vi lär känna den genom att förbli i Jesus. Fortskridandet i nåden är en fostran, genom vilken vi fullt lär känna sanningen. Sanningens frigörande makt erfar och åtnjuter vi så småningom. “Sanningen skall göra er fria.” Ett band lossnar efter ett annat och vi blir rättsligen fria. Ni som är nybörjare i det andliga livet bör uppmuntra er med att veta, att det finns något ännu bättre för er.

Ni har ännu inte fått hela er tros lön. Som sången lyder: “Ännu mer skall följa.” Ni skall få en gladare blick på himmelska ting, vid uppstigandet på er andliga erfarenhets höjd. Allt eftersom ni förblir i Kristus skall ni få en stadigare visshet, rikare glädje, större fasthet, mer umgänge med Jesus och njutning i Herren Gud. Barndomen är behäftad med mycket ont, från vilket den vuxna åldern är befriad; detta är fallet både i den andliga och naturliga världen. Dessa är sådana grader som de troende kan uppnå och Frälsaren driver oss till att uppnå en högre ställning, genom att nämna en viss förmån, vilken inte ges åt alla som säger sig vara i Kristus, utan endast åt sådana som förblir i honom.

Varje troende bör förbli i honom, men somliga tycks inte göra det. Jesus säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Ni måste leva med Kristus för att känna honom och ju längre ni lever med honom, desto mer skall ni beundra och vörda honom och desto mer skall ni få ta emot av honom; nåd för nåd. Han är visserligen en välsignad Frälsare för den som är blott en månad gammal i nåden, men dessa barn kan knappt tala om, vilken dyrbar Jesus han är för dem som haft umgänge med honom i närmare ett halvt århundrade. Jesus vördas högt av dem som förblivit i honom och han blir mer dyrbar, skön och älskvärd dag för dag. Inte så att han förbättras i sig själv, ty han är fullkomlig, utan då vi tillväxer i vår kunskap om honom, värderar vi mer grundligt hans makalösa fullkomlighet. Hur glädjande uttrycker sig inte denna gamla bekantskap: “Allt hos honom är ljuvlighet.” Må vi fortsätta att tillväxa i allt i honom som är huvudet, för att vi sålunda må värdera honom mer och mer!

Jag fäster er allvarliga uppmärksamhet på texten och ber er betrakta tre frågor. Först, vad är denna synnerliga välsignelse? “Be om vad ni vill, och ni skall få det.” För det andra: hur skall denna välsignelse erhållas? “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er.” Sedan för det tredje: varför erhålls denna välsignelse på detta sätt? Det måste finnas skäl varför villkor ges för att man skall erhålla den utlovade kraften i bönen. O, att den helige Andes smörjelse måtte förbli över oss nu och göra detta ämne välsignelserikt för oss!

Bön kommer självmant från dem som förblir i Jesus
I. Vad är denna synnerliga välsignelse? Vi läser versen igen. Jesus säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.”
Märk att vår Frälsare varnade oss, att utan honom kunde vi inget göra och därför kunde vi naturligtvis vänta, att han nu skulle visa oss hur vi kan utföra all andlig verksamhet. Men texten är inte sådan som vi skulle väntat oss att finna den. Herren Jesus säger inte: “Utan mig kan ni inget göra, men om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, då skall ni utföra alla slags andliga ting.” Han talar nu inte om vad de själva skulle kunna uträtta, utan vad som skulle göras för dem: “Ni skall få det.”

Han säger inte: “Kraft skall ges er tillräcklig för alla de heliga verk, till vilka ni är oförmögna utan mig.” Detta skulle ha varit sant nog och det är sanningen vi söker här, men vår vise Herre uttrycker mer än detta och mer än hjärtat väntar. Han säger inte: Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, så skall ni utföra andliga ting utan: “Be om vad ni vill.” Genom bön skall ni kunna verka, men innan ni företar er något så “be om vad ni vill”. Den dyrbara förmån som ges här är en i allt övervinnande bönens makt. Kraft i bön utgör i ganska hög grad måttstocken på vårt andliga tillstånd och när vi äger den i hög grad, då gynnas vi med alla andra förmåner.

Utövning av bön

 
Således är en av de första följder av förblivandet i gemenskap med Kristus, den ständiga utövningen av bön. “Be om vad ni vill.” Om andra varken söker, bultar eller ber, så skall i alla fall ni göra det. De som håller sig borta från Jesus, de ber inte. De, vilkas umgänge med Jesus är avbrutet, känner som om de inte kan be, men Jesus säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill.” Bön kommer självmant från dem som förblir i Jesus; liksom vissa träd i Österlandet utan påtryckning, gav sitt välluktande gummi ifrån sig. Bön är själens naturliga utgjutelse i gemenskap med Jesus. Liksom löv och frukt kommer fram på vinrankan utan någon medveten ansträngning från trädet, utan endast till följd av deras förening med stammen, så kommer knoppar, blomster och frukt från de själar som förblir i Jesus. Såsom stjärnorna lyser, så ber också de förblivande. Det är deras vana och andra natur.

De säger inte till sig själva: “Nu är det tid för oss att ta oss an vår uppgift och be.” Nej, de ber som förståndiga människor äter, när de har behov av det. De utropar inte som under slaveri: “Vid denna tid borde jag be, men jag har ingen lust till det. Det är så tröttande”, utan de har ett glatt ärende till nådastolen och de tycker om att uträtta det. De hjärtan som förblir i Kristus, sänder upp böner som eldar sänder ut lågor och gnistor. De själar som förblir i Kristus börjar dagen med bön; de omger sig av bön som en atmosfär hela dagen och när natten kommer somnar de in under bön. Jag vet att de kan även drömma bedjande och de kan åtminstone säga med glädje: “När jag vaknar är jag fortfarande hos dig.” Vanan att be följer på förblivandet i Kristus. Ingen behöver driva dig till att be, då du förblir i Jesus. Han säger: “Be om vad du vill” och var säker på att du även gör så.

Behov av bön
Du skall även djupt känna behovet av bön. Du skall klart inse behovet av att be. “Vad?”, säger du, “har vi inte redan uppnått målet, när vi förblir i Kristus, och hans ord förblir i oss?” Nej, vi är då långt ifrån tillfreds med oss själva; det är då som vi känner mer än någonsin, att vi måste be om mer nåd. Den som är mest medveten om liv i Kristus, är även mest övertygad om sin död utan Kristus. Den som bäst känner Kristi karaktär, blir ivrigast i att be om nåd att likna honom. Ju mer jag ser mig vara i Herren, ju mer önskar jag att få av honom eftersom jag vet, att allt som finns i honom har lämnats där, för att jag må ta emot det. “Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.” Det är just i förhållande till vår förening med Kristi fullhet som vi känner behov av att hämta mer, genom ständig bön. Ingen behöver bevisa behovet av bön för den som förblir i Kristus, ty vi åtnjuter det med glädje. Bön är lika nödvändig för vårt andliga liv som andedräkten är för vårt naturliga; vi kan inte leva utan att be om gåvor av vår Herre. “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill”, och ni skall inte vilja att upphöra med att be. Han har sagt: “Sök mitt ansikte!” och hjärtat svarar: “Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag.”

Frihet i bön

Vidare är frukten av vårt förblivande i Kristus inte endast bönens övning och en känsla av behov av bön, utan den innebär även frihet i bönen: “Be om vad ni vill.” Har du inte legat på knä i bön utan att känna kraft i bönen? Har du inte känt att du inte kunde be som du önskade? Du ville be, men vattnet var fruset och det ville inte flyta. Du sade klagande: “Jag är instängd och kan inte komma ut.” Viljan fanns där, men du kände ingen frihet i att göra din vilja känd i bön. Önskar du frihet i bön, så att du må kunna tala med Gud som en vän talar med sin vän? Här finns sättet att få den: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill.” Jag menar inte, att du endast skall få frihet att uttrycka dig ledigt i bön, ty detta är en mycket underordnad gåva. Ett flytande språk är av ringa värde, synnerligen då det inte är förenat med innehållsrika tankar och en djup känsla.

Somliga bröder ber i meter, men sanna böner mäts efter vikt och inte efter längd. En enda suck inför Gud kan ha mer fullhet av bön i sig, än ett fint långt tal. Den som umgås med Gud i Kristus Jesus, är en person som stadigt går framåt i förbön. Han kommer modigt fram, därför att han förblir vid nådens tron. Han ser den gyllene spiran utsträckt och hör konungen säga: “Be om vad du vill och du skall få det.” Det är den som förblir i medveten förening med sin Herre som har fritt tillträde i bönen. Han kan lätt komma till Kristus, ty han är i Kristus och förblir i honom. Försök inte att gripa denna frihet genom en tillfällig sinnesrörelse eller djärvhet; det finns endast ett sätt att verkligen erhålla den och detta är: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill.” Endast på detta sätt skall du helt kunna öppna din mun och Gud skall fylla den. Sålunda skall du bli en Israel och kämpa med Gud.

Framgång i bön

 
Detta är inte allt; den välsignade människan har förmånen av framgångsrik bön. “Be om vad ni vill, och ni skall få det.” Du kan inte åstadkomma det, men det skall ske dig. Du längtar efter att bära frukt; be och du skall få det. Betrakta grenen i vinträdet. Den endast förblir där och genom att förbli där, kommer också frukt från den. Broder i Kristus; målet för din tillvaro är att frambringa frukt till Guds ära och för att nå detta mål måste du förbli i Kristus som grenen förblir i vinträdet. På detta sätt skall din bön bli fruktbärande och framgångsrik; “du skall få det”. Du skall på underbart sätt vinna framgång hos Gud i bönen, så att innan du ropar skall han svara och medan du talar skall han höra. “Vad de rättfärdiga begär blir dem givet.” Samma betydelse ligger i en annan text: “Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.” Denna text är mycket vidsynt: “Be om vad ni vill, och ni skall få det.” Herren ger de som förblir i honom en undertecknad växel och tillåter dem att fylla i den, efter deras egen önskan.

Menas allt vad som sägs i texten? Jag har aldrig förstått att min Herre säger något som han inte menade. Jag är säker på, att han emellanåt menar mer än vi förstår att han har sagt, men han menar aldrig mindre. Märk, han säger inte till alla människor: “Jag skall ge er vad ni ber om.” Åh nej, detta skulle inte vara gott, utan han talar till sina lärjungar och säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Det är en viss klass av människor, som redan tagit emot stor nåd av hans händer; det är till sådana han ger denna underbara bönens makt. O, mina älskade vänner, om jag ivrigt må önska mig något framför allting annat så är det detta; att kunna be av Herren vad jag vill och få det.

Den som ber med framgång, predikar med kraft; ty han bör ha god framgång med människor och vinna dem åt Gud, när han förut har kämpat med Gud för människors frälsning. En sådan man kan möta livets många svårigheter, ty vad kan väl tillintetgöra honom, då han kan bära allt i bön till Gud? En sådan man eller en sådan kvinna, är av större värde i en församling än tusentals vanliga människor. Sådana är himlens ädlingar. I sådana män uppfylls Guds avsikt angående människan, vilken han skapade till att utöva välde över hans händers verk. Härskarmakt är stämplad på deras panna; de bildar nationernas historia; de leder de allmänna händelserna, genom sin kraft från ovan. Vi ser Jesus med allting lagt under sig genom Guds avsikt och allteftersom vi växer upp till likhet med honom, skall även vi beklädas med kraft och göras till konungar och präster för Gud. Se Elias med regnets nycklar vid sin gördel; han stänger och öppnar himlens fönster. Det finns fortfarande sådana män. Jag uppmanar er att sträva efter att bli sådana män och kvinnor, så att texten må uppfyllas: “Be om vad ni vill, och ni skall få det.”

Fortsatt bön
Texten tycks innebära, att om vi uppnår denna höga förmån, så skall denna gåva bli beständig; “Be om vad ni vill”. Be alltid och du skall aldrig komma förbi detta med att be, men du skall be med framgång, ty “be om vad ni vill och ni skall få det”. Här har vi gåvan av fortsatt bön. Det är inte under en bönevecka, inte under en månads konferens, inte heller vid några särskilda tillfällen ni skall be med framgång, utan ni skall ha denna bönens makt med Gud, så länge som ni förblir i Kristus och hans ord förblir i er. Gud skall lämna denna allmakt till ert förfogande; han skall av sin gudom uppfylla de begär som hans egen Ande har verkat i er.

Jag önskar att jag kunde göra denna ädelsten strålande för alla de heligas ögon, tills de utropade: “O, att vi ägde den!” Denna bönens makt liknar Goliats svärd; visserligen kan varje David säga: “Ge mig det! Maken till det finns inte.” Detta svärd, ett ständigt bönerop som övervinner fienden och på samma gång gör dess ägare rikare på alla Guds gåvor. Hur kan det fattas den något, till vilken Herren har sagt: “Be om vad ni vill och ni skall få det?” O, kom, låt oss söka denna förmån. Hör och lär vägen dit. Följ mig, medan jag vid ljuset av texten visar vägen. Må Herren leda oss i den genom sin helige Ande!

Vinträdet bär ingen frukt utan sina grenar
Il. Denna förmån rörande bönens makt; hur skall den kunna erhållas? Svaret är: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er.” Här finnas två trappsteg, på vilka vi kan stiga upp till makt med Gud i bönen.
Älskade, den första delen säger oss, att vi bör förbli i Herren Jesus Kristus. Det tas för givet, att vi redan är i honom. Kan det tas för givet rörande dig, min åhörare? Om så är, då bör du bli där du är. Som troende bör vi hängivet hänga fast vid Jesus och vara innerligt förenade med honom. Vi bör förbli i honom genom att alltid förtrösta på honom och på honom endast, med samma tro som förenade oss med honom första gången. Vi bör aldrig tillåta någon annan sak eller person vinna vårt hjärtas förtroende eller hopp om frälsning, utan endast vila i Jesus såsom vi tog emot honom. Hans gudom, mandom, liv, död, uppståndelse och hans härlighet. Med ett ord, Faderns högra hand; han själv måste vara vårt hjärtas allt. Detta är alldeles livsviktigt. En tillfällig tro frälser inte; en förblivande tro är nödvändig.

Men förblivandet i Herren Jesus är inte blott att förtrösta på honom; det innebär att överlämna oss själva åt honom för att ta emot hans liv och låta detta liv, utföra sitt verk i oss. Vi lever i honom, för honom och till hans ära då vi förblir i honom. Vi känner att vårt eget liv har försvunnit, “ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud.” Vi är inget om vi skiljs från Kristus; vi skall då bli som förtorkade grenar och endast lämpliga till att kastas i elden. Vi har ingen grund för vår tillvaro utom genom vad vi har i Kristus och vilken underbar grund är inte denna! Vinträdet behöver grenarna, lika säkert som grenarna behöver vinträdet. Vinträdet bär ingen frukt utan sina grenar. Sant är; att det bär alla grenarna och bär sålunda all frukten, men likväl är det genom grenen som det uppenbarar sin fruktbarhet. På samma sätt är de troende, som förblir i Herren, behövliga för att fullborda hans avsikt. Det låter besynnerligt, men de heliga är behövliga för Frälsaren.

Att bära frukt:
Församlingen är hans kropp, hans fullhet, som allt i alla uppfyller. Jag önskar att ni må förstå detta, då ni må inse ert välsignade ansvar, er praktiska skyldighet att bära frukt, att Herren Jesus må bli förhärligad genom er. Förbli i honom. Dra er aldrig tillbaka från helgandet åt hans ära och härlighet. Dröm aldrig om att ni är era egna. Bli inte människotjänare, utan förbli i Kristus. Låt honom vara målet liksom källan för er tillvaro. O, om ni kom dit och stannar där i ständig gemenskap med er Herre, så skall ni snart erfara en sådan glädje, lust och kraft i bönen som ni aldrig har känt förut. Det finns tillfällen då vi är medvetna om att vi är i Kristus och vi känner vårt umgänge med honom och vilken glädje och frid vi åtnjuter från hans bägare! Må vi förbli där. “Förbli i mig”, sade Jesus. Ni bör inte komma och gå, utan förbli. Sänk ditt eget jag i hans liv och spill alla dina krafter för Jesus och låt en fast tro, ständigt vara föreningen mellan dig och honom. O, att vi måtte uppnå detta genom den helige Ande!

Och för att hjälpa oss att förstå detta, så har vår nådefulle Herre gett oss en skön liknelse. Låt oss ögna igenom detta tal om vinträdet och grenarna. Jesus säger: “Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort.” Se till att du förblir i Kristus, när han rensar dig. “Ah!” säger någon, “jag trodde jag var en kristen, men ack! jag har mer svårigheter än någonsin; människor hånar mig, satan frestar mig och mina affärer går dåligt.” Broder, om du vill äga kraft i bönen, så bör du se till att du förblir i Kristus, när den skarpa kniven skär bort allt. Uthärda i prövningen och tänk aldrig att du för den skull, bör ge upp din tro. Säg: “Om han än dödar mig, så vill jag likväl förtrösta på honom.” Din Herre sade dig, då du först kom in i vinträdet, att du skulle skäras och rensas mycket noga och om du nu erfar denna rensning, så bör du inte tro, att något ovanligt har hänt dig. Klaga inte över vad du får lida från din himmelske Faders hand, som är vingårdsmannen. Nej, men håll dig så mycket närmare till Jesus. Säg: “Skär Herre, skär djupt om du vill, men jag vill hålla mig till dig. Till vem skall vi gå? Du har det eviga livets ord.” Ja, håll er till Jesus när kniven är i hans hand, så ni må “be om vad ni vill, och ni skall få det”.

Se även till sedan rensningen har utförts, att du likväl blir kvar hos Herren. Betrakta tredje versen: “Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er.” Förbli efter rensningen där du var förut. När du märker att Andens verk tilltar i dig, så låt inte djävulen fresta dig till att tycka dig vara något eller tro, att du inte bör komma till Jesus som en fattig syndare och vila endast vid hans utgjutna blod till frälsning. Förbli likväl i Kristus. Liksom du höll dig till honom under rensningen, så bör du även hålla fast vid honom, när de späda druvorna börjar bildas. Säg inte till dig själv: “Vilken fruktbar gren jag är! Hur skönt jag pryder vinträdet! Hur full jag är av livskraft!” Du är inget och ingen. Såvida du inte förblir i Kristus är du inget bättre än skräpved, som kastas i elden. “Men tillväxer vi inte?” Jo, vi växer, men vi förblir; vi kommer aldrig en tum längre; vi förblir i honom, ty annars kastas vi bort och förtorkar. Hela vårt hopp vilar på Jesus, såväl i goda tider som i dåliga tider. Jesus sade: “Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er.”

Förbli i honom för att kunna bära frukt. “Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.” “Här finns något för mig att göra”, utropar någon. Visserligen har du det, men inte utan Jesus. Grenen skall bära frukt, men om grenen inbillar sig att han skall frambringa en klase eller en enda druva av sig själv, så gör han ett stort misstag. Frukten på grenen måste komma från trädet. Ditt verk för Kristus måste vara Kristi verk i dig, annars blir det till ingen nytta. Jag ber dig; se detta. Din undervisning i söndagsskolan, ditt predikande eller vad det än är, måste göras i Jesus Kristus. Du kan inte genom dina naturliga gåvor vinna själar, inte heller genom att uppfinna egna metoder, kan du frälsa människor. Akta dig för självgjorda planer. Gör för Jesus vad han befaller dig göra. Kom ihåg att vårt verk för Jesus – såsom vi kallar det – måste först vara hans verk om det skall vara behagligt för honom. Förbli i honom så skall du bära frukt.

Att förbli i Ordet
Ja, förbli i honom som till ditt eget liv. Du säger: “Jag har varit en kristen i tjugo eller trettio år; jag klarar mig utan att ständigt vara beroende av Kristus.” Nej, du klarar dig inte utan honom, även om du blev så gammal som Metusala. Din själva tillvaro som en kristen beror på att du förblir, förtröstar och vilar vid honom endast. I korthet sagt, om du önskar dig den dyrbara bönens makt som jag nyss har talat, så måste du förbli i en älskande, levande, ständig, förnimbar, praktisk förening med Jesus Kristus och uppnår du denna gudomliga gåva; då skall du kunna be om vad du vill, och du skall få det.

Det är en annan sak som nämns i texten och du får inte glömma den: “Och mina ord förblir i er.” Hur viktiga är då inte Kristi ord! Han sade i fjärde versen: “Förbli i mig, så förblir jag i er,” och nu som en jämförelse med: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er.” Vad? Är då hans ord och han själv liktydiga med varandra? Ja, praktiskt är de så. Somliga talar om Kristus som Mästaren, men vad läran angår, så bryr de sig inte om vad hans ord lär. Så länge deras hjärtan är i orätt förhållande till hans person, så gör de anspråk på att få tänka fritt. Ja, men detta är endast en förevändning. Vi kan inte skilja Jesus från hans ord, ty för det första är han ordet och för det andra, hur vågar vi kalla honom Mästare och Herre och inte gör som han säger, utan förkastar den sanning han lärt oss?

Vi måste lyda hans bud, annars skall han inte se oss som sina lärjungar; synnerligen hans kärleksbud som är det förnämsta av hans ord. Vi måste älska Gud och våra bröder; ja, vi bör ha kärlek till alla människor och söka deras bästa. Vrede och ondska bör vara långt ifrån oss. Vi bör vandra som han vandrade. Om Kristi ord inte förblir i dig, både i tro och liv så är du inte i Kristus. Kristus, hans evangelium och hans bud är ett. Vill du inte ha Kristus och hans ord, så vill han inte heller ha dig och ditt ord; utan du skall be förgäves och efter hand upphöra med att be och bli som en förtorkad gren. Jag är dock övertygad om det bättre för er och det som åtföljer er frälsning, medan jag talar.

O, må vi få nåd till att gå igenom denna dubbelport, dessa två gyllene dörrar! “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er.” Träng dig igenom dessa två och in i detta större rum: “be om vad ni vill, och ni skall få det.”

“Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom”
III. Slutligen skall jag försöka att visa, varför denna förmån erhålls på detta sätt. Varför ges denna den utomordentliga bönens makt åt dem, som förblir i Kristus? Måtte vad jag kommer att säga uppmuntra er till att göra ett allvarligt försök, till att vinna denna dyrbara pärla! Hur kommer det sig att förblivandet i Kristus och hans ords förblivande i oss, kan ge oss denna frihet och makt i bönen? För det första, svarar jag, på grund av Kristi fullhet. Du kan gärna be om vad du vill, när du förblir i Kristus, eftersom allt vad du behöver redan finns förvarat i honom.

Den gode biskop Hall har i ett berömt textstycke framhållit denna tanke och jag skall ge er innehållet därav: Önskar du Andens gåva? Gå till din Herres smörjelse. Söker du helighet? Gå till hans föredöme. Behöver du förlåtelse för synd? Se på hans blod. Behöver du få synden dödad? Betrakta hans korsfästelse. Önskar du att bli begraven från världen? Gå till hans grav. Önskar du känna fullheten av ett himmelskt liv? Se hans uppståndelse. Vill du höja dig över världen? Skåda hans himmelsfärd. Vill du begrunda himmelska ting? Påminn dig om hans plats på Guds högra sida och vet, att “han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen”.

Jag inser tydligt nog varför grenen får allt den behöver så länge den är kvar i stammen, eftersom allt vad den behöver redan är där och finns där för grenens räkning. Kan grenen behöva mer än stammen kan ge? Om den behöver mer så kan den inte få det, ty den har inget annat medel för att leva, än att suga sitt liv ur stammen. O, min dyrbare Herre, om jag behöver något som inte är i dig, så begär jag att alltid vara skild från det. Jag begär inte något som finns utom dig. Men om allt jag behöver redan finns för mig i dig, varför skulle jag önska mig något från annat håll? Du är mitt allt, vart skulle jag annars vända mig? Älskade, “ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom”, och Faderns behag är även vårt behag, vi är glada att få ta emot allt från Jesus. Vi är säkra på att om vi ber om något, så skall vi få det, eftersom han redan har det färdigt för oss.

Nästa orsak är rikedomen i Guds ord. Märk detta uttryck: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Den bäste bönens man är den som i tron är mest bekant med Guds löften. Ty bön är i alla fall inget annat, än att ta Guds löften inför honom och säga till honom: “Gör som du har sagt.” Bön innebär löftets användande. En bön som inte grundar sig på löftet, har ingen verklig grund. Om jag går till banken utan någon check, så kan jag inte vänta mig att få några pengar; det är att “betala enligt order” som är min makt i banken och min garanti för att få det jag begär. Du som har Guds ord förblivande i dig, är rustad med det som Gud fäster sig vid. Om Guds ord förblir i dig så är du en människa som kan be, eftersom du möter den store Guden med hans eget ord och sålunda övervinner allmakt med allmakt. Du sätter ned ditt finger på själva raden och säger: “Gör som du har sagt.” Detta är den bästa bönen i hela världen.

Att vinna seger
Mina älskade, var uppfylld av Guds ord. Studera vad Jesus har sagt och vad den helige Ande har låtit upptecknas i den av Gud ingivna boken och i förhållande till som du lever av ordet och är uppfylld av ordet och behåller ordet genom tron och lyder ordet i ditt liv; i det förhållandet skall du bli en mästare i konsten att be. Du har blivit skicklig i att kunna brottas med förbundets ängel, allt eftersom du kan vädja till den trofaste Gudens löften. Ha noga kännedom om läran om nåd och låt Kristi ord rikligen bo i dig, så att du må veta hur du skall vinna seger vid nådens tron. Förblivandet i i Kristus och hans ords förblivande i dig, kan liknas vill Moses händer, vilka hölls upp under bön så att Amalek blev besegrad, Israel befriad och Gud blev ärad.

Låt oss gå ännu litet längre. Du säger kanske att du inte kan tydligt förstå, hur den människa som förblir i Kristus i vilken Kristi ord förblir, kan ha fått tillåtelse att be om vad han vill och att han skall få det. Jag svarar dig återigen: det är så, eftersom det i en sådan människa finns en sådan härskande Guds nåd som förnyar hans vilja och gör den överens med Guds vilja. Antag att en Guds man ber och han önskar den eller den saken, men han känner sig likväl som ett litet barn i närheten av sin allvise Fader och därför böjer han sin vilja och ber om nåd, att få veta Guds vilja. Eftersom Gud har sagt, att han får be om vad han vill, så drar han sig för detta och säger: “Min Herre, här är en begäran som jag inte riktigt förstår. Enligt mitt omdöme är det en god sak och jag önskar det; men Herre, jag kan inte själv bedöma detta och därför ber jag dig, att ge inte som jag vill, utan som du vill.”

Förstår du inte, att då vi är i ett sådant tillstånd som detta, så är vår vilja Guds vilja. Djupt nere i våra hjärtan vill vi endast det han själv vill och vad är detta annat än att be efter hans vilja och få det? Gud kan tryggt säga till en helgad själ: “Be om vad du vill, och du skall få det.” Den människans himmelska instinkt leder henne rätt, nåden som finns i hennes själ, nedgör alla onda begär och dåliga lustar och hennes vilja är en verklig skugga av Guds vilja. Det andliga livet är rådande i henne och därför är hennes begär heliga, himmelska och gudomliga. Liksom ekot svarar på ljudet, återger hjärtats eko Herrens vilja. Våra begär utgör reflexer från den gudomliga viljan: “Be om vad ni vill, och ni skall få det.”

“Min Gud skall höra mig”
Du ser, att den helige Guden inte kan ta upp en vanlig människa på gatan och säga till henne: “Jag skall ge dig vad du begär.” Vad skulle han be om? Han skulle be om en sup eller kanske att få tillfredsställa sina onda begär. Det skulle vara mycket osäkert, att ge en sådan tillåtelse till de flesta människor. Men när Herren har tagit hand om människan och omskapat henne och förnyat hennes sinne och bildat henne efter sin älskade Sons avbild, då kan han lita på henne. Se, den store Fadern behandlar oss i någon mån som sin förstfödde. Jesus kunde säga: “Jag vet, att du alltid hör mig” och Herren anförtror sig till oss med samma försäkran. Vi kan säga som en man sade förr: “Min Gud skall höra mig.” Vattnas det inte din mun vid denna förmån av segrande bön? Längtar inte ditt hjärta efter att få den? Det sker på helighetens väg och i förening med Kristus; det är genom att ständigt förbli i honom och i lydnad hålla fast i hans sanning som du kan uppnå denna förmån. Detta är den sanna och säkra vägen. Då denna väg en gång har blivit beträdd, är det den mest trygga och tillförlitliga väg, för att vinna verklig kraft i bönen.

Jag har ännu något mer. En människa skall ha framgång i bön, då hennes tro är stark och detta gäller dem som förblir i Jesus. Det är tron som har överhanden i bönen. Bönens verkliga vältalighet är att begära i tro. “Allt förmår den som tror.” En person som förblir i Kristus och Kristi ord förblir i honom, är en utmärkt troende och följaktligen utmärkt framgångsfull i bön. Han har i sanning en stark tro, ty hans tro har fört honom i livsgemenskap med Kristus och han finns därför vid själva källan till varje nådegåva och kan dricka fullkomligt av den.

Vidare; en sådan person äger även Guds Andes inneboende. Om vi förblir i Kristus och hans ord förblir i oss, då har den helige Ande kommit och tagit sin boning i oss och vilken bättre hjälp kan vi få i bön? Är det inte förunderligt att den helige Ande sjäv manar gott i de heliga efter Guds behag? Han “manar gott för oss med outsägliga suckar”. Vem vet vad som finns i människan utom människans ande? Guds Ande känner Guds sinne och han verkar i oss till att vilja vad Gud vill, så att en troende kan be med Guds avsikt återspeglad i själen liksom i en spegel. Guds eviga beslut kastar sin skugga över gudfruktiga människors hjärtan, i bönens innehåll.

Vad Gud ämnar göra, det kungör han sina tjänare genom att leda dem till att be honom göra, vad han sjäv har beslutat göra. Gud säger: “Jag skall göra så eller så”, men då tillägger han: “Detta skall jag låta Israels hus be mig om och göra för dem.” Hur tydligt är det inte, att om vi förblir i Kristus och hans ord förblir i oss, kan vi be om vad vi vill! Ty vi skall endast be om sådant som Gud leder oss till och det är omöjligt att Guds helige Ande och Gud Fadern skulle ha som avsikt, att strida mot varandra. Vad den ene manar oss att begära, har säkerligen den andre beslutat att ge.

Kristus är vinträdet
Jag förbigick något; som jag här måste återgå till för ett ögonblick. Älskade, vet du inte att när vi förblir i Kristus och hans ord förblir i oss, så betraktar Fadern oss med samma ögon som han ser på sin egen Son? Kristus är vinträdet och vinträdet omfattar grenarna. Grenarna är en del av trädet. Gud ser därför på oss som en del av Kristus – lemmar i hans kropp, kött av hans kött och ben av hans ben. Faderns kärlek till Sonen är sådan, att han nekar honom ingenting. Han var lydig intill döden, ja, intill korsets död; därför älskar hans Fader honom såsom medlaren mellan Gud och människor och han ger honom allt vad han begär. Och det är så; att då du och jag är i verklig förening med Kristus, ser Herren Gud på oss på samma sätt som han ser på Jesus och säger till oss: “Jag skall inte neka er något; be om vad ni vill, och ni skall få det.” Så förstår jag texten.

Jag ber er uppmärksamma den nionde versen i femtonde kapitlet: “Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er.” Samma kärlek som Gud har till sin Son, ger Sonen oss och därför finns vi i Faderns och Sonens kärlek. Hur kan väl då vår bön bli avvisad? Skall inte den omätliga kärleken uppmärksamma våra böner? O, älskade broder i Kristus, om dina böner inte når tronen, så kan du misstänka att någon synd hindrar dem; din Faders kärlek finner det nödvändigt att tukta dig på detta sätt. Hur kan du vänta att kunna be med framgång om du inte förblir i Kristus? Om du gallrar och väljer hans ord och tvivlar på ett här och ett där; hur kan du hoppas på att nalkas tronen? Om du uppsåtligen är olydig mot något av hans ord; skall då inte detta bli en anledning till att din bön blir obesvarad? Men förblir du i Kristus och håller fast vid hans ord och blir hans rätte lärjunge, så skall han höra dig. Sitter du vid Jesu fötter och hör hans ord, så kan du lyfta dina ögon mot hans älskliga ansikte och säga: “Min Herre, hör mig nu” och han skall svara dig nådigt; han skall säga dig: “Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Be om vad ni vill, och ni skall få det.” O, må vi få makt vid nådens tron!

Älskade vänner, gå inte bort och glöm denna predikan, då ni har hört den. Sök att uppnå denna plats av gränslöst inflytande. Vilken församling skulle vi inte vara, om ni alla var mäktiga i bön! Älskade Guds barn, önskar ni vara till hälften utsvultna? Önskar ni älskade bröder, att vara fattiga, små, magra, tynande barn som aldrig växer till och blir män? Jag ber er, sträva efter att bli starka i Herren och åtnjut hans synnerligen höga förmåner. Vilken armé skulle ni inte vara, om alla hade makt med Gud i bönen! Det är möjligt för er, ni Guds barn, att få den. Endast förbli i Kristus och låt hans ord förbli i er. Detta är inte några tunga plikter, utan de är en glädje. Sök den av hela ert hjärta och det skall tillfalla er, så att ni skall be vad ni vill och ni skall få det.

Olyckligtvis finns det personer i denna samling, till vilken min text inte alls talar; ty några av er är inte ens i Kristus och därför kan ni inte förbli i honom. O, mina åhörare, vad skall jag säga till er? Jag tycker att ni går miste om en himmel redan nu. Om det inte finns något helvete härefter, så är det helvete nog, att inte nu känna Kristus, att inte veta vilken förmån det är, att ha makt med Gud i bönen, att inte känna den utvalda förmånen att förbli i honom och att hans ord förblir i er. Det första ni har att göra är att tro på Jesus för era själars frälsning, överlämna era själar till att renas av honom och era liv under hans regering. Gud har sänt Honom som en Frälsare, ta emot honom. Ta emot honom till lärare; överlämna er åt honom som er mästare. Må hans nådige Ande nu komma och utföra detta verk i er, och då kan ni, men inte förr, sträva efter att uppnå denna höga förmån. Ni måste först “vara födda på nytt”.

Jag kan inte säga till er, sådana ni nu är “väx till”, därför att då skulle ni endast växa till för att bli ännu större syndare. Hur mycket ni än kommer att utbildas, skall endast det som är i er utbildas; och de som hyllar det onda skall bli allt mera det ondas barn. Ni måste förnyas i Kristus, det måste till en fullkomlig förändring, en omdaning av hela er nuvarande natur, en ny skapelse i Kristus Jesus och sedan må ni sträva efter att förbli i Kristus och låta hans ord förbli i er och följden skall bli att ni skall kunna kämpa med Gud i bönen och övervinna. Nådefulle Herre, hjälp oss denna morgon! Arma varelser som vi är, kan vi endast ligga vid dina fötter. Kom själv och lyft oss upp till dig själv för din nåds skull!     Amen.

/Tack till Johnny Dahl  från

http://www.minfrid.se/spurgeon/predikningar/hemligheten-med-bonens-kraft.shtml

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.