Archives

Direktansluten till den Högsta sambandscentralen. Direktkontakt med Gud/ L Jareteg, Bibelfokus. Att lyda Gud mer än människor…

dec22

 

Under den Högstes befäl!

Barnaskapet är något av det absolut viktigaste vi kan äga här och nu som kristna. Det har jag skrivit om många gånger tidigare. Barnaskapet är ett sundhetstecken där det flödar med enkelhet, frihet och glädje. Barnaskapet är unikt för den sanna kristna tron. Det är dessutom underbart gott för den som lever i det; det är en försmak av hur den himmelska tillvaron kommer att bli. Men det jag skall skriva om här får kanske en lite annan infallsvinkel vad gäller livet som kristen. Det här skall delvis handla om vad mognad i tron innebär och att bli tillgänglig för att tjäna Gud under hans befäl.

Även om barnaskapet för en kristen skall vara det mest grundläggande och även kommer att bestå för evigt, så innebär det kristna livet även en mognad, en andlig tillväxt. Som mogna kristna kan vi få tjäna Gud på sätt som vi kanske inte kan få göra som nya i tron, och ändå skall vårt eget barnaskap finnas med där i grunden hela tiden. Vi kan få mogna in i uppgiften att fungera som andliga fäder för de som är nya i tron. Vi kan få mogna in i uppgiften att uppmuntra, tillrättavisa, vägleda och undervisa. Vi kan få mogna in i många olika uppgifter i Guds rike.

Svaghet innebär mognad och styrka

Men oavsett om vi är nya i tron eller om vi mognat så är Gud hela tiden vår Far och vi är hans barn som skall vara och är beroende av hans suveräna ledning. Mognad handlar inte om att bli stor och stark. Mognad handlar inte heller om att samla på sig stora mängder kunskap och erfarenheter så att man kan vara ett andligt proffs som kan stå på egna ben. Nej, mognad handlar om att man i allt kan inse sitt beroende av Gud men också leva därefter. Mognad handlar om att ha blivit svag i sig själv så att Gud kan vara stark. Att hamna i denna beroendeställning är faktiskt något som tar tid. Om man inte tror att det förhåller sig så här, så är det i sig ett bevis på att man ännu inte uppnått en sådan mognad.

Symbolen framför andra för den kristna tron är korset. Korset vittnar inte enbart om att Jesus dog på korset för vår skull, det vittnar också om att varje sann kristen har ett eget kors att bära. Vårt stora JAG måste bli korsfäst för att vi skall bli fria människor och för att vi skall bli fullt tillgängliga för Guds kraft. Detta är inget vi kan åstadkomma själva; Gud gör detta för oss – om vi vill det – och han låter det ske medan vi traskar på i vardagen. Precis så var det med judarna när de vandrade 40 år i öknen. Korset i våra liv, ökenvandringen, ger mognaden.

Matt 10:38-39: ”Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.”

Paulus var en i sanning mogen kristen som fick uträtta oerhört mycket för Gud. Tänk bara på vad hans brev har fått betyda för eftervärlden. Men var det då hans egen förträfflighet och styrka som gjorde att Gud var så framgångsrik genom Paulus? Nej, det var hans svaghet och därmed beroende av Gud som var avgörande. Så här skrev Paulus själv om detta:

1 Kor 1:27: ”Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam,”

2 Kor 12:9-10: ”…han [Gud] svarade mig: ’Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.’ Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.”

Oavsett om vi är nya i tron eller har vandrat med Gud i många år, så är Gud vår Far. Men som mogen kristen kanske man också ibland kan se Gud som sin ”befälhavare” eller ”arbetsgivare”. Det beror lite på vad man står i för uppgifter. Och oavsett vad man får uträtta för Gud så är det HAN som skall föra befälet. Gud är dock inte den som tvingar sig på, utan vi får själva be Gud att ta den position som han rätteligen skall ha i våra liv. Vi överlåter detta till Gud både i bön och genom vårt sätt att handla.

Här skall jag komplettera bilder lite. Självklart behöver alla kristna ett visst mått av grundkunskaper för att överhuvudtaget kunna svara ja på Guds erbjudande i evangeliet, och visst behöver vi lite baskunskaper för att leva som kristna. Men vi måste akta oss för att bli andliga experter där kunskaperna leder till ett oberoende av Gud och högmod. Kom ihåg hur det gick för Adam och Eva när de åt av Kunskapens träd!

Människor vill ha en kung

Människor har i alla tider önskat sig starka ledare. Många folk har ropat fram kungar, kejsare och presidenter. Många har t.o.m. ropat fram en diktator för sitt land och folk. Andra har ropat fram påvar, kardinaler, biskopar och andra höga religiösa ledare. Allt detta vittnar om att vi människor önskar ha auktoriteter över oss som vi kan hylla och dyrka – men även som vi vill skall garantera ordning och reda. Får ledarna mycket makt kan man få krypa på knä för dem i fruktan istället för i beundran.

Jag tycker det är oerhört intressant att läsa om Guds folk, judarna i Gamla testamentet. Deras historia är i mångt och mycket en profetisk bild av hur det kristna livet kommer att gestalta sig, även om det mesta nu blir i lite andra skepnader. Det är så klart inte bara det judiska folkets framgångar och segrar som är profetiska bilder för kristenheten, även all olydnad och allt deras avfall är det. Bibeln vittnar om både framgång för evangeliet och ett stort avfall därifrån.

Om vi läser i Första Samuelsboken i Gamla testamentet, så ser vi där att även det judiska folket önskade sig en kung. De ville ha det på samma sätt som alla de andra folken hade det. De ville inte vara annorlunda. Nu vet vi att judarna fick sin kung. Först blev det Saul, och efter honom kom David. Men vad ville egentligen Gud? Låt oss ta några bibeltexter som visar oss:

1 Sam 8:4-9, 19: ”Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama och sade till honom: ’Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.’ Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: ’Ge oss en kung till att styra över oss.’ Och Samuel bad till HERREN. Då sade HERREN till Samuel: ’Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig. Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem.’ …
Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: ’Nej, en kung måste vi ha över oss. Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig.’ ”

1 Sam 12:17: ”…hur mycket ont ni gjorde i HERRENS ögon, när ni begärde att få en kung.”

Gud vill vara vår kung

I bibelordet ovan ser vi att Gud själv ville vara judarnas kung; han ville inte att det skulle finnas någon makt mellan dem och sig själv. Så deras önskan att få en kung var alltså det samma som att förkasta Gud. Men vi ser också det jag nämnde tidigare, att Gud vill att vi skall samverka med honom av egen fri vilja. Gud tvingade alltså inte på judarna sin konungastatus. Han gav dem vad de önskade, men han sa också vad det skulle komma att innebära, nämligen att de kommande kungarna skulle suga ut folket (läs fortsättningen i 1 Sam 8).

Nu kan vi överföra denna bibeltext på kristenheten och fråga oss hur Gud vill ha det i vårt fall. Skall vi ha påvar, kardinaler, biskopar och prästerskap över oss? Skall vi ha ledare som lever som kungar över Guds folk? Hur har Gud tänkt det?

I Bibeln finns inte ordet ”kyrka” om man ser i grundtexten (det finns inte heller i Svenska Folkbibeln eller i 1917-års översättning). Istället kallas de troende för Guds ”församling”. Församlingen liknas vid en kropp där alla de troende är jämlika och huvudet är Jesus Kristus. Det skall alltså inte finnas någon extra hjärna inkopplad mellan de olika kroppsdelarna och huvudet, för det fungerar inte. Alla kroppsdelar får sin styrning från huvudet, och alla kroppsdelars funktioner och rörelser koordineras också från huvudet, som vi kan kalla ”sambandscentralen Jesus Kristus”. En del kroppsdelar är ”ovetande” om varandra, men de samverkar ändå till olika funktioner genom att exakt koordinering sker från det enda huvudet. Vi skall ta några bibelord om detta:

Gal 3:28: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Rom 12:4-6: ”Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått.”

Ef 4:14-16: ”Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.”

Utifrån detta kan vi alltså säga att Gud/Jesus vill vara de troendes Kung. Det skall inte finnas någon ”makt” mellan de troende och huvudet Jesus Kristus. Det behövs ingen kyrklig hierarki, inget läroämbete, ingen ”Kristi vikarie” (en av påvens alla titlar är justVicarius Christi ). Jesus är inte så långt borta att det skulle behövas en vikarie. Han har ju själv sagt att han är med oss alla dagar intill tidens slut (Matt 28:20). Han är närvarande bland oss genom sin Helige Ande och på så sätt vägleder han oss i allt.

Joh 14:26: ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”

Direktansluten till den Högsta sambandscentralen

När Jesus dog på korset så rämnade det tygstycke (kallat ”förlåten”) som dolde det allra heligaste rummet i Jerusalems tempel. Dit in fick endast översteprästen gå. Där stod han i direktkontakt med Gud, som en medlare mellan Gud och folket. Men när tygstycket rämnade, så var det en signal om att vägen till Gud Fadern nu var öppen för var och en som kommer till Gud genom Jesu försoningsverk. Det behövs inte längre några medlare mellan människor och Gud när man kommer genom Jesus. Alla får lov att bli Guds barn, direkt underställda Gud, och alla får då Guds Ande till vägledning, hjälp och som ett sigill.

Mark 15:37-38: ”Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner.”

Heb 6:19: ”I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss.”

Heb 10:19-22: ”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött.  Vi har en stor präst över Guds hus. Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten.”

Gal 3:26: ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.”

Ef 1:13: ”I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.”

Det är alltså oerhört stort att få kliva in i ”det allra heligaste” – i det Nya förbundet – och själv få lov att ha direktkontakt med Gud. Som kristen behöver man ingen tolk, ingen mellanhand, ingen medlare, ingen överhet i trosfrågor. Vägen fram till Guds tron är helt öppen. Som sann kristen får man lov att prata med Gud som en kär pappa. I denna verklighet får vi traska på i vardagen och samtidigt förtrösta på att Gud är med och leder oss genom sin Helige Ande. Detta är att ”vandra i Anden” (Gal 5:16). Detta är att vara direktansluten till ”den Högsta sambandscentralen”, att stå direkt under den Högstes befäl. Som sådana kan vi också få vandra i Guds förberedda gärningar.

Att samverka till goda gärningar

Här kommer jag nu till det som jag inledningsvis nämnde, nämligen att få mogna i tron och mer och mer få vara med om att uträtta saker i Guds rike. Vi kanske inte alltid är medvetna om att vi gör detta, men om vi är medvetna är mognaden viktig, annars kommer lätt högmodet in.

Det är i vilket fall fantastiskt att leva som kristen och få gå i förberedda gärningar som man ofta inte har någon större aning om i förväg (och väl är ju det, för annars skulle vi säkert försöka hjälpa Gud på traven). Gud har så klart planer för våra liv, även om det också finns gott om utrymme för vår fria vilja. Men han samverkar gärna med vår vilja så att vi villigt får gå hans ärenden. Sedan låter han samverkan ske genom att syskon i tron (andra lemmar i kroppen) gör en del, och jag får göra en annan del, och tillsammans blir hela ”rörelsen” till välsignelse för andra.

Ef 2:10: ”Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.”

Fil 2:13: ”Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.”

1 Kor 12:17-22: ”Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? Men nu är lemmarna många och kroppen en. Ögat kan inte säga till handen: ’Jag behöver dig inte’, inte heller huvudet till fötterna: ’Jag behöver er inte.’ Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga.”

Finns det då exempel i Bibeln på hur Gud låter oss vandra i förberedda gärningar? Ja, det finns en hel del. Själv kommer jag att tänka på när Gud lät Filippus stöta på den etiopiske hovmannen som i sin vagn satt och läste ur profeten Jesajas bok. Det mötet öppnade upp för ett samtal som ledde till hovmannens omvändelse och dop (Apg 8). En annan berättelse jag kommer på är när Petrus blev ledd till officeren Kornelius och hans familj för att förkunna evangeliet för dem (Apg 10). Då hade Gud redan förberett både Petrus och Kornelius på det som skulle ske genom att de båda hade sett en syn från Gud. Petrus kunde med andra ord bara knalla rakt in i denna mycket väl förberedda gärning som ledde till mångas frälsning. Och Paulus skrev om hur han och Apollos fick samverka till ett resultat för Guds rike. Här fungerade de som olika lemmar i Kristi kropp, men det var Gud som styrde alltsammans.

1 Kor 3:6-9: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud. Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.”

Pastorsrollen mfl

Jag skall bara kort skriva om uppgiften att vara herde/pastor så att du inte tror att jag är emot de olika roller som nämns i Nya testamentet. En av dessa är herderollen. En grupp av kristna kan behöva någon som tar ett särskilt ansvar för gruppen, precis som en herde tar ansvar för en grupp med får. Men här har vi ofta en helt skev bild av vad det är att vara herde/pastor. Jesus är den bästa bilden av hur en perfekt herde skall vara: han räddade sin hjord genom att ge sitt liv för den. Att vara herde/pastor betyderinte att man är av högre rang än de övriga i gruppen. Det betyder inte heller att man skall åtnjuta särskilt förmånliga privilegier. Att vara herde/pastor är egentligen ”bara” att vara en av lemmarna i kroppen med en särskild uppgift som de andra lemmarna inte har. Därmed är herden/pastorn också själv beroende av de andra lemmarna, för denne kan ju inte själv utgöra varje lem i kroppen – vilket tyvärr många tycks tro idag. Några ord från Jesus visar tydligt att ingen människa skall göra sig för mer än någon annan, inte heller göra anspråk på titlar:

Matt 23:8-12: ”Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen. Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

(Ordet ”påve” kommer från latinets papa som betyder just ”fader” – aj då!)

Ibland skriver folk till mig och frågar vilken pastor som jag är underställd, och så menar dessa personer att jag inte kan vara en sann kristen om jag inte står under en överordnad pastor. I ljuset av vad jag visat på ovan kan du förstå vad jag brukar svara.

Lyda Gud mer än människor

Hela Bibeln vittnar om att Gud/Jesus vill och skall vara vår Kung. Detta skall bli helt uppenbart den dag då Jesus kommer tillbaka och träder fram som den Kung han de facto är. Har man nu ställt sig under den Högstes befäl, så kommer man förr eller senare att hamna i konflikt med både världen, hierarkiska system, religiösa system, kontrollorgan, olika maktcentra etc. Det fick apostlarna tidigt smaka på, men då gav de också ett svar som vi andra bör ta till oss.

Apg 5:29: ”Då svarade Petrus och apostlarna: ’Man måste lyda Gud mer än människor.’ ”

Självklart skall en sann kristen följa landets lagar och förordningar, betala sin skatt så som staten bestämt, be för makthavarna, osv. Men kommer lydnaden till Gud i konflikt med världens påhitt, då måste vi lyda Gud mer än människor.

Jag vet utifrån det Bibeln visar att sådana konfliktsituationer kommer att bli allt vanligare i Sverige, inom EU och i hela världen ju närmare vi kommer den absolut yttersta tiden. Många kristna ser också åtskilliga tecken på detta redan. Skall man klara av sådana situationer är det viktigt att vara direktansluten till ”den Högsta sambandscentralen”, och observera: den kommunikationen går inte att avlyssna!Ett bibelord som väl säger något om detta är följande:

Luk 21:12-15: ”Man skall utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull. Detta ger er tillfälle att vittna. Bestäm er därför att inte förbereda något försvarstal. Ty jag skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga.”

Summering

Det finns så oerhört mycket idag som försöker tränga sig in och ta en plats mitt i de troendes raka kommunikation med Gud, inte minst i osunda församlingar och villfarna sammanhang. Mycket av allt det som världen har att erbjuda stör också kommunikationen. Det är så mycket som vill beröva oss vår frihet och vårt barnaskap. Världen går sakta men säkert mot ett nytt ”Babels torn” där det grundläggande är elitism och hierarkiska system. Så var på din vakt mot sådant som försöker bryta sig in och styra hur ditt liv som troende är tänkt att vara.

Det är när vi var och en är direktanslutna till Gud som vi verkligen kan uträtta något med evighetsvärde för Guds rike. Det är också där som den verkliga friheten finns. Självklart skall alla sanna kristna vara som en kropp med olika lemmar som hjälps åt, men det är när ledningen kommer direkt från Gud till varje enskild som samordningen och gemenskapen fungerar som bäst. Vårda därför din privata direktanslutning till den Högste! Ställ dig under den Högstes befäl!

Jesus är vår Kung!

/Lennart

*
*

Ja Jesus är vår Kung!   Tack för artikeln Lennart!   / Maria

Foto Maria

Foto Maria

Falska profeter.Tillbe inte främmande gudar. Är Gud i centrum för dig?

okt16

 

Bild Maria

Bild Maria

 

Gud varnar oss för att ha några andra gudar jämte honom, eller hur? Idag (och förr) springer man efter de falska profeterna fastän Gud uttryckligen varnar på så många ställen i sitt ord att vi skall hålla oss bara till honom. De falska profeterna är sådana som avfallit från tron men spelar troende för att vinna ekonomiskt och materiellt.. Gud prövar i sin tur oss och vår tro för att se om vi enbart vill följa HONOM. Gud testar oss på många olika vis och vi måste vara beredda på sådant och vara enbart honom trogna.  Texten nedan säger mycket, du behöver veta om att följa Gud och lyda honom och inte följa de falska profeterna, d v s ulvarna i fårakläder! Nya idéer från ”intressanta” människor ser ofta lockande ut, men vi måste bedöma dem i ljuset av Guds ord.   Javisst lever vi i nya tider, i NT:s tid, men vi skall också lyda Gud nu, liksom förr. Hans bud gäller.  Är Gud i centrum för dig?

 *
Men HERREN sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans svek är vad de profeterar för er.
Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger HERREN. När de berättar dessa drömmar, för de mitt folk vilse med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem eller givit dem något uppdrag och de kan inte alls hjälpa detta folk, säger HERREN.
Dina profeters syner var falska och dåraktiga. De uppenbarade inte din missgärning för dig för att göra slut på din fångenskap. De budskap de förkunnade för dig var falska och förförande.
De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren, HERREN, fastän HERREN inte har talat.
Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.
Många falska profeter skall träda fram och bedra många.
Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.
Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse.
Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.
Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 
Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen.

 *

5 Mos 13

1 Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, 2 och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem”, 3 då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty HERREN, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar HERREN, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ. 4 HERREN, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till. 5 Men den profeten eller den som har drömsyner skall dödas. Ty han predikade avfall från HERREN, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land och friköpt dig ur träldomshuset, och han ville föra dig bort från den väg som HERREN, din Gud, har befallt dig att gå. Du skall skaffa bort det onda hos dig.
6 Om din bror, din mors son, eller din son eller dotter, eller hustrun i din famn eller din vän som står dig så nära som ditt eget liv, i hemlighet vill förleda dig och säger: ”Låt oss gå och tjäna andra gudar” som varken du eller dina fäder har känt 7 – gudar hos de folk som bor runt omkring er, nära dig eller fjärran, från jordens ena ände till den andra – 8 så skall du inte göra som han vill eller lyssna till honom. Du skall inte visa honom någon skonsamhet eller ha förbarmande eller överseende med honom, 9 utan du skall döda honom. Först skall din hand vara mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. 10 Du skall stena honom till döds, därför att han försökte leda dig bort från HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ur träldomshuset. 11 Och hela Israel skall höra detta och frukta och skall sedan inte mer göra något sådant ont hos dig.
12 Om du får höra om någon av de städer som HERREN, din Gud, ger dig att bo i, 13 att från dig har utgått onda män, som förför invånarna i sin stad genom att säga: ”Låt oss gå bort och tjäna andra gudar”, gudar som ni inte känner, 14 då skall du noga undersöka, rannsaka och utforska. Om det då visar sig vara sant och kan bekräftas att något så avskyvärt har ägt rum hos dig, 15 skall du slå den stadens invånare med svärd. Du skall ge den till spillo med allt som är i den. Också boskapen skall du döda med svärd. 16 Allt byte du får skall du samla ihop mitt på torget och sedan skall du bränna upp staden i eld tillsammans med allt bytet som ett heloffer åt HERREN, din Gud. Staden skall bli en grushög för evig tid och aldrig mer byggas upp igen. 17 Låt inget av det tillspillogivna fastna i dina händer, så att HERREN vänder sig ifrån sin glödande vrede och visar dig barmhärtighet och förbarmar sig över dig och förökar dig, så som han med ed har lovat dina fäder, 18 när du lyssnar till HERRENS, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud som jag i dag ger dig och gör det som är rätt i HERRENS, din Guds, ögon.
/Maria

Duger inte Guds manna längre? Artikel L Jareteg. Guds sanna evangelium

sep16

 

Duger inte Guds dagliga manna längre?

När jag nyligen skrev artikeln ”Vår tids guldkalvsreligion” så nämnde jag kort att judarnas uttåg ur Egypten, deras ökenvandring och deras intåg i Kanans land i mycket är en stark förebild för hur livet kommer att vara för sant troende kristna. Judarnas vandring har en mängd saker att lära oss, och jag vill nämna några av de händelser som tydligt har en kristen motsvarighet:

  • Gud uppmanade sitt folk att hörsamma Guds kallelse att dra ut ur Egypten -> VILKET MOTSVARAR -> Gud kallar oss till ett uttåg ut ur vårt ”Egypten” och ”självliv” där vi själva och begären har styrt det mesta, och att överlåta rodret till Gud och omfamna hans löften i evangeliet.
  • Gud ledde (döpte) sitt folk genom (i) Röda havet, och kvar i havet och på andra sidan fanns allt det som hade hållit folket förslavade under lång tid. -> VILKET MOTSVARAR -> Vår omvändelse, tro och dop som frigör från slaveri under synd och självliv.
  • Uttåget innebar en lång ökenvandring för Guds folk. I öknen dog de människor som knotade mot Gud. -> VILKET MOTSVARAR -> Den helgelse som Gud leder oss troende genom och som pågår under hela vårt liv. Genom Guds helgelse dör det inom oss som är emot Gud och hans vilja. Detta är att ta vårt dagliga kors på oss – så som Jesus befallde oss att göra.
  • Gud ledde det judiska folkets ökenvandring med en ”moln- och eldstod”. -> VILKET MOTSVARAR -> Löftet om den Helige Andes hjälp och ledning i vardagen för oss troende.
  • Gud gav sitt folk ett dagligt ”manna” att äta samt vatten att dricka ur ”klippan”. -> VILKET MOTSVARAR -> Att läsa Bibeln och be till/samtala med Gud, vilket skall mätta oss och släcka vår törst.
  • Gud lovade sitt folk att de skulle få komma in i ”det heliga landet” som flödade av ”mjölk och honung”. -> VILKET MOTSVARAR -> Löftet för troende att få leva med Gud i himmelriket för evigt.

Manna för Guds folk i öknen

När Gud ledde det judiska folket under den 40-åriga ökenvandringen gav han dem på ett förunderligt sätt ett ”himmelskt bröd” att äta. Mannat föll ner från himlen och övertäckte marken varje morgon. Detta skulle folket samla in en gång per dag (förutom under sabbatsdagen). Det är ju lätt att förstå att detta mannabröd måste ha varit oerhört nyttigt – alltså fullt tillräckligt för att livnära folket. I Svenska Folkbibeln står det att det ”smakade som tunna kakor med honung”. I 1917-års översättning står att ”smakade såsom semla med honung” och i Bibel 2000 att det ”smakade som honungskaka”. Så att mannat var mycket gott att äta är också helt klart.

Men nu var detta vandrande Guds folk ett ”knotande” (klagande) folk som inte nöjde sig med vad Gud hade att erbjuda dem. Folket knotade gång på gång och därför tändes Guds vrede upp mot dem. Som du skall se i bibelorden nedan mötte Gud folkets knotande och begär på ett drastiskt sätt så att folkets begär liksom skulle stå dem upp i halsen.

4 Mos 11:4-6: Israels barn började att gråta igen och sade: ”Vem skall ge oss kött att äta? Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna.”

4 Mos 11:18-20: ”Säg till folket: Helga er till i morgon, så skall ni få kött att äta. Ni har gråtit inför HERREN och sagt: Vem skall ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför skall nu HERREN ge er kött att äta. Ni skall få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ty ni har förkastat HERREN som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?”

Manna för oss troende idag

Som jag nämnde inledningsvis är judarnas manna en förebild för det som Gud vill ge oss troende under vår livslånga vandring. Till detta skall vi också lägga att Gud ger varje sant troende av sin Helige Ande, han som också kallas för ”Hjälparen”.

Jesus kallade sig själv för brödet som kommer ner från himlen (Joh 6:41). I Nya testamentet kan vi även läsa att Jesus är Guds Ord/Bibeln förkroppsligad, och att Guds Ord i stort sett handlar om just Jesus. Så som Gud ger oss kristna tillgång till ”dagligt manna” – dvs en daglig andlig föda – är främst genom att vi stillar oss inför honom, läser i hans Ord och talar med honom med ett lyssnade öra (bön). Sedan knallar vi på i vardagen i en enkel förtröstan på att Gud leder oss genom sin Helige Ande (”moln- och eldstoden”). I detta leder han oss också genom den helgelse som varje sann kristen måste gå igenom – under hela livet (”döden i öknen”).

Joh 6:51: ”Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

Hebr 12:14: ”Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren [”Kanans land”].”

Jag vill också peka på några bibelord som jag tycker visar hur enkelt Gud vill förse oss med det som han ger för vår ”ökenvandring”. Allt detta utgör VÅRT dagliga manna. Detta är vad GUD vill ge oss, och vi skall då inte gapa efter mer. Begrundar man vad Gud vill ge så är det fantastiska saker. Kanske gäller det bara att koppla in/be om förnöjsamhet och tålamod för att inte spåra ur och börja ropa på Gud efter ”kött”, att ropa ”jag vill ha mer av Gud” osv. Han kommer då att öppna våra ögon så att vi ser klart och förstår vad vi redan har och vad han vill säga oss genom sitt Ord, Bibeln.

Luk 11:13: ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”

Apg 1:4-5: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Matt 18:20: ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där ÄR jag mitt ibland dem.”

2 Kor 3:16: ”Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort.”

1 Joh 2:27: ”Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse [Helig Ande] som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn.”

De fyra B:na

För inte så många år sedan talades det mycket i församlingarna om behovet av ”de fyra B:n” som behövs för att en kristen tryggt skall kunna bevaras i sin tro. Detta har inte jag hört talas om på väldigt länge – det beror kanske på att man vill ha annat idag. Men det låg mycket visdom i denna lilla pedagogiska minneshjälp som är en jämförelse med fyra bordsben som håller uppe ett bord. Dessa fyra bordsben symboliserar då fyra viktiga saker för en troende, saker som vi skulle kunna kalla för ”vårt dagliga manna”. Dessa fyra ”B:n” är då dessa:

  • Bibelläsningen
  • Bönen
  • Brödragemenskapen
  • Brödsbrytelsen (nattvarden)

Det här tillsammans med Guds Andes hjälp och vägledning är det som Gud har att mätta oss med på denna sida evigheten. Med denna dagliga ”kost” skall vi kunna bevaras i tron och gå ut i världen för att genom förkunnelse av evangeliet vinna fler för Jesus och evigheten. Om sedan tecken och under sker för att Gud vill bekräfta sitt evangelium (Mark 16:20), så är det härligt, men det är inget som skall vara i fokus – inte heller andliga upplevelser.

”Vi vill ha kött” – ”Vi vill ha mer av Gud”

Det är inte ovanligt att vi i kristenheten hör människor säga att de har en så stark längtan efter Gud, att de önskar ”få uppleva mer av Gud”, att de ”vill ha mer av Gud”, att de ”vill dricka mer av det nya vinet”, ”ha mer av smörjelsen” osv. När jag hör detta tänker jag på judarnas knotande i öknen. Jag tänker då att vårt knotande idag är ett slags missnöje med vad Gud redan ger oss i vardagen, kombinerat med ett dåligt tålamod vad gäller att ”stanna kvar i Jerusalem” och invänta det Gud har att ge. Många tycks ha tröttnat på att endast få äta vårt dagliga ”manna”. Man finner sig inte i att göra den ökenvandring som Gud har för var och en som vill FÖLJA honom. Självklart finns även en längtan hos många kristna efter att inkludera mycket av det världsliga i det egna livet, men just det skall jag inte gå närmare in på i denna artikel.

Det är intressant att i Nya testamentet läsa om hur de första kristna levde och fungerade som Jesu vittnen. Apostlarna sprang inte på en massa möten och konferenser för att ständigt ”få mer av Gud”. De levde av det manna Gud gav dem och gick samtidigt UT i världen som Jesu första vittnen för att vinna människor för Jesus Kristus. De var också beredda på förföljelser och död. Nu kanske du kommer att tänka på bibelordet där apostlarnas samlades för att be om kraft genom den Helige ande (Apg 4). Men den händelsen handlar inte om att de bara ville ha ”mer av Gud”; den handlar om att Johannes och Petrus hade upplevt förföljelse från de judiska ledarna, och att lärjungaskaran då samlades för att be om kraft att fortsätta vara Guds frimodiga vittnen i en mycket hotfull omgivning. Alltså inget för den egna upplevelsens skull!

Är det då inte bra att söka efter mer av Gud? Nja, det beror ju helt och hållet på vad det faktiskt är man söker. Söker man i villfarna sammanhang, där många sedan lång tid avslöjat förkunnelsen och andligheten som falsk, då är det ju faktiskt inte GUD man söker. Men är det Guds dagliga manna man söker efter, ja då är det kanske i sin ordning. Men observera att man inte behöver gå långt för att hitta detta manna; det mesta finns ju redan där hemma i kammaren.

Kött som kommer ut ur näsan

I de sammanhang där kristna idag samlas för att ”få mer av Gud”, för att ”få del av smörjelsen”, för att ”få del av elden från Toronto, Lakeland, Älmhult…” osv, där hör jag ett eko från Sinai öken:

”Vem skall ge oss kött att äta? Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna.” (4 Mos 11:4-6)

Gud är inte overksam när vi drar iväg åt fel håll. Då agerar han dels för att varna, och dels för att om möjligt omvända dem som kört ner i det dike där Jagets välbefinnande är det centrala. När Guds folk knotande i öknen och ropade efter ”mer från Gud” – dvs kött att äta istället för det dagliga mannat, då agerade också Gud.

4 Mos 11:20: ”Därför skall nu HERREN ge er kött att äta. Ni skall få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er.”

Här fick folket så mycket kött att de nästan kvävdes. Vad ser vi då i vår tid? Tyvärr vet jag att många får så mycket i sig av ”MER” att det tar fullständigt tvärstopp. Många blir andligt utbrända och äcklar sig sedan åt vad de fått uppleva. Det äcklar nog även många utomstående som ser på när kristna ragglar omkring druckna av ”MER”. Hela kristenheten dras i smutsen av sådant beteende – inför världens ögon! Många frågar sig då: var är mognaden, var är urskiljningen, var är självbehärskningen, var är självrannsakan, var är förnöjsamheten, var är korset i dessa ”kristna” människors liv???

Jag tror att vi var och en bedjande måste rannsaka oss i Bibelns ljus och fråga oss vad det egentligen är vi längtar efter och söker. Det Gud vill ge oss är ju inte långt bort, det är alldeles intill oss, bara vi har lite tålamod – och är sant troende!

Rom 10:8: ”Ordet [mannat] är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar.”

Varför denna text?

Varför har jag då skrivit denna text, som ju andas kritik mot sådana företeelser som många kallar ”väckelse” idag? Jo, för att jag vill peka på att Gud har ett ”manna” för sanna troende som duger som vår andliga kost varje dag hela veckan runt, hela året runt, och resten av våra liv. Detta dagliga manna skall vi inte förakta, för det är i den födan kraften till förvandling finns. Det är med den maten i magen som helgelsen fungerar. Det är med den kosten som vi blir rustade att vara Jesu SANNA vittnen och får förkunna Guds SANNA evangelium. Så hör du till dem som knotat och sökt efter ”MER”, så se på det enkla Gud har gett dig till att vara ditt dagliga manna. Pröva det en längre tid och ät i tacksamhet och stillhet, så skall du finna ro för din själ och kraft att bli Jesu vittne!

/Lennart  http://bibelfokus.se/dagligt_manna

*

Tack Lennart för denna artikel! Mycket nyttig läsning för alla. /Maria

Arboga 064

Håll fast! Bibelstudium./Midnattsropet G Johansson

aug26

 

Foto Maria

Foto Maria

 

Håll fast!

Bibelstudium av Gertrud Johansson

Vi  läser ur Judas brev :
– Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs broder, hälsar de kallade, dem som äro upptagna i Guds, Faderns kärlek och bevarade åt Jesus Kristus. Barmhärtighet och frid och kärlek föröke sig hos eder. Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till eder om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana eder att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.
Judas fann det nödvändigt att förmana församlingens syskon att kämpa. Så fortsätter han med att påminna om hur det är med människor. Svårigheterna och kampen handlar om att det kan komma sådana som på olika vis försöker förstöra och fördärva det som vi tagit emot. Det är en våldsam kamp. Den handlar just om att ”bevara”. Det är risken i vår tid att vi förlorar det vi fått. Meningen med vårt liv i församlingen är att Jesus ska bli synliggjord. Men det står ofta så många människor i vägen. Många representerar olika tankebyggnader eller villfarelser som angriper Guds verk.
Kampen består alltså i att hålla fast. Vi läser i Apg 2:42 om de som kommit till tro i den första församlingen:
– Och dessa höll fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
För att vi ska få något att haka fast minnet vid har jag ritat en figur. Det är en bild av ett bord. Ett bord behöver fyra ben. Har det bara tre eller två ben kan det inte stå stadigt. Det här bordets fyra ben representerar fyra viktiga ting. Det första är Bibeln – apostlarnas undervisning. Så kommer Brödragemenskapen, därefter Brödsbrytelsen och Bönen. Allt detta behöver vi hålla fast vid. Varför? Jo annars riskerar vi att bli bortförda av alla vindkast i tiden eller av andra krafter som vill dra oss ifrån detta. När det är lugnt och stilla kan man sitta på sin altan och njuta, men om det blåser orkanvindar finns det anledning att hålla sig fast av alla krafter för att bli kvar där man är. Det finns i våra dagar så mycket som riskerar att föra oss bort ifrån dessa viktiga grundpelare som församlingen hade och har att hålla sig till. Vi ska titta lite närmare på dessa pelare eller B:en.

’
Apostlarnas undervisning var det första som nämns, och det handlar om Guds ord. I första Timotierbrevet skriver Paulus:
– Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri… (1Tim 4:1-2)
Anden talade detta till Paulus och varnade för att sådana tider skulle komma, när man skulle hålla sig till villoläror. Därför behöver vi vara så befästa i Guds ord att vi inte kommer på fall. Vi kanske tycker att vi är det. Vi har lärt och hört så mycket så att vi kan det här. Vi tror att det inte är så viktigt att komma till bibelstudierna. Men det handlar också om gemenskap i att mottaga förkunnelsen och undervisningen i församlingen. Om vi inte ständigt påminns om Guds ord riskerar det att tona bort i våra liv och annat tar sig plats i vår tankevärld. Anden för fram i församlingen sådant Guds ord som för dagen är nödvändigt att påminnas om. Det spelar ingen roll om vi har varit frälsta i tjugo trettio eller fyrtio år, vi behöver ändå vara ständigt närvarande i våra samlingar. Vi behöver få ständig tillförsel av den andliga näringen. Guds ord är inte som ett platt schema utan det har bredd, längd, höjd och djup. Detta djup kan vi inte nå utan Guds Andes hjälp. I 1 Kor 2:12 – 13 står det:
-Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud. Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor.

’
Vi är födda på nytt till att vara andliga människor. Då har vi hjälp av Guds Ande att förstå vad som blivit oss skänkt av honom. Detta är så nödvändigt. Människor kan annars komma med Guds ord och tycka att de har koll på allting men i själva verket missa alltihop. Så gjorde exempelvis fariseerna. De hade Guds ord, men de hade inte Jesus. De hade inte livet. De hade bara död teori. Den som bara har död teori blir farlig för Guds verk. Genom undervisningen i församlingen för Guds Ande fram den färska och nya näring jag behöver dagligen, det levande Gudsordet för vår andliga tillväxt. Låt oss hålla fast vid våra bibelstudier genom att närvara så långt vi bara har fysisk möjlighet att göra det. Då kan vi vara med och föda fram det andliga budskap som vi alla behöver i församlingen. Människorna behöver se Jesus och förnimma att han är där i oss. Han kom med nåden och sanningen och genom oss kan han bli synliggjord. Vi får inte släppa taget om samlingarna, där vi tillsammans lyssnar till Guds ord. Detta är så konkret. Låt oss hålla fast!

’
Nästa punkt är brödragemenskapen. Vi läser i 1Pet 2:4 – 5:
– Och kommen till honom den levande stenen,som väl av människor är förkastad, men inför Gud är utvald och dyrbar; och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga inför Gud
Och längre fram läser vi
– I åter ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus. (v 9)
Brödragemenskapen är en oerhörd tanke från Gud. Den är Guds plan för den kristne. Väldigt många kristna ger upp redan i farstun vid det här. Det handlar ju om ett bygge, men många tänker att det här går inte. Om man ser ett bygge som påbörjats är det ju väldigt rörigt där. Så är det inte innan man börjat med bygget, men sedan man satt igång blir det svårt att se framför sig det färdiga resultatet. Det ser ofta kaotiskt ut. När man kommer ny in i ett sammanhang där ett församlingsbygge är igång kan man tänka: Vad är detta för något? Vilken röra! Man upptäcker fel och brister hos varandra, och så frestas man tänka att: Här kan man inte vara, jag sticker och håller mig för mig själv. Men vi måste komma ihåg att vi är människor som ska byggas upp tillsammans. Jag är säker på att även de första kristna upplevde det här. De var med om det som sker när många ska vara tillsammans. Om man ses bara ett par tre timmar i veckan kan man putsa upp sitt ansikte och vara fin och vänlig tillsammans med de andra, men då ser man aldrig de dåliga sidorna hos varandra, sidor som vi alla har men helst inte visar. Men är vi tillsammans dagligen i arbete och liv så kan vi inte i längden förställa oss. Guds verk med oss har ju en början och en fortsättning. En utveckling och tillväxt ska ske. I 1 Kor 3 står det: ”Jag kunde inte tala till er, mina bröder, såsom till andliga människor… ” Var de inte födda på nytt då? Jodå det var de, Paulus fortsätter ….utan måste tala till er såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu är barn i Kristus. Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrog ni då ännu icke. Ja icke ens nu fördragen I det eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, vandren I icke då på vanligt människosätt?
Där fanns alltså avund och kiv. Men sådant skall väl inte finnas i Guds församling? Nej, men det fanns för de var ännu barn i Kristus. En del växer fort andligen och blir ynglingar och vuxna, andra är barn länge.
Denna utveckling går olika fort hos oss. Men vi ska inte döma varandra utan ha fördrag och älska varandra. Vi kan bedja för varandra och ibland förmana varandra i saktmods Ande. De som vi tycker att vi har problem med kommer att utvecklas och vi är pliktiga att älska så som Jesus gör. Brödragemenskapen är oerhört viktig. Den gör att vi kan utvecklas och slipas mot varandra. I den dagliga gemenskapen kan vi också upptäcka fel och brister hos oss själva som vi inte förut visste att de fanns. Då får vi gå till Jesus och be att hans liv får allt mer utrymme i oss så människorna kan förnimma att han bor i oss. Det finns krafter som vill skingra oss åt alla håll, så låt oss stadigt hålla fast vid gemenskapen som är Guds vilja med oss. Gud vill att hans mångfaldiga nåd och visdom ska bli synlig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen. I den mänskliga naturen finns inga möjligheter att bygga upp en sådan gemenskap. Men du och jag har tillgång till den Helige Ande och därigenom kan vi växa upp till ett tempel där Han kan uppenbara sig. O måtte det ske!

’
Därefter kommer brödsbrytelsen. I 1 Kor 10:16 – 17 står det:
– Välsignelsens kalk över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet som vi bryta,är icke det en delaktighet av Kristi kropp? Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi vår del av detta ena bröd.
Dessa verser visade mig på en sida av brödsbrytelsen som jag inte förut förstått. Är inte brödsbrytelsen en enorm demonstration av den delaktighet vi alla har av Jesu verk på Golgata. Vi har alla del i hans död och uppståndelse. Vi har alla del i hans blod som renar oss. Är det inte en enorm gemenskap av ett alldeles särskilt slag? Är det inte då oerhört viktigt att vi håller fast vid detta, så vi kan förkunna hans död till dess att han kommer? Om vi sen läser nästa kapitel står det:
– När I alltså kommer tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, så får den ene hungra medan den andre får för mycket. Haven I då icke edra hem där I kunnen äta och dricka? Eller är det så att i förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas,som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej i detta stycke prisar jag eder icke. (1 Kor 11:21 – 22)
Så fruktansvärt! Att ingen Herrens måltid kunde hållas. Detta visar också att det här handlar om en delaktighet som borde visa sig i det rent praktiska. Att vi delar allt med varandra, och att vi inte har olika nivåer i församlingen, där somliga får känna sig mindre värda än andra, medan några får känna sig högre och finare i förhållande till de övriga. I Guds församling är alla lemmar lika mycket värda, alla är lika dyrbara inför Gud. Då kan inte du och jag genom vårt beteende visa att vi föraktar någon del av församlingen, lemmarna i kroppen. I en sann upprättad gemenskap där vi har rätt syn på varandra visar brödsbrytelsen på ett mäktigt sätt inför furstarna och makterna i himlarymderna den gemenskap vi har, och den delaktighet vi äger i Jesu verk på Golgata. Jag tror att många inte inser eller fattar vad brödsbrytelsen betyder. Därför kanske vi ringaktar den sidan i vår gemenskap Vi får inte tro att brödsbrytelsen inte är viktig, så att det inte spelar någon roll om vi är närvarande eller inte. Nej, låt oss hålla fast även vid denna så viktiga demonstration av delaktighet
Sista benet av bordet är Bönen. Vi läser i Apostlagärningarna om att församlingen ropade och bad endräktigt till Gud. I fjärde kapitlet talas om när Petrus och Johannes just blivit frisläppta ur fängelset och de fick höra om vad de äldste och översteprästerna sagt, då bad församlingen och där läser vi :
– När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet. Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. (Apg 4:31 – 32)

’
Tänk vilken gemenskap i bönen så att när de endräktigt ropade var det som en bön som steg upp inför Gud liksom en helig rökelse. Marken skakades där de var. Så mäktig var denna bön. Det är så viktigt att vi i vår kamp kan vara uthålliga i bön. Bedjen oavlåtligen står det ju. Vi tänker att vi har vårt personliga böneliv och att det räcker väl. Visst är det viktigt med vår enskilda bönegemenskap med Gud, kammarens bön. Det handlar om att bedja utan att skylta med detta inför människorna så att de ser din fromhet. Detta är något vi inte ska visa upp såsom fariseerna gjorde. De stod gärna i gathörnen för att bli sedda, men då är motivet fullständigt fel. Vårt inre böneliv är det sätt varpå vi kan vara ständigt bedjande, men det står att de höll fast vid bönerna. Jag tror att det handlar om deras bönesamlingar. Vi kan tänka att idag är det ”bara” bön så då går jag inte på mötet för det är inte så viktigt. Men dessa möten är lika viktiga som andra samlingar. Vi kommer tillsammans för att bedja i endräkt. Någon beder högt och vi kan säga amen till den bönen. Då stiger denna bön upp från hela skaran. Då blir det en sådan mäktig bön som vi läste om i Apostlagärningarna. En bön som kan skaka både himmel och jord. En bön som kan röra Guds hjärta. Där kan vi ta upp våra gemensamma böneämnen. Vi kan bedja om att bevaras från alla onda influenser och behålla ett rent och klart budskap.

’
I 2 kor 10:3 – 6 läser vi:
-Ty fastän vi vandra efter köttet föra vi dock icke en strid efter köttet. Våra stridsvapen äro nämligen så mäktiga inför Gud att de kunna bryta ned fästen. Ja vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.
Människor skapar så lätt alla möjliga tankebyggnader som står emot kunskapen om Gud. Det är det som blir fästen. Tankefunder och idéer om allt möjligt i Guds verk kan hindra. Men våra stridsvapen är mäktiga. Vi kan bedja och vinna seger så att Guds ord mäktigt bryter igenom och visar sin makt och kraft. Hans verk blir synliggjort inför både människor och furstarna och väldigheterna i himlarymderna. Hans mångfaldiga nåd och visdom blir synliggjord i församlingen. Må detta ske. Men då måste vi hålla fast vid de hörnpelare vi här visat på. Då kan vi stå stadigt och fast i tidens alla vindkast och krafter som står oss emot. Det är Bibeln, Brödragemenskapen, Brödsbrytelsen och Bönerna som kan bli våra fasta punkter som vi kan hålla oss till. Då kan ingenting hindra oss att vinna seger i tidens kamp. Amen!  /http://www.midnattsropet.se/2013/07/hall-fast.html

’

/Maria/  Bedja och vinna, lyda Kristus…..

 

Förföriska vindar över svensk kristenhet. /Artikel Stig Andréasson

aug23

 

Bild Maria

Bild Maria

Foto Maria

Foto Maria

 

Då trosgrunden vacklar – Förföriska vindar över svensk kristenhet

 Text: Stig Andreasson
 
Svensk kristenhet är i stor förvirring.
En mängd ombytligt tankegods förs oupphörligt till torgs i vårt land. Speciellt på grund av inflytande från katolskt tänkande, har frågan om själva trosgrunden på nytt blivit brännande aktuell. Vad som gör situationen extra knepig är att kända och tongivande förkunnare, som trots att de inte direkt tillhör den katolska kyrkofamiljen, likväl talar med ”katolsk tunga.” Den fundamentala och tydliga gränsen mellan vad som är ”katolskt” och vad som är ”evangeliskt” håller därför på att suddas ut. Den gamla reformatoriska trosgrunden, som sammanfattas i uttrycket ”Skriften allena”, håller på att rivas ned.
De som jobbar med detta rivningsarbete kan bedriva sin verksamhet relativt ostörda. I en del kretsar får de till och med en extra stor plattform att stå på. De få som på något sätt opponerar sig mot rivningsarbetet anklagas vanligen för kritiksjuka, kärlekslöshet mot kristna bröder, trångsynthet, okunskap och… jag vet inte vad. Personligen har det alltid varit min princip att ägna mig åt sakfrågor och inte åt personfrågor. Därför avstår jag från att göra minsta personliga utlåtande om rivningsarbetarna som människor. Jag nöjer mig med att citera vad de har sagt och skrivit, och tar upp detta till prövning. Eftersom rivningsarbetet av många faktiskt betraktas som uppbyggligt, medan de som försöker bygga upp den halvt raserade grundmuren anklagas för nedbrytande verksamhet, är det tydligt att förvirringen är på väg mot sin höjdpunkt. Trots detta vågar vi oss på en liten analys av rivningsarbetet.
Den reformatoriska grundprincipen ”Skriften allena” förhånas och förlöjligas.
För evangeliska bibeltroende kristna har det alltid varit självklart att Bibeln, alltså den heliga Skrift, utgör vår enda och säkra trosgrund. Det latinska uttrycket ”Sola Scriptura” uttrycker vissheten om att Bibeln innehåller all den kunskap som är nödvändig för att finna frälsningens väg, för att få kraft till ett helgat liv och för att en kristen församling skall fungera normalt. Men även om Luther proklamerade denna grundprincip, så var det knappast han som uppfann den. Nej, den är faktiskt äldre än så. Redan aposteln Paulus skrev: ”Ni skall lära er den regeln… att inte gå utöver vad Skriften säger.” (1 Kor 4:6)
Den romersk-katolska kyrkan har alltid vägrat att följa den regeln. Bibeln är otillräcklig och innehåller inte allt vad vi skall tro, säger katolska teologer. Därför behövs kyrkans tradition som ett nödvändigt komplement till den heliga Skrift. Märk väl, att den katolska kyrkan inte förnekar Bibelns gudomliga inspiration, men hon hävdar Skriftens otillräcklighet. Den reformatoriska bibeltron betraktas på katolskt håll som ohållbar, ologisk, oacceptabel med mera. Allt detta har vi hört och läst sedan många år.

Nu kommer liknande uttalanden också från personer utanför den katolska kyrkan. Joel Halldorf skrev vid ett tillfälle följande i tidningen Dagen: -Luthers ”Skriften allena” är ett slagord vars naivitet modernitetens eskalerande modernism ofrivilligt avslöjat. ”Skriften allena” skapar ensamma människor som kramar sin Bibel men är avskurna från gemenskap med andra kristna.

Bilden är verkligen dyster. Efter ett långt liv tillsammans med bibeltroende kristna känner jag inte igen den. All mänsklig gemenskap har sina brister. Men bland dem som håller sig till ”Skriften allena” har jag upplevt så mycken fin gemenskap att minnenas album är fullt av vackra bilder. Många gånger har jag upplevat att både samfundsgränser, rasskillnader och språkproblem närmast varit obefintliga. Bilden av ensamma ”bibelkramare” som alla sitter ensamma i var sitt hörn utan gemenskap med andra, blir för mig en hånfull karikatyr av det folk som älskar och respekterar Guds Ord.
Även Ulf Ekman är ytterst skeptisk till principen ”Skriften allena.” I ”Keryx” skriver han: ”I detta resonemang, som handlar om hur man läser Bibeln, kommer svårigheterna med synen på Sola Scriptura fram. När nu reformationen mer eller mindre ersatte det historiska läroämbetet med den enskildes samvete, öppnades för en lång rad problem. Bara det faktum att tusentals människor, som alla tror på Bibelns auktoritet, ändå kommer till så många olika slutsatser har kanske mer än något annat bidragit till splittringen i Kristi kropp.”
Sådana uttalanden har vi läst otaliga gånger i katolsk propaganda. Där framställs vanligen reformationen och dess ”Sola Scriptura” som en beklaglig arbetsolycka och ett uppror mot kyrkans läroämbete. Resultatet blev kyrkosplittring och en ändlös uppdelning i sekter och samfund. En del läsare av de tidningar och tidskrifter som publicerar dessa angrepp på den evangeliska trosgrunden, riskerar möjligen att uppfatta detta som något nytt. Och nytt är det givetvis i den bemärkelsen att kristna ledare utanför den katolska kyrkan aldrig tidigare yttrat något liknande. Det skulle ju varit detsamma som att såga av den gren de själva alltid suttit på. Men själva tankegodset är inte nytt. Det är genuint romersk-katolskt!
Den kyrkliga traditionen framställs som ett nödvändigt komplement till Bibeln.
Här kommer vi in på ett problematiskt område. Det visar sig att det faktiskt är ganska svårt att förstå vad denna tradition egentligen är och vad den består av. Både den katolska och den ortodoxa kyrkan lägger stor vikt på traditionen. Men vad består den av? Vänder vi oss först till de ortodoxa så sägs det att traditionen springer ut från flera källor, nämligen koncilier (kyrkomöten)och trosbekännelser, vidare kyrkans liturgiska liv samt kyrkofädernas undervisning och helgonens liv. Till sist nämns fortlöpande tradition, ett något gåtfullt uttryck som möjligen förtydligas i en annan text som säger:

-I den heliga traditionen bevaras det som fromma män och kvinnor fått från Gud och givit vidare till kyrkan i tal och levnad.

Bland ortodoxa texter möter vi också påståendet att ”den heliga traditionen är äldre än den heliga Skrift.” Detta verkar också gåtfullt. Även om den ortodoxa kyrkan skulle ha traditioner från förkristen tid, så kan väl hela traditionen inte vara äldre än den heliga Skrift. Koncilier, kyrkofäder och många helgon hör ju till efterapostolisk tid och måste då vara yngre än Nya testamentet. Nåväl, det är problem som den ortodoxa kyrkan själv får reda ut.
Vänder vi oss till den katolska kyrkan blir saken knappast enklare. Det står i en av de förklarande texterna.

-Traditionen består av trosföreställningar och bruk som Jesus gav människorna genom apostlarna.

Vad slags trosföreställningar gav då Jesus till människorna via apostlarna utöver den undervisning som apostlarna själva skrev ned i de nytestamentliga skrifterna? Naturligtvis vet vi att apostlarna inte skrev ned allt som Jesus lärde och gjorde. Johannes avslutar ju sitt evangelium med orden:

-Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig, tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas. (Joh 21:25)

De flesta uppfattar väl dessa ord som hyperboliska (ord som uttrycker en medveten överdrift för att understryka den enorma betydelsen av en sak). Vi kan väl förstå det så att om allt som rör Jesu person och verk i detalj skulle skrivits ned, då hade det blivit alldeles för mycket för oss. Vi skulle inte kunna sätta oss in i det. Vi skulle också behövt många liv för att i någon mån kunna ana höjden, längden, bredden och djupet av Hans underbara person och verk. Nu har Gud i sin nåd och kärlek gett oss det väsentliga trosinnehållet genom apostlarnas skrifter. Allt blev naturligtvis inte nedskrivet, men det som apostlarna skrev hade ett bestämt mål. Johannes skrev i kapitel 20, vers 30-31 av sitt evangelium:

-Många andra tecken, som inte är nedskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nedskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Eftersom apostlarna inte kunde skriva ned allt, måste de helt naturligt ha valt att nedteckna det väsentliga. Och detta är alltså enligt apostelns egna ord tillräckligt för att skapa tro på Jesus i våra hjärtan och ge oss nytt liv i Honom. Varför skulle vi då bekymra oss om det som apostlarna inte skrev? Och förresten, vart skall vi vända oss för att få kännedom om eventuella hemliga (ockulta) traditioner som muntligen överförts från generation till generation efter apostlarnas död? Om sådana traditioner verkligen finns, vem kan garantera att de inte blivit förvanskade och förändrade under tidernas lopp? Varför överge den bibliska principen som säger:

-Skriv detta och teckna upp det i en bok, så att det bevaras för kommande dagar, alltid och för evigt. (Jes 30:8)

Ingen vill väl opponera sig mot det gamla latinska ordstävet ”Verba volant, scripta manet.” (Ord flyger bort men det skrivna består). Alla vet vi ju att muntliga traditioner både faller i glömska och förändras. Bara det som blir nedskrivet kan bevaras intakt. Allt detta gör det givetvis svårt för den katolska kyrkan att både förklara traditionens verkliga natur och att garantera att den är tillförlitlig.
Senare tiders utveckling av den katolska läran om traditionen kan kanske kasta lite mer ljus över dessa dunkla sammanhang. I äldre katekeser sägs det att tron kommer från två källor, Skriften och Traditionen. Efter Vatican II omtalas dessa två källor mer som en enhet. Då en katolsk teolog använder uttrycket ”Guds Ord” menar han både Skriften och Traditionen. Men inte bara det. Katolsk teologi förde sakta men säkert fram till den uppfattningen att den apostoliska sanningen visserligen var fullt färdig på apostlarnas tid, men den uppenbarades dels ”explicite” (uttryckligt) och dels ”implicite” (underförstått). Förståelsen av ”det underförstådda” i Skriften betraktas som en viktig del av det teologiska studiet genom tiderna. Det kan se ut som om kyrkolärare och kyrkofäder ibland kommer med nya trosföreställningar och lärosättningar. Men fröet till dessa fanns redan i apostlarnas tankar, påstår man. Det som kallas ”tradition” är alltså ingenting annat än en djupare och vidare förståelse av det apostoliska budskapet, som utvecklat sig inom kyrkan under seklernas lopp.
Detta verkar utan tvekan ganska invecklat. Och det kräver ett absolut tillförlitligt läroämbete som kan garantera att fröet till alla kyrkans dogmer och seder verkligen finns i apostlarnas budskap, om än bara i underförstådd mening. Den problematiken har den romersk-katolska kyrkan löst för längesen genom att proklamera sig själv som bärare av ett ofelbart läroämbete, speciellt då i påvens person. Påvens ofelbarhet är katolsk dogm sedan 1870. Inom den katolska kyrkan kan den med andra ord aldrig ifrågasättas.
Vad blir så följden av allt detta? Professor Vittorio Subilia från Valdenserfakultetet i Rom skriver att de två troskällorna, Skriften och Traditionen, nu utökats med en tredje, nämligen Kyrkans auktoritet i lärofrågor. Det är kyrkans läroämbete som i sista hand avgör hur Bibeln vanligen skall tolkas, men också var man finner det bibliska fröet till historiens många traditioner. Dessa har ett enormt inflytande på hela den katolska teologin. Professor Subilia sammanfattar det hela med följande ord:

-Skriften läses i Kyrkan och förstås i den betydelse som traditionen genom historien gett den. Den kan accepteras som normativ norm men måste likväl till förklaring och utveckling betraktas i ljuset av en annan norm. Denna tillhandahålles genom traditionen och kyrkans auktoritet i lärofrågor.”

Den katolska kyrkan gör således Bibeln till en mysteriebok som en vanlig människa inte förstår så mycket av. Kyrkohistoriker kan påvisa att många katolska dogmer och seder absolut inte finns i form av något ”frö” i en eller annan bibeltext men kommer istället från utomkristna religioner och föreställningar. En ofelbar kyrka låter sig emellertid inte bedömas av någon, varken av kyrkohistoriker eller andra. ”Till Petri stol (påven) kan villfarelsen inte nå”, är ett påstående som är självklart i Roms kyrka.
Nu har vi gjort ett litet försök att förstå vad ordet ”tradition” står för bland ortodoxa och katolska kyrkolärare. Klarheten är knappast bländande. Om vi nu går till deras eftersägare utanför dessa kyrkor, vad får vi då veta? Får vi tydligare besked? En sak är säker. Här undviker man konsekvent att ta upp det problematiska förhållandet mellan den heliga Skrift och kyrklig tradition, nämligen det faktum att de två ofta är på kollisionskurs med varandra. Man väljer att omtala traditionen i mycket allmänna ordalag och som något helt problemfritt. Vi tar med ett par citat och kommenterar dem:

-Tradition är ingenting annat än den helige Andes liv i Kyrkan genom en tusenårig historia. (Peter Halldorf)

Givetvis har den helige Ande verkat och fortsätter att verka i Guds församling, också efter att Nya testamentet blev till. Men införandet av nya dogmer, som är okända i apostlarnas skrifter, kan aldrig vara ett resultat av Andens liv. Tvärtom måste väl allt som påstås vara den helige Andes verk prövas i ljuset av apostlarnas lära.

-Det som han (Gud) uppenbarade för Abraham, Moses, David, profeterna och apostlarna får varken försvinna eller förvanskas. Det måste föras vidare troget från generation till generation. Detta är vad tradition är. (Ulf Ekman)

Rent språkligt betyder ordet ”tradition” helt enkelt ”något som överförs från släkte till släkte.” Det som Ekman här benämner ”tradition” tycks hänsyfta på bibliska personer, vilkas budskap finns i de heliga skrifterna. Naturligtvis är vi överens om att detta skall föras vidare. Men då blir det gåtfullt varför Ekman samtidigt har svårigheter med principen ”Sola Scriptura”. Det som vi kristna skall förmedla till kommande släktled och som inte får försvinna eller förvanskas, måste självfallet vara Bibelns evangelium. Kyrkliga traditioner som inte stämmer med apostlarnas undervisning har vi däremot ingen plikt att föra vidare. I den här artikeln har vi tagit upp de kyrkliga traditionerna i ortodox och katolsk mening, alltså i betydelsen något som står vid sidan av den heliga Skrift. Och då blir det helt klart att skall vi som Guds församling kunna bevara evangeliet rent från främmande element, då måste vi hålla oss till ”Sola Scriptura” (Skriften allena).   http://www.midnattsropet.se/2011/09/da-trosgrunden-vacklar-forforiska.html
/MariaTruth

Jesus Kristus är enda vägen till himmelen/Bibliska bevis. Artikel.

jul31

 

 

SVouet

Biblical Proof:

Jesus Christ is the Only Way to Heaven!

Does it really make a difference what a person believes? Will all religions take us to the same place in the end?

What could be any more important than knowing where you are going to spend eternity? Perhaps the thought of what will happen to your soul after you die has crossed your mind over the years but somehow you manage to squash the thought whenever that happens. Today I would like you to consider that thought and follow it through as I address the question of whether Jesus Christ is the only way to heaven. Of course this article will be answering that question in the affirmative and I will be using the Bible, which I believe to be the Word of God, to defend my position.

Jesus Declared That He Was The Only Way

Jesus saith unto him, I am the way, the truth, and the life: no man cometh unto the Father, but by me. (John 14:6)

This is a very well known verse of scripture and this is the verse where Jesus makes the claim that He is the only way to the Father. I would like to go to some other scriptures in the Bible where Jesus mentions the Father, and heaven, in the same breath so that you can see the point that I am trying to make. I am doing this because Jesus did not mention heaven in John 14:6 and I know that there will be some that will try to twist the scriptures to say something that they do not say. I want to emphasize the point that Jesus Christ is absolutely the only way to heaven and that there is NOT an alternate route to get there.

Not every one that saith unto me, Lord, Lord, shall enter into the kingdom of heaven; but he that doeth the will of my Father which is in heaven. (Matthew 7:21)

Whosoever therefore shall confess me before men, him will I confess also before my Father which is in heaven. But whosoever shall deny me before men, him will I also deny before my Father which is in heaven. (Matthew 10:32-33)

In the verses above we can see that the Father is in heaven. Given the fact that Jesus said that He was the only way to the Father, then it can also be said that Jesus is also the only way to heaven where His Father resides.

READ THE ARTICLE HERE: 

http://soulrefuge.org/2013/07/29/incredible-bible-proves-that-jesus-christ-is-the-only-way-to-heaven/

/Maria

Peace with God

 

 

 

Synden i homosexualiteten. Guds Ord.

jul25

 

Foto Maria

Foto Maria

En ny form av hjärnhinneinflammation har skördat sju liv i USA sedan 2010. Hittills har bara män som har sex med män drabbats. Nu varnar Smittskyddsinstituten även i Sverige efter att flera fall upptäckts i bland annat Berlin och Paris.

Meningokock C upptäcktes i New York 2010 och har smittat 22 personer under de tre år den varit känd. Samtliga har varit män som har sex med män och hälften av de smittade HIV-positiva. Sjukdomen sprids dock inte genom sex utan är luftburen. Varför endast homosexuella män drabbats än så länge gäckar smittskyddsinsitut i flera länder.
LÄS resten av artikeln här:
************
Det är inte så konstigt egentligen att förstå varför sådana här saker sker, det sker för att Gud sagt att människan  skall vara tillsammans som man och kvinna inte som man och man eller kvinna och kvinna.
1 Mos 1:27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, OBS!  till man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!”
Gud sade aldrig att han ville att man och man eller kvinna och kvinna skulle vara ETT. Men så tror man idag och det är faktiskt fel, även om det låter korkat och förlegat, men GUD är inte korkad! Man kan inte ha vilken partner som helst. /Man kanske kan men det är inte bra/.
OBS!  3 Mos 20:13 Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.
Vad kan den döden bestå utav? Sjukdom? Som inte går att bota…..
 22 Och HERREN Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. 23 Mannen sade:

”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött
Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits.”24 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.
Läs för övrigt här nedan en predikan av Åke Green som kan förklara detta på djupet och där finns alla bibelorden som Gud gett oss som lag och som vi skall följa.
/Maria

TRO. Jesus kommer! Kristuskärleken. /Predikan Arne I

jul22

 

 

Faith
JESUS kommer- Snart är vi hemma!


Under de senaste åren har budskapet om Jesu tillkommelse blivit oerhört aktuellt. Skeendet utvecklar sig med en nästan automatisk precision emot det vi har läst så mycket om i de heliga skrifterna, men kanske inte förstått.

Jag har alltid haft en oerhörd längtan i mitt hjärta att få förverkliga Guds plan, så att vi inte får en samling kyrkliga spöken i församlingen. Jag är allergisk mot kyrkligheten; den förfärliga uppstyltade och tillgjorda fromhet som tar sig uttryck på olika sätt i olika sammanhang. Och det av den enkla anledningen att vad jag tror och upplever som en absolut nödvändighet är att synliggöra Jesus. Jesus måste målas på ett så tydligt sätt att han känns igen. Vi måste få in det här som är så innerligt förunderligt och hemlighetsfullt, detta att han går omkring, gör väl och hjälper alla. Det gäller att vara rörlig; att inte bli instängd och fixerad, vare sig i traditioner eller verksamhetsmönster, utan att vara mobil, rörlig.
I sin förunderliga missionsbefallning drar Herren själv upp riktlinjerna; ger visionen och manar till efterföljelse och lydnad. Han befullmäktigar sina lärjungar att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar. Att fortplanta detta gudomliga liv, det är det största som över huvud taget finns i tiden. Det finns ingenting som är större och det finns heller ingenting som är jämförbart med detta. Därför har jag alltid haft denna dröm och bön: Gud i himlen, bevara oss från kyrklighet, försoffning, sömnaktighet, jargong och alltsammans det där som gör församlingen till en fågelskrämma i tiden istället för en Kristusgestalt.
Det har varit en väldig glädje att äga den visionen. Det har också varit en fruktansvärd smärta, för det går inte bevara den utan att det blir en väldig smärta. Uppgörelsen måste börja i ens eget hjärta, och handlar egentligen om en enda sak: att bevaras i den första kärleken, Kristuskärleken. Då faller man aldrig för frestelsen att bli verksamhetsfrälst, traditionsfrälst eller något i den stilen, utan man är ständigt nyfrälst!
Vissa saker i Nya testamentet har gripit mig mer än andra. Det står att kunskapen om Honom gick ut över hela området. Och alla i provinsen fick höra… Det förstår vi ju att detta kan inte vara en fritidshobby, det är en omöjlighet. Det måste bli ett heltidsengagemang för var och en. Ju mindre dödkött församlingen är plågad av, dess större förutsättningar har församlingen att komma ut med, och in i, detta heliga uppdrag.

Det sägs att vi är få. Jag vet inte vad man har fått det ifrån. Jag har alltid känt att vi är i majoritet. Och det beror på att de som är med oss är flera än dem som är i världen. Jag har alltid upplevt det så. Även när jag kommit ensam mot en ganska stor grupp, har jag en känsla av att jag och Gud är i majoritet! Om det varit förhandlingar med myndighetspersoner eller något annat som gällt Guds verk, så har jag alltid känt att vi är i majoritet. Det har i realiteten inneburit att denna styrkedemonstration har förts på två plan. Först är det fråga om den psykologiska krigföringen då man använder alla till buds stående medel för att psyka, sänka ned i missmod. Man blir kanske litet ängslig och upplever hånet, föraktet och idiotstämpeln. Blir man upptagen av detta, då blir man fullständigt oduglig. Men lämnar man det där, låter det vara och bara ser på Jesus, då har man övertaget. Vi måste ha det andliga övertaget, så att människor upplever att vi har fullmakter och det bevisar vi genom vår frimodighet.

Under de senaste åren har budskapet om Jesu tillkommelse av naturliga orsaker blivit oerhört aktuellt. Det är som om händelserna talar sitt mäktiga språk om tidens slutfaser. I en värld där allting inträffar så snabbt, där skeendet utvecklar sig med en nästan automatisk precision emot det vi har läst så mycket om i de heliga skrifterna, men kanske inte förstått. Vi har inte haft förutsättningar att förstå det. Varje dag klarnar det i sanning. Och det är uppenbart att vi i mycket stor utsträckning har missförstått budskapet om Jesu tillkommelse, därför att det har blivit en sorts teknisk, teologisk, eskatalogisk problematik.
Det finns något som heter den eskatologiska paradoxen. Det är skenbara motsägelser. Människor har blivit så upptagna av dessa skenbara motsägelser, att de inte upptäckt storheten i det Gud gör. De har fixerats negativt. Det har hänt att man dragit fram exempel på människor som tagit detta så bokstavligt att de praktiskt demonstrerat sin vilja att möta Jesus. De har klätt sig i vitt och gått upp på bergstoppar där de stått och viftat med armarna och lovat Gud och väntat på Herren Jesus. Detta har man tagit fram som avskräckande exempel på, kanske inte övertro, men uttryck för en fullständig miss då man handlar på det här sättet. Man tycker att det är något förfärligt. Man har dessutom talat om och räckt lång näsa åt de gamla predikanterna som åkte omkring med sina plancher. De ritade och berättade om skapelsen, de ritade och berättade om de olika hushållningarna; nådesepokerna i den heliga historien. De berättade vad som hände, hur de började och hur de avslutades, ända fram till den sista, den oerhörda och dramatiska historien. Detta har man löjliggjort. Man har sagt att det var förskräckligt hur man åkte omkring med planscher, hur man sa att Jesus skulle komma 1914 och en del sa att han kom 1718, och man har nämnt flera årtal att Jesus skulle komma. Det har varit alldeles förfärligt. Men det spelar väl ingen roll? Att människor kan ta miste på en och annan bibelvers, och tolkar in något av sin längtan och sin vision i bibelversen, det är väl inget konstigt.
När det gäller talet om Jesu tillkommelse, har man varit mån om att ge en avskräckande bild om hur människor varit alltför fanatiska. Men vad sker om människor får en felaktig uppfattning om dopet? Om de istället för att låta döpa sig som bibeln lär, börjar begjuta sina barn, vad sker då? Det är väl en mycket värre och allvarligare sak. Eller andra ting som uppenbarligen är helt fruktansvärt. När man lär att man genom sakramenten får evigt liv. Vad är det för något? Det är ju långt allvarligare. Om Jesus inte kom det årtal man trodde, då är ju det problemet ur världen. Men barnbegjutningen fortsätter generation efter generation. Vad innebär det exempelvis att generationer av unga människor släpas fram till nattvardsbordet? Och vad är nattvardsbordet i det här sammanhanget annat än onda andars bord, om vi ska se det precis som bibeln säger? Jag tror inte vi riktigt fattar hur vidrig förkunnelsen har varit då man har försökt psyka ner de här enkla människorna som väntar på Jesus. Om det var fel, och de greps av den här fanatiska känslan att Jesus kommer, vad innebar det?

Jag ska berätta en sak för dig: Jesus kom igår! Jesus kom idag! Jesus kommer imorgon! Vad är det jag talar om? Jag talar om hoppet och hoppets fullbordan. Hoppet är levande. Det är så levande att man har en alldeles bestämd känsla av att man är alldeles i närheten av Hans tillkommelse.
Då man är fylld av anden, sprängs alla timliga gränser, och man upplever oändligheten på ett så påtagligt sätt, att en dag blir såsom tusen år. I tre betydelser kan vi läsa om Jesus som kom igår – han kommer idag och han kommer imorgon. Vet du varför? Jesus Kristus är densamme; igår, idag, så ock i evighet. Men hur vill du då förklara att han kom igår? Det kan Paulus och apostlarna hjälpa mig med. Är det någon av er som kan tala om var Petrus är? Kan någon säga mig var Paulus är? De är hos Herren, för Herren har hämtat dem. Paulus längtade efter att få följa med, och han trodde att Jesus skulle hämta honom. Han talade om att avklädas och överklädas. Han hoppades att han skulle få lyftas upp Herren till mötes i sin egen generation. Så gick det inte till, men Herren hämtade honom. Nu är han bland de avsomnade. Inte bland de döda, utan bland de avsomnade som nu vilar till uppståndelsens morgon, då Han hämtar hela sin församling. Herren har under hela denna tidsålder hämtat sina heliga. Han har hämtat dem. Ingen av dem har dött, för döden har ingen makt över dem. De har avsomnat. Det säger bibeln klart och tydligt. De har hämtats, den ene då och den andre då. Och så har de tagits hem. Vem har hämtat dem? Det är Herren Jesus Kristus. Och hos honom finns en längtan som han har gemensamt med sina egna lärjungar. En förunderligt stark längtan, som bryter igenom allt annat: Jag vill att där jag är, där skolen I och vara. Vill han det, så gör han det. Vill du det, så är också du snart där. Då blir du hämtad på det ena eller andra sättet.
Herren kom – Herren kommer. Han kom igår. Han hämtade Paulus, som längtade hem till Jesus. Han längtade så, att han inte önskade något annat än att få gå till Honom. Men han funderade om det inte möjligen trots allt var bättre för församlingen att han stannade kvar. Och om han skulle stanna kvar i tiden fastän han kände sig så nära himlen, att bara ett steg återstod för honom att komma innanför förlåten, då var det bara ett enda motiv – det var för syskonens skull. De behövde honom. Därför ville han stanna kvar hos dem.
Detta är så utomordentligt och enastående, att det är en fullständig omöjlighet för en opånyttfödd människa med oomskuret hjärta och oomskurna öron att fatta och begripa. Vad kan vi säga om Paulus? Han levde i tillkommelsen och så visste han att Jesus skulle komma på det ena eller andra sättet. Och han såg fram emot den dagen, fastän han hoppades att det skulle ske utan att han behövde avkläda sig. Utan att han skulle bli överklädd och iklädd och ryckas upp i luften, Herren till mötes. Men det visste han, att det må gå hur som helst, så kommer Jesus och hämtar mig. Detta levde han i. Han kallade det för hoppet. Det levande hoppet. Framtidshoppet. Och så sa han till sina syskon: Mina vänner, om vi i Herren Jesus Kristus har haft vårt hopp, och därav intet bliver – hör här argumenteringen: Då är vi de mest ömkansvärda av alla människor.
Det blir något till slut. Något storslaget och enastående. Något ojämförbart och ursprungligt. Om vi i Jesus Kristus har haft vårt hopp, och därav intet bliver, då är vi de mest ömkansvärda av alla människor. Men nu vet vi: Jesus Kristus har uppstått ifrån de döda. Alltså är vi de lyckligaste av alla människor. Är detta sanning, då har vi evigt liv! Hörde du vad jag sa? Evigt liv, barnaskap hos Gud, då har vi frid. Antingen vi är här eller där, antingen vi lever eller dör så hör vi Herren till. Förstår du vad det handlar om? Paulus utvecklar detta på många ställen i sina brev, och på många sätt. Det finns liksom ingen gräns för hans lycka. Så fort han börjar tala om Jesus, så sväller allt. Det får sådana oerhörda dimensioner och det närvarande tonas bort så till den milda grad, att man upptäcker att man med hans förkunnelse lyfts upp på det plan där han rörde sig. Han var redan i himlen.

Hur ska man kunna förklara det? En sak är säker, Jesus är inte i graven. Söker du honom där, så finner du honom inte. Han är inte i död religion eller död tradition. Söker du honom på fel plats, så finner du honom inte. Var är han då? Han är hos sina lärjungar. Där två eller tre är församlade i hans namn, är han mitt ibland dem. Upphöj och tacka och prisa Jesus! Han som var, han är och förbliver till evig tid. Han går omkring bland de sju gyllene ljusstakarna, för han vill utföra sitt uppdrag: Att befria, rena och lyfta sin församling i sitt gudomliga ämbete. Continue reading →

Syndiga Sverige, när kommer domen? Naturkatastrofer, se videos och tänk till

jul22

 

Marias-2737

Hur reagerar man när hela samhällen försvinner i orkaner, översvämningar, jordbävningar, och annat hemskt? Är Sverige ofta drabbat av sådana saker? Nej.  Lever vi ett gott liv? Ja de flesta gör det, man har sluppit att vara med om hemska naturkatastrofer i alla fall. Men det dröjer nog inte länge förrän Gud fått nog av syndiga Sverige och vill visa oss sin vrede för att  man  inte följer honom.

*

Jag vill visa dig några videos från den senaste tiden från USA, KINA, m fl ställen där de har drabbats så fruktansvärt illa av olika svåra saker. Man kan ju ta och tänka på hur Gud har skonat detta landet från sådana bedrövliga händelser, och vi vet att det också är mord på människor vara och varannan dag- är det NORMALT? Nej. Se videos och tänk på hur vi är skonade-   ännu.

*

Signs Of Change The Past Week Or So July 2013 Part 1
http://youtu.be/tWdvHGzQJ7Y

*

 

Signs Of Change The Past Week Or So June 2013 Part 2
http://youtu.be/25WXBTK_jG4

*

 

Signs Of Change The Past Week Or So June 2013 Part 3
http://youtu.be/GYmgWnBGNJk

*

Det står i Uppenbarelseboken om sju slutliga domar, Ljungeldar, dunder och torndön, jordbävningar och naturkatastrofer av olika slag som skall inträffa. Vi är snart där och värre blir det. Då gäller det att veta att man känner Gud och att han är räddningen. Är man frälst så är man räddad även om man dör i förföljelse eller katastrofer, vet man att man måste söka Gud av många olika orsaker, men mest för att få evigt liv och slippa dö i sina synder?

Foto Maria

Foto Maria

/Maria

Moder.

jul1

 

 

147

Moder

I Israel intog modern en aktad ställning. Barnen var skyldiga henne samma vördnad som de var skyldiga fadern, 2 Mos 20:12;   21:15,   17;   3 Mos 19:3;   5 Mos 27:16;    Ords 10:1;   17:25;   Hes 22:7.
Den gifta kvinnan kunde inta en ledande ställning även ifråga om allmänna angelägenheter, jfr Dom 4:4;   2 Kon 22:14.
Hon intog alltså inte den alltigenom underordnade ställning som fallet är i bibelns länder fram till våra dagar, en ställning som företrädesvis beror på muhammedanismens inflytande.

NT ådagalägger också den största vördnad för moderkspaet, något som framför allt framgår av, att Guds Son blev människa och lät sig födas av en mänsklig moder. Ett av hans sista ord på korset gällde hans moder, Joh 19:27. ”Från korset som sin predikstol håller Jesus en predikan för alla tider över fjärde budet” (Stalker).
Ordet moder användes även i bibelns bildspråk.

En större stad kallas en moder i landet, 2 Sam 20:19. Även folket kan betecknas som en moder och de enskilda är då dess barn, Hos 2:2;   Jes 50:1;    Jer 50:12;    Hes 23:2.
Det himmelska Jerusalem är alla troendes moder, Gal 4:26.  Babylon (den antikristliga världsstaden) är modern till skökorna och de avskyvärda avguda väsendet, Uppenbarelseboken 17:5.     /Biblisk uppslagsbok

*
Moder. Vad betyder ordet moder för dig? En underbar mamma kanske…. Värdesätter man sin moder i dag, så som man borde? jag tror inte det och jag vet ju att många mödrar och fäder är djupt oroade och ledsna- över sina barn. Många mödrar mördas här i Sverige och i andra länder, var finns då kärleken? Den första modern, Eva, skapades…. och syndade tillsammans med Adam och det kan vi läsa om i 1 Mos 2.

/Maria

 

Avgrunden. Dödsriket. ’Sjunkhål’. Demonisk atmosfär.Bibeln berättar./Länkar/Video

jun9

Foto Maria

Ge ditt liv till Jesus och gå korsets väg.Foto Maria

 

Avgrunden. Dödsriket….eller ”bara” sjunkhål / slukhål.

Under några års tid har jag funderat på ordet ”sjunkhål” och tyckt att det är en märkligt enkel förklaring som man ger angående dessa fenomen. Jag letade i bibeln och fann massor med verser angående ordet ”avgrunden”, och det jag hittade och det jag vet om de sista tiderna får mig att rysa….här kommer några länkar att se på i bilder, video m m och här är en text:

/Avgrunden är i Rom 10:7 ett namn på dödsriket, men annars betecknar det i NT djävulens och de onda andarnas uppehållsort intill den yttersta domen, Luk 8:31; 2 Petr 2:4; Upp 9:1; 11; (9:1: avgrundens brunn och avgrundens ängel Abaddon/Apollyon) 11:7;(vilddjuret) 17:8; (vilddjuret som dock skall komma över jordens inbyggare) 20:1; 3. (avgrunden).

I Upp 9:1 omtalas den som ett underjordiskt rum, vilket utmynnar på jorden i en öppning som liknar en brunn. Den är tillsluten och låst, som fallet brukar vara med brunnar i Orienten.

Men i den yttersta tiden öppnas den, och en demonisk atmosfär utbreder sig då över jorden. /Biblisk uppslagsbok.

Det är ju ”märkligt” tycker jag att man kan känna denna djävulska atmosfär och se den i händelser på jorden nu, i vår tid, och det är ju mord och elände och fruktansvärda saker som sker… se bilderna, se länkarna och tänk till….

LÄS gärna bibelställena också.

I Moseboken kan du läsa om jättarna som fanns på jorden förr och som skall komma tillbaka. Varifrån kommer de tror du? 1 Mos kapitel 6; 4 Mos 13:34;
Bilder:
http://www.mnn.com/earth-matters/wilderness-resources/photos/13-amazing-sinkholes/famous-pits
http://www.metro.se/nyheter/har-riskerar-du-att-falla-i-slukhal-i-sverige/EVHmck!rYwbTM8pLqZY/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16567128.ab

 

VIDEO:
http://www.youtube.com/watch?v=0e1eJ-JBu5M
http://youtu.be/DWIdRqkWqmU
http://youtu.be/pW4niTkVck8 zinkhole, Florida-man

 

Artiklar:
http://www.epochtimes.se/articles/2011/07/29/21800.html

http://sv.wikipedia.org/wiki/Slukh%C3%A5l
/Maria

Och bävar än hjärtat i smältarens ugn, En tröstare är han i nöden. Hans hand är så mjuk, och hans tal ger mig lugn, En frid, som ej sviker i döden. /SK